N:o 14.(33.) Tisdagen den 21 Augusti gf ' 2ieoag od rcbap tt. 6 e. m. girio e becan: för bett år 5 tronox, trcf fcracbrle ar 4 tr., batjt At 2. 75, ett jicrbcbcte martc bel öfri ~iDaingca nttomc+tr dr 1: W fet far en 4 fena° 60 are; pn pofanjtatt tilld(gce tvanligt poftarfmobe. töenummer 8 ört. ?Innonfer intemnae på byren a 4lteliern i Pabolm fenaft tt 6 t >rbagm fört tilningtnf utgifnanbe, od) betalas meb 8 öre för 3tuenfYa fant 12 öre för utlånbjta per ftnftilerab; för flötrr Ritar berdtnae högre prooifion tse upptaga. 3ngen annons intages unber 30 öre. tf bet TU efter Sttbattdr: 'l). q3 a n t s f o n. Sabotm 1877. Xrttdt bos (f3. fl a u t e fon. La boims Historia kommer att utforlir i en sarskild bok utoifvas spa d tillrackliät mänga abon- nenter anrnfllt sid. Flere prenume- ranter och subskribenter ståval i den- na ort som från andra stfhlen i ri- ket halva anlnalt sig. priset blir för prenumeranter 50 are, för subskribenter 75 öre pr ex- e 1nplar, prenumerant- och subskribentsam- lare erhålla heart elfte exemplar gratis då. tio exemplar redovisas hos Redaktionen. Kommunikationer. b.gL Telegrafstationen 1 Laholm hålles öp- pen: sbckendagsr kl. 8,40-1.40 f. m. och kl. 3,40 —4.40 e. m.; Sön- och helgdagar kl. 7,40-9,40 f. m. Yosgl. Postkontoret I Laholm hålles öppet: ebckendagar kl. 8-12 f. m. och kl. 4-7 e. m.; Sbn- sch helgdagar kl. 8-10 f. m. samt 6-7 e. ,m. Posterna afgå: alla dagar kl. 8.5 e. m. till Skåne. Stockholm och öfrige orter i Sverige samt & f. m. till Halmstad, Göteborg, Weinge och bnired. Mind. och Fred. kl. 8 f. m. till Rennes- 1öi; Vortorp och Hishult. Posterna ankomma: alla dagar kl. 7,50 e. m. från Halmstad Göteborg, Weinr.e och Knäred ömt kl. 3,10 f. m. från Skåne, Stockholm och öfriga Sverige. Tisd. och Lurd. kl. t e. in. från Renneslöf, Woxtorp och Hishult. Allt Lebotmstid. Hallands Enskilda Banks afdelningskontor i La- holm öppet Måndagar, Onsdagar och Fredagar kl. 10-12 f. m. Låneansökningar emottagas Fredagar, lån utlemnas Onsdagar. Sparbanken öppen hvarje helgfri Måndag 2-4 e. m. Direktionssammanträde första Måndagen i månaden. Drlitaelkammarens ordinarie sammanträde första Den 21 Augusti. Dagens krönika. Namn: Josefina, (den tillkomna, den tillagda), ett af afidna Enkedrottningens namn. Prinsessa af Leuchtenberg och Eichstödt var bon född den 14 Mars 1807, förmald den 19 Juni 11323 med vår d. v. kronprins Oscar, krönt Seeri- Qes drottning den 28 Sept. 1844, Enka den 8 Juli 1859, afled den 7 Juni 1876, efter en lefnad af 69 år 2 mån. 23 dagar. 1 något öfeer 52 år tillhörde denna kdla gvin- na Svejige och långe skall bon lefva uti ett öl- skadt fösterlands minne — odödlig så länge ett ädelt hjerta klappar i Svenskt bröst. Att skapa sig idealer, bilder af fullkomlighe- ter, af sann ogrumlad lycka, det år för alla folk och alla tider ett oafv►stigt behof — och huru gerna dväljes man Icke vid en sida idealisk bild, målad i de skönaste fårger. 1'1 denna vår af- lidna Enkedrottning Josennas namnsdag kunna vi icke annat an egna hennes minne en Runa utaf den skönaste benämning, fast vi icke förmå måla den i de, mot dess ovanskliga betydelse svarande, oförganglige fårger. Om '1•i vilja måla en bild af ungdom, skönhet, oskuld,` makt och rikedom och sammanföra allt detta till en enda brännpunkt, till en skimrande vårsky af kärlek; si! då haffa vi sett allt detta uti Henne, som viå minnets talta särskildt i dag vilja skåda sås om dagens drottning Vi sago det, och vi sago ännu mycket mer: 1'i så- go altven i Henne den ädla qvinnan. Först sågo vi den undersköna prinsessan och deruti allt livad fantasien kan måla i sina skö- naste fmirgor; men vi sågo åfven genom, ett halft sekel (kvad som måste varma hvarje ådelt bjer- ta), en allt mer och mer utbildad blomma, en Ros, som ej fält färgan. på Qfrar famtio år. Hela hennes framtidshistoria kunde Innefattas i de få ord, som en äldre man, med snillets blixt i sitt öga, yttrade om henne vid kronprinsen Oscars landstigning i Helsingborg straxt föreul 1822, då han kom med princessan Josefinas •ja- ord:■ -Hon år,• yttrade han, .den sjelruppoR- rande. Hon är Eugens dotter!. Åsgot skönare kunde icke sägas i få ord men — hvad mer är — icke heller något sannare. Den aftonen och den dagen som vi sist nämnt då numligen, når prins Oscar kom med prinses- san Josefinas ja-ord var en glidens, en hanryck- Tisdagen i månaden: ordförande apothekare F. ningens dag, det var en af de dagar kvarest det Hanson, sekreterare rådman Åkerberg. Fattlgvårdastyreleen sammanträder hvarje helgfri Torsdag kl. 11 f. m.; ordförande rådman Åker- Odla sinnet väljer sin rosengård och der minnet så gerna lustvandrar. Prins Oscar landsteg med Josefinas ja-ord — och Tegnérs bekanta helsuingeseång ;.r'd si g sam- ma afton ut ibland den vimlande och glddjedrukna berg. Bentåg afgå från Engelbolm kl. 0,25; 11,45 L ni; °,15; 7.10 e. m. och ankomma dit kl. 8,213 L m; 112,56, 3,16 samt 8,55 e. m. hvarje dag. Fredrik den store f gemenligen kallad «Alte Frits,=« König ron Preussen, vurmade i likhet med alla majeetkter för krigsmakten. Endast, rik- tiga hjeltår, minst 6 fot långa, fingo un- der han, tid anstållning i den Preusiska armen, och det var fur honom ganska 14 tt, att erhålla sådana, emedan han, med stora summor, som han tilldelade sina kicka krigare, vann allas aktning och till- 1h enhet Det hände icke sällan, att han t e n gel, tiggares eller vanlig bon- d~ skepelse etc. drog ut i bygden till samt trogne underlåter, för att utröna de- rse å igter om den Preussiska regeringen, k► gemakten och annat mer. Ilelst trifdes han dock bland sina solda~er. 1 KGningeber låg undf r tiden för vår bertttel+e ett litet g vårdehus nara floden Pregel, hvarest kartissonerna in das gros- se , vaterland knöto ömma' vanskapeband med Guden Bachus, dansade s'ingo och lefde glada (lagar)å dc ~ groectien de af Maj:t, deras &lakade Kottung, erhöllo fi k l. dnekeapengar — d. v. e. på statens be- N:o 317 Frick var en glad fyr, Alekad och efbilien af eåvlil sina likar som offi- CöT5e• Når tlertill adderas krLgardott- en Annas behagliga utseende; så blir tutntnan, ett sttlndigt vistaudc På varda- folkskaran som ryckte orden ur skaldens bjerta och sjöng: i huset «Glsdjen.K Minst 317 gånger på lika teånga dagar besökte sumna n:r. eGlådjenn och glad var han. En afton då glädjen stod högt i tak och kanonskot- ten hördes vida från bouteljerna, syntes vår Frick stornia hela fdstningar af flaskor och glas; allt gick lustigt till. Hn okänd tiggare hado under tiden smugit sig in i «Glitdjen,u hvarcet han åsåg allt och slutligen begärde en snaps till honom och de glada krigsbuesarne, hvilket han erhöll furst sedan lian på fur- hand licividerut. åter ett glas begärdes, hvilkct han slapp, att förskottera, och o, ve! når han skulle betala var kassan tons. Vår Frick, en barnhertig och ildelsinnad mennieka, var dock icke rådlus. Visser- ligen led lian fullt utvecklad kassafeber; iucn ett knep, som han ofta förut au nåt, stod honom afvcn nu till hands. J g vill — sade Frick — satta mitt evfird i pant sill dess jag får pengar af Kungen. — Får ni pengar af Kungen? — Ja, Kun- gen, som i alla fall inte år mer, han, ån ärligt folk, år det oaktudt en snÄll inen- niska, som ger oss så mång, pengar vi behöfva. — liten otn du pantsätter svår- det, )tur går det då i morgon når du skall exercera fur 11. Maj:t? och om du blir upptäckt, si får du säkert några års bak- te. — Sabclftlktningen kortoner icke i fråga viol uxersisen, och jag Ilar lienuna -Nar Maj har lofröt våra lindar, och vakteln slår p å lummig strand, då kommer HON med vårens vindar med svalorna till sagans land.. 1- Hon kom 1 — det var den 13 Juni 1823, hon land- steg på Svenska jorden, och aldrig har vpl en ekön dröm slagit in såsom denna. — Detta år mycket sagt, men icke för mycket. Aldrig har ett folk så innerligt deltagit i kongahusete lycka, som då! Hvad vore alla festligheterna, hvad var all den glans och högtidlighet, med hvilka man omgaf den unga bruden emot Henne, Henne s'elf? den oskuldsfulla, glada, milda, sköna, 17 åriga! — Det var en bild som aldrig skall gå ur minnet. Sannerligen man glömmer sig sjelt och — man minnen, man lefver i minnets dyra sken. Man vet att det år icke blott sken, det år verklighet. Vi hafsa sett Kolskenet. Vi skola och se mol. net för att rått fatta storheten af den Adla gviu- na, hvars minne vi i dag fira. Då solen hvilar pi molnbidden — hon ter sig då alraherrligast. Man vill icke så lått förstå huru sorgen och emör- tan kunna bosatta sig i de glånsande gemaken: men ack! de smyga sig lått in öfver de mjukaste mattor. Dess smårtfulla hvlskningar öfverrösta dock lofveropen och kasta sorgedoken öfver all herrlighet, all kro vch makt. Flere år följde visserligen af blomstrande lyc- ka, landets likamgeket som det älskade konunga- husets glädje. Ja man firade af förtjusning det lyckliga konungahusets högtidsteater och uttryck- te sin kärlek, sin glåd'e deröfver i de starkaste uttryck. Så sjöng en gång Eberstein: .Furstar samla s'11pnad magt, Att kring tronen hålla vakt — Oscar Ingen vakt behöfver — Honom vakar folket öfveri• Sidan var glädjen, sidan var grundtonen sond genomgick det Svenska folket. Men liksom all annan lycka var öfeen denna brdcklig. Olyckan skockade sig öfeer fursteparet, mest äfven Eugens dotter, öfeer drottningen. ilar gWde att visa sig varda g kronan, hvilken endast den förtjenar båra, som lyckan ej förblindar och olyckan ej förmår nedslå. Det blc7 drottning Josefinas lott, att inför lan- dets qvinnor visa, att det finnes en inre skönhet, som blott ofullkomligt antydes af den yttre for- gångliga skönheten. Detta fick drottningen visa. Hon blef djup nedböjd af smarta; men lyfte lerunder upp sin tårstånkta krona mot himlen. livad båttre kunde hon göra. Hvarifrån öm ej hdrifrån kommer dock den rätta kraften till koja Barål som till palats. Vi veta alla, vi minnas det ån i dag huru mån- ga af sitt b'ertas klsklingar den odla Makan, Jlodrep och Farorodren förlorade under s► korta ett annat handtag, vid hvilket jag filstat en rutten trädkapp, hvilket instucket i skidan ser ut sona en verklig sabel; ingen vågar förråda Frick. IlAr leinna vi tiggaren, Anna och Frick och infinna oss nÄsta morgon et vapenuf- ningsplatsen. Major X. lås opp en döds- dom öfeer Löjtnant Y., som varit olydig ntot sin Ilerre och Konung. Slutet af dudedomen lyder så: «en eddan åra, sona dem, att p3 sin Konuna befallning aflif- va en landaff rriidaro, kan jag icke göra någon annan An den bäste af mina solda- ter, hvilken, enl. major X. utsago Ar 317 Frick; alltså bjuderag och befaller nAm- t loarts eget •vård de Frick, att medels skilja hufvudet från kroppen på den otrob- Fredrik. ue Löjtnant Y. etc. En lysning genomilade armekåren, blo- det var nara att stelna då man hörde den hårda domen öfver en af de bäste office- rarne. Frick var blek som döden, lika trycket af fruktan att blotta sitt svårel, som för mordgcrningen. Ilar besinnade sir dock snart, knäföll för II. Maj:t och bad honom, tued. tårfyllda ögon, J blifva förskonad från en mordgcrning, sot) stAn- digt usåste tynga linne samtete om lian blefve nödsakad att utföra den; heldro ville han lagga sitt eget hufvud på stup- stocken. Inga böner bulpo; Frick måste lyda. En dotldtystnnd uppstod då -- den 11
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.