4 i 4 darna, en tröja °Nem)/ och, al ut- styrd, tumla om i snön och på isen bredvid fars stuga. Senare, då min naturliga instinkt för musik bade utvecklat sig, satte jag min stolthet i att kunna trafva omkring med min broder och med apel och sång förtjena några skillin- gar. Jag har dock varit nåra att bli beröfved till och med detta anepriika- lösa sitt att förvadva sig penningar. Tre gånger har jag hållit på att bli lemlåstad. Jag bår larm maskens. derefter. Först blef min nasa hop- klamd. Som liten lekte jag i en lada. på Avart are botten en piga stod med något arbete. Vid någon oför- sigtighet tappade hon sin tunga trasko, oda dega skarpa jernlcanter skilde rig- gen nallen från ansigtet. Min profil tager sig derföre olika ut p& olika sidor, har kan ni se det. Derefter kom }Andernas tur, och för det kan jag tacka min allaredan då kraftiga karaktir. Jag var då tarm inte 8 År. Med en af mina kam- rater hade jag slagit vad om hvem tom pi en vits tid skulle kunna hug- ga sönder de mesta vedtråden. Vi hade hi ar sin stubbe och yxa tutt bredvid hvarandre, och d började vi. Det gick raskt men efter en etund insåg jag, att hane etilrre styrka och ihirdighet skulle segra. Jag var het och arbetade förtvifladt, men han kom före . . . det kunde jag icke tåla, då måste jag heldre hejda honom på något sått. Jag sprang fram, satte hinderna under hans yxa och ropade: dn hugger inte till! Men han slog till, och venstra handens lillfinger dinglade löst. Den stackars drumli- g, pojken blef mer förekrickt ån jag, sors lade in min leml&etada hand i Iörklidet och visade mig för mor med det besked: «att det visst gått hytt finger af.. Far kom hem och Ale( mycket ledsen. Fattiga som vi 'oro, litade vi icke råd att *kicka efter 'åkare men far lagade små pinnar, som h ' an band om det sjuka fingret, och i nistan åtta dagar satt hen oaf- brutet och höll min arm. Stackare far, han var god och uthållig som alltid, man han hade glådje deraf, ty med undantag af detta lilla mirke, som ni hår ser, fins .det ingenting, som påminner mig om detta mitt ung- donssåfventyr. Det tredje och som jag hoppas sista olycksödet var med mina fötter. Det var det farligaste. DI för tiden gick jag med bara ben, må ni veta. Vi hade flyttat från min födelsebygd, och far hade arrenderat ett hus med ett stycke jord. Vi barn måste alla, livar på sitt sAtt, arbeta med, och fastan jag som den yngsta hade en viss frihet, fans det dock ett och annat, som jag kunde utrAtta. En dag skulle jag ut fur att fodra griearne, hvilket för resten var Kr mig ett stort nöje, och jag kom dit med förkladet fullt uf allehanda läc- kerheter för minn små grymtande vAn- ner. Ju nirmare jag kom stAllet, dess tydligare kunde jag höra deras kindö ljud och dess hastigare sprang jag; jag sjöng och jublade, men plöts- ligt slutade ruin gladje. En stor nyss hvasaad lic låg midt på gården, och jag, som var sysselsatt med att ordna grisarnes frukost i mitt förkläde, loop med mina bara ben precis in i den. Jag störtade till marken; folk kom till, och jag blek buren in. Far var som från sitt förstånd En klok gub- be kom dit, och han förordnade, att det enda medel, som fans att stilla blodfödet, var att far skulle af alla krafter springa ut till gransen af vår egendom. Så enart han kommit till grannens gård, skulle blodet elkort stanna. Far sprang och sprang, och då han kom dit — ja, skratta ni! - stannade verkligen blodet och jag bom mig, men jag har ett stort arr på hvartdera benet. Ju, ni önskar val icke att se dessa också, sedan ni som en åkte Tomas har undersökt de andra vittnesbörden. Allt detta från min tidigaste barndom minnes jag sann så val, fastan mitt lit har varit mera omvexlande in de flesta andras. Min födsel hade bort vara mig ett tecken till att mitt lif icke skulle för- flyta i lugn och ro, ty jag Ilade så nie blifvit född på en vagn, i en hö- stack eller något dylikt, alldenstund mina förildrar vant i staden och en- dast med forcerade körande komma hein innan jag såg dagens ljus. — Prariehanba. Lytt £kta man skulle sjelf köpa soc- ker i en bod. «Hvad kostar det,. frågade han. «48 öre skillpundet.» — ',Det år för dyrt; då dricker jag hellre mitt kaik utan socker och kys- ser min hustru i stillet.e sTjenare! Når ni ledsnat att dricka ert kaffe på det setet, så välkommen åter!. — «TackarI. - Och mannen kom tillbaka redan följande dag. Penningar och kredit gro två rara ting. Penningar benöfver man som blitt nit man ej har någta, och kredit bar mat som mest når man ej be- höfter någon. 4“«, Larson Brand- och Lifilirsiikrings-Aktie-Bolaget Jacobson, LAHOLM. "MIMA ' Smideskol hos FYRKOL till mall] lios Jacobson, My-Klippans ÅNGBRYGGERI- ; AKTIE-BOLAGS Lagerbil och Pilsenernl samt tillverkning af Östra Bryggeriets i Halmstad tillverkning af Porter, Öl och Bier aflierntning hos N. E. Fredriksson, Laholm. 633 Amerikanskt. Mr .Jenkins: Ja sådant sr lifvet. Titta på den dur lille bogeerångaren, min gumma! Den liknar mannen. Han slitpar familjen med sig, och pråmarna han bogserar det år qvinnorna. Mra Jenkins (i hög falsett): All- deles ja! 13ognerångaren gör allt ovä- sendet och pråmarna de få bära lasten. 1 tjenst åstundas. Hushållerskeplatsen å härvarande sjukstuga Sr ledig att tilltråda den 24 Oktober detta år. Anmålningar mottagas af underteck- nad. Laholm den 25 September 18,5. 746 Axel J. Dock. Till salu. Färsk Pressjäst till 50 öre ,p r skålål. finnes dagligen till salu i Nya Bageriet, Håsttorget. 7r1 I,. P. Persson. Prima `ki - -svt castle 666 781 finnes till meddelar genom undertecknad Lif- sinepå ytkerst. liberal» vilkur. alla Stort lager, Nytt lazer. Villsorteradt lager :d Öfverrocksdofflar, Kostynt(yger, Sappdpfilar, Slädningstyger med flera andra artiklar. Reellt varor. Moderna varor. Billiga priser. Larson wo» SKANDIA r. rorecioxl. Royal- Albert- Pttrkitt- Epine- Minaret- Valnut- La n ch- Halfpennis- Dessert- Ink perial Prutt- Celebrites- Suga Wofers- Dessert Cracknel- _Union Rings- ked Rings- Biscuits • af äuntley & Palmers fabriliater 11 s EMPARIGNING- Fä rdigtryckta blanketter till 1:!:1 får: •ei för Iwititärgning finnas till försäljning i Lalmbn endast hus ovanligt billiga, it Laholms. Tidnings Tryckeri. Utmärkt vackert utsädes Probsteier- Flinke», Helene lirabbe. åled dessa färger kan hvarje Intentoder firgu tyg och garn lika vackert och äkta rom hos de byte fårgare, hvilket frötiken garanterar, når vår bruksanvisning följes. J:Argenta säljas i paketer till 10 öre pr st., och åtgår :1 st. till färgning of I skålp. garn eller tyg. En af fabriken utgifven bruksanvisning för targhing erhållea gratis hos ofvannAtude försAljare. IV et e. Vigt 15 hep. LO skalp. pr 63 k:r. Hitntneslöfs gård, ö. Kuralt ol. 2 September 1885. 0. 0. Spelning). 567, Utmärkt vacker Utsibles-Probsteier-Mg. Vigt 15 lispund pr 63 kunnor. Hitinneslöfs gård, ö. Kurull. G. 0. Spendrup. 620 clititolisbkte. c, linlInnd och hallandsposten torde obser- vera annonserna å första sidan. ( guchs Svenska STEN ist. flera sorter, såväl hushålls som maskin ha nu hemkommit och säljas billigt. å hela vagnslaster emottagas och expedieras Ortitres skyndsamt,, direkt från grufvorna, till af bolagen bestämda priser. OBS. Alla Stenkol, som köpas hos mig blifva fraktfritt levererade i magasin inom staden. Laholm i September 1885. 748 119 och min kassör om de judiska kreditbrefven, och dessa herrar skola likaledes tiga. Men en sak skulle jag vilja veta: Itvent har ekrifvit dessa bref, som till och med bedrogo min kassörs erfarna blick?» Edvard hade stigit upp. Den kalla, formliga ton bluddren anslog lit honom inse, att det vänskapliga bandet var löst och detta hus framdeles otåligt för honom. «Jag beklagar,» svarade han med en axelryckning, »att jag förepilt er vAnskap, men hur Ofylld skribentens hand ån år, skall jag ej mer beg agna mig deraf. Af hvilk. skäl han an förskaffat mig dessa dolltnenter, år jag under alla ontstandigheter skyl- dig honom tystlåtenhet. Och inritt en gång tack, herr Wind- hem — jag skils från er med den tryckande kanelan att halva missbrukat ert förtroende, mistat er aktning.» Herr Bertratu Windheitn bugade sig med samma kalla fortnlighet, hvarmcd han besvarat den unge mannens bekåtmelse; Edvard väntade, under det han långsamt nårmade sig dörren, förgifves på ett vanligt ord, hvilket skulle kunnat jemna klyftan. • livad etager ni OM det, Rudolf?» vande sig den lille herrn till ynglingen, som oangenArnt berördes af sin chefs köld. ,Skulle ni trott det om denne man?» «Nej» svarade Rudolf raskt,. men jag tror också att afeigt till ett bedrigeri var långt från honom.. . Urskuldar detta honom? Var det icke ett bedrågeri, ge- nom hvilket han införde sig hår?» aOm han gjort bruk af kreditbrefven —» 'Ja — hvarlör gjorde han ej det? Emedan han fruktade upptickt och dess följder!. sllerr Wander år förmögen.» aSA? Hur vet ni det, Rudolf?» •Jag år hans vin och —. • Oeh derföre trodde ni er böra upplagva er till hons för- svararel. brummade bankiren. »Underbart, ni försvarar denne man, och en trogen tjenare anklagar ni! Jag begriper ej. att min kassör kan bedraga sig så; jag skall ån on gång aninoda honom att pröfva papperen.. firofabrik, Kiipenlianin, K. 722 L. P. Persson. 119 hinn utsträckte redan handen mot klockstrAngen, riten innan den kunde nå den, hade Rudolf fattat denna hand. «Vill ni skinka mig ett ögonblicks gehör?» frågade den unge mannen. «Jag ber er darrom, kunske skall mycket blifva er klart, då ni hört mig.» al Guds nufinn da!» sade den lille herrn förtretligt. »Men fatta er kort, Rudolf, jag år sannerligen ej i lynne att föra ett långt (samtal med er.» »Ni skall erinra er, att jag genast betvifludo brefvens akthet?» «Det Ar sant.» «Och ni har ej sett den blick, som Horn kastade på mig, då ni ombad honom att granska papperen. Ni bemarkte ej !rånet i hans ansigte, då han kort derpå mellan. fyra ögon upp- repade för mig, att dokumenterna voro åkte. Ni må hånfullt le At min förmodan• — jag kan ej hjelpa det, jag måste uttala den, jag måste saga er, att jag tror Bort, halva .kritvit de-sa bref. Jag vet icke, om han eget fårdigheten att efterapa frun- enande handstil, men jag tror honom om allt. Var så ngodoch ej ttfbryt mig. 'Unken annan skulle kunnat meddela herr \Ven- der, att vi stå i förbindelse med dessa indiska affårafirmorf vilken annan skulle så noga kunna kanna dessa firmors un- derskrifter? Och ont en annan skrifvit brefven, skulle förfalsk- ningen då undgått kassörens falkblick? .Jag tror icke det, och ni tror det ej heller, herr Windheind Och nu vidare. Erinrar ni er hur mycket det öfverraskade er, att herr \Vartdera agent, trots paniken, den der gången köpte lornbarder på börsen? Sade ni ej redan då, att det måste ,vara förrAderi med i spelet? Kassören ryckte visserligen på axlarne, men jag låste i hans aneigte, att han skulle kunnat gifva er en förklaring.» ' Bankiren hade stigit upp från sin plats; det tycktes som otn nu åtminstone mycket blitvit honom klart. Men så alldeles klart var det honom dock icke i hans ögon; det var blott det uppetis ande ljusets matta börjande eken. .Det ar fruktansvärda beskyllningar, Rudolfo sade han och skakade tankfullt på hufvudet. aFör hvilka jag tyvkr inga bevis funnit,.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.