• att arla Iåfare Rulle orbittera efter ten liten' låtaretreteuffae1 TtAnne en titeln paten flutit anfe8 Pr fler, eller urnisse något: enby biffen eller eten i etrcri3e il'ulle gilla ett fåtan Itflitt? ffell man tå fålla em mår tåtå neger biffeear, fem trilla att ;nerien ffall cS assate fjuftem tyst fin erbinatien met arabliga låretruften, b an fig till ben låtain ten Pr tre buntra ar fetatt öler nt hateitl anånne trate mån bro flera/ btb6fteer man undra 8freer om fetterna bli ont mer lemma ed) prefterna flisor assugs tållaermiftare bli allt mer , era mat iem år t inemeirte, tå te fern. år tillbafa? Meg buntra fh tre , fluget et Pitt bli eartitlig på fortare tis. c d, lan äiksbagen, talmannen i andre kninma- ren herr Lise Olof Larsson lider af magkatarr och kan ej deltaga i riks- dagsförhandlingarn a. vite Det Ar mArkvArdigt med de der e. k. landttnannapartiåtente, ekrifver \` e=nsbladets Sabel-Kalle. Jag un- drar, om de voro med, når Oden kom till Sverige. Ty de Aro alldeles som Hear des der galten Sehritnner. elagtades hnn och hear qvtill upp och hans rasar, åt. han upp af Cdcn Tal förståendes den del af agenter Dom kunna komma under rubriken af intelligens eller «herrar. — ty de andra finge nog naja sig med samre — och byar morgon stod han spis åter upp frisk och kry som ett vin- teras. Tre år å rad har nu landt- mannapartiet slagtuta af vår intelli- eene och dess press och lika ofta r I sar det åter loft upp. 1 höstas vor() dess medlemmar eå döda ett de (dik- tade redan. — åtminstone påstod man det från vissa håll — och man hade det glada hoppet att så der vid riks- dagstid få se dem allesationnns i Abra- ham; sköte. \len nar riksdagen bör- jade etndo de der lika lefvninle och lif,,kr,ft ign och troteiga som någon- fin förr. Och ån vArre: {tyd' an, som i fjor hade 130 Itufvuden, ilar i år 140; och ingen llerkules fins rom migtar krya af dem. åt . t (lib 0 fln. Genom sjelfprenumeration har Stockholms Dagblad skaftet sig 1,500 prenumeranter i stallet för ett ovisst antal lösetimmerköpare. Ändrad stadsplan. Kong) maj:t har !nervtält den ifrågneatut tiedrin- gen i studsplanen för Helsingborg. Telefonens nytta. En sorundabo sålde heroin dagen en kladkorg till elottevnkterekan vid Tungans och fick i vexel genom missfenstånd 4 kronor för mycket. Föret då han rest, InArk- tes detta och telefonerades till Trosn, dit han rest. Ilar anhölls han Alven och återlemnade, under förvnning ()r- yor Trosaiternns allvetenhet, dc 4 kronorna. Undenn i tud om lavnd soul spelat honom detta puts, skall han hafva utropat: •11å kors, så bakut, å hemma, som herra tanker göra etc- Munter« te bå Telge å Stockholma En dragons lamd. Drngonen var kommenderad till det sedvanliga Årsmötet i Skåne. Vid nrotturschen från hemmet vAntede lian på, att rust- hållaren skulle gifva honom en tia- banko och att matmodern skulle förse mattornistern med det det basts i proviantvåg, huset förmådde. Men huns förhoppningar gåekntles, och mörk i hågen drog han åstad. Efter en tid återkom han från .inetete och presenterade delektsedeln, rakning på det underhåll munderingsporsedlarne under mötestiden kraft. Den slutade på — 82 kr. Följande året visade defektsedeln 125 kr. Nu klagade rumla:Ula:en; men man svarade honom, att dervid intet vore att göra; att munderingen gick penater, kundeltvar- ken befal eller karl rå för. Nu ka- pitulerade rusthållaren och ingick forlikning med dragonen på vitkor, att denne, så suurt han utkommende- rades skulle erhålla 15 kronor och en god mate :lek. Fonderna visade' sig snart. Efter nitsto nerettgaringe slut, inskrånkte sig beloppet, sten de- felneedeln utvisade, till — 8 kr. — Nå, sade rusthålluren, jag tror smörja hjelper? -- Ja getimidde dragoitete blott (len kommer i tid. ing antag det båttre — s i tt rtde ruethållaren på tal harom — att Slå m- alla i backes fin i ån, ty feesterelse- Itteran hos knekten, som dittills stan- net 1 vid mundel iegispersedInt ne, skulle målientla nasta gång sig mot nummerhtleten, och det hade drabbat hårdare. Mordbrandsmålet i Sigtuna, som t urit under domstolsbehandling i tre månader, har nu tagit en minan vånd- ning, seden förre tu beturen vid det tre gånger, med korta mellanrum, af eld tsarjude glasbruket deistades Jo- hannee Nyqvist i tiodags inför student rådhusratt erkAndc sig halva, deltat En gumma, som ej ärpyfiken, i uppmaoad, anlagt den andra branden, Ar 80:engs tattareenknn Osterlund soul egde ruin natten till den 13 Dec. 1881. Efter denna bekännelse och vid Skylibergs bruk, Henne. bostnd ligger omkring 1,000 meter från det på grund af livad i i;frigt förekom- för mer An 20 år sedan anlagda vals- mit, bkf Nyqvist häktat!, hvaremot verket me d flere sevårda inrAttningar två af de :eror haktude. Frans Ilirech W e nzel, blefvo frigifue. J samt den der bredvid nyligen upp- och förda s torartade disponenthygnaden Grosehandlaren C. L. Nordström och och jerntågestationen. men ulls detta J. Hired' hållas fortfarande haktade. har ej (Ack På pass intresse .71os Utslag atkunnas onsdagen (len 11 d:s. Såsom bevis på att målet unses henne, att hon innu rett någotdera, och hon eäger sig ej önska göra det, vara ut en viss betydenhet, kan nåt:t- att justitiekansiern infordrat om hon An lefde 1 100 år. Blott en r uts gång för några år sedan min. man han ' dlingarna i det samma. att hon företog en längre fard till Snaflunda kyelca vid öfverstelöjenant (Intlandt.) Burenetams hisattning. Oaktadt hon hittills efter gin ålder varit rAtt kry och rask, hat man högst gallen märkt Till alla dem. emu genom vAlvil- henne besöka narmaste granne. Öfver 40 år har hon varit enka och haft liga och för mig vårdefulla gAfvor, bidragit till inköp af ett nytt instru- ein rikliga försörjning af bruket. ment (Contrabas), hembår jag harsned Minst 150,000 kronor nnsee af- ruin förbindligaete och Inertliga tack- lidne biskop låring i Link5ping lemna en:nitet och earekildt till herr P—n efter sig. 3;i«byloispen Anjon ansågs f.0111 haft godheten verka för Anda- t- egn 100,000 kr. målet. .lag skall ,t5d.e harva Laholms Nettovinsten på sprithandeln a rade marnhålle i tacken:Ht minne för Asbugs vurdt förra rakennkapeåret emot mig alltid visad illvilja och 12,679 kronor, uppoffringar, samt hoppas att, så-ont Anspråkslöst folk finner, i Enkö- en ringa gengard, med nu erhållne ping, der tum utbjudits åt patienter goda instrument och årade bitrlden, lör den nårmaste framtiden kunna be- (till doktor Vesates lurad) fur 25 öre i reda stadens och ortens invånare dygnet. många ungennma njutningar. • 4',utbsorten. • Tacksa ggelse! En plateanakaffningsbyrå för unga, ogifta arbeterekor Ar påtånkt al Göteborgs (pi:niob-n ening. Till biskop i Visby lår profeesor Martin Johanteon i Lipsala ha stora uteigter att vt, beråttar en kor- respondent till 'otlanningen. Sen upp med sedlarne. !Inrom dagen mottog en person i NIalmö vid uppgörelse med en fråmmnntle sjö- man ett papper i tanke nit det var en 5-kronosedel, men vid narmare efterseende befann ramen vara ritad med black och att ofvan rubriken eFetu kronor,' stod «Teater geld ee- del» och under rubriken 'Denna se- del giller endast på teatern.. I stal- let för det ena namnet stod «Ej Vart]. och i stallet för det andra, «Ett Ore.. Igelejukan rasar bland Inren på Gotland. ,, Smålands glammade millioner ,. elcogarne, Aro snart ett minne blott, a k nfver en meddelare från Ljungby ill »Kaltsars, Emellertid, livad som gilvet löfte. vinnes med ett dylikt beteende - firn blir det ej! X. M( 1 1 för sig sjelf - Ile in lieminer gubben något sent ur gamla vänners ring. Frun jonrör: «Är du tokig rent och skams du ingenting? Ar det fasen det har, att gå på nobis It•arje (Ivan?» Men för sig sjelf hon tanker må: «livad gubben duck Ar enAll!. Han vid pianot artig står och lysa på hennes sång, som lik en Hicka nödrop går ur strupe trång och vrång. Han alger: «Nej, så vackert, i! En sådan njutning, ack!» Men för sig sjelf han tanker så: .Jag tror trumhinnan sprack.« Hans höghet kom en gång till Trosa, och innan der hölls hal, bot gmlietarn skulle honom rosa uti ett ståtligt tal. Hans höghet hörde tåligt på och såg belåten ut. Men för sig ejelf han tånkte så: •Tar det då aldrig slut!. En löjtnant för en flicka slår, som inte just år fager; för honom dock, förstås, hon står i en förklared dager. «Du år«, han hvieknr, askön som fa, en ros på blontstersångar!“ Men för sig sjelf han tanker eå: eNIen skönast dina pengar., SA artig ingenstans man nr, .ont på grosnörena bjudning. Nordtårnas man sin hyllning bar; det Kransar till förgudning. ellin nådiga, hur :ficks ni må? Vi oss i stoftet rulla! Men för sig ejelf inatt tanker eå: flBlås opp dig, gamla Uno!. En hedersman, som femti Ar i matens tjenst timme utile, ni; åra litat förtutin får, rom annars bara grillat. Vid bordet mellnn bagge två han sitter belåten; • men för sig sjelf han tanker så: «Tvy wenn denna ståten!e N. A. 14andtbruli, Wagnerska foderväxtodlingen. \Vandel lehrer W. Wagner i West- fiden har lyckats nå goda resultat af foderväxtodlieg genuin att på fler- åriga vallar odla en rik blandning af för orten egendomliga vilda vax- ter af högt naringsvårde. Om me- toden, som i Sverige blifvit bekant genom ett arbete at d:r Tiselius Ultuna, ekrifver doktor H. Vinberg i Tidskrift för Lnn(ltinAn: NIA vi viii akta 0.34 för att tro, nit herr Wagner och huns tudervaxtod- ling hos oss skall åstacikeitima några plötsliga underverk eller att vi hafva orsak att offra allt för 'trycket på hans freblandningar, men må • vi ej heller underlåta att i den nåtning han angifvit, sårat enekildt som på föreGkehilt, angina försök tillutdn n för att utröna, i livad mån vi med fördel kunna bland de odlade vax- tema indraga våra bättre vilda arter samt med stöd af en dylik fodervaxt- odling möjligen ioskrAnka en mindre lönande sädesodling. Kalt Wagners exempel Itårvid vara oss en sporre och ledning, få vi sannolikt större anledning att erinra oss honom med erknnsin att on; vi f. n. v. luden allt tör brådt att inköpa hans (rabbin& ningnr eller begAra hane råd rörande ferhållnnden, som for honom till stor del Aro obekanta, etnmeln, titan eexin från det enn året till det andra. Ej etts d:r Tiselius, som studerat fr5blandningerne på ort och 'Nalle, kunna få någon uppgift på dem. Dertill kommer att frö till flere nr de vflx ,er som ingå i bland- nittgat 'ta ej förekommit i handeln, och förf. betviflar att hr Ilagendahl lyc- kats undanrödjn -denna svårighet. Såsom en kornpunkt framhåller förf. till sist följande: «Wagners hela system ht ilar derpå, att man, i stallet för att odla några få fodervAxter till mångåriga vallar, bör odla de gråa och örter, livilka naturligen förekomma och tu ifvas i den ort livsrots frågan galler. Man vore derför en blind efterapare, om man lm, oss just noggrant begagnade samma blandning eon) såljes i Schwei. eller i lihentrakten. Vår uppgift, om vi nendigen handla efter . Wagners system i Finne anda, Ar att göra vått urval af våxter efter vår egen flora.* anvisning och ej efter utlandets. Blandningarna böra sålunda blifva för de delar af landet som har en på kalk rikare jord olika mot bred som bör begagnas i dess kalkfattiga skogs- provinser, och de blifva arven andra Iså kalirik åkerjord An på kalifattig dy- och torfjord o. 5. V. !bad som har anförts har ej skett för att borttaga intresset fritt det ,nya systemet« utan för att visa att det hos oss måste tillåtnpae med urskiljning och att till en del eårskild förodling måste ovilkorligen föregå, innan vi Aro tantiga med denna odling. Yt- terligare ör förhållandet att vissa af dessa frösorter (haljvAxternas) måste preptirents för nit gro, och dessa e( e till en stor del sådana som ej finnas i handeln. Ifrån Schweiz föreligga Afven gndn reeultat öfeer odling af mångåriga vallar. Der har men gått ment ra- tionelt tillväga oclt kult denna odling från en frökontrollen.talt i Zörich, rikligen försedd ined anslag för att odla de olika vAxter som behöfvas för mångåriga vrtlInr. Der göres ej någon hemlighet af odlingen, såsom Wagnnr gör med sina bInntIningar, men del ifrån npfores ej heller en eå- minn otrolig alkastning som Ofver 800 Hep. sköld pr tunnland., För vårt lands mera nordliga del ha fett do mångåriga enllerne en stor betydelse, ()els åk en i mellersta Sve- rige för-snås de icke. För dessa de- lar ni v ;it hind Ar derför ut störste vigt mitt ulk göres livad som kan gö- ra. för att uppbringa afkantningen af (legen vidtar, och föl sök borde harför gens med odling al dN vAxter, sunt möjligen skulle knittel bidraga till att nå målet Förf. tillAgger, att ont våra tvenne med enslag törsedda för- e5keetationer, nendigen lundtbrukea- kudemins experituentalfalt och Ulturta (der d:r Tiselius Ar 1Arttre i botanik), anvånde sina göda entelligenta och materiella tillgångar för att åstad- komma goda svenska fröblandningar — livartill odlande af afven sådana vAxter höra som för Hårt-ni-ande ej i handeln Aro nit tillgå — så borde derigenom ett ej ringa vinst för vårt åkerbruk kunna uppetA. Nyttiga rön. (nr hel». och sfult.vArd). Tagel på ögonlocken. Denna Akotetua Ar ganska alltnan och fram- kommer ofta hos personer med tin- ing för körteletjuku. men den Ar dock icke tet !allan en följd af förnyad in- flaummtion i ögat. Ett af de bäste medel met yngel år att bada ögon- locket med hett vatten. Vattnet bör vttru så hett det kan tålne, utan titt skada eet °plocket. Man fortsätter med bildningen i 10 till 15 minuter och fortfar med detta två gånger om dagen. tvckee den berömde e. k. Luttemnn- elea qvartetten kunna vara, hvilken tillkånnngifyit sig skola konsertera torsdag afton i Helsingborg, La- holm och Halmstad; men uppgiften blef för dryg, eå att endast Heleing- borg den uppgifrot dagen fick den äran, hvarefter Laholm och Halm- stad också skulle få ein beekArda del. Konserten hAr i går blef af de tal- rikt tilletAdeekomna åhörurne, och hvnrvid koneertantornas berömda pia- nissimo gjorde sig så förvånansvArdt gillande, att ej en susning af dem förntårktes, bedömd med &disponi enighet, i det sångarnes opAreknnde uteblitvande framkallade det skar- paste ogillande från alla, hvilka sa- ken i likhet med inelndaren af så med skick och bruk underkunnign personer, kunnat fordra den höflig- beten. att på ett eller annat satt blir- va underrattade om omöjligheter lagt Odling af mångåriga vallar. Om Wagners fröblundningare, som nu- mera enligt annons tillhundahållae arven inom vårt land aren större frö- handelsfirma i, Örebro, förekettuner en uppsats af märket Hj. N. (Hjalmar Nathorst) i «Tidning för Lindeman«, hvari den sakkunnige förf. till en bör- jan framhåller de uppenbara öfver- drifter nots meddelas om fördelarna af dessa fröblandningars anvAndning. Saken förtjenar dock att narmare pröfvatt, men som ett par svaga punk- ter framhålles, att frOblandmugar för olika jordmåner auktine, oc't att bland- ningarna till ein saminaneattning, som Illaluktande svett, Sådan före- kommer oftast på rutterna och i arm- halo' nre men andra kroppedelar kunna också besvaras. FA:nuntie behandling skall varn gagnelig i de flesta fall. På aftonen, innan inuti går i sång, tager nian ett hett och ett kallt fot- bud. Sått fötterna först i det kalla vattnet och derpå i det Itetn och håll dem i vattnet hvarje gång vid pass en hnlf minut. Fernva detta 15 till 20 gånger. Torka derefter fötterna med en tnjuk handduk och gnid dem, då de Aro mietnn torra, med sulpeter- syrad visomutexid. Man nyttje en rå- gad tesked af detta pulver till byar fot. Illaluktande andedriLgt. För att undgå en illaluktande andedrtigt tnå munnen och t Anderna rengöras efter hvarjo måltid, Man kan bruka kur- bolsyretvål, som nr epecielt tillredd för detta indamål, om det göres nöd. vAndigt. Är en tand mer eller mindre förderfvad, bör tunn gå till en tand- lAkare och få den fyld eller utdragen. Apelsiner afgifvn en frisk ungenars lukt, och denna lukt stannar i mun- nen en tid efter det titan spisat sådana. Tag ett ljumt bad hvarje morgon. Förtar blott helsosatn föda och vistas mycket i friska luften. Ont lukten hinder i vågen fOr uppfyllandet et man söker hemlighålla, ej Ivo be. kommer från askhålorna böra do ren- Carl Berggren. Allestlides närvarande Huru utrotas hAsthofven1 På Henna fråga svarade inspektor Fora- berg, Alvarp, vid Lunds landtbruks- klubbs möte den 16 Jan., nit den våg ,om borde beundas för utrotande af detta farliga ogräs var: ett nog- grant tradesbruk, en utstrnekt rot- t: uktsodling och i nlItunnhet en An- damåleenligt ordnad våxtföljd, Bort- plockandet af blommorna vore ingen radikalkur, ty dels kunde sådant sål- len ske fulistAndigt och dels hade man ootverskattat °gr:litets förmåga att fort- planta sig genom fra, då detta ej hade latt att gro. saft med en nuingnnbisversyrad kali- lösning: 1 centigram manganöfverey- rad kuli löses i 60 gram ljumt vatten; man införe det i rasen teed en liten spruta. BAsta gattet att steka inder ar att på förhand fylla dem med skalad, rå potatis och satta dem på elden med litet vatten och salt; ar anden någorlunda fet, stekes hon bast och vackrast i sitt eget fett. Som pota- tisen suger i sig allt det traniga, kan den naturligtvis dereftor icke Atas. Når anden Ar stekt, haller eller skum- mar nian af flottet och lagar då ett utmArkt sås af det qvarvarande skyet mod tillsats af litet grAdde och kallt smör. " En skepparhistoria". Två steppare en afton satt Vid byar sir. tödy helt förnöjda. klan på hi•tori,r Act ratt, Som tu Ide sjåt och sinne fröjda. Den ene ea.'e: «Dn må tro, «Når Dig •ar ute hårom d•gon tOch seglade i lugn och ro, «Blef himlen af en molnsky öfverdragen. två våntade en störtskur få, «Men bar du sett på hata fanken — «VI reidt ibland iråsboppor stå, «Sorin inert försvunno liksom tanken. «Når himlen blIfvit klar Igen, «Iber tuan ler ca/ håpaad slagen, «Ty du skall veta, kåre •ln, allvar segelbit var bort Ifrån oss dragen.» Den andre sade: «Mycke' rått, aDet var just lamma scårm el måtte, aTy byar och en af dem hett nått <Mig uti hvita segelbyxor •rikt..» N, A. Tippa. Huru nian bör fria, (Humoresk). Förlorats dig framför allt icke! Mången flicka har svarat «nej« i stal- let för «jas, derför att friaren icke begagnade den råtta tidpunkten eller de råtta orden. Vålj helst en mörk qvåll; luckorna böra vara stangda, gardinerna dragna för och lampan vara litet ned.kruivad. Du måste sitta henne så nåra, att du kan få tag i hennes lillfinger, når det passande ögonblicket intrAfTar. Vante till sam- språket 'famnar och sAg då Tungt: •Paula, jag önskade fråga er en saks. Hon blir då orolig och flyttar sig på stolen stulit (lager derpå: ni nen?. Du fortsätter efter en patte: «Paula, mitt upptrådande torde. luden märkt — jag menar, det måste hafva blifyit klart för er —». Hår gör du åter en patte, men hål- ler fortfarande hennes lillfinger. Hon skull kanske försöka leda sam- talet på något annat, till ex. fråga huru du roat dig på teatern; men det gör hon endast för att gifva dig tid att samla krafter. Efter - nåra tre minutera förlopp kan du fortråtta: «Då jag i dag var på vågen hit, föresatte jag mig, att fråga sr, innan vi skildes åt i qvall — det vill saga — vidröra den saken som ligger mig mest om hjertat — jag menar, an- moda er — DA stannar du åter, eröfrar Annu ett par fingrar och ger dem ett !juft tryck Antingen försöker hon draga handen till sig eller förhåller hon sig lugn. I båda fallen år det ett got/t tecken. VAttut nu så pass som två minuter och såg sedan: «Det Unikum' året har varit myc- ket lyckligt för mig. Och ntelå hop- pas jag, att ännu lyckligare år skola följa etter detta. Men det beror helt och liAllet af er. Jag bar kommit hit i qvell för itu erfara — det vill såga fråga er — jag menar jag år hår i qvilll för — att fi höra er ut- tala det !juryn ordet — —«. Gör åter har ett litet uppehåll. I en sådan angelngenhet bör man Andt- ligen icke förhasta sig. Gif henne tid att återvinna sin fattning, ligg seden hunden på hjertat och fortfar: «Ja, dA jag i deg betrAdde detta huset kalide jag rått innerligt huru lyrklit jag h r varit hår, och då sade • jag till mig sjelf: Ja, bara jag visste, om hon skulle samtycka att blitt a - det vill silgu, jag tankte, att nAr jak endust hade Infallet, att min aning ej bedroge talg, och att ni vore villig att dela Stanna då — det har milin ingen brådska. Gir blieten tid att hvin• kring knutarna eller fata suckande genom tråden; ju kusligare det tycke vant utanföe, dess fortare skall hen- nes hjortas karleketrAngtan blossa upp i hela sin 'tyrka. NAr hon dl börjar bli orolig, kan du börja på: •Innan jag kånde er, var redden i mina ögon en öken. Pantlekar ro- ade mig icke, och det var mig lik- giltigt ont solen sken eller ej. Huru har icke allt andra' sig på detta enda Ar! Det ligger nu i er hand, om min framtid skall blifva en sorgbeglAnet nejd full med I)ufliga blommor eller en ödemark bevuxen med tistlar >3' •
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.