Jane Lång, att jag fruktade detta halva något inflytande i hennes mans uppförande, ty jag hade genom din hart afskyvårda saker, som han vi å glaset beråttat om sin hustru och sitt hem. Efter mitt samtal med dig satte jag min plan riktigt i gång, och jag började omvändelseverket med hustrurna och ingalunda med man- nerna. Dessa goda varelser förstodo till en början knappt mina ord. De ön- skade visserligen att deras mån skulle vistas mera i hemmet; ja de greto bittert afv er de många timmar, som lifvct; (lock måste det höra till un- dantagen och icke till ordningen för da,'en. r' Lefver och verkar hon p å detta sätt, så skall hon sprida stillhet och trefnad till sin omgifning, och alla som komuta inom hennes område skola kanna sig vål deraf. Hennes barn skola valsigna henne, och hen- nes lycklige make skall prisa henne Såsort upphofvet till hans jordiska (S. P.) stillhet. &a1otm. tåppbål't. Cia "a?aUanb" trertlt3en WIR ftri`s wa roliga giftorter får fina låjare, lita gott om 4i f torserna arv f anning tutt [ban, tunbe ban omtala 4uru en mi fi tegb rebattör uns ber ftaben e—s f t • ita torgbo f å ifrigt bir• tabe guben bodus a jamma ¶tabe gåf t i f roa= reg irb att ban ide f brmåbbe reta hem watt ten famma bag eller ene påf i~ljattbe morgon meb at bane tfem gåenbe beligena. fsn annan ngbet tunbe ",taUanb" beråtta, ncml. att en roi bottn dare ort) anjmarig rebattcr i flere er f erf lob flingra fig ifrån ben 4onom åtig anbe mapenibf ningen, §trans för ~a n måfte bett ngligen, §uru gammal odl torputent ¢an an år babe till tropp ottf hål, f ulgå ra fin mårnepli t, oattabt han i in ttbnin f tånbiot if rar f& mårnepligte - erinrar oh om en anfT Poet, a ågan. Dett om unber Zr[!—nanfta friget ar 1848 (ton= lat ftref att man borbo i friget gå man ur hu e dc tillbragte på värdshuset, men det hade aldrig fallit dem in, att genom Snar p' tal. Ctmeban roi ide tårna famt f& fitt tira f åberneglaiib våga lit ocb sina omsor g er göra hemmen behag- någon uslare litteratur ån tibningegråt, ett blob; och att ben roar en lnntåf brrdbare, fem ligare för dem. Nu lofvadc de lik- bå en tiDning iter beljuga en annan, 4a mi brog fig unban en jåban plit. Aten öbet wiUe anfallit nen tibning, åutna ej betler bur• ej båttre ån att ban af en eller annan orjat viii att låta oordning och trefnad attrig ja not fätant nnlaUotrig; men nbbgae bod nu nobgabe9 en gång unber jamma frig f lustaga mata vid deras hemkomst. De hällo att fällvara cg. en reta förbi trig8ftåbeplatjen • men wib g's detta. Barnen blefvo rena och val 3 ~jalm(tab tinne en tie f åpbubblan upp- nen beraf tappaDc ban f å encepterna, att klädda, valkomsthelsningen vanligare blåft ttbning, l~ware f aber giftvit trenne bet ftov band 4uitru matteotta tbmma rn e ode bå och sjelfva maten bättre lagad ; med ftåtliga namnet " nllcuib", litalom ban åm. inagnen, broari Den flere bjelten åtte, unber. nate 4af wa fin toning till t uf mutet eller f LLtte3 fanns ben på papperet mebi3e mannen ett ord, hemnuets sol lyste varmare. ftnrpinnen f& alla i lanbftapet meb jamma Hon bad dem, att en och annan namn uttommanbe tibningar, l~wiltet t)an mara frupen. — unber f ot!aden. f a mi unbcr ebef brbinbelit inta, gång inbjuda en treflig g ranne ; afto- bet; båttre troligett albrig lgda9. gtåmnbe att .)jårmeb mi bart. b. inf pettoren Lf merber itts nen tillbragtes då med någon pas- titning attf rtll Yat)elmå Zitninge reb. perjon• ra, att ban bab e mertligen trpt f. b. i Mas sande låsning eller samtal; ja, stun- lisen innan ännu hane lille tibningeunge raren Cwenolond 1)uå, bet j. t. "gribbcm" . ettel lett bagen cc titan f åtebes ej tunte meta dom kommo fven ett par af mnån- l?wab bet blef af ben ungen, od allt jeban i aabolm6 grann jtap, fr 5,000 tr. Cabctm ben 13 2iugu f ti 1877. nernas klubbkamrater till aftonmåltid, 't. Z. tönt tig wcrlben har "nUanb" flere Fr. Chrietensaon. G. Romberg. men allt gick ändå stilla och ordent- gånget f&jctt net3~ra Denne, utan att Igdad ligt till. Min plan har således gått eds utatt att wi brytt oj; om band gnabb, — Om den sorgliga olyckshåndeleen, broil• fartraffli gt . Hustrurna tero l y ckliga, men betrattat anfallet fem ett 4uneglåf e. ten roi i förra numrcts o f ticriptum ontnåntnbe, tjugr f Ebb %L gare och jag hoppas du afven lir belåten. -Rujt entetan roi aulc "4aUnub" vara i vift raranbe fru titma en0, talt lit en annan wig bcrgttab tibnine, neml. Eabolm, Druntning, i närbeten af Kax- Ehuru det är troligt att Nelson uti att Rilla; men långt elit ben tibningen rån olm nåra Ctodbolm, beråttar -ag. 9198. aldrig anade det, så var det just på råranbc bn3end frågor, i tt) att ben jebnare ur ben 10 benne fåtjanbe: detta satt, som hon räddat honom tibningen år ultra jrif innat, l varemot' a1" "ett antal jommargåtter, boenbe i närbeten af 3aF olm, begafig t nåbagö mibbag ut sjeif från samma fel. Och med hela lanb" åt lita ultra tonf ermatim. Sjånbetiewid tomma tvi att je ". oUanb1" på en f e~eltur. We omborb waranbe perjo's vår själs allvar borde vi önska, att lifta Zcrebagertunimer, bett wår uppif t, om utglorbeå af grobbanbtaren . jcgren meb alla våra hem ende quinnor, som rått att lågenheten "3rib>~em" war f årlalD titt f. nerna fru och tuägor jta (eller jn f ter?) co tira barn ärade och alskåe familjelifvet. b. injpcttor (rf tvertcrg, fbrtlarad mara alben lamt mår omtgdte f ångare lir .genrit Pallen. Många hafva gjort den iaktta g c1- tel lanttinget . VItt åribl)em wertligen mar ven. Dmtring tt. 2 på e. m., juft ba båten sen, att den religiösa känslan ar }los f ålbt bar teparen f& jå mål e f f om fterf at-, uttnit i hårbeten af 8rebrittborg, tantrabe anbra uppgif mit, och att wi ide utjlun. benjamma, bå alla be i båten waranbe perie' gvinnan vida starkare an hos man- biga at en attta ront wijar nebanftåenbe intog. nerna tommö i roattnet, ocb tpwårr omtommo nen, men den verkliga orsaken till m f å tebCta funna tri åf tron prejentcr c~ bermib tre af Kfter tlRapet, ncmligen fru C:jren detta har stillan blifvit anfördt. intgg af tein, lönt mord vittnen wiDbatt,- jetute benneä odl be .ialiengren, ginar. Genom denna serskilda nåd tillde- beln, 4wttten bod, t mab roi bart, uppgjorbe8 emot be bfriga rabbabef. Drjaten till olgde• lar den gudomliga förs y nen sitt in- wib ett tillf åUe bå tentrabenterna mora far' bånbeljen tro trara ben, att båten, broilten roar tungt bartaftab, råfat ut får någon Imal- flytande åt samhällets kärna, ty så- beten upprtlmba. Ni stora "Malland"! ta borfur ide munnen jå full bå ni upptråber dana, som familjernas, som landets emot anbra tibningar, tg ni fjetf litrar ide må0 från ett f örbipadierattbe ångf artig lamt bertgenom lantrat". mödrar tero, så skola nfvcn deras sö- ben ofelbare i ;}tror. — enligt från !Waxlfetm ingången unber• ner blifva — och till en viss grad Ca wibt wi wcta bar mar tibning ide råttelf e bar man nu tgdate aterRnna liten afven deras män; men för att kunna innehållit mer ån en tean och bet mar bå efter be f brliben 1'JnObag få lorgliåt omtom , utöfva sitt råtta inflytande, måste wi t .'pt 2 (21) nppgåf tro att o. 4årabtlfl. tia fru t ji~ ren n d~ fröten 3 2lnberelon. Dcrs 41. be Jlarå war i egenj'fap af trono f ogDe emot roar hr aUengrenå ööga tropp ännu hemmet vara q vinnavs egentliga verld, af ftgttab till ,'arbcrg, t)wilten l'annotid mi . m. ej anjrå f f ab. och hon skall der finna tillräcklig tonat juft från — tiDningen " atlanb", fem 1 gårbage f verksamhet afven för de längsta da- måtte teban i ett annat x ertånna att bon — I Ilallandaposten från .ta(mf tab Iåf eo: ugSit i wåbrct och att be Btarå war iftål• (in olydsb nbelf e al bög t bettaganomårb art gar, om hon vill uppfylla sitt sköna kall; detta hindrar henne ej att med ? Iot — ftgttab i graf men. Ribtaget råttabe inträ ffabe ben 9:be benne6 inom f ige joden, ec wi Rota albris efter ben betan taga it§tl att lfrårige ynglingen 3o4an 3ernbatb vanlighet emottaga ett besök och duka tri nå ett notis från ". allanb." . riftenefon, i tlenft bod allä 23engtbjon i det gästfria bordet för en kommande "~iauanbs" filta e6rbaaonummtr funna ;finge, bet han mib lertiben pa altonen van, ja rifven sjelf deltaga i sallskaps- tri, att lon fartluts ba f roa mr tibning titt roar på p måg mot hemmet, f iranbe tvenne — 7 — — s— kymrens vrider, gjuta tröstens och kurlekens balsann i mitt sorgsna sinne! Men nej, hvarför klaga. Du har det bittre du, gumman min, som fick flykta han från den- na oroliga verlden.« Elden i hans pi p a hade slock- nat, men en ny eld brann upp i hans bröst. Isans kåra maka hade sgkerligen hört honom och gjutit ny kraft i hans söndersargade bröst. lian reste sig med ovanlig haftig- het upp från ltlnstolen, tryckte han- den mot Pitt hjerta och utropade: Låtoro oas söka sammansatta dc ord, som komma från Harald Dahls halft slutna lappar. nliar jag ej mera någon kraft? Kan jag ej åter rycka upp mig ur denna dvala i hvilken ,lag fallit, och an en gång satta mitt kara, sköna Ekedal i det skick det for- dom var? Finnes ingen, som kan rädda mig från det djup, i hvilket jag tyckes störta? Skall vanära, emadelse och begabberi bli lönen tör alla de lidanden och bekym- merag utkämpat för att kunna få behå lla mitt kara Ekedal ? Skall jag ej en gång kunna få saga till min eon: «Se har, min son, det gode jag af min fader aret, får du nu arf`a efter mig; sköt det så som jag gjort och lit det ej förran vid din död komma i någon annans hand! «Ack, att jag det kunde! 0, min maka, min saknade ma- ka: se ned från din himmel, och se hur jag lider. Ilvarfbr leenna- de dn mig så snart? Ilvarför kun- de du ej stannat bos mig, och, då «Nej, Harald Dahl! Lange nog har din st yr ka varit bruten; långe nog har du varit en feg ch svag kämpe mot förtrycket. ar liv man. vet, att lifvet från början till slut ar en mark, fullbevaxt af tistel; men gå på bara, lit det svida och sticka, och nog finnes val någon liten blombevaxtordbit, der du efter mödor och lid anden, kan få hvila dina trötte fötter! Ja, ,jag känner att jag får n y kraft, ,lag känner att nyrkane eld åter bör- jag för hårdt nedtrycktes af be- tj.iftar meb fig ocb ribanbe på bett ene, blef af benne 4a f tigt af ta f tab. Sib nebtomften till marfen flog 'an fig få illa mot en ften, att bu f tvubf Yålen lpråcfteå och biernan btettabef. wen otgdli g e, lom jnaraft möjligt intogå å lajartttet bårftåbre, befinner fia i ett mgdet år foga eller intet emtligt tilftånb, at , bopp om band weberf bc. en — På rdrt Tivoli, ffriftrerllanbå ~o• ften i .jalmftab, börjar blifwa faligt för lif ad; lemmar att lit f tmanbra ont gwållarne. Clagdmål ort) oorbningar baf ma åt ftiHiga gån. ger iLNrefontmit berftåbeo,- och man met till ocf) meb att betta inträffat på jjelf fra ben allmänna promenabplatjcn blanb f olti)opcn unber ben tib bå mulilen utf ure8, e uru bet. ta rått Inart 4cjbatb af potif enö mellontomft. (2niellertib gar Det ännu långro;arom gmåla len mar en perlen nod bjerf och tråd att bo- ta watt4(xfwnnbe polilen på platfen mcb re• rolrer. -get f orbra8 tvertli3cn en perjon meb mab tig att enf am natten igenom gå och baf ma tillfin F f teer orbninaen, berftåbtf. — Bandelen Ilaitnitad— li ernamo låret fr allmån traf it tomma att i<ppna8 ben 1 nåftt. Cept. — Stark vä.re ghet. 3 en tråbgårb i .jalmftab, bar nulien upptagits en potatis• planta, unber bwil!en f unnoo ide minbre ån 63 potåter, aUefamman af orbinår ftortef. — Strandfynd. %alftnbergå Zibning om' nämner i fitt jenafte nummer, att i närbeten af n)lorupe fr påträffat en minbre butelj, i broålen fann en papperGlapp meb påfirilt af fi' ljanbt ltpbelje: "gag tapten .t. (5. Main, f åranbe f teppct Tloltte (?) från . annorer mår (term — Rutan IM — Il. 1 i merits potabtd 5 man inf over borb -- roi f junfer tub mars meb ofl alla — roi bar 5 minuter till C-tagen. J. Blomberg, alf. Dosser, 1:fte ftprman. 2:brc ftrrman." glåmba tibninn tiEkiag er, att i betrattanbe af winben8 befiagenbet llnjtnn ide börge baf n,a bebuf t lång tib får att tiUruggatiMa af ftån• bet emellan olgde f tåtict ed. ben platå, ber fin. bet gjorbc6. — Bör en kung få gifta sig med hrem han behagar? Com man mes, gårmenf! lag en tung i betta af f senbo till en flat, lem ej ene liar lamma rått, fem ben ringafte un's betjåte i bane rits. jon får ej gifta legmeb en grenek gteinna, utan måste taga en ut- ländeka. Tctta onaturli ga et oförnuftiga at t gantref i jwenf?a grunblagen, btviltet fort • r nefå attare ed) en bet aubre ante fem f pn" nerligen ftatetlett ecb rifengttigt, firanleber ben befante norjTe f oltbbgfteletåraren odb för• fattaren åtriftoffer 3anelon, teban frå gan blif" wit wadt af jörnlone biet "Songen", till nebanftåenbe gttranben i "Vplanbencd elris" : "Mct roar någonting, fem i jgnnerlig grab gjorbe forntibenG tonungar Or i 7torgt li i<gt atbällne ot:b altags, trot8 bera6 abjoluti• tif?a framfärb, od bet mar berag innerliga eds f oltliga f ir4åUnnbe till fallet. Te gifte fig meb lanbet6 bettrar, be lef be från barni= ben f amman meb fettet, fånro be(; miller, bf • I. I)et Ar sommar och dessutom en härlig afton. Natten har nyss bör- jat utbreda mina af det förtrollande månljuset skimrande vingar och en stilla frid råder 8fver berg och dal. Vilja vi kasta en blick ini egen- domen Ekedals vackra trädgård, skola vi, om vi halva goda öron, i en skug grik berså derstades få afhöra förande ondes teviskningar förda samtal mellan en ung man och en tjusande langa om 16 å 17 år: «Och du reser i morgon Axel?a «Ja, Betty, jag miste rosa. Min fara för hvar+je dag tilltagande då- liga ekonom], visar mig tydligt att jag ej har något arf att förvänta, utan jag måste på egen hand söka förskaffa mig medel att kunna be- reda det hem, till hvilket jag hop-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.