2lut !tub be gutanbe frogorsepå Noetifon. De ter , till glortjion gran. 'ante ntaftana, etotbritattnien, %rant- lite,. 23clgitn, .torlanb, Zpftlant elhy rian. f matt, a trål-fat tn internatienell bftver. ettåtentmellei cingåenbe tett t cl af Tett- jon,(om ligger:utom te territoriella grånjerna. Mulna_ år„,i torget I öljantc : gör- !Aning af jpritor§der till fiftau och onera paletter em borb å fiftarefarltig åt förbjuttn. Met år af weil tioarena påhittet att töva jvritbruder. Utbytt af filt,; thit„okatibut fara mot bråH- 3atfug, bom roin i giertijött jålja andra nunor ått jviti- tuoja, mafte ha tillåtclje bertiti af finn Tejpa:bra regeringar och ko unberfa- (Wc intAct 'trånga beflarnmeljer. 86r- traactifiuntertafnateä i .Dagg tett 16 6:13. Zronföljbcn i ten rita. 13ntt't venbana beigt' har från 23erlin erhål- lit följantc telegrabfra mettclante, lent 'tål i ed; för fig ide låta ojannelirt, men åsnu jat nar betråt telie: 'Må hon- prinjen11, Dagar åto råfnabe, NU tet Reta fejlediga rata, fem bettår af !ej- nto, knott:mon tåliren fronprinjen), rine !Wilhelm, haft 2iemard ed, flabb minifdarn e, i Unna mera thiff a beftåttt- nicht em frenprittlette af ben be från fenametten. gejlareit finne Utefter i en pteflantaiion till fettet mettela, att 1d:up:liten gått Ontet till ;nåta beim. 3 gutitneborg tia q3ctereburg. janituantpus incb cprette hemula etutalai en egentomlighet, jom i sPe- tcriturg wådt [tett uppjeente. 3 lod. tagg innehöll :tenakler' aIghlatite offici- ella titninkett Witt telegram om cp. rend ref a. -ritningen menclate nemti. gen, cjarett teban i ennagå tett från Sti:vcittpnitt ed) att mötet i .23ertiit Rulle caa,,tunt y,i toråtagen, jålebe8 jant en tog tör titigt. gerft !rant på e. ni. mcOttInte ett edranuninter n( bbnia- gen rOttelle af felet i morgennumret. 3 1.‘eterebura trea att bet jelaf tiga nyv- alt ten met at figt influtit i titningen f ur att bringa fertuirrina i majliga ätten- tatplaner. Kina. Ett telegram, som i torsdags afton anlände till London från Ilonkong via San Francisco, meddelar detaljer om de liårjningar, blidka anatåldes af en tyfon, som den 17 gick öfver ki- nesiska ekön. lin Haj Ling, som be- bos af omkring trettio tuset) menni- skor, blel svårast besökt. Ofver tu- sen menniskor lära ha drunknat, och på fartyg och hus åstadkom tyfonen stor firrodelse. — Enligt telegram från Ilonkong har 'nitiske ångaren Wah Teung fattat eld på Cantonfloden och brun- nit ned Anda till vattenbrynet. 400 passagerare antagas halva drunknat. Fartygssammanstötningen vid Dover. Som vi i föregående nummer i korthet omnämnde, egde i lördags afton en fruktansvärd fartygssammanstötning rum utanför Dover mellan tvenne stora ångare: i Rotterdam hemmahörande ångaren Scholten, stadd på resa till Newyork, och ångaren Rosa Mary från Hartlepool. Stark dimma var rådande. Scholten led störta skadan och började genast sjunka. De fleet° passagernrne, som befunno sig förut, sökte komma upp på kommandobryg- gan. Under kampen 'Arom uinpela- des fruktansvirda scener. Passage- rarne tyckas ha blifvit från sina sin- nen af förnkrAckelse. Flere rAddnings- båtar nedsläpptes, men Scholten fyl- dee så hastigt med vatten, att föga tid blef öfvcr till rArldning. Af pas- eagernrno och manskapet blelvo 80 räddade och 'bildsatta i Dover, livnr- emot 130 menniskor drunknade. En engelsman vid namn Abbleby, som öfvorlefde den förfärliga kata- strofen, berättar derom följande: «Vi lemnade Rotterdam kl. 10 i lördag', morgee. Då vi kommo i når- hoten af Dover, hörde vi plötsligt ett fruktanevardt brak; alla skyndade till kommandobryggan för att få veta, hvad som förefallit. Man berattado oss, att Scholten blifvit pårånd af ett annat fartyg. «Genast gals befallning att utsatta alla fem båtarne, men det var endast möjligt att nedfira två af dem. Pas. sagerarno trängde sig tillhopa akterut, qvinnorna hade sina barn i famnen; några uppsands böner, andra kunde endast gråta. !långa passagerare blindo rAddningegördlar ont Jävet, men snart kunde man ej längre kom- ma åt sådana enår ångaren började sjunka för mycket. Många hoppade med råddningsgördlarne på sig i hat- vet och surnmo, till dess de upptogos af båtar från engelske ångaren Ebro. Detta fartyg stannade vid olyckastAl- let till kl. 4 om morgonen och förde de räddade till Dover. På eftermid- dagen hade åtskilligt passagerare på akAmt bundit om sig rAddningsgörd- lar utan att ana, att desse så annrt skulle behöfvas i kampen för lifvet«. Ett annat ögonvittne, Alven engels- man, borattar: «Ångaren Scholten uppsände rake- ter och blåste i ånghviselan; Ebro märkte detta och skyndade till rudd- ning. Jag hoppade i halvet och bief upptagen af en Scholtene båtar. Vi sågo många menniskor i hafvet, men det var ej möjligt att rådda dem, e- medan Vår båt var öfvelfull. Schol- ten iyldes mycket hastigt med vatten och sjönk blott ett par minuter efter sammunetötningen.« Allmänt förklara de räddade från Scholten, att (leras fartyg påseglats af Rosa Mary, ',varemot detta senare fartygs kapten påstår, att Rosa Mary påmints at Scholten. Emellertid be- rätta fiskare från Hastings, att Rosa Mary kort före katastrofen varit i klammeri med deras mit och derpå hastigt ändrat kurs -- antagligen i ataigt att undvika reklamationer - samt dervid lagt ombord med Schol- I sjellva verket har man ock ten. funnit delar af fiskenät fasthangande vid Rusa Marys bog. I måndags morgee hade 21 lik förts i land vid Dover. Enligt privattelegram från London till Nationaltidendc ha nu undersök- ningarne ledt derlitin, att kaptenen å engelske ångaren Rosa Mary blifvit !Aktad som skyldig till sammanstöt- ningen med Scholten. Defekta konstnärer. 1 .11enniskotiltlgtet har, som bekant, haft en naiv period, då våra föräldrar, svär-, far- och Inorföråldrar inte be- grepo hurudan dålighet de voro, titan etrifvade efter fullkomligheten. Vi, som nu krya, Aro slugare, mera pessimistiska och mera resignerade. Vi inse att vi — wed undantag nf en och nnnnn, som lyckats blifvn en fullkomlig bracka — alla miste etsarm i brist och ofullkomlighet, och der- före göra vi kapital af våra bri.ter och deponera våra lyten i den mensk- liga humbugens stora ränteförsäkrings. anstalt. Herrskapet mins den armlösa flic- kan Annn Sofia Andersson, rom reste omkring och sydde tnpinserinörn med tårna. Desslikes och Annu bättre mins herrskapet den enarmade grefve Zic- by, som fnlskeligcn föregett sig kunna spela med en hand allt hvad ofrålse, svenska, fattiga, ogifta och hektiska pinnotimlArarinnor kunna spela med två. Ilade han varit fattig, ofrälse, haft två armar oeh spelat för att bi en biff åt sig sjelf, så hade geschäf- tet inta gått. men nu gick det med glnns och han fick Wasnordens kom- mendörpIndriska, som egentligen inte år till för eqvilibrister, taskspelare och sönderskjutna ungerska grefve- fragment, utan för grosshandlnre, gri- anofahrikanter, oliAktntle bankdirek- törer, halfbåttre kyrkoherdar på Inri- det och personer i rillmänhet med rinnande Asigter, rena löskragar, fast hemvist ocl, medborgerligt förttuende samt armar och ben i behåll. Och folk gick på hans konserter, för det första emedan han var grefre och gick och bekantade sig med ko- nung Oskar, och för det andra för det dc små lytta barnstackare på Eu- genialiemmet, rom skulle ha halfva nettot, skulle få mat och logis och kristlig uppfostran och inte i en fram• tid ge sig åstad och spela pinno med fötterna eller blåsa flöjt med näsan eller trampa domkyrkoorglar med träben, ',vilket allt för dem, nåsoin °dekorerade och osnutna, icke nobi- lisernde, simpla svenska ung.,t san- nolikt gifyit klen recett. Ilvann? «Om det inte år samvets- löst och grymt att håna en filantrop, som icke spelar för egen vinst, utan barn för vAlgörande ändamål.? Nej, för n11 del, då herr grefven år rik och då nettoinkotnsten af konserterna icke på långt når motsvarar hans ann- nolika mat- och resekostnader, som han sjelf nu betalar, Ar det tydligt att det inte bara beror på barn men- niskokArlek att han med enhändt dunkande och vild pedalmiashandling söndersliter jemförclsevis hyggliga och snygga tonskapelser, ty då kunde finn lika vål direkt ge sin slant och tign; men Idin vill ha beröm och hand- klapp och kommendörspladnskor, och jag tycker från min tullskyddsvänlign ståndpunkt att det Ar oaustAndigt att föra de vackrare pladaskorna ur ri- ket, så länge en och annan af oss, landets barn, går omärkt. Jag teg så långe flickan Andersson sydde sofkuddnr med fötterna, men man börjar ta \Vasaorden pr piano med veneter tass tycker jag det går liven) vet kvart det tar för långt. vågen till slut? Den lemmnlyttn spor- ten kunde gå Anda derhån att vi, när kung Oskar dör, finge en kung utan ohufvud«, och huru skulle han (14 kunna stångas (ned norrbriggarne! Enligt flere musikaliskt kunnige och ogrefligt sansade personers om- döme var herr grefvens spel pregladt af något nervöst, mngtlöst, Angeligt och tillkringladt, alldeles som når en gntirtunl hallblind, reumatisk pudel skall rådda en korr från ett i raskt tempo framilande aIngtarelann. Vår tid vurmar för slet tillkrång- lade och virtuos:11~4;n. tnen innnn Hinn förela2ger våra stråkorkettrnr att utföra sinn saker med tårna, hop- ps, jag att man ändå kastar en barm- hertig tanke på dem, som inte tycka om lukten af fotsvett i offentliga lo- kaler. ,ing hatar orättvisor och jag begri- per inte ',varför en menniska inte ska duga derför att hon inte skjutit af sig artnarne, brutit af benen eller Ar blind! Hår rena ju omkring «blind- kapell« också. Men det kan då, för- stås, lin något skål för sig i musik- salonger der man har elektriskt ljus, ty sons detta oupphörligt slocknar. Ar sång och musik efter noter beevir- lig i sådana samhällen. Jag har en vän, som trodde att han skulle bli en öfvcrdangare på esskor- nott. Men bara efter 400 lektioner sa hans lärare: «Ni har ingen talang, men ni har ett par OfverdAdign näs- borrar. Vill ni öfvn er med att blåsa några bitar med den, så svarar jag för att ni skall samla mynt i svenska landsorten och kanske få. Literis et °nib" om ni låter kalla er Nasoni och «ryter ur er en konsert i Stock- holm till förmin för Magdelenahem- mete. (S. P.) Sigurd. Allmännyttigt. Hönsgården i november. 1. t- gallra höns, som nu i sitt fjerde år och icke äro basta agglAggare, ty så- dana kunna behållna armt' längre, Elos oss, der en gödd höna icke lin- gör mera An en vanlig, Ar bäst att genast skicka (le utgallrade djuren på torget, men på dem, sons skola användas för eget bord, betalar sig fjorton ringars gödning med teveto och mjölkrörn. Till do tidigaste tiggläggarne bland unghönsen måste en hönnskiitare, h vil- ken ras han An håller, lägga eArekiltlt mArko, ty dessa böra företrädesvis nnvAndas såsom afvelsdjur, når dc blifvit två år. Afvelsdjuren böra tlf- ven fordras bättre An den öfria be- sättningen, dock ej med fettbildande foder. För att hålla reda på de skilda ArskInssernn i hönsgården nnbefalles nf praktiske hönsakötare att tatuera djuren under vingen. PÅ huden mel- lan öfvcr- och under-armen målas ett streck med tusch, hvnri sedan pric- kas med en fin nål. Den punkterade linien håller sig under djurens åter- stående lif. Il varje höst tillsattes en ny linis. Råd till tobaksrökare. (Efter den nyss utkomna boken: Rök ger- ml! Men rök med förstånd!) Röran- do qvalitetcn tillrådes: 1) Försök al- drig att röka en cigarr, som år hård- rökt eller brinner illa! Ty då luft- tillträdet är ofullständigt, går mycket nekotin öfvcr i röken och dermed ål- ven i röknrens kropp. 2) Piptobak måste vara mycket svag! Ty till och med svag tobak blir stork, då den röken i pipn, tack vare det otillräck- liga lultrilltrailet och den deraf föl- jando lättade utvecklingen af nekotin. 3) Man undvikt i allmänhet att röka — 140 — — 137 — var naturligtvis säkerligen hans afsigt att utan dröjs- mål uppsöka or. — lian skulle icke hafva dröjt on timme — sade mrs Holdfast. — En timme! Nej, icko on minut. Han skulle genast skyndat till mig. ich tänk ändå — han hade ju ett barn, hvars ansigto han aldrig sett, byars läppar han aldrig kysst! 0, hvad jag är olycklig! Hennes vän stälde nu en fråga till henne, som väckte nya farhågor i hennes sinne. — Brukade er man hafva mycket penningar på sig! — Ja, alltid on större summa. Han har ofta mor än tusen pund på sig. — Det var mycket oförsigtigt. — Ja, han var mycket oförsigtig i penningeaffii- rer — sade mrs HoInfast — han brukade öppna sin plånbok i närvaro' af främlingar, utan att tänka på följderna. Jag har mor än en gång sagt honom att han en dag skulle blifva bestulen. — Jag vill ingalunda söka oroa or — sa« hennes vän — mon det är nu så länge godan ni hörde nå- gonting från honom — han har lomnat Amerika och begifvit sig till England — jag tror icke or make nr den man som godvilligt låter plundra sig. Om han blefve anhållen, skulle han säkert försvara sig. — Ja, säkert, om det så skulle gällt hans lif. — Det nr just hvad jag fruktat hela tiden. — Men — sade mrs Holdfast — om någonting hans sista brer lemnado on tillfredsställande förkla- ring häröfver. Hon tänkte att han möjligen var sys- selsatt mod att reda sonens afftirer; don aflidne var säkerligen skuldsatt. — Nu när han var död — sade enkan — var jag villig att förlåta och beklaga honom. Hon gaf lifvet åt ett barn och hennes man kom icke. Dag efter dag väntade hon efter underrättel- ser från honom, tills hon slutligen arbetade sig upp i ett tillstånd af feberaktig ängslan. Resultatet blef att hon sjuknade och blot ordinerad att fara på lan- det. •Men hon fann ingen hvila. Kunde någonting hafva händt hennes man i do vildmarker, der Fre- derick funnit sin död? Hon kunde aldrig drömma om att svaret på hennes ängsliga frågor fanns midt i London — vid Great Porter Spinn). På grund af sitt svaga helsotillstånd, undvek hon att läsa tidnin- gar. När hon var någorlunda återstäld och återvände till sitt hus i London, visste hon ingenting om mor- det. Hon visste ingenting ont Antony Cowlricks ar- restering och om det slutliga frigifvandet af den man, hvars handlingar varit insvepta i on sådan hemlig- hetsfullhet. Det hände sig, att under hennes sjukdom skref on vän till henne till Amerika för att å hennes väg- nar inhomta upplysningar angående mr lloldfast; det hände sig vidare, att mrs Iloldfast efter någon tid vände sig just till denne vän, för att inhomta hans råd. — Jag känner mig till mods, som om jag skulle Cr Londons neystorior. mörka cigarrer! Ty elen mörka får- gen tyder på, att tobaken genomgått stark jaaning, hvarvid mycket 11111.1.0.• nink utvecklas, hvilket tunne å .nåra sidan gör nikotinet fritt och derige- nom befordrar dess öfvergång i röken. 4) Irisk rank rökningen at Akta impor- terade hal unnacignrrer till det minsta möjliga! Ty erturenheten har visat, att do importerade havannacigarrerna aro do skadligaste af alla. 5) Rok aldrig ut en cigarr Ända till spetsen ty • den blir starkare, ju kortare den blir. 6) Rök aldrig en cigarr, som fått slockna och ligga! Ty cigarrer ligga på det viset till sig i styrkt, och nikotinhalt. Med alseende på qvantiteten gilves markligt nog rådet: sita så litet som möjlies hvarvid vAl 1.varje tink•nde lånare begriper, att det minsta nröj- lign år — ingenting! Men då förf. icke har tro på, att en menniska, sons börjat röka, kan lagga helt bort det — ehuru erfarenheten vitnar, att detta kun gå mycket bra — inskränker sig hane råd till att röka endast eter ma- ten. Rörande olika arter af tobakehruk angifvee tinusningen såsom den oskyl- digaste, men tuggningen såsom don farligaste. Af rökningen är cigarr- rettrökningen den mest och pipan den minst skadliga, under förutsättning att . man iakttager den ångslignste ren- lighet i fråga om pipans skötsel. Rö- rande cigarrer bör iakttagas, att do icke tuggan, icke hållas i munnen mer An 80111 år nödigt, rökas genom mun- • cken, som ofta förnyas och att vid rökningen röken aldrig nedevåljes. 36 Parichnba. Ombytta roller. 110e Zulukoff- rerna nerrakar den seden, att en ung man ej får inträda i äktenskap, förr titi han deltagit i krig. !los oss, mager en europeisk tidning, år det alldeles tvärt om; har börjar striden fåret, sedan Äktenskapet år ingånget. Ett lustigt uttryck förekom en dag i veckan i en af våra dagliga tidningar, hvarest nämligen i den vanliga notisen om sillfisket påstode, att sillen under nu rådande kyliga viiderleken kommer direkt ur sjön på jarnvägsvrignn, Sillfångstsåttet har såsom hårat framgår under allra seduaste tiden gjort ofantliga framsteg. Annonser. Kungörelse. Borgenårerna i Lars Pålesons i ri:o 4 Skogaby och hans hustru Kjer- eti Porsdotters konkurs kallas hår- med till sammanträde å Tjerby gAet• gifvaregård Thorsdagen den 8 nåsta December kl. 10 f. ni. för att beelit• ta nngAende försäljning af massans lösa och fasta egendom, bestilmma godemannnrrodet och höras i flera ofrign frågor, som konkursboet och dess förvaltning röra. A xeletorp den 24 November 1887 J. A. Selnknecht. Rättens ombudsman. 1031 — - förrättas af undertecknad nista min- deg den 28 dennes kl. 1 e. m. å E- denberga gAstgifvaregård å en del A. J. Johansson å C:o tillhöriga ut- märkt vackra ungavin, samt tisdagen den 29 kl. 9 f. m. hos Jöns Magnus- son i Töby; Gamma dag kl. 12 på dagen i Laholm brotull. Laholm den 25 November 1887. 1030 S. P. NILSSON. Inellegarfac Hallands läns hAstförsAkringsbe- lag Inom Höks härad kallas till sam- triantråde A Laholms hotell mån- dagen den 28 denna månad kl. 4 e. in. för att yttra sig öfver vid blifvande bolagsstAminan forekorn- mande frågor. Laholm Försäkringskon~. 1113'2 Slutförsäljning på fjäder. Härmed tillknnnagifves att fjAder- handlanden Sv. Andersson kommer att stanna hos S. P. Nilsson, Laholm, till och med den 30 dennes och fine sorteradt Inger af såväl gås- som and- samt nnruin fogelfjAder för köpare att erhållit. Laholm den 24 November 1887. 1034 9. P. Nilsson. Tillkännagifvande. I afton kl. 6 år predikan i N. Ny- bergs bostad. 1033
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.