gage .arreileger, som existera i hutmdsta- den. Då några anmarkningsvårda teater, högtidsdager eller något annat som kan ma intreemra förekommer Inom något af ccb asillitkaps vi tåflor, skola •i ej de m ånga att lemn• detaljerade beskritnin- snderlåta g ar. För i dag hatro vi intet nytt att törmåla från våra 'torre och kande föreningar, men i vilja nitaina några ord om en förening, I vi tror Tora kand at blott ett fåtal. på vi 1 korthet kalla den föreningen Mr att våra iblesförtveyea, Tilja vi dock f es tmålswerw, M skola tro det vi eneet• eller något at — de t iriagir sysallaspef dylik art. Nej, detta 'kilokem titel in eitenso år. itöremingen för 443May:talmans befrawjande i Sverige>. Alltså en titel som det bar nib litet svart att benLmna med blott initialer. ypeeD iegen, som vigg. icke saknar sin prak• tiska sytts, men som dock. efter hvad det tycke' ost, — i likhet med så många andra loreningar — *trånar Mera med ord an med åsgarder, År "tinad för ej så långesed•ti at etatienukrItvaren G. eon Sydow, som tillika er redaktör tör föreningens organ, tidningen wo 1 ytvan i eillinsförealngeni — ei tillåta res att för korthetens skull benknna den — spårar man differensen mellan (otygs, sil Ilvetin som vill kara få ocb u nderklass>. trecipiera>, men intradeestgitt•rn• åro en- dera tio kronor eller tre. Da som betala tio krenor blitva naturligt.'" de «Döpta »nem», ålen hvad skall ej då den blit•• bråde betalar /tundra kronor. som på ett denna frikostighet gör sig till ocb genom stIndig ledamot'? Det har hane majståt kocungen gjort. Föreningen skall omkring den Ib dennes babe re utstållning 1 det «nordiska templets på ilaseelbacken. Der kommer att exponeras aggklackningetnaskiner, race-höns, gödda kyckliegar o. L T. Uutailningen kommer anta‘ligeu att blitv• en acqvisltion tör den dasidsoneka matsedeln så hår i vireasoagen! e • • Den vermlandelie bruksegaren II. Adler- ' parm bekanta konkurs, som föranledde ertirna landsting i Karlstad med nytt forma- kammarval. lår etrick• sina efterdyning•r pi mera an ett kannbart mått alven bit till Stockholm. Faktiskt ler ...ra att, bland andra, en at vårs hemarktaste ocb namn- knnnigute bankdirektörer blifvit Kr sin del genom denna konkurs 70,000 troner lutar.. Uh an ont det ar rygg son: håller! 0. de o Adlersparreek• konkursen gå emel• lernd inga vackra rykten. Vi barra bort en stor del al dew, men de böra ej till detta g ebitet. Men vi kunna ej neka till att do trycket last fora tanken på en tias grefve och seratimerriddare, mani numera vistas utomlands. - giksbagen, Edsfrågan utgjordes af katnrartie lige medlemmar i kongressen, blund har öfversåtta på svenska och med- kvalm vi sarakildt nAttitut dem hår i dela v ara låstire. Stockholm kunde goodtemplureliefen En gång gennentågade konungen, Josef 111nline Snutt George GlatIstone, klådd i paratlisdiegt (hans anspråke- som år en 'tf Englands frAmste nyk- leshet i allt m0111 rör toaletten år be- terhetamAn och hvilken et tid var kant), sitt land Den förhoppnings- ordens chef. fulla skolungdomen frfilöljde och hå- Danmark kommer att hlifva repro- nade den 'Inledare monarken, och senteradt genom med: dr Sebuer i gossarne sloto honom på mogen med Köpenlintme chef för goodtempinr- kappar. oViljen I peka er i sko- orden derstades, jemte hr Lavrids hann! röt monarken sons Idel otålig. Jörgensen, Danmarks framme nyk- «Se på den der., skrek en bland de terketsifrare. djerfraste af pojknrnc, altan vill vara Norges representanter blifvn med. kung och vet inte en gång, att vi dr Oskar Nissen, chef för norska to- inte läsa i skolan på onsdags efter- talafholdeelskabet, och hr L. Balle, middag.« Skrattande grep kung Aqua chef för goodtemplarorden i Norge. den som yttrade sig n.k fr:lekt, och Finland torde llfven eAnda repre- strypte honom. Sådant der tokroligt sentanter. skämt höjde den omtyckte herrskn- Utom ombud från de' ?tamda lan- rens popularitet. den komma eAdana från olika delar Vid en hoftaffel hade en af hans af jorden såsom Amerika och Austra- mest berömde generaler insomnat. lien, från det senare landet antagli- Marskalken vid den kungliga toffeln gen mr J. 13. Price, en af Atistraliens såg detta och ville vAcka generalen. filmat° nykterhetsiftare. Från neger- Men konungen, som var vid godt etorlogernu i Amerika torde neger- ,lynne ilade: «Låt honom vara, han ombud sandas. hur ofta nog vakat lör oss., och dö- Vid verldtetorlogenötet kommer dade marskalken med sin assegai. en minnesfest att hållas med anled- Kung Aqua Ar som bekant, en af ning af den kånde negerdoktorn och nutidens starkaste mån. En dag frå- frihetehjelten Welle Browns frånfålle, gade honom hans gemål n:o 57: nÄr hverom A ftoubl. först nArudt. Denne du också så stark, att du på rak ann man, som ifrigt deltog i frihetskriget, kan hålla en trumpetare?. «Ah, livat-för inte?« sade don starke' var en af ordens i Amerika flående mån. konungen och låt hemta en trumpe- tare, höll denne i luften och lat ho- nom falla, el att han bröt nacken af sig. Gomålen n:o 57 belönade med en glödande kyss den starke konun- gen lör hans lyckade skårat. om ganska betydande Hasardspel Endag klagade skråddurne i kung summor idkas i Eskilstuna, isynnerhet Agnas land sin nöd för herrskaren. af ett kotteri, kvar» medlemmar in- Fikonlöfsdrägterna iågo obestalda, galunda Aro okande, tillger Eskilattinn och de stackars menniskorna hade in- Posten. Som bevis på, ntt A dessa genting att åta. Rörd söndertryckte spelgillen ej går allt för skonsamt till kungen en tår, som syntes i hans öga, kunna vi ur basta källa namna, nit slog ihjel den klagande och kastade en id kotteriet under tre fjerdedels to honom till dc fattiga, s.Ing vills, år spelat bort den lilla natta summan sade lem, att en livar af mina under- at 3,000 kr, såter skull åtminstone om supdagen Den för poststölden i Kjulti dömde ha ett menniskoben i grytana. Hela f. gårdsegaren A. G. Anderayon hörde binder prisade monarkensinilda hjerta. till denna spelkonkInv, och det torde I Centralafrika omtalas en mangd knappt kunna betviflas, att just spel- sadena och liknande drag ur den 'missionen och ett ilertned följande s ■ une landsfaderns lif. sv irande lefnadsaatt var det, som huf- vtelsakligen drog honom föret till eko- Den första bro, som slagits öfver nomisk ruin och sedan in på brottets Jordan, upplats för trafik den 27 Ja- bann. nuari. Den befinner sig i pariteten Inga svin få efter den 1 Juni at staden J erikos ruiner. ganbsotten. i lordagn etter fiffiga ötverlAggnitt- ger, sota räckte under större delen 18.36 flinins inom Upsala stadsplan. af sammantradenn. Den al k. ma föreslagna Antiringen bestod, såsom Kattatölder bedrifyas ofta i Lund, bekant år, egentligen deruti att or- berättar en insändare till «Lunds. den arid Gud och hans heliga evan- 1Cattorna saljes för 50 öre stycket till gelium» skulle i edens begynnelse uppköpare. Kanske komma de igen uteslutas och eden ordat:tel sålunda: på torget i skepnad af harar? ',detta svår jag inför Gud den all- vetaude och allsinagtige• i stället for Göteborgs teateraktiebolag Ilar med britralICI5COrdCD: asa sant :nig beslutat att icke fortsatta erksanthe- bud hjelpe till lif och sjal.. Jen n flita spelår. Andre personer ur- Andra kutionaren bitull med den beta ifrigt för åstadkomma:idet af stora majoriteten af 131 rester mot fortfarande stående teater. öl k. was forslag, men då funna kam- maren med 58 röster mot 50 aftda- git det samma, har frågan förfallit och någon enar undring at edafortnu- En gammal enstöring. I Ilar- låret a.r derför sannolikt ej att motse. slew i Datiniark begrofe enligt Sia- 1 båda kawrurue erinrade chefen gelseposten nyligen en nian vid den kr justitiedeparteweutet jetute andra höga Åldern al 95 år. Han hette talare om att det var jurt med an- Jacob '('hyn, men kallades tilltid leduing af riksdagens egen begAratt, Svarte Jacob på grund af sin mörka som regeringen framlagt det nu la- hudfårg; han var nemligen titulett. gtima !anlaget. Af dtskusziouen i Det var en originell per,onlighet, som första kammaren framgick att de le- stötte alla ifrån sig genuin sitt brutna darodter, som der röstade emot det vasen. Haus bostad låg pA en liten kungl. förslaget, gjorde det på grund, trekupt - suidt i spaden och kallades af al ganska olikt akål. SoWiga, och alla eSlottet,.. Denna bo¥ted var lika det torde hafts varit stökets delen, originell som des, inbyggare och be- tyckte att förandringen gått för långt stod af den underligaste labyrint, i och delade åtskilliga domares påt man nåstan behöftle ett hi ilken laudsbygden farhåga att genom den A riadne-tråd för att leta sig fram. 1 samma skulle i folkets, ögon edens detta besynnerliga nåste bodde Svarte betydelse förringat, hvilket komme Jacob i många år alldeles ensam, se- au verka olycksbringande lör det dan han blifvit enkling, och tålde i elligånnu rättstillståndet, medan der- sin krafts dagar icke gerna att någon emot andra ansågo att regeringen kom in till honom. Derpå hade man icke gitt nog långt i sitt andringa- ett mycket talande exempel för en förslag. Dessa ville, i likhet med del år seden. DÅ koleran rasade i hvad en at andra kammarens leda- Korsör år 1857, hade Jacob kommit möter i lagutekottee hr Folke An- dit och bistod etndene invånare med dersson i sin reservation föreslagit, att begrafra de döde. Vid hemkom- att utden silur» i tönta momenten eten förde han epidewien simed sig och al edsforrnularet måtte utbytes mot sex personer i Harelew dogo t den •fareakrar. och i de aenkrs.anutuen- hemska sjukdomen. Anittnnnnenjeinte tena mot ttlajeu es. provinsiullAkaren, dietriktslåkereu och Nyeanatunda åsigt förfaktrides i an- birkedommeren kotemu dit för att vid- dra kammaren utom af reservanten taga åtgårder till förekommande af liven af några andra talare. 1 denna farsotens vidare spridning. Deum katinnere Iranteteldes dessutom yr- embetsmån samt preeten gingo till kande på ett par reduktionsåndringar, «Skitet« för att se efter, huru det att ärendet borde återreinitterus och stod till der; men Jacob malde sig i slutligen att andringen helt och hållet ingången och förklarade att, så långe borde *Ulls, men, som förut ninints, han lefde fick ingen af dem kommit kammarens flertal gillade hvad k. in. Yresten omtalade att det icke ma föreslagit. var vanliga gåsler som nu besökte can Svarte Jacob; men det hjelpte icke, utan herrarna Mate gå utan Att hakat fått kasta en blick pi *Slottet!» hem- ,StOCI1120fln. ligheter. graunlanbell Nykterhetsdikens hundraårs- jubileum skall — enligt Invad Af- tonbladet erfar — i sommar firas af verldegoodtemplarne genom hållen- det af ett stort nordiskt nykter hets- möte å Drottningholm den 5 Juli strax efter sedan sagda ordens inter- nationella kongress afaluttits i Stock- hela!, hvilken börjar den 30 Juni. Detta nordiska nykterhetsmöte, till hvilket inbjudniug i dagarna utfår- Ur kung Aquas lit. En af Cen- tralafrikas mest populåre monarker år den i Europa på långt nar icke efter förtjenet uppskattade kung Aqua. Oråkneliga åro de anekdoter, som hans trogne undersiter på lediga stunder befatta om hans folk vaulighet konmer att Ofvorvaraa af emot. • ocb mildhet. Några af dessa vilja vi Storartadt amerikanskt företag. Knappt liar den vAldiea bron mollnu New-York och Brooklyn blifvit for- dig, förr An de företagsamme ameri- kanarne umgås med planen till ett nytt jettestort arbete. Frågan gäller att mellan New Jersey och New York anlägga två tuntielar under den breda Hudsonfloden. Båda dessa skulle bli 68 fot breda och 17 fot höga. giittegituys ol gofissaher. Mordbrandaattliggning: 1 Tora- hAlla. Natten mellan onsdagen och torstlageo utbröt eld i Torshålla, akrif- ver man till Esk.-1':n. Ett par frun- timmer, som bodde i nanida gård, hörde oågon person gå i en butik, hvilken för långesedan blifvit stangd och lomonad al butikförestånderskan, som har sin bostad på annat snille. Ett par karlar tillkallades skyndsntnt, och då man fick upp butikdörren fratuvåltude massor af rök, och eld syntes i en packe yllevaror, som låg upp mot taket. Man lyckades slacka elden, och det befanns då. att dessa yllevaror van() gentendrånkta med fo- togi;ti. Efter en stunds sökande, för nit uppdaga hvilken den person va- rit dual hörts gå i butiken, antreffa- des gömd under en trappuppgång förstugan en jude 'ont !lagun tid uppehållit sig i staden för att upp- köpa antika saker. Ilan baktittlea, så snart polis ankommit, och den ratt- sakning sota inom kort komtner att hållas skall vål gitva upplysning om nnledningen till det hemska dådet, Intet af varorna var vidrört ock i kassalådan, som var olåst, fannos 30 kronor, hvilka Afren voro i behåll. MordbrAtinaren, lavart, namn år Samuel Schtnulawitz från Berlin, in- förpassades i lördags till Eskilstuna kronoltakte, för att der ufbida i attak- ning. Förre adjutanten Vallströrn in- fördes i tisdags qvall ined fångtrans- porten till lanscellfaugeltet i Örebro för fortsatt runrakning vid Örebro håradarAtt. Ett resande tjufband torde vAl ej höra till det allra vanligaste. Emel- lertid har ett sådant, bestående af tre personer, en f. J. gardist. en ogift vinna samt hennes far, hvIlken va- nt tjufgömmaren, huserat i vissa de- nar af södra Östergötland och norra Kalmar lan. Deras operationer ha så tillgått att dc 1å åtskilliga stallen stulit häst och åkdon, dervid i ernått- ning alltid qvarlemnande det pi nita föregående etållet stulna ekipaget. Under tiden ha derjentte en mangd andra effekter såsom ur med tillbe- blir, matvaror, faller, hudar o. 5, v. medtagits. Stöltlet no halva förörvate aled eller utan inbrott. Den snyggt' trion har an haktals och ork Ant. hand dein lagt. till lust, meddelar Norrk. Tidningen Lan dt bruk. Ett ny uppfinning. En landtbru- kare i Eringsbodu församling, 131e- kinge, Ar nu sysselsatt med titt till- verka ett tröskverk, hvilket skull drifvas medel* en trampinrättning. Detta kommer, enligt uppfinnarens titråkning, att öfvcrtriiffa alla hittills tillverkade tröskverk i låtthet att (kä- ra. Samme person har förut tillver- kat Here tantiga tröskverk maint Alven på egen hand en mindre kammar- orgel. Will:endera var galen'? lin rysk historia. Jag var den tiden, beråttade ma- joren, i garnison i K. och hade den lyckan att i en af mina förmän, öf- verst° N., ega ett kamrat, med hvil- ken jag dagligen umgicks och hvil- kens Iranska!) gaf mig någon enatt- ning för den förbli-liga tråkigheten i den lilla garnisonestaden. Ofverste N. .hade vid Plewua 'årets i hufvu- det af en granstslrarfva, legat sex veckor i de vildaste feberfantasier, och det var nåra nog ett underverk att han sluppit undan döden. I vår lilla stall ansågs öfversten för ett ori- ginal, och de besynnerligaste historier berattatles ont honom Men hade men satt sig in i hans egenheter, fann man snart i honom en den basta och Ad- laste inenniskn, mom i fråga om tri- get uppfyllande af sitta pligter vnr ett mönster för alla och gent emot sina underordnade humaniteten sjelf. En afton satt jag tillsammans med ör% ereten vid ett parti w ist, då han plötsligt steg upp och bad mig följa sig hem. Han klagade öfver kon- gestioner sons (betro blodet till hjer- min på honom, och då vi gingo ned for trappan, hade han ett halt anfall af svindel. Under tystnad gingo vi tit i den stjet ['kitin' natten. Plötsligt grep mig olversten i armen. — Ser ni den röda stjernen der, som skjuter flum öster firmainentet ? frågnde hinn, i det lom pekade på det stålle på itindaltralfvet, der atjernbil- den Stora björnen ghinste. — II var? — Nu år hon borta. Besynnerligt, att ni inte såg henne. Några dagar derefter talade nian mycket lifligt i militerklubben om den nihilistiska ngitationen inom håren öfversten förklarade kart och gotlt, att nihilismen ej hade några anilin- gere bland tie ryske officerarne; alla arresteringar, som på senaste tiden egt rum vid et: gardesregemente, sade han vara en följd af gemena iingif- veller. — Vet ni, mina herrar, ropade han och slog den knutnn handen i bordet, vet ni hvem slom egentligen står i spetsen för den nihilistiska agitatio- nen? — Nej — liren dA? — Ingen annan An turat Bismarck. Hata betalar nihilisterna, och Moltke har utarbetat en plan, enligt braken samtliga kejserliga slott på en och •erationa dag skola springas i luften. Tre veckor derefter bad mig vår kommentlerunde general titt föra öf- verste N. till guvernernentete dårhus, hvilket beinget 12 verst Watt rår stad, låg för sig sjelft på en höjd. Jag måste förutskicka, att jag ej var be- kant med den nve direktören för dår- huset och ej haller med förste Ink n- ren der, anno att generalen försum- mat att gi fen mig någon fullmakt. Vi funt i öppen siade, oeh färden i b An luften tycktes göra den sjuke godt. Hun var mycket språksam, Felade hit och di', och frågade mig Nere gånger deltagande rörande mitt — Vistelsen der — han pekade på anstalten, som redan var synbar - skall göra dig godt. Man behandlar der sjuka, som lida af kongestioner, mycket rationclt — mycket rationclt! • Han tånde sig en ny cigarrett, blå- sto ut röken i stora moln och såg så nöjd och belåten ut, rom galge det ett lustparti. livad föregick Vii i hena sjuka hjerna? Generelep hade segt honom, att en rationell behand- ling af huns nervlidande skulle åter- ställa honom. Mcn öfversten visste mycket vill, att målet för hane resa var dårhuset. Och enl! denna sorg- löshet, ja, uppsluppenhet: Och så hans ångsliga omsorg om min helan! Jag skulle snart få förklaring harpå. Då vi foro in på anstaltens gård, var öfversten den förste som hoppade ur gliden och gick in i huset, under det jag gaf kusken mina befallningen Strax derefter kom han ut i sAllekap med direktören, med hvilken han ~- inlade i hvialcande ton. Derpå gingo vi alla tre in 1 Murens rum, hvareet vi mottogos af en bedagad dam mel- lan 40 och 50 År med violett negligti och kanonlockar, hvilken direktören presenterade för oss som sin syster Maria Iwnnowna. Maria lwanowna bjöd oss på te med hela behnissjukan hos en gam, mal mö som Annu ej uppgifvit allt hopp, och hon smålog tnycket vanligt dA öfversten började göra henne sin kur. En gång mårkte jag, hurusom öfversten hviskride något i örat på henne och hurusom hon derpå ka- !ende en Angslig blick på mig Sedan vi druckit vårt te, bed jag direktören om ett samtal mellan fyra ögon, hvarvid jag underrittade ho- nom om AndamAlet med vårt besök. Min stackars kamrat! — slöt jag. — Men jag hoppas, att hans sjuk- dom ej år obotlig. Direktören såg forskande på mig och med ett fint, knappt rnarkbart le- ende. — Jag hoppas — sade han — att vistelsen hår Alven skall vara vålgö- randa för er. — För mig? . . . Jag förstår er inte. -- Får jog lof? Han tog efter min hand för att kanna mig pi pul- sen. — livad tanker ni på? Jag är inte sjuk. — Jo öfversten har sagt, att ni Ar det. Och ni förstår vål att, då en af er båda måste vara galen, jag måste göra mina iakttagelser . . Har ni någon skriftlig fullmagt. — Nej — svarade jag. — Gene- ralen har vAl tilltrott er att kunna skilja den galne från den kloke. — Han! — mut-filade lakaren, - det var det inårkvatcligaste fall sona förekommit i tein praktik. 'f vA her- rar kommit hit och beteckna hvaran- dra 811910:11 den der behöfver min vård. Nlen det gifvee ju ett lett medel att komma ur detta dilemma. — livilket då? — Jag skickar Kennst ett ridande bud till staden. Tills detta åter- kommit, får ni slå er ned i detta rum. Jag kastade mig i soffan och skrat- tade at min belagenliet. Resan hade gjort mig trött, och jag insomnade stinn. Då jag etter en tiintne åter vaknade stod direktören bredvid mig. — herr major — sade hen — jag ber om förlåtelse . . . — Nå, har budet redan kommit tillbaka. — Nej, men jag vet ändå nu hur det förhåller sig. — hur så? — frågade jng. — Jo, öfversten har just nyss form- ligen anhållit mu min systers hand — foljaktligen Ar det han som år galen. G. P. Pvatiebanba, Lejonhundvalpen och jetteskal- lerormen. I ett nf de manga tåben A Wurstelprnter i Wien förevisades nyligen en »lejonhundvalps, hvilken af utroparen proklamerades som red- dens förnAmsta underverk. — .Tank barns, tel afslutade han hvarje apo- strof till de förbigående, sen liten lejonhundrulp, som upptager str:den med den största jetteskallerorm!• - Sedan tältet blifvit fvldt med nyfikna, framtng mannen tar en låda en liten förtjusande hundvalp, som han upp- visade 15r pulsliken. — «Mina herrar och damer:» sade han nu helt oge- neradt, .har någon af er håndelse- via en jetteskallerorm på sig?» Men då tydligen ingen håndelsevis hade en ttjetteskallerormo på sig, kunde »lejoalitindvalpens med basta vilja i .verlden ej få åtlegalägga sitt mod och sin styrka. ffi an fick ben rätta tilf sist. — livar aro mina guttaperkagn- loscher? • ( _y , - non inte Lena, att jag v m harva minn guttaperkagaloscher? Dessa ord, yttrade i en något vred- gad tonart, kommo från lansmannen i Vål-dala socken, Göran Stryknin, och voro rigtade till hans gamla hus- hållerska mamsell Grtinqvist. — Det giller vål inte för blyet heller, snåsto hon tillbaka, men då hon i det samma kom in i rummet er h fick syn på sin herre och hus- bonde, der han stod uip drAckt i sina splitter nytt gilingklader, förlorade hon alldeles sitt goda målföre och kunde knapt framstamma: *Men kvart i all redden skall komsarien ta vågen, moln tagit pi sig liket* liberit så hår :nitti i vecken?» — Egentligen så rör det henne inte företås, men det kan jag ju också sågs, bara hon inte går och sqvallrnr om det, så hela socknen får reda på det i försåg; jo, ser hon, jag tanker mig till patron på Sunnebo i ett vigtigt årende, — Jaaå, komsarien tånker sig dit och fria, kan jag förstå, inföll mani- sellen förentailligt, ehuru en djup stick ofrivilligt banade sig våg öfver hen- nes fjunprydda lappar. — Je, ler hon, ditåt lutar det. Jag har på sista tiden funnit allt så ens- ligt och tyst hår (nu ljög den gamig
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.