i insen, ha utfärdat inbjudning till ha t, en fond, ur Ivtlken gamla tjenarinnor Skull e unnn er- trona n å go t årligt understöd till hu.- hi" till andra behof, i den bYs'itvensom :Inmotning och valvilja ,ån fondens idiga bidrag dertill lemna utrAg. F,13 ma n lund, ehuru, enligt hvad det ,kat sig, otillräcklig, finnes Arven Prut bildad. Förliden vecka time- 1. åraås by, ?Horn socken, den trda tilldragelsen, att en (]vin- tröskning kom att med ein na illidtik och gitt hår fastna vid en ha gael i tröskverket, hvarvid hon bok- Itigers okalperadea. 'Uret med huf- :dollen drog, nemligen af hennes erste, helt och hållet, så att till och 114 ena örat följde med. - pen ar ms nvinnan, aom år omkring gammal, virdsta nu i Mora 30 kr sjukstuga, der läkaren hade omkring 3 timmars arbete med att hopsörnma och r biuda henclea gå illa medfaren Skalporad. de i bettet!, hvarunder hon, forrånand- Welt nog, icke uppgett ett enda rop, Untlerhert hvad delallutogen katt ett meddelat e till lids, tillyger 1'. I. '1'. Innebrända kreatur. PA Kåril en Skevna tinder ■ InIterholin i K nittien- olag lån innebrAndea i söndags 26 kor och 5 histat. Eskilstuna arbetareförening, grundad 1867, Ar nu upplagt. För- eningen har akinkt sin qvarlAtenskap, Jeribland 3,525 kr., till Eskilstuna nid It'sr folkskolans' råkning. 200 kronor, nedtystnizgspen- nyligen en schal en • •u ger , konie kmalma och hennes man i norra Kal- a ' lar lån. Kåra mor hade hoppats att få schalen for billigare pris, men handelsmannen varsnade lyckligtvis hennes långfingrighet. Svensk, som varit fånge hos malajerno. Med ångaren «Toretcn» anlAnde i onsdags från London sjö- mannen Glatta Holgersson, efter att ha tillbragt nAstan ett helt år som finge i långt aflågset land. 1 fjor, då af 093 flera gånger omtalade en- gelska Ångaren •Niseroa förolyckat- deg i Nov vid Sumatra, var han med och blef jemte ?artiga besittning , n tillfingatngen af rabjan i Termin. Furst efter 10 inånatlers förlopp blef- ro lian och hans kamrater :not 40,000 dollnra utlösta af holländska regerin- gen, !:varpå Ile afitenandes af ett en- gelskt krigsfartyg och fördes till Lon- don. Der blef Ti., som år sjuk och utan medel, onthåndertngen af sven- ske generalkonsuln, rom sände honom till Göteborg, hvarifrån han, genom k. mas befallningshafvandes föreorg, skall sända till sitt hem, Fojö vid Karlskrona. En liten gullgosse. Nyligen af- led i Hamburg en ogift qvinna från Frondering socken i Elfaborgs lin, efterlentnande en 18 månader gam- mal "gosse, hvilken etter en längre brefvexling mellan tyska och atenska myndigheter i fredag. åtta dagar ?le- dan "Andes till Göteborg från Lo- beck för att genom polietnyndighe- terms befordraa till moderna hemort. Då polisen ville Lamma barnet från ångbåten för att t. v. öfverleinna det åt fnttigvården, anhöll den qvinlion delen af ångbitspersonalen att få Ce- ll:illa solen söte gossen» hos nio, så långe ångbåten låg vid skeppsbron. Detta beviljades ock gerna. Dagen derni kom ångbåtsbefålhafveren och förfrågade sig, huru vida, då han och ett par andra mennniskovånliga per- viner beslutit sig för att uppfostra barnet, några hinder kunde möta från myndigheternas ,ide. En sådan tnen- nieko■ Itiligliet kunde icke annat ån 'Utvinn polisen; men dön, om den ytterliga öfverraskning som följde, då fredags f. v. ett biet anlånde från en grönsakshandlare i Hamburg, år- sen med begäran att få blifva adop- tivfader till gossen. Grönsakehand- liten och hans familj hade i 6 må- nader efter moderna död vårdat bur- net och så fåst sig vid den lille, att de efter elcilamesgan funnit hemmet tona och beslutit sig fur att återbe- gåta barnet och bekosta dess åter- sandande till Hamburg. Öiver all denna menniskokirlek har polisen blifvit så förbryllnd, att den tlndt sig till k. urta bfhtle med förfrågan om hvad som år nit göra. livad en skollärare hinner med. grannlanben Två svenska mejerskor ärver- falla on dansk inspektor. Atit- vorakov hette ett gammalt stAtligt Johantaiterkloster i närheten af Sla- geke. Det finnes icke mera; nf klost- rets Stora jordagods bakut bildats flere olika stötte och mindre gårdar, men namnet har bibehållit, för •bir- ket., dotrdistriktet. Bland gårdarne år en, som heter ldaggaard, der det tinnes ett mejeri, vid hvilket svenske mejerakor eller mejeripigor Aro an- malda. Våra litanias torde erinra sig att vi förut miltalet, att två af dessa blitvit anklagade för att halvn slagit inspektorer på istället. Dermed la- ter harva tillgått på följande 'Att, en- ligt hvad nu rättegångsreferaten upp- lysa: Det var i vintras en gång, som in- apektoren befalde de två svenska mejerskorna att Fått* nijölkkArlen på vågen, innan de kördes till Shigelae Nu tyckte de båda moroka svenskor- nas, att tåetta arbete icke hörde dem till, noll &immun aneågo du att detta entlaat vent ett kitsligt påhitt, 11A mjöl. kon förut aldrig ragla förr An den kommit till Shigelae. vAgrade durföre att fullgörn befallningen, Då en af flickorna — hon kallna 5, — derefler gick in i sitt runt, tog iti- apektoren liennn i armen, förde henne ut i mejeriet och gul henne der livad man på stenakt liverdagrsprak kallar en «akopa ovett«. Emellertid måste andra uträtta befallningen. Derefter rakad) sinnet halva runnit på S., så att hon föreslog sin kamrat NI. att ab., som det också heter på hvardags- s enaka, skulle «klå. inspektorer. M gick in på att vara med om «tlk- ningen«, DÅ inapektoren dagen derpå hade skickat fjerdingionsitnen ihN (lem för tut kolla dem till förlikningstlonic ol med anledning af deras olydnad, kotutan flickor rea öfterena om, att de samum dag på qviillrivisten skulle ut- föra sim finresets. Då de förmodli- gen icke ville vanhedra sin qvinliga drågt genom att båta den vill ett tartligt slagsmål, lånade de karlklå- der af ett par af drönar:le sned hvil- ka de tvekats hafva stått på bittre fot An med' försakat-en. De bevAnnade sig hvardera med en hasselpsik, en en tum i diameter i tjockångan och 'tålde tig medan l ' lur bakom några tråd på gården. Der vantnile dc, tå- ligt njutande pi förhand af !Atm:deur Omta livar på sitt håll. De hade dusk förut, hyggligt nog, kominit öf- verens ont att icke slå karlen i huf- vudet, utan endast p.1 nndra, mindre fat liga stållem. inspektoren kl. 10 på qvällen i mörkret gick från gården till sin bostad som ligger utanför densamme, fick han nustan på ett gång ett par ordentliga «tjyfnyp«, ett framifrån och ett bakifrån. NI:s •nyp« tyckes }lamt varit allvaraanunast, ty hennes lopp gick af. Icke rådlös för det, men anseende att mannen Annti icke fått nog, grep hon en torr Stör — 2 1,1, aln lång, 2 tunt i diameter i tjock- Andan och 1 t , tunt i lillAndan - från en hög med torra ekegrennr, som låg i närheten, höll i lillåndan och dunkade sedan ytterligare på. Derv id måtte hon manövrerat något oskickligt, ty dagen derpå hade in- spektoren en stor bulnad vid ona tin- ningen, livat- förutom han hade svårt att röra underktiken. Annars var det egentligen på venstrn titlerar- men som han hck stygga inårken. Huru han fått håndernas yttersidor hudstrukna, Inr litet svårt att når- mete förklara; förmodligen har han gjort något försök till nustånd, men derrid blifvit aslagenpå, fingrarnes. Emellertid blef teaken dagen derpå anmåld, distriktalakaren fick under- söka delinqventen, och flickorna, asnu nlIdeles icke förnekade dådet, kortorv inför epolitiretten«. Då det hår upplystes, att inspek- toren icke för framtiden kunde befa- ras få något men al den misshandel han undergått, blelvo de uppstudsiga och stridslystna flickorna endast döm- da till 16 dygns vatten och bröd, hvilket de för sin del tyckte vara .vackert så«, livat-för de• vadjade till .0verretten., hvilket endast blef dy- rare, i det de hår fingo samma dom med tillagg af ytterligare ratteginge- komnsder. Besynnerlig sed i Sibirien. Om en Intulyage (rymd straffånge) i Si- birien söker gin tillflykt i en by, der tillItilligtvis just en bonde dött, och han behagar den efterlefanntle enkel), så händer det, och alls icke sållen, att lien stillatigande antages ef för- samlingen och får den aflidnes namn. Hårrör har han att erlägga ett sim- barra brånvin, som kostar omkring 5 rubel, och lefver nu den heden- gångnes lif vidare, hvilken i all tyst- het begrafven som «hamling.. Ont man tanker sig det fallet, att den af- Frige' må: hur k., år det ibland med lidne var 60 år gammal och hane g tållföretrådare Annu teteer i 50 år, 'bilans skedar) i alika fall? Vi kunna, oltrifves till Ner. Allelt. en akollArate, hvilken år, utom latare, organist, klockare och vaccinatör, /a- ren; ponstationsfineståndare, auktionsförrättare, fö rtnynderekapstillayningarnan, spar ba nksföreståndare, ordförande i brandatodakomitk, snek etabiblioteksföreatlndarea hsarjenue han bitråder en del folk druynidikt."r4ings privata lektioner och «A skulle han vid sitt frånIAlle ofrie,ieft råkan 110 år, medan han faktiskt knappt torde baren uppnått 70. \lan förfar si af det skål, att man alger sig AndA ej gagna den aflidne ge- nom att utlemila den hans namn fö- rande och hans plats intagande rym- tingen till mytuligheternn, medan man lugnt antaget don sistnämn- de, får en kraftig medarbetare i för- samlingen, hvilken man i annat fall skulle göra olycklig. Om on mycket höflig banknot- förfalskare skrifves från Lemberg: I harvnrande postkassa påtrAffittle, Elrom duger en falsk I 0-gultIonnot, pA hvilken i stallet för den vanliga varningen för efterapning stod föl- jande: «Förlåt att jag hår ej kan an- bringa de ortl, som stå att lita på originalet; men detta skulle gjort mig 'åtskilda svårigheter, då jag ej skulle kunna akrifva alla satser i så fin skrift. Jag har nemligen ej nå- gon tryckapparat ett tillgå. Jag ber ilerbsi om förlåtelse för denna lilla oegentlighet. l'A inmuta gång sill jag fratithAlla, att denna not har ett ettlera vitt do Lin de vanliga, då jag 14 111'1141111111ln barbentt femtio timmar, hvitrIår jag också ej kan göra så linlugg, \len tre har jag redan, 1(1, 12. Kruknu 1884.. Ett ohyggligt drama uppfördes den 3 dennes i Passv Paris. En advokat vid namn Delapahne sett med sin familj och några vattnet vid middagsbordet i sin bostad, då dörren plötsligen öppnades och hu- sets tjettare rusade in med en revol- ter i handen och afsköt t vA skott :not Delnpulme, innan man fick tid att hindra det. Advolktten var svårt liftrad och fördes af sina barn in i ett ungt-ansande ruin; men dessförin- thot fick han ånntt ett skott al don rasande, som dorefter satte revolver- mynningen till sin intimtoch sköt tv.1 kulor i sitt litifvud. Allt detta hade inb-fiffat med blixtens hastighet, innan någon af de tillstädesvarande hann gripa honom. Några ögonblick der- efter dog advokaten. Tjenaren hade i 25 års tid varit i Delapnlmes tjenst och skott sitta åligganden till famil- jens fulla belåtenhet. Under Paris' belågring hade han med fara för sitt eget lif råddat sin busbondes. Som- ligt tro att tjennren råkat ut för ett plötsligt anfall af vanvett. andra på- stå att han velat hålnitaa på sin herre för on förolämpning', som denne till- fogat honom. DÅ de bida !utfylld- perm:tenni i detta blodiga drama Aro döda, kommuner det råtta stunmanhan- get i detta tuord och mjelfmord att förblifvn en för alltid olöst gåta. Nyttiga ron. mot fnas åter mjäll i huf- vudet atibefalles att tvätta håret med fin tvål en eller två gånger i veckan, att använda mjuk hår- borste (ej fin kam) samt att in- gnida huden med on blandning af ricinolja och konjak eller med en 'alfes af 4 gram fanin och 30 gram vasselin. .41111111•I Landtbruk. Lampligasto tiden att skåra grön- foder. 1 en större uppsats öiver kån- nedom ont bladens nåringaverkaatn- het hos viixterna redogör JuliusSacha i eynnerliet för atårkelsena vandrin- gar och forAndringar inom växtkrop- pen samt kommer i sina undersök- ningar derhin, att stårkelselialten ont aftonen år högre An vid andra tider på dygnet. Iland kan för landtman- nen dragna den slutsats, att de vAx- ter som användas till grönfoder böra afrnejas aftonen före anvåndningen för att vara mest nåt-ande, samt att t. ex. tobaksblad böra skåras tidigt på morgonen för att icke genom hög stärkelsehalt onödigtvis öka varans vigt. Huru han skyddade telegraf- stolpen. (Ur en •merikånak telegratbyggarea minnen.) Jag var nå'nstans i ödemarken, sannerli g en jag kommer ihåg livar nånstans, för jag och min stöfvel äro ungefär lika inycizet hemma i jordgrafin, mon en vild plats var det i alla fall. Nåväl, vi hade dragit en telegraftråd genom trakten och en af stol- parno var nedsatt i marken oj långt från en vattenpöl, i hvil- ken vilddjuren om nätterna bru- kade Bläcka törsten. Do fattade tycke för stolpen, det gjorde do. Do skrubbade och skrubbade sig oupphörligt mot don, eå att don gång på gång bräcktes. Usch, jag blef alldeles utledsen vid dem. Till sist fann jag på råd och gjorde on nätt uppfinning. fot, som det varit en tum När Det skulle icke vara lätt att han kom ner igen vacklade han förklara dun, i synnerhet för folk fram och stödde ryggen mot utan vetenskaplig underbygnad. stolpen, för att ta sig on fun- Det gör det samma för resten, derare_, förstås. Det var nog. allt hug det var en elektrisk Det skutt han tog förut var ett tillställning jag fäste vid stol- intet mot det han tog nu. Jag pen, och nyfiken att so hur don alldules förlorade honom ur sigto skulle göra tjenst, gick jag ned bland snåren. När han nådde till vattenpölen och gömde mig marken igen föll han pladask i en klipphåla mod en stor sten på magen, gjorde en volt och öfvor mig och ormbunkar runrit kom på fötter igen mod ett tjut, omkrinn'. Jag tog mitt gevär som skämde ut både tiger och med, klart som dagen, för säll- elefant. »Väl bekomme», sa' jag skaps skull, förstås, men icke och trädde fram ur min håla. för att skjuta, för jag är icke Han tog mig visst för någon blodtörstig, nej för ingen del. slags ond ande, för han blef så Jag hade icke varit der länge, hytt i synen, som en neger kan förrän ett prassel i löfven sade bli, och stack i väg utan att mig att någonting korn och san- säga så mycket som farväl nå'n- nerligen korn der icke ett litet gång. Tusan hvad han löpte. rådjur, det vackraste lilla djur iStruteena språng är blott en ni kunde vilja so. Dot tog sig barnlok mot denne mans vid on drick, darrande hota indon, detta tillfälle. Jag tog upp hans och det hade det nog skäl till, yllefilt och bar hem don som ett ty ett annat Knutet hördes, fort kärt minne, och från don da- dög rådjuret, just mous en pan- gen till don dag i dag hr lin ter skuttade fram ur busksnåren telografstolparno hållits i helgd och följde efter det. Ett häf- af så vål djur som mouniskor tigt brakande i småskogen till- i hela don landsändan. kännagaf att en elefant eller buf- fel nalkades. Det var en elefant. Hem gick och tog sig en lång styrketår i vattenpölen och nå skall det låta! En socken- strax till telegrafstolpen. r lyte, bo: 1.firdt Kan jag få tala med pastorn? tänkte jag, «ni äro gamla vän- Jungfrun: Nej. han mannorernt sin ner, kan jag se). Men nar han predikan tills i morgon. skulle sätta bredsidan till, för Artighet mot artighet. Landt- att skrubba sig ett tag, fick han ukeren Petterqvista (hårig &inbinder nig on stöt från min elektriska till klockaregården. tillställning, så att han satte än- mJng skulle brisa si hjertligt från dan i vädret. Med ett ilsket Petterrividt och såga te', att nu å' trumpetljud strök han tillbaka han da ». .Tack, tack, kåra Lasse 1 Var då och gaf stolpen on blick. som så beskedlig och helna Petterqvist. om han ville säga: »dirde du att han kan bli begrafven, når blm Så var vill. detta med flit, din . . han på ett ryck igen, mon fick ()rothuggare. Doktor X. blir raskt en ny stöt, så att han satte no- sen i vädret, ty han slingrade midt i natten af ett bud från gref- vinnen Y., som år tydligt sjuk. sitt långa snabel kritig stolpen, Han kommer dit, känner den nådiga tydligen för att rycka upp den, på pulsen och yttrar: «Fru grefrinna, men han fick, som sagdt, en ny ont ni hur några verldsliga angelt- stöt på nosen så att han med genheter, som behölva ordnas, så låt ett gällt skri drog sig tillbaka. genast tillkalla en jurist. Behöfver ni preaterlig tröst, så år ingen tid att »Nu är det ute med dig, min förfors.. «Min gud, herr doktor, år det sl stolpe», sade jag. Men den vilde besten, skiftade mening och la' fatlist! Skulle det vara slut med mig?. i väg med svans och snabel i Lång, ingestfull tystnad. vädret, som om han hade fått «Nej, fru grefrinna, slut år det på tandvärk. Efter detta passera- långt når icke — men jag vill icke de ingenting under en stund och springa ut gom en narr den ana nat- jag tror jag hade somnat., för ten efter den andra för rakt ingen- ting. God natt, fru grervinnal. jag vaknade vid ett förskräck- ligt vrålande. Jag tittade upp Ny aligtskap. «Hyena var det du och fick se en tiger sprattlande helgade pi?. Å, det var en af mina ofigtingar, på rygg vid sidan af stolpen. Klart som dagen. Stöten hade fru i r.adk.. för ni något? Ar du "lågt med icke varit stark nog att kasta henne?» odjuret öfvor ända. Jag antog «Ja visst, hon år kaffesyster till att det hade fallit omkull af pur hustro min.. förvåning. Huru som helst, ti- 11Ardt, men råttöst. «Nyail år gern skumpade upp och fattade det ,åt dig, Petter, du ser så lusen ut?. i stolpen med klor och tänder, «A, jag hur just ingenting te vara då han, klart som dagen, fick gin' öfvor, Di ha dömt mej te fjor- on ny stöt, som kom honom att ton ilar.. «Ilvarför då, i all verlden?. kytta tillbaka vid pass 6 alnar «Jo, bara för ja' skaka' på hurve'. med svansen i krum, håren på .Det van di högst besynnerlige.» ända, alla klorna utspärrade och det förstås, de' va då inte mitt flammande ögon. »Det smaka hults, de' va en iv poliseras.» fläsk det», sa' jag — till mig sjelf förstås, af fruktan han skulle tjattbriountirrrättriftr. höra mig. Han gjorde icke om försöket, utan stack in i buskar- etodholmå börs bra 11 Nov. tio som en raket. Medan jag tvctr. övrnif, I: 05 å 1: 16. eyttenn», I: 60. satt och tänkte på det lyckliga Mg, taft 97 å 100 bre, funnit97 å 97 bre. resultatet af min lilla tillställ- 844:Ml 1: 12 pr 20 flOID., rDrIt i Dubbla ning, livsni skulle komma fram mattor 1: 12. Rors, 2.roD. 96 å 90 brr, 11-rob. 90 åh:, im ur skogen, om icke en mensk- • entre, MO A 84 bre pr 20 ifall,. %eter, rob 16 å 17: 50 fr. pr gomstad mua. lig varelse. Att börja med trodde Oråntain 1: 63 ar rinna. jag, skumt som det var, att det var en stor apa, men han hade Göteborg. bits bra 11 Now. ett gevär på skuldran och några emir 1: 10 å 1:90. f1113Re 1: 21. 3111 1: 00, 506 morsa 1. 06 klädtrasor på kroppen, så jag Doft( 5.3 a 84 ört Dr 20 981p. förstod, att det var en monimi- Orantatu 1: 6$ er tana& ska. Liksom alla öfriga gick han upp till stolpen, mon rörde easinearfaabt a. don icke. Så gick han till pö- Palma finorlianblarei noteringar. len och tog sig on drick, och Ven 13 ;too ertra fint berrrearbeinier arr 93-98. så bredde han ut sin yllefilt och 89-85. titt började tillrodolser för att till- Z „ 91-96. i:94 fial nirieriinter 913-63. b:s t:bra 1:o bringa resten af natten der. 73-77. D:o 3:bje b:o Han tog fram sin yxa. ty titan eld kunde han icke afhålla de Stöpenbanin ben 13 92es. vilda djuren. Och hvad gör kar- Olicohtleehtteiscittettat fatassatering. pr 100 bangs len, tror ni? Han går strax till lialpnab stolpen och lyfter yxan till ett 10S-114. 1 Nora 94-100. dugtigt hugg. ›Hallåk ropar 24-90. 3 „ jag högt, men det var för sent. 76-50. 4 n 61-10, • „ Hej! Hvilket skutt han tog. Sex Putiebanba.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.