Di ingen af dessa kvad han egde. mosig sig mest skyldig att hysa gub- ben, har han nu teamet dela och upp- sökt en enslig vrå. båda L. 0. Smith och Palm, de verldrförbåttrarne, atodo mot hvar- andra i fredags I. v. i Sundsvall. Hr Smith hade hållit ett föredrag i ång- köksfrågan och 'hackats med hand- klappningar, då hr Palm upptrAdde med frågor och tvifvelatidl. Ilerr Smith svarade med att bestrida 'me- ningen af Palms uppgifter och till- lade att ångköksfrågan voro himmels- vilt okad från Palma «sociala snack.. Ilan hade kommit till Sundsvall för a tt tediset ångkök, icke for att byta ord med Palm, som han önskade „dit pepparn vaxen!. P111111 ville svara, iucn ()idet virades honom. Och sammaltitials gick det en inetallarbe- troddes vara Pahns au- ta.e, DI1111 edt e t ro p nt le : h Pmn —M U t m e d k a m r«atNend smm utbringade ett leka L. 0. Smith. Så framstAllea förloppet i Sunds- vallsbladen. En stad, som lånar hua. «Un- der den kallare Arstiden• flytta Sköra stadsfullmsgtige lina sammantråden från rådhuset till direktionssalen i Skaraborgs enskilda bank. DrAtsel- kammaren snminantrAder åfven der oeS en hetande, e i Sköfde tidning , spörjer, om det ej vore så gods, ntt rådhusrAtteu också öfvergåfve råd- huset. Godt slädföre hade man tl. 15 da i Jornnl ee=......Uffil land. Landtbruk. Mot sotsvamp på vårsäd an- befaller landtbruksakadentiens sekreterare, medicine professor LOV61, val af god och passande ntsädesspanmål; tjettlig sånings- tid och utsädets nedmyllande till samma djup; användandet af brunnen gödsel och öfver huf- vud sådan, som icke nedsmittad; utkädets betning i lösningar, som icke skadade säden men vid mot- verkade svampens groning; samt slutligen uppsökandet och utro- tandet at' växter, hvilka befor- drade svampporernas groning, såsom knylhafro. Följder ar siiörlif ni. in, (Ur (11,1,0- och sjak•vårds). Att sammansnöra någon del al krop- pen medför alltid svira följder.- Bin- der man t. ex. en snodd tott ont ett fineer, mister fingret snart sin natur- fArg. Det får en mörkröd fårg och blifver kallt, oaktadt himlen:ull:t- n år så stor, att fingret sväller ut. v tt elastiskt band omkring benet har mamma verkan på foten, ehuru i min- dre gnol. Blodstromningen hindras, och foten blifvcr för den skull kull. Men som detta elen hindrar nAringi- ornsattningen, fuller benet in och blif- ver svagt. Det år en vilka: vi mak, att bruket af elnitiska Strutnphand Ar orsak till magra fötter. Sammatemöring af kroppen, hvaral magslcken och lefvcrn m. fl. inre or- gan matittitanklannnue, Ar i högsta måtto skadlig för belit orgnnisinen, emedan den hindrar derru vigliga or- gan i deras fria verksamhet. Det gör like mycket, yttre sig detta Åstad- kommes med seörlif eller andra kla- tter, mons bindas eller knappas hink om lifvet, eller med stramt åtsittande skArp — följderna blifvn de samma. En engelsk hygienisk tidskrift för- siktar, att man e England genom un- dersökning af döda kroppar funnit, att ett stort antal qvinnor harva för- stört ain lefver med sådan samman- eaöring. Vi habit sett sådana fall, der lefvern nåra nog varit i två de- lar, . och åter andra, der den varit alldeles sönderstyckad, och detta me- del. den gruffig* sammananöringen. Stramt mu liket åstadkommer rubb- Ding i underlifsorganens blodkar[ och blodfördelningen och frnmktillar lie- morrojilet, och hos svinans ofta myc- ket sanårtsaninta adjuktlemnr. Trångt åtsittan e klåder ont halsen medföra ocksi svåra följder; dock, (ota förekommer muttern icke så allmAnt mom förr, men det fins n.ig åt•killign, som begegna sfr atrntilt ont halsen, att det Ar till hinder för blod- 'trumningen. En, nuro det kan synas, obetydlighet hArvidlag kan förstöra den normala Idodfördelningen till hufvudet och framkalla åtskilliga obe- hag,ja farliga tillstånd, såsom t. ex dåsig i t t , litufvudvårk, svimning ni. fl. ffituatitkanba. Selat*. Den svicka fru M. blef en afton tilltalad af några näsvisa kadetter, som frågade om de ej finge lut att följa med henne hem. «Jo, ;mycket gerna, mina små gossar, oro ni Aro rädda att gå eneernma på ga- (au., svarade hon. Erfarenhetens lirdont. Konto- risten söker plats. — Spelar herrn biljnril? — Nej, men . . „— Jag kan etidnst non Ande folk, rotts spela biljord. — Ja, men . . • — Kan. ej hjelrns, för kan inte herrn spela biljard. /41t går hetta och [Ar sig det på min bekostnad. Efter balsupeen. u.la utan skitet fröken Schasa, når jag ser på er, kän- ner jag en underlig rörelsel. «Ja, herr 110111)10nd, det gör jag också. Det måtte komma af hummer- salblen!« ihilkenderai ‹,(b, emellan sagdt ljuger han dugtigt, så att du icke 13:- tro meta im hälften af livad han så- ger.« «Ja, det år godt och vAl, men ålvit {rendera halften skall jag tro pi?« Lustigt telegrafering:del. För någon tid selat' gjorde en köpman från St. Louis ett besek i Newyurk, der lian genom telegram fick veta att hans fru insjuknat. Han riktade ge- nast en telegrafisk frige till husläka- ren för att få veta hur det egentligen stod till, och fick feljande s. tsr: «No danger. Your avife has lind s If we can keep her front hat ing a- nother to night, she vill do weil.. («Ingen fara. Er hustru har fatt ett barn. Oni vi kunna förhindra att hon får ett till i natt, så år det ingen fara med hentie.«) Alarmett Hel lös bluffad — han hade ingen aning om ett så- dant kritiskt tillstånd. Det var icke håller fallet. 'relegrnfisten linde blott låst chili! (barn) i stallel för chili ((roas- an El I ). nårkvArdig öfrerensstAnttnelse. spåqvinnan: I jungfruns förflutna lelnad ser jag lid skuggor och dug,- rar, men framtiden visar endast guld och glana. Jungfrun: Jesses, hur kan frun veta allting också: Det betyder na- turligtvis att jag varit förlofvad med en antnre och en mjölnare, och att jag nu kommer titt gifta mig med :nit, nuvarande fästman, som är förgyllare. Talande aborre. Afl. bokhand- laren fåradin, ett skicklig och passio- nerad fiskare, beråttar i ett gladt säll- skap på skinit, hut usont han en giltig metat upp en aborre om 10 markers vigt. Ett och annan tycktes vilja draga denna beråttelses sanningsen- lighet i tvifvcl, men 13. försAkrnde tet förhållandet var si som hats sagt. Någon i snikit:titel inred! da: «Det ar mycket möjligt, men inte ar det nå- got att tala om; ty jag hur ajelf sett en aborre, som vi:le de sina femton n marker». — aOtsiöjlige.• — såll- skapat och B. med: — «Nej jag för- säkrar» — Återtog berättaren — sa•t jag inte öfverdrifver slet minsta! Sa- ken var den, /er ni,• titt, jag satt och metntle, Och då fick jag ett napp, det kAnde jag tydligt. Jag drog tipp, mycket för-igtigt ferstÅs, öborren ko:1, - liter i vattenbrynet — och livad hän- dcr? Jo, han tittar på mig en stund och så anger han: ou:flinkt:i, jag trodd, — och dy- att slet var herr lb ker ned igen!. — SAllsknput tithrtis: i ett 811:111‘111(111 skratt, i kval:et icke minst deltog. Från landet. Frun (till lågan sota nyss kommit från landet): .144) - visa skall vara snåll och skrufva ner gnslågnn, det blir alldeles för dyrt otit den skall brinna si högs. Lovisa: «Kors i jemine, kostar de t der pengar? Det å ju bara erre!. Nårmaste vågen. Ett bondflickn, som första gången år på besök i huf- vudstaden, frågar en ttiötnntle herre om !akutaste vågen till polisvakt- kontoret. — Jo — systrar herrn — gå bara in der i juvelerarebutiken, ing ett af artnbanden som ligga i fönstret, spritig så ut, och om ett par minuter år du framme. På huden. 1 ett gerfvee i i Arboga inkom liårouttlagen en herre sons, vid det lian fick se en oxhud ligga tithredd sade: der stor blir icke min hud, «Ånej«, inföll en innevarande, «den der Är tagen af ett utland-dc oxe. De svenska oxnrne Im icke si stora hudar.« Anekdoter om Napoleon den tredje. De nyligen utkomna memoirerna al grefve Viel-Caatel meddela åtskil- liga anekdoter om Napoleon den tred- je, af Itvilkn vi hår anföra ett pnr, som synas oss sårdeles kanikterisbaka för mannen: Då kejsaren kr 1853 kom till Bou- logne, var det första han gjorde att han under hela tiden icke sagt ett åt Elise. Si tinkte jag, att det var enda ord, men hand hjernn skulle på tid att ligga sig och :edra och jag också hett n tid nit smälta en frige reste mig upp ur sangen för att slå invant han Kuf sig i fasil sned densam- i ett glas vatten, såsom jag plågar ma. slIvad stenur du?. (riggade vår- göra, innan jag somnar . . . den. Jag var lika lugn mom i detta ö- teln. — och vi hörde Gybletifalk gonblick . Så tager jag glaset och furu-kli benen långt ifrån nig IDA sund- vAnder mig i gemena stund om — vid gåsgen — «jag skall nog akta mig ett underligt ljud. ntt ntlIgga ed på, att icke det satens- Jag sade tnig ojelf att någon hade tyget existerar . . .« tagit i dörren. Det var vAl min nvå- 011ved skall allt detta betyda, Os- ger. Något derefter utökade det i car? Tror du på spöken? låset. «Hved vill du, Erik., sade jag. .Jag bryr mig icke om att tro på Jag trodde att det var min svåger någonting, ser du; men en sak vet som lille in. «Vill du mig något?. jag, och slet Ar, att jag en natt har Och el såg jag — ja, ni skola icke sett Kristian den fjerde stå lifslefven- Matrosen koin först in. Kejsaren skratta, ty det var dessa mina egna de I2öjd ()tror min sang«, vred upp sitta mustuelter, gick raskt ögon, som **go det — i ett nu gick «Ah . . du har 1 ömt«. emot honom och utbrast: dörren upp , . Jag grep med hän- ihSåll?« — och det låg något irri- Jaså, det var alltså du, som Rim- derna tog ont aAngicanten och hela termit i lojtnantens röst, ty då Gyl- made efter mig 1840 för titt vid håret min krupp stelnede: der korn en hög deefalk någon enda gång talade, tyckte dyagn mig upp ur vattnet.. geotalt to i rummet genom dörren, han om att blifva trodd — «fa jag «En, majeståt, jag . . . jag . som fortfor att stå öppen . . . hög, begar ju icke att ni skall tro det. atnnunatle matrosen i dotbelitgest. ehuru något böjd . . . .Jag har al- Men sett honom har jag.. duga undflykter«, afbröt honom drig sett ett så blekt ansigte och ö- «Var lian euögd?ee frågade någon. kejsaren. «Var det du eller var det Gyldenfnlk svarade icke genast. gonen voro slutna, som om marinen icke du?« Han fick i mörkret tag i sitt konjaks- gick i sömn . . dertill var han kladd Mntrosen samlade återstoden af sitt i endast röda kläder. glas och tog en styrkedryck. mod och svarade: Jag tyckte att något rasslade efter .Ni kanna ju Nergård — min svå- a.la, ers tunjestut, det var jag. Jag honom, och jag sig ned på gulfvet . ger egde egendonen då för tiden; såg ju, huru de rigtade gevåren efter Elise och han blefvo gifta. En ståt- Han slipade en kedja efter sig, knu- er, så att antingen skulle ni linfvn ten om det högra benet . . . lig gammal barack för resten, men blifvit skjuten eller också skalle ni ja, sen 1, det hela dröjde Och så . fuktig och ohygglig af bara hin. Då 'turve drunknat. Då sprang jag ef- svåger var borta, tordes Elise icke icke en minut, men jag vill icke kf- ter er, och så gick det till att jag va om den minuten, om 1 också ville ligga i hufvudbygnntlen, utan låg om råddöde ers. natten inne hos förvaltarens ... Jag förgylla både mig och «Noeinia. Han 1(ejsaren måste le åt denn sluge hur skrattnt ut henne många gånger gick bort mot sången, lutade sig öf- sått att dyagn si, ur förlägenheten. ver mig och slug upp ögonen. — Det för hennes rådda -- Anda till den «Hår bar du korset ' för att du upp- natt . . .« var liktorn två sanunntaryckta ögon fylde din pfigt, min son, och så ga- inne i hålorna — och så skrattade «Då du sig konung Kristian . v« jag dig 500 francs till minne af hatt . . «Skall jag berAtta eller skall jag mig«. Man sade på gården att den förre det icke? Jag Ar sa sagolagen . . . Gendarmen, som <Ack audiens etter egarens hustru blifvit galen, emedan Nåja, mu ni vilja höra det, så si ten mittrusen, kunde icke hitta på en så stilla och afbrytett mig icke ständigt hon hört det skrattet och — det kan lycklig (drag som denne. Då lian hafvn sin rigtighet — då man Ar frun- med edra så kallade qvieklieter . . såg kejsaren. som han en gång test- timmer. Ty då håller jag munnen så godt liken ontildt fattat i kragen, förlorade Gvldenfnlk teg. föret som sist! Nå jag var der en han allt mod, bleknade och var nåra slivad hade du druckit den afto- höta för en arabisk hares skull. Ni alt sjunkn till golfvet snutt kunde icke kritman ju Nlulituned, som svåger köpte nee?, frågade en af gåstons, som satt få fram ett ord. Till slut föll det af Carollinteren i Hannover Elis* der borta i hörnet. dock honaln in, att det icke kunde skulle rida den, och djuret måste «Jag var nyktrare ån nu«, svarade vikre ån illa, och med all den o- hafvn smakat piskan förut. Derför Gyldenfailk. finn talade underligt förvAgenliet, som tuan finner hos en hade de bedt mig komma ditofver:dess- tyst, misten hviskunde oSå vånda man, som gjort upp sin t-kkning med gestalten om och gick bort öfver förinnan. lifvet, sade han: Det var i November och rigtigt be- golfvet . . . och jng såg kedjan efter Naval, era majestAt, ni hade för- hngliga voro icke nftnarne på gården honom deratådes lika tydligt som jag inuti! er mot lagen. Jag var i min Visst kunde blåsten !tvina och piska nu ser mönstret på golfvet derinne tjenst, och derför arresterade jag er«. det upplysta salsrummet«. tråden, och så hade dön arne (len Gyldenfalk hade slutat Bin hertz- «Och derför har du naturligt vis högst obehagliga vanan att alltid fått korset?o svarade kejsaren ond. telse. springa upp och bullra och 'kaka «Dylikt Ar intet annat än halluci- 'Ske, jrig år genitind soldat; jag. upp hela huset; men det turetts titt hade goda intyg . . . jag . nntionere, sade en. ja, det dylika Nitid obehagligheter glömma Ar nog sant, att arresteringen sanno- förnuftiga menniskor snart bort, då — Gyldenfalk reste sig från likt nr anledningen att man erinrade man först en gång satt sig ntt spels stulen — «de lärde lutfva ju sådana mig ung.« ft - Ammande namn att slå blå dunst i ett parti Iihombre. folkets ögon . . Men sen I dagen «Na min tappre vAn. eftersom du Si ett afton stannade pastorn hem- har korset, tni katt jag naturligt via ma — han var tredje man, tuean till derpi !lyor jag. att jag skulle linfve icke gifva dig det«, och dermed tog sin spelare, (lottfried, omöjlig att reda och klarhet i saken, ont så hela •kejsaren ..tapperlietsinedaljen från sin taga t «casc'ett,, — och der sutto \ i NörgÅrd skulle jemnaa med jorden. rock och lik,to den p:i gendartuco, Så grAfde och gråfde man i torn- två andra mån. svåger och jag allena soul till slut ock:ei tick 500 francs. Ii:Allaren, och i ett hörn funno karlar- oc'i halt-ått a trade framför kakelug- Det ar klit:t att Paris vor utom sig nen . . medan Eliso utferde cuper ne — ett skelett och en jernkedjn och af itånryekning öfver ett sådant adel- nummer pi pianot, och sedan kommo on nyckelknippa.. «Och det skall bevisa . .« mod — och hvem kan vil afgöra, om vi — ölisten tjöt svårt och dörrarne «Ingenting.; — Gyldenbilk blef li- det icke verkligen var ädelmod i stäl- nere i riddarsalen kunde omöjligen let för en slug komedi, berAknad på hållas stångda, utan as b ilds och vis- tet förargad — «men det var samma kedja, P0111 jag om natten sett skins att vinna folkgunst? llvetn kan ge- ontles hela tiden — att tala om spö- öfver gol tett i den mörka kammaren«. nontskidu menniskor si, att han sned ken. Gyblenfalk gick bort till terassen. 5 tkerhet kan döma pm bevekelsegrun- ing sktattade som vanligt och Eli.e Vi andra P11110 tysta oc't rökte. En der? var något uppretad, emedan jag icke ålvad man :ill kan saga uris dett var lika «spökrA(1.1., son, hon sjclf. itt:gift gled oss titt förbi i sin ljudlosa fallne monarken, så finnes Innu ingett Så sagor svåger: «Dit skall låta ho- flvgt. låta efterforska de personer, som hufvudatiklignst haft del i att han blef tillfingtengen efter den misslyc- kade landstigningen 1840. hinn fann en matros och en gendarm, SOM vom i högsta grad tivalificerade att föras knut !tsot,' mycket skyldiga, och matt tillsade dem att infinna sig förmidda- gen derpå. Vid denna befallning grepos naturligtvis de arma stackarns af den förfärligaste ängslan. Sitt brott hade de länge !trift klart för sig, och du beredde sig ou att få deo all- varligaste lera af höget denaantine, innan de blefvo Ofverlenunide i den altmanna rAtt visans klor. som har förnekat, att han egde stort ainneshign i olyckan. Di han fördes in i slottet I lam, kvarest han skulle sitta moln fånge för lifstiden, kunde han till sin ledsagare bliga: «II iind manskapet duck var eter tin lotligt illa uniformeradt; det skall blifva an- norlunda, då jag kommer till magten., n obtlripliq Ixi torro. Ur en dansk tidning itergifvn vi följande, ened all behöflig beråttnre- teknik frainstältla historia: Vi hade tåndt våra cigarretter ute på terassen, och medan det reniniti- gom mörknade ute i trådgården och blott ljusen från de öppna aaledör- rarne töllo i guldglAnsande strimmor öfver de nArmaste tradki ottorna vid grAsidniten, lyssnade vi tysta till en melodi af Schaman, som frun spelade innanför på pinnot. NIelotlien var slut och frun reste sig från pianot. Hon gick och lutade sig mot dörren i det hon made: ...lag Or in och suger god natt till barnen, NV il hel m«. Hennes tunn nickade. Vi enat° alla tysta, en livar försjunken i sina kin- kar, medan mörkret runrit onikting Idet allt tiitare. Vi, sago snart icke mer af Itverendra ån cigarrelden, h vil- ken liknade en krans af tjernor kring det atoni tradgårdebordet. Ja«, sade då med en suck Gyl - löjtnnnten, han som anses denfalk för den bilism ryttaren i arinn. en skicklig knrl, som, nAr han icke ar till hast, liknar en otymplig hundvalp .det år dock något underligt, detta sobegripliga,,. Inne vid bordet vid desserten hade vi berättat spökhistorier; en hntle be- rättat om en «somnambul« från Flo- reta och en annan 0111 den tillvita da- mens i «Burge Vår värd såg bort i den rigtning, der Oyldenfalk satt — hittills hade nom ligga ett par natter uppe i elda kammaren, Elise — då blefvo blot nog truentle.«. Svåger skrattade, emedan lian vitt lika misstroende som jag. Men jag svarade: «Den gula kammaren? Ar det akontingartninnet?« «Ja«. «Ty, sen I den gula kammaren var den mest beryktade platsen i huset ; och «konungarionmete kallades &n, emedan man sade att konung Kristi in !itererade derinne klockan tolf på mit- ten och hade mycket brÅdt med att snygga upp sängen — ett ofantligt Ablke till sang, lom nog tycktes hafra statt der och uppsamlat dem sedan Kristias Munks tid — om icke Antik längre sedan . . . Vi samtalade en stund ont konun- g:trutit:net, och så siger jag till Elise: -1:k badda "angen, Elisc. Jag har missan tomt ett vara gast hos maje- mtatet . . .« Elise gjorde ett mångt] itivandningar dereinot och var nåst omöjlig ntt förmå dertill, Yllen slutli- gen Inidtbides dock Fången och jag gick och lade mig i «konung:sr:1ns- esset«. Det ligger i ett af tornen och har blott ett dörr. Jag vred ont nyckeln två gånger i Iber. .Ing Anlitade icke göra det alltför helgvilan för majestA- tet, och jag sig efter både under sån- gen och i skåpet — man kunde ju aldrig , veta livad för gyckel avig, r kunde hitta på att narra mig med — och så gick jag till sångs och öpp- nade en bok samt tände pi en ci- garr . . . Klockan mod på brickan pk nattduktebordet milt emot mig. Hon var något öfver elfva. Jag låg och läste lugnt om en ti- gerjagt och hade skam till sAgandee glömt både konungen och Kriatine Munk, och då jag ser på klockan, så har en timme förflutit: klockan var en qvart på ett. Jag drog ett par blom ur en ny cigarr och log i wjugg DtutbritsintberrattrIfer. eterfkoline bord ben 17 ert. ettittr, itertift, 1: 05 A 1 16. electrmid, 1: K5. 213p, ruff 'J7 Å 100 brr, livtag 92 A 97 ört. 923giiiidl 1: 12 pr 10 ftatp., niftt i bubbla mattor 1: 15. slom, 2-rah. as å 92 öre, 6-rob 92 A 83 arr. Ort, 7tt A Sr öre pr 21) Rall). e tter , rob 17 å lit tr pr 0411111141 11111114. eraiwin 1: ca pr fanro fflåtrborga böta ben 17 Vt. .esertc 1: Is å 1: tö. %N 98 a 1: (10. takt 83 a rt7 are pr 20 Rått: trdatotts i: rk et talrs. efformartnabtn. Ctt. 91eascaftle bra a 8. grain k a:o.) ;tu ansat nior itst—tut, »noa tugaosr. emantottriuner. Iran tfooritbopot 'arritttves vinter (Soinaosta. Cagger k 5:e. Itoptabiertn, bot 15 ett. Nubet toppa al agna, tototes tattutitic, bet tont« ist: Cirtrn Rut hutt& biliabr 107-109 tre pr 'muff tulpanö, ils 128 te. pr 100 banN ffttipunt, Bitit litrtnottisimar fotat primo Iscm) 96 — too 113-11$ tr pr 100 kr pr livrnfft banga Plptinti. OM /arton 92-94 hr Dr butilltt frållglub lit —110 tr. tu 100 bulb ft3Ipuilb. 19talma fatorttantearre resiteriseetar. Ten 14 Oh tårna fint brurgarbeltetör ört 103-108. 109- 17. 0:11 %tet „ 100-106. 1:ia Mab nierrieek „ 90-- 94. b o 2:bra tro „ 77— SI. b o 3 bir bo 44pcnbitna ben 2: fåt. Grogaabel4.10:ttletta4 fanhastrrizia. pr tut) kil flåtpatieb 1 Hacka 1 1 4 If 130-194. 108-114. 96-104. 08— 111. 44— IL
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.