tack herr grefve! En <Unik Knut i hvarje hus nåsts sommar och vår fattigdom år afhjelpt. Det vnr sant, jag hade nå nåra glimt landtmånnernns bnI förliden fredag, den var i allo lyeknill skada att den var så litet besökt; det vnr ?kam af de landtman som skrifvit att inte infinna sig; till duna stora förtrytelse kan jag gagn, att de när- varande vo:o ytterst belåtna, tackade Schweitz sarskildt och lofvadc alla med en mun att snarast möjligt (Gr- ava det angenuna nöjet. 1 som voro n årvarande, 1 förundrade er öfver att ej en enda 131totadebo var nårvarande! Det var vål hage tankar I haden, mina våra landtbor. I båren veta, att vi 133stadsbor om sommaren Aro i Pershög på alla kaffefester och då dansa vi med velborna fröknar ocb baroner samt »conserrerarn med både professorer och hofrattsråd och så Aro vi bekanta med både köksan, k anunarjungfrun och lakejerna hos grefve Knut och eA spela vi croquet på samma plan som badgåsterna. Men för tuttan, nu går poeten och mitt pladder vill jag ha med, derför tadjåss mitt granna hår.. snillas regeringen och riksdagen in- nan detta år, utgång. NeDdoff, =bet. Ter (mott tring nig eeg garbett eii bitanbe notbild, ben bot la brabtont På tåben, ett ftan ben tvål många mil. Ca» nabo flammor ben båttber, bA fielftva af Angett be, bet år, lont ht torde b3nber i outlötgligt tve. 4In fanor nitö tunga tvingar bror fram atrofi bbc lieb, tving tprtrutnen ben Invingar, (ring murar, lom ratat no 34 Niger befi feua baud, når manen tentar en flit. etvab byte mAnbe ben fpana? 91aturene nelitabe lit? 4)u' icrtat trpmpa tamman af fök i ottobrramått. ilYttn — ler bu ber borta i flamman, fem ttger ur trtftort tjall? Ter möter ei Drattgematet met, Hårbens bdfwor en gatt, men tillber bet låga teet tova!) lifMet tott biuba ban. Dtvab gör mig att formen ryter ber ute tving OU mo' Tut mingarnr Utmal bryter titt fift mot 'vårt tagna bo. lies ögon. fotar ge :värme, raunlanbe11. Jacques. SAvom ett telegram beratter, hur Urlastande norska statsrAdsaldelning i söndags intraffat i Kristiania, der följaktligen hela etaterådet satnInts för att öfver- våga den politiska stallningen. Re- dan på simdags eftermiddagen hölls konferens i stiftsgården, dervid det förljudes, att statsrådet Astrup inlcm- nat Sin afskedsansökan. Efter de många anfall på regerin- gen, som varit synliga inom venster- pressen och älven gifvit sig luft i stortinget, kunde man vänta, att nå- gois kris i större eller mindre utsträck- A ena sidan ning skulle utbryta. har regeringen emot sig allt det «spi- rende og sprrettendee, sons icke vill ge sig tid ött stnilltn den första «riks- rattens, utan stormar löst 1)11 nya po- andra sidan stå litiska måltider. ode gamle, gode egypternes, de by- råkratiska högermännen, och speku- lera öiver hvilka fordelar de kunna vinna genom splittringen inom stor- tingsmajoriteten. Den radikala ven- eterns misenåje har nårmnst rigtat sig mot statsrådet Jakob Sverd. up och mot det inflytande, som «Oftedulnrna« (den religiösa venetern) anses ha haft pi regeringen. Så ha Afven regerin- gens hållning i jurvanken, tillamp- ningen af stortingsbesluten i förevers- frågan o. 5. v. gifvit sandning till klagomål. Nuturligtvis får der ej heller saknas det oslitlig') asjelfetän- dighetsstrtifvandets. Frågan ken dock bli, om ej ven- sterfraktionerna tvista så, att en tredje part, det byråkratiska missnöjet mot Norges unga parlamentnrism, förtje- nar på affåren. A Sedlighetsfrågan. En adress om upphåfvande el den offentliga prosti- tutionen framlades i Köpcnhntnn på ett i diethestles nyligen hållit kyr- komöte och försågs der med 257 un- derskrifter. Adreasene förfettnre, Kre- eterne V. Beck, Th. Rördam dc J. Vahl samt professor Westergant d, uppmana nu meningetfrånder att un- derskrifva adressen, som skall till- ryske ambassadören i Konetantino- pel, her från sin perrnissionsresa åter- kommit till sin post. Från Tanger telegraferades i måndags, att sulta- nens tillstånd fortfarande förbåttras. Oron för möjliga förvecklingar Ar duck allt jetnt i tilltagande. Utom de redan anlAnda spanska, italienska och franska krigsskeppen varnades Afven engelska pansarfartyg till Tan- ger. Nlgra, Cavours lArjunge och för nuvarande Italiens ambassadör i Wien, skall un- der Criepis resa till Friedricheruh eammentrliffat med honom i Frank- furt och der å nya erhållit uppdrng att öfvertagn utrikesportföljen, hvil, ken Crispi, som bekant, vid Depre- tis' död tills sidare ölvertog. Nigrae evar Ar Annu ej bekant. — Nigra har, enligt våra senaste underrAttelser, af- böjt anbudet. I Newyork en roi uti blomning når - der. bjerta, bu onödd ftvårmr, der brömme bu fans oeb mår! Ministerkris i Norge? linventerna dömdes till galgen, fan- gelee eller Sibirien, de öfrige benå- dades. Eitrikes. kom det i söndag. till en batalj mel- lan Henry Georges anhångare och den del af socialesterna. som affallit från honom. Innan polisen kunde åtakiljn de stridande, hade omkring 50 af de båda sidornas kttmpar blif- vit sårade. En borgmästares lyckliga ned- Det nya handelsfördraget mellan komet o 8. v. 1 Amerika hinder Frankrike och Italien, om hvilket för närvarande underhand- las, tros om ett par veckor komma till stånd, trots den (örstamning, som Italiens anslutning till tysk-österriki- ska alliansen framkallat i Paris. Om Stanleys framkoinst till Vadelni lut inga under- rattelser hunnit ingå hvarken till Leo- poldville eller Zunzibar. Till den senare platsen ha emellertid i förliden vecka budbärare anländ: från de stora sjöarne, som medfött vigtiga under- ratteleer. Enligt dessa var ryktet om hans antågnnde redan spridt bland alla stammar:te både vid Victoria- och A lbertejön och hade bland dem fram- bragt en stor uppståndelse-2 Blotta underråtteleen, 'att den från sin för- eta resa i trakterna vid Victoria Ny- anza fruktade Stanley anryckte i spet- sen för en talrik expedition, hade hos konung Vanga of Uganda, Emins farligaste fiende, injagat en sådan skräck, att han skickat såndebud till Envin med anbud om vånslop och förbund. Denne första frukt ul ex- peditionen skull sannolikt medföra ett annan, ej mindre vigtåg: öppnandet af en regelbunden förbindelse ofver lignruln med östra kusten. Envin am. :lade sanda emot Stanley två nfdel- n inger på de båda till Vadelai vestor ifrån fornode bufvudvagarne. Då Stan- ley-, om allt gått vål, senast i midten at augusti bör lin uppnått Albert Ny- anon, torde vi inom ett par veckor få underrättelse ont det stora och djcrfva förstagots lyckliga utgång. I ryska gnvernementet Pensa blefvo förliden mars 30 bönder sud- da inför' krigerått på anklagelse lör att i ett hemligt möte formligen be- slutit döda förvaltaren på ett herre- gods i kretsen Jussar samt (ave' verkstelde beslutet. Fjorton af de- det förunderliga ting, skrifver ett tyskt blad, men att borgniåstaren i en stad nedkommer med ett barn, torde vara något alldeles enastående, icke blott för Amerika, titan ock för hela den isfriga veråden. Fenoinenet har emel- lertid intraffat. DA nemli.gen borgar- ns i staden A rgonia i Kansas vak- nade en vacker morgon i september månad öfvcrraskades de af den un- derrattelsen, att deras mayor (borg- mastare) om natten födt ett sunde och valskapadt barn. Mayorn vnr en qvinnn, som uttal:no till dennu post genom sinn medbor- gares enliallign val. De amerikanska flickorna tro inga sippa varelser, som På lått för- lora fattningen, titan företå sig ratt bra på ött tukta efterhängsna indivi- der nf det otacke könet. En ung dum i Boston for nyligen ensam i en spårvagn och blot under fården ihArtligt och på ett synnerli- gen djerft sått fixerad af en midt e- mot hunna sittande ting men. Det hjelpto ioke, att hon icke hltsnde om honom, ej heller att hon fåt-tretti(' rynkade ögonbrynen och skickade boflum en förtörnad blick. Då haf- fade hon sitta ögon oafbrutet på en punkt af den unge mannens rockkra- ge, titt under hans öra, tog i början på sig en min af afsky, hvilken turulningom öfvcrgick till ett löje och slutade med att hon satte naoduken för munnen för att dölja sina fniss- !tingar. Den 'inge mannen råkade i den dödligaste förlägenhet, rodnade och blekande ont heart annat, flyttide sig oroligt af och an, vred huivudet i alla möjliga riktningar och rullade med ögonen som en landeortfinktör för nit få syn på det misstankte stal- let, och slutligen rusade han med af förtvitlart vane/Oda drag ur vagnen ÅTTONDE KAPITLET. Följande väll bad tjensteflickan I3ecky, att få va- ra uto till klockan tio. Under denna tid skrot hott till en vän i landsorten ett bref, som vi taga •oss fri- heten meddela. — Min älskade Fred. — Jag vill nu berätta dig allt, som händt, sedan jag sist såg ditt kära ansigte. Jag har icke kunnat skrifva till dig förrän i dag, af det .ekäl att jag icke fått din adress förrän i morgse, då Jag fick ditt bref. Det var kort, men jag var öf- verlyckiig, när mannen på postkontoret gaf mig det. Han såg misstänksamt på mig; han tycktes tvi fla på att en person i min driigt kunde erhålla ett bref mod dylik titel. Du undrar nog häröfver, mon du skulle undrat mera om du kunnat se mig, när jag frågade efter brer från dig. Var nu lugn skall du få veta allt. Lugn! Tåligt Har du icke varit det? Ilvilkon annan skulle utstått kvad du fått utstå mod sådant '"fa nufisks," En 1Jp salahis to ri a. En ung teologie studerande, som berodde af en ein ogifta tante godhet, skrot till den gamla fröken, nit han lör att få månadsanslaget att racka till miste uppoffra mycken tid pi privatlektioner. Det tyckte gumman var synd, och så reste hon upp till Upsala för att se om den kåre gos- sen. Når hon köm utanför dörren, hörde hon ett besynnerligt smallands ljud, och når hon titan titt knocka trädde in i rummet, stod der en ting flicka, som rodnade mycket vackert. Vår unge teolog var också synbart förvirrad. — Du håller på med en privat- lektion, ser jag, sa' gumman. — Ja, kåra tant, denna unga hö- ken skall snart gifta sig med en mim- pinnar, som skall ut och tala Guds ord för de stackars små hednabarnen, Jag har lofvet att dessförinnan lira henne litet ... hm ... litet ... tamuli- ska. Vi sutto just och dcklinerade, når tent kom. -- Efter livad jag kande hörn Ar det visst ett mycket egendomligt språk? — Ja , ja ... ja visst ... ja, det vill sagt' det så fasligt ruhign ... lapp- ljud så. — .lag kan tro det; det ar vAl der- för negrerna alltid ha må tjocka Dip- pur, tyckte tanten, som reste hem :ned ilasta tåg. Men efter fjorton dagar fick vår unge språkkånnare nöjet emottaga följande bref: Min enolle gosse! Då jag reste upp till Upsala hade jag tank t att genom ett frikostignre månadsnnslag befria dig från dina privatlektioner, men som jag trodde mig finna att dessa lektioner — syn- nerlignst i turnuliska — göra dig gan- ska mycken gladje, hur jag nu lin- drat isigt. SjeIf fattade jag mycket tycke för det tnårkvårdiga språket och har re- dan tagit många lektioner deri för vår hederlige komminister. Vårt stu- dium har redan så framskridit, att det skall börja lysa för Ond i nåeta måntid, Vi °deklinera« aldrig; vi bara kom- parera och blomstra upp mera för hvarje dag, vi båda gamla tosingnr, Dit a utsigier pd ad efter mig ha naturligtvis harigenom ansenligt för- rmirkille, men jag Ar viss on: att du tröstar dig med den glada tanken, att en vetenskap, åt hvilken du sjell med så mycken ifver hångilvit dig, kom- mer att ytterligare kultiveras i sik- ten. Milton följer ett stycke cerat att begagna efter lektionerna; det är den sista g:1Na!) af din tillgifna tant Barbara. Fran Allmllitheten. Det mesopotamiske sprog. Föl- jande shuktprol. från en troligen ur Konradsbergs dårhus förtidigt utslappt Jag fattar denn gång penan för att modd Eder tillåtelse meddolla några nyhetter båri!rån etadden. Att meniekor finnas sunt finna det vara ett fint nöje att finna på odygd och dålighet år en dålig sida af den cnenekliga inneboende taelheten,hvare högsta potens år dålighet, det år en gifven sak, men att får fårkött begå- ra 5 kronor punet det år oförskamdt och detta hafser en slaktare från lan- net gjort. Detta bår vål beifras tyc- ker jag. Ert herre i staden hade hAromda- gen varit ute och ',tackat för maten. Detta år ju i sig sjelf ingenting att !Intima, icke heller det, att han fått i sig en hel hop .apartogryn.. Per- sonen i fråga geck hem. Lade sig. Sof, snarkade. Ett par spjufrar gin- go förbi, tittade in till den aofvande. «Der oskulden motser små ångler gå vakt.. Sofvaren har qvaft i rummet, svårt att andas med lungor. Inga gAler, fastan fisk. Vinnorna, starka erfar, sådana man har gode om, bu- ro sången med eofvtiren ut i vilda skogen. Han vaknade icke under transporten. Med «han° mena vi hår icke skogen utan mannen, sol- vare!). Vi som sågo på transporten fingo ett godt skratt. Af glAdje na- turligtvis öfver den hultet livarmcd den eofvende andades i den vilda skogen, Och vaknade. Utuf Så bars han in. Och så var det slut. Mera harroltst från ffituniehanba. F. gjutaren 0. Larsson, det se- naste S:ockholinsvalets • syndabock och nu föremål för så mycket offent- lig och enskild smålek, kan — me- nar Smålandepoatens °Sigurd» — med någon travestering ajungu likt en af våra Aldre, numera nåstan glömde skalder: .Jag vet ej rått; såsom min lefnad skridit, Om mer jag gjutit eller mer jag liditp. Alexander Dumas den Aldre ar mom bekant icke författare till alla de böcker, som bara hans namn. En dag mötte han sin son och frågade: — Ilar du last min senaste bok? — Nej har pappa låst den? Fröken får inte gå ut på en veeka Annu, säger !etre) envar- — Otn det galde mitt lif, doktor. svarar den unga denten, så skulle jag andå inte kunna Stanna inne lång- re. Jag har El många visiter jag måste gå på. — Men nu galler det inte bl- yet, utan jag tir bara rådd lår att frökens näsa för h-nu:tiden blir något röd om fröken vågar sig ut nu. — Nej men Kvad alger doktorn! Gun doktorn, jag .tunnar gerna inne en månad, ja_långre om så heltid.. Hönan, som jag köpte• af frun, var ()maffigt att äta, gager fm A. förar- gad. — Det år inte möjligt, goa frun, invandes- lörsåljerskan .fött. För flere Ar sedan fick jag ju pris för henne, vet jag. Nlitekvärdlgt botande af sinnes- En i Amerika utgiften medicinek tidskrift berAttar: Två vansinniga bletvo nyligen på grund af sjelfmordeförsök förda till en vårdanstalt för sinneesjuke. Den ene af dem ansåg sig vara en ko och stötte oupphörligt hufvudet i våggen; den andre ansåg sitt hufvud vara en På marken rullande kula, hvarför han oupphörligt våltrade sig på golftet. De båda dårarna fördes i !ramma cell och livat-dere af dem undetrattades om, att den andre var vnnsinnnig och Amnade beröfva sig liket, hvarfår han borde bevaka denne. Båda visade sig outtröttliga i sir. verksamhet, brag- tes derigenom ifrån grabblandet öf- eer sitt eget tillstånd, trodde sig vara friska och förvånade sig öfver den andres orimliga förestållningar. Si småningom förbåttrades deras sjåle- tillstånd, och innan kort kunde de båda såsom friska utekrifves från an- etalten. sjukdom. — Betala? Bah, pengar! Nej, ,dag har icke kom- mit fiir att betala. — Hur skall jag då kunna betala min hyra, det skulle jag just vilja veta, om ni icke kan betala för er? Kan ni säga mig det? — Jag kan icke säga det. Jag är ingen profet. Mrs Preedy tycktes komma till insigt at detta, ty hon höll tungan för några ögonblick. Dot varade emellertid icke liinge. — Om ni icke kommit hit för att betala er hyra, hvarför har ni då kommit hit? — frågade mrs Preedy. Richard Maux sträckte fram sitt hufvud och hvi- skado nästan ljudlöst: — Jag har hört dot ännu on gång! Verkan af dessa ord på mrs Preedy var förun- derlig. Han hade icke förr uttalat dem, förrän hon sprang upp från sin stol, cch stängde dörren bakom honom. Derpå öppnade hon dörren till den lilla skrub- ben, der tjenetflickan sof, och ropade sakta: — Becky! Tjenatflickan måste sofva godt, ty äfven när mat- modern stannade vid hennes sida och strök sin hand öfver hennes ansigte, livarken talade eller rörde hon sig. Sedan mrs Preedy återvändt till köket, stängde hon till dörren till skrubben och sade till Richard Maux: — Hör på, unge man, inga af era dumheter. Ruinera mig icke! — Ilvad tiinker ni på? — frågade Richard Maux. Ur Logdans itersterier. patient harva vi under gårdagen upp vaktats med , i kuvert försedt med utanskriften «magnuekrift. och kun- na ej neka vira låsro nöjet af att erhålla del af samma: Brefkort från Laholm. — 73 — — 76 -- hv'arje ord, som yttrades derinne. hot skulle i san- ning förvånat mrs Preedy om hon upptäckt sin tjenst- flicka i en dylik ställning. Åskvädret fortfor ännu en stund, livarpå det fort- satte sin väg ut till landet, lemnando regnet bakefter sig, och i strömmar utgjöt sig ärver den stora vadds- staden. och in i niirmaste restauration för att se sig i en spegel. Naturligt% is vas ingenting misstanke att finna på rock- kragen, men den lilla fröken. list hade befriat henne från den efter- hiengsne grannen. 19 Något helt annat. lir Petters- son möter på gatan vånnen Lund- ström, som står allt annat In stadigt på sin• ben. — Kåre Lundström, alger han, det år verkligen aritt att dricka så myc- ket. — Visat inte, stammar Lunclatråm, men att försöka gå been når man druc- kit al mycket, del år °rått.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.