Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
makter, sola i alla afseenden äro oss efter år far göra samma tjenst. Afa- mer fln 10 gånger öfvcrlfgsna, och ten, som tillagas af goda bestånds- blir allt mer och mer öfvert gad om delar, kunde vara närande och sund, pning, om den icke förderfvades under till- företrädet af en fullständig afvu bygd på upprtlttade traktater mellan lagningen ute pit fältet, der sand och vårt land och öfriga Europas stater, annan orenlighet yr omkring och ka- anse %,npnin-sifrarne hvarje tanke på stas i kittlarna. Ofta tillagas den af afvåpning innebära landets förintelse orent mossvatten, fullt med kräldjur och undergång. Att vi i mer an 60 och insekter och nästan alltid brister år varit utan allt nilmnvlkrdt försvar nödig renlighet. I de flesta beva- och under denna tid icke varit oro- ringslllger år det endast den fattiga- ade af någon makt, innebar icke nå- ste delen af ynglingarna, som nöjer Pröfniagarnes dag — den år slutad, skön och gon lärdom för dem, som arbetat sig sig med kronans mat. De flesta fö- Arofull, men minnet lefverl Ännu i dag sp rider in i den fixa idéen att ingen lycka redraga den nedförda födan, fastän Svea land, lik aftonrodnaden det sin g lans öfver som sprider sitt rosenskimmer öfver de leende finnas utan vapen, förstörande krigs- denna år kall, och låta kronans mat nejder -der morgonens sol så herrlig och blid rann upp för all verlden att blinka.. Så lefde maskiner, uniformer och dylikt, som förstöras eller blifva föda för nar- hon — så amykade bon sin lefnad med de skö- en vanlig inenniska räknar bland det boende landtmitns svin. naste blommor och så slutade hon sin bana — I ett och annat regemente synas som ar skadligt hår på jorden. men först når ilommorna knutit si g till frukt. Landets döttrar! I, som )lekar det sköna, det Vi måste ha ett starkt försvar, stiga officerare och underofficerare hafva höga: rikt falla visserligen sommarsolens strilar öfver blomstrande falt en klar sommarmorgon, vripningsifrarne och når de se att det kommit öfverens om att bemöta be- men ännu rikare strålkrona skall bekransa Eder ena förslaget efter det andra slopas vriringsmanskapet med den största panna om I vid *det oför g etliga minnet af Josea- af riksdagen fästa de sitt hopp vid humanitet, bannlysa all godtycklighet na, gin och g ren sammalunda. 1568: alled Jean do la Valotta malteseriddarnes bevitringslnstitutionen, som efter deras och låta sig ledas af den strunnaste bekanta stormästare, ryktbar för stora bragder Is yn nerhet mot Turkarne. Fbr- mening bör utvecklas och utvidgas rättvisa. De som handla pit äetta nåmsta staden på ön Malta bar hans namn. till dess att derur kan utgå den v itrn- sått inse nämligen att man derigenom 1806: Svenska nederlaget Karstala i Finland. 1810: den 21 Angusti, i dag för 67 år sedan dal- pligtsarmc, efter hvilken man så in- — och endast derigenom — kan göra de Svenska riksdagen, i Örebro Franska nerligt längtar. varnpliå sideen tåld bland den sven- marschalken p rinsen af Forte-Corvo till Derigenom hafva allmänhetens blic- ska allmogen. Men de som hunnit tronföljare i Sveri g e, (sedermera konung under namnet Carl YIY Johan.) kar blifvit vånda mot bevåringsöfnin- så långt i förnuftighet äro i sanning ett ringa fåtal. Den inhuinana be- garna. Hittills har man varit van att tan- handlingen lär vara regel an i dal;. ka sig dessa öfningar såsom en lek, Befälet svänger vlirjan hotande öfver Bevåi ingsöfningarna. nödvändig, emedan man derigenom bevisringens hufvud och vid minsta Landets vipnino ifrare hafva, som trott sig kunna narra de makter, af förseelse mot reglementet kan lian kändt ltr, i åtskilliga år befunnit sig hvilka man fruktar ett anfall och in- vänta ett slag. Svordomar och'skålls- i den största oro, emedan de icke billa dem att den har vi ha på pap- ord äro på vissa beväringslager så tro på någon varaktig lycka för gam- peret år en verklig här. Numera har vanliga att man hör dem från mor- la Sverige utan igenom en stor, stark dock denna föreställning fått gifva gon till gvh.11. Vi hafva läst flera bref från lager- och vill öfvad här, och en sådan sak- vika, ty hvar och en känner att Tysk- platser. En »bevaring» skrifver: »Det land och Ryssland ega lika god kun- nar landet An i dag, till följd deraf att hvilket förslag man än framlagt skap om väsa bevaringsöfningar som är fegt att , f örolänipa och mnisshandla det blifvet förkastadt. vi sjelfva. Man har ju sett utland- en inan, som ej har rätt att försvara för ksdanen, 'ri Vitpningsifrarncs oro har Vä sistone ska tidningar skämta ofver de under sig. Att väld j'öra sig pd vapenlös man urartat till ett slags förtviflan, som 14 dagar öfvade krigarna, och för- är uslingens bragd och antar föga en drifvit dem att tala pm förräderi emot löjliga deras otymplighet och onatur- hederlig menniska.» Dessa ord förekomma oss vara rik- landet och dikta nförradarsånger». liga hållning i den ovana dragen, Förräderiet skulle vara begådt af dem alldeles som vi äro vana att se dem tiga. De borde med stora bokstiif- som motsatt sig de framlagda hår- vara ett föremål för skllmttidningar- ver vara synliga i hvarje kasern eller ridhus och de borde i inånftusentals ordningsförslagen och endast vltp- nas gyckel. Bevttringsöfningarna hafva börjat exemplar utdelas på hvarje laserplats. ningsifrarne, »Vltrnpligtens vitnnern En sak, som ofta väckt harm och eller kvad de kalla sig, skulle vara ådraga sig den allmänna uppmark- samheten och ehuru befälet nu för ovilja år herrmarschen. Efter de 14 ,sanna fosterlandsvllnner. Under det allt större och större tiden år ojemförligt humanare än det dagarna, under hvilka »bevisringen» del af nationen börjar betrakta hela var under en förfluten tid, finner man är ansträngd och utschasad, önskade våpningsvasendet såsom en galenskap dock att det befängda, det orimliga han att taga närmsta vägen till sitt i vår tid och omgifna som vi äro af och förnuftsvidriga än i dag regerar hem. Det får lian dock icke, utan i bevrtringsluigret. Svordomarna, eder- måste ej srtllan taga krokvyg ar, som na och glåporden hafva minskats, men förlänga vitgen flera mil. Harmsen oskyldige L1jtnantens hufvud lade, på de finnas dock qvar. Liderlighet och ser han måhända i fjerran sin faders dryckenskap florera, utan att något gård; men ser sig dock nödgad att stupstocken och den hemskar scener fö- synnerligen göres för deras stäfjande. sträcka kosan i en helt annan rikt- restod. bied hopknäppta händer och blicken Ofningarna äro i vissa lager mycket ning och andamulslöst gå en låna höjd mot himlen utbrast vår Frick, då in- och duna krokväg. genting annat kunde hjelpa. Sedan jag slappa och man använder den mesta Vi vilja nu icke tala om öfningar- tiden på inöfning af hälsning och fairgtfves anropat vår älskade Konung om nåd för en af våra käraste officcrar och annat, som icke har den minsta be- na. Om dem skulle en fördomsfri alla mina böner hos menniskor varit far - tydelse, om krig skulle inträffa. Nian fackman kunna ha både ett och an- fves; så beder jag Gud den högste, att klar ut ynglingarna som fogelskr.trn- nat att säga. hn i sin allmakt och rättfärdighet fur- Slutomdömet om beväringsmötena, hindrar ett mord på en oskyldig och isdel mor, och gör dem derigenom löjliga menniska; måtte han för itndamålet för- i både egna och andras ögon. De sådant det uttalas af de flesta unga vandla mitt svgrd till ett triidsvird! Amen. måste ligga så godt som på bara mar- mån med någon tankeförmåga, år I detsamma droga svärdet ur skidan, och. ken utan sängkläder och denlltger- detta: sil Till allas förvåning hade Gud hört halm, som bestås tsr så obetydlig att Jag har slitit ondt. Jan har be- hans bön. Några timmar derefter hade vittnat stor råhet och osedlighet. Frick och tiggaren — Kungen samt den den år otillräcklig under torrvader Mötet har kostat enig penningar, för tillfället till döden dömde Löjtnant och under regnväder förmår den icke Y. åter besökt «Glitdjen«, hvarest trdd- att freda bev öringsynglingen för den ty jag kunde icke åta kronans illa svårdet blef utbytt mot det blanka stdl- framsiprande fukten. Den unge krigs- lagade mat. evård, som efteråt burits af den tappre mannen fryser om natten och kän- Jag har blifvit ohöfligt bemött och Löjtnant von Frick gick se grande genom man har sagt du till mig. ner sig derföre olustig om dagen, många strider, under det soldaterna or- de vederbörligt honör, så gande: Gud be- såvida han icke förmår att med en Jag har icke fått lära något, sona vare Löjtnanten, till dess han fick Majors betydlig mängd spritdrycker upplifva kan tjena till fäderneslandets försvar, afeked, gifte sig med Anna och årfde bå- de nedtryckta lifsandarna. Tvättfat med undanta , af litet marsch, ty 0111 de frid och fröjd och «Glädjen.« «Alte Frits'« kroppsliga hydda har fyr och handduk saknas och kopparfla- jag kan helsy eller skyldra gevär, så lång e vedan intaget gravens boning; han skan, som år afsedd till inathltrntare, drifver jag derigenom icke ut någon år död, men hane minne lefver. måste begagnas till tvättkarl och man fiende. A—n. torkar sig p — rockskörtet, som år Om bevaringsy nglin en år en rna- mellanstunder att det ena bjerteaårit lade kig uti de andre med sveda och gval; men Ingen utom Ciad sig hvad hon kande vid sin makes långa dödskam p •Offerstunden kom. Det var slut. Snart föll åter skuggan ner öteer konungahn- set — döden ser blott, obeveklig, på offret, kråf- ver det och segrar alltid. Konungamodren har visat prof på hvad ett ådelt q rinnobjerta kan bara utan att brista, utan att förlora sin varma för allt skönt och gods, för alla lid pn de, alla betryckta. Afven för dem var hon en Moder. livad var det vii som gjorde henne så stark, så - stor. s• höjd såv).l öfver all krans glans som öiver allt lidandets qval? Det var icke annat in — det enkla medel, som man anvånder i den fattig as koja. — endast förtroendet till Ond och 1SdnJukket inhar Honom, som allena lir stor. ea i~ 1 E t r ..w ni åt ffi låt o t n m i att fet att mo Ja gd till orb af inb äro å$a ben la har Inål K>ti till): freffi an let unbc 'hela
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.