åt de kraftiga bevisen och småloge åt de ernå satiriska utfallen. Assessorn, som en och annan gång försökte att inkasta en liten anmark- ning, blef genast med segerstolthet sansad. lian Metod di till slut derifrån. .Det ar visst bast för mig., sade hati, .att i tid draga mig ur elden, i synnerhet då damernas logik som van- ligt Ar oangriplig, d. v. s. denna yr- redigt genomförda tiraljörfektning, som gör ett angrepp i massa med ar- gumentgir alldeles omöjligt . . «Han medger, att. vi halva segrat», afbröt fröken Bårnholdt triumferande. «Han ger sig. Vi kunna (ljunga te deum., sade fröken Wille. «Törs jag fråga, om fröken Wille kan latin?. frige& assessorn med ett af sina mest nakvards småleenden. «Nej, hur kan ni tro det?» »Jo, för det att ert latin föll ek all- deles apropos »Te deum laudanius» år i psalmboken si vackert och rig- tigt öfversatt med — ja, ni kånner det nog från er förmörkelses dagar: »0, store Gud, vi lofve dig!. Det Ar endast ett drag af rattvisa att erkånna, att fröken Wille oför- behållsamt deltog i den munterhet, som följde. Men di den hade lagt ng, kom det också öfver assessorns aneigte ett visst allvar, som icke hörde till dess vanliga uttryck. «Ja, ja., sade han med en lått suck, anar fröken \Ville år så latinsk af sig, så kan jag vål också vara det . . . aNaturarn furcaexpellan, — mina damer och herrar, det vill med andra ord såga: Naturen sjelf, både i sin stora alluatinhet och vår egen natur sarskildt, låter sig inte afrians, och förr eller senare tar den ut sin rått igen, det se vi ju hvarje dag». »Om förlåtelse, herr assessor, men det anser jag bara vara ett enfaldigt arf från mörkare tider., sade kandi- daten med en liten, obehaglig öfver- lAgsenhet i tonen. «Ett art, som går så långt tillbaka, att vi inte kunna spåra dess uriiot, och som dessutom har det egendom- liga med sig, att det inte foravinner så lått, synes det, som månget annat ad., sade assessorn något satiriskt med en knala markbar bugning mot kandidaten, om hvilken det var be- kant, att han satte stor åra i att tros ännu vara i besittning af sitt fur långe sedan försvunna få, ernearf. «Men hur vet ni allt detta, herr asseeaor?• sade fröken Bårnholdt, ini kan då, det »kall Gud veta, omöjligt inte klona min natur så noga, till exempel.. «jo, det skall Gud veta», det gör jag nog», betonade han, amen för U- ngt skall jag saga er, att för det för- eta år jag en gammal tunn och hur en hel hop erfarenhet, och dessutom ör jag domare. Vi domare hafva att göra med folk af alla eamhållsklus- ner . . .e «Förbrytare, ja!« afbröt kandidaten. °Just förbrytare, alltså folk, som framför alla andra borde 'nafta kunnat kasta alla gamla «fördomar» utger bord, men som också hafva anledning nog till att se lifvets allvar i antag- tet och göra upp sin räkning för fram- tiden. Jo, vi komma underfund med åtskillig bakom kulisserna! Men jag kunde baråtta en historia , . .0 »Ja, berätta hellre en historia! Ni berättar så trefiigt», ende fru Svane intresserad . Det blir naturligtvis ett faktum, som bevisar ose något», ende den för- närmade kandidaten, med ett sarka- stiskt småleende. »Bara en ganska enkel historia», svarade assessorn lugnt, «så kan ni taga den för livad den år — ett fak- tum i alla fall. Men det år sant ... nåja! mina damer — ni äro ju så vana vid den nya litcraturen, att &flinet väl inte — —» . Vi äro alldeles inte så nogräkna- de., sade fru Svane öppet, och de öfriga damerna gjorde ingen invänd- ning, men skuffade stolarne litet når- rnare. r alltså en rna- «Låt gå då! Det troshustru. Han var ute på långresa, och hon satt hemma och hade suttit så öfver år och dag i deras lilla bygg- nad, som låg något afaidea ute i ekar- gården. Nå ja! Detaljerna höra ju inte hit, men hon fick ett barn, som mannen och verlden egentligen inte borde veta något af, tycke hon. Och så tog hon lifvet af det och gråide det ned ännu mera alsiden, der det gerna hade kunnat ligga i århundra- den utan att blilva funnet. Detta var nu inte någonting märkvärdigt, det förekommer ju tvärtom hvarjo dag i vår praktik, hade jag så når sagt. Men saken intresserade mig likvit I i en ovanlig grad, och jag bör kan- ske på förhand omnämna, att jag se- nare besökte henne i etraffanetalten och att jag har detaljerna både från handlingarna och från hennes fram- ställning till mig. Ja, Ner ni, det var nu egentligen inte mannen, hon bekymrade sig myc- ket om — han var sjclf just inte mors bästa barn, brukade hon säga, men det var folket. prat. e För det första var hon alldeles fri från bevis, som kunde tala mot henne; till och med barnets fader hade inte reda på saken, så att från det hållet hade hon ingenting att frukta. Ingen i hela verlden, utom hon sjelf, visste något om det. Och hvad hennes sinnesstamning angick, så var den 0:skita lugn. Det hade inte kosta: henne synnerligt att begå förbrytelsen — ja, minn damer och herrar, vi juridter kalla det nu en förbrytelse — ock hon hade otalt upp för sig on sådan tro, att det egent- ligen inte var värre att dödn ett barn, An en {mlf, och jag måste tillstå, att hon mad mycket förstånd och stor skarpsinnighet gjorde reda för hela den tankegång, som hade ledt henne till denna Ofvertvgelse. Lika så litet var hon plågad af nå- got som helst liknande sanivetaqval de första två, tre månaderna. Hon ende sjelf, att till sist tänkte hon inte mera på det. Jag frågade henne, om hon inte, såsom mödrar bruka, kände någon kärlek till barnet, men det ne- kade hon på det bestamdnete. Det hade, som eagdt, egentligen inte ko- stat henne det minsta att taga lifvet af det. Då hon d en morgon stiger upp, får hon se, att det fallit titt mad snö om natten. Hon hade sett löfven falla och blommorna vissna, men inte tänkt något dervid. Snölagret gjorde plöts- ligt det intryck på henne, att nu var lifvet i naturen etångdt, liksom dödt, och hafvet der utanför med stormen, som liven och susade, var det enda lit., hon hade att gå till mötes. Så stod hon derute, lutande sig mot vaggen, och såg ut ()Iver hafvet, tung och betryckt i sinnet. Och så irrade blicken upp mot land, just i rigtning af det ställe, der hon hade gent ned sitt barn. »Jag vet inte, livad som kom öfver mig., sade hon, «men jag började att sktilfva opli frysa i hela min kropp. Jag tänkte inte annat än på barnet, som låg der uppe under snön. Jag tyckte, att det var som om det låg och frös, och att det ännu var vid lif, men att Gud inte ville veta af det. Och så tyckte jag, att det låg och limit och bad för sig.. Den natten kunde hon inte solva. Hon hörde hela ttdcn barnet gråta. Hon visste, att det inte kunde vara så, det sade henne hennes förnuft, men likväl hörde hon det. Och allt livad hon förr hade reson- nerat sig till och som verkligen syn- tes vara så förnuftigt resonneradt, ville inte gälla nu mer. Dag efter dag blef hon mer och mer hug nat tull: inte för någon menni..kn i verlden, ty hon visste att hon kunde vara trygg. Men det vnr detta gåtfulla, som hon inte kunde slå bort, precis detsamma, som ni nog veton inspirernde sjelfve Boltnirc till den bekunte versen; Si Diet» n'existaii pas, il faudrail rin- renter. Ilvnrför kom detta öfver henne ef- ter att hon trott sig linfvn resonne- ✓ at bort det så fullståndigt? Ja, ni undrar kanske öfver, att ea nf hen- nes samhallsklass också kunde filoso- fera, såsom vi vål skola kalla (1,t; men hon började verkligen att forska i detta mysti•ka, livad lifvet egent- ligen Ar och huruledes ens eget lif fortsättes i barnen. Så grep det henne, att hon hade tilispillogifyit både ett annat lif och en del af sitt eget, och hon tänkte på, att kanske hade det inte vållat henne På mycken ånger, om hon blott hade förspi llt en annans lif. Men detta var värre. Det vnr sitt eget jag hon hade priegifyit At det ovissa. Och vet ni hvad? Trots allt detta var hon egentligen inte hvad vi kalla ortodox till och med efter att hon hade fått sin (lom och kommit under preotens inflytande. Det var det 'torn obekanta, hvilket dag för dag tradde skarpare fram för henne såsom något verkligen existerande, mom visste att göra sina ntsigter gällande i naturen. Då hon så hade kämpat några da- gar med detta, tillstod hon allt för prcaten. »Ja, mina damer och herrar, detta Var nu hela historien! Vill ni veta om den år sann, så se efter i dom- stolereferaten». Assessorn reste sig för att gå in i salen. Kandidaten satt qvar med ett hån.ande småleende och sade: •Med all skyldig aktning, hr asses- sor, men detta skulle då val icke be- visa något? Jag måste tillstå, att man kan invända, både att kine- serna . . .« »Jag vill alls inre disputera med er om detta., sade assessorn och flyt- tade sin stol till bordet. 1 det han gick, tillade han: «Vänta bara tills det kommer snö — i håret!. Till salu. banberSunbrrriitttlfer. etodholtna böra ben 14 Zali knalt, 1: 10 a 1 20 airtcmi61, liemitt, 1 - bo. Apelsi n ii saniii :llon&xö -&l'itronsafter chokladiri:rl,2 rmblr : 3 och 4 $ dg, tuff 90 kr, 'MO 8$ å ith Ört. 9fågnijil 1: 10 pr ZU Nto. Starn, !.rob. 93 A 100 kr, G-r00. 90 k 95 öre. kokt Hö a 87 ört pr 20 ',Atp. Itrter 1C å 18: tr pr gammal tunna. Crantriu I: G7 pr tam. diöttbergi bki ben 14 Juli. tertr, båk' otualitrtet I: 18 å 1. 20. eåmrt fortyr 1: 12 å 1: Hi. pitå imenff 95 Ört å 1: 00, raft 94 å95 öre. ,»fre 84 öre för brott ertab, )36 att får hett riab och 86 arr för boort pr 2t. criltitvin I: f6 in boen drtra tontant Dr tonna. entörmarfnaben. Cremkakor, erembaton dt (rent- rullar. Amerikan- Piron- Drops .1 1°arldl Rosa- Lomon- Hutt af Inuti Bröstkarapmertlil,: r. Blandel Koeks, Kött-Extrakt i 1, 3 och t flaskor, 91rnocafttr bra 14 3110. ((Drabant 153(rade k a:o.) 1:a Italien 106-111. 2:a „ 99-1041. „ 90-100. laartnabenO trnben6: faft. China a11 från &taiS"ft Ilenerakeloetta i Malras Fabrikat boa F. Kiökenzeister. Prima Newcastle FYRKOL t ill salu hos L. P. reaan. Pri t ffituriebmtba. Från barnens verld. «Kalle, skall du icke akrifva din öfversåttning, innan du slinker ut ?e — (Söta mamma, jag kan icke ekrilva; jag bar vrickat mej i foten.» — (Såg peppa, å' *borren ett husdjur?» «Hör, mamma, å' englarne andelen nakna?» «Je, det å' de »hist, mitt barn.» «Ja men, mammig, hear bar di då nladu- ken!» En ko öfverkördes härom dagen af jernvigetåget i nårbeten af etaden Kon 'kodade» ej, men tåget urspårade. Kunderna, som brukade dta biffetek på sta- dens restaurationer, förvånade sig bögligen utser att lokomotivet ej skadade'. Från en landtbruksskola. Lära- ren «livad år det basta eattet att hålla fårkött rankt en langre tid?» Lårjangen: allan låter fåret letva.e I skolan. Läraren: Ni skall skrit- .* alldeles som ni talar, det år företa regeln. Gossen: Giller det arven för Gustaf? Läraren: Ja visst, hvarför frågar du det? Gossen: Jo, för ban talar genom nasan. Från rekrytskolan. Underoffi- cern: Till bred tjenar artilleriet? Dunder: Till att beskjuta fienden på stora attik!. Underofficern: ()ratt! — Faljandel Kask: Till att. företar. fåstningeverken. Underofficern: °rått! — Ingen af er ett någonting! Artilleriet tjenar dels till fot oeh dels till hast. Redan undanstökadt. Vården (ropar från In,plen at en mörk och brant trappa.) Ser .1u! Eller ska' jag kanske kom- ma ut med ljus? (Maten (liggande på rygg nere i förstugan): Tack du, jag år redan nere: På ett husförhör ståller presten på en linhårig råkel till bondpojke följande I råga: «Nå, du, Lars Erik, bvad niger nu skapa- ren på den yttersta dagen?» Med den sedvanliga gesten, banden bakom högra örat, samt ett illparigt grin svarar den tillfrågade: eib, ban hittar vål slid' på eke' • ..~11 nitons lig te. Foderhafre 2„ LARSON & JACOBSON rekommendera för vår- och sommarsäsongen nyinkomna varor i moderna och vackra mönster af bästa tillverkningar samt till billigaste priser: Kostyintyger, Byxtyger, Paletottyger, Reskapptyger, svarta & blå Kläden, svarta & blå Satiner,• svarta & blå Diagonalen. LARSON & JACOBSON. Damkapptyger hel- & halfylle i mera än 20 olika färger och mönster. Svarta HI i.DNINGSTYGER af förnämsta franska fabrikat. Kulörta KLÄDNINGSTYGER, STOCKHOLMS SIDENDUKAR med flera andra varor hos LARSON & JACOBSON. Hel- & halfylle KLÄDEN flera färger till barnkläder hos Larson & Jacobson. Halland och Hallandsposten torde obser- vera annonsen å andra sidan. 22 hagar mig, lerföre att jag alltid föredrager den raka vågen framför den krokiga». «Ganska bra.! hånade procenturen och drog upp ögonbry- nen. «Alldeles förträffligt, unge herre! Ni skulle redan nit gerna vilja lösa (len knut vi bundit?» •Nej, icke det., föll Edvard honom ,i talet med en nfvår- jande åtbörd; »jag infriar mitt ord, så snart förpligtelsen nertill kommer. Men detta beslut utesluter ej möjligheten, att jag ångrar det jag förspantat mitt ord till er». nbet står er ju fritt att låta hela planen falla.. «Ja, visst, men då det nu en gång gått så långt, vill jag ej träds tillbaka, linekönt jag måste såga mig, att resultatet år ganska tvifvelaktigt. Ni har gjort mig uppmärksam pe denna plan; ni har först sagt mig, att ett rikt gifter:nål skulle raskare höja mig till en aktad och ansedd ställning ån —» nNåjn, det sadejag er, och ni accepterade mitt rid», sva- rade procentaren fogligt. «Jag har gjort ännu mer: jag utpe- kade för er den våg, jag ansåg bäst och säkrast; jag hyser alltiernt öfvertygelsen, att ni på densamma skall nå ert mål. Kassören skall ej förråda er; han måste tiga, om han ej vill störta sig ajelf i elände, och jag skall också tiga, emedan minn intressen äro förbundna med era. Jag har i jemförelec med den vinst ni gör fordrat en ganska obetydlig summa; ni kan i detta hänseende ej göra mig någon förebråelse, så mycket min- dre, som jag förklarat mig beredd att understödja er med alla medel, som stå mig till buds», »Och detta understöd behöfver jag», svarade Edvard, hvars vrede bortdunstat. »Jag har beslutit att ej taga i anspråk den kredit, som iuryrntnes mig i brefvcn; om min dpekulation slår fel, vill jag åtminstone draga mig tillbaka som hederlig karl ; ett gement bedrägeri skall ingen få beskylla mig föra. Den gamle mannen Ing ironiskt; detta leende förfinade åt hans hårda ansigte uttrycket af djefvulsk elakhet. »Alldeles efter ert loefing., sade han. Ni har ju penningar och kan alltid se saken om en tid. Herr Windheim skall na- turligtvis få en våldig respekt för er, då ni ej gör bruk af kro. L - P Persson. till salu hos 23 ditbrefven. Men ni måste göra nigot,- för att bevisa honom, att ni Ar den rike indier ni ger er ut för att varit`. «Det der hur jag också sagt mig», svarade Edvard. »Jag tror ej det beltöfs, att jag uppträder med synnerligt prål, men det kunde ej skada, om jag då och då gjorde en affär på bör- sen, om jag spekulerade i aktier. Dertill råeka icke mina me- del ni måste understödja mig.. .Börtsspektilationer?» frågade procentaren, skakande på huf- vudet. «Jag Ar ingen vin af sådant.. «Jag vet det, ni går gernn etiker, ni diskonterar hellre en god vexel och tänker dervid, att do nio procent ni tager torde vår Herre t'ertippe anse för sex. Ni skall ej heller förlora hår tvårtotn, jag tryggar er för förlusten och gifver er tillfyllo till rik vinst. Ni köper för mig det vill sägn, ni afelutar alls affärer i Edvard \Vartdera namn, hvilken ni representerar. Jat: litar dervid på er invigt och slughet; har ri blott några dagar i rad besökt burben och gjort era iakttagelser, så skall ni nog veta hur sådana affärer måste göras. Råtta er blott efter de ngenters inköp och försäljningar, på hvilkns omdöme ni efter (le gjorda iakttagelserna tror er kunna lita; huf ej för brådtem med något och pröfva alla chanccrna, innan ni skrider till af- slutning. Förlusten betäcker jag, vinsten dela vi; på det att ni må gå säker, skall jag deponera en (lel ref min förmögenhet hos er». — Procentaron hade hört på ganska uppmilrkeamt och flitigt gnidit den långa, krokiga näsan; han vaggade nu lott på det grå hulvudet och menade, att han ej egde nog insigter och er- fnrenhot att deltaga i detta vågade spel. Denna ttaigt bemötte Edvard med anmärkningen, att det med alla insigter och erfarenheter stidee blef ett hasardspel. vid hvilket man måste våga, om man ville vinna, och då han tog förlusten på sig, så fann han sin bundeförvandts betynklig- het fullkomligt oberAttigad; han skulle blott redan denna dig besöka börsen och börja med sina iakttagelser. Den kcamle mannen förklarade sig efter någon tvekan ber rodd tiamin; ban fordrade blott, för att vare tryggad för allo
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.