jl ganbootten• Kiirlek till det ditåt Enkan Anna Helena Friberg, 81 Ar tomte- 01, inmalde på poliekoutoret i Mal- ma, att 65-årige arbetakarlen Ander. Lomme med hvilken hnn i 39 Ar pumenbott, då i fredags försvunnit Dien att sedan låta höna af Nig. leva- elen bon fruktade att han. som un- der rensete tiden varit sjuklig och begifven pi starka drycker, ar våda einlotnanit i kanalen «Jag vill ha rede på honom, om jag el skall offra mitt ni sade gummin, rom dess- utom hade åtskilligt att kratta om, here mycket hon lidit för vin kAr- lek. *kull. Så hade hon helt nyli- gen fått undergå vatten- och bröd. ma n; emedan hon för sin gamle sjuk- lige ålskares underhåll nödgats an- vigda penoingar, med hvilka hon skulle betalt — hundskatten, andra lika rörande historier att fi rlige. lIellertid hade den försvunne ål- skaren i timlig, åtteu icke ullört.. Landskrona nya rådhus tros komma under tak sista vecka. Ilufvudlös ort. I en ANväxt- berittelse uppgifter att «kilen lidit mycket af from och de flesta hufvu- den i orten kro bortfrusna». Tio mils prislöpning på skidor kommer under nästa vinter att ord- nas i norra Sverige på föranstaltan- de af professor Nordenskiöld. Ilar; vill utröna huru lång våg en god skidlöpare kan tillryggalägga under en viss tid, en fråga rom har sitt intresse med hAnsyn till den af Inp : ske skidlöpare företagna fArden i Grönland. isöken. Ett musiksällskap ',Blindes i sön- dags i Kristiansted på inbjudning af major V. Lagercrantz. -Kållans. ton- Where. Affär C affär. 1 onsdags ufton inkom i en snusbod i Nyköping en ung handtverkarelkling och radade upp tre stycken tomma snusdoror på disken. 1 å expeditens artige fråga: ilbud behagar?. blef svaret: al den har skulle vag ha för två öre snus kontant.. Expedieras. — «Och se- dan?. frågar bodbetjenten. — i den bär skulle jag också ha snus får tre öre, men på kredit». -- ellen» — men expedieras. — «Nol, i den i den bår tredje dosan då?. — skulle jag be att få litet snus på kö- pet.. Afven det expedierades god- hetsfull:. Svenska tjenstillokors öde i Danmark bur ofta htifvit ointaladt. Senart förliden lördag inotåldes i polirkainniaren i Göteborg en yngre pinna, vid namn Emma Charlotta Svensson, hemmahörande i Varberg, hvilken jvmte hennes spada barn da- gen förut blifvit med fångtransport ditollnd från Danmark, der hon ett 'ån tid innehaft tjenst. Fången åt- följdes på resan nf en dansk «politi- betjents, alldeles sona det varit fråga OM att bevaka en ertapiead, med springbomber försedd nihilist eller annan gröfre brottsling. Den kost- nad, som flickan ådrog sig genom sitt ressallricap, måste naturligtvis kommunen i hennes hemland betala. Flickan i fråga varde emellertid genom poliskammarens försorg tills- vidare öfverlemnad till fattig vården i Göteborg. trthes. Förlofning. Helge» med- delar från Wien, att kronprinsen ut Portugal, rom nyligen gastade sven- ska konungahuset, förlorvat sig med kejsar Frans Josefs yngsta dotter, den 15-åriga erkeherftginnan Marie Valierie. Kejsarinnan af Österrike. stor ryttarinna och jagarinna, skrifter nu vackra sonnetter, dem hon trycker i en egen liten tryckpress, som hon köpt sig, och skall samla till ett pryd- ligt band. Tretio rubel för en half Under sistlidne Maj månad skulle liksom alla skorstenar *feen skor- stenarne sotas i det hus vid Engel- ska gatan i Petersburg, i hvilket grefvinnan Tolstoi bor. Det var tidigt på morgonen, graf- vinnan hade ån» ej ringt på sin kammarjungfru, antagligen sof hon Arm och hennes boudoir erbjöd den för kunetnirepenseln °gnagt° anblic- ken af en behaglig oordning och den poetiska doft, en bildad och kokett qvinnu allraheligute alltid bar. Då kommer plötsligt ned ur skor- stenspipan den fjortonårige sotare- gesiflen Peter Wuiljew, får tag ett der liggande chatull med dyr- hans smycken och försvinner samma tag som han kommit. På gatan mö- ter Wasiljew en tatarisk köpman och siljer det lilla chatullet till honom för — 30 rubel. Etter *lutad handel skilje' do båda k ontrahenterna åt, tataren för att al. drig mer visa sig, ty oaktadt man ifrigt spanat efter och satt aig i för- och tidningen Osa ur det allmanna bindelse med alla juvelhandlare i vetandets kalla; ingendera gifver nå- och utlandet har man ej sett en got af sitt eget, men %ner och otd- åkytut kvarken af honom eller dia- nar, hvad som skall meddelas åt ler- manterna, — sotaregeeIllen deremot jungar eller lasttre, samt bemödar sig för att på det vardsleue, der han bru- om att hos dem inskirpa olika Lin- kade förfriska sig efter morgonar- nen i förhållende till *lera, 'lika vigt betet, omfatta sitt oerhörda kapital Lir litvet. och göra sig litveta glada dagar, det •••••••••••■~JEPS vill råga, han åt sig en grundlig fru- kost, åtföljd af både helan, banyan och terem. Vården anade gettant oråd, men låt den unge sotaren barn Höks Alkadsrail den 8 Nor. på, han hade ju uengar. Ransakning hölls af haraderetten Om han vAl rår litet i huftudet, under ordförandeskap af leAradshöf- menade mannen, skull jag nog erfara ding 8. Arfvideson med gesallerna, sanningen, Och ganska rigtigt l Snart gjuteriarbetarne B. Sköldborg kilo vardt Wassiljew högljuddare, och Malmö och C. A. Dufvn från Göte- såsom svar på do till honom etillola borg, al Alma!~ åklagaren krono- frågorna berättade han i haltrthet länsionn J. V. Bergman instämde för till punkt och pricka, huru stölden att de har förledcn i förstugan till gått till. På eanuna gång den ifrigt Karups akolltue, der konfirmations- lyssnande vArdelnievarden tids och undervisning pågick, tillgripit en ofta uppmanade berättaren att dricka rock från Alexander Nilssons i Skum- och berömde honom för det lyckade me/det son. vågstycket, vinkade han till sig några Durva uppgett tett Sköldberg varit af sin tjenstepersonal för att hafva inne och stulet rocken, hvilken Dufy* in Sättegångsa och polissaker. till hands såsom vitnen och ratade hud till .poliebyrån, att man genast skulle ditskiekn en tjenateman, men civilkladd, för nit icke oroa tjufven. Inom kort trådde on polismun öfrer värdshusets tröskel, och Laven för denne berättade tjufven helt omies- tinkeamt sin präktiga hieteria, på håret lika sin förra berAttelse. Men stor vardt hans skack, då han ögon- blickligen «lerelter fördes till polisen och derifrån, åtföljd tal en undersök- ningsdomnre, till skådeplatsen för sin bragd, dur de friska spåren efter honom a fvensom hans tullståndiga bekanuelse gennst uflagsnado all tanke på att han haft någon enedbrotteling vid stöldens begående. Komiskt nog, kunde två gubbar bland grervinnans tjenare, oaktadt alla omständigheter vill stöldens be- gående nu hade lagts i dagen, icke få ter sina hufvuden »att djefvulen lite lefvande hemlikt echnttellets. Detta betygade de inför domstolen under alltnant skratt bland Altörrarne, och nu pastatio tjufven pst och tog hela sin föregående bektinnelse tillbaka, i det han påstod sig vara fullkom- ligt oskyldig och .ille inbilla doma- ren, nit det var satan och icke !ann, Wassiljew, som tagit ochatullet. Na- turligtvis misslyckaules detta. Juryn förklarade Wassiljew skyldig, lovar- vid den liknål påpekndo att'nödstilld- het och oförstånd kunde anföras så- som mildrande otnetAndiglaeter, livnr- efter han dömdes till två månaders och tjugu dagars fängelse. Gref- %Innen) vArderadu sin förlust, ett sex- dubbelt halsband af stora orientali- ska perlor, till 300,000 rubel, och ett briljantsmycke till 200,000 rubel, el- ler tillstanitumaa till 500,000 rubel. Lyckligtvis hade tjoolven icke med- tagit ett större schatull, i hvilket låge juveler till ett varde af en och en halt million rubel. En lagkarl för lavarje 700:e per- son, eller omkring 91,428 advokater finnas i Fa - nonie staterna. Dyrt råttbo. Då nyligen en ka- tolek prostgård i Batavia, N. Y., skulle flyttas till annat stAlle, (union arbetarns ett råttbo, som var till- verkade af småsedlar till ett belopp af omkring 200 dollar. Scdlurne voro icke särdeles illa medfarna i betraktande af det ändnmål, för hvil- ket de 'ende anvAndtr. Något om tidningsläsning. En delegare i en fahrikotirma, som sys- selsätter 500 arbetare, argot birum dagen inför senatens utskott för un- dervisning och arbete det vitnesbör- det, alt allt hvad han visste hade han inherntat genom att låsa tidningar och icke ur böcker, samt att han genom tidningslåsning var i stånd att följa med litteraturen och handelserna för dagen. Tusentals andre framstående inneman skulle på liknande frågor påtagit, enår den var for trång för Sköldberg, hymlar) denne fick 'ha- vas rock. Detta erkände Sköldberg vara sant och uppgaf derjenate att han varit så full att han ej vetat hvad han gjorde. Då rocken 'lik- nades och det upplyster att tvenne gesiller strax föregått förbi, så ef- lerrattes de nedåt.Skåue. Dave vm. född 1850 i Vet-inland och Sköldberg l8tiO i Färs Itå rad af Malmö lan. De sade sig icke förut varit tilltn- lade för något brott. Emir prestbe- vis icke kunnat anskaffas och måls- egaren icke var närvarande, så upp- sköts målet att åter förekomma den 27 elni, då målsegaren vid vite af 13 kr. skall sig infinna« med den stulna u ocker. Elin Luttsendal. (Ballad.) Den sköna Elin 1.unarndat Sig aldrig fann tillräckligt smal, Sitt ottörlif tog bon aldrik af. Hon blott <drog tills, då bun Legat Till sangs sig, eller 411 hon gick Ur badd vid middagssolens blick. Hon blot så antårt som myran ock. Mon (ann sig likvit allt for tjock. Med stund såg byar stadens fru, Hur Elin bilfria smal och natt; Livar enda löjtnant, brarje spratt Biet kar i RIM i ett nu; «Ett sådant halmstrå,. aluudram Hear liten tårna bvåstc fram; Ja. bror hnn gick. och hrar hon kam, Sig alla ~ekor rånde om. En atm. Elin snörde på. (Hon skulle so'n på balengå.) ålen plötsligt hon sig sträckte 0,h .o på midtrn — knuckte. En hemlighet. (A f Arthur Freeno.) För många år redan reste jag från Gent för att bese Chntnotany-dalen. Icke långt från vågen, mellt;ta Klias() och Sallenclies ligger den nifirkliga håla, som är bekant under namnet «Grotte dc hålmes.. Ingången till denrnenniu öppnar sig i en brant berg vågg, sjöhundra fot öfeer Arves vat- tenyta, och hennes djup år outgrund- ligt. På tre- eller fyra hundra fots *Istånd från ingången gapar för van- drarens fötter en hemsk urgrund och der nere hör man i den eviga nat- ten bergvattnets entoniga biur. Men der i landet gör man naturinärkvår- digheter till penningspekulation, och så har Arven från regeringens sida denna grotta utarrenderats' åt en sa- voynriltsk rivinna, som eggir uteslu- tande rAtt att visa eller lita visa grottan för frånalinger och han för be- talar en årlig afgaft åt towndigho- terna. lian liar med stor möda låtit hugga ut trappor i bergväggarue till de resandet beqvårulighet. För r ete man på sammanbundna stegar klattra ned i det svindlande djupet. Det år emellertid ej min mening att hår letnna en bcskrifning på grot- afgifva alldeles samma svar. I böc- tan. Jag stod just i begrepp att ker behandlas alltid dc ämnen, om åter 'tunna den mArkvArdign platsen, hvilka de röra sig, på ett vidlyftigt då min ledsagerska uppmanade mig och utförligt sått, och man kan an- att skrifva mitt namn i den bok, lovart vånda ett helt lit på att litsa böcker, grottans besökare föreviga sig. Un- utan att dock hinna blifva bred man der det jag stod och bläddrade i bl - menar med eval underrattad»; i tid- ken, föll min uppmärksamhet på ett ningar deremot sammantrånges nästan till linIften utplånade namn, som blott allt i så få ord som möjligt. Om en med svårighet kunde uttydas. Ett utrop af förvåning undföll mig och lärd man företoge sig att skrifva ved- dens politiska, sociala, kyrkliga och min ludeagerska biet upprnårksarn. «liv:artär Ar detta namn utplånade?» 'berika historia för en dag, så kun- frågade jag. de han möjligen göra det i ett vida Hon betraktade mig med en egen- mera vårdad* språk och sned myc- ket större smak An morgontidningen domligt brakande bleck, liksom ville hon lisa mina tankar i mitt anrigte. gör det, men så kommer ock hans eNi år ju från Frankrike, min historia att i mima en vecka taga läsarens hela tid i anspråk. Under herre, icke sant be började hon, och sådana förhållanden blefve det na- då jag bejakade denna fråga, fortfor hon: «Di vill jag berått* er hioto- turligtvis lika omöjligt för ledaren att dölja med sin tid., som det år den. För längesedan komme en gång att blifva ri k för den, Ilvilken dag- ligen utbetalar sju gånger sina in- tre unga man från Sallencheg hit upp komster. För att icke blifva efter och ville se grottan; jag miste visa sin tid år det derföre i våra dagar dem vågen. En hall timme efter oundgångligen nödvandigt att låsa dem kom en annan resande med en en tidning, och dennas beskaffenhet betjent i sällskap och desse ledes- utökar på Jagaren ett inflytande lik- gade frun gjelf, då ingen annan var nande det, som ett 'ekoverk utefter till hands. De kom= emot oss, just som de på sina 'Adolph Både låroverket tre unga mannen skulle åter uttra& ur grottan. 1 mörkret kunde de ej så noga kanna igen levurandra, men då ile unga mannen hörde den andre herrus egendomliga uttal, logi) dc i hemlighet. Slutligen bad jag de tre leerrarne, innan de reste vidare, skrifta in sina namn i boken. Den ene af dem, som, oaktadt han ej tycktes vara åldra ån kamraterna, likvid var föremål för en viss respekt, svarade, att de oj brukade göra det; han gick emellertid fram till boken, blåddrade en stund i henne, låste några namn högt och gjorde sig lu- stig öiver ett och annat, som blifvit ditskrifvet. Slutligen får han se det trista, nyss ditskrifna namnet — han uttalar det högt, de båda eatriga bida fram till buken och betrakta livarandra med Ofverraskning och förvåning. Den förste stirrar åter på namnet och utbrister derpil, liksom han fått en plötslig ingifvelee: «Ilen Ar hår, mina vinner, han Ar verkligen hår, han har kommit oss rakt i vågen. Se, Gud lemmar ho- nom i våra hinder, på det han må tung:illa sin skandligheti» «Villan., utropade de båda andre, «vi måste finna honom!» Jag stod bestört och kunde ej fatta, livad som tnenedes, men deras högljudda stammor, deras hAttiga åt- börder lite mig ana något utomor- dentligt. De ryckte facklan ur tala hand och störtade åter in i grottan. I brådekan stötte de emot salpetertap- par och klipputsprång, men det tyck- tes ej bekymra dem. Jag följde dem på afrtånd, darrande i hela kroppen. Då de emellertid till slut började frukta, att de skulle gå vilse i de många slingrande gånga rne, komtno de åter skyndande till mig, gåfvo mig tillbaka facklan och betalde mig att visa dem vågen. Sedan lupo de 'Ange fram och åter i hålgångarne, men den kammande herrn, som olyckligtvis emot bruket redan före intrtdet i grottan skrifvit sitt namn i grottan, stod ej till att finna. Jag hoppades i tysthet, att han redan måtte ha lel:anat hålan, hvilket kunde ske på olika vågar. Då hörde vi plötsligt röster i vår nårleet; det var främlingen, som min fru beledsagade med tacklen. Blott en framspringande klippn, kring hvil- ken gången krökte sig, skilde honom från oss. Då stötte de tre mig med våld At sidan och sprungo fulla af raseri på framlingen. hvad för .ord de först vexlade, kunde jag ej för- tukta dig, som du förtjonar - marsch 1» Derpå drofvo de honom tillbaka till ingången; han var dödsblek, dar- rade som ett aaplöf, hörde eller såg ingenting, och hans ben förmådde knappt bira honom. båda fruntimmer voro icke stort båttre till mods, vi voro fulla af ån- gest för hvad som komma skulle. ramför bordet, der boken låg, trun- go de honoin att knäböja. NElandige skurk, ditt namn besud- lar denna bok, plåna ut det!» Den stackars mannen sträckte ut handen efter akrifpcnnan. (+Nej, nej, inte så — du skall slicka bort det med din egen tunga!» 1 början spjernade han emot, men då hotade de honom med en fruk- tansvärd död. De tryckte med våld ned hans anninte mot papperet — derefter kastade de ut honom under hån och skymf! eOch 'idka voro dessa unge mån?» frigide jag flickan. .Ilar ni titt reda på deras namn?» «Nej, sade hon, «de drogo härifrån utan att vi kände dem ; men seder- mera har jag hört folk saga, att en ung man med två kamrater ankom- mit till Salenches; ile kallade honom Louis Bonaparte.» Och det i boken utplånade nam- net var Iltedeo' n Love, namnet på den bekante guvernören på St. He- lena, hvilken, som kandi, hade upp- sigt öfver kejsar Napoleon under tenns fångenskap derstAde.s, och som man — ont med rAtt eller ej hr svårt ntt utgöra — påstår ha utav« ri F den mest raffinerade grymhet mot sin fånge. -~Nr ffituariehanba. rå rakstugan. Snobben (med en vridning på sina få strån): Kan min mustasch, jag svar begår, Få vaxa utåt, just så här, Barberaren (faderligt leende): Låt Ni honom uti/ stå Ingen kan honom se andel. Lika mot lika. Fröken (till sin granne): .Det år en otäck hund ni har, han tjuter hela natten». Grannen: «Det medges, men så spelar han icke heller piano dagen i :Irk!. I rekrytskolan. Löjtnanten: !lur okrifver man signal? Rekryten: 13et skrifter man icke; det bldaer mun. En mArkyardig dröm. Kunde stå, men jag kom fram till skådeplat- man reglera sättet att drömmun, så sen just som de fattat den framrusande herrn vid kragen och slagit omkull honom. Ilan skrek om nåd, betjenten låg pk kult och bad i klagande ton för sin herre, hnn fattade e förtvinat: de- ras kläder, men dc stötte honom från sig. att det blefve litet mera rimligt och logiskt, så vore det innerligt roligt, gager Sigurd i Smålands-Losten. Som det nu dr, så rent af forolampar man folk med sina galna och besatta dröm- mar. Jag skall bara tala om, huru orimligt jag drömde i natt. Jag tyck- te att jag kom in i en stor modern «Bort med honom», ropade den ene, salong, der det inte fans något pi- «ned med honom i djupet», skrek nno och inga basnoter kringvråkts den andre. stolurne. I en soffa satt ett skuld- De släpade den flyktande bort till fri underlöjtnant bredvid en ung för- randen af algranden hingst bort i fattare, sona inte var det ringaste grottan. egenkar, och på ett bord vid (borren Den stackars mannen sökte hålla stod ett glas punsch, som en båts- sig fast, lovar han kunde, vid de grof- man vid Iungliga flottan nekat att va stenviggarne, vid lavarje utekju- dricka. 1 en gungsual satt husets tnnde ojemnhet. Hane kader voro herre och tiggde och bad, att han sönderslitna, hans hinder och ansigte skulle få köpa sin fru ett halfsiden- blödde. Han etråckte bedjande sina tyg i vackert mönster, men hon för- annan mot sin ledsagarinna och mig, bjöd honom det på det tonem:Idealt.. anropande oss ont hjelp och förbar- På en hvilstol låg en medelålders mande. Huns röst lat så jernmerfull man och Mate första kammarens pro- och fört viftad, att jag A:t t dag ryser - tokoll utan att gäspa, och strax invid vid tanken derpel; enen då voro vi stod en viss haratlphiltding, som inte båda så betagna af ångest, att vi ej ville slå tipp med sin fästmö, hast vågade frambringa ett ljud. ,å slipade de honom, hur han An apjernade emot, Anda till afgrundens rand. Då försökte han ån en gång med tårar och löften röra dem till förbarmande, men detta gjorde detu blott in mer förgrymmade. «Din bödelsskurk, din fördömde hof, lm du haft förbarmande? In- get medlidande med sådant folk som du!» De slipade honom vidare, och re- dan hang& han med halfva knippen öiver djupet. Då kunde hans led- sag arinna ej langre uthärda denna åsy n; hon kastade sig mellan de kem- pande och slog sina armar med kraft kring den olycklige. fötter, levilken nu endast hviekande förmådde anropa sina fiender om nåd. mina herrar!. utropade hon, sheefven förbnnunnole, för himlens '' reti ej en stackars enka hjelp- ski e e l ti liö löpt olycklig! I Oren mig och mina barn l;:ödlösn!• Hon började haftigt gråta; jag hade kastat mig på knibredvid henne och hjelpte till att bedja. De tre tycktes låta sig beveka af våra böner; för min del tror jag, att de från början ej haft annan eldigt in att divigt grundligt förskräcka den olycklige. De började rådgöra rred hvarandra. «MYA', du skall slippa undan, men Mance skall du ej undgå,. Vi skyla hennes pappa gjort konkurs. För- virrad af allt detta oerhörda, ville jag smyga mig ut igen, men telef i dörren hejdad af en blygsam förste tenor, en *dig advokat och en gam- mal tant, som inte visste om några skandaler. Jag började redan kall- svettas och trodde att inte allt stod rått till, men når så en bekant kom emot mig i tamburen med ett tid- ning:11nd och sade: <Mar skall dta få se något rigtigt satsen& och för- nuftigt, som vår unge danske vän Herman Bang har skrifvit., då blef jag så förskräckt, så jag ropade på eau de cologne och — vaknade. Por och Silja. Den unge Per ban Makade så ömt den såna Silja, Tillsamman. jeutt men Ark dam se, Dem kunde intet skilja. Men sållheten den rar sk kort rör dem I (livets skiften, Ty döden ryckte Silja bort: (lon slaktet ner 1 griften. Den trogne !er ban sörjde öst Sta Tårna nngdoetstånaa. Den stillhet flytt, eon han sig drönat; Hatt följde benne genat. bitlist gran, Och på den graf, Som sluter Per ock Silja, Der Tålte tapp en blosset skilt, Som kallade. — persilja. (8. 7. T.) Edvard.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.