att inge, hvilken storslagen sanning Mataren ifrån Nazareth åsyftade, når han framhöll dessa ord en ging för sina lyssnande lårjungar. Odmjuk- betens stora mantling, ödmjukhetens beliga,!rena tara — le der hvad han hade för ögonen. — Han var ju ock sjal( mild och ödmjuk al hjertat. Han hade nedstigit från sin fader. himmel icke för att lita tjena sig utan för att tjena. Icke underligt di, att han också ville och Anno i dag vill, det haat efterföljare skola vandra på öd- mjukhetens stig. Klart Ar, att han med ödmjukhet har icke menar den falska ödmjukheten, som blott år en yttre mask för det inne i sjalen herr- aktande hogmodet och aom i ejelfra verket ar farligare an den mest uppen- bara gudlöahet. Nej — han syftar pk den ödmjukhet, som medveten om ritt eget varde, glad och förtröstans- full vandrar i Krieti namn med hög- boret hufvud genom verlden, bekån- nande: Af Guds nåd Är jag det jag Ar och Hans nåd hafver icke fåfäng »dt i mig. Ty denna ödmjukhet prisar i sjeltvn verket aldrig sig ojelf. Hon ',er i den himmelske Fadren sin högsta skatt, akt förnamn* goda. Hon ser i lydnaden för Guds vilja sin högsta tycka. — Man alger om du herrliga ljurgeetalter, som man gifvit namn af englar, att de betrakta bar- je, arven den nngaate tjenst, som ålaggea dem. såsom ett arofullt upp- drag och att deras stora, flickfria ödmjukhet framlyser ekönaat just hår- uti, likasom, når de nedkasta sina kronor för Guds tron och låta sina lofsinger g enointonn hindarne, med ett: Helig, helig, helig år Herren Zebaoth. Englarne Aro således ratta föredötnen,:likasom Han var det, hvil- ken sade till de sina: När J harven gjort allt det eder anbefaldt år, så siker: VI onyttigt, tjenaro. Han förnedrade ju sig sjelf lör att skaffa falsning åt en fallen veråd. Han böjde sitt hutvud under törnekronan och tömde till botten lidandet, bittra kalk. Och honom tjenade englarnel 0, Tåtom oas lAra af Honom och af hans englaskaror, att odmjuklig heten Ar en at de dyrbaraste perlorna i en kristens krona. I hane efterföljd be- höfva vi aldrig frukta för att gå vilse i andelig mening. Der Han får led- saga oss, förer han ou, förer han till det land, hvarest den sanna ödmjuk- heten alltid får sin belöning i det atindiga hemmavarandet Tios Herren och i att rigida Herren ensligt° emot ansigte. — Lit ou. o Gud och Fa- der, vederfaras en sådan lott! — Blifve det vår allvarliga bön! Arlyet. Jag satt en afton ensam i min ung- karlslägenhet, försjunken i djupa be- traktelser öfver de dåliga tiderna, un- der hvilka en halfgammal kontorists lön inte stråeker sig öfver det, som krilfve, till dagliga brödet, då smöret kostade 1 kr. 50 öre skilpundet. Det knackade på dörren, och då jag ropat ett *slitet astig ina, visade sig ett postbud, som lemnade mig ett bref. Det var från en aflå gsen som med några förskrackliga kråk- fötter underrättade mig om, att en kusin till mig var död och lemnade efter eig ett litet arf åt mig . — Ett litet tull livad innehöll detta ord, som Oro fantasin fritt apelrum? Var det 100, 200 eller 400 kronor? Jag egnade min aflidna slagting en stilla suck och borttorkade en tår samt började genast tanka på, hvad jag skulle begagna den °fintade ri- kedomen till. Skulle jag uppfylla mina kånalors hemliga åtrå och köpa mig ett hel- årskort till tivoli eller .kulle jag köpa mig en ny sommarrock (min gamle skulle om några få dagar vandas för fjerde gången!) Eller . . . Det uppstod så många nya ulaner och itMer. Om jag köpte aktier i den nya badanetalten på Norrbro, i ångspårvagnen och Limmefjordene torriaggning? Eller om jag skulle ta lotter i de olika industrilotterien och så kanske fick tillag gsvinater i hundratals både hår och livar? Jag var redan i tankarne i fård med att insatta peng arne, då ja g tog min hatt och gick bort för att dricka min tad« sla gtings »kål i en akta bayersk Hasta dag tradde min värdinna in till mig. Hon kom med ett mycket välvil- ligt men derjetnte mycket högtidlig t ansigte — hvilket hon eljest blott brukade håra andre dag en i måna- den, då jag ej besökt henne ,Len för- ste — månne hon skulle uppsåga mig tro och huldhet? Nej visst inte. 1 få, men val ► ulda ord bad hon mi g deltaga i en liten farniljfeet. livad i all verlden gick det åt qvinnan: Hon, som jag bott hoa i 10 år, och som aldrig aagt annat an 'goddag. och .adjö., hon bad mig tillbringa en afton i familjens sköte, hålla tillgodo med, h +ad huset för- mådde. i anledning et hennes dotters 24 - åriga födelsedag (onda tungor på- stod°, alt denna dotter i 8 år statt på mantalslistan som 24-årig.) Jag mottog bjudningen och infann mig på (vallen. Då jag kl, 7 intridde i inadatne Jensens allra helig aste, vandes allas ögon på mig, jag nvittogs med gnor vanlighet och artig het. som om jag varit en hederlig ast. Fröken Adele var isynnerhet (ilsken dheten rjelf, sökte draga mig in i konversationen, sporde mig till råds om allt o. e. v. Jag bjöd henne armen når vi skulle g å till bords, och, diet att ha sörjt för vederbörlig vederqviekelse af bor- dets härlig heter, utbragte jag i några välvilli ga ord en skål för min bords- dam med önskan att: allvar ån hon minde aåtta bo, Der skulle glAdje bli och ro, Och inga sorgen. tistlar gro». Madame Jensen fick tårar i ögo- nen vid mina ömma ut gjutelser. Jag var så upptagen af den lilla festen, att jag nåstan helt och hållet glömde arfvet; först på qvallen, dl jag kom in i mitt rum, såg jag, att brefvet låg öppet på mitt bord. Ah, nu gick ett ljus upp för mig! Mia våt-diana måtte ha last brefvet, då hon vandrade omkring inne i rum- met, och derifrån hårledde ei g hen- nes vanlighet. Jag insåg, att det måtto vara arf- vet, som verkat, och mina papper steg°. Då jag kom in till min hökare för att köpa litet mat till min dugliga ungkarlediner, bugade sig tummen, som om han plötsligt fått en etål- fjeder i ryggen, och frågade om han skulle skicka varorna upp till ;nig. Cigarrhandlaren log med hela an- sigtet Och bjöd mig, för första gån- gen under de tio år vi haft nöjet kanna hvarandra, en Akta Havannah och hoppade alver disken för att elå upp dörren för mig. Barberaren, som alltid talade om, att det var vackert vader (till och med om det An regnade) frågade mig &Utan Angsligt, om jag möjligtvis hade i sinnet att flytta från green- huset. Det var ryktet om mitt lilla arf, som gått från mun till mun och rast som en snölavin. Jag tyckte, att jag hade skyldig- het mot mig sjelf att taga mitt en- seende i akt. Jag köpte mig en ny hatt och detta uträttade, att man bör- jade tro, att ryktet verkligen talade sant, Jag ',hel emellertid till min af- lagsne 'lagting sch bad honom mot- toga mitt ad och skicka det till mig, Kort derpå fick jag besök af flere slagtingar, lirare tillvaro jag knappt anat, aom nu kande ett visst bebor af att hetsa på mig. Det var syss- lingar och pysslingar i 4:de och 5:te led. Jag måste vira mig som den ar- tige slagtingen och bjuda dem på åt- skilliga flaskor vin, hvilka jag med en djup suck skref som minus på det eventuella arfvet. Min värdinna beklagade sig en dag Giver, att hon och Adele taukto en afton så till Tivoli, men — jag finge ej bit ond — hon visste ej, om det var rigtigt passande för två damer att gå dit ensamma. Jag sade di, att det skulle vara mig ett sant nöje att göra dem vall- skap, och detta anbud mottogs med gladje. Vt gingo således till Tivoli. — Det vnr en racket arun den qvållen. Musikens toner böljade emot osa, vinden hviekade sakta i trådens top- par. Madamen höll sig litet efter. Var det för att vira verlden, att jag och hennes dotter voro etvå sjalar, en tanke?. Jag gick och anstalde några betrak- telser i mitt stilla sinne. Min föl- jeslagerska var iute vacker, men lava- ken Brinna kan inte, om hon upp- bjuder hela sin alskvårditet, sitta en halfg ammal mans hjerta i rörelse? Skulle jag tråda öfver tröskeln till Aktenekapets förlorande land! Var min lön för liten, eller voro mina fordringar på lifvet for stora? Var det blott jag, som «j förstod att beråkna saken? Ilade Adele kanske långt bittre studerat Cramer. kon- tobok? Kort sagd,. Jag var nåra att begå den Ihaka- pen, som så många begått. Vi kommo alldeles ifrau'eAllskapet med matlimen nere vid teatern - allt tycktes gynna våra planer — vi satte oss på en bank, till halften dol- da af det röta löfverket — jag letatle arr ile fa gra ord, som karleka gu- den i ett så kritiskt ög onblick bör 141,,ga osa dödlig a på lAppartio, men det Idel dock ett: — så för fanken! Adele, rom var i fåtal med t'r11 :ds:Andning mol Skåne---11al- laffils-j(rliviigen 0011)esii1•- jes ut' Lt. 1 2)., roreecnn., att slumra in, vaggat] af musikens toner sprang förskräckt upp. — livad har skett? år borta . . . — Min c Hela nöjet var borta — karleks- orden voro borta — tysta och sura ortmonnil :-.3;,)37il.z.22tel PihnInS hus t11 Rrisänl g in go vi hem. Prima Newcastle • • En dag ttader .madamen med ett mycket högtidligt nosig te åter inom mina råmarken. 1 få, men vål valda ord frågar hon, om hon far göra mig en samvetsfrå- ga och då jag litet förundrad sva- rade ja, sade hott: FYRKOL (s. k. (Ing kol) till salu hos — Jag måste tillstå, att jag - Se så, låt oss tala utan omsvep. Jag ser, hvad ni vill såga — jag har 1..1. P. Pereteoxl, ingenting dereinot — men en mor, som på samma gång år far, har vissa 941 pligter; i handel-fe ert arf — hvilket ju år en offentlig hemlighet — icke öfverstiger 1,000 kronor, så fins det en mjölnare hår i gården, som Ar ett ganska godt parti. Möbeltyger. Har hån då Mit. till 'Mete? — Derotn kan stigna både ja och nej. Han har friat I tidningen och Adele har svarat med en biljett. Det kom 128 biljetter, men han tyckte bast ont Adeln . . . Men hon var inte mycket för att bli mjölnarehustru, om hon kunde göra ett godt parti. Som vi stå och tala, knackar det på dörren. Det var åter postbudet. Han räckte mig ett bref; jag kAntle igen kråkfötterna. Det var de rån - fade upplysningarno om arfvet och dess storlek. Med klappande Wenn och darrnn- de hand öppnade jag det, låste inne- hållet och rAckte det åt ~damm Det lilla arfvet skulle komma en af digarns. - Det bestod af en silfverbealagen pipa! Jag rökar aldrig. Mitt ansigte blef långt madamens Amin långre. Jag hade kommit i skuld — det var hela navet! Lyekligtvit fick jag kort derefter en liten, tillstatt omärklig förhöjning i min lön. Jag blef qvitt skulden, Ich jag blef också aritt mitt ruin. Madam Jensen ville inte ha en by- resgået, «soin gjorde narr af henne». Adele fick sedermera tujolnaren. Arfvct teångor nu öfver mitt skrit- bord. Ett profsortiment från Bartels & Go i Malmö af möbeltyger 1 150 olika imihaster alla qvalit6r från riktigt billiga till och med riktigt fin-fina ho, Larson dk Jacobson. 17 x sundhetspipor, mod giftrenSningspatrAn, som förhin(1!-;:r tii::othi och fuktighet att tränga upp 1 röret, försäljas hos Illerm. iriitdber 047 Larson & Jacobson rekommendera nyinkomna varor af: Ialldningstyger svarta och kulörta, Res-, Sling tK:. Vegadukar, Ficniter, njertelirmare, Binddukar, Damvastar bättre vackrare och billigare än de som stickas på platsen, Tlicksitser och Bolstervar största sortiment och i vackraste mönster, Flanell röd & hvit, hel- och halfylle, Piquåtänken, billiga Borddukar. Para- plyer, med flera andra varor, till enormt billiga priser. 8s4 ffliunriehatth Löftesrikt. Familjefadren: itOm(1 jag far stora vinsten på danska klass- lotteriet, eå köper jag mig bestAmdt en droska och ett par hästar°. Familjemodren: «Ja, det vore rig- tigt trefiigt .der. en stor vagn, så att det fins plats för barnen också». Fadren: .Ja visst; Anna och Nils få sitta midt emot oss och åka bak- langen.). Nils: »Pappa, jag vill inte åka bak- 1 inges; jag ska sitta på kuskbocken.. adren: «livad för något? Du får sitta der jag bertaminer, pojke!» Nils: «Ja ha, men jag ska sitta på kuskbocken!' Fadren: «Ska du? Men jag ska allt försöka och få ner dej från ktiek- bocken, din lymmel! Jng ska ge dig med rottingen lör sitta, ska du tå se!u Följande lustiga stilprof från V er- namo-trakten, !ivers likhet med origi- nalet bestyrkts, har meddelats Små- lands Allehanda: notta tönera Sullabo (salubod) 1 vannamo Skötte (skulle) ha påjkken vinn pester hem te lillestainatten (höstmarknaden) pa Kredditt als de her sakkeru. E hall marka (halt mark) !inström bratberg Munnasnue e hall tunna Sel åv kasta såtta en lip Kagriger för 12' sjeling Kennel! et balk ponn diafe et stop Sirap') 2 albin Blegt Donunesti 1 hallstop Eddiga en hel sak Wettemjöt för 3 sjelin g kudde- moms ska va i 2 poteler lotteakin rigg:ya 50 orre FörAktelaefullt (hög. aktningefullt) i Haut:ib° januari 1878 af Annes Svin son (Anders Svens- son). få la en segar på tjöppet. Larson & Jacobson. Engelskt ylle- S t r um pb ar n , i många färger, sälja vi numera 10 procent billigare än vanliga försäliningsp r i ser. Swenslit lUllgarn, i enkelt och tvinnadt, hvitt svart och grått, till billigaste priser hos Larson tt Jacobson. NZ rETERSSONS dK. c-Y ealsortetyrite o 4 , 01(1 Accis ui- ,Egtetitti, LAHOLM, rekommenderas i välvilja och hågkomst till utförande af alla slags Eloletryolcoarbarbetc". större och mindre at livad art och beskaffenhet det Tara må. Den största ordentlighet och noggrahnhet vid livarje, Arven det minsta arbetet utförande, har Tryckeriet för sig uppstallt som en hufvuduppgift. En luvar, som vid behof pf tryckalster skanker mig sitt förtroende kan vara viss ont att erhålla ett punktligt verkstildt och i allo vackert arbete. Prisen skola beraknos eå ytterst lågt, som med ett annivetagrannt och fullgodt arbete år förenligt. • Laholm i Januari 1885. Högaktningsfullt Frans Petersson, ■ •••■ 11... Tricotvaror. Ett välsorteradt lager för hösten och vintern af: upplolipe's af 23 L. P. PERSSON. Undertröjor och !kalsonger af sålt', merinos och bomull; samt Normalskjortor och Kalsonger JillIels) till ytterst billiga priser. Larson. Jacobson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.