. » aston slippa wi a MA uppulsadeoh sôrsedda- med? NV . nya brännare, torde lyltorna bättre ån, - , + 4 . . Fir. SFaholm Det ée mblligt, men ide fom Hallands- poflen “ uppgifwer emellan Lahokm eh Enzelholm, hwilken Rråda ännu på kens ligen . lång [tid ide i sin helhet torde funna befaras, alt sraftafzisten för gods t fernivåg emellan falmstad-—LoAolm Råfter 3 dyrare än hwad denfanima bee . ¿ Ungar forslad med häst och wagn. En- ; ligt: qvilterad tätning har en goddemot=- ' tagaré bárstádes fått erlágga mera ån - dubbelt få dryg afatft pr miatängd fom - flatend "banor betinga,--.o& torde delta ‘wara en tilvädlig êrssarinz På: wår exakla uppgift. : “fe: E . — Nu dagas ded.“ Wederbäraude “ haswa wälwiligt ueg tvenne dagar.fôre bol rezlementerade tiden-lätit- vppsätla ares, iga tif it, genom: enskilda t a. tilfonimil, genem: ve Fea Vig at srán o< med i att sanita i mdrfret,’* förut fysla Pâminna om den ga i borntyfta”s 5, n ‘— Woxtorps fyrfa fâär_ätcrup gas pá vå quatftående Inurarue, y det af êswerinlendentsembelet meddelade fär. Budet för fammarjunfaren Th. :Gyllen- får â- Wallen ait sortsätta med äter= uppbyggandet af Woxtorps: genom äskeld filt ändamål oh cj widare nerbrunna fyrta har blifwit upvhäsdt, sedan planritningar o< uttitande från ortitelter angäende,de qwarftiende mu- rarnas hállbarhet! och “bärighet blifwit “-öfwerinkendenksembelet" underslälde cd) ”godfändes > | Y ” — Platsen för ladugårdsbygnaderna till Haßlöss! preftgård ár man betäntt pi ait flytta längre ner mot Stensân, mår wid branden à desamma sislidne månad den „nârbelägna Haßlöfs jodens förfa "war få farkt botad af. eldeu, ait tjäran à tocntafel foste’,e< målningen. à luderia -afsweddes.? Hade ide winden i sista fund. wändt sig, Mulle fyrfan cwiltortigen Llifwit läzornas rof. Det är för att företomma all dylif möjtigbet” wid: elt’ eveutuelt otydsfall af, jamma art, fom den omnånmda förändringen fommer att widlagas, oc ov "—' Fólauktion. ” Wid auktion FT li3- dags estermiddag i Malmò á Oldenburge sa föl luropádes: bl. a, två af hr vou Möller; Slkoltorp fêr resp- 305 vh 335 fronor. ' | | E — "Swenske qwartettfångarne" — Andersfov, Erikson, Wetter oc Fischer — upptrâda i Striftiania.' : — Respeltabelt. Ett plomimon ws- pande 23 ort, wixl bod fopparslagaren L. Persjon härstädes, har bliswit redafs tionen fôrewisat: #2 e — Höstérminen. | stadens ¿solfskela börjar näfta måndag fl: 9 f, mt . - — Hallahds läns fändibruksmöte i Warberg hade alt uppwisa eú stor ut- fällning "af: treatur af‘utmärkta racer, åferbrufsredftap, trädgärdaalster o.-#. w.; Landohöfding Nordenfalk ‘iudeladé pri=" sen.“ ‘Första’ ‘pris tillfôllo - Göteborgs mekaniska werlstad, Warbergs oh Halme stads .d:0, Norra ¡Hammars bruk samt [ledgjutaren Johanzson i Köinge, För ost togs pris ‘af hr Tedhach I Wessige; fôr I af hr Johansíon I Rifminge; för båftfreatar af hr Alf, Berell m. fö för trâdgärdaalster of bir. Förfiberg I Warberg ed Fagander i Wärò; för fadel- malferiarbete af “hr Lundin i" Halmstad. — Man observerar. ‘Wid ett brêslop i Westergötland för en tid sedan lade gåfterna mårfe till: o< omtalade sedan wid bemfemften, art ingen mer än pré- sten teg smörgässupen i betten. EN — DRM i Norge. F. d. flats: rådets: generalmajoren Adolf Fredrik Munthe har den ‘7 dennes aflídit frida, utan plågor. Sjuldonmen, kräásta, torde daswa uppftått cller átmínstone fêrwire rats genom grämeljeu êswer deu behand- ling Munthe jemté sina kanrater i stat6- » «rådet hade att utfrå, af tileråtten. „7: pe => Polftjernan warder namnet på nedtiftaren tin ‘Swea cd Nornan, en folltatender; som med lalrifa ortistisfa oh líferára bidraz fommer att af Swens sai Famils-Jourualens bolag: utgiswas ins Pr — Danslyfina âro en del goodieimnplare { Halmstad. De haswa ingått med ane sôfan till” magislraten ali ‘fä anordna bansnöjen: à - erdenstolaten: ' Sä - wl erdeas styrelse; på plalsen, fom andra - fambållemedleninrar hafwa, protefterat.” . . sf — Biffopswalet för Linkêpings fift eder rum den 29 Olteier. : — Ea-wáFer: tanke, Eu at!ifelidr» _ fattare i G. H, TZ. fom redogör får den inftrumentata sêrteßnlngskonsteus frams teg i wärt tand sedan: qwinnor bêrsade enförtre8 deusamma,® ylirar bl. ga: “Swerlze har waril den förfta stat, der regeringen -wäzal äl“ qwinnans hinder I oo. Onförtro stálet 1 def mest fêrádlade soru _— : 1 TäletokfténdI tjänfti 53 èh det see ut seu su taåte, vatt Iweäste män sedan I | MEIN atulyftor, hwarsörutan, tvenne: ulta_lifnelséat "pàlt VTT OMR a des life Behåll kláda blodig stjorta för sädernedfandet®. FS EF nes on = Esterskétd från fälttjensteöfnln- emt beråttelfer : om 'aflahanda anmårt- ningåwårda 7 efter. tomifta! eptfoder: för hwilfas fulkomtiga faunsngöenlighet del naturliglivis ej år tätt att borga, men som emellertid, dä de beråttats af ganska trowärdiga bell od hâllet : gripna „ur luften. - För fönningen af följande händelfer will do> Gt. Aft1bls-krigskorrespondent ikläda fig Inf: auswarlzdet, enår han dels sjelf was rit: âsyna-willne, dels hört dem beråt- as al { fålttjenftedfningarne deltagande --’:UNuder Hyby-slazet räkade Krenprinsens “husar-regemente. med sin chef lronprinsen illa ut. Negementet befann fig nemligen, når” troppsignal bläfted,' infor i fiendens je vå 4 infauteri-. och .kavallerield, -o<' der-stod det äunu, när elden åter började, medan hela den öfriga: delen af fâren A. dragit fia” tilbata fôrbi‘Hyby“fycka ät Kläge- rup.:1 Det dfwerraskades derför heli ofdr» beredt af ¿den ide omedelbara närhet stäende mångdubbelt starkare fiecudeu, e fädmån pâstodo ott ‘em ’friget warit all: wär, _ hwarenda man owilkorligen skulle bliswit nedgjord: eller tilfäugatagen. Detta ‘märkliga "dödsfôralt" wäcte bland | befälet indignation o< pis ba förors | safat,” att trupperna den följande dagen fingo företaga åtfliliga ide beráfaade ris teljer. =; Under Hardeberga-slaget inträffade det all en dragonpatrull, som fom spräu» gande nedför cu Höjd wid Arendala, bief "beftjuten af fina egna wäuner, ex iu- fanteristyrfa af fren VB. fom fattat posto wid foten of höjden. Tre dragoner flörs tade af dåftarne, hwilfa emellertid, dà de ej fände nigra ryttare på fina ryggar, genast faltade farten, Mänga af áská- darue bleswo hemsko till mods och fruls lade att flarpa pasrouer af mißtag be- gagnats och att frigsftämtet sálunda rå- „lat blifwa förbyrt till bemflt allivar, meu efter några ögonblid .reste-fig farlarne änyo c< sprungo falt fina hästar på bwilfa de fleswo upp oc fortsalte sin ridt, blodiga oc suutsiza, men utan att haswa lidit någon allwaijam skada. 0 Det hände för öfrigt ofta" under ma- nôvern att favallerister i niaßwis sulto af” med huswudet före, enår stridssältets många gropar woro öfwervåsta méd grâs, hwilket fullständigt dolde fanterna, hwa» dan hästarne hoppade fel och laslade fina ryttare till marken. oo . — 3 Malws ipridde sig för ett par dagar sedan det ryflet alt cn aftad PMatmöbo, ‘entreprenór för fäliskjulsen, plôtöligen aflidit under manövern cd) blifwit fom lif återförd till den tröfttöfa familjens. En af wåra reporters skyu- dade då Ni den fêrmente dêdes hem för att faga uármare reda vi safen, och vå träffade denre_i hôgönsklig wátmäga, rå fande fin pipa, Ryltet hade ingen au- nau grund än den aft — entreprenörens följeslagare fått. ett tindrigt toterinfatt, ed fall man tro gamla márfeu, få le‘ wer nog den entreprenêreu länge. :‘— En dag inträffade det att eu iu- fanterfafdelning: genom något af inten- denturen begånget fel blef dömd till en fasla "få ‘lángwarig, att de fradars far- farne... nära gjort sirejf midt under brinnande friget. Sater kom: för fonung Das öron oh ex of det högre inten- denturdefåtet fi mottaga en förfärlig stör!skur of förebråetfer. Då Mmajeftåtet laddat ur fig fin wrede yttrade föremås let för densamma, som med fidrfta lugn med handen wid méssan mottagit luren: — Tillâler e. mit all jag förklarar bur safen förhåller sig? > Detta lunde naturligtvis ej nefad, och af förklaringen framgid att wederböraude war fullfourligt oftyldig. — Men då war ju felet ej din! Hwarför stär du cb tar emot owelt då du intet förtjent? utfor uu majestätet. — (ders majestät jag fi> aldrig tid att afgifwa någon fôrflaring. Owidret upptöjte sig { munterbet. __— "Slufle wåra sJoldater fättag på en jädan . fêrfnappuing gingo de ej fram" yitrade general v, Hance wid ett par tillfällen under mandvern 06 deri hade han noz rått. Wär forrespondent hörde artilleriiter både på "wenderna och gd tarne" "fwåra o< anfälta sig öfver att árserna "wa’ få tjoda och) sura att "pude dinzarne® (maskarna) ‘ dansade polska I imdrjan” od en bresskcisware HN Lunds „Weckoblad war sjclf wiitne HN hurusom det för Norra skauska lufauterlregemeulet beftåwda fött war få skämdt att det me ste nedzráfwas, el beráttas alt eu of måra sin sa previau!fotonuer; fom” flidats utan belä>nsug, på wägen dswerraskats af fie enben e< blifwen tillfångatagen: med marfetenterffa öd allt, Fienden war ded nog ádelmodizg att ej aenaft fmårja fee set, ntan då wid middagsllden en par- lamentär fout ed êdmjnft bönföll om „mat, ‘blef marketenterstan [rizifwen och fid fritt oflåga med fina wagnar. > > 7. På fal Om del { mandurerna dels tagande favallerlét uttrar en beefftrifivare till -G. H. T.: “Di det är belont att befelfni "en på sina -ställen.tilstôt brun nanie, få att mauffapet för eget och his ‘starues bebof. uddgades förfe fig med wake ten ur difen od) mergetarafjuar, bör det hill -o< med -förmåna fallån tare, att hi. flirne besunno fig i få godt slid’ son |, - arta... Frán "friget I GStåne? ing alle, etfoner, ej få anfeå fäfom. . ”barnwigt naiva”, men detta är odh alle. "medwetandet, Det PÅ en krog i Swedala råkåde jen mängd fmålandstoldater i slogömäl med de. af - tidningarne ofta. omtalade ficd-, olmögardisterna. Smälännlngarneredde: ig godt. . Det war í>e-en-lälsad skär= mylsling, utan en på fullt allwar, Till ftraff. för fin bråfighet under lägernatten wid - Swedala fi> gardet lägra offides ifrån de öfriga trupperna under hela utanêvern--o<-har warit förbjudit per- midssiom- «ar es ANA 2 Elt fmålåndfer {nfanteriregemenke rastade názonstádes på frigaftideptatfen. Manskapet öfwerlemnade fråt en efter lángtad fila. eller wedergwite "fis med biér," fom, tillhandahålls deui af cu ge- \<hastsuan från Malmd, “e, Solen flen få mwarmt oh inbjudande. En ; ftacdars .uttråttad. trunmstagarepojke låg på ryzgen i en halmftad oh fof o- fffuldens fömn med trunpinnärne I bits tet 'oc) trumman wid fidan 550 cava Ingen anade oråd. Prålsligt: kom uppbrottsorder: ”MNegementet marscherar genast mot X-badainel oso oe a — Sprlug od wid honom der! säger en officer till en af ofwannämnde bier- fodret fpringpojlär; pelande på trume egaren. reset In Wär -Maludögamin närmar fig sakta den sofipandes hwars dupa” emer ej föreg „af, bullret och toyen frånstågret. En långdragen snarfkuing är det.enda lifs- teen wår jmålandspåg gifwer ifcäu sig. „Men den idrhoppuinzgofulle ynglingen från rifets tredje stad fören infernalisk idé! - Hau * ldogôr fatta, trumplunarne = Trrrecrunt, trrrum, frum trum trum! hôres en dundraude. hwirswel. . Deu fladars trumslagarepojken slyger upp, beredd att träda inför den Hôgsta af alla befäthafware, ty hwirswelu fêree fö hans yrwafna ören lifna den ytter» sta domsbasunen. . Men itågret hade attarmfignaten widt ocrhérd oro, ” för : Adjutauter o1ndonnauser, Mmriver, furie rer, [lafetter och vedetter rufade om hwar andra, lill def allt blef föêrllaradt, då wär Malmögamin wisiertigen Höll fig undan. — "Se till böger", glömde en rytt- måftare alt kommendera fin trupp, då deu wid defiterhigen wid Swensterp tå- gade förbi fouungen, Nyttmästareu fick derför anmärkningar af 4. mit oh blef uppskrisweu i högildenfammes anneta- tionsdot: Eu allwarsam warning för alla, som willja ftå wäl till bofs på höge fta ort, - — En balans i Mälarbanken, ryk- teswis uppgifwen fill T0-tujeu fr, år allmänna samtalsimnel i Upsala, skrif- wes till Astoubladet. .— Skolan och lutherauidmen. Kaps tet” P. Vaurell, som hyllar ‘nya kyrkaus läror, bade anbållit att hans son, i hán- delse han inträdde wid slatens lärowerk, målte maria besciad från religîensun- derwidning, men fk. mt har wågrat det. Sakeu toroe beiftad of harar skelrefor- matorer. - — Bibliskan. Med antedning af refs forömêtet oc) eu fråga, som wid det famma behandlats, huruwida åtgärder borde widtagag för alt erhåtta ‘nya etter förbättrade lärodåder i något ämne; in- nebäller Göteborgs Handelstidning föt- jande warmhjertade o< tänfwärda uppe ats: : : Af \ärskild wigt är ntan twiswel lärodöterna I religionsfunskapen, Här har man wät en för aña offentliga oh dermed äfven enskilda läro. anstalter anttoriferad lårobof, deu 4. k, fattefen, till grund för bmwillen tigger Luthers lilla fat. fes, men âswen andra fattefer kräáswas deßntom på åtfliliga häften, fåfom Schartaus oc andra, hrvarigeuom en månglägning upphått, fom I fråga om detta Ämne torde wara sladligare än eljes, - : . : Meu här mdter ett aunat ämne, som med der förra får i såra famband, nämtiigen biblijta distoriun, ofta follad; ”bidliffan”. Häri råder, i fråga ont låroböder, en ren Babels fördifring. Det finnes fnappt någon tårare, som ide anser ss "wupen ett sfrifwa en 1. k. "bibli historia®, vand antagande i några flolor ger en god in- om. - - Det har nn bliswit allmän mening bland tärare, att religiondunderwisniugea borde börja ned bidtifa distorien, något jom nog odia är riltigt ur den fynpunutten, att dacnen böra tedas från det fonfreta til det adstralia, men ide tvärtom, [äledes från berättelsen om inenuiskors ut och öden lil de sedelagar, som deraf nina, háriedas, o< til aningen om den gudomliga fórsun, som länkar dessa öden. : Men då upphår yr burumida det I. t. gamta testamentets biforiffa (eller odiforifay erätteljer äro får detta ändamål be me lämp- liga, eller ens lämpliga allt? — S1varct härtill är från den [. of. renläcighetens fida glswet: “betydelseu of det gamla tesiamentet för olant fórsta stadium lan endast af den retlgiöla ofuns nilgheien skaitas igt" — nibrister here Th, Mazer 1 bide bältet af "Pedagogisk Tidftrift”. : Och ban tillägger: “hela | den forntida gammaltestamente liga anden är med barnets stándpuunl!l { det fora dela beslägtad; barnet tånner igen fig sjelse i det naivt entla: 04" ofonsilade | uttrydefårt oh handlinggart"s 1 +, : as Underjölev man något närmare detta ofta $örda påRående, få fan man medglswa, att de föra gammeltehomeniliga berättetferus nog äro Det beror dà pà, dura de uppsaltas oc scam- Nätlas, fåfom historisfa wertligheter, hroilfas orubbliga wißhet ger derl, alt de áro as Gud jetf ingilna, eller fåfom gamla artlågner, hwilfa afla > mer cärr Inindre in Då sagaus (mytene) område; samt huruwida de sola ticna till wac- laude ef 0 tedning: för det religiósa och sedliga fevare år isynnerdet af wJ- sentligt wigt. 7 H marje någol tånfande menniffa wet nn, lita mifit soin att jordeu går omkring solen. men ej twärtom, att den Dosaiska Mfaveifebihorien ens dast är: att detrafta fåfom ett [ntressant witt uegbörd om, hurn det gamle judasoiket, och ester "detta de frifina follen, under fore ärhundraden, e fte fatta wersdens fMavelle oH mennifank nppfomst pA, serden. I Ninon widare betydelse ar ej denna berättelsé, - Ldid den tid, da, enligt. eune, werlden skulle Egypten Cheops-pyramiden, hwars ntomordente. liga bygradesfärt förutsätter en äldre kultur as ârtusen. - De wid Nilens och Miasisfipis Mods mynningar fauna fragmenten af brända lerkdri finmifa til em ásder of 30 tik 40 ârtufen, eH nnn längre tilbala I iden gå de I äldre jord- formationer sunna menniskodenen från den tid. da menniffan lesde somtidigt med den utdöda grottbjörnen.. — — Ait nu för barnen ' sramsiôlla den mosalska 'apelschistorlen "fåfom ett sanut naturhistoriskt drsopp, fan’ på god tro endasi göras of den werkliga "religidsa efunnighet”, hwarom herr Mazer talar, en . Toa burn naivt än barnet år, Nötes def enfsa förstand enppybörtigt — > wi, länna: ex mängd exempel härpå = al den bibliffa derätteljen, huru Kain sedan han dddat sig broder Abel, uttalade ruftau för;! arti *hwilkett fom: hälst mij finner: n flår mig I4jäl”, då ju ingen annan sans dn hans föräldrar eller fofrar (om han hade systrar) fom funde [à firajsa Honom. Barnet rågar oaflätligt: "men hwem skulle då ha slagit onom i! Ate 04 - tillgger "Det stär att in bygde en sod, men det sanus ju inga an-, dra menuiskor till, än han fell, hans hustru 0H, barn?” . ¿ . : Ade bättre” blir det, 'näc' man' kommer til erfiffa paradiómyten, eller till den noakidiska hodeagam, ¿der men möter det I favning hora “underwerket", att. alla. jordeus djur: "as den rena fänadeu oc as den oreua, as sâglar oha alit som qwüfer på Jorden”; parwis Inginga Noaks ft. art” (30v alnar I längd, doi bredd 08 30 I hzjd) oh lefde der wänskapligt sarunan 1 40 dagar, lejon o< tigrar med får 03 getter. gamar 04 örnar med duswor od tårtor o. j. w,®) Så mdter man urpatriarkeus ålder, hwarom de "naiva” barnen naturligiwis få Höra många "naturliga förttaringar”, fåfomt att med Methu- salema år inenades månader, m, m; men fannos lift få de ide weta werkliga förhällandet, hwillet nu mera är, tad ware sese B. Nydderg, till “fomplett evideus" dewisadt, eller att: man här har eu ganinal aflronomisk-fronologisk faleuder, hwilfea gömdes under patriarkernes föregifna Alders-tal. LPT IERT ovat Att under fådana omständigheter hos baruen inplauta deoja och andra lifa owerkliga berät." telfer fåfout gudomliga sanningar är något, fom; för den fammetegranne fåraren máste para outs; bärdligt. - mtr RAS ER Ment — torde man iuwända — må wara, att de äro sagor, få äro de dod fedotärande, sásom bårande wittne om trou pà den ende sanne Gu- den och hans rättfärdighet, fom belönar det goda ot strafsar det onda hos inennisksorua.. so. ‘Ja, ou de det: wore, men nu äro de ofta” nâttopp unotsatsen. REDARITTTATI N Eller hwar ligger det sedolärande | Abrahams, Saras och Hagacs historia? Och i Jakobs sedan [qm började fin tefzadadana med att bedraga el tott fin gamle blinde fader, utan och fin heder- lige broder Elsau oc) fom roade fig med årfritligt wet äswen framdeleg. Sa tog hau sig två uftrur och umgide äfven med fina tjenstepigor, brviltet ju ei fan, enligt wåra fedtigdetebegrepp, lämpa fig för ea “gudomau”, - Den bidlifa tiltorien innehåller en. mängd fådana berätteiser, hwarom det wore gausfka 0- tydligt, om wär tids baru "tände igen sig sieifwa i handlingsart”, . " - Yemnom fåledes desfa gamsa beråttelfer, hwilla in, fåfom manu un merg wet, upptednats först 7 till 8 ârhundraden ester den tid, da Moses stufle ha teswa?, eller wid tiden för den bady- toniffa sängenskapen -— lemnom dem åt de äldre, som tunna i dem fråda föreställniugssätt, hwilka funna mara wdrduadswärda geuont fin Ålder oc den helgd de nuder ärtusen ätu[utit; men ffonew barnen derjör oc skouen alla tänkande lärares oc) lärarinnorg samweten, hwilka wuste dinpt fåras af att nödgas ofta fåfom fant och fromt förswara det diltade och, enligt måra före. flälningejätt, grymma oc ofedliga. . . Och detta flatl kallas religionsunderwisuing! Äjwen det lngnaste sinue mäste upprdras wid taufen pà, ati hundratusental af barn, eudaß i wärt fand, införas i religionens helgedom på desja gammaltestameutlige figar, hwilfka, om några, äro willosftigar. 2,4 få talar manu om deu “gammaltestamentlige anden”, "rått nppsat- tad”, — Den anden, det fan man tryggt säga, hänger âtminstone ide samman' med ett werllüigt triftligteretigiöft täntefätt och sinnelag. + cs Naturligiwis skall stan — det weta” wi ju =— bhäremot fälla det warliga utflitna argumen- tet: "otro", ”fritånteri”, ”gudslörnetande”, o. f. w. Netigionsdiforien käuner de orden utantid, längt före Huß* och Luthers dagar och tångt es- ter dem. Kan man ide längre bränna desse tättare, hwilfet mängen Nog wille, få fan mau âtminstone bannlysa dem i föra frifter o< tal. Men wederlägga dem med goda skäl och dewis == sásom Luther yrkade — det fan man wis- faligen ide. > ov . Huru länge fall detta fortgå? Huru länge frola täntande oj fannvetsgranne föräldrar finna sig nuti, att oftenttiga oc enffilda läroanstalter inpsanta hos deras barn sásom “Gnds ord” och donliga f gar b elser, hwilka ej blott sida uppenbart uot werkligheten utan och bi beiga barnafinnet. orena retigidsa oc sedliga begrepp? Det är tid på, att man fialler den' ráganu inför sitt samwete med det djuva allwar, om hon kräswer. H Detta wore ett märdigt ämne för ettrettorgr möte, o< det fe i nära sambaud ned den ofs wan nämda frågan: huru wida nya färoböder äro af bedofioet pákfallade? Detta är sallet, om nâgonstädes, då just res ligionsfuaskapens område. : — Norffa wensterföreuingens styrelse har I de6sa dagar haft måte ed) derwid enats om framlåggande för de särskida förenfuparna af följande walvrogram: L Införande af furydomsetol I bruttmål, . «2 Härvksendets ordnande på milissystes meta (allmän NN ken men efter ochwelalskt mönster) grundval. . N 3, Folkakolsna otveckling till större afoll. atåndigbet och större omfattning af onder Yiningsämnen, ' . 4. RAtt för församlingarna att edfva In. flytande» vid prestral och på kyrkornas an- vändnlng, . b, Forteatt frigörande al qvinnans bor gerliga atällntog. MS 6, Nåringarnas otveckling, särsklidt genom förbättrade kommunikationer. ” ‘ s tatebushållal Som man fer,'fammanfaller detta program fina wsfenligafte delar med de mål, för bwitfa det frifinnade partiet I Swerige arbetar. : , Beträfsande surydomsto!s Införande | wärt land, år, den frågand allwarliga uppftållande ‘áswen hos ch utan twiswel nåra fôêrestäende. Wi da Halt tilrid- ligt med. belfiassdomar, som fått t Mars pafte' frid 'mot tydlig rätholfa. ' Formae Uemen hselpex olt;emellanåt ten afgsor- ——. PO 4) Underivertet förlaraden I medelldex dec! med, ait Gud förmandist rosdjuren till gräsätare « BRIT de 40 dagarne = sara grådfröråder? - avate, reste fig redan i I: ide tålag fl ewlghel.i bit. ve a Hwad äter hárwäseudet beträffar, torde «någon "Ändring hos oß tills widaze ie vara att motje. Mycfet wäsen ha wåra „poeter och sostalare gsorl of swenskarues mod oc lrigiska bedrifter, oh omstin= edigheterua ha wisserlizen odfå beredt ‘dem riflíg! tilsále att; wisa bâde natur. lig oförskeä>ihet od) uppölwad förmåga: ait sláß för fonung oh sosterland, seu; det {á wa>ert heter. | Men för krigstjenst oh enkaunerllgen för ünlida Irtgstfnl: ned deß många och långa, enformiga oc) ‘utlrôttande öfulngar, deß stränga, fjät- Höja disciplig — för den tyda swenska. fds big ara, sfâlsgen swag, Det er (heller ut: foi om den alluäuna, „persquilga, wapeulseust>hwilken ‘mitissy- stemel?owllkorlizen -kräfwer, för den nåt. mare - framtiden sulle funna pâcáfna starfarè*sympatiler* hos ‘nassan'af wärt lands ibefoltning. Tid och ned: bemi- tingsåfulugarna,v.fonsråndod è det hela ej för znärwgrande funna fågag tara persquligen [à betungande, fullgåras ofta : melmitig oh tala dändeljer utan LETO | bat ‘patrioti ‘häufdte. se: Det fôretaller' EON Pg tr fboîten ide äro 4 ”trigiflå”;sijoln de utmálats.1 Det pi tod; odd, fem bekant; Olof Tryggwasou . AAI woldern;. (men dá hade siven]karne, förståd, hwarlen' hast någen Gustaf Adolf ‘ester Karl'dén tolfte, Hur som! helst, “den'swenske*älltegemaimeu" uu för tioen har fått i. filt. hufwud, att soldallifwet är - elt- huudlif, oh derjör fänner han fig bäst belåten, om ban får fätta fart (| filt fråtle od) sjelf- stanua hemmawid, Det årljuft hwad han Hil- lec pà” i *indeluing6werket". — oc) üultan twifwel har iudeluingswerket bidragit att i frigstjeust, denna' fredetärtet, fom Wirne preus wänner-“ hittills utan mårttar ramgâug fölt omskapa’ till en allmán lánlek för wapenyrfet; | Det-år delta beftämda drag Ifolllyn- net jom gör, att miliosystemet, den får wåra förhållanden eljes mest lämpliga förfarsorganifatlonen, för närwarande bar få ringa utfigter att winna tinfut- ning, äfven om wåra yrkesmilitärer — wårdigag underfiödja det samma. 4 EleKktriciteten torde anat — skrif- ves från New-York — komma att ersätta ångan vid tryckning nf tid- ningar. I Amerika ha redon försök gjorts dermed, hvilka lemnut ett syn- nerligen godt resultat. , Den i Law- rence uikommnnde tidningen «Ame- ricans är det första blad, som Iter drisva siva stora pressar ned clek- trisk kraft. - ( : — Uppfostran på willofpår år nam- net på en mårttig uppsats i Smil. Alle handa, ur hwilfeu wi âterzifwa följande: Se pá wåra dagars fjamhitlstlasjer oh mårE huru en gängse opinion skapar fåregna förhållanden, för dem ofta, huru den eller den egeuskapen är geuomgäende för adelsftasfen, huru en aunan faraf- täriserar borgerskapet o. f. w. Du ol finna nástan alla prefler lifa, och mjli- tårerna filer du lätt från öfriga med- bergare. Du Man finna hwarje fam- Fr bunden af wissa fêreställuings- ål oh wano, la, Och hela denna fkäranda beror på opinionens malt. Judividen kan of ome SA mening cd omdöme skapas | inart jagdt huru fom belt, “ Man fan genom deuna malt lika litt förflöra aulag ec -böjelfer, som från ett vagt frå uppdrifwa en håg besåfning. Ty andras omdöme år tiljom en gjut- form, | bwilfen man: tvingas få härdt fylles och ger fin bestämda asbilduing åt faraftär c< antag? 2, ‘ Man talar cm exemples malt. Jag erlänner.deß styrla, men fêrmeuar henue: underlägsen emdduets , hercrawälde, ty med deh tyglar fan mau regera allowäle; gt. R jp Oh deck Huru tåttfinnigt handlas man: ej med få traftiga medel! Hwad stert ed godt har ej med Och help förtram-, te, 06 huru många goda antog ha ej "bludrats winua utwe>ling af brist p den driffraft, en uppmuntrau eller ett förtroendefullt ord funnat flånta! Dt just I detta fall lgger uppfestran {_ lâgerwall, att man ef med neg uppe mårljambet frårar efter de olla antager oc sedan med den malt, ett uttalade omddme eger, „\ôfer underlry>a det onda oc odla det goda. : Den fom logt mårte till baruetd fins- tigdet för huru det — son! nian fåger _ Jr till bofs hos fina närmaste, stall .o>sà belánua; alt man fan âstadfemma en underbar utweling genom watfanpet { detta falls 4° Man erkänner. nog almänt riltigheten af deuna åfigt c& uttálar fig áswen dere för, dålnan håller före, alt uppsostran former längre med jo> än med pe, men till sullo înser mån ej sakens wig! Mau rypfoftrar barn under deu äsig® ten, att hela arbetet skall bestä blott uti att iuprägla minneslexor — har ej län nedom ont, alt'‘huswudsaken är atl mana fram anlagen’ cd genom ôfuing ulbilda ‘alla sjálens egenskaper) > Oh sust ‘detta år lgrundfelet i bela wärt upp ostringesystem,- att man före menar ungdomeu, wara lil blott får îu- chemiandet of tecretift wiehet, sem if 1° sh ’ I: daste sur? undan firaffet. Sådant bår. | stärka oh utwedla denna molwilja för” GÅ Sk hwilfet ingalunda är händelseu — flutte - in, att hwarje obetydlig formation upp: - + . or va . - - aa . nar —- — ym m + [i L- :
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.