E från öôster till wester, 1 i Vv rån ”nore till "jöder”. mà ekot i famma 4 tonart - lifaledes hôras, då wi hafwa ännu "dennes, SS SN "går med lo>, det 3 + men det går ändod,' i nâma noki$ mi. hafwa > det wid Luggude härad hade warit rånas ut! 4 =! fórut larer stått till rätta. pù Rnpit- + let, fortfor att neka. Målet blef på: åklagaren hr fiskal Hanssons begä-- ran "åter uppskjutet-« till ' den: 27e t a tl N = (Snfåndt) Namnet är ej sakens 06 betyder ofta | minus. Då: man tänner och efta har i vid=' I-rigt minne ftållen med êfwermenskliga namn, | tillodmed tingstállen ' med“ sina smà :”tius eftår till "hördingar”, hwilfa - uti uppbrus | saude häftighet gå fi langt uti tygellès brus | talîtet och rähet,- att det förefaller- oparti- | fla, fom ffulle de bra gerna wilja "Zugga | parterna inför rätta - (ett föga, Englalift_ bes jåwida ej tanten af sädant "målen Kulle föranledag. rilta uppuärksamhe- jens andar, som ju osà fatt: andra fidan ett teende, \narare_ i (en : Na ar, Fnglanamn); få är det à q werlligt nöje både att erfara oh midt bes fjunga ‘den tjujt. intagande "Ton af lugn . e< sans fom radt under förhandlingarite ins : | jön Luggude hårådörött. wid der nu sist af- utade ting -— i fanning, lifa hedrande för domaren sem i fannie för de ráättsôkande. | Det humana fått, hwarpa desja sednare bes ) EAST RR tillskrifwas lifa mydet vice | bäradshöjdingarne £. Tegnér ch Ifo. Afse- lus, hwilfa futit fåfom tillférodnande, som ' ordinarie domhafwanden Crafseord, hwilfa | tre namn wi derföre skulle wilja med Englas? | rôst-besjunga, om wi det kunde, få att deras mann — "”androm till. exempel uti ärans tempel" måtte sasom ârans mån warda kände från norr till förer. lifa angenäma företeelier ‘att omtala med ass | scende’ på det lugna, det insigtéfulla och, får ‘ wäl för domaren lande jom för parterna , | angenåmt tillfredsställande fått, hwarpä förs | handlingarne, under herr t. f. v. Häradöhöf- dingen -Odenkrantz* „ordförandeskap som Dos mare, handlades och utreddes wid Höls här rads i Tjerby sist ashällna Ting. Oh man +| behôfwer ide gå längre ån till den lilla sta» i nian uti herr Borgmästaren I. F. Lundes berg, fom städse_ wisar samma humana och insigtôfulla egenskaper, för hwilka han af * hwarje ráttänkande uppbär en wälförtjent akt- ning och hyllning. . -* Det ter .fi liedes, säge hwad man will, det ter, sig dod allt båttre oh bätte, fast det; går [mått "Framát". Det går ded! "Det år med pod, trögt går det; "fade en gång mår ofórgät- lige Talis Qualis, o< de orden få wi, ester hivad .wi hört, snart sjunga- omizen,*) Mi wi, länge fä fjunga 1 denna tonart och uti [mia Laholm, för att finna en sádan.‘ârans =. alla wädersire> få höra få angenäma företer - eljer, fom de, hwilka nu lâtit jig te — från PA och aa ". Frän ‘éster’ — helsar of den flara Solen oc) uti wester hafwa wi —"det brujande hafwet; men "bafmet är godt, det må wi ej flandra. Näpst behöfwer det wäl, "Liffom alla brushufwuden; men derefe “ter, huru dubbelt angenamt att: låga i def > Yatilla? wägor eller. fiyfwa def blanka bölja. Wi hafwa jäledes att alltjemt förmånta mera lugn, sand, stillhet oh frid och böra uppvär- ana hwarandra wid den ljufwa tanken. Eller "fule det warit bâttre för någon att höra, det en domare t. er, i Luggude härad i upp- a För NA KAN inför rätta ‘Luggat“ ceniza par er. Haswe. den fin mening för sig och châlle” den Hemma. - Wi utsprida den anges - | från DP. härom, i pr hwilfen uotís af motfatt âsigt mot wär, , beftämt hade blifwit förskonad, om fr af mote j satt pestassendet än hwad den nu på ett få glädjande fått wisat sig wara. Wi tilligga. Det år angenämt höra, att - wärt - lands yngre domare nu börjat wända bladet om ifrån att fåfom ide fållan warit - fallet att åldre domare på ett och annat ställe med käften huggit till rättfötande lika fom att de warit rytande lejon och gapande ulfs war eller fom att de anfett alla ráttsófande af . “« bet lägre solket wara banditer allißop. Likasom : den store. skalden Tegnér en gång yttrade: iger áro’ edjá oll”, få tunna menniffor âswen af lägre ftånd mwara. hederliga perfoner.., TR , 8 ; -®) Talis Duatis! rifter Hålla på ait från tr ee fet utgiswas, ' | if Y Þ . fr ye | . : (Insändt.) ,' Frâgas wederbörande à Nomdal om han will falla fin bn styrige, tjur stilla få att denne ej osredar resan e på landêwägen?! I Söndags war ins. illa anfatt af den wilde tjuren, fom Hill på att rent af förderfwa både mig oc ‘andra, Hjelper ide tenna warning, "få widtazes ftrångare âtgärder. | "att -attstlådningen eller tlädninggs-uitsena, läsa: är) tilltrodde sig ått.med wibhet tyda detta Ett komiskt tryckfriketsåtal- är, berättar tidn: "Dalarne”, får närwarande uted alla las > gens: E under behandling och utreds ning _härstädes.- En hederwärd torghandlande, I. S—n, fom'å stora torget hå | bårdhändt flagit en annan torghandlande ser munnen med en gädda oc, för detta trattas - mente fid litet "otalt" med ordningens uppe rättbållare Char ty>t det gå fin heder för nåra, ör detta farnavaliffa uppträde få fr i tidningen "Falupoften". Med stôd af try>-_ rihetsförordningens 3 $ 11 o 12 - mom.!har : „han derföre wådt åtal mot nâmnde tidning; - o< waldes med anledning häraf i Mändags átta-dagar jurymän O) . Tänkfrihetsåtal. "Hopp min Annicka". J'en hen smäftad tilldrog fig häromdagen en tätt lustiz Teen af nåftan tragi-komisk beskafs fenhet — ett flags putslustig "domaredans”. En flod gatpojfar oh några nyfiket snabbfo- tade landtboar af Yngre generationen, kring- „rände under skallande \krattsalfwor o< krum- spräng ett våp (thet är uttydt: enfaldig piga), hwilfen à fin fida förgäfwes figurerade med de lêjlizaste swängningar och armbäzsknufs- - ningar för att. undkomma den henne egnade | serenad och närgångna hyllning pá Sppen gata. Man . undrade hwad som ftod"på, oh: hôrde glädtiga röfter, atergifwa den bekanta "Hopp min AÄnnidasmarjgen”, tills man kom under: fund med — «orzaken till anledningen«| Pigan hade nemligen-ä trycderiet hemtat en ny tidning och under wäntan på denna eller fonjfe snarare på en förftulen blid från den mwadre typografen (hwad wet jaz?), râkat sätta sig pá de för en tidning färdigsatte stilarne oc sâlunda på den "akterdel af Tädningen, Jem har nårmafte beröring med "sitten! få ett gratiónummer af tidningen aftry>t — wis- serligen något ofullständigt od med ett!o< "annat litet trycdjel; hwaröfwer man dod ide mi förundra fig, dà man betänker, att pigan war helt ofunuig säwäl i asättningena som om den’ namulôsa atryckningeorten«z men lite wäl få till wida för spektaklets notificerande : fuliständigt nog, att man tydligen kundé på udskväder éfrergick denna trakta — mera fi>- man ide riftigt-reda på — ett I 6 eit arm’ samt ¿ — skaka oh på annat' ftålle 0, fh, ky by aus oh ett N. stod mål här oh der - astry>t med.en del andra besynneeliga hierop- giyfer, lift smá fmuteflådar kringströdde; men de att någon funde fammanfatta detta |äfte wäder-fenomén eller vått förftå en sä fållfpord naturföreteelse medelst de afbrutne meningars nes sammanfogning till bestämt helt. : En o annan, ”tedentydare" trodde fig tunna af lod. arm få ordet «larme, till och med «larmtrumman dá e tillfogades de förre botjtafdaftryden,! och ekakn, k och & m. m. sulle belyda, att äftand owanligt häftiga nallar förorfatat fajawä>ande skakningar och att ett ocfanlift ense injagat báfwan och förskrädelse, snarlik en Hejdlöd Revo= lution — utan att lifwål någon (som sagdt owanliga fenomen — ty få längt gid doc ins gen af de politiserande te>natydarne, ‘att, ens nâgon "lyfde näbb" öfwer eller "lade sin nåfa utt” de på "sittsen" kringströdde flädarne, fås som warande allt för obetydliga naturföretecls jer för att funna ens oroa, langt mindre för- skräcka nägon af te>natydarne från högre ort. Resultatet blef emellertid (derom öfwerens- fommo alla) att ett fådant äskwäder med all wißhet ”öjwergått” atrakten« — man hade ju läst derom både i Malmöstidningar och andra och tydte man, att fådant dunder, fom fwvifs weldutan - wida utsträ>t fina revolutionära ffrädfnallar ända in på det aputunianfta rs mamentet, borde, liljom larmtrummans ljud med all sin fafa, injaga häpnad och förflråcs kelse i frållet för wanwettiga frrattjat wor och tygeöja upptåg. Ja, man gid till och med få långt i jin iswer mot detta frifpekta el, att man hardt när wille wä>a — try>frihetsätal mot den få oskyldigt aftry>ta notijen. — Men, tänt! , . . om nu skwädret änyo utbrutit!? tádes något, . En förstäivniog strax derom påminner, - Han tog intet-rum — och ändå finner - Man; att vägen blifvit liksom Om "Ack, han vissté nog, som vi, betona ‘Samfundslisvets fordran; rätt ‘och’ pligt, ‘; Men af saktnod älskade han skona, - Mildra, sammanjemka och försona, Vaga allt på billighetens vigt "Då hans vagar aldrig sträcktes vida, - . Slapp han ock som oftast vilse ph V ille tanken sällan gnistor sprida, "Var det dock:från honom som den blida, Värmen utgick, ur hans stilla vrå. . Medgång kunde ej hans håg förrycka, Fortkomet var för honom ingenting, - Högre än hvad hopen kallar lycka Skattado han. glädjen att få trycka [rogna händer i en sluten ring.” . Hans var icke heller denna skygga Halfhet, hvilken ömsom ger och tar, På hans vänsällhet man kunde bygga Och det födde tillit, detta trygga Väsen, som sá uten bakbåll var. Tan blef hastigt glömd, som han begärde, Men jag säger bah | Den, som dagens hjoltar känna lärde, Frestad blir utt skatta hvarje värde I den mån som det ej skrikes ut. . Talis Qualis. ' > Fyllnadsgodg, Gamtal emellan Dia Lustig, och - Swen-Mustig. Ola Tuatigz Det âr; nu få långe sedan.’ wi snackade till hwarandraz wet du Nära roliga* historier att tala om hä att wi funna få of ex munter afton? E : Sven AMustig:' Jag fall förföla. Dà Fare o< Tegnér, den förre ‘war biskop i Lund oh den sednare biskop i Wexrjs, men begge på far Titt wis- originaler, den förre fåjom en a liga händelse. Tegnér kom en gång på bes êt hos Fare, då emellan desja gubbar upps tod”. detta famtal.” Fares "du torde wara od- göra mig den tjensten att Hålla kit tal bibelsällskapet här i morgon!” I _, hemliga esse, (ordet det fulaste i wärt frå, sä ‘att jag el - > en hustru, borde han ej fråga flidan; t : hade lan malt; han tude begära henne af ans graf till slut: "ta wara ett orafeljwar af: prestinnan - fiffigt fått att [affa fz ett stort brå : od an oh I ba.” Bönderna trodde det och “. non. fig politifus o< den fednare fásom flald ' ffa ordningen, inträffade tle märk- : Tegnérs "bet fan du „ju gôra sjelf.®. 7 Fate: "jag- båt. talat i ‘bibelsállskapet få - I fs många gänger att jag alldeles tömt ut fpråts. sn si 7 lådan oc: met ej något mera att jåga" > 2 ‘7 Tegnér: "tag ett'gammalt tal och uppläg.” Fare: "nej; det ‘duzer ide, ty de äro ‘irydta - PN a + Tegnér: "det. är. ej fagdt ait de äro lästa faftån de äro trydta." » - Ola Lustig: Wet du flere lita muntra bis E : storier att berätta? E, 4 ' > Sven Mustig: "Det war en. fyrkoherde C, „som predikade en warm sommardaz 1 T. lyre” | ka i Skânez men han war en karl, han, sem © - förstod hålla folket malet; några pannknäppee ' ubbar eller kyrkestôtar (fyrkmaltare) behö fan ide, Han funde ‘roa med historier och ann den gängen | frieri ch ak pi att predifa endast om — ‘ap örlofningar woro af . .:. . "Han pästod. att alla Ens, will uttala det); utan dá nâgon wille fr on ennes. far eller- målsman, emedan gwiunan , måfte rätta sig - efter dennes beftämmelje. "Men ingen borde gifta fig förrän han fått ‘ett: embete eller. flaffat fig ett jordageds, då han förft behösde fig en buftru eller då han fom i den belägenheten, som- apostelen Paus ‘Tus sade: bättre gifta jig ån brinna." Böns . derna hôllo på att uppgifwa ett gapskratt ders, © åf; men emedan sádant ej gid on i tyrkan, måjfte de, för att hindra det, hålla för nun , nen, De utstônde ändå ett högt: “ha! Ola Lustig: "An widare" öl Sven Mustig: "Det war i den gamla gos da tiden då fallet war alldeles okunnigt oh derför trodde ‘allt hwad presten behagade anffa . did! öttgry „sôlte. ett ftört pastorat: & fade till bönderna: ”miljen i rêsta på mig, få Mall jag flaffa cder fådant wäder i willen na trodbe rôstade på hos ion. På få filt Hö han ord, att då han tillträdt pastoratet tillställde han! en soen- stämma, hwarä han sporde so>nemännen: nå, gubbar hurudant wäder willen i ha? Några swarade: wi wilja ha; solsken oh wärme för wär säd;“" hwaremot andra ytt- rade: “wi wilja ha regn, få att wi kunng föra trädorna," Presten genmälde. då: ‘ja sä, ni äro ej sam, tå kan jag ide hj Delfi. - Derför hittade en preist på ett ß fet föttgryta: 4 | + meddelar försäkringar à hästar. mot förluster, orsakade af sjukdom eller + AD | Sveriges [ästförsäkrings-Aktieb s olyckshändelse emot en nu betydligt nedsatt årlig premie. — Vidare upp- lysningar lemnas af bolagets agent i Laholm 4 , Knut Cederberg. Veterinär. 1 “ Brand- och Lifförsäkrings-Aktiebolaget — +' i I i Göteborg, . afelutar genom undertecknad alla slags försäkringar! till billiga premier. d H; Henriksson, ‘| ee © Laholm «os 0 0 Den försynte.") ': Lof och klander skiftas öfverdrifvet, Hvar man månger sig i verldens dam, Ett jag vet dock, som blir obeskrifvet: Den försyntes gång igenom lifvet, | Der han sällan mer än skymtar fram, "I hans granskap fuller ett behagligt : Solsken öfver vägen, det är sant, , Men passionen finner det beklagligt, Att han drar sig undan striden dagligt, Går som pendeln afinätt,' eamvetegrant, Då ur lifvets syokrets han försvinner, Faller på ctt annat sätt vår; dom! SY I det senast utkomna häftet af tidakrifien NU Jes detta vackra poem af den bortgångae .- "skalden. i vt | i I De + 1 t Till salu: - Ett nytt gjutet tröskverk för två hästar är till salu för:180 kronor inlemnadt hos - ON. M. ÅGREN, Tjorby. a, förträgliga, rymmande fullt 63 kannor, oja till Latine billigt pris hos = | | L; HABERMAN N i Labolm. ' Diverse; Till två lediga. nattvnktare-tjen- ster härstädes ega sökande att med "bifogande. af frejdebevis inom, den 1 nästa. September till Brandrådet inlemna skriftliga” ansökningar. "; 'Eaholm den 1 Augusti 1877. | 'Spannmålssäckar, Å Brandrådets vägnar: Ferd. Hanson. _ Hömman . | oin 20—30 tunneland god jord i Hal- - land eller i Skåne önskas-arrenderas af en solid man, för att emottayas hä- — sta vdr, Laholms Boktryckeri anvisar. Nos de- ras ran’ : hjelpa er. ji - (orti) | Leuna) 07 olag | alli
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.