Ziotafen fronot6 artade begårte acb erh1,110 i (arra nudan fyblomånnen i ferie bofhantlaren elyiting8 i eunb ro om, fom i lydliga ftc fall tunnar fretitorerna — 9 procenht uttelning. anNigen former tunna erfåttningebign a tt unberft,illa4 bitflufworåttcno i enig) berrfloantt. ett Ner en folfroart natt. Cid- trilTa attiebolaget i Nitborg bar haft ten oturen. att tef; morfin fbr frambringanbc gått 16nber, ech tå bolaget ej lyded biiponeen libyer någon rattromanin, har Pliten bliftnit ben, att clettrifta Myllningen i butiler, of- fentliga lotatar etc., met hitta bolaget tråfiat af tal om belyilningene unterhal- (mr ter, fetan några aftnar :varit af- bruten, en ,tågenhet forn har månat en tel bryteri. iterfolgree mörbab nf fin faseesi.. piffa. (in °Kulig tilltragelle englanb. från Bramlittalpm, aTt. gat- Bkrfaxilittgend iarfeberte tet; mbrtatee ter natten till fiftlitne Urtag af fin fontminifter a. e. 03. (foo- .tert %arten :var Miner 70 år ;Kr. gooper år hånat, och man ;ammat. tror att han år manfinnig. 2utttrff ritual finne bet mata: ngn Neutonilig tegratning fOrfigicf fet lort nib fetan i .ijarnra forten rpå ebett. lant. Pah-illa:ltd Ivar Pliante: Qtt etvangeliff-lutberfra perfon, befånnelfett, ofIct, bad& ten oflitneå aulbrtvattbler beå paftorn i fUlanilingen tilltåtmaaaftvo, alt be en tuis bag willc begrafroa mannen, men utan bitritt af paftor, ty te more) af baptiftcrnatt fant- funt. hgrafningelagen tom, och paftorn, fem anlåg, att tett DU< efter !utbed! begett fig till fyr• ritual berbe lcgårttn. ter beararningeu Rulle eda rum. .tatt tråtte fram blant Orterna tia grafrocn cg, bt)rjabc att ft3rråtta jortfåttningen, tå en tel of hela far- Haute, au ej 'paftorn bebbfbee; men beu orubblige betten fettfalle tel rat- tat!, lider tet nit 6friga gåfter, få fort te (mitt, å fin fitta werfftältte jortfåftningen mar upplåfantel af dt- ftilligt cd) falla mull på fiflati. Brefkort från B414tad. (Till Laholm, nya Tidning.) Något borde man vitl i nlla fall såga för att fördrifve tystnaden, för det var tusan hytt' det har blifvit tyst i Bistad sedan sommaren och bad- gesterna tia försvunnit, jag vågar al- e= elA mig i backen på, att jag ekull kunna gå köpingen runds tre gånger utan att trAffu på en mensklig varelse. Allla hvardagar lika, och söndagen, hyn' skall mon då görn? lika enfor- migt, man kan då möjligtvis träffa på eller rånare sagt få se ett och annat !adligt ht..rdageaneigte, men det också allt. Några nyheter höras aldrig till, om man ej vill anse bom nyhet, det Råstads drångar om söndageqvållarne Daller till e k. hundfröjd med ty åt- följande slagsmål. men vore jag po- lis, d »kulle jag visa dem att dåden: fröjd år förbjuden och att resande bara få Kulas från och till n tutionen med helt lodvud; afveneom att låta !eken, eorn ej stå dem i vAgen, blifva på sin plata @amt oförderlvadt, ty nu !eden det Ar etiingth A Pershög och taga leindingar mer gA deras rått förn5r, iucn Ilekogsk nollte pigor fine hvilka de, på kull med klappande - ;siaren och nyanlagd mullbank i all- sköne tysthet - emellan tre och fyra ögon, deall förklara sin obegripliga kaderlek, så kunna ile gerna, då dc ej kan styra sinn syndiga klometer, hålla sig derifrån. Vore jng Ludv. SCI1WellZ PÅ skulle, jng lagga RAtseanr teiver allt deruppe — med påskrift förstått (så att ej hyggligt folk riskerade komma i dem) — får okynniga lym- lar' — ja ja, jag vet nu inte, kan- handa brukas inga påskrifter pk IM- saxar, roligt vore i alla fall att fil tag i dem eller de soul utöfvnr oskick- ket .Kalle Gladera brukade förr i verlden, införabåstededrangarnes man- dater i liestads-tidningen och det gjorde godt, men nu hörs han aldrig utaf. livar finns Kalle Glader? In. n. 6rannbuben. Henrik Ibsen var i lindaga gast hos den högersinnade Aldre danska «studentföreningen«. Innan Ibsen tog emot inbjudningen, frågade han, om föreningen vore politisk eller ej. Derpå svaradee, att föreningen alls icke år politisk. Då gick Ibsen. Så pass •politisk« år föreningen lika vål, att hon upptrAder som kår vid högerns politiska fester. För att fil skalden till gnet, brukade man en nödlögn — och det lyckades. På festett var Ibsen ejelfsagdt mål för många ovationer, men ejell var hun mycket ordknapp. Vid gillets slut tackade han vanligt för honom vised Illvilja. Det var allt. "Politikens" utgifvare, redaktör Hörup, Ar dömd till 100 kronors bö- ter för en af Georg Brandes skrifvcn uppsats, sotn innehöll förnArmelser mot en fröken Grundavig, en artikel som för resten gifvit uppslag till hd- tiga ordbyten mellan Brandes och Iljörruison, hvilken senare i skarpa uttryck tagit inuti för fröken Grunds- vig. Om danska statsverksproposi- tionen yttrar tidningen Politiken: allon upptråder i mycket blygsam- mare skepnad An hennes föret.rådare. Höarken belastningar eller proviso- riskt påbörjade arbeten hota dcnnn gång med en oroande underbalnns. På detta ,Att har det lyckats finans- ministern att göra budgeten för Ar 1888 — 1889 öfver 6,000,000 kronor lägre An den man trodde sig kunna bjuda folkrepresentationen i fjol.. llorgenbladee alger: «Det år ett försIng till tinansIng, livarom mun kunnat enas genom tillmötesgående från mila sidor — om icke de olyck- liga provinorierna Arven har lade sig hindrande i vAgen. Vi v.etaicke, örn minieti!ren på ullvar önskar un- derhandlingar, något i mjelfve karak• teren af det framlagda förslaget kan tyda hArpå, men om så skulle vitra, ont ministi:ren verkligen har en {anala al att den ej lengre har råttighet a:t förspilla dyrbara Ar af folkets lif, si år det viset att minist&ens olyck- saliga förtid nu reser sig mot den samma och tråder hindrande ivAgen för de båttre Asigter, till livilka den må hAndu kommit. Slittist&en hur icke, så vom saken nu står, kunnat bjuda folket sådana vilkor som kun- na leda till verkliga förhandlingar. Redan första dagen bar den kaetnt — gång. När de gått, kommer mor fram och tager pen- game ifrån mig och säger: Somna igen, din satunge, annars skall jag slå sönder hvart enda bett i kroron På dig! Så sluter jag ögonen igen, och så börjas det På bytt igen. — År din moder på samma plats som du, Fanny, eftersom hon tager pengarne ifrån dig? — Åh nej! Det skulle förderfva alltsammans. H on står på lur på andra sidan af' Trafalger Square. non vet nog hvad hon gör! Ibland är jag så trött, att jag somnar på allvar, och då får jag det riktigt bet. t — Slår hon dig? — Så ofta hon kan. Barnet blottar sina små axlar och vår reporter ser på skulderbladen, som sticka ut likt knifvar, sår och blånader. Det fine godt utrymme inom literatu- , rea för en ny bok, behandlande >Englands mödrar>. Fannys lilla rygg är blåslagen, och när reportern vid- rör eb af strimmorna, låter barnet höra ett sakta el- dande. Reportern: — Låt oss nu tala om Blanche. Fanny: — Ja. livad hon är sen i qväll! — Ilar (ht känt henne länge, Fanny? — Så länge hon bott här. — Omkring tre månader! — Det kan jag inte säga. Det var on ryslig varm qväll — sent och jag gråt; jag kunde icke hjel- Pa det — j„g var så hungrig och mor hade icke gett en provisorisk lag hindrande lot den våg, A hvilken förhandlingarna skulle ske. De provisoriska lagacne hårman sig.. I stateverIcepropositionen aro blund annat utgifterna för den mycket unr- tullade gendnrinerikåren berekitil, till 908,610 kr. 88 öre. Till !tyg - gandet •f slya fartyg begAres dere- mot denna gång endast 1,200,000 kronor. ML_ GitdsfOrnekelsens sena- ste apostel. Från Stockholm skrifver en korre- spondent. För första gången, så vidt jag vet, har nu offentligen i en förellsnings- all i hufvudetaden förkunnats ateis- men, den rena förnekelsens Iåra. En gång förut — men det var vid Lill Jens — har ateiemen haft en apostel, herr Branting, som i ett fö- redrag oin religionen framförde eatn- rna saker lör en hop obildutle arbe- tare, sunt nu i arbetat efaieningen. stora sal förkunnat, för en till om- kring 150 personer uppgående för- samling af bildade man och qvinnor. Den, som med ungdomens trotsiga mod vågat detta, år studenten V. E. Lennetrand, hvnrs namn redan på te- legrafens vingar flugit öfver landet, icke för hvad han talat och sagt, utan för ett polisförbuds skull. Arven de »bådande» punkter som gilvit myndigheterna i Upenla anled- ning till pohsförbud och åtal åro all- månt utbasunade i pressen, så jag be- höfver ej uppehålla enig vid dem. livad jag har vill berAtta år något litet om »den nye ladarense person. livem ar hr Lennstrand? lir Lennstrand år född i Getlo 1861, således blott 26 år gammal. Hun uppfostrades i ett stat kt reli- giöst hem, der både fader och moder till och med lutade åt pietinmen. Sjelf fyldes han tidigt af etarkit religiöse behof, och ylar, redan innan han biel konfirmerad, mera kluta- etiskt pietistisk ån föråldrarne. Så hkr han etudtnt och kom till Upsala. Ilar etuderdde han föret teo- logi, men såg icke tillräcklig verk- !inenhet för sig som yrest, tittin be- elöt sig för att utbilda sig till miesio- nar, för nit gå ut i hednalned. Men under studierna harfur korn tviflet, och :ned tviflet forskningen. Steg lör steg, tum för tum måste de gamla förestållningarne vika för de nya, och nu står den unge mannen som mienionAr, icke lör hvite Kristet lera, men met henne, .och lika fann- tisk mot, som han en gång var för benne. «Ing hm- berättat detta — braket stöder sig på en personlig bekant- nkap med ler L. — för att den rått- visan (lock måste blifva honom gjord, natt hua år en verkligen sanningeso- kande ende, att hans djerfva företag grundadt på en maktig öfverty- gelse och en brinnande entusiasm, och att det icke, såsom man redan velat göra troligt, år ett dumdristigt och o försynt försök att göra kapital af verldsförbåttrarebråk och refortna- toreprat. SA dr det förviseb ej. Och då han nu, hår i Stockholm, trots per- spektivet af fångelse, som till och !ned kan blifva straffarbete, icke kan och icke vill tiga, torde detta vara bevis nog för hans Ärliga uppsåt. Hr L. har tidigare utgifsit i bok- handeln en del eentensböcker och dy- likt under namn »Evighetetanketrs, sUr min egen verld. nek 'FA sidare, Förelåeningarnn i t Upsala torde komma att få ett intreresnt efterspel . Polismyndigheten har tounelt lir Lenn- strand inför akademiska rektorseni- betet till vederbörlig åtgÄrd från dess sida. livad rektorsembetet vidtager för åtgArd, halva vi oss rj bekant, seger Fyris; sannolikt kommer det att öfverleinna saken till vederbörlig domstol. Varder då hr L. fald, komma naturligtvis de akademiska myndigheterna åter att . upptaget frå- gan lör den Algård, som kan vara af nöden. Blifver han derernot icke fAld, torde nAmda myndigheter san- nolikt ej upprev.; frågan. Det för- håller sig nendigen så, att då före- lagningen bulle, var förelAsaren in- sk; ifven vid universitetet, men hann Ilar sedan utgått ur den nation han då tillhörde. Enligt hvad sednare meddelas har hr L. blifvit kallad till förhör inför nkad. konsistoriet i Upsala. Herr Lennstrand anmAlde först i tisdag. sitt uttråde ur universitetet. Hoa k. beflide i Upsala har han i onsdags ingifrit beevår (liver det af poliemestaren i Upsala utfärdade för- budet mot att hålla de två förelan- ningar, hån ytterligare tillett ttat i den påbörjade serien. antilletind, haft. jernvagabol. ;södra Spanien fått befallning att tillhanda- hålla extratåg för att i Sevilla, Ca- dix och Malaga kunna koncentrera två brigader infnnteri jemte artilleri- och kevallerifördelningar. Deetta trup- per nkulle vid haut geoost inskep- pita till de epunika besittningar« i Marocko för att företarka gurnisoner- na i Ceuta och Melilla. — Enligt ett annat, föga trovärdigt rykte ekolle trupprörelserna ha företagits till följd al revolutionera tecken i Andalusien. M Bulgarien. Ow man får tro ett telegram, som leder sitt ursprung från den parisi- ska telegrambyrån Agence Hava.' korrespondent i Konstantinopel,elculle Ryssland verkligen tia framkommit med ett positivt förning i den bulga- rinks frågan såsom svar på Turkiets senaste not. I detta svar skulle det heta, att Ryssland ville Randa en at turkisk kommissarie ledsagad furste i egenskap af ståthållare i Bulgarien. För öfrigt kånner sig Ryssland till- fredestaldt af Turkiet. förklaring, att prinsens af Coburg val år olagligt och att han miste lensna landet. Orientalisk ståt i Sie- benblirgen. Vid kejsarens af Österrike senaste besök i Siebenborgen mottogs ban på det ståtligaste, och den lyx och glans magnaterna vid detta tillfAlle utvecklade heekrifves som oerhörd. Aristokretien hade beslutit att mot- taga kejsaren-konungen med ett he- England. deregarde, som uppsatte! på några Som ett telegram i korthet omta- veckor och bestod af 43 magnater. lat, egde i söndags i Ilyilepark i De hastar, som detta garde begag- London ett massmöte rum i syfte att nade, voro af utvaldatte slag och protestera not de af andra stater be- renaste blod. Man kan i vesterlan- viljade utförselpremierna, epecielt det ej göra sig en förestAllning om cocker. De engelske arbetarne för- ilen asiatiska ståt, som vid detta till- klarade i min resolution, att detta fAlle utvecklades, om de angolika ju- premieringssystem skulle göra dem velerna, färgernas harmoni och det arbetslöse. Mötet utlopp utan att underbarn intryck som magnaterette Ilen nlInitinna ordningen stördes, ehu- kostymer under paraden gjorde. ru en MUNS* tvetydiga gestalter från Så har t. ex. baron George Banffy Londons Eustend vallIårdut till mö- ort attila (åtsittande lång rock) af tet. 1Ien så hade också polisen vid- siden med enörinnkeriurbeten af guld tagit osedvanliga försigtighetsmått. och knappar af dyrbara perlor. Öl- Ända från Hydepark till Trafalgar ver axlarna bar han en kappa n la Square voro två polismån posterade husar af ponsorail sammet, rikt bro- för hvart tjugonde steg, så att man derad med guld och kantad med so- kunnat tro sig vara i en al Tysklands bd. Kappans snören voro samman- polisstader. Lyckligtvis befunnos alla satta af rubiner, turkoser och perlor. dessa föreigtighetstmitt ölverflödiga. De åtsittande röda benklidern• vom rakt broderade med guld. Stöflarne Ryssland. voro af gult ennrokin. mössan af röd Dun förut omtalade politiska pro • sammet med mårdskinn och örnpenna cessen . i Petersburg torde komma att samt dyrbara perlor som kokard. tagit sin början den 10 oktober. Icke Täcket på hans liAet var blått, mindre Att sjutton officerare Aro an- guldbroderadt och pryda med turko- klagade. Den mest kompromettera- ser, rubiner och andra dyrbara ste- de tir artilleriofficern Moln och rna- nar. Den antika sedeln var likale- rinofficern Kolodowekij. Domstolen des hettan med dyrbara menar, och Ar sammansatt af både civila och nei- atigbyglurne voro ett utmarkt arbete litArn element. Den består of fyra af sinidt jern. stabsofficerare med militärisk ordfö- Baron Nicolas WesselCnyi bar at- rande samt flere jurister. tila at guldbrokad, kappa af evart e.ontnet, garnerad med astrakan lik- Spanien. 1 Mulltid har man ögonen låsta på nande hufvudbonud med en häger- Marocko. Anledningen Ar den, att fjåder och kokorden sammansatt nf sultonens af Marocko lielsotillstånd dyrbara stenar. Kuppettörenu besto- Irans antika sabel ingifver hull:Igor, och skulle nu han, do af turkoser. som drifvit ett ep:msk vanlig politik, var af högt vårde. Grefve Valentin Bathlen bar atti- nflidn, fruktar man ett ngn!' mot de spanska kolonierna på marockunska la af ljusblått siden ined silfverbro- denier, grån åtsittande benklåder med kusten. Under det tleu ministeriella pressen försäkrar, att epaneka rege- samma • slags broderier, ponso-röd ringen mottagit lugnande underråt- kappa med guldbroderier och öf% er- telser ont sultanens at Marocko hel- sådd med perlor samt hågerfjader i sin hufvudbonad af blå rummet med eilfver. Det mörkröda hAsttAcket var broderadt med guld och perlor. Alla dessa fårgnyanser harmonie- rade på det yppersta, och hela skå- despelet var det mest lysande man — 61 — kan binka sig. Vid den gulaförestallning, som man Blanche kommer icke tillbaka, Hennes hyra är be- gaf på teatern för kejsaren-konungen, intogs hela parketten af 200 magna- tald till nästa lördag. Adjö. ter, klädda i nationnldrågter. Da- lian hade således icke gått vilse. Detta rum hade merna, i dekolletterade kladningar, bebotts af' Antony Cowlricks vackra väninna, och. det strålande af diamanter och familje- »inneslutna> var för reporterns räkning. smycken, hade sin plats i logerna. lian tog ut det; det var ett försegladt bref. lian Kejsaren uttalade upprepade gånger sin förvåning och beundran öfver den öppnade det och läste; en sovereign föll nr. stora mångd af qvinliga skönheter, — Sir, jag är i tillfälle att genast återbetala den som man på teatern, och dagen soveroign, ni så ädelmodigt lånade mig i dag. Hade efteråt yttrade han till ministerpresi- jag icke kunnat återbetala er den i afton, skulle ni denten: säkerligen träffat mig. Det är bäst som det nu är; — Det var i sanning en under- bart vacker qvinnopublik jag såg i ty jag har ingenting att säga, som jag önskar skall går. komma till allmänhetens kunskap. Jag skall alltid — Ers majestet, svarade herr von ihågkomma or vänlighet och jag litar på ert. löfte, att Tim, det år en specialitet för Sie- icke förr än om tro dagar skrilva något om mig i er benbörgen, att det saknar fula qvin- tidning. Om ni icke har annan användning för de nor. , gtrikes. medel, som af eder tidning för min räkning subakri- berats, ber jag er gifva det till de fattiga. Er ödmjöke tjenare Antony Cotrlrick. Stilen förrådde en bildad man, och den hemlig- hetsfullhet, som omgaf Antony Cowlrick, ökades ge- nom detta bref. En röst från sängen väckte vår reporter ur hans funderingar. Lilla Fanny var vaken och ropade på Blanche. — Blanche är icke kommen än — made vår re- porter. — Kom och ät din qvällsmat. Don lilla flickan sprang upp och gick fram till 16 Ur Lotion mesierisr. _ - (Sent inkommen annons.) Auktion Svinkreatur fört-tittas den 13 i Ståme kl. lo f. rn. och i•Edenberga kl. 3 e. tn.; den 14 i ',ögnas kl: 10 hm: och hos elagt; B. P. Andersson Truletnrp kl: 2 e:m: samt den 15 i Lahollus brotull kl: 10 f m. och hoa Anders Hansson i Tjer by kl. 2 c. ta ., på vilkor som vid tillfallet uppgifyas. Edenberga i Oktober 1887. Joh. P. Bengtsson. (858)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.