“e "m Tra Som - fig borde. Cntigt hwad ob Beråttalå fårer biträdet hos spanmälshande lare Nees I Landskrona hr Edward Sjö bid i BiRad | dagarne af wederbôran- de myndiabeler, ia hwilfa man måft _wádja, bliswit ålagd att riswa det bad- oo ha br Sjödid uppfört nere wid hafse tranden, fyr (der om lállatmástate L „Schweitz ea dambadhus. Får dem, som ef fkänna saken, lunna wl meddela, att Sjébidsfa badhusel upp- förts få tångt ute I fjön, att man der- ifrin funnat blida in i bassängarna i de öfriga badhusen,' o< dar det warlt .. twisfa herrars hêgsta nèje att, sjelf delde, rán det nu tid foalag dômda badhus et gdra fina *observationer®, - . om naturligt år, har elt dylift til wägagdende * framtatlat stark opposition o< dar man i godo fålt göra hr Gjö- dä förefåQningar, men fom man från | fan sida funnat månta, ha desfa före tálningar agnat tin {ntet, hwarför man "wederbörlig ort föll få en åndring © fasistäld. Lycilgiwis ha de flagande nu fått fin wilja from 0& hr Gjödåd, fom sagdt, bliswit âlogd att riswa badhuset. oo Kyrkoherdewal, Wid i \öndags med WV. Karups oh Torekows förfamlingar förrättadt forkoherdewal echill fommi- nistern- H. Trägärdh från Landskrona 6,574, tyrfoberden J. H. Hägglund från Malais 2,681 ch skoladjunften O. H. Borgsteôm trån Kriftlanstad 102 röôster. Deltagandet i malet mar ganska liflizt. . En enfom siäende episod inträffade wid feägoda tdrrättnlugen med W, Karups oh Torekow fårjamlingar, an- ående fallandet af fjerde profpreditand, om war meningen. Eil parti woro för att falla numera fyrkoherden N. Eng- fröm i Både, fom i många år Va t- "> gjort fnom församlingarna, dels fåfom Bltrade; dels sásom v. pastor, ett annat "parti åter woro för att falla nuwarande v. pastor Holm tilt fjerde proforedifant. Junan: denna fråga farande Engstrômska partiet insett fin underlåge sendet i röftmåg, men det Polmfla par- tiet som woro sáfra pá fin fal, trodde att det andra [Tulle fårft Yttra li [Cd att: de blott afwaltade deras framfål- ning. Då ordföranden emellertid fram stälde frågan om fêrsamlinzarua dnslade fierde prelpredikant, teg ledaren för Euze Rråmfla vartlet, oh då ordföranden ej etbå0 [mar på frågan, fQ tludban, till feen att förfamlingarna woro nöjda med dem fom woro pá fôrslag. Esterât märkte Holmfla partiet den blunda det begätt, men som de afwaltade det Eng- strômska partiet fôrst ule yttra sig e< delta teg, blef oswanstäende följden, dwile fet war emot deras berålning, Hade ej detta fel begâtts of ena partiet, noga ráfnadt, felade båda, By de tego, hade noa [erde profpredifant kommli Ifråga, - Man fan bli lurad på mängahanda fått. Knut Timander, käud för fin för- måga att roa oh underhälla, giswer, få- som af annonsen I dagens tidning îynes, en as fina målbefanta bumoriftifla foi- Feel focietetafatongen à Perehdög i Bis ad. : me i |- Faholm. : Gift qwinna8 äganderätt. Ett of "de lagfêrslag, fom af nya lagberedningen till regeringen afgihvis, innehäller fOl- jande bestämmelser: . "JF den fasta egendom f stad, eller à stadens marf, som huastru före eller un- der äftenskapet rst, eller förut fôrwärft, má nonnen ej ega gistorätt, hwadan får dan rått ide heller bår tisikemma buftrun .-{ mannens lila beskafsade egendom, dod : "att all årlig ránta och afrad af dyllt ee gendom .worder under lögåren räknad. 2 Gif 'gwinna bör beráttigas att fjelf - förmwalta den egendom, son år henne ens fildt tilbörig, utan att beböfwa genom ättenuffapsförord förbedålla fig denna rått. Mannen må ide hafwa mattattutan hustruns famtyde bortftifta, fårvanta ele - Ter fålja boets fasta egendom & landet eller jord o< hus I fladen. Huftrun bör ef wara fluldig att med fin enflilda egendom fwara för gild, fom . mannen under áltenskapet åfamtat beet, derest hon tee fig dertill uttey>llgen före un VE ” : Det sista fladgandet, ehuru ualurligt- 118. lifa rättrolft fom de åriga, bile e- meltectld, det, som melt kommer att ome wiístad, | : [0 N Teater, Smltiska f[SOftapets före Aåflning? filtls måndags afton, då Hen- rit Ibseas gripande skädespel "Ett docd- hem” uppfördes, hade, ooftadt ten wade ra årstiden o< molsats till föregående * representátioner samlat en I det nárma- e sullsatt salong. Alt Hår göra en res umé öfwer vfelen tillåter ej utrymmet, ej heller 'anfe wi det tebåfligt, då deu- samma år få ofta omsfrifwen I Snart sagdt de! flesta swenska tidnlugar, Går mår del åtnåja wi of med att sluta of 10 det partl, Hiller erfänner Midefyes . let fålom ett af de básta, som flutit ut den ufmärkte dramaturzens {nilleika pruna. Poblifen följde äswen ftydet med - den fpåndafte uppmárlsamdet, oh få toc ro de, bars ågon el trades of de i fanning gripande fecnerna. 1° N | | ÅA: Hwad uisdrändet belräfffar, funna wl “| ej annat ån fonstatera ‘det omdöme, fom e ! |; i por , lj ' AA t 1 rå andra’ platjer uttalats, nämligen att det länder Smitiska sällskapet tid stor heder, Stydets framgång beror, enligt wärt - förmenande, td Nörfa delen Då utförandet. af: Norad' (frdken Smitis) vtterft fordrande od swära rell, e hae de Nora där fått en representant, fom wisade sig fin uppzist fullt wexen. Wi tweka ef att afgitwa det omdôme, att fråten Smitt i fin widlysiiga repertoire just i detta skâdespel har en af sina glansrofler. ös . Y Herr Sandgawists Helmer är wälge- nemtån!t oc bemödade sig innehafwa- ren på ett särdeles förtjensisult od fon: seqwent fått att gåra den swärspelta role "ten lifwerkande. Krogstada roll inneha- des af hr C. Smitt oh hls sent, mea efter wärt förmenande, borde titet mera bitterhet oh hämdlystnad framflymta wid wissa pointer, Hr Carlöson fom doktor Rank war ef illa: c< | synnerhet wisa- de han en my>et [y>ad maskerlng, hwaro för det -ár att hoppas, det hr C. med tiden fan bli en godsattår Frêôken Lags sicôms fru Linde war ej få tillfredsstáls tande fom man fett denna skädespelerska i andra refler, ty hon synes för ung, c< må man derföre tillskrifwa detta fel direftåren, fom pifiolt- henne denna uppgift, ett fel, fom wi ej wäntat eb af den gamle tealerveteranen i måhända war det dok betingad! af omständigheterna, Vi mifte do> till frin L£:8 berôm fåga, att. hennes frel lifwäl, trots det roden fynbarligen fordrat en annan revrefen- tant, ej i ringaste mån werkade Rörande. Bi måga tid slut få wål å egna fem publifens. wägnar taa br Smitt, len genom att gifwa pjesen, beredt en njut- uingdrik afton. för de nårmarande, ot bemifade de rilliga appläderna och turepe ningarne, î huru båg grad publilen war hänförd af det utmärkta spelet. i! Då fállstapeh, | eullgt hwad wi fôr- sport, snart lemnar wär [lad, antaga wi att de trå återftående föreställningarne funna páráfna en talrik publik, | DOlydshändelfe med dödlig utgång. Sistliden måndags eftermiddag blef en bes landtbrukaren Magnus Persson I Arnaberga mot betalning af kommunen inadorderad person, omkring 32 år game mal, of ett ungfto tilldelad en spark firar ofran ljumften Hitforstad i går wid middagen c< förd til härwarande lås fare fans han mara i dående tilftånd, e< aflcd några ågonblid efter det han inburits i fåfarend rum. p Cfter hwad wi fått of meddelodt lä- rer dåden ersfakats af inre blödningar, hwilfa inträdt firar efter omnåmda o- olydstilfåket. 1, | Sjelfmord. Enligt hwad wl fo hastizalt i ftadsupplagan af föregående nr: hunno meddela,: berôöfwade i ar- betsfarlen Johan Petter Nilsson, allmänt benåmd "Tivoll:Johau" lifwet genom hängning. Efter hwad den bålina polís-/} . undersökn{ugen framgår hade Nilsson kl. omtring half elfwa i lôrdags förmiddag kommit hem fynbactigen något berusad, ch hade han då sagt fig sola gå en ftund upp på winden får att hwita sig. Ungefår twä timmar derefter hade en bang son tilfälligtwis fommit att gå upp på: winden cd der funnit sadren hängande död, hállande ándan af den fom jnara begagnade repstumpen i ena handen, Tillfallad säkare funde endast fonfta- tera att lifwet flyltat. pöl Nilssan, sem war en omtring femtio åra fart, befann fig i fêrhällandewss bere gade omständigheter. , a . "Höfs härads arbetareförening hade fistl, fêudag en utfart till Tjerby men måfte wi pà grund of bristande utrym- me gömma berättelsen derom till násta nummer. - boer I! Ett hafreständ, omfrlug 7 fot båt, wärt vå en fcr i[Uhörlg landtbrukarcn Per Andersfon i Amot, har fôrewisats' redaltionen. Nännas bår, att delta fås degftånd ej är enstaka vå deu âker, hwar- ffrån det fåfom pref hemtats, | Bland 36 föfande till en ledlg vofl- expeditärövesattning mårfag e. o, postex- peditöreren K. E, A, Wallerstedm c& K. A. Lund, : i I bhandl. Unders I. Holmströms fonkurs efterberwalare handlanden 3. E, Wijfiund { måndags (ifom föôrmundare för enkefru À. C, Adamsson, ett belopp af 13,600 fr, grundande fi vå borgen {nzängen för Hoelmfiråm. Bemålde ens lesen påftår widserllgen att hon ej blif- wit anmodad efter erbudlt fl Ingå trå. gawarande bergen, hwilfen bon förnetar, nen förmyndaren anlig dod ‘den uu sde retagna’ åtgärden ud! ndsg. ($,)' = > "Kyrkans wännera" ärsfest l'Idn= töping började I tisdags med gudatfenft, i Sa stadsfyr!an.. Omkring 130 del-; tagare: åro antedunade, | deribland bites varne Be>man oh von Schéele, Hôg- fråmtt bögtidetal bang af decenten Ahne feldt från Lund. - Diffussioneu êwer får, sta ämnet ínfeddes af réfter Atergh från: Kalmar, fom ansäg upptåaningen af bane det mellan fat od lorfa hwarfen böra eller funna ffrågatemma, men holla på êmsesidlzt estånnanee af hwarderas rätts. Mga suilninz, Kyrleherden Kronblad, 1 | . | E SEN 1 be Hö v ect tån Wircliäd war af samia mening oj fins att fefier o R ämllgast Tfilemeöla, bitradd nåmigaft ropa “pá sfilämedsa, bitrádde af âdta, dock fortfonta menniskor. - Kyr- keherden Blomqwist från Westra Tun- bem sörswarade dedsa senares upplattning, pdella’ i lishet med fyrtang fôrhällande "till staten! Biskop von Schéele anflåt sy nágot' till föregående falaren, men an- ág fulstándig flilsmesfa under nuwa- raade förbåflanden otánkbar oh omöjlig från båda: fider. Ansäg fö öfrigt att riden gäller mera ord än fal, ingendera fan undwara den andra. .Ofríge talare önflade mer eller mindre uttrydtigen en fammanflutning mellan sta? -e< kyrka. Diskussionen skulle utgöra [war på frågan. Ss\elfangifwelse — eller mytififar tion? Arc ‘1876 dômdes träskomakaren Ake Månsfon ‘ frân Hermansmåla I Twing, Blekinge län, till lifstids straffe arbete för, dråp à en fart från samma feden wid [uamn Carl Nilsfon från Lin= det, Det meft graverande wlttuesmälet mot Ale Månsion afgafs af en arbetare, fom helte Johan - August Johansson. Denne sistnämde har sedan emigrerat til Amerika, | I dagarne har nu til fufti- ticombudsmannen ingätt från Chicago ett bref, underte>nadt Johan August Jos banslon, i hwilket pästäs, ort Mänsson år oskyldig till det brott, får bmillet han dömts ce utstär straff. I Rådet hade Iobansfod, bresskriswaren, begått mordet od sedan wittnat falftt mot Mänsson. Brefskcifroaren slutar med det meddelan- det, att han lemnar Chicago en weda efter breswets afgängz hwart han skulle begiswa fig talar han ide om. : et torde blifma swärk atk utreda om det möjligen lan wara sant fom fäges i brefwet 06 fåledes en oskyldig bliswit fáld, eller om här blott föreligger en mys stifikation. . vt ! Smnåländffa swindlerier, Myken uppmårfjambet har en konkurs “af en landthandlande wid en of Jönköpings lång stationer ådragit fig. Fôr något ôswer tre är sedan mar nämde handlande wälbestäld skräddare. Sä slog han fig pá handel och wann genom sitt sätt ett omwanligt fêrtroende. För någon tid se- dau gsorde ban fonfurå med civla 140,000 tr. fluld. Och detta på 3 är. Atflidiga demmandegare ha för hans flul fulbyt- terat e< andra fåra fomma att följa exemplet. Man talar om rättsligt åtal mot cesfionanten; men fom wanligt i dy= lika fall ftannar det mål mid pratet. En bonde, fom för att fêrtsena en eller annan krona frifmit wederhäftlg- deteintyg för dem { orten, som sêfte lån | vilsbanten, hade iflädt fig betalninggs answar för afla fån, som fôrsetis med hans frtog. I följd af denna ofêrsig- | tighet har han odjä måft betata âiskilliga län, hwarjemte riksbanken får fräntagst Venom , bebörlgbeten att utfårda dyllta "tyg. | , Träffade af äskan, Estilluna-Posten berättar från "MNelarne härad i Söder- manlaud: : I ousdags på eftermiddagen utbröt bår ett bäftfat owäder med te skarvaste âstfuallar, blirtar och stôrtregn. På e- gorna intill Westerby gård slog äskan wid delta tinfálle ned och dôfwade två tjens steflidor, som woro fusfetfatta med mjäll: ning, Den ena flidan blef iemförelfe- wis [iíadrigt döfmad sä att hon om en stund, ehuru med möda, kunde gå hem och skaffa bjely åt sin famrat, som, när foil ansländt till platsen, ännu tåg der, til utscendet liflôs och mâste bâras hem til gården. Bâda flidorna måfte nature ligtwis läggas til fånga, och den swärast träffade har roarit utan medwetande til { fredagd. Under nattens lopp inftälde sig hos båda häftiga anfall af folvulsio» ner, få att personer, fom wakade hos dem, måfte håfta dem til deß anfallen gått öfver. Hurudant deras tillständ uu år, wet man es | : ; På det fåde der åffNråfen fog ned stodo 20 à 30 for ien grupp, men märfe wärdigt noz skadades ingen eyda af dem. Ett tjnfband I Helsingborg. Sju and gosjar Rag ndr dr vidíge tid en mängd flålder ort fig L rått fartyg | hamnen. Den mestadels -li0e obetydlige Joh. E. Nilsson, sem frets fin ungdom fynes ha warít ledare för de andre, bade det oskyldigaste o meft barnsliga anlete man perna fan f fe oh uppträdde inför rätten med ett lugn, fom wittnade om en mindre wane lig intelleîtucll bezáfning, berättar Ore- fundöpoften. Sorpllgt drama, Inför Tibble Hi- radörátt, Upland, stär en fjöman, Johan Leif ‘Jausfon, Ulltalad för drôp & en porterutfôrare VUlfred Anderton från Stockholm. Dråpet, hwarom wi fårut meddelat notis; föröfivadeg wid en af sälskapet ‘V. 3. { Stodholm anordnad tuftrefa til Lennartsnds. Safen war den 31 s\stl. Juli föremål för ranjak- ning, då ett par pinsamnma scener tilu- firerade det sorgliga dramat. Den före sta war, då den dôdes moder d-wild förs vilan blire fin band mot dråvaren til en bemft förbaunelfe, e< den andra, då den anklazades hustru, fom ålven war nårmwarande, mid äsynen af fin I boser fogar man #00 { de wåltfammane lone ru flonen, : x | N | Elagèmal i Berns along. från ojos i polismans nárwaro, emedan de' ' ' 4 Stockholm frites { Dagens Nyheter: Ett obehagligt upptråde egde rum i tor8- dogs qwátl inom det wid Berns" salong för servering under sommarmänaderna asstängda område. Twi bättre herrar, enligt bwad man sedermera sport, den ene großhandlaren K. oh den andre en tjenfteman M,, hade of någon antedning fommit i ordwexlinz, fom Helt plötsligt êsrocrgid til handgripligheter, | det den ôrre tildelade den senare 3 bastanta Tre lar. Herrarne fêljdes derefter åt til nårmafte polibmaltfonter, och det lär wara båtag beftåmda ênskan att gåra "ett mål” af fafen. Att upptrådet wä>te muden uppmáärksamhet bland de talrika gåfterna på stáflet, [aller af sig self Hwad mästerlotscn täukte., Smd- landaposteus Sigurd frågar: Wet ul hwad ‘gamle måftertosfen tänkte, når hán låg de berömde "Wirströmarne" a porn ies fas af allt quad Sweriges huswudstad har taltlåft, Iublotdft oh fit? a + Efter ‘en skildring af den entusiasm, hwarmed de äterwändande segrarne hel- ades wid Stockholms centralstation, fort- åtter den frispräkige frånttören. - en ‘{ dôrren till tredje flaësens twåntfal stod er gammal ârbôjd, mindbrygt mäfterlots med groswa fkul- dror 0& flumpig bållning. > - 08 händerna woro odjå grofmwa eh stráfwa, ty dan hade Hådirt mänga men- niftolif uti dem, 08 êzonen woro mörfa c< allwarliga, som de dgon blifma, hwilka dödgengeln under naltens mörker oh bränningens dån ofta speglat fiz uti. Ty mer än hundrade gänger hade den tila signalkanonen på fördåd kallat mås sterlotsen til dôdsdans.mellan wind och måg. mer ån bundra gånger hade han rydtå ur de sinas skálswande armar får att famna salt matter och frusna trosfar. Når Hyflades hans segrande bâtlag? Det är saunt, äswen han har mötts med jubeldån, men det har warit min- darnas subel dôfwer splittrade master oh brádta [leppdbogar; áfwen åt honom har ofta rid:8 en bráddad "prispofal”, men den har hast Kattegat på Ytan och graf= wen I bottnen. od i Oh det war på detta han tåntte, den gamle másterlotsen, = - Mellan ‘studenter 08 arbetare fö- fer en i Upsala nyligen bildad förening, att åftadfomma en fammarfmåltning. Denna förening, fom | fig upptogit pere soner al alla ftånd, firåfmar för det wadra málet att låra studenten att akta froppss arbetets mån c< att genom wänskapligt umpånge bdja arbetarenå andliga nivå, famt dymedelft utjemna klaß-fkilnaden. -—— ri Intet fabbatsbrott. Urmakaren Henning Müller i Halmstad war till den 23 juli instämd för att haswa HåNit sin butit öppen under högmesfogudstjenften. Då målet den 6 d:å åter förekom, in- stälde fig Müllers blträde och berättade att butilen wisserligen mwartt åppen, men alt ej något annat ån en urny>el för- fåltg, och att Müller, fom war på lan- det wid tinfådel, q wetat om detta hwar- ‘idr M, of rätten srikändes från altan war. ; : Insigt I kyrkliga förhållanden. Till Dagens Nyheter {krifwes från We- frergåtlane Ne oe id tullinfvektor Borg { Hofrva, Ska- raboras län, fom en dag en'dräng, jom fåg mer ån manligt lient utrustad ut. Borg tefldt driswa med Lars och sade; "Hör nu, stalle inte du, Lars, ba båg alt fa wärsning till futberan? Du för 4 vilddater I: frådja". "Ja, men då à la mötet farligt att bli det der." "Nej bematg.”' Son Lars tydte det skulle wara mydet bra att få de der 4 rilsdas lerna, ref han under ett slags handling, bwari. han förband sig att bli lutheran, Men ju mer han tänkte på saken, desto fusligare blef han. Han kom åter till B,- o< bad att få slippa ifrän den in- gingua städseln, Nej, det war omöjligt. tu blef han rigtlgt ångslig och bad fyr» foherden i fêrsamllngen deta fia från falen, Denne fölte upplyla honom om råtta butydelsen af den der städseln. Ju- genting bjelote ded förrän fyrkoherden lofwat besria Honom från wårfalngen til lulheran, : ör mydet af det goda. Tid en derrgärd £ Kronobergs lån anlände för någon tid fedan en gammal man, fom pá pamla bagar råfat ut får den föga afundamårda flotten att "g8 på roten". | Bör att ba någon fyskelfåttning Ridades dan, { sálskap med en wäldig matpäse, ut i skozen att bugga tråd. Fram emot aftonen återkom mår man med tom pife. Hushdllerskan, mån om husets anfeende, tog lig detta nåra och gaf honom mor- genen derpd ‘en Anon stysware ranfon. liven denna fing Aterkom 'mannen på qwälten med pålen tönt. cos | Trede mergonen földe hushälerskan påfen med få mydet mat, att det war totalt omdsligt för en manlig dddlig att på en dag uppåta den famma. Ne fn Inbrit, fom oci gubben tilbata, ängde pâsen I bordet oh förklarade hde från fndlanerad: "”Nef, nu går det de långt; Att åka od dla få der hwar- enda dog! J dag har sag Ente huzglit mer ân ke tråd, oh lif st hunnit? göra slut på maten ld te , "od I . IE Y * Född på en olgdsdag:lydes en fex- fondelg vniing i sydösira Sméland m lige wiílfen wid ‘ell par drs Ålder \8U ned rán en fiser oc fladade fig fwårt, Wäl äterstäld. föl han omfullt o< fcz af ett finger. Sedan stängade en ko hye nom told deat [á illa, ait fåga hopp ont. ráddaing fanns. 'Derefter bröt han af ena” lårbenet "med" pisólsd att han tåg till längs adertoz medor. Sistlidne wln- ler råddades han genom en annan pete sons" haftiga melianfkomst från att wid försel afbryta båda benen. Hârom dagen det hittills ostadade benet. | Borgfröken på Lagaholm. Historisk berktteloo «| ‘för - Labolms oya Tidalog Ad Vv sat iL | : Cart 0. - | O, — Ja, ‘où böra vi kanske gå til väga för utt nå vårt mål. Men Ju hoppas, att från er sida ej akall nå- got komma före; som gör vår ellér i. ' i CNC sade konungen. Prestea teg” hvad jag siger? Alina ord äro bj dansade att gå in genom ens örat och så ut genom det andra. Kommen i makt att både straffa och belönr, och ej är [3 enlighet med hvad vi ny öfverenskomtnit, ekall brioga er för- derf. ¡Jag | låter Kd gäcka med mig, och möjligen skulla det bli er loft, tjenare I än ären, att få försmåkta i et fängelso, dit vi nu tänka skioka den unge riddaren. ' Tomma hötelser' göra intet intryck på mig. Kommen äfven I i båg, stt öfver folket står val konungen, nen öfver konungen atår — gud, och di jag ij min ringhet är eo herrea tjd- hotelser ej verka det ringasto.- nogsamt visade Valdemar, att hån med hotelser ej komme lingt, Men nu, fortsatte fader Johaäs nes ibn ton, vida skild från den hån förut (begagnat, nu må:vi ej laogre tvista Lom den helige fadrens skigg, i atället må (vi okrmare Ofverlagga om, hvad 10m i denna sak vidare är att göra. Vi halva vissorligen kom- mit öfrerena om, huruvida vi skala handla, men antag, att do underonle nado ' verktyg, som det för oas blir nödvändigt att använda, förstå oss,aå att ej ott missgrepp blir begånget, uttänkta plan om intet, när känslorna tals sitt pockande språk, då är det ej lätt för det kalla, râson- nerende förnuftet att göra sin mening ällande. Just derföre Iter jag nig elas al er,. i ' En glädjeblixt lyste i munkens ögon. Valdemar litsades ej mürka den. Han började åter, = i i =, All misstro vare derföre föravuns nen, och jag vågar nu sätta min Jit till er liksom om jag känt er från månget gode år tillbaka. +: den falla, ty veten väl, att med hot och pock fir man ej fader Johannes, den i klostret genom många och svåra spåkniogar. renade och 'gudaktigt vordne bruder, långt. ' Men då det vänliga ordets honung häftar vid en frestaros tunga, då, ju då Ar all obe: slutsamhet, allt tvilvel genast borta, liksom då agnarne flykta hän för vin« dene fläkt doc 1 È, i — Nu’ nog med prat! utbröt kos harrangerna, ten i fiolen, st fader! b v a Lugnen er, fader! började Vole demar blidkande. 1 I , Han ville för intet I verlden stöta sig med den lage presten. | | enns satt helt lugn och anurrade med en inin'afdjupasto välbehag sina tu.omar öfver den fylliga och rundade magen. Han företedde, der han'nu sjellbelåtanhet, ; Fortroligt flyttade han sin stol, ett par ateg närmaro konuogens. . I förakt, don afeky han kände, |. på hana skuldra, q, : vet det val, aada ban, listigt blinkande | med Ogonen, I vågen e) motsäga ' mig, emedan I nu fruktien mig, emedan I hafrer fått viochet om, att I utan min bjelp kommen ingen hvart. = Nåja, der qvittar mig lika. Jag ‘har losrat tjona er, och detta' både. vill och skall jag göra troget, så troget, att I sjelf akolen förundea er. "Vid dessaiord log han ett leende, dari ott till hälfton beslöfadt hot frara« Jytte, än oskönt bag på samma gång fåd dan mld en ridt af hästen th asbrdt rättare sagdt er egen plan om intet, ' I — Hören I väl, fader Johannes, Y häg ait jag Ar konung, att jag Ager - hvarje yttrande; hvarje bundling, om ' fader !Johaonce, så kyrkans trogae ' RIE RE > Ah, hvarför tala om dylikt nu, nare, vågar jag Afven säga er, att Te - Munken sade detta i en ton, som . hvilket. kunde göra hola vår så väl: — I hafven rätt vördige fader, men betänk dock att när hjertat sjuder, . — Bra, min ärade son, så böra ör. , vungen halft otlig öfver de långa. Fader Johannes reste ag till half | eatt, en bild af den mest utpreglade Valdemar vågade knappast visa det - | Presten lade sin fota knubbiga hand; arsa LILA FER C —— -— ‘ t i I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.