r. r växter teed stora blad lieetta desto 'iakttagelse? Och jag tnedgifver ger- tått laber om (in elbotm; men hetta af unba• bed några fållar, ?om mitle åt band egenbom.. men tnanbranbe 3crujatemo-f'lomataren eller bmab Dan mar bjob boftvarne allt mab dan. t g be, blott be millo f ena ~ onont ljjetf; men IRmåt fturo be-~onom{Ua anfigtet odj an- netterabe tana taba. De tetå inbo tr{ribbarne blefmo f af ttagua, men ben ttebjc bo en f prang fin tel. mera nitring ur luften ju större dessa na, att för vaxter som utvecklas i Aro, och alltså taga jorden i mindre• jord ar det förenadt med större svå- anspråk i samma förhållande. En righeter och mera ihardig forskning annan orsak hvarför smalbladie-a vax- an man kan fordra af hvem som helst.. ter- (ex strålåd, lin) .pressa jorden• Deremot plantor som vaxa i vatten mera, som ;nan sa ge r lir, att dessa ar iakttagelsetl lett att göra. Med åstadkomma föga eller ingen skug ga hyacinther t. ex., som drifvas i g las 4:e. • $$a~ettne maffatuta perjoner, ben ene på jordytan och följaktli g en kan .fuk- med vatten, kan hvar och en fatt 19 och ben anbre enbalt 9 år gammat, tiae8• tigheten heller icke bibehållas; men öfvertyga sig, att från de små tråd- nabc dig .1 2iGba f en ,tja-f h~ oÅj åttien tane; men finge fr henna fin bjerf et f det ar just genom fuktighetens jemna rötterna afsöndras ett slemigt ämne, Inart Irypa { Turran. Men lilleyf en ettfe hvilket, . om ej vattnet ombytes, snart bibehållande i jorden, som det blir man f tona från ngelf e, men bå an f brf btte möjligt för mineralierna och salterna hämmar löken i sin utveckling. Haraf fria ben jtore Mimen, fid åf wen han fritt att kunna upplösas och göras till- blir det lått att förstå, hvarför en u9 f finfan. gftngliga såväl för den nusvarande, sttdesart, somn sås flera år å rad på Gradan Ilar blif tnit temt. ymnig -i f åmål samma stycke, slutligen blir allt såmre som för kommande skördar. fåbra .jaaana lom i meftra etåne; rågen år (0. P.) Ett. annat vigtigt skål, hvarför vi trots årlig gödsling. allmänt a f ta g en på f låttbygbcn, men ftår ännu böra omvexla med skördarna ar, att s -- -- - ---t få rot å .tåanbä å8; på några ftållen år ben - tnbergab; men ber ben gmarftår år ben illa de taga olika beståndsdelar ur jor- t{Utygab af bet mydna re)net lem nu en tib den. Sår man t. ex. flera år efter nå ftan bwarje byfin fallit, Runbom f ftriba ~a~jo[at. hvarandra växter, som hufvudsakli- ftriimmar; ben ide aftagna fäbcn dar tibit bes gen uppta g a kalk och fosforsyra, så bligt af regnet odj ligger om om man trt fem mar af ritetå x+ife MånfarmarkeIen, år det tydligt, att jorden snart måste mer ben meb tromla; t»ueten år, f asartgrå orut f påbb att inträffa f i f tgångna natt, otf> potåterna afwa .Teban på be ftefta ftållen mån f blifva utplundrad på dessa ämnen, [åt ide, titaf om aa1 ubar, månta på fig, under det att flera andra värdefulla utan framtrabbe eterflisen i .maleftåtift Bland fått recibiv af f in gamla manliga f juta - torreta. Blågot torn och 4af re år od- af ta et. beståndsdelar måste förblifva ovrk- yå ben be f tåtuba tiben. fia war floda mat Zotalombbmet om årett3 grbba å nåmnbe ftåt- samma och till ingen nytta. Vidare 10 { g år gmåU bo'r'abe f året rfcl f en f ram- ten tyds$ bli f ma: temtigen etyden i af jeenbe ftriba lift ett litet fetart tlot unber månen gifva somli g a växter god afkastning tig quantiteten (mydenbeten), men båtis §mab ben tt. 11 totalt f Drtagit månen flit beta angår gvaliteten (beten). råbetanben äro i nygödslad jord (t. ex. rotfrukter, f tiUA ieit - gårmurfetjen mar totat till fl. 1 i bag af regn f å urpbtötbe, att be ide'tunna f tutat? raps, råg, bönor), under det att an- a morgonen, bå ben jmarte marenen bårja- dra mindre val egna sig dertill, i det e tråba tiUbata å femma fått forn ben tom- }så tomliga ftålen [tår tuatten. '2IUt ,etarpa ett f måst år. 3nnemaranbe f emmar litnar att den förorsakar lig gs ad, hvarige- tnit 'o fl. 2 f ago mi ide ett teilen beraf. allbetel 1866 ård f ommar, 1)mab wåbettttcn nom karnan blir slö eller får en ab- vänjtiifman funbe titmål unber beta totala oc råban beträffar. jyna0 odi mar röb, u[. norm sammansättning,följaktligen bör f 6rmurtetjcn Henna niånf årnibrtetie mar 1a- rbe[e8 intal= — Frofeuor Änder .Fryxel4 mår f rejba' man i nygödsling så endast sådana ont att jiåba och i jebnare tiben låret en sädesarter, som gifva fullgod afkast- åban ide tia f ma erifterat mera ån år 1717. be 4if torief tri f insto, boråttas fur nårmaranbe nin g . .. amt i 1ar måuab 1848. lägga f ifta §anoet mib en intrelf ant bi f tori f t tubio, men merbaabe bitit mot 5. D. 3e= Gin liten ftunb efter Iö4tnåmnba fenomen# Slutligen vill jag icke uraktlåta att Jt Drilla" afbanbiing om Carl XII, ut f ramtråbbe unber firmamentet en annan R oms "4i namna den s. k. Macaires hypothes, figur nåra lila angenåm att fet nemt. en inf örb i tnenf ta atabemiene banblingar. emedan den utgör en af' de vi gt iga- regnas g e {dela fin glan8 och mitten f ynte6 — Etnogra/i.k utstdlln ng, omfattanbe bit ste grunder för sadskiftets nödvan- norr ut. bäranbe föremål från f rcmmanbe lånber, ej dighet. Denna hypothes ar temligen — 3 går tvib 2mtiben u pftobbår ftartåf{a l tanbinauien, fem Teban anf e8 mara tiWråda ny, men den har redan vunnit gan- meb blixt ode bunber ode flere tätt på binav ligt reprefenterabt i b:r C. aaelii fam[ingar, ska många anhängare och den vinner anbtao[janDe åt fybweft odl norboft åjmet tommes att enligt berom utfårbabt tilltånnas ffi g be[anbe 1)årba inaUar ({de två.. gi f manbe öppna§ '{ buf mub f taben, i arf prinf enl allt flera bland dem, som göra iakt- taben åttaf ådtnallar") meb ff ärtregn, f om bocf 1t palats, ben 15 in ftunbanbe December och f ort• tagelser på -detta ompåde: - Den har tigt upp tbe och foten glimmabe bå ocl) bå sitt namn efter den franske naturfor- skureu Macaire, som först har fram- ståUt den. Enligt denna h yp othes qvarlemnar hvarje planta i jorden ett slags afsönciringsåmne eller excre- ment, om man så vill kalla det. Den- na afsöndringsprodukt, som är egen- domli g för hvarje särskild vftxtart, afsöndras från rötterna under vaxan- det, samt utgör för växter af annan art ett slags näringsåra ne, medan det för samma våxtslag ingger i viss mån hinder i vågen för dess utveckling och' trefnad, i desto högre grad ju ymnigare ett sådant ämne förekom- mer. Nu torde man fråga: huru $r det möjligt att kunna göra en dylik ram genom molnen, milfa titwål f ortf oro att i to[våf a[a ma9 f or öraga fram 'Rast och betåda 4imin§toalfwet. (in ftoit ftorm tala• e beta bagen otta fortfar till en bet ännu { b a g . . . 9tfinen i notbmcftra tåne intråffabe mab nåmnbe tib ett tita f ur4åLanbe ot# regnel palt jett be h lite. f nll f å åxbt att man ea et t9 för ftormen ina~tvirflnr i n lit yxan be gno. — 3tef anbe från Cyngelbo[m benåtta: 1:0. ett •åttan i går flog neb tätt mib (Yngel olmo jernwågåftation ot i tNNargretcs torp; men utan att antånba. 2:i. 3 Mlånbctgå rymbe en arreftant fxån, bennaranbe 4åtte; men bana aåbje aftner 1eten b[ef tort, ty bagen berpa erta4,pabef och tne å f t89anåo. ~2 3:e. 3 Stidbagå mibt om bagen tom en tråmarejube gåente meb fin tåba på ryggen gå titt flutet of 3uni månab 1878. — Nya 1a y ar, om ben literåra eganberät. ten, ont e f terbilbningaf tonftwert, ben nya uti6fningdlagen, att tifåm aå från Deal meb ben 1 3anuari 1879, om af ftaf janbe af enent- li lyst wib bnåftraff oclj om betjammaå mer» f tatanbe å 'f änge[ f egårb lån, enligt "C51odb. Dagbt.", tjatlua b[tf tutt af . ongt. ltaj:t Bob. tånba. — Tidnin9ek M et bolag, fem bilbat8 a f "C~tod otmD Tlorgonblab" fr utgif roanbe b ed; betthet intäpt agotetegraf en, har nu af men f orwarf mat fig aganbergtten titt CSwenffci gnebborgaren, fem meb lena f te tår. bagbnumret ulpkurt. tftnåmba tibningå pre- numeranter erballa Na a~6tete g råfen, tigs stod otm6 l)torgonblab bårfar att uttomma. Te.. tom bittalls ratat Tja f fra båbe %Rebbor t garen" Dill "Da~Dte[egraf en", få f åtebe9 nöjet emotta a hvå eTem [ar af best jenare tibni« gen, oc bet år Gert få! , En ny veckohån& ig' fYal uttomma i Ratmö, rebfgerab af b r $. 23jur1in g , unber många år meharbetare Dt a(nio n. uc4anba unber filtnaturen Rolf Frid. — Sä- BarLäJI.my, .Denna C5 aec9 t8 enbo tranlattantifta befattning,ar — f åger Ct. . — 1 rebagen$ ton f ellj, efter §mab f om mer~e far att f brijubes, blif mit f råntråbb åfiner[emnaå titt %ronirife, brooriftan Cwerge betommit 8n och inne af t alltjeban 1784. — Farliga leksaker. åf om roantigt fem' ivartibeu, up ,tråba åf men i år litet bwarf tå- bed f måra bibet f nrj,i[jare af belja f må pris. billiga r3ba o4 bla, mib ett f nåre fatta bal- ton er, af bmitfa barnen bal ma få ftort nöje. 3 råga maranbe leffater are emelltttib af rått måbtig bef ta fenIet, marom b[anb annat mitt- nar ett mebbetanbe i "4)nmburger glacdrid}ten", enigt bmiltet tvib en f abrit i åRiet, ber bykta baUonger tiRwerfao,, fatutliga be bermeb fl. j etlatta arbetarne inljutsat I en af bens a i• it. Mot år ännu el meb frbet utrånt, u• rumiba be till arbete nnttjabe tår g erna etter bet ämne, bmarmeb ballongerna f 9,lla6, furor• fotot f jutbomlf allen, men entellertib torbe bet mara allt lät att fatta fårålbratå up mårt• .dar ntai tk fial f{a en fra oml teol rab fler fåbc tt Ia lell rått förf ba r mit V. far snu nät . myc tråb beta] f amhet på en tetjat, f om fan mebf ~5rp f åara liga f u[jber. (,i,. 3).) { — Hemakt mora %rån sPetarne firifinee tom ren, titta ben 15 2tugufti till fmmerbq $3edotibnin{l: "3, bag fl. nåra 8 f. m. böbabe arbetaren .Rart oban 34an~fonG i fattigftugan 4uftru, tema f ebe, Kriftina Sjettna 3obanåbotter, 41 år gammal, logi fin .10-årige f oR; %runa Z8car Lntil. örloppet bermib war f åtjanbe: gå mannen o tre anbra löner moro utgån na på arbete, oc tmi[ börjat fylla meb att "f tåmpta" tana• tdåtåbor, babe ben bellagonOtvårbo mobern, lont i 10 bygn masat jånglig~anbe tjut,att upp ur f ånDen, riglat burren ost; ur ett f t p cmtat en taljtnif, bwarmtb bon liar Pitt barn t halten få illa, att böben ftraz futjbe• å i amma bud boenbe perjoner, fem hörbe godo end futt antånbe till ben rigtabe burren och börjabe utta på Den amma, går mobern odj läggertg i fången, Owarefter borren öppnad a f Den 4å illa fårabe g ollen, fem bå tåres lagt: "Blanima bar k rit iEjjåt mig; nu bor jag!" £eref ter fått ban omtutl på olf rost ot) b om några minuter. %abren, er• f tidabeg, tom em oct> fid fe fiol tn ~,.eU tsca~ e' r .Qf t . t' t anbetag, bet fitta. Drbf öronben i temniunat- tyre[jen inberåt"tabe ftraz •ben f orgliga anbe[' ut till ortens tronslån®man. — Zrfafcn till benna nå ftan mafatvf a tiUbragetje war troll' en bod ben annars flås cwinnon, påfommen lantelmaabet, nubetes fri från "relä g iou4rub- bet", lom eljeft får mara jTutbcn titt få mys be fet onbt. mån nort bar brrb; unbe i for an, emh jet 'f stora ben g ram tltmc na, i eten boin meb be n fram] titlm tagen ben fat t , — Meteorer. ltnber ben ny§ förflutna ftjemfafoperiobtn har mången ronder meteor tett fig, för ben, fem nattetib wiftat0 ute. Ci mebbe a6 till g. l9. från (fLimåtta joden, att fi ftlibne Urbags qmå[t mib n{otiten f yntes, utom otaliga anbra,. i f tebo f tlig riftning 4i5 3 t himlen en glånlanbe meteor fatta ftryla am cc meb en lång tjut rimma u ptgf a beta bortionten. Cluttigcn f prång ben f i+n ber lift en ratet c utbrebbe fig tia en ftimranbe' g go or unber w f f rån a tt år gc 04 å bonos ftru —18— —r— —22— —19— fllyd till Stockholm, tung till sinnet och med'aorg i bjertat. Så som vi lemnade Dahl i sin linetol, satt han an, då solen tit- tade in g enom rutan och lat sina strålar leka med gubbens lockar. Vi skola ej stora honom, vi skola l$ta honom på ensam hand hålla ritsa med sitt hj erta och förvissa sig om han handlat ratt såsom fa- der och zeenniaka. låt oss nu g å in, och e1 hoppas ag att du klår dig så att du med eder kan mottaga din kusin, då han kommer.« «Jag skall göra det pappa!« Kron gick in till sig, tånde nio pipa och slog sig i all sköne ro ned på sin gamla skinnsoffa att lÄsa några n y ss anlända tidningar un- der det Betty gick up p på sin kam- mare far att, som hennes fader sagt, kläda sig så att hon med he- der kunde emottaga sin kusin. Sedan hon uträttat detta vigti ga varf, gick bon åter ned till sin fa- der, och hon belönades ockg af honom med alla möjliga smek- Nej, pap p a!« 4a, kan du gissa?« «N , det ar mig då alldeles omöjligt. Pappa gör mig riktigt utom den, hvilken bon lofvat Bin In. Vi skola förflytta osa till egen- domen Lugnet och taga litet kan- nedom opn lifvet derstadee. Hur bar Betty sin smarta? Mån- ne hon, likt många andra tÄrnor, hyilka i abkcdsstunden från sin kar- leka föremål val kanna en smart- e kanela, men nardkil'emessan val 4r bfversttnden och några vec- kor flytt på nytt kasta sig in i nöjenas hirirfvel och låta nya fa. remål inta g a den plats, Bom bor- de vara fridlyetr allt annat h namn. Han satte henne på sitt köa, kyu- te henne flera g ånger och bed ~ ; - rade att han . aldrig sett sin lilla Betty si vacker Bom i dag. lian hade ratt. Betty var verk- ligen hänförande i da g. Man kun- de afundas den hvita klädning, sona fick betacka hennes smidiga, als. etiska gestalt, och det bita bälte, nysfi en.a ocNåjs„ så skall jag val lindra den plågan för dig då. Jo, din kusin, mun käre syatereon, Carl v. Stråle, kommer lut i dag. Ilvad tycker du om det?« Betty kunde ej svara. att så- daat besynnerligt leende evafvade hi,rvid på fodrens lappar att hen - ge+ hjerta issdes. Ios kunde ej rätt förklara si g denna kanela, men hon kände i r ,t en, som man el- g er, att något oväder var i annal- kande. «Nå, lilla Betty,« fortfor Kron; «du svarar inte. Gläder dig inte denna nybet?« «Jo, pappa, m y eket!« svarade Bett y , ösatan omedvetande. «Mitt barn, du har inte l*rt dig att tala oaapning. Ditt bjerta kan- ner inte hvad lipparno tala.« «Pappel« «Nåja, vi tala inte vidare härom, trohet. ' Nej, så gjorde ej•Betty. Då hon lånte den biljett, hvilken Axel l y c- kats tillsAnda henne fire sin afre- sa, och effor utgången af hane sam- tal med sin fader, sammanpreseadee hennes hjerta och hon led i dub- belt mått. Dock öfverlemnade hon sig ej åt mieströstan. Nej, han far- litade sig så p å sin hjertevan att intet kunde rubba den tanken hos henne, att hon en gång skulle få• kalla Axel sin make. Vi finna Betty sittande på en sten vid sjöstranden strax bakom Lugnets trädgård. Val vittna hen- neo kinder om att tårar dfvereköl't desamma; men hennes djupe, blå ögon äro nu torra och blicka med ett vemodsfullt uttryck utåt hafvet. «0 Axel, hvarför skulle du be- höfva lemna mig. Hvarför kunde du ej fått stanna hos mig. Det sticker så i mitt bröst. Ar det sannt att karleken sårar? Ja, det måste vara det. Förlåt mig Axel! att jag klagar, men vi ha ju aldrig rant al lut Nonie { ba$e ~lu f arttö fet åt1 ter et a dra, nu åt ten 1875 intrål 69 år mebger han t gulben, Difet bli frost ftaterat trebje antagas litet, >t grå f t r att $tn åri g a 1 bod ån ~toti g irighet lagt ryt t~
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.