'1 tet ig [leiter gan Miftea enby te.bl;fliga ftribfmcblet ed) tidiga. Irer man bå, att något nach fram- rfidlige gång fan btftå i nuvig tneb ben tet borliga fårtaren, cm ban blott i nbe n om fåttfonfteni regler? ter infä »enar nian, att ben år mogen 'vila lifteetå rligter, lom uuber tjuge Iträ !ib haMtratå !älgtid att gemen ifitingar i ptiourefeflelle bibringa Wien !leda ed) jeinftight? (511er tror nian ej, att be anta bet rifafte 10181ilteet 0 104, jem tti,iilatt från oblittg, untettreda0 eti) o fetremiss? iftvettt leigont lår matt fia genom ti genom luldossing, pligtentai, att Ido litet ed) nian ithi erinra ► vli.ltcrea börja fi tft efter (telåren, jour lita litet fan bet nara en nthittergilb metet alt assort Rchilt(In !rinna vital. lite? ett entaft lånta .e‘i utMnier,rn ou i itutictua lunna bjelptnekl tutta feminatibt Dagar. 23refl 'åbo. (Stor poetiffa utfluat år hallen i tå hjsfhintb flit, att bett ide >M ar tir libningen. Zill lit 1— fr. tariffer«. Zad ftSr intaingett, min hd inf,inta fan ej an- iejabai. Minh inUabarti obtfturfta tippat( ler Mosa, at lagliga Rål, - ej intagaa i !k- eingra. „Stockholm. Johan Jolin, den bekante förfat- taren, och hatiet .lofteerike 8011 ligga bida hopplöat sjuka i dem bostad vid Rörstrandsgattot i .Stockholm. Denna loning, der humorn och glad- jen sade hemma, Ar vorden ett sor- gen, berri. berättar Tiden. Arbetarevänlighet Till eine arbetare liar egaren till NOrnbengs bayerska bryggeribolag i Stockholm, hr F. Daning, ektrakt 10,000 kronor ett under namn nf N örnbergs bryg- geriarbetare' fond förvnitas af bo- laget. Dessutom har hinn afslutit en 'kollektiv nlyekefallsfareAkring för sin arbetspersonal på 150,000 kronor. Nytt tidningsföretag. K: R. • 9.rityer i sin •Veckornpporta: Ett pressföretag, som förr eller senare torde komma till stånd. Ar den vid enskilde mate å (,restkonferensen far- handlade »kristligt-politiska» tidnin- gen. Den år Aumnd att stAllas på aktier, hvarje aktie till ett belopp af 100 kronor, livilka dock icke inbe- talas förr An 200,000 kronor blifvit tecknade. Når 100,000 kr. blifvit tecknade, har en person (drottningen?) lottan bidraga med de återstående. I)et Ar meningen att den skall bli Sveriges priabilligagn tidning; en dnguppinga för 8 kr. och en halfveckoupplaga för 3 kr. SO öre pr år. StAndpnok- ten moderat liberal. Vid det raglande enskilda samman- !ridet valdes en komittS, bestående. al .prof. C. Norrhy_, kyrkoherden .1. Kerfstedt, d:r C. D. af 11' irra. och lektor N. P. (klinten. hinken inom sig skulle utse en femte ledargot, far att närmare i suken åtgöra. - lår rikedngsmannavnlet i en af Öster- götlands kommuner tillgått pi det sått, att vid snleilltållet satte sig ett högerman vid bordet, mottog. tipp- veck in& sedlarne — läste en annan sedd — lade dem sedan uititvecklade i hatten med den skrifna Bidan nedåt, den ene pi den !Indra i hillstintlig ordning. DA vnIsedlatne flere ter före drogos, komna de således i om- vind ordning, så att det började vid vallängdens slut. ..Derigenotin kunde tunn bestämde ut rakna på livilken livnrje person rastat. Från en annan kommun har samma tidning mottagit det mistan otroliga meddelnytilut, att det förestiende va- let, långt ifrån att som tinnars kr vara vanligt kungöras från predikstolen she tvi nårtnnet föregående nöndagurne, icke alls blef kungjoidt. Otack girighet. I Salberga soc- ken bor en omkring 70 år gammal. rik bonde, kvarg hela teseetele och lefanderalt bara stimpeht p:t den snu- skigaste snålhet. Tvål och vatten, rakknif, kam och 1111X, tro lyzetrtiklar, hvilka etikett under åratal varit totalt bannlysta. Hun ur helt och hållet klådd i smuts och trasor. Bostaden Ar i samme> stil och utgöres af ett enda rum, ,11)1fvet kan närmast lik- oas bf det i någon af våra siimsta torp gårdar i Småland. Möbler- na å hufvudsakligen af, tvi »stånd- Gångars fylla med seintleramulad råg- kaka i stallet för sAngkIlider, och några trasor af en rock tjena som htif- vudgård. — Gubben, som år ungkarl, sköter ensam gårdsbruket, ocla gtir följaktligen Alven alla qvinnosysslor. Hans måltider beatå onivezlande af gröt och potatis, som naturligtvis ko- kas i samma gryta, och ur hvilken han åter, nitton& i apisen. Mjölk förtär han ,direkt ur mjalkapannen, sedan kalfearne först fått sitt andel. — lian undviker helt« allt umgånge med mennielcor, och hela hans såll- skap Ar krentiiren i ladugården, far att inte Inin ont öfrign eliteeljureekrif- ver Sin -P:n. Förfalskade postremissvealar. Enligt till Malmö ingången telegafisk underrAttelse Aro itostremissveslar, efterapade efter Sundsvalls enskilda banks. i allmänna rörelsen ittelapande. De falska vt:el:trete Aro åstadkomna på litografisk vig, synnerligen vol gjorda, och förfalskaren har till och tued begagnnt sådan perforeringsma- skin, som en stor del af våra banker avvinda och hvarmed vezelbeloppets siffror uthuggas lir att förebygga det slags förtnIskningar som ske genom Ändring i de handekrifiet siffrorna. Största föreigtighet Ar lerföre tills vidare al nöden gentemot olvannitenn- de banks postrenaisevexlar och bara desamma endast mottages från vAl kind ökerlåtare. 1!C Utrik e5. Koleran. Napoli In September. Konungen, som vägrat litll desinficiera sig, har besökt de betydligaste k olersisjo k h u - atm. , Han gick från song till sling och ?rutade de döende. Läkarean- talet år otillettekligt; i hospitalet Co- noccbia Ar till och med trappuppgån- gen hetickt med sjuka. På en enda gata sjuknade på en timme 30 per- Nykterhetsarbetet har i Jönkö- soner. Arven polistjenetemAn och ping* län burit stora frukter. Små- personer af konungens eskort halva land. Allehanda tillskrifver de djup- nogripite tal koleran. gående religiösa rörelserna och folk- N..poli 10 September. Under se- skolan fartjeneten af det goda för- - na:ile dygnet Halva hArstAdmi 647 per- hållande i efseentle på nykterheten. soner insjuknat i kolera och 357 per- 'som inträde i dess bygd. soner aflidit. Konungen liar besökt Nya frimurarehuset i Kristian- de nyinrAttnele hospitalen i de ul far- stad år en eneker bygnad i ren 861 801ell mest Itetneöktn qvnneren. Roma 10 September. Sirad. tisdag med tre våningar och betydlig längd (195 fot). I)et upptager s eöder hela insjuknade i hela Italien 886 perso- stonorgeta bredd. Framför huset ner i kolera samt afledo 446, der111.1 stå tre rader träd; platsen Ar belagd Napoli respektive 750 och 358. Paris 10 September. I departe- med kulört gångbaneaten och har vackra graisplaner i hörnen och i mentet Pyrenes orientales intriffade i går 6 koleradödsfall. midten. I anledning af ett rykte att kolers Bleksot bör hathenefter bli en säll- skulle utbrutit i Paris tillicAnnngifves synt sjukdom bland den goda staden att kvarken från hospitalen eller an- Helsingborgs fagra döttrar, stiger Sk. norstädes ifrån inkommit några med- Mich., om det Ar snut, att jernhal- delanden derom till eundlietdrldet. Madrid 10 September. I går atletlo tigt vatten hjelper mot denna tyvArr allt för vanliga sjukdons. Vattnet IM 6 personer i kolera. i stadens nya vattenledning år nem- En upprörande händelse h e rist t a ligen så starkt jernhaltigt, att allt hind det kommer i beröring med blir rödt från Benlim); i Solothurn (Schweits). — och betfor skulle ej denn Arven Ett lalltitMa0 tog en dag sin lille gom° med, då han skulle hemta grön- kanna gilla om flickornas kinder? foder på fähut . Under lassandet blir Kärnan, en ny S:t Johannesloge den lille plötsligt trått och klåttrar i Helsingborg invigde. i ntåndugs upp i vagnen, der han snart insom- högtidligen af konungen i nArvaro af nar. Fodren ger under arbetet ej flere framstående frimurare. vidnre akt på gossen och betäcker Oreaundsposten omtalar att nar ko- tinder himlandet denne med klöfver. nungen och printerns kommun till Sedan all klöfvern blifvit lassad pti Helsingborg var ingen nuordning vagnen, sitter fodren med all kraft enda', att mottagn dem vid deras lien i lasset. Plötsligt saknar han sitt ankont.1 till hotell Kontinental, utan son, söker honom Ofverallt och kom- iniftte (le efterfråga den vid en annan mer slutligen på den tanken, att han gata liggande uppgången till frimu- möjligen kan bis stigit upp i vagnen. !stekt:ale n och till lots begära sig Men liven) beskrifver den stackars dst. fodrens farlintn, då han långt ner ibland klafvern finner liket af mitt Lagloeheter vid elkadltgame.n- barn. hugget 'niob itu af lien! Man- navai. Enligt uppgift af A/Ingöte:1w nens förtvillan öiver att omedvetet Naubsorttn. ha dödat sitt eget barn kan man tänka mig. Ett egendomligt olycksfall till- drog sig nyligen på en i Irland i ntirhetcu ref Dublin inrottad elektrisk spårvåg. Vid denna leder en stram- fot högt öfver förnnde, omkring marken på starka isolationsetelpar spåtag koppartråd, hvilken med den ena pålen snuunnnhänger med den strönigifvande dynainoninsk hien, !ne- duti undra pilen står i direkt förbin- delse med spårvagnmskenornn, kva- der) den samlade strömmen cirkulerar mellan spårvagnsskenorna och den nämnda koppartrådsledningen. Denna egendomliga inrättning begagnas ofta af bönderna, då de skola stiga till hut. De klifva då upp på någon af de kal koman fot höga stolparne och kasta sig sedan begvAint på hästryg- gen. En dag stAlde en bonde sin tittat tvärt 6(ver skenorna, medan han sjelf steg upp på koppartråden för att derifrån svinga sig upp på bilisten. I samma ögonblick, som han hide bonderon på kutryggen, erhöll dju- ret en elektrisk stat och störtade död till marken, Det egendomliga i saken Är, att dqn, elektriska ström- men, som ögonblickligen dödade Mi- sten, måste harva passerat genom bondens kropp. Bonden stiger emel- lertid sjelf, att hah knappast märkt denesannta. lycka, som tyvårr alltför tidigt Hel henne beröfvntl. Roger vis-te det mycket vål, deum hon Idrig talat !dell honom 'krom. Ilat' var knappt fyra år gammal, dl hots fader dog. Duna moder Idet enko i sitt 25:te Ar. Sin sorgdrAgt hade hon aldrig sedan tillagt. Hon hade dragit sig tillbaka till Orne, som låg några 'bu- ntars vag från tiftrinnste stad, och hade aldrig lettinnt slottet. ilar var det hennes eon hvarje år kom till henne, eon) var blid och allvarlig och log mot bortom med ögonen fulla af tårar . . . Ljudet nf steg väckte honom ur hans tankar. lina hade stått der of- ver en timma. Notarien var kommen. Roger tog emot honom vid ingången till slottet. Dörrarne etpjmndes, Ro- ger Kick in och drog sig tillbaka till sin moders ruta. Efter att ha tillsagt om att få vara ensam satte han og i en lAnstol och hångaf sig helt och hållet it sinn minnen. Allt var sig likt som fordom: bön- pellett bredvid sangen med de mörka spada kallen, bredvid fönstret det bord, hvaremot hon stödde handen, då kon lave, och i ett hörn bredvid kaminen (len sekretär, vid hvilken hon pla- ; , ade skrifta. Han kinde så vAl till den, denna sekretär. Då man öpp- nade den, var det första, man fick syna på, hans portritt. ett portrått af honom som nio eller tio års barn Kung Ludvig af Bayern påstås med långt, brunt hår, som föll ned vara så sjuk — sinnesrubbad? — att nfver skuldrorna på honom. Då hans det varit tal 0111 att tillsätt,' ett «re- moder skref till honom under hans gentskap», som skulle förestås af ko- frånvaro, betraktade hon bilden och nungens kusin, prins Ludvig. kysste den . . . Detta porträtt måste finnas der Ännu . . . sota i det langat!' Tyske kejsaren, Officern steg upp, nAnnatie sig se- tycks vara oåtkomlig far ålderns van.- kretAren och öppnade den. Por- liga inflytelser — kullen år 87 Ar trAttet var der. Men frantfror det gammal har emellertid på senaste var anbragt ett föremål, 30111 till håll- tiden fatt hira kanna, att det lider ten dolde ramen och retade den unge mot ttppliAllningen. Ilårom dagen 111111111e111 nyfikenhet. Han tog detta orkade kejsaren ej ron, vanligt till föremål och undersökte det nårtitnre: häst Olvervarat en stor revy — han det var en liten ask tel ebenholz, oin- måste söka hylla i sin vagn. och nu bunden med ett svart band. som på meddelnd, nit 11511 icke kommer ett det Malle, der Riset rene, var förseg- resa till de stora liöstmattövrenut i holt med evart lack. Under bandet like:oraklen. Han somnar heentein, låg en liten puppereremin, hvnrpå de fastan storartade förberedelser gjorts tre orden stodo skrikna; «Till min för hans festliga mottaguntle. Det son». • att allt icke hingre år som tyder livad innehöll vAl denna ask? Må- malt i det längsta velat giftas det hånda lana lera sista vilja. Roger. skenet nf att vara. Svars Initialer kitt darrade, slet af bandet. Asken var ej låst: Knappt hade lian lyft på locket, innan det (haken.) öppnade sig. Inuti låg ett stycke papper. Officern tog upp det. Men den personen rar, som lått dervid kAnde han alven ett annat uppdrag titt armagn teckningslistor föremål, 50111 låg under papperet. och ekitlfa bidrag till undersöknings- Han tog upp och stig på det : det var en kammardukenåeduk med ett kompott' för jertivågslinient Skeen - Laholm, så har han dock icke mot- broderade M. på. Hans moder hette Marie; denna taAsduk hade tillhört svarat förtroendet. henne. Men, besynnerligt nog, öfeer Laholmsbo. bokstafren var liksom en tunn skåra, och bredvid detta hål syntes en brun flAck af två fingers bredd. Huld be- tydde den? Af Joseph Motad. Den uuge officern kande sig be- tör G. P:a.) Då 1 beger tiger e • • steg i land i tagen af en visa Angslan. Ilvnrför? Cherbourg, vattlade honort en för- Det var honom omöjligt att förklara. fArlig Afverraskning. Hane anoder var Men en rysning genomfor hela linas död. kropp. gn plötslig ingifvelse sade Död för en månad sedan. I det honom, att han bår stod gentemot ögonblek, då hun i sin ensamhet drog en hemlighet, ett helt lita hemlighet ... sitt sista stick på sitt slott Orne och livad skulle han vid ar fl erfara? elintle sitt enda barn sin sista tanke, Han betänkte sig ett ögonblick. >ar han på hemvägen från Algier, Derpå öppnatle han med en feber- stolt Giver sitt nyligen förvilrfvade aktig rörelse papperet. Han löste andra guldsnöre och sin rang som följande: aDen 5 Mars 1860. Mitt barn, du sekundlöjtnant, hvilken han vunnit två år före sin tur. Man visste, att sorter vid sidan af mig i din lilla hen var på ItewvAgen. Underrättel- sting med ett leende på lApparne, då sen om haus moders död skulle man jag nedskrifver dessa rader ... Når ej kunnat meddela honom; han fick skall du få låsa dem? När dta blir den ej förr An vid sin ankomst till en man, bomma jag. Ja, för att litsa Frankt ike. Med Seineprefektene till- dem måste du vara en men. Skulle låtelse reste han Ännu mamma afton jag da dessförinnan, skall jag för- från Cherbourg. Nästa morgon kl. störa denn. «liva:lör jag nedskrilvit dem? Der- 7 steg han ur vagnen på den öde och öfvcrgifna slottsgården framfar för att det måste så vara; sanningen den tomma leenden med de tillettingda har man ej rAtt att dölja. Om jag dolde kvad jag hår kommer att ear fönatren. Då han såg sig omkring efter en dig, förefaller det mig, som om inta eller annan, emn hnn kunde tala med, hemlighet Alven i grafvene djup skulle fick han i den stora almnIkn syn på pina mitt brustna Wenn. «Den man, Invers namn du bär, är förpnktaren Pi. rre, som kem klam- pande med sina träskor. Fader Pierre död sedan i morse. Denne man var berAttatie honom i två ord, kvad som min make inför lagen och inför men- passerat; den stackars frun hade dödt ni-korna. Han var Ändock icke min om natten efter åtta ångurs sjukdom; inake. Han år icke din fadom «Historien Ar lika så vanlig som notarien hade satt sigill på dörrurne; man hade oktalt bud efter honom, sorglig. Jag vet ieke, hvarför man och om en timmas tid skulle han vana gifte mig med honotn. Jag var ett Intrei för tio år sedan. Mina alAg- har. Roger lit emellertid föra sig till tingar frågade mig knappt till råds. gralven. Den låg alldeles i arbeten, Man knöt på vinst och förhud min i ett hörn af parken under en stor tillvarelse vad detta giftermål — som man kastar en sten i har- fläderbuske. Den unge mannen biet en lång ettand stående der med sann- vet. Senare fann jag, att i vår verld mattanilad strupe och tAnkte på sina denna hansyndlaeltet Ar modern, ja, nåra nog regel. barndommingar, på tomheten nu . ..PA sjelfvtt min brollopsafton lärde Stackars tnoderl Att tanka sig, att hon dött utan att på de två Sista åren några ord, som jag uppstinppade, mig lm sett sitt non -- honom, beness son, sntt klins-in hela sanningen. Den man, hennes stolthet, den endasolstråle,som kvant hustru jag blifvit, siade nog då och (1.1 upplyste hennes tungsint- kvad han gjorde; han hade gift sig het. Ty hon var i regeln tungsint, med mig för min farnolgrithrts ,kull, uppfyld af ett stilla svårmod, som lik- för minn penningar — med mitt guld nade resignation; hon lefde, liksom !skulle han betala sina apelskulder. ton hon nuråge det för sin pligt att Det var kort och gode en affix, ban 'elva, och hade denna djupa, ()rik- gjort. Han bekände slet sjell; hunna liga blick, som finnes hos menniskor, bekAnnelse var icke blott hatfull, den livilka se tillbaka på det förflutna. var cynisk. Att jag ej dog af väm- I ivad såg hon val efter? Ack, hon jelse, var väl emedan vämjelsen ej såg eller den kåra drömmen om en dödar., r a ° g a Niisduken. «Inom mindre lin en sekond vak- nade plötsligt ett nytt vasen i mig. Mitt beslut var fattadt, oiterkalleligt fnttadt. En timme senare förklarade jag min herre och man, att han miste låta sig nöja med min förmögenhet. Han hade den frickheten att upp- röra.» deröfver. Jag slog honom i ansigtet med min brudhandske. Denna farnAnnelse skilde oss för alltid åt. nuvad som skall ske, sker. jag larde kAnna och Aleka en annan enan; jag har älskat en nian, som var vår- tig min kårlek, en man med en upp- hojd ande, med ett stort bjerta . . . med din ande och ditt hjerta — ty det tir han, som ar din fader.» «Nåt al! Denne man har jag dödat. «Huru? Det Ar faderligt, det ar orimligt, det Ar sanvettigt. Ja, men så förhåller det nig dock. «Hör på, och förlåt, mig" «Den dag koms då det ej längre var mig möjligt att dölja, attjag skulle bli mor. DA började en för- fårlig plågotid för mig. Den man. som inför veeldens ögon skulle vara din fader ock som miste tiga inför rerlden, återgäldade nu i mångdub- belt mått det förakt, jag vitnat honom. Antingen nu hans harm var låtsad eller veklig, fann hun på allt möjligt för att plåga mig. lian ville veta namnet på den man, som efter hans utsago hade stulit hans Ära — liksom om han hade någon Ara att mista, Detta namn kunde dock intet hot af- tvinga mig. En hallull känsla at- tvang mig det: evartsjukan. »Ja, svartsjukan; Huru det gick till? Det vet jag elj längre — jag vill ej veta det . . . Sanningen att stiga vet jag det ej. Eon qvinna, sona jag trodde vara min vininna, omtalade, att deo man, jigg Älskade, skulle gifta sig. Jag skref till hunom. Han kom icke; han var bortrest — jag trodde att han Ofvergilvit mig. Mitt hufrud blef farvirredt. Jag blef till tallmo vansinnig.-och under en håltig scen, som jag hade med min bödel, und- slapp hena namn mina lappar . . . *Följande dag thiellerade de båda männen. Såvida dueller någonsin ha varit Guds lag, så bar Gud begått många förbrytelser. Din fader Glef dödad. «Jag visste ej derntn, Jag fick först reta allt, då den man, hysts namn jag bir, inträdde i mitt rum och kastade till mig en nisch* - den nåsduk, moln du nu måste ha sett —; den var genomborrad och hade en blodfläck. .:Se detta sade han med en vild triumf i rösten; atlet tycks som om Er Inhonett ej varit -ofelbar!. Denna näsduk igen- klinade jag mycket val, endast alltför vål! Hatt — din fader — hade tagit den ifrån mig, di vi första gången möttes. Med romantisk barnslighet hade han svurit att alltid bira den vid sitt hjerta. Han hade hållit ord: likasom ialbeduken var Ärren hans hjer- ta genumburradt, och det var blod som åstadkom Nicken kring det af virjnn gjorda hålet. «Det är jag, sow dödat honom ... Mitt brott! . . . Ar det då ett brott? Gud allena vet det. Jag har åtmin- stone försonat det anm ett sådant, och sona ett sådant skall jag försona det hela mitt lif igenom. «Du sknll ej få veta derom förrän efter min död. Den dödas panna rodnar ej mera. «På botten af asken finner du i ett konvolut ett namn, namnet på din fader. (Inekor du lira kanna det står det dig fritt». Med flånatantle andedrags och nted kallsvetten perlande på timaingarne hade den unge mannen låst, låst ända till den sista raden . . . Han stod ett ögonblick orörlig, lik- som förstenad. Derpå föll hans blick med oemotståndlig magt på eben- holzasken. Der låg verkligen ett konvolut på botten. Han utsträckte handen för att taga det . . . Men butan han tog det, gjorde han en uv rörelse med handen: han förde när:duken till sina lappar, och i det han med innerlighet kysste den mörka flflekett, brast han i gråt och snyftade som ett barn. ffitunriebatiba. En gammal mästares klagan. »Jag hörde biromdagen en gammal mästare som talade om min ungdom och hur det tlA gick till. Det var annat slag, det! — menade han - jag var i tåra sex år jag, innan jag gesäll. Första året fick jag springa Atenden och fick smörj af ge- sAllenta; andra året fick jag vara burnpign och fick smörj af frun och de andra lågorna; tredje året fick jag så eminingom börja lAra mig yr- ket och 64 smörj al nitstaren sjelf; fjords året var jag första lerpojken och klådde de andra pojkarne, som voro yngre, och femte och sjette året fick jag killa på med mitt gesille- stycke. Men så kunde jag något också, nar lardomen var slut! Nu gudbevarr, nu a' dc herrar med sam- ma, och det ar inte varåt att få dem
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.