EnPaiii, utan något annat stöd An sin tapperhet, hjelpsamhet och tinad, var antalet al hennes tillbedjare stort. Då hon afrAknat dem, hvilkas lsigter i den vigliga Aktenskapsfrågan före- fallit henne mindre klara, återstodo henne icke färre An tio! Uppmanad af alla dessa att Andt- ligen göra ett val, bestämde hon slut- ligen, att de andra vitaste af det, far hvardera viss ting och en vinn timma, då han skulle inmana Nig i henne tålt för att få veta sitt öde. Men den klippsko Constance, sota ej ville göra någon oralt hade för alla utsatt samma tid. Naturligtvis mankerade ingen det efterlångtride mötet; dock föll det in- gen enda af dem in att för ett endn ögonblick misstånks hennes dygd, som af regementet erhållit det vackra till- namnet «helgonet.. Men man kan lått tanka sig de muntra zuaverores bestörta ininer, då de upptackte att Constance kallat dit dem rilla tio. Deras blicknr voro retina lika olycks- bådande som eld, de slungat mot fien- den, och hvem vet om qi.elörr eller senare en bomb ereverat, ifall icke den tacka marketenterrican just visat sig i det mest kritiske ögonblicket. «Som jag ser, har jag nu er alle- sammans hår, mina goda vapenbro- der., sade hon med denna stnekande förtroliga och lått skalkaktiga ton, hvars hela valde hon så vAl kande; «tack för er punktlighet:. . . Mon har får icke herreka någon sårad R- fånga, något missnöje utan lika rent spel hår i nitet, som på paraden! ... I Aren alle mina tio vAnner: det Ar derföre I sjelfve, som skolen få algöra mitt handlingssått. Först och frAtnst, år det sant, att 1 allesammans gjort mig en larleksforklaring?., Jan, svarade med hög röst de tio. "Är det också sant, att 1 allesam- mans viljen gifta er med mig?. «Ja., var Arven nu det enhAlligt och fritnodigt uttalade svaret. «Det låter godta, svarade Constance glådtigt; amen jag kan tyvärr endast gifta mig med en af er, och I hafven alla lika stor rått till min erkänsla, min kärlek. Det blir således ingen så lått sak att göra ett val.. Och vAndande sig till furiren bör- jede:hon sin revy. "Du t. ex. min tappre Alexandre.), utropade hon till denne, «vor den förste, som fattade tillgifvenhet för mig; det fartjenar allt någon belö- nin_g!» Den unge soldaten rodnade af för- tjusning. Constance gick vidare. • Der har jag, också Emilea, fortfor hon, "en ståtlig sergeant, hvars tju- gufem år och hederslegionskore så- kort skulle fresta mer An en hertig e tta par ögon ~litade strax. Con- stance log och utropade muntert: «Lugnen er, mina vänner, ännu år ju detileringen icke slut . . . Ilar ser jag ju liften dig, min vnckre Se- bastian; det var du, som en gång på Krim räddade mig ur ryssarnes klor . . . du har således dubbel rått till min tacksamhet! . . . Också du, redlige Tambour-major, har en stor plats i mitt hjerta, ty hvarje gång jag ser dig, tanker jag på kyrktornet der hemma i min by! Ack ja, I hafven alla lika anspråk på min tillgifvenhet min vaneka'p. . . Jag tycker också så innerligt, så !tjat-el:ge otu er alle- sammans! Men att våljn Ar omöjligt, det skulle utomdees lått kunna fram- kalla oenighet emellan er, och det vill jag icke. Jag har derför en ide: En allvarsam traffning förestår; kej- saren har förklarat, att vi inom några veckor skola inmarschera i Milano; nåväl, den som till dess mest utmårkt sig får i Milano fora mig till alta- ret: . . . blitt lijertn, mitt lif, den stackars marketer terskans enda ekat- ter, tillhöra odelade honotn!... [)en, som går in kiA detta förslag lAgger ein hand i min!» •Toppf" utropade tio munnar, och tjugu !Ander etrAck- tes emot den unga flickans. "Nu en siad för Aran och kårleken, hädanefter oskiljaktigal. utropade. Alexandre. Korkar flög° i taket, rivalerna klin- gade glade med hvarandra, och jub- lande ropade alla: I Milano!. n kort tid derefter intå jade verk- ligen Napoleon III och V ictor Ema- nuel under befolkningens jubelrop i Milano. Men de förenade franska och sardinska armeerna hade endast genom mycket blod lyckats förskaffa sig denna triumptIng. Till och med det eljest för oöfvervinnligt ansedda tredje zuav-regementet rAknntle mas- sor at döda och sårade. Bland andra hade den unge furi- ren, Alexandre, dyrt fått betala det hederelegionskons, som kejsaren med egen hand fastat på hans bröst: han hade fått pina bagge ben •fakjutna, men i det han fallit, hade han utro- pat, vind till Constance, som under hela tiden varit milt i elden: "Af de nio friare, som Återstå dig, Constance, blifva Agn olyckligare In jag, ty de fik lelvaN E Dessa enkla ord, i sig innefattande ett helt IcarlfIcepnetn, ranta den unga flickan djupt. Dagen efter de bagge auverinernas intåg i bidan() stod Hi hord dukade för rIfva personer på en staden+ tarf- ligaste restaurationer. Trogen mitt löfte var det dit Con- stance inbjudit sina tio friare. Då de outto vid bordet, heldiule hon först med en tårfyld blick den ()lycklige Alexandres tomma pleti. Derefter fall samtalet pli det mista slaget; hear och en talade på ett eier'. eller mindre blygsamt patt om de storverk han utrAttat, i hopp att nit Andtligen komma det utlofrade målet !Armare. ?Ilen den vanliga uppsluprniteten fettades vid denna fest: Constance hade förlorat sin forna glAtitighet, hennes svar voro koren, hennes blic- kar kringirrande; men såg tydligt att hennes själ var annotetådes. Andtligen serverades deserten. Constance fylde sitt glas och reste sig. 'Mina tappra vapenbröder, Frank- rikes tillkommande ära och ryktbar- het., sade hon, «haren för sista gån- gen och utan att vredgas det tredje zunv-regementets fattiga marketen- terska! . • . Låtom ou rara fullt upp- rigtiga mot hvarandra. Hvati skulle I, blifvande öfverstar och generaler. kanske hertigar, göra med mig, stac- kars obildade flicka, .till hustru! . . . Jag skulle miltåtala hlifva ett hinder för er lycka, Annu vArre, en föröd- mjukelse eller ett .amvetsagg! Denna hand, som I gjort mig den Iran att efterstrafva, ger jag således endast at den, som kan beltofra den för att lifnAra sig! Mitt val år en ytterligare g , egnad fältliivets -broderlig- het, ty det stannar på den olyckliga- ste at er alla! En :.kål för den arme, stympade Alexandre, der hön ligger utatrackt på sjuksången i ett af Mi- lanos hospitalerl Dit går också min våg: Dör Alexandre stannar jag der batinhertighetssyster. SkAnker Gud honom derentot helson, lemnnr jag det som den beklagansvårde in- validens hustru:. Och hon förde glaset till sina lap- par, men gripen af sina känslor, ty som dessa ord Innefattade ett evig skils- messa från de kara kamraterna, ned- sjönk hon tillintetgjord på stolen. Ingen röst höjde sig mot mnrke- tenterskens adla beslut; endast snyft- ningar besvarade hennes ord. reden i Villa fara var langeseltin undertecknad, och allt i Paris hade återgått i sitt vanliga skick. IM er- höll en dag extuarketenter•kan Con- stance, numera invaliden Alexandre outlards hustru, ett stort förseglade iGrcc Det var en skrifvelse från kejsarin- nans hoftnarskalk. Fransmännens latin kejsarinna hade af sin egen hatalknasa bestås:tt en år- lig pension af 1,500 francs åt den unga soldathustrun och dertill utfäst sig att blära gudmor åt hennes för- 'en barn. Sin. P. I h. S —n. hos olika folk. Följande finnes antecknadt om sätten för skilameasa hos olika folkslag: Siarneserne: Den företa hustrun kan man skilja sig ifrån, men icke sälja såsom de öfriga. Vid skilamessa kan hon göra anspråk på det företa, tredje och femte barnet, och det andra, fjerde 0. R. v. tillfalla mannen. Polarinlyinarne: När en matt önskar akilamessa, lemnar han huset i •vredesmod och kommer ej tillbaka på flere dagar. Hu- strun förstår vinken, packar ihop sinat kläder och går Tartarerne: Mannen kan för- skjuta Sin maka och söka sig on annan, när han vill, och hu- strun kan göra aamtnaledes. Om hon blir illa behandlad, klagar hon för domaren, som åtföljd af honoratiores följer henne hem. och afkunnar en formlig skils- . tonabtfeatuberråttriftr. det, icke lefva tillsammans utan att ha blifvit gifta ånyo. etodboluta bör& bett 7 3ttli. strut, 1: to a e- ao. Corhinkineserne: Oas inatt och trectonol. Infrafft. I: 80. hustru vilja skiljas, så 'sönder- 5114, raft 90 ort, boen,' 88 1 IS öre. glagmtet 1: lo pr 10 gals. bryta de 1 vittnens närvaro ett torn, areor. 91 å 100 ou, 6-tob. 10 å 9 be. par ganar eller ca kopparplåt, kokt 86 a 87 ört er tO nto. och med denna akt är förenin- `Arter 16 A 18: tr. sr gammal tunna. firånront 1: 70 ar tune gen upplöst. Mannen måste lotunn hustrun tillbaka allt hvad (Hetsborgs båta bra 7 Jadi. hon egt före gifterMålet. Dnirtr, bafta onalltrItr 1: 18 å 1: 70. efinte Indianerne i Amerika: Bland farter 1: 12 n 1: 15. *Ag, (mosa(! 95 öre å 1: 00, ride ,84 It% are några stammar är det sed att 'paret as art får hane ona, 86 öre tör km' såsom tecken till skilsmessa char DO 84 öre för tryart pr 31. ftalp. eraulvtu 1: CG In toto ryta toataut pr bränna upp de små käppar, sota ramla. vittnena erhålla då äktenskapet etiormarfaabt a. ingås. Vanligen knytas nya för fRetscaftle beer 7 ault bindelaer utan att de gamla upp- flfrobaut tlJitirde å lösas. En man skiljer sig aldrig I:a Hallen 102— ah 2:4 „ 97 —10*.i. från sin hustru i fall hon födt tt:e „ 85— Ve. honom söner. StRartnabene 'rakna: fatt. Me38811. U Kineserne: Skilsmessa är till- låten i alla fall af brottslighet, ömsesidig motvilja, svartsjuka, odrägligt lynne eller öfverdt if- ven pratsamhet å hustruns sida. Mannen kan icke sälja sin hustru, förrän hon öfvorger honom och blir hans slafvinna i kraft af lagen och rymning. En son är förpliktad att skiljas från sin hustru i fall hon misaltagar hans föräldrar. Judarne: 1 gamla tider hade judarne rätt att. efter godtycke öfvergifva sina hustrur. Jaraneserne: Om hustrun är missnöjd, kan hon erhålla mkils- messa mot erläggande af en viss summa. Tibetanerne: Skilsmessa med- gifves sällan annat än med båda parternas samtycke. Ingendera af dem får ingå nytt iiktenskap. Å%forerne: Om hustrun icke blir mor åt en gosse, så kan hon med stammens samtycke skiljas från mannen och får då ingå nytt äktenskap, ilbyssinierne: Aktenskap är icke nödvändigt i någon form. För- bindelsen kan upplösas och för- nyas så ofta båda parter finna det lämpligt. Sibirierne: Om mannen blir missnöjd med något som hans hustru gör, det vare hvilken obe- tydlighet som helst, så rycker han hufvan eller slöjan af henne, och dermed iirskilsmessangjard. Koreanerne: Mannen kan skilja sig från sin hustru och kunna åt henne åliggandet att uppfostra barnen. Om hon är otrogen, klin han straffa henne med döden. Druserne och turkmenerne: Hos dessa folkslag är hustrun, om hon ber sin man om tillåtelse att gå ut och han säger agå> utan att tillägga amen komigenr, skild från honom. Sedan få båda parterna, iifven om de vilja nderteck Ila de reko:ii:new dem till allra billigaste priser Nu inkommit, stort lager af kläden och Korderojer stort sortiment af ROSEN L UNDS 5 omullsgarn . s„ Vik ik TORNA ANNIE», torra och oljerifna FÄRGER, FERNISSA och ni. fl, varor, billiga g. Labb i April 1885. OLJOR EKSTEDT & NILSSON. Prima Neweastle 256 FYRKOL till sal u ho s L. P. Peratioam. Prillla t Foderhafre L P Perstaimi. sa lu bus - Yllarkisvät, Jutevät; Srickvalf, Domestik alla sorter tid fabrikspris med rabatt då helt strcke köpes. LARSON dc. JACOBSON. 14 Saken blott i egennyttig afsigt, det led intet tvifvel. Ville han bedraga honom? Han h a de sagt, att han ej skulle taga krediten i anspråk, och den tott, houri han gaf denna förslikran, lat så uppriktig, att man måste skånks den tro. ålål — nu trodde Burit sig luttra upptAekt AndainAlet - ett triumferande leende gled öiver hans lappar vid den bruken, som plötsligt genomfor hans sjal. Det var Iletty, Windlieirns dotter, ja, ja, hon var den mag- net, som drog denne unge rann till sig. Kassören blef stående, han måste skratta, och om det också var torrt, hest skratt, lAttittle det dock den 'tyngd, som låg tryckande på hans sjal. NA han unnnule honom flickan af allt hjertn, ferittantt ett den unge herrn ej gjort upp rakningen enen redden, braket Walter horn var ganska brijil för att rimma. Betty var ej vacker, isynnerhet ej i kassörens ögon, hvil- ken aldrig funnit behag i denna unga dam, men det fattades icke herrar, som mycket eiterstravade hennes ynnest och vid hvarje tillfälle gjorde henne sin kur. liter kunde detta förun- dra? Betty var den rike bankirens ende hare, en guldfisk för de lyckoriddare, stim endn.t itntte vårda på de gyllene ballet! Och med hvilka argusögon vaktade ej bankiren sin skatt! Kassören kunde ej annat, han måste gång pi gång skratta, Nå ofta han tänkte derpå, att herr Edvard under hyste för- hoppningen att på' denna vag fånga fågeln med de gyllene fjådrarne. Och om det likval lyckades honom? Om han förstod att be- dåra flickans hjerta och tvinga ledren att lofra honom henueshand? Walter Horn knöt ovilkorligt händerna — tanken på denna möjlighet var honom outhärdlig. Så var han också der; flickan unnade han redan denne man, men icke hemgiften; dertill hatade han honom för mycket. Och så tänkte han åter, att det ju kunde förutses, linjen unge herr Ingenting skulle hemta sig en rått agrart flikad korg. Skrattande nådde han det hus, h vari han bodde; redan hade han tagit upp portnyckeln ur fickan, då hen förekracke tog några steg tillbaka. Han hade i den inbrytande morgonens °sakna skumma dager ej markt den gestalt, som bredvid dörren ("tedde sig mot muren, och soin nu långsamt gick fram till honom, denna långa, magra gestalt ined det rödgula skägget, den tjock., oformliga nosan och den svarta bindeln öfeer verifiera ögat, hvilken nu utsträckte handen liksom till helaning och med hes, kraxande röst önskade honom god morgon. Han miste tråda dann lAngre tillbaka, för att med prM- vande blick manstre denna torftigt kladda gestalt från °fre ran- den af det rödgula håret Anda ned till det slitna och icke min- dre rödgula atilflerne. «Så går det., sade etrykaren, och bana röst låt hinn mera lies och kraxande; «då man kommer i olycka, kanna de goda vonnerna ej mer igen en. Franc Bucher, ansträng ert minne, der skall ni någonstAdes finna namnet". Kassören for till förakråckt, strykuren inirkte ile; och skrat- tade hånfullt. "Kan tanka mig, att återseendet ej Ar er angenaint ,, hånade han, "teren livad vill man göra? 1 olyckan Ar man ItAnvisad till sina goda vånner och ni har Anne' ej• nftordat er hälften af den tacksamhet ni år mig skyldig.. «Jag — tacksamhet er?. stamtrade Borra förvirrad i det han hårdare grep ont sin kApp. «Jag känner er icke, jag --• • Lugn — alltid lugn., föll Bucher honom gäckande i talet; "jag skulle nog kunna lersinn er bevis på att vi Aro gamla bekanta. Vore det nödigt att skarpa ert minne, skulle två ord rucka till att påminna er o om en tid, då vi voro ganska goda vinner. Men det Ar ju onödigt, ni erinrar er säkert Innu den tiden ni kan ej harva glömt mig, och har år ej heller platsen att uppfriska dessa minnen. Ni sankte då som ni alltid gjort på er sjelf allena , vänskap var för er ett tomt ord, som nitet varde hade». «Jag vet icke hvad ni vill "Men jag vet det, och jag skall såga er det el tydligt, att ni måste förstå mig. Som tagdi, ni försvann då, och ,jag 11 `' brumma; det fans intet annat att gora, och jag bar det med. tålamod, .84 blaf jag utalappt, verldea stod vinerligen örPerl
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.