( Dratta Omenet. betnatt ingaf `Per thoguft 3o. e tr ea in bangfen från emålattb bett 30 fiftlibne 3uni Dell en af twå perfentr utfårbab wittnelatteft, rbranbe ett af "nutaprin_ kåtans .f?elga te la Cracbc i lifåtiben aim m affigt Prorbitattbe, Ull en af 19 'December 1S82 utgiften henne ben bolin, baj ben å 3ehatiOfen bfroer- låtit famtlio fina arfeattipråf ed, rät- j obanfien atintålbe bercrib tigbeter. famnta bantlingar till bervarning beå efter .telga bofråtten faten teftamenten De In bruk, men befråtten nufåa hetta betearnittgOrenbe ide tran of beffaffen- het ett hilbha §cfråtte omebelhara Hrr• taganbe• Tet war naturligtwit kran- affigt att teftamentolbewarnIngen tetig nu anka indra tverfft,ilb efter furftlfg bebo be le palett. Injilf tie gratta. %rån en af la öetta lågerrlatier fIrifted till 3tedbeltn: Tragonmanfraret(troligen äftunt bfrige regementen) fi nge i år tde fåfcm mn ligt mad!, rnPlt dill grhen. tårbrsort (inatt het för regent:Ml:berett, 1,,iftåenbe att gröten utan Int8lf trore onjutbar till Rea. ncren (tynat(' dtt rifibetgen (1) att faren ide fnaeorat in mPlfett runt bidra., • 'Detta fabel, i trew.irbig ten. abefen år en orntgt, honan man. Titta trådes mnden stret ja met riffbagen. crOffriftvaren frågar, cm tet tigger niden grunb för cbcfcni hiftåenhe em ide i annat fall ett fåtant betetnbe bort< åtalas. n Iflihebea oss fotnetabacillen ut- ser: förmal pr - eigurte" 'catifie Tutt. dan 'War term bient annat: %tåga trut inte brott bet egentligen de får itiloat (aulan en mifrob och en tommabacitl! hstlt nutenfropligt talt mag inte fega bet, men ;ag tror ett bifferenfen dr ungeidr benfamma loni emellan en grothanblare od; en baron: baronen «b britten gro trifit be forfivårabe ut- lauflingarne af grobbanblaren od; milroben. Zu ing fel, ber ;ag meeicutotttatettea ode "talt flöde mannat" om förtltelit. anenniftgr ba Club rotrit rabba får rotera. 3ate tillfÖlte af bbblråbbeita, to att Dö bar ab brig 'tamt d (utom nidingen i Mickel) men beer e4 te nie b6 efter fin egen !mat. ghdorga milta (nota fig till unberlifelibanbe ost dta i biet fig på glace, goefarna nåtla röta gg prut-bror, morfinförgifte fig ed; bä af Mun, ed; gamla marrifeller gå isa tub "emeban ingen dritår byn." Ven trips tommer foderan och fåtter fig i live magen, ot få bår man Omriden odi opoctist tom en ordting roib ett flortalall, i elflet får att °Ribe naturligt, b. tr. f. i bett- litenbe of får flor rådet, t magfatarr af för Bor aptit teer i galgen af för långa fingrar. Ven no Or Waren ett elegant fritt i armen fruntimmerettiniten NU jag tråla bisåpa sonom not) en ot annan enbent) (Upper id mttroben (tolerant grdbanblare) eller bacillen (torrraid baron) och nipper tie faret. 13atien• ten får lintriga foleratånningar, Tom gå diket tå en bag, tomt dt Utefter oemottaglig får lunne. Ian någon titlatmennge finna bet befnn. rutigt, att inte be (må låta Djuren giåra lita flor Rata om ht innmpae birette i bloDet, tom om be fiols ta Minaret ett från gatan hoppa på ben be orda om ort) åta fig igenom red, tron, bitior och bagfijorta, ta, om bet milt fig rigtigt lån, &funt ett malaorbenebanb eller ett par fantomer. edrpd fan jag inte Imata annat dn att bet måtte mora meb milroberna och bacillerna lom aret mem:liftarna, ett te Rota göra e; officio, bet göra be flarfroigt ed; meb motroilja, enen bet be id gård af fri böjelle, bet göra be till mot 1kt dr beridet imagoefarne eltib flita falna på fina bn;or mera dn fina grifflor, bet dr terfåre punit dr ebrngare ån frigebiftoria bient unberlditnatiter, bet dr Utfört etrinbberg år mera fliten ån benboten i månget inngliu• bor. ktmetlertib år meniftigfuten råbbab, tt; ner ftetteemening bjelper får rotera, ifall ben edil betas gr atft annat. Ren roa ula etoedlotm men fin buttra od; båttur får ameb bon fan hitta på, når bon fåt fe tanterna 'mit Trottning• og 5:Uffe:Ung. gatorna. ?Ort i merlben babe bet inte funnits någon annan urmåg ån act baja ett par minbre intelligente rodnner em borgen, taga ett lån i riftbanfen, befalla fig i tkrrane banb ed; reta. 91n binder man fammarpigan hos tuttar bra see east«, far fig ett lortIgla• af Deras !Mitt- %natten kliorn pollförifett och Memoar ett ner armerar tefat t armen pd fin tittut halp. Tå fattas bon mitiferligen genett af bale efter mo• hindret och gelanteriartiflar, men begdret år linbrigt och bfinerglenbe famt tillfrebflatlee af inf» för ett efter tto1bunbta troner bo* etrb- berg eller ?tronelobn. ed; når bon feban fem. mer till etodbolin, fan mannen gå genom Trott- ninggeten meb benne lit* niobiet Tom fonnng Illfonfo af eran» genom tolerafictbuirn, och bott ffall albrig tånfa på att ?tia jaben dr få tiodt, Id tlodt, titan enbalt lånta på gubbens plånbot dr få tunn, få tunel etadore liten! — menats jag frun ock inte plånboten. Xanbsorten. Gymnastik-apparelj för folk- skolebarn föreslås till anskaffande inför stadsfullmagtige i Eskilstuna. För kräfta opererades nyligen hr A. P. W7-Bromander. Ile 13. be- finner sig leinförellevis val. En "andligt sinnad". Villatju f ven Johansson, hvilken för nervarrende befinner sig å lanscellfangelset i Ny- köping i atbidan på ranemkning, har slagit sig på att låtsas vara «andligt sinnad.. Enligt egen uppgift blef han avackt• under sin vistelse å Vax- holms tingelse, och såsom bevis på att »vackelsen» år nlIvarlig anför han att han kan motstå frestelsen att rym- rna. Vaktkonstapeln, som städse led- sagar den nyotnvande under bana promenader 'på fAngelecgArden, torde emellertid i. betydlig mån underlatta hans bemödande att motstå denna frestelse. Nyligen anlioll .1. hos fån- gelsedirektören att få hålla uppbyg- gelsestunder med inedfångarne, men beklagligen fingo dessa ej tillf ile att draga fördel af J:s andliga erfarenhet, emedan hans anhållan wöttee af ett bleklagdt nej. Bröder på gikjarestra. Från Enånger skrifver en meddelare till Ileleingen: Det var på midsommar- dagen «en bonde, dom skulle göra bröllop åt sin dotter, som han falk gjorde». Till högtidsakten linde han inbjudit elågt stelt vinner, deriblund två bröder frän Norrula selenen brud- evermer. 1 anledning nf denna höga befattning anlånde de ett par dagar före brölloppet. 3lideommat aftonen på granen ginge de — beskankta som de väl voro — till en angrånsunde by, Håls:inge, för att höra sig för hos en «stinta», om icke möjligen någon ut dem ajulfvu alven snart skulle få bjuda sina vanner på abrudeatåt». Men JA den snu brodern blef gynnad fia:litar den andre, började evart...ju- l:mit hemske ande grussera i den för- småddes ålalcognjuka hjertn, och lom fattade sin karalskelige, öfverlycklige broder i «kodulfven., drog honom upp ur gängen, der finn livande påklädd bredvid sin tillbedda sköna, hvarefter det bar ut på gArtlen under oråsen, och har drogs en medhufd, med sex skott laddad, revolver topp. Till ull lycka afråpnades den mordiske bro- dern af en tinnen narvarende modig ungersven och biet sålunda slut p ett uppträde, gom kunnat sluta på ett fnsurackande eAtt lör tvenne bröder. Till genguld heintade den vildsinte en båtshake och gal de: med den, som beröfvat honom revolvern, ett slag öfver armen, så att den svullnade och måste baras i band under hel.. bröl- lopshögtiden. 24 fall, en skriftlig MIerenikommriae, hvilken Edvard lorvade un- derteckna så snart den förelades honom. • Den unge herrn stod i begrepp att rifiAgsna sig, han hadr redan öppnat dörren, sch procentaren beredde sig att följa ho- nom, då en torftigt klådd qvinna intrAdde, vid livare anblick gubben. ögonbryn bistert sammandrogs. Edvard akAnkte denna qvinna blott en flygtig blick; (feet° upptnårksammare betraktade hon honom, och den ande man- nens skarpa forskande öga såg genast, att mellan den fine de- ante herrn och den torftigt kladda qvinnan funnes förhållan- d en, som voro vål varda att väcka hans,intremse. »Det blir alltså vid aftalet», sade Edvrtrd, sors ej bemarkte den stackars flickans forskande blick, enar han ej ansåg det mödan vårrit att ens för ett kort ögonblick ekinka henne sin uppmarksamhet. •I morgon eller öfverinorgon traffus ni igen. Adjö!» Ilen gick, sakta trallande en aria, med hufvudet stolt lyr- tadt, med hållning och utseende hos en man, sem har fickorna fulla af guld och hjertat fritt från alla bekymmer. Procentaren stångde dörren efter honom, hvarpå han vände sig till qvinnan, och de mörka moln, som hotande eammandro- gos pi hans panna, rullat° låta henne inse, att ett ()vader var i antågande, hvilket skulle urladda sig ()iver hennes hufvud. •Hvad vill ni hos mig, Therese?‘ frågade han, och hans röst låt skarp och ekfirande . «Ilar efter högmodets och trotsete dagar tiggertete åndtligen kommit? Jag har förutsett det, jung- fru Bertrame, men jag alger er, att det Ar för sent, ångren kan ej försona trotset. Ett bittert drag gled öfver den gamla qvinnans trofasta, årliga ansigte, som bar spår af att en gång halva varit skönt, men nu blott berättade om svåra sorger och förbittrade strider mot Odet. sSå hårds och rått ni kan vagn det., svarade hon med lått fö rebråelse. »Jag ktmde visserligen ej hoppa s , att det hårda hjertat under de förflutna årens lopp blifvtt mjukt, men jag kudde likvit —3, Skollärare medaljör. Folkskol- luraren i Floda, Kopparbergs lan. hur af k. ina tått ailfvermedulj för med- borgerlig förtjenst. Icke rådlös. En bonddräng i Torskog Elfsborgs lån, som saknade respengar till Amerika, reqvirerade too kannor brinvin och utminuterade dem efter 3 kr. för kunnn. Innan IfInemnn fick nya otit naken, var den knepige drången på vag till Ame- rika Sanamanbindningsbanan mellan ern vagastationen och reviret i Knrls- ronn !kall byggas af ingenjör C. Jehander i Stockholm för 211,000 kr. Banan, som i tunnlar kommer att dra- ges under stortorget in. fl. platser skall vara fArdig i December 1887. t Var försigtig ned skjutgevär( En ung jagure i Oetersund tick en dag bceök af en rån, som nedtog Kassan från raggen och frAgatle om hon var laddad. Då svaret blef ne- kande satte vattnen en knallhatt på och knäppte på lek af, med mynnin- gen riktad tått intill Grata)* den andre. Det klickade. Hanen Bitandes ännu e n gång, men mynningen höjde. ni- got, och i nåste minut smidde ett kraftigt bösskott genom rummet och en gror kula enurldede strax öfver Itufvudet på den unge mannen samt borrade sig in i våggen inåk emot. En hans yngre bror hade. honom o- vetande, varit inne i rummet och laddat bössa n. aldrig några andra been An af pre- stor och munkar, hvilka stannade qvar hon hemfe till sent på natten, snålhet gjort till sin emedan hon vana att ligga hela dagen. Sin fa- milj, ty hon hade bror och syster, nistan utfattig a stackare. tog hon na- turligtvis al rig emot, och hon gnf dem aldrig något af sina rika hAfvor. Och sota «ingen fralening finnes utanför kyrkan» elen katolska), körde hon för en tid sedan bort sin port- vakterska, derför att ben varit nots oförelcamd att lilja förleda henne till enskild vålgörenhet genom att rekom- mendera en fattig enko lord en skuta barn. Nu år hela denna forinågenhet i .gudsmannens. binder, och de skula rog veta godtgöra den gamla syn- der.icans glömska, för braken de öpp- nat paradisets portar. ken Idet tradgårdsmastare och hane stora familj hans bitråden och hjelpare. Sedan bocken en rid skött trädgården och derunder låtit stegar och dylikt förfalla, hkf det svårt att från de höga traden nedtaga frukten, hvarför det ena frukttradet efter det andra ned- högg'', så att slutligen intet mera fans qvar i den förut ganska stora och vackra trädgården. Under årens lopp förföll° alla Abygg- naderna, och båda boningshusen Hed- brunno genom vådeld. Nu kunde Maria ej langre bo på gården, utan flyttade till det förut nämnda torpet Andersbo. flår tillåt ej utrymmet att onigifea sig med så många getter, kor och hotar, som hon ansåg be- höfligt. Hon anskaffade då en mängd Hundar, och på det titt dessa hennes alsklingar skull få fritt tilltilde till henne+ boningsrum, lat hon nnbringn ett hål i golfvet och i stenfoten, så att hundare', utan omak kunde kom- ma ut och in. Uuder senare tiden af sin lefnad begagnade hon ofta i stallet för ekor gamla cigarrlådor och fårskinn på fötterna. Hon dog nå- stan i Minde. fastän hon efterlemnade en ej obetydlig förmögenhet. En bra hjelpmadara. I Paria har en recautator uppsatt en dyna- momnskin i sin kallare. Derilrån leJes tråden till köket, der kraften «verb-irer' till en motor, som hackar grönsaker, mal kaffe, sköljer tallrikar, skurar knifvar och verkatåller en mängd andra göromål. Om de sedliga förhållandena i (Öfvers. från Norskan för 0. d. T.) London innehåller "Pall Mall oGa- zette. sedan några dagar fasavåekande afslöjanden. Med verkligt eldsnit, i glödande uttryck predikar bladet för den för fårade menekligheten om skydd för det omyndiga barnet af qvinno- könet. Den offentliga skandal, som dessa publikationer vadet i London, Ar, skrifves det till »Berl. Tageld.., oerhörd. Inrikesministern anmodade i tisdags förmiddag redaktören att icke låta trycka fortiattningen, men den senare tror sig 'utföra ett apostoliskt reformarbetare och vill icke gA ini- nisterns önskan till mötes. Under det att de tidningsstånd, som tillhöra W. It Smith — nuvarande krigsministern och egaren af alla dylika etånd vid jernvagsstutionertut — vågrade att sälja »Pall Mall Guzette», gick bla- det At i bandentals på gatorna. Fråls- ningsarnoSns (Salvation Artnys) le- dare Aro de egentliga andlige upp- hofsmånnen till artiklnrne. Skanda- len ur oerhörd och någon åtgår(' må- ste vidfogas. 1 onsdags Biktade po- lisen en shagg gattlförsaljare af »Pall Mall Guzette.. Den bitletade fördes inför polisdomstolen, som visserligen blegn1 dein mot borgen, iucn förord- nade att dc skulle ånyo installn sig. En besynnerlig qvinna rar runm- cell Maria Lindal från litigerum i Vimmerbyorten. Hon var född 1799 och dog för några dagnr.seden i torpet Andersbo på 115gerums egor. Under sitt ungdom var hon ett både aktedt och ståtligt fruntimmer. Etter sina föråldrar tirftle hon och en syster hem- mnitet Högerton. Når systern gifte • inköpte Maria hennes andel i heltentmet, så att hon Idel ensam egar- rinna af hela Ilögerum. Ilon skötte ajelf egendomen utan annat bitrade An en rimmare. Hårige:tom drogs hon från de inre hushållsbestyren till de yttre. lien tyckte icke om qvinliga tjentt:e, utan föredrog pojkar, hvarför hon upptog den ene fostersonen efter den andre. Slutligen Näcks hon icke mera i hemmet, utan viii nfistan jenit ute och flackade i bygden, hvaruf hon fick binamnet »åkere-Nia>t. På hennes besynnerlige loishållseatt må anförns ett par exempel. En dag fann bnkugnen tår gotlt att rnsa ned. Sunt Maria tyckte det var besvårligt och kostsamt att upprensa ugnen, titt- Ktirlek till kyrkan. För någi a danskaffedea !mitt som nedrasnt på dagar sedan dog i Milano en gammal gnlfvet, och begngnude hon sig der- enka vid namn Chittppa, som bodde efter under 6 i 8 år af en grannes i ett vacker våning i sitt hus vid Via ugn; harigenom fick hon unledning Stampa och med svårighet lifnårde att oftare besöka grannarne och slippa sig med litet mjölk, men icke för ty vara hem:en under 'rakningen. Ilen letnnande två nitinkur icke mindre itu var mycket förtjust i alla husdjur, men 800,000 francs i testntnente. Denna oöm hemmaart vansköttes, kunde hon hederliga skissearonler•ka nöjde sig slutligen icke underhålla så ntånga med att 'Orsaka för egen del; hon lat Mene, rom hon ansåg behöfligt bal åfven undra lida nöd, och en gatumal sitt sällskap, då hon någon gång var tjena, e — hennes enda — som i åra- hemmet. k ör titt slippa minska :In- tal verit hus henne. nara nog svalt takt, beslöt hon att unslicaffn getter, ibjAl i hennes tjenet. För a:t ersatta hvilkn torde vara de minst kostsamma denna trogna tjenare, som till och af alla husdjur. Som hon njelf tyckte med var henne för dyr på denna svalt- mycket om friteer, tillåt hon Alven diet, fann hon den utvägen att 1111 - sina äleklingar, husdjuren, mycken etAlla en arbetare, en slags facchino sådan. Getterna begagnade sig fli- (barare), hvilken hon betalade 10 cen- tigt deraf, och ginge till och med i timer i timmen till kl. 4 pi dagen trådgården och boningsrummen. Boc- och derefter en son. Hon mottog 21 .Ni ekan iyckaso, sade lm; «ni skall veta 'att tacka mig för att jag visat er denna vag, gjort er uppmarknnm på guld• fogeln. Mod blott, unge herre! Man måste imPonern på dessa menniskor, man får ej bocka sig för dem, ty då Ar nuron ej sa- ker för att icke blifva trampad under fötterna. llr Windheirn tycker om rökoffer; var ej sparsaut dermed, men gå blott icke öfver vissa grånner. Mark väl, att om rökelseknret sv:Inges för starkt, så förvandlas vallukten till *tank. Och med fröken Betty reder ni er nog; ni har ju erfarenhet i ~gånge( med Man uppträder blott dristigt och säkert, flicklijertan damer vilja °rökas med storm. Ett best flin beledsagade detta råd, under det att en upp- muntrande blick ur de ljusgrå ögonen trAffade don unge man- nen,- som stod vid pulpeten och fundersam såg framför sig. .Sktalle velat se den kloke kassörens anlagdes, återtog pro- centaren hånfullt. «Det föll sig val ej svårt för er att pAlfigga honom kedjan — sig?» diva(' menar ni med det?. for Edvard upp ur sina fun- deringar. «Ilm, det der corriger la fortuns lår vål ej vara er st all- deles obekant »Min herre!" . Jag ber, förifra er ej, vi aro för oss sjelfva, och öppenhet ar dtge basta bindemedlet». Mörk vredcsutod fargade den unge mannens kinder, en flammande blixt sköt ur hane ögon på procentaren, en blick, som skulle krossat denne, om den egt en förintande kraft. 'Jag betviflar icic,p, att ni förstår att komma lyckan till hjelps, sade han mertarvantle stArnma; «ej håller skulle det, når allt kommer omkring, förundra mig, att ni tilltror mig samma talang. Ni tanker, att den som ingår förbund mcd er måste stå på samma trappsteg som ni. Om ni jemvål med [Anseende till mig hyser dessa tankar, så 'vevar ni i villfa- relse;jag har stad« försmått sådana medel, och jag tillstår öppet Tör er, att den roll, jag nu °tvenne., ej el alldeles be- 8 Goaddlitmot. d Under snön. Man hade afsatt Gud. Det gick mycket lått för sig, och om fru Möllers blå budoarjust icke fyldea af någon mera högtidlig still- het, An eorn var rådande bland det högröstade ellIskanet i den stora sa- len bredvid, så var detta icke på grund af någnn oenighet, som kunde fram- kalla dispyt. 'Framom, det lifliga samtalet fördes mellan liktatikande, hvilka alla vor° förbittrade öfver, att den lilla nya novellen, »Pust» — det var modernt att hattas mycket kort titel på novel- lerna — kunde framkalla motsagelser och förkättrande af folk, hvilka voro naiva och inskrånkta nog att tro på en Gud. «Visa mig honom, att skall jag tro på honom», sade Flock, som var filo- sofie kandidat. Fröken \Ville, som blott var kan- didat till aktenskap, sade: »Ganska rigtigt! visa mig honom, så skall jag tro på honom», hvilket yttrande framkallade ett undertryckt småleende på de yngre fröknurnas lappar, emedan det var alltuant be- kant, att fröken Wille Anno trodde på friure, Apdock de aldrig hade vi- sat sig. Fröken Barnlinidt, som också var öfver , trettiotalet, hade isynnerhet det emot den gninle tron, att den var så gununalmodig och alls icke modern. Gummulmodiga hattur, gammalmodi- ga kappor och gammulmodiga gudar — det var inte något för henne. «Det Ar bara för det de äro moderna», var hennes stående, öfverlagnet framka- stade yttrande, når hon hörde trol- lande an markningar om hennes egna moderna hattar eller andras moderna noveller. Fru Swane, som ej var iver Av tju- gufem år, men gift med en rik gross- lintallate på fetntitalet, och likaså de tvenne unga fröknarna Nielsen och Sand kande sig i hög grad tilltalade at alla nya ideer af hvilket slag som helst. »Det Ar »å fritt och så sant., sade frun, och frökumrna nickade bi- fat1 e ). tre studenterna deltogo också i samtalet, under hvilket man, som sagde, blef fullstindigt ense om, att detta absoluta veto mot sA mångt och mycket frestande och lockande har i verlden, detta gudomliga konunga- döme (ifrer en frifödd mensklighet, saknade allt stöd i naturens grund- ing DterO yngsta af studenterna låt höra litet af sin stora belasenhet genom att för egen rakning djupsinnigt an- marka: »Jag vet inte, att vi ha någon anvåndning för den hypotesen». »Jaså, det ordet tycker jag att jag hört förr», sade höjesteretsassessurn Stråle. Han tittade muntert in genom portibm, van som han var att också runa nåd blond de yngre. Det var alltid så treffigt, når Stråle med sin latin, oförargliga skarntenenhet slösade med komplimanger, som de nybaka- de studenterna och blifvande lejonen afundonme uppsnappade för kommande idéer. Denna gång såg det dock ut, som om han uteslutande ville vara med om att elcarskAda gruntlidderna, lika- som det Giriga filosofiska sållekapet, »Jo, jo», sade han med litet tvun- get nlIvar, «första giftgen ordet hypo- tes blef namndy, var det ju tal om att ersatta Gnd, om jag mins rått, Var det inte aulPe «Jo, ganska rigtigt, hr seeepcorv, svarade studenten en smula rörd, då han fann sig ertappad med plagiat. Och medan assessorn sålunda satt ltöfligt bugande åt elle sidor, fick han höra hela historien om igen. Både kandidaten och de två aldre fråknar na spelade ut sina basta kort, och do yngre herrarna och damerna nickad,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.