— ett lig" rama. {Sr tu, kalir- tt Trigetasetaaebett Ar »cernera ik fat, ar ben beffaleakt alt blearie fritt san. bak Demi» Slak kona tyda: bra. i Ner belithlamr eoma Am ebeff die "ateeltrao• små takt kf k l. titt af kat, ds baabbeertarr. war en WO *tf fpkt »Sera °fidus (bra. {}am flroffatel Pr Wenn att ållyba far• mad befallning meb alt få tlenligra s nakrbelantblettiben. leat 'bonbrådaine p kl Redmanaka sliktatipendiet, Som tillfallit stud. Fritzell t Upenlit, ut- går med nara 4,000 kr. om Aret från den 25 sistl. April. Par att befordra användandet af varma bad, bland tie mindre be- medlade kineserna imfri etatiefnii- mik tige i Ka`riekrona ställt till sta- den. tielsovårds disposition ett års- anslag af 350 kr. - ouseemelernedi ffitockhotni. djerft hopp vågade i Omlaga tinitäg två trtmipor eg person trål tipp på ett hotell i Stuckholahdrrif- rea i Aftonbladet. 1!ersonea i fråga, ga f. d. kyp re vid namn Olsson, gom kallar dig Hildebrand.blef nein- 'igen, på misstanke för begångna bo- drågerier, sökt af en detektiv polio- man. Olason-lkildebrend bed polis- mannen vänta ett ögonblick utanför dörren, medan han gick In i rummet eker sin hatt. 1 stallet för att kom- ma ut igen, hoppade O.-H. ut ge- nom det två våningar högt belagna fönstret ned på gatan — markvArdigt nog ulan att skada sig det mirista, lian ger sig endast tid att boret' gstudammet ifrån ['yxorna, hvarelter han skyndinturt alliganade sig och har sedan ej kunnat upptäckas. Sveriges handelaresandeföre- :gag sauintanirider till konstitueran- de möte den 20 dennes kl. 10 f. å Stockholm» börs, Föreningens ayftentil Ar ett *trångt redbart be- handlingssätt mot kundytan setet in- bördes Ibid!' och bistånd vid sjuk- och dödsfall i förening Med en pen- sionskassa. De beväringaskyldlge af första klassen %oro ladsooles i fjol omkring 3,000 man, ra ',vilka 1,300 kassera- des och höll° sig endera. Af åter- stående 1.700 itteblefvu i år vid ma- dra klassens möte ej mindre ån 60o. Genom _polisen ha dock redan 50 till- tåttaekaffitts. Gambrinus kallar sig ett sällskap tingherrar, rann öl% ergifvit Berns se- lortg för att tillbringa sina aftnar i ett tyst IcaK under oldrickning, echack och dianinuepel. Xnubsorten. Fruktsam ko. Vid Gryckpbo bruk framfödde en ko den 24 Mej icke mindre än tre kalft ar. Ett så- dant fall turyls tara ytterst sällsynt, men .:leonu An egendomlignre förtje- nar namn" att alla tre kitlfvortie voro tjurtalfvnr samt jente modern befinna sig vål. En småländsk Jösse Eriksson. En otrolig hi.toria, för hvilken Små- landspusten dock ha nktade mina namn såsom borgen, meddelas tid- ningen frie en församling i Stinnerbo. Förvaltaren på en af ortens egendo- mar snes nemligen ha Nå illa hand- trial gårdens dragare, att de blilvit alldeles uppgifna af trötthet, samt dereher hingst arbetsfolket att göra djuren. tjenet. Så platån han härom dagen ha låtit 'panna en dräng och en tjenstflickn framför en för två hl- alar berAknad villt, den de måste draga en hel ting, laverar isynnerhet flickan lär lin tagit tydlig och be- tänklig skada till sin hylsa. Flere personer lin yrkat på niunåittnantlet hårar ? tidningen. Upeala domkyrka år, som man vet, efter 1702 års brand blott en stympad relik af det !tidiga tempel, som 1435 invigdes. För dess restau- rerande hinken emellertid millioner, men af för Andemålet disponibla me- del eggir kyrkan endast 75,000 kr., bvarjeinte föremlingen förklarat sig beredvillig att bidraga med 200,000 kr. Innan nu statens lijelp fallnas för den gamla monumentala bygg- nadens !Utpinande i ett vanligt skick, vAdjar erkebiskopen i spetsen för domprosten och den theologiska fa- kultetens vid universitetet lirare till den enskilda offervilligheten uti ett i stockholinatiduingar införjit upprop. En vildsint krabat i Oaknrs- bainnetratkeen dente härom dagen un- der en frita med ty åtföljande hena- genang öfverlippen på sin tritobro- der. Troligen aviljde han lappen, ty han Ar Försvunnen. De edsvägrande tre studenterna halva icke 'svurit fanan», men p4 beffelharvande majorens hemställan aflagt ett enkelt löfte af samma in- nehåll som den så kallade krigarnanna. eden. Saken har dermed tillsvidare fått bero. Genom vådaskott ur eget genr omkom på page i trakten at Borås i förra veckan handelsresanden G. A. Levander, 26 år gammal. Olyckan skedde på hans faders egendom Ja- kobsdal, der hang lagunö di var på besök. • Han var försäkrad i Fyllot Lör 10,000 kr. frauttlanben Valrättafritgen I Norge. Anta- let af dem emu ega politisk vilan utgjorde år 1882 i hela Norge 99,395 personer, al hvilka 19,191 i städerna. Enligt det nu hvilande vidrAttsför- slaget, genom ',vilket census bestås:I- nres till 500 kr. på landet och 800 kr. i städerna, skulle valmännens an- tal ökas med omkring 37,000 pereo- ner. Två stortingstunn som nu såt- tas i fråga att ingå i den nya mini- st&en, netnligeu hrr Dame och Sö- rensen, framlade för några år sedan ett annat förslag, enligt hvilket val- rått skulle tillkotutua hvarje skatt- skyldig, utan hänsyn till skatiebelop- peta storlek. Genom detta förslag skulle antalet vnlberåttignde ökas med 118,800. Hela Norges befolk- ning år 1882 var 1,913,04/0 personer. Den norska ministerkrisen år nu fullstnitdig, i det samtliga stats- råd stillt sina portföljer till konun- gens förfogande Man anser, att krisen vållats af meningsskiljaktig- heter mellan regeringens ft Ainste man och visan medel vitgssinnade blond linels embetsbröder. Om en kom- promiss-ministdr under Broch knut komma till stånd Ar ej :inritt fullt af- gjord!. • Kallelse att intrada i den nya ministerren hur tittirtinfs till hrr Sibbern, Welter!, Dale, Sörensen och Koren. Ett af presidenten Sverdrup fram- lagde förslag till kottaitromins antogs sistl. lördagsafton nästan enhälligt af stortingeta veneterförening. Denim uppgörel,e, som lifven lär bifallits af konungen, innefattar: 1. Livbåt Smitta förslag om stat:M.0a tillträde till stortingets förhaeollinjkar och ratt att *iljas till niedien.mar af stortinget öfver hela landet anlagra så fort sig göra låter och kungöres som grundlag (bvarise- nom te Juni•bealtatet skjutsa åt sidan.) 2. Den af stortinget beslutade th.villtain- gen till folkvapningen på förut Rånande rutkor .tages till my., af regeringen. 8. Stortinget* beslut i jernvågssaken ef- tertio:Inta:ca bett och hållet. 4. 1.1inemanalagen sanktioners.. 6. Don nu varande mitilatåren afakeilas och ny Dåden bildas med Brock som staka- minister och efter af honom framlagilt för- slag, hvarvid man vantar att det skall ut- verka*, att venetern blir representerad i statsrådet med 2 personer (antagligen Jakob Sverlrup och Arctander) senast innan nästa 'doning samenantråder. Ett förslag af Sverdrup om utvid- gad rösträtt lår också gillen af den nya miniet6ren. Etnhes. Hvirfvelstorm i Indien. 1 Akyab har en cyklon förstört 2,000 bygg- nader och skadat 6,000. 1 det inre af landet halva 25 personer omkom- mit. 1 staden förlorade flera fabri- ker och ningesin sina tak; flere skepp i hamnen förliste. Man befarar ut- brott af sjukdomar, enär regntiden har börjat, husen harva förlorat ta- ken och vattnet, som öfversvåmmat, har ej fallit. Stor jordbälning. Från Telteran telegraferas att en häftig jordbAfning nyligen egt runt på Kialur i Persi- ska liken. Tolf byar förstörde., 200 menniekor dödades och ett mycket stort ental skadades. Uppbrändt menageri. En ohygg- lig scen eg& ruin den 4 dennes i London, då East London nqvarium nedbrann. De mest förtviflade försök gjordes att rädda djuren, hvilkan tjut och klagorop voro hjertelitnntln. Rädd- ningsförsöken lyckades endast med två ryska björnar, alla de andra om- kommo i lågorna. Bland dem voro en stor mängd utländska foglar, flera dussin apor af alla sing, vildkattor, en lejoninna, en lejonunge, en stor nordamerikansk björn, sibiriska var- gar in. fl. Skadan uppskattas till omkring 90,000 kr. Engelska domar. En slsgtare i Staplecrose vid namn Harris tog sig härom dagen något för mycket till basta på krogen. Då han kom hem vägrade hans hustru att öppna dör- ren för honom. Han hotade då att slå in dörren, men uppförde sig för öfrigt kvarken våldsamt eller larman- de. För sitt hot dömdes han dock till 1 manad. straffarbete. Två min som målat en grirparf gul och försökt gilja honom som en kanariefogel dömdes nyligen till - 3 månaders straffarbete. Till samma straff halva två qvinnor dömts för dit de svält och så illa misshandlat tre barn, som de hade i inackorde- ring, att barnens lindblad var myc- ket betänkligt. Engelakn Ingen tyc- ker sålunda uppenbnrligen att det Ar ett lika stort brott alt måla en grispart, som att till hälften mörda tre barn. Bra gjordtt Hollåndska *Ande- budet vid engelska hnlvet gjorde för någon tid sedan anmälan hos polisen i London, att den skulle anställa ef- terforskningar efter en ung holländ- sk., SOM för flere år asflum !entitet sitt hem och om ',vilken man antog, att hon skulle uppehålla sig någon- stillas i London eller trakten der- omkring. Den tinga flicknit herde plöts- ligt fått ett art om 3 millioner kr. ef- ter en 'lagting, som dött tunn testa- mente, och man *åkte nu -att få Ing i den lycklige artringen. Man ville ej göra något uppseende, och derför anförtrodde man uppdraget At en af do mest pröfvade polisagentertia, hvilken lofeade att göra sitt banta. Efter 8 veckor. förlopp inetalde han sig också mycket rigtigt hos sin chef. «Nå,s frågade denne, drar ni fun- nit flickan?. eJn, redan för några veckor sedan. Den arma varelsen kunde endast med stora försakelser lifnbra sig af söm- nad... siden hear ör hon då? «Hemma hos mig eller sig, ',vilket polismästaren vills alpvant menar ni?. • Jo, jag förbannade mig öfver henne och gitte mig med henne. Ett eldorado för ogifta (rammande utbe- terakor måste — om man får satta tro till de ryska Weil/teamet berättelser — kyrko- byn Wodoty i guvernenient.d. Klew vara. Der bar nämligen på senigt,/ tiden doillig• beten bland ovitanorna varit RA stor, att nara nog balken af höndeenn ',bryn enk• tingar. Icke mindre markvardigt Ar. alt flickorna och enkom.' från de intill Wodoty gränsande 'linne Icke vilja gifta sig med män ifrån den for det svagare kemin så ö- De ataek.irs Kinderna tran desdigra byn Wodoty måste .Irrfår gripa till ututtiordent• liga r. nitel. Så till exen.p,1 mötte nyligen bonden Demid Kondratetako på landavågen en trupp arbeterakor. bvilka voro på vag till Woillynien för att .4 a arbete. Kon. dratenko ropade till dem: alrim det någon bland er, sunt vill gifta — lang!. Ijoil det till svar och nr hopen fraiutriolde en ståtlig tårna. 'Då hoppa* jag att få an er alla som mina galler., sade Kondratenko och hela skaran folple honom till hang gård, der en forlofoingsfest i största bast gick af otta. peta. Därpå tott bruden farsål af Gina vän- innor och följande dag beirlfvo sig ila ny- förlotraile till bruden. föraldrar för att låta viga alg. Kondratetakos sått att skaffa sig hnatru 'lekte stort uppseende i hela byn. Alla enklingar fonno metoden mycket prak- tisk, ropa an alla genom byn renande <pin- nor och fria till slem. Ingen har dock anno lyckat', i sina strafmiden. Så Inbjöd hon. den Prokop Doldelia en hel tropp vallfär- dande osnutne till mitt bus. offrade flere ru- bel pk förplagning och musik, men dA han framkom med sin förklaring, fann han intet gehör. ty alla qvinnorna voro gift*. Dobbla filade likvid icke modet, ban ledsagade rivin- norna at på landsvägen, och ämnar försöka sin lycka boa andra pilgrimer, som nu I stora skaror draga till Riew. A fonden är lysten på klander. Do höna, som värpts minst, äta mest. Den BOM jelllt och menu 'intar om sedlighet har något i sitt förflutna lif, P0111 han vill gömnota. Den som kransar allas binder är ingen.. vin. Den som alltid talar 0111 ;trad lian så gerna ville, om han blott kunde, är en etgontjenare, som gjorde bäst i att tiga. Den välgörenhet, sons ständigt hål- ler i klocksträngen, vill jag icke ge mycket för. Kan man låsa i ögonen, livad folk tanker' Jo pytt! Ögonen äro ofta bedräglign irrbloss; ögonen äro atjer- nor, som förlora sig i det outgrund- liga. Svaga qvinnor böra akta sig för snillrike mån. Största öfverlArenheten visar den, 50111 icke visar sig Ofverlägsen, utan tigande hör på när andra orera, lugnt röfvor saken och låter byar och en b ehålla sin mening. Bry dig icke om slyngeln. som löper förbi, men hugg honom på örat, om han klifver in Giver din tröskel. Den kloke aktar sig för tre ting: ordkäbbel om politik, om religion och otit nästans angelägenheter. Ibland förståndigt folk kan man leka med strykstickor; fler finnas inga halmtak i närheten. Men i blandade sällskap är det bäst att vitra fur. ig- tig. Der kan det tutta eld, och ge- nast fins någon tillstades, dom skriker på polis. Derpi känner jag igen mitt århun- drade . . . mitt menniskovae de, det sätter jag oandligt högt, enen — låna mig 50 öre! Vår tid utmärker sig genom något visst storm-bult och lum- pet i karaktaren. Ofnuiligt mycket itpp'söjdit Asigter, men den vårda samtiden glömmer grymt bort ett ficklån, och pryglar i tysthet upp hustru sin, når lom år vid dåligt lynne. Det snut skrider lo eilspirigt in ge- nom korkdörren, det år icke ilen rötta dygden. Falsk . ödmjukhet hur krökt rygg och spelande ögon. De fingrar, som bläddra ifrigamt i bönboken, krafsa ofta ifriguet efter penningsty fras ne. Den bästa menniske går lått för- lorad i folkträngseln. Fracken gör, förstås, den fine Brun- nen; men om han verkligen är fin, det visar sig först när han uppträder i ekjortårtnetrne. Värdighet kan man tillegna sig som en yttre färdighet; men folk, nom bär sin vanlighet utanpå västen, bär löjligheten under västen Fruarna och lågorna kunna berätta åtskilligt i den vågen. Ju större stacknre desto högljud- dare skrän om finns förfördelade ära. Din namna ord skall du hålla högt i ära, men låt honom ge dig det skriftligen. SI) elbom . Unigiiiiwesregler • Folk har i allmänhet två Asigter: en som de uttala och en som de tiga med. »Å, iii rysligt roligt att vi talt- fade. igen.. säger fru Nippertipp med sitt idka sötaste leerkde. Till man- nen sin säger hon: •A, det var bara derf der balftokign doktorn». Råkar man få hörn sådant der oun sig sjelf, så tänker man: Ack, du din sling- rande orm! Men säga det, får tunn icke. Det Ar allt bäst att hålin god min och med största förbindlighet svara: «Ja, det var ju rigtigt för- tjusande, bästa fru Nippertipp!» Lu- stigt Ar det att stå vid nyckelhålen och hörn hvnd sanningen säger der inne bakom dörren. Men det Ar också hjertalitande att nödgas bekkn- nn, att heder och äta si ofta komma pi fallrepet under detta muntra ko- medispel. Den verldavane gymnasten håller nog balansen; men :minnen med de tjockbottnad° stöfinrne, tnannen som slår ärligt och hårde i hand, han blir lätt förbryllad och tappar koncepten. Han har nog ritt — det der sättet begriper jag mig inte på. Ju mera alslipad, ju mera enlongs- messig, desto svårare är en person att skatta till sitt rätta värde. Det öfverförlinade och lumpna, det in- ställsamma och; griniga, det vräkiga och narrnktiga, det morska och knak- riktiga träffas genua dilemmana. Döm aldrig efter det första intryc- ket. Hundar, som slåss första gången de mötas, bli efteråt de bästa vinner. Den som lägger armarne i kors öfeer bröstet år för det mesta an- språksfull; de fräcke och de som vilja ge sig sken af morske män göra på samma satt. Den som bår händerna på ryggen år försigtig och beräk- nande; don som sticker dem i byx- fickorna tycker - om begvåterlighet. Låter han dem hvila på magen, är han innehafvare af godt mod, hopp och belåtenhet. Far han omkring med dem hit och dit, år han en fat- tig stackare, som icke vet livar han skall göm af sig sjelf, eller en orolig själ, en qviakdilfveruatur. Den som skryter behöfver skryta. Den verkliga förmögenheten skryter loko. Den simkunnig° styr- mannen. Skonerten »Forvards kom in i New- yorks barurs i ett ganska skamfilade skick. Han hade råkat ut för en rasande storin i Atlanten och med knapp nöd borgat sig. Bland andra skador, skonerten lidit, var förlusten af otyg-mannen icke den minsta. Han hade spolats öfver bord af en störtsjö. Kaptenen, en gainninl grogg-im- pregnerad irländare, gick siteisvAr- jneitle af och an på däcket. Slutli- gen kallade han till nig besättningen och sade: «Gossar, om någon af er kAnner eller får tag i en duglig etyrtunn, Dom vill ta god hyra, antager jag honom». Samenu afton gick en afjungmän- nen, Jenkins, i land, för nit uppsöka sin bror, f10111 var eltrAddnre och bodde i Brooklyn. Jenkins var en Akta yankee. en samens pojke. Sedan han helgat sin bror och denne beklagat sig öfver de dyra tiderna och att han stod utan arbete, fick Jenkins en ljus idet Ilen utbrast: «Hör på, Jim! Vår styrman tril- lade öfverbord i Atlanten — di, skall söka hans plats!.' «lig!. utropade ekräddaren. «Är du från vettet? .Ing, som inte ene känner till, livad styrbord och babord är! Jo, det skulle just bli en skön styrman af mig». 'Seså, inga invändningar! Jag an- svarar för, att allt skall gå bra. Du bchöfver bara saga: låt stål — eller låt gå! — resten skall jag sköta om. Hyran är god, och i alla fall kan jag, som din bror, inte tillåta, att du går och svälter ihjel här på land- backens. Skräddaren gaf tned sig, och de följdes it ombord på •Forvards, der ungmannen förestalde sin bror för aptenen, dock utan att omnämna aligtskapen. 'altaner du honom då?. frågade kaptenen. Ja vara, mycket Tål. Vi ha varit bekanta i många års, svarade jung- mannen. aGod sjöman?. k . Tror jag det — en rigtig öfver- ood t». d drgore på din rekommendation antager jag honom» sade kaptenen. Och nu var då iierddilaren vAlbe- mald styrman på •Forvard.. Det dröjde ett par veckor, innan sForvards blef segelfärdig, och un- der tiden mådde atyrinannen som porla i guld, enår ban fått permis- sion till afseglingsdagen för ac göra upp sina enskilda angelagedheter. Slutligen var skonerten klar och lade ut est dag med den nye atyrivatinen ombord. Kaptenen ledde manövrer- na, till* skeppet kommit uti öppen hvarefter han Olverlemnade tre- takt it stynnannen 'bah gick ner i sin kabyss för att ta sig sina vanliga aftongroggar.. Det hade blåst friskt hela dagen, men mot aftonen gick det öfeer till en stickande storm. Vågorna vräkte »Forvard• omkring som ett nötskal. Styrnsaunett stud lugn som en fil- bunke bredvid rorgängare', brodren. Inga segel voro intagna — skoner- ten sköt en rasande fart, och masterna bokstafligen kröktes under vindmas- sans ofantliga tryck på seglen. Be- sättningen betraktade hvarandra med oroliga blickar — slutligen steg en gammal sjobnaa fram till styrmannen och assu ad rin e:aui Det har gir aldrig an. Vi snäste refva seglen.. »Låt stå!» ljöd det barske svaret. «Det var mig ett attan en., muta- lade den våderbitne sjögasten; eden der är inte rädd af sig.. Det gick en stund, men så sprang en rå. Stormen bede tilltagit t har- tighet Den gamle sjöbussen gick Ånyo fetten till styrmannen: «Med respekt till naggandes, styr- man. så bär det har rakt åt hackle- fjällle aLit gå!» var det lugna svaret. Sjögasten drog sig tillbaka. d ian är galen., puttrade han; ridet är bäst, att jag purrar kapten.. 1 nästa ögonblick var kapten på däck och öfvertog kommandot. Ställ- ningen var kritisk, men ined oerhörda. anstrangningar lyckades man bergs seglen, hvirrefter skonerten tick 'Ansa undan för vinden. Sedan dessa åt- gärder vidtagits, lät kaptenen kalla på styrmannen. *Jo, nu lär jag råka vackert ut», liviskalle skrattstare-styrmannen till sin bror. elijelp enig ur den hår knipen, om du kan!. »Ingenting är enklare., svarade ',rodren. »Kryp ner här så länge - jag lägger några bräder Giver dig och Båget åt kapten att du hoppat i sjöä;:nantl af mörkret intog styrman- :ren det anvisade gömstället. 1 det- samma hördes kaptenens vredgade rönt: allvar Ar styrunt n?» «Styrman! Han hoppade öfverbord och bad mig hetsa kapten så myc- ket. Det skall tusan segla med såna hår krukor — så fort kan jag silning, an' lians, «Det var en galniugh. utbrast kap- tenen. *Men det år ju rent af Klen- morsllu • känner jag honom, så reder han sig nog.. svarade jungmannen. «Ilen simmar som en delfin., -tioett — det var bra, att jag blef af med honom, eljest hade han vål seglat rikman i qvnfs. Några dagar gingo förbi, Skräd- daren-atp:mannen måddes nom prins i bagarbod i sitt göntstålle, åt, sof och drack. Si en dag, när det var nåra nog stiltje, sade brodern till honom: «Nit, Jim, halar dn dig ned bred- vid relingen, dyker ett stycke -ut, och när dn kommit på lagom afstånd, skall jag varsko dig». Smitt och gjort. Kort derpå ljöd det: »Kapten, en man i sjön babord ö f v e il» Kaptenen' tog kikarn och rigtade den mot det anvisade stallet. 'Kors för skock millioner! Är det inte vår galne styrman, nom hoppade öfver bord hår om da'n! Sålt genast ut båten. gossar!. Skräddaren-styrmannen togs om- bord, lavnrefter lian gick freon till kaptenen och sade med det största kubist' i verlden: «Kapten! Det måtte ha gått for- tare undan för er, An jag beräknade. Första dagen blef jag efter, men ni ser, att jag tog er ändå.. • Åh, det var mej en best att sim- mal. mumlade kaptenen och betrak- tade sin styrman med beundrande blickar. •Det Ar den virat° jag hört.. Efter några dagars lycklig resa låg «Forvard» i Amsterdams hamn. En afton var kaptenen i lag med några yrkesbröder, hvarvid samtalet rall på styrt,* mim:nare. Kaptenen stack naturligtvis icke under stol med sin styrmans bedrift, som dock mot- togs med mycken misstro. En hol- landek kapten påstod till och med, att han hade enJungman, som kunde simma i kapp med.!. orvards. styrman. «Det år 10¥n, diger jag!» utbrast den andre ifrigt. «Jag håller 100 pund».
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.