7 NAM AAMAA . sina besökare, "Vid ett tillfälle höll s . der .de år som - gått tillsammans . slutligen : or undrar man om inte negern möjli- "Solen" går upp kl. ” är och ned kl, 19, 38, Morgondagens 1 namn: bi :"+- "HENRIETTA. "VV - Solen går upp kl, 4,53 och ned kl. 19, 36. i Måndagens namn: 2 Solen går upp: kl: 4, 55 och ned kl, 19, 33, men Dagens dikt. Det är skimmer i molnen 7 och glitter. i sjön ' det är ljus över stränder och "0; näs . Och! omkring! står den härliga "12 skogen grön Bakom- igarnas gungande ' -> Bräs, Shaw berättar gärna historier för ( han på en hel kväll, medan hans fru satt. och- -stickade, Då" värden för ett. ögonblick tystnade, frågade en gäst: . oo Vad ä kar på 25: — Det vet jag te, blev svaret, Men nu har jag. hört hans histo- Tier ett par tusen gånger, och -om jag inte har något i händerna/ är jag rädd att jag stryper honor! Shaw talade en gång 1 en evo: lutionär klubb: - — På gatan härnere slår: en Rolls Royce, sade han, Den kostar minst 100,000 kr, Är: det rätt att en gnakild person får äga så myc- ket? De, pengarna kunde anvi i idje för många fattiga... E örelse "bland publiken. Några ville. storma: ner till bilen, Shaw ropader. a: be --Stoppt ' Jag sympatiserar in« nerligt med er — men innan ni gör . något vid bilen, vill jag upplysa om att den är. min! " ”Avsomnad” "I Thiiringer '- Volkszeitung som utkommer i den ryska zonen hit- ar J ödande, besynnerliga ”döds-" given av en bred svart Iam: ”Härmed får jag til min stora sorg tillkännage, - att min ideella verksamhet avsomnat, Jag har un= Mars Shaw atiö- med mina medhjälpare i vår byrå (Kellerstrasse 18) sökt verka som vänskapligt sinnad medlare mellan äkta makar, som' blivit oense för att återförena dem och lappa ihop deras trasiga äktenskap,- Jag har måst inse «att jag inte längre .har någon mission pit upp- fylla. Trots ivrigaste den Har det endast en gång ”Trokats mig att reparera ' en äktenskaplig skada, I alla övriga fall har mina ansträngningar varit förgäves. De flesta "av mina. klienter har för länge sedan gift om sig, Den sista id som uj 4 mig såg jag I början av året, Sedan dess har in gen gift 'eHer förlovad man eler åk? tagit mina « tjänster i Ir H ” . Ne Hgaktningstullt Ludmilla Maier, . d rådgivereka i kärleks- ja på, t angelägenheter, svamp, . ransson, . Och; Var det Karl: Alfred?. finns de "Från > Amerika. berättas. alt en neger strax innan han anhölls av "polisen för ett eller annat fuffens svalde någrä piller som, gav. 'honom övernaturliga kr : Med ott enda Tyck bröt han 1osa handbojorna och började en fruk- tansvärd valsning med Först när tolv man satt honom gav han upp, -” ' Beträffande de mystiska villorna gen kan ha varit så där stark 19 dan i förväg? . | — Skytte - Förbundets statspristäivling | för I och IT klasserna anordnadeg 1 söndaga av Hishults skytteför- ening, Endast ett trettiotal skyt- tar hade. mött upp till tävlingen. till” Mattsson; alldeles som talär hon.” namn talar sig till damen. statsminister Fill sist” en liten ' Komplette- rande uppgift.” Med" anledning av": författaren bergs 50-: årsdag i går 'hade vi i onsdagens" tidning en artikel om honom, Genom ett förbise- ende ” hade ' artikelförfattarens |? » icke: kommit med, och därför vill vi nu tala om att biografien skrivits av red. Carl Graneskog i Markaryd. ; -, Petrus. - sd ödan i, bä i vinter. id stockholmatiäning kanske flera — har nyligen be- rättat en liten solskenshistoria från: Laholm och Veinge, där len dam, gift med en f.d. ta ” | holmare och statsminister Er- lander är huvudpersonerna, Te. legrammet: om: -nämnda händel- se” har emellertid inte kommit Stockholm ” från Halland utan från New York, - Saken är den, att mrs Alice gift med f. d la- holmsbon Ernst Mattsson, :va.- rit i Laholm i sommar och häl. : sat på” sin svärmor, som nu f,. Jö. har den aktningsvärda ' ål- dern av 89 år. Och det var då mrs ' Mattsson reste från vår goda stad, som den lilla, episo- den timade, vilken nu berättas. i landets tidningar som ett ex- empel på den svenska artighe- Ttei, : - Då hon stigit vå tåget här i Laholm, tog hon plats i en ku- på med en ensam distinguerad . | Herre, som artigt-inledde'sam- "tal och var särskilt intresse- rad av att göra om amerika- svenskarna, berättar tidningen i fråga; vid tågombyte i Vein- ge. erbjöd sin” den distinguera- de herren att 'hjälpa mrs Matts son med bagagets förflyttning. Innan den artige herrn några stationer senar3 lämnade tåget överräckte han: en göteborgs- "Döm: om damens förvåning, as hon på förs ett föto från Särökonseljen da- gen förut och den distinguera- de herrn -sittande vid majestä- et.:Under fotot fann hon den artige herrns autograf. — Tage Erlander, + Jag har väl aldrig blivit så perplex och'generad i hela mitt liv, försäkrar mrs Matts- son, enligt New York" telegram- met. > cc Ja, det var väl en liten nätt solskenshistoria. : I hanget kan vi omtala, att mrs Mattssons make Ernst Matts- soh, importerar svensk film till USA och sålunda är en man, sidan får se samman- något som vi ju just nu är i "särskilt "stort: behov av: Vi boppas naturligtvis alla, att han 'skall" göra många och stora' affärer med svensk film i Amerika, Och vidare skall vi : gissa, att det var i Trönninge, : Erlander stég ” av tåget, då han hade sällskap med mrs Mattsson, Ty han är ju som bekant gift med en dotter till direktör Anders- son” vid. Trönninge tegelbruk. Vår ”svampexpert fröken Bi- ” Göransson, 'Tegelbruksvä- gen i Laholm, omtalar, att nu börjar svamparnia komma och att folk; som vill plocka svamp, ålltså bör ge sig ut i terrängen. Det finns nu rätt gott om Karl Johan, mjölskivling, . strävsopp och många andra svampar, om- Mjölskivling kom- mér inte alla år, då den ford- rar ” speciella fuktighetsförhål- landen. Den luktar som mjö har. en mjuk och lätt konsi- stens och är gråaktig till fär- gen. ' Och så ' växer den i små grupper i gräs. > | Ja, det finns mycket att väl- när ;-man vill plocka fortsätter fröken Gö- "tillägger hon, det "någon som samlat svamp, men 'inte' vet vad slag det är eller om den är ätlig el- ler ej, skall jag gärna stå" till tjänst med upplysningar, : Wilhelm Mo- irmarkerna | be De bästa resultaten blev följan- de: Klass 2: D. Knut Johansson, Hishult 74 poäng. . 2), Bven A. ' Karlsson, Hishult 70. 3) Ake Henningsson, Knäred 70. 4) Len- nart Arthursson, Hishult 70. 5) John Örjansson, Hishult 69, Klöss 13 1) Sven. Kähler, Las 2 FEOOFIIFEIIS RAI RII KSS! ryvvyFrvevvYrYTSYTT Hishult 73. holm 74 poäng, 2) Roland Nik- Iasson, Hansson, Sydhalland 72. 4) Ernst Gunnarsson, Laholm 71,5). Ro- land Johansson, Hishult 71. Arne Larsson, Laholm 69. 7) Stig Byvensaon, Fishult 67, 8 ) Folke 8) va, så va dä: över oss, rann LAHOLMS TIDNING Fb AS Det fanns ingen i hela Svaläsa i. församling, Snart det började mullra "aldrig så Nitet i fjärran, bley han som” en tomsäck i kroppen och benen började skälva, Tog det sedan till att åska hårt; så sprang han i- från allt, vad han hade: för hän- der och gömde sig i den mörkaste vrån” av stugan, ' Där satt han och läste och bad medan han no: ga höll för ögon och öron. "Annars var Jonas en både stor och stark och duktig karl och ett särdeles eftersträvat parti bland socknens flickor, ty han” var en smula förmögen också, En gäng hade Jonas fått ame: rikagriller och ville resa från fö- dernegården, men då gick mor i Äspebo och talade med Amerika- Sven och ' bad honom - skrämma Jonas för åskan,' och det gjorde Sven. så bra, att Jonas bad Gud bevara sig från" alt vad Amertz ka hette, — Be, Amerika ä nog ett bra land & ållrajt på alla vis, så Sven, men så till den milda grad som dä åskar där inne har ja då ald- rig sett. maken till. « Blixtarna fräser ' som röa ormar a står som glödgade järnstänger ' i backen nästan "hela sommarn i ända & slår ihjäl en faslig massa folk & fö. När dä åskar som värst här i Sverige är dä som sillablek mot i Amerika. A dom som ä rödhå- riga slår: dä ihjäl mest, så du, Jonas, som ä rödhårig, borde ak-. ta dej för å resa dit. ' En' gång tjänte ja hos en irländare i Ne- braska, & mest ana irländare ä rödhåriga, se. :"En dag då farmarn a jag va ute på fältet å stackada hö, kom dä "ett förskräckligt åskväder. Blixtarna stod com 'en röd gärs- gård ve horisonten & rätt som dä ÅA mitt ibland” alla de andra .blixtarna kom dä en klotblixt, stor som ett. kålhuve & rullade,” "" i — Spring undan, Swan, skrek irländaren te mej, & han före & ja ätter utåt prärien, allt vi or- kade. Men i ett nysande hade dä röa rullade förbi mej'så nära” så dä osade bränt i gräset &' rullade vidare rätt mot Pat. Pat sprang ellklotet hunnit upp oss & Skrek;" men hur han/'snodde följde” klotet ätter. honom i häl: arna, Han var så illa rödhårig, | s se. När han hållit på en stunn ble han väl arg kan ja tro, för han vände sig om å sparkade te bollen, den dumbommen;. Men då må du fro,- Jonas, att” hån: fick för sparka.” "Atombomben "va som ett. knalipulver mot den skrällen; å när ja kom te sans EC kröp fram. för & st vad som. blitt & irlända- ren, "va dä' bara ett;litet 'svart hål i backen &å inte så möcke som ett hårstrå kvar efter honom; Så ja ville bara äja dej dä, Jonas, att' äss du feser' te "Amerika så passa dej för fskan 8. "särskilt för - klotblixtar : & framför allt sparka inte på dom, sa Amerikas Sven, " . Efter den beskrivningen stan- nade Jonäs : frofast hemma ” och tog "gård; Se far och mor, men gifta 1 hade han inte be- slutat sig för, fast han” började pli” tämligen till &ren. Det var inte fritt utan att Jonas var en smula rädd för. fruntimmer ock- så, fast inte så som för Askan ändå, Annars kanske de är ändå farligare. Giftasfunderingar hade han I alla fall haft en längre tid, Jonas, och det var särskilt två kvinnfolk i . Bvalåsa, som han gick och. vägde "emellan; Den ena var en gen ung flicka," väl- :] skapad och grann, men utan nå- got som helst! av denna Jordens arvedelar. Henne . tyckte förstås Jonas bäst om och kämpade” en hård "kamp inom sig själv mel- lan.:kärlekens "gåva och pennin- gens frestelse och hade därför svårt att besluta sig, a i" Den andra 'var den nyblivna änken 'M Svalåsa, ett resolut frun- timmer, 'stor och stark och man- haftig, samt något äldre än Jo- nas ; själv. När mannen dog fick fast och nu önskade hon ingen- ting hellre än att få slå ihop st- na ägodel med Äspeb den och Jonas och £å ett stöd vid sin sida, Bara' Jonag ville säga ett halvt ord, skulle hon "genast ta honom som, en'söt bit, det begrep både hon och han och hela byn också, för resten, :. . . Men hur det var drog hon, den andra lilla tösabiten hårdare, och en vacker dag beslöt Jonas göra försena allver av saken, och fria Hill hens som var så. rädd för” åskan som "Jonas i Äspebo.' Så - H nära' håll; 'Och kanske var detta hon Jönsabogården med löst ech I RNA "NAV KALLE I DALEN. (Iftertryck förbjudes.) nine i i i ne samt följa sitt hjärtas maning Jin kärlekens röst. Och strunta'i änkan och hennes ägodelar, Jonas 1 Äspebo var både lyck- lig och glad den söndpgskväll han strävade åstad med” friare- hjärtat på helspänn på väg bort till tösen i Svalåsa Bokelund, ty så: hette stället där den älskade bodde, Han ' marscherade med fasta steg förbi änkans gård utan att så mycket som titta in en gång och satte kurs rakt på Bokelund. Han hade väl hunnit knappast halvvägs mellan dessa' båda 'stäl- len, då 'med ens ett svagt buller i söder förrådde att den gamle Asator hade satt sin. motor i gång. ! I s Jonas stannade till mitt på vär gen och kände hur den där matt- heten i knävecken satte åt ho- nom. "Ett" nytt h tande muller i fjärran kom- honom att glömma både kärlek och friéri "och Bara tänka på hur i all världen han skulle hinna. hem igen innan 'o- vädret bröt. löst, > Ett. ögonblick funderade han' på att sätta fart mot' Bokelund, men "a kont "han att tänka: på att "han i alla fall ändå inte! skulle” kunna väga” ett ord ät' jäntan, 'om' det äÄskade, Jonas hade" just vänt om på hem- hållet då en ny knall, nu tämli- gen nära; kom honom att kall- svettas av "ångest," Det där blå- svarta molnet, söm rullade, frani med” en” så fruktansvärd fart, tycktes precis ha. fått” korn på Jonas, så fort, kom. det över hor nom, Just som han kom" springande mitt: framför: grindarna till än- kans -gård; knall' det till "rakt ör ver honom 'så det grånade i rym- den. Om blixten hade träffat ho- nöm, '. kunde. hen inte satt, Sig fortare än han giorde, och; detta mitt på vägen. Just i detta kri- tiska ögonblick. uppenbarade" sig änkan i Jönsagärden på trappan och kom" Sbringande] rakt Ner? RE hönom; ee Piss —' Hur. gick. det, Jonas. dille, åskan har väl inte fördärv dej, sade hon ömt, un Kl var slak som: en” ätsktra » och kände "ett förunderligt stöd vid änkans” arm: Hon ledde honom som” ett" barn” in 1" huset' och satte honom'Ii den mörkaste vrån längst framme vid den .upp- bäddade imperlalsängen; . = — Då blir" ett" förskräckligt åskväder, "men här' ser du inte blixtarna så väl, Jonas lille, sade hon och satte sig ' bredvid Honom” på sängkanten; | " "Jonas kände sig 'en smula tryg- gåre nu och vågade. till och med kasta ett öga på fruntimret bred- vid honom. Och ju mér han tit- tade, ju belåtnare blev han. Hon var I alla: fall inte så värst o- även när han granskade henne på i ett" "Herrahe inger med "åskan, som : ledde” honom från det till- ämnade frieriet hos flickan I Bo- sa! > HORISONT. Svedjehby” med sina' låga, grå hus' låg omramat av” barrsko- gens mörkgröna massa, odlade formiga,' . HELGSMÅL fr ra "I Svedjeby .begraynihgsstämning. ” gar: höll - nödtorftig och; kabrevet. Stigarna' Hur man Den : marken "var' erövrad från skogen” med yxa, eld, spett och spade, men den bragden | hade utförts: långt tillbaka när. vi nu på 1870-i talet | gör en" u flykt till orten." =. : | Fyra åbear fanns d omslöt och ett trettiotal själar, men sedan”en tid hade emigra- tionsfebern ryckt! bort” Atskilli ga av dem, + Det var särskilt dé gom gett färg åt bylivet, de mest” före- tagsamma, som gett sig ut på den långa resan tin ”det' stora landet i 'väster”; hade de. "lämnat: efter 'gig' ett stort tomrum, tystnaden hade blivit tryckande, 'dagarna' en- synkretsen: snävare, I det yttre "hade den alltid -va- kt. rit snäv. Åt vilket håll man än |: såg stannade blicken mot' sko: gens gröna vägg, som begräns sadé' horisonten, Byvägen var |” förbindelsen med >” omvärlden, med kyrkbyn, med" prästgår- den, handelsboden och ett par tie sockenpampar. Var söndag vandrade en viss del av bybor- na till kyrkan; svartklädda och |: > 7 vn HAN GAV, SOM STUNDEN BJÖD DET, Man OM "ÄN -MED SORGSEN HÅG, . - ; SIN: LÄTTA: SLUP ÅT ÖDET, ATT DRIVA VIND. FÖR VAG. Hur mycket den andliga synkretsen vidgades under helgedomsbesö- | -: ket må vara osagt; ty man kän skriva' en nedsättande lögn där man ”borde” pränta en beröm- mande sanning. > Vardagen ' hade: "sin rytm” och "sina ständigt" åter- kommande; göromål, mellan :stugan och uthusen var hårdtrampade; vida mer nötta än vägarna mellan de fyra går- darna. Någon. gång kom man samman -: till" fest och pratade mest ”banala vardagsfrågor 'el- ler öm någon olycklig medmän- niska. Någon av: tidens tidnin- sig : skogsbönderna : sannolikt inte med, ty det' kan ifrågasättas 'om de var läskun. niga, fast” "deras barn fått en "skolning" i läsning skrivning och kristendo- mens huvudstycken. Den and- liga: horisonten vår stärkt be: gränsad. . : Hos Ruben Persson i Bäck" gården: hade det blivit känn- bart tomt "sedan sönerna Nils och: Johan samt Rubens bror Jrest” till Amerika,” funderade om denna deras re- ' Skulle de' månne komma fram? Skepp och allt kunde ju försvinna i havsdjupet. Men så en dag' kom "det första' Ameri- Perssons son Axel fick' föreläsa det — inte bara Grannarna: kom ' och äste det även för dem. Synkretsen vidgades när "de hörde om det ”oändliga” havet, om det stora landet; emigrant- 12 kömmit till, 'om. vimlet av människor i hamnstäderna,. och om allt det nya och ärvt eviga a "HÄN OYER DE VIDA I KH i H i ; H H ara RR | "AV. LIVEIS MORGONDRÖMMAR - nord | > HAN BYGGDE EN VIMPLAD SLUP "> i ATT SEGLA I GLITTERSTRÖMMAR SEN HAN "BYGGDE MED IVRIGT SINNE TY VÅRENS SORL:VID STRAND ; FÖRTALDE SÅ MANGET MINNE: s ve FRÅN FJÄRRAN UNDERLAND, HR mt OCH: STUNDOM SKEN FRÅN VÄSTER "EN HÄGRANDE SAGOD” OCH KLANG, 'SOM FRÅN ANDEFESTER, EN TON” ÖVER: BLÅNAD SJö, M Å SÅ VÅR HAN FÄRDIG ATT. GUNGA - : PÅ RYTMISKA : :VAGORS BAN;: "DÅ SÅG HAN BLIXTAR LJUNGA ÖVER LAND OCH -OCRAN, <. ? SäG MOLN I SÖDER och ÖSTER: OCH ,HÖRDE LÅNGT IFRÅN: EN STIGANDE STORM AV RÖSTER OCH RASANDE VAPENDAN, SAG MÖRKA FYLKINGAR BANA SIN VÄG I ASKORS BRÅK" - ; ATT FÄLLA EN:VACKER FANA, É ATT TRAMPA EN; ÄDEL SAK. ocH GICK. TILL KAMP SOM SKÄLVDE et T:: BRÄNNINGAR DAGEN LÅNG". | > OCH'AN 'MOT'SEGER VÄLVDE / EN OCH ÄN MOT UNDER. GÅNG, MEN NU, SEN SOL ÄR BÄRGAD, .VID HAVET IGEN. HAN STAR, . HANS STRAND ÄR "AV STORMEN HÄRJAD, HAN SJÄLV HAR BLÖDANDE SÅR, -DET. "SKYMMER: vi HIMLARANDEN, OCH "MÖRKNANDE .BÖLJOR GA : OCH LÄMNA KVAR PÅ SANDEN” i EN SPILLRA DÅ OCH DÅ = AV. Tävers "MORGÖNDRÖMMAR AV KROSSAD LITEN SLUP.C i ölen "+ SOM SKULLE I GLITTERSTRÖMMAR sl » £ STYRT UT ÖVER BLÅA DJUP. ”..;' åt diga” barnen och brodern fått |, uppleva. .. Skogsväggen: liksom rämnade, och de fick en. ut- blick som visserligen var oklar men som gav dem en föreställ- ning om den ”stora världen”. Man fick' något nytt att tänka på och tala om, Dagarna blev innehållsrikare, mindre triviala sedan, föreställningskretsen. vid gats. >. Andra familjer i byn fick också Amerikabrev, som gran- narna fick del av. Genom dessa blev många föreställningar om det fjärran landet klarare, mer nyanserade. De kära ”där ute” kelund till änkan i Tönsagården 1 stället. Ho kan veta, N — Dä ä svårt & va Askrädder, sade "änkan: och: flyttade sig en hårsmån närmare' Jonas, "Men se för åskan har då aldrig Jag vatt rädd, En vasa blixt klöv 1 detsamma rutorna I stugan med ett otäckt sken och ögonblicket efter lät det som man "vält ett Jass > emåsten på taket,” . "Jonas kröp | inöp som en”, igel- kott och trevade "vettskrärd ef- ter änkeng hand. Men:1 detsam- ma kände han' en 'ptadig arm om halsen pch en särdeles; Jen stäm- ma viskade alldeles! i örat på hor nom: MH ve Jonas ille, au behöver inte va rädd. så länge. Pp ett hös dej. Då grep med ens en ”förunder- lg rörelse Jonas : vettskrämda hjärta och med darrande stämma ade han: via Kristins Nila, ja "önskar att du alltid kundé va hos mej. då ät r. Dä vill ja, Jonas, dä vill ja, om ' du båra vill ha mej, viskade Kristina tillbaka, - ; Jonas satt som 1 en "gäller Och nu måste han väl "ändå säga nå- got, det begrep han, fast det gick kalla. ilningar eftér ryggen på honom upp och ner. i Ett nytt fyrverkeri 1 alla ru- .orna och en skräll så, stenfoten satta sig och katten tog att valte ven bönepallen. 3 sagården' har grubblat över det där Bskvädret, som blev hans öde, . Han är något mindre rädd för åskan nu, för resten. '— Dä finns nåt, som' & värre än åskan, säger han, :men , dä visste ja inte förrän ja!ble gift mä Kristina. Folket 1 Jönsagår- den, som har väl reda på friare- historien, kallar också Jonas lag- vigda för åskledaren, "Med ' han blerämt' "skutt från sängen, kom Jonas att'ramla” "framstupa på ett förtvivlat arepp slog han armarna om hal- sen" på den bastanta änkan och stammade: > mn "— Jo, jag vill na dej, Kristina, & tänkte fråga om du vill girta dej mä mej snart. oa Därmed var. stackars ' Jonas 4 Äspeba fast och linkan I Jönga- gården vid sitt länge efterläng- tade mål. Och medan åskvädret drog bort i fjärran skyndade än- kan att i glädjen sätta på kaffe- kokarn och: var' gå. glad" som en ärla. H Men när Jonas vandrade hem om; ; kvällen hada det klernat' och himlen var blå och skön, Då Var :skräcken över och länge stod han ogh kastade” vemodiga blickar bort mot "det håll, Bokelund låg. Men nu var vägen till detta paradis stängd för ho- nom för alltid. Långt efter sedan Jonas blev gift med änkan i Jön- emellertid där kom liksom närmare och man kunde följa deras göranden och låtanden, Begränsningslinjen flyttades,” synkretsen blev. vi- dare och friare. EN En ny” fas i Svedjefolkets metamorfos kom till några år senare; En vacker dag kom det pengar från Amerika. Man var "Jinte van att röra sig med kon« tanter I någon" större utsträck- ning, ty: ännu dominerade själv hushållningen i småböndernas ekonomiska liv. : Penningsum- morna från .fränderna på an” dra sidan Atlanten syntes dem "| därför- övermåttan 'stora.. Fat- tigdomskänslan - fick ge vika för. en: ljusare” livssyn. ” Man kände . sig. tryggare och livs- horisonten. blev. ljusare. . Man kunde skaffa sig ett och annat som man länge saknat och som gjorde tillvaron behagligare, gladare", os En vacker vårdag fick byn besök av församlingens kyrko- herde. Han satt som välkom- men ' gäst i Ruben Perssons stuga. Helt naturligt rörde 'sig samtalet om förbindelsen mel- lan svenskamerikanerna och de hemmavarande, -' Kyrkoherden fick gärna läsa det sista brevet från sönerna så han fick' se hur bra de fått det. Och han läste och vek tamman brevet, — Det gläder mig mycket att det gått så bra för dem. Hakskägget: = Speer "här breven och "pengarna "vi fått, har lik: som förvandlat oss, Jag vet in. te "hur det är fatt, men :det ä som om vi fått ett nytt fönster på stugväggen 'och' genom det är utsikten bättre så det känns mindre trångt. Framtiden har. liksom klarnat, .. v ;— Ja, det är märkvärdigt vad världen. blivit stor för sedan vi började få: de långvi ga breven, inföll hustrun. =" "- 1, jag förståf er så väl, sade kyrkoherden faderligt och t. Ni har fått en vidare - — I Hosisont? funderade: Pers: son, Det är ett. lärt ord, oo. — Jag menar att den andliga: synkretsen har vidgats för: er. Barnets föreställningskrets är. mycket snävare än de vuxnas, därför att barnet met. mindre om livet." Den lärdes 7 andliga synkrets är vidare än der olär- des, Ju mer beläst en männi- ska är ju vidare är hennes and” ' liga horisont, Läsning och gi-' vande samtal gör oss vidsynta. Amerikabreven har ju öppnat för er en helt ny värld, och om man studerar historia, om hur människorna levat och hand-, lat! under tusentals år,'så' bli horisonten ” vidare, men själv" känner man 'sig mindre och 0-' betydligare. "Man förstår att ens egna kynskaper och erfa- renheter inte är allt! vetande, : allt förstående; "> Persson nickade ty han fann inga ord, > När vi tror på Gud och - de eviga tingen då är i religiös mening vår horisont oändlig." Den store vetenskapsmannen Newton 'ytrade vid slutet av sitt liv: vets strand", inte hans andliga horisont min” Persson "108 och krafsade i. re, ND GG Gustel Landin, ”Vi känna oss som : barn, vilka leka vid världsha-: Denna ödmjuka .. bekännelse av ett geni gjorde... pe NN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.