värdigt att do Det år mera An mark magten haft* si litet bry sig om sera att tillgodo.° snyggheten. Dessutom •koleralmeiller- -- lavens bet om n d bitvantna i som- i mana Da. , sera ju kunna få nAring för sin till- mar, der ro.t gatorna på *öder talar man ej va Om gernås. Det Ar endast i börjnn nf Ilorns- och Götgatorna man kan gå möjligen Alven på en bit af S:t — Paulsgatan — på de andra hoppar e, gom om man mellan urnnot de gifte elektriska etötnr. j — *staden mellan broarne., Ne som stinker af dålig grAndatanoefer, norr och touln,9årdsientlet i synnerhet de skola tillgodoser, ehuru de Aro — tall Men långt mindre tacksamma skall med alla sina fördelar van- söder Kungsholmen. vårdas. Ja, mera An harva ode vise ~en* be- Ty så bligen ett af landsortens bilda. Men det gick ej. .SAllsknpet. ter nu upp- löst i Gefle. Sorglige nit hörn Ar, det «chefens lir genom föriiiieglingar och prut nnrrnt en del ungts man och qvinnor nit lennut Finn fauna platser för nit göra tycke på de .tiljor som föreställa verldenu. Men som de ny- sta:etiska tiljorna snart nog kiwi, stå de der nu. Antagligen lika mycket tunii °tining» som plats! — Men detta Ar ju — «den gamla historien!. . . • Ett visst uppseende hnr det vadet att professoren och lid- (lerets rat, m. m. ut. herr Sandahl blit- vit på egen begAran försatt i omyn- dighetstilletånd. En framstående !å- kare med .vAldign inkommet-4., hnr hon val dock ej kunnat sköta dessa. Det år ej alltid sota Murkur och Eskulap Aro kompanjorer. slutat. Våra Föreningar. hör ock till Samfundet .idogheten• genom vAlgörnnde de föreningar, som understöd och ejelfbjelp bidrager till att lindra laufvudstatlens bekymmer om sina fattiga. — Vid fjolårets borjnn visade still- kapets ekonomiska stallning en kon- tant kassabehållning "af öfvor 14,000 sjuk- och begrafningshjelp kronor. 1 utbetalades under året nara 5,000 kr., broderi nettovinsten rör år 1884 knape uppgick till 400 kronor. 1 likhet, med det el oss förut onmAnande sAll- har Alven Idog- skapet Ljusets bröder, heten ett rikhaltigt bibliotek — varde detta cirka 3,000 kronor. Då man besinnar att större delen al meilletemarne i dylika sallsknp ut- göres af arbetare, så kan man hitt nog inse den nytta dc (röra såvål i .'ekonomiskt som moraliskt och bil- dande *hem& — isynnerhet som både på sammantråden och fester det alltid ,går ethdadt och •nngenAint till. Ängkökailial skyltar man med på Hornsgatan. Till och med Ar hvnrjo dags matse- del uthangd vid dörren! Lokalen är snygg och treflig — ja nåstnn elegant ocil maten Ar god, så att derom Ar intet annat ån gode att giga. Men det Ar icke någon ångköksfilial. Om vården på stallet, som ar dansk och alltså alltför nåra granne till tyskarne för att icke vilja göra geschaft med die dummen schwcticnn, vill locka falk genom att tillhandahålla litet Angköksmat — som dock upptiir den ojeiniörligt minsta delen af livad soni serveras — s; ar det dock ingen ång- köksfilial,. ty med ångköket har lian alls icke något kontrakt, — En små- sak egentligen naturligtvis allt detta, men dock ett bevis på huru son l'gl med falska skyltar vill locka till Y t folk och på den gamla eanna visan att man i vårt ktiTn Sverige ar, trots lagen we varumarken 0. d., ten:ligen klent ekyildnd mot dem, som vilje stiala finna:lat:in eller ,, plöja med an- dras kallisar» etc . . . (Se vårt före- gående bref). nTeaterverldeno. En af alla den seeeiska konstens vinner eårdeles omtyckt artist, vår kanske mest framstående k:trakters- ekållespelerskn, . fröken Olya Björke- yren, hoppas man snart få återse på scenen. Hon har giniska 'finge lidit af en sjukdom som ärren menligt in- verkat på den för atiljniss• arta-ter så dyrbara egendomen — minnet. Dock år detta — dess bättre — hos henne nu stärkt och till fullo återvunnet ge- ffit0(40(111. Ett nattligt iifventyr al nlIvnrsnin art var universitetskuslern Irilierre Louis De 'Geer utsatt för i lördags natt. Friherre De Geer, som har sin bostad i Bundeska. palatset vid Strömgatan i Stockholm, hörde, skrif- ter Sv Dagbladet, vid hall tiotiden ett iniestankt buller från ett al rutn- men. Försedd med en eldgaffel, be- gaf lian sig dit och påtraflatle der en karl, som tydligen praktiserat sig in i någon mindre lotlig akligt. Den objudne gasten skyndade undan och tog sin tillflykt till ett rum der ett ginastes fruntimmer lintår sia »fidets. Förföljd afven hår, visste han nit för, en kort stund göra sig osynlig. Un- der tiden hade friherre De Geer på- kallat hjelp af i eamma hus boende kabinettskammarherren grefve C. G. von Rosen, som infann sig. beväpnad med en revolver. De både i errarne lyckades efter åt;killigt letande åter få ratt pA (len misstauktit personen, som andtligen blef öfveinut vardag! i ordningstungtens 'gnider, sedan grelve von Rosen nödgats med revolvern • hålla honom i schack, 'medan polis heintroles.. Den sinnlige fridstöraren, som befuns vara bildhuggaren Curl Oscar Emil Pettersson, median en tid utan nrbete, hade beredt sig intrade i huset genom att klattra uppför en stup:linne till en balkong. sjukdomens månuder till en stor del fått remplacera heline — fru Dorch- nosin — har, ej ens eirmelsevis kun- nat fylla tomrummet. Hon ar vida stelare och kallare An fröken fijör- kegren och förmås ej så rycka pu- bliken med sig. • ' • • Skådespelaren Klingstedt vid nya teatern som der skallat sig ett inga- lunda obetydligt namn, hnr (trubbats af en oersättlig förlust — nemligen den af n;steri. Ilen liner neniligen genom turkylning numera af en kro- nisk heshet, som 'åkare påstå vara obotlig. Men kamratandan vid våra teatrar bar hjelpt mången i kretsen. Så Af- ven au. Fru C , aroline Östberg, frök- namne Anna Pettersson och Gerda Grönborg, herr Mellander in. fl. halva stallt sig i spetsen för anordnandet af en matine till förmån för ofvtan- nämnde unge, förr så Infrade ekade- spelare, sons genom sagda olycka het- danefter troligen för alltid blir hån- visad till — oprivallifvet.. • Förre regissören vid södra och Djurgårdetentrarne, herr Nyman, bil- dade som bekant Ar förlidct k ett landsortsaällskap, som kivade ganska mycket. Till följe af herr Nymans dels goda sceniska talang — man påminna sig hans Hulling i •Rospig- Rante•!— dels ock instruktörsförmåga. Uudde man att hans aillekap skull() neerubbnele Modern skulle skada bar- net, sig sjelf eller någon annan. Vid betraktandet at gummnne onf- Ulliga vaksamhet öiver sin sinnes- nubbade dotter lår plats finnen, blott för antagandet. att någon djurisk unna begagnat sig nf den gumlob borta- 'nr° och medelst falsk nyckel prak- tiserat sig in till den unga qvitinan. Ilvein denne titan Ar, eller med an- dra ord, hvilken Ar barnets fader, torde bli så mycket svårare att ut- röna. alldenstund den förförda icke besitter nog förstånd att ens antyda det. Bestörtning och hnrin råda i den församling, der den hemska gernin- gen skett. Farligt aprilnarri. En Make, nå- got sjuklig nteenllnrbetare kona, som vanligt, den 1 dennes hem från sitt arbete; men just i trappuppgången - han hade sin bostad i 3:e våningen — möttes han af en 16- ii 17-årig flicka, likaledes boende i huset, som utropade: .Vet ni att er hustru har gått och dränkt sig?. Mainien stör- tar förfärad upp för trappan, in i sin hostat!, fler lom tillintetgjord sjunker ned på en stol. Hustrun å sin sid* blir förskrAckt och tror att någon olycka intraffat med barnen. Den arme munnen sitter slö och bortkom- men (Far på sin stol; förskrAckeleen hnr så gripit honom, att han blifvit «underlig.. Mannen är gift för andra gången samt synes Ila varit mycket lycklig, ty lina hade ofta för rinn kniurnter prisat sin hustru samt ange, att han icke visste, hur det skulle gå honom, om han icke linde henne. Nu år hnr( emellertid afförd till hospitalet, der lakaren förklarat, att hans sjukdom uppkommit af skramsel. Ännu vet 94' allb5Ortell. C Kalf med två hufvuden. En ko hos en landtbrukare i Lerblack framfödde förliden vecka ett sådant ini,sfoster. Kon måste nedslagens. Kalfvens båda hufvuden sutto på en hals, hade ett gemensamt svalg och en gemensam liten hjerna.För ilf-. rigt Isade de lirar sina munnar, ögon 0. s. Y. Iltifvuderia förvaras hos ve- terinaren Daldqvist i Halsberg. Hönsfå osiörtlt promenera på Knas- lininns gator. Alven göra de visiter på kyrkogården, der ile på de lord- ningstabla grufvorne förrätta livar- jeliunda tradgirdsmåstaresysslor. Ett nytt vigogne- och ullgarns- spinneri skull anläggas i Borås af ett bolag. Akt itleloppet 300,000 kr. år fulltecknade. Omsvepta af lakan tn. ni. syn (va några al Eksjö unglierrnr . °ink' ing på stadens gator vid 11-tiden på af- tonen och °inringa livein de möta. En hönshök flög hamsa dagen mot ett fönsterruta i ett bus i <J ullabo, KnImar lan, med sådan kraft nit ru- tan krossades. 1 rummet satt en 87- årig gubbe och rakade sig, Ögon- blickligen slog höken ned på linne gråa litifvud, enen gubben grep frid- störaren, vred omkring nacken ett slag och kastade höken i en (rå, ',varpå gårdens &ångar gjorde slut på hans lit. Nu sitter höken fast- spikad på en vägg till straff lör sin brngd. En ohygglig tilldragelse berett- tas al Ostgöten, lavars omak för sen- sationshistorier gör att metödelandet bör upptagas med försigtigliet. 1 torplAgenlieten Virstugan å Dreg- lades egor, Nykils socken (Ostergöt- Innd) bor cnkun Maria Lena Jons- doner, mellan 60 och 70 år gammal, med sin 24-åriga dotter. Denna sist- nämnda Ar evageint allt från barn- domen och hnr hela tiden un,.er svå- ra bekymmer vårdats i hemmet af ein futtiga moder, lavilkene !löda icke gjorts lånare af att stugan Kår långt från grannar och farbar vag. Når gumma,' hade Arende bort, lans icke annat råd An att låsa dottern inne, sedan hon föret gömt undain eggjern och elddon m. tn. Från jultiden sistlidna ii hade den svagsinta flickan varit sån ` liggande, och modren började tro n t det led mot slutet lör den vanlottat stackare varelsen. Men så ,trafradne bon i manet den 22 Ain af det 'ovititade plage, att dottern födds ett gossebarn, • såsom lattenhergsk minister. Dessa beråk- aln'« ha gjorts af en medlem of Biamareks- gåtvoknealtan. då frågan uppstod. om åkhön- blusen vore till- salts eller ej. Ett skandals« upptrade porde för någon tid sedan rum i en fransysk laadaortapeadon för gossar. Under natten hade — beråttas det — ett tjugutal elever, stora pojkar på ajnitnn, aderton år. stigit tipp och kastat sig Of ter sin spion. — den (årsro som hade uppsigt Alver dem och låg hoa dem i 'ta- peten. Först bade ile mörbultat honom så lang* de orkat. derp& bundit honom, lagt ett tåg om halsen på honom och vid det Glipat honom gematri alla irofrarnmen, dansat pit hans mage, spottat honom i angivet, knipit honom 1 armar och ben med glödande (anger och under det de på sin vilda lagt genom korridorer och sotrum dängde hans halvtid mot aanirganarne, dragit åt tåget allt trängre och trängre, hotande att strypa ho- nom, om han Inte svor vitt sakramentet att ej engifte dem. De 'linne nog 'Intet med att taga tåteet d honom, tillagges det, om ej bullret uppvirekt andra inmalt,» gen- stemån, som språngde upp de tillriglade ~risme för sotrummen och åtskilde detta tinga mardereband med våld. (Pionens lig- ger i sårfeber och blir 'varligen någon men- olika mer, om han letter, femton af slynga lame Aro bortjagade från skolan. giiticgångsa cich polissaker. Hustru och man. Härom dagen inträffade, omtalar «Kasper., en på sått och vis lustig episod. En hustru hade instennt sin enen -- en arbetare — för att han öfver- fallit och slagit henne på öppen gata. Han döendes att böta 25 kr., men kunde inte gålda böterna. — Jul, då blir ni insatt, resplvera- de domaren. Men den båtfålde visste råd, Han vitrule sig till ;menden, sin kara hu- stru, och sade: — hör nu Maria, • kan du inte låna mej pengnrne till plikten? Jo, det kunde hon — hon innehar Mjölby, det raskt uppblomstrande stationesamiliallet, ursprungligen en liten qvnrnbv, vid Svartån i Öster- götland, torde snart blifvn en köping. Byn, livets förnameta näring Amin ut- göres af gvernindustrien i moderna och stora dimensioner, raknar nem- ligen 800 invånare. Orinutlanb en Det beridnas att eleven norska rege- ringen förbereder (le anstalter som ett möjligt fredsbrott mellan Eng- land och Ryssland kan påkalla för att bevara de förenade rikenas neutra- litet. Om den ödesdigra striden i Afganistan har ryska generalen Ko- uland' i sin förklaring tippgifvi,, nit afganerna4 hotande rörelser tvungit ryssarme att framrycka och att afga- nerna börjat striden. Dock förnekas ej, att ryssurne dessförinnan öfverskri- dit den vid undethroullingurna be- staioda giiinslinien. Ett rykte påstår a tt Komaroff åter börjat ryck4 framåt och att en ny snintnitnatt3Ining nied afganerna iir sitt befara. Engelska regeringen har beslutit att afvukta sin kommissaries vid gill:te-- regleringen, genenernl Lundsdens rapport om tanken. Krigsministern skulle emellertid i förgat meddela underhuset, att första iirinereeerven på 60,000 snutt måste inkullas jemte hela gedigen och flottans reservkår. Som ett dåligt tecken anföres att engelska Lloyds i söndags erbjudit, men i måndags vägrat krigsmannens för Finland. Från Rys/danad omtalas ifriga rust- ningar för flottan; bland annat utru- stas kryssare för att angripit engelska hendelefartyg. Blamaroks rikedomar. Genom giften at ridtlargodaet Sellönhausen på Bismarck* 70- åriga födetaedag har han blifyit en bland de största jordegarne i Treessen, ty till denna nyförtartvade besittning komma besittnin- garna Verrin i Ilinterponunern, som bestar af 7 riddlargods, och Friedricharuire I [deuce burg, som ar den vardefulleste delen af alla hans jordbesittningar. De tre territorienra aro icke belastade med ett enda orm skulder, ty Varsin har han fått altnidfritt gcnoin do- Minnen 1867, och for nIkra dagar Redan inlöstes inteckningarna 1 &tronhimlen. Detta g ods år sitrakildt värdefullt derför, att alla produkter derifrån kunna pli några timmar föras till Berlin; också rakast« det ~ten lika mycket som Varsin, hear. åreafkastning redan på HM-talet uppskattades till 42,00U kr. Men sedermera . r Varaingodsen utvid- g ats genom köp, och afkastningen ökats ge- nom anlaggning af ett inbringande pappers- bruk samt biffen vårdefullare genom fem- banorna. Inkometerna af FredrIcharuhe upp- 'kattas vid måttlig ekogsafverkning till110,U00 thaler. De uppgå således 011 dubbelt så mycket som Varsin och Sebönhaesen till sam- mans rakaste. Enligt dessa ongefarliga upp- skattningar, som kunna samt lågt beräknade, bar na elkskanaleren ert sammanlagd årlig atkuming at mono mark af slas jordegen- domar, och kande han redan före den 1 April 1 ett bland sina riksdagstal rakna sig till de rika, kan han det anas mara efter den ses naste Eileen. Såsom rikskansler uppbar omkring som mark. beartill komma eten omkring 8,000 mark, hilka tillfalla honom 1 puka orimlig fördel. Ty renlighet befor- drar, mer ån något annat, hela* och . liflighet och friskt mod; och en halt timma envind på putsande af min kropp Ar — sA har jag funnit — två Iturrnar vunna för mitt arbete, och deo Ar ett oeftergifligt vilkor för trefna- den i mitt hem. Mitt hem, min ringa stuga — ja, den år både lig och trång, men gif "kel denna låga och trånga stuga år dock hemvist för en odödlig men:ri- ska, Denna tanke förvandlar med ens kojan till ett palats. Huru skall hon bli vårdig en så hög titel och ett så hög beatimmelse? Lit mig se ... Hon år trång och låg, sade jag, men med ordning gör ett litet utrymtne stort. •En plats för allting och all- ting på sin öolats!. det år en geturnal regel, som jag aldrig. glö.nmer; och skam Giver mig, om jag skulle tillåta dam och smuts och orenlighet "att bygga och bo under samma tak med mig; Ordentlighet och snygghet i Halt hem Ar en pligt, som mitt eget varde krafter af mig, och jag hemtar Arven deraf de största fördelar. Hem- mets trefnatt gör att jag trifves benania och der finner mitt största nöje; jag har ingen anledning eller lockelse att gå på krogen för att söka usla förströelser, och sålunda sparar jag både hetsa och penningur. Renlighet och ordentlighet — se der de tvenne simpla, men stora grund- , reglerna för mitt yttre lif och genom hvilkae iakttagande, huru simpla de An Aro, jag föreåkrar mig om bida trelead och fortkomst hår i verlden. Jag betraktar båda delarna såsom ['ligger, hvilka jag Ar skyldig min egen person. Men jag finner tillika deruti de allra största fördelar. Ju mer jag Ian att inse deras stora, de- en liten diversehrindel. Och hon erlade böterna, rna utomordentliga varde, desto mer harva de blifvit Og ett behof, lava- ket jag malne ludra uppfyldt.. Jag Ni-reformen. kunde icke tetve titan att få detta behof uppfyllt. Detta kan jag åter uti min 'nålning i blyet icke åstad- komma titan mycken både arbetsam- tunn ej, huru vida han kan återställns. Neutralitets-åtgärder i Norge. mon den långa hyllan. lida den teaterålskande DUA:die- ten önskar inellertid snart få återse henne. Ty den som under (lessa hvilket ingen fick Törn, der det låg i langen, utan Afvcntyr att den sin- Oni ratts tilltalsordet man kan ej ense bli, For Ni den ene vurmar, en ann' för De och — Dalkerlen liar det brista bland tilltalsord åring. Han katter Gudi och kungen yoch hela verb den Du.'I Jag Di och Du benåget rekommendera vill, Ty dem ifrån min barndom jag hinner noga iii:: Ilen innan hg nu slitit det förete paret skor, Jag damig min syster och diods min mor. Men Ni•reformen syn, a dock nu omfattat! bli, Herr dIddl.birsi ja bededdedier herr patienten Ni; Och sjuklingen — karl la en ute( guden% men - lian sväljer beska pillret och säger Ni igen Att litkark4ren söker få titlarne ur bruk. Bevisar ju tillråckligt, att asken den år 'jet. Upp fosterlandets qvinnur och Sveas 'norske man. Vi anta' Ni-reformen och sluta oss till den. Som (underklass, vi taga i frågan aktiv del, Som eöfverklesse vi håll,. god min i elakt Om spel. jag kungen kallar i underdånighet, l.ar ingen kunna kalla mig nihilist för det. Herr grefren — nej jag tackar! herr prosten — livad befalls! Från dl,nria dag begagnar man inga titlar alls, - Och kommer friherrinnan med adelsanspråk frites, Jag bugar mig för qvinnan men alger: enix madam!» Om piga,: skulle saga åt frun i huset Ni, SA ken jag han duna pitt någt.t onds &d. - Jag inger Ni åt botider så val son, adel'. man, Och jag förnekar ingen att nia mig igen. an gång skall Ni-reformen rands Svea rike nå . Till Falsterbo 1 söder, mot norr till Piteå. Nar skall det stel 1 hagen — Jo, går det, torn det går, SA tror jag det blir farligt si der om hurr dra år. Gösta. (Sondegen.) En arbetares betraktelser. *Ing Ar val endast en ringa sti be- tare, det Ar sanne, min lott Ar vorden låg har på joulen, dock hnr jag inom aug en odödlig eja', smit gör mig till kunungnrs och farsturs like. Denna tanke gör mig icke alver:blodig, men findock stolt af ajelfaktning; och ',kulle jag icke Indra ekat till någon aktning för mig sjelf, då mitt lit Ar en 'odöd- lig ntitlel Valett , lit mig ifrån denna synpunkt betrakta verltlen och lifvet omkring mig! Det första föremål, jag blir varse, Ar min egen kropp, bostaden far en odödlig ande. (lur ser vAl denna bo- stad ut? Är han vArdig att hysa en sådan invånare? Är lian putsad, ren och flit — ty annorlunda bör han vål icke få vara — eller Jr han smutsig, vanvårdad, osnygg? Bort det att jag Anda derhån skulle glömma den akt. ning, som jag Ar skyldig mig sjelf, mitt odödliga ja& Det Ar annat att arbetet mången gång nedsölar min kropp och mina klAder, men jag går dock ren till' mitt arbete, och jag går aldrig derifrån utan att åter gtkra mig ren. Vid mitt bord och min boning dit får intet af arbetets orenlighet följa med; det ar en pligt mot mig 4811, och det år på köpet on stor, an het 'Och sparsendiet, och sålunda fin- ner jag uti nainntla bebor den största eggelse till denim dygder. Men också stimma mån jng genom arbete och aPareaniliet vunnit medel för en allt större och större renlighets och or- dentlighet* fordringar i samma mån 1 har jag funnit Arbetet gå lånare, och sparsamhet her hlifrit en helt natur- lig sak, som icke kostar mig någon tanatrA ngeting. Så sinnad och så beskaffad går jag' till mitt ringliga erbete — på likhet, i verkstnden, i fabriken — hvarlielat det nr, och jag år nngclågen att or- dentlighet och renlighet skola, så vidt görligt är följa mig Arven dit, Der- igenom fi nner jag att arbetet går dubbelt fortare och blir dubbelt bättre gjorde. Jag vinner mina förnäme bi- fall, och jag vinner mitt eget -- ja, om lyckan Ar god, kan jag vill råka att gå anm' längre. Van att gifva now' akt på mig sjelf och på kvad mig omger, skulle jag ej föra samma uppudi ksainhet med mig Alven i mitt arbete? Och om jag Ar rått upp- marks:im, skulle ej Alven jag — olård som jag år — möjligen uppacka myc- ket, som år fördelaktigt ordnad', 'nye- ket, som kunde inråttas bittre? Och skulle jag ej till Afventyrs hitta på mången genväg att med mera enkel- het, hittriet och ordning komma till målet? , Men finner jag att det Ar nå- got som jag i följd af bristande kun- skaper ej vill roi-står, då söker jag att på lediga stugåder skaffa mig denna tctinelcap genom låsning af böcker och genom samtal med personer, som veta mer än jag. Sålunda förkofrarjag mig allt mer och mer i skicklighet och insigter; och om jag så gör, Ii var- för skulle ej liven jag kunna komma till att göm någon god uppfinning, ja ninjligtvis någon stor uppfinning, som skiiiiker mig både namn och för- delar? Så har mer An. en arbetare hjort före mig. Och sålunda skulle jag ej blott i min lilla verkningskrets, titan Arven i stort bidraga kraftigt till att föra industrien och mitt land framåt. ffittlariehatiba. Som bot för not har inaåndts till Vestmanlands låns tidning följande uppsats: Herr redaktör! A samtliga mina medköksore våg- ner framställes härmed till stadens skorsten.h-jare den interpellation, hu- rufidn icke hår såsom å andra orter en underrittelse om förestående got- :ring kunde dagen förut meddelas de respektive hushållen. — Nu kom- mer sotaren oftajust under det mål- tiden tillagas; Och Når sotarn körea i trappan stiga Med lod på axeln och <parit och rep, OH akt då, köksa, nu galler niga. Nu bjelpa inga små nåtts knep, Nu elden allokaa, No skjorta spjältet, Il sotarn tackel Att lyse på gulnat, • ' Som stammes upp uti koms aa. Af nackars kOksso 00k baka tro, •
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.