Nyttiga rön. Xan år 'gadd för revolution i Kö enhamn. I måndags voro enligt Politiken samtliga regementschefer vid Köpenhamns garnison samlade hos general K:tullman, hvarvid in- struktion gate, hur militären skulle förhålla sig, når befallning gifvits om utryckningen mot Köpenhamns bor- gare. Mot brännsår. Ett utmärkt, anti- septiskt, och tillika enkelt medel emot brännsår år borsy ra, som användes endera löst i vatten sålunda, att man till 4 delar borsyra tar 100 delar vat- ten. Eller ock- blandar man 1 del borsyra med 10 delar vaselin, ett slags fett som erhålles på apoteket. Köttlösning eller "bitne" utgör Egyptiskt alltigenom. En af Sk. Aftv .reporters besökte i söndags den 1. k. «Panoptikonhallen,u belägen i kAllarviningen till den storartade byggnad vid Veiterbro i hvilken Pa- sjuka barn eller fullvuxna personer som icke kunna 'inkila kött. Till 1 skålp. kött (hvilket bör vara af basta noptikon och Nordiskt Folkmuseum irro inrymda. Lokalen& dekorering år håll en i egyptisk stil och gör på besökaren ett ganska egendomligt in- saltsyra. Köttet hackas fint, der )A håller man vattnet (kallt) och salt- tryck. Do egyptiska köttgrytorna, eller med andra ord reetaurationen, äro vårda allt beröm, och etabliese- mentet har till och med sin Apis, els ler en oxe af trå med förgylda horn, hvilkep går nå hjul. Denna Gudom- lighet har tagits a köksdepartementets tjenst, och på dess rygg kringföras till gagerna kallsexor och annat smått ock godt från etablissenientets egyp- tiska köttgrytor. ett särdeles stårkande redo:linne för slag, helst oxtilet) tages 1 qvarter vatten och hårtill sattas 4 loppet. syran saatt låter det stå och draga några timmar i kyligt rum Man ger den sålunda erhållna köttsaften i små portioner åt den sjuke. Af fotogdn förekomma i handeln tre slag. Astraloljan år bast, dernåst extra prima och sist prima fotogå. Landtbruli. Fröinsamling Etrikes. grigslågan är nu tänd på Balkanhalfön om mun får tro ett bulgariskt telegram, som meddelar att serberna sistl. lördags afton Bingo öfver bulgariska gransen och nnryckte mot Trin, beläget mellan Sofia i Bul- garien och Pirot i Serbien. Det skulle således ej laugre lyckats att hålla serberna tillbaka, och då dröjer det säkerligen ej långe förrän liven Grekland brIter freden. Dermed vore då den österlåndeka frågan lagd under svärdets afgörande och kanske ett allmänt europeiskt krig igörningen. Med spänning motses re underrättelser. vi da Åtta millioner i böter. Gross- handlaren 11. Petersen i Hamburg har blifvit dömd att böta 8,040,893 mark på grund af en bestämmelse i den tyska banklagen, att den, som utfärdar spå innehafvaren 'tålda skuld- förbindelser utan rilutebestämmelse ,4 skall böta tiodubbla beloppet af den assignerade summan. Hr Peterson har far ett handelsbolag, byars di- rektör han Ar, utfårdnt dylika aasig- nationer å sarummanråkriadt 804,089 mark 31) pf. Uppasserskor i kostym. Polis- mAetaren i Wien har nyligen förbju- dit källarmästare, echweiseriidkare, egare af förlustelsestallen o. s. v. att vid uppassningen använda qvinnor, klådda i kostym. För hårdt snörd. Från Berlin akritves den 23 d:s: Fröken Il., dotter till mycket rika föräldrar hårstAdes, var i går bjuden pi bal hos en bekant familj. Den unga flickans utomordentligt smarta vått hade redan väckt alla hennes vaninnors afund, då hon plötsligen efter en polka störtade till gollvet och en stark blodstråle sköt fram ur hennes mun. Hon fördes sanslös bem, och låkarne hysa föga om att kunna radda henne. Med anled- ning af en i Söderm. L. T. med- delad underrättelse, att i som- ras vidtagna experiment mod insåning af mångåriga vallar vid egendomen Nagnhärad lära ko- stat egaren öfver 150 kronorpr tunland endast till frö, skrifter till Göteborgs-Posten on person, som ej gorm) kan anses främ- mande för do nya idéerna om mångåriga vallar, att han bo- klagar egaren af egendomen 'agnhärad, som låter narra sig till att utgifva så stora kostna- der endast till frö. Troligen har han tillika fått en blandning af allehanda sorter dugligt och odugligt frö från någon fröhan- del nere i Tyskland, och bar han detta, får han nog erfara att en mängd af dessa arter ej alls passa för. vårt klimat. Naturen har. sjelf bestämt hvil- ka grässlag vi skola odla på våra blifvande mångåriga vallar. Dessa grässlag, som äro märk- ligt mjölkgifvande och närande, växa oftast å magra, torra stäl- len, men se detta oaktadt fro- diga ut, och blifva de odlade i den häfdade, bördiga jorden, gifva de rik äring. För att ut- röna detta behöfvas inga expe- riment, ty den saken är allt för enkel och naturlig dessa saker förutan. Och frö till sådana vallar, det kan hvilken landt- man som helst med ganska ringa kostnad sjelf skaffa sig. Som exempel härpå kan an- föras: En af Skaraborgs läns kunnigaste landtmiin, hr Knut Åkerberg å Knista, skaffade sig hösten 1883 19 frön af en Vicia- art. Dessa såddes våren 1884, fredsdos förträffligt och skörden blef iutom en stor knippa foder, som med begiirlighot åts af krea- turen, nära 5 kanna frö, hvilka utsåddes detta års vår och nu lomnat fullt ut on kub.-fot frö. Vildvickorn visade i år en nåden frodighet att det lilla åkerstyc- ket på något afstånd liknade odlade ärtväxter i on trädgård. Så nog går det fort nog att samla passande frö till våra blif- vande mångåriga vallar och in- gen behöfvor härmed besvära våra cstamförvandtorp å hin si- dan Östersjön, hvilka äfven i detta afseende vilja passa på och göra geschäft med «die dum- men Schweden«. Eu stygg pojkes historia, berättad af Smålandspostens Sigurd. I vetenskapligt, humanistiskt och socialt intresse återgifver jag hår den arme fadrens pinolustoria. Af himlen och patron Jonsson på Trehörna begåfvnd med en rar och snAll hustru ungefär vid tiden för Krimkrigets utbrott, tror jag mig kun- na säga att nordens grådaekiga him- mel endast undantagsvis blickat ned på en mera belåten man nu jag var. En af min hustrus Alskvårdaste si- dor var den vanliga omsorg, liviirmed hon prydde mitt arbetsrum. Alltid når jag kom hem från mina atlas- resor hade hon gjort en hörnhylla, som jag kunde slå pannan i, en Inatt- stump att snafva öfver, eller ett snöre, som hindrade apjellet att gå ordent- ligt. En afton, då jng återvånde från en tre dagars färd. satt en främman- de qvinnu i sårigt:a:numren och höll i händerna en påsa at rödt, stoppadt skinn, nått kantad med sockerduk och spetsar. Hustru min hade redan lagt sig. — Tack, gumma lilla, sa' jag, jag ser att du gjort mig en ny, vacker penntorkure. Visserligen år den inte rigtigt praktisk, ty rödt och hvitt !tro fArger, som stå stg illa mot blocket. men det blir i alla fall en tAck pryd- nad för skrifbordet. Tack ska' du ha! DA skulle ni sett henne! Hon ka- stade ögonen baklänges upp öfver sängknappen, spärrade ut med fing- rarna och ropade i en ton, som skulle föreställa förkrossande: — Nikodentus, det år din först- födde . . . Då insåg jag att jag sårat henne bad om förl itelse och gaf mig till att titta på pcnntorkaren, och efter som jag hört att småttingar tycka om sötsaker, sökte jag stalla mig in hos honom med en apelsin, som jag hade i min rockficka. — A.' herren rasande sa' den ft-Am- mande qviunan, tocket der kan han inte åta på många månader. — livem A' ni? ria' jag. — Jag a' amman, patron, sa' hon. Ilustru min låg och såg rörd ur och frågade mig, hvem jag tyckte han liknade. — line jag vet inte rigtigt, sa jag . . . hummer med skarpsås, tror jag. — 0 du himmelske Gud, ser du Eneroth & Göteborg. Tekniska Eriwiken (ota 14011. LUTPULVER. Begagnas vid lak eller tvätt i stället för basta och renaste neka LUTPULVER. Användningssättet alldeles samma som med vanlig asklut. LUTPULVER. hlitderna blifva fullkomligt rena och blåndande hvita. LUTPULVER. Garanteradt oskadild för klidermoch ehlorfritt. Några fläckar såsom vid begagnande af aska behöfver man Icke befara. LUTPULVER. 0öfverträffligt vid skurning af golf. Endast äkta når på hvarje paket finnes vårt inregistrerade fabriksmärke. I minut hos alla herrar specerihandlande m. fl. 659 (G. 13,294 x t. v.) då inte att det är din egen afbild! Lian hur ju Peterzöhnernns både n,,sa och ögon, sa' hustru min och började storgråta. — Se så, min älskling. lugna di!, Når tror du den lille mannen hår börjar att få syn? frågade jag för att göra mig intreasnnt. Då fick hon konvulsioner, soln va- rade i* precis tjugofem mini:tå- stelt frågade otn jag trodde att vårt barn var en kattunge. Jag vill inte tala ont att amman drack ut all min kaffekonjak eller att hennes förförare rökte upp tre fjerdedelar nf mina cigarrer, för -jag faster mig aldrig vid småsaker; men når hon sedan blef oense med holtom och fordrade att jag skulle uppträ- da som hennes advokat vid processen om uppfostringsbidrag, då var det inte utan att jag tyckte pojken bör- jude måtta mig t omständigheter. Redan tidigt röjde min förstfödde musikalisk begåfning. Han började med skalor kl. 10 på qvAllarna just som vi lagt oss, öfvergick vid mid- natt till den tragiska °pet an med va- riationer öfver temat a-o-u-å, samt hull sedan i med OfTenbachnre och annat lånare gods öfver temat e-i-y-A-5 till vid sextiden på morgnnen. Se- dan sof han som ett justitieråd eller ledamot af en statskotuitd hela dagen. Med blandade kAnolor erfor jag att han äfven fatt en god dosis med af den vAlbekrinta Peterzolinska brak- tetsfatolieten, ty alla försök att förmå honom förlagga sina musiktimmar till en annan tid på dygnet strandade emot hans lefvande iSfvertvgelse om det lampliga i att låta sin tonkaskader strömma, då alla husets invånare voro hemma och kunde njuta deraf. Husvärden kom upp och Ml.: — Herrn får inte dressera hundar i våningen om nätterna. — Jag har inga hundar, det Ar bara min lille gosse, som stundom qvider en smula, sa' jag. Dagen efter kom frun, som bodde under oss, upp och sa' att hon skull e e 156 bvem sona litar pil det, dens förtroende missbrukar det ej. Drick, det skall göra er godt; brånvinet ger er mod, och mod ar hvad ni framförallt behöfver.a Mekaniskt tog Born glaset; han ryste, då han satte det till låpparne, det var honom omöjligt att taga mer Att en Ii- ten klunk. sNi Ar bortskamd,s hånade han; «champagnen smakur vis- serligen båttre, men då man ingenting unnat har, gör denna dryck också sin tjenst. Blir snart van vid den, min kåre våp!» «Jag år ej er van!» utfor kassören, hos hvilken hat och ra- seri vildt upplågade. Ni lir min (Billion, min onde ande, ni har jagat mig i törderfvet, och nu fröjdar ni er åt mitt elände.» Han hade sprungit upp från hans plats, hans glödande ögon skötta lågande blixtar mot vagabonden, som lat Din breda hand falla tungt på den upprördes axel och tryckte honom ned på stolen. «Ni år en narr,. sade Bucher lugnt; «jag fruktar, att ån- gesten skall förvirra ert förstånd oeh öppna dårhuset för er. kim i dårhuset lår det vara båttre ån på tukthuset; jag vet icke det, men jag skulle icke vilja ditin. Lernna det barnsliga pratet; hvad som fört er i förderfvet vet ni lika vAl som jag, påbörda ej andra skulden. Och nu till afittren! Ni gaf mig i morgee tvåhundra thaler; alltså har jag ytterligare att fordra åttahundra — fram med pengarne.• «Dien jag sade er ju —» «Intet 'men'. Jag skulle, om jag ville, kunna stråeka ned er med ett knytnAfslag och revidera era fickor; ingen tupp skulle kraxa vidare för det, och jag skulle kanske få nog att kunna !elva sorgfri derborta, men jag vill det ej; tvärtom skall jag beskydda er, om ni visar er värdig mitt skydd.. Blixtsnabbt hade Borragripit i sidofickan på sin rock; då han !ter drog ut handen, var den beväpnad med en dolk. 'Ni tir förberedd på allt, som jag ser,. hånade Bucher; 'men mig injagar ni ingen ångest med den der stoppnålen; innan klingar, trifiade mig skulle er arm vara förlamad. Stoppa På er leksaken igen och tag Iram pengarne; vi försumma on dyrbar tid genom onyttigt prat., 153 Rudolf hade knappt lerlinat kassarummet, förrän (len en- ogde inträdde; anblicken af denne mun forvundlade kassörens it. gest i raseri och hat. lian hade ej tänkt på att gifva port vakten i uppdrag att !avisa denne man, emedan Itan ej trodde, att Bucher skulle ut- föra sin hotelse; nu stod vagabonden midteniot honom med en trotsig min, som tydligt förrådde, att saken nu skulle böjas eller brista för honom. Redan nalkades andre kassören betalningsbordet, då Born raskt förekom honom och rackte den enögde några sedlar. Ett fult leende gled Ofvcr vagabondens pussiga unsigte; det var, som om han velat saga, att nu kände han medlet, hvarigenom han kunde hålla denna kalla öppen för sig — han skulle redligt begagna det. Born gul honom en betydelsefull vink; han bemödade sig fåfängt att dölja sin rörelse, Bucher måste hemårka den, eller anade kanske orsaken; han aflagsnade sig tigande med en blick, som sade mycket. Det var nu nåra middag, kassörens oro hade nått sin hög- sta spett ; han stängde kassan och skyndade ut. Utanför drog han ett djupt andetag; nu hade han fått för- språng, före klockan tre vantadel han ej tillbaka på kontoret, tiden till dess måste begagnas. lian skyndade nedåt gatan vid första hörn trådde den en- a ögde emot honom. Undvika honom kunde han icke, och livad vagabonden ville honom, det erfor han redan vid-de första orden. «Spelet år vål slut nu, eller hur?. hånade Bucher mcd dämpad röst. dian tänka mig det, men ni var vål så klok att förse er mcd reapenningar? Vill ni ej afbörda en gammal skuld till mig? Ni vet att jag kan såtts bom för resan; ag skulle ej gerna vilja förderfva skamtet för en gammal van.. Dervid såg han med sitt fula elaka grin på kassören, som pressade tånderna emot hvarandra och krampaktigt knöt sitta handen aJug önskar er dit pepparn vaxoro båge Bora, Osildlasurtsre ange oss både Itoti polisen och djur- skyddsföreningen, serent jag ej ville tillhålla pigan att låta bli att slå kat- ten natten i Anda. — Snälla frun, det fina ingen katt i huset. Det ar bara en stilla jem- mer af min son, som har lite ondt för tunder. Vill frun se den lille rare ungen? Nej, det ville hon inte. Herrn' i tredje våningen,bruktide skrifva i bladen och hade .-fått ett lustspel kasse:11dt; på Djiirgårdstea• torn. Han skief tteh insånde till plat- sens tidlång ett dundrande anatherna öfver vi vi»ektionen, byars förbannel- se nu gått så vida, att (len bedrefs sicke allenast af 'åkare titan för nöjes skull af en ovetenskaplig usling vid . . . gatan nr 00, 1 tr. upp, som vi- visikernde stackars kaniner hvarcnda natt.. Jag fick naturligtvis lof att skrifva ett genmäle och såga att det inte var kaniner, utan ett litet stackars oskyldigt barn, och att det inte var vivisektion, utan en stång af skada- kansfeber. LIkrtrearvorlena och apoteksråk- ninearic vill jag inte tala oro; ingen enda kf oppsledatnot ville fungera utan tuedicin, och jag började tro att min son var den mest slarfvigt hopkomnc pojke i hela Skandinavien. ålen allting har en öfvergång; snart korn den tid, då ammor och barn- flickor kunde undvaras, pojken sof om nätterna och var så försigkom- men, att han kunde tömma limpan- nan i mina jagtstöflar och med till- lije!p af en nageltång göra urkedjor uf lilla pianosträngarne. Och så kom han i skolan. Jag afskyr brorskilar och ekolina- gistrnr, men för den pojkens lattjas skull fick jag mot slutet uf livarje vårtermin dricka brorskål med ulls extridärurne och bjuda hela laroverks- kollegiet på ostronf.ukost. 3Ien det var ett NAIR barn i alla fall, tv når det led mot julen och hua rel-g hur bi ådtotn hans mor hade, så kunde han inte för sitt i grund och botten goda hjertas skull låta bli att hjelpa henne med livad lite han kunde, och så putsade han fln- smutsen af alla oljetårgetaflurna med sand och ekurviska och tvättade sa- longspendylen alldeles ren inuti med såpvatten. Om jag intskkommit att för myc- ket fasta Initt"Kjerta vid denna verl- dens goda, så år det den pojkens för- tjenst, ty jag hade en morbror, som var ungkarl och hade testamentera& mig allt livad han egde, men en gång då han var på middag hemma hos oss och frågade pojken om han tyckte det var roligt nar gamle onkel kom, svarade den kanaljen: nej, men nu år det guddce- — a 1 lof gjords för ett kallt år igen, gager pappa. Nå, gubben skref om testamentet och jag hade ett enskild( och allvar- samtal med min son, som der- under fick en sådan aktning för sina föråldrar, att han neduti på öfver åtta dagar aldrig satte sig ned i deras närvaro. Jag har aldrig tyckt om officerare, men då pojken biet lite uppvuxen, började gå på baler och hane mamma fick lof att leta efter fula och gamla tjenetflickor för hans skull ochjag frågade honom hvad han ville bh, avarade han naturligtvis: — Officer. Jag svor heligt på att det aldrig skulle handa, hotade honom med min förbannelse och skickade honom på haradaskrifvarekontor. Tro år derefter helsade han på oss i undcrlöjtnantsunifortn, i hvilken jag ajelf betalat hvarcnda knapp, — Han var då ånnu mera otäckt lik en ny« 1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.