ND Å | ; i " att skynda tll'de olyckligas hjälp: Se- > vinna Hd, Många. voro de faror, som : de stormar hotade dem. « kat i tarantassen; med vilken han och - trakterna uppskattades mycket av de ÅA + i Fredagen den 10-sept, 1048& skulle de, hinna fram i Det var en stilla & dens "år 1919; er "Solen: bade -nyss' gått 'ned :över' den Tilla mennonitbyn -Markusburg, . belä- : Ben, vid randen av den väldiga kirgis, ståppen "norr om "Turan, "7 I ett litet kalt rum låg byns övethu- 'vud, patriarken Abraham, försänkt i "bön, och tillsammans med Honom knä- böjde hans sonson Petrus. Bönen pråg- lades av ett djupare allvar än vanligt, : ty den unge Petrus stod inför ett svårt uppdrag, som genast måste: utföras, och ingen' av«de båda. männen visste rätt, om det inte var sista . gången de ' bådo tillsamfnans. + Hd Det hade kommit ett bud till Markus- burg från Mutterdort. borta vid: Aolie Ata, att det brutit ut tyfus därborta, och att Sjukdomen härjade. på det mest fruktansvärda sätt.: Det serum som fun- nits hade tagit slut, och man satte nu allt sitt hopp” till Markusburg, som hade' stora förråd av 'medikamenter. Som ge- nom ett. under hade fader Abrahams by undsluppit den förhärjande farso- ten. Men” budbäraren, som kommit från:"Muätterdorf ;med' hälsningen 'och vädjan om hjälp, hade dött. strax s efter det han anlänt. ” ” "Nu hade Petrus "åtagit sig att” till- sammans -med-en vägvisare, Gottfried, genomföra ' det vanskliga” uppdraget rummet låg redan "omsorgsfullt nedpac- Gottfried skulle företaga färden genom klippäknek” till "Mutterdorf.. En stra- patsrik resa skulle det bli, :men genom aft begagna sig av vägen genom öknen skulle"de kunna komma fram på fyra i, slygn; och det gällde; framför allt att När de färdats några timmar” upp- täckte de en bit från vägen en stupad häst. En. svärm av örnar - frossade . på kadavret och: läto sig inte på. minsta sätt störas, när Petrus” och Gottfried körde förbi. -'Men ' hästarna -skyggade och voro svåra att få bukt med. '; :. Petrus körde. Bak i vagnen och med ryggen vänd mot körsvennén' halvlåg Gottfried. : Petrus: hörde ' plötsligt! ett misstänkt, kluckande ljud och vände |! på huvudet. Det var Gottfried, .som i djupa klunkar höll vå att sätta i "sig in- nehållet i en flaska vodka. «Petrus 'rik- tade åter blicken : mellan" hästarnas H öron. Han sade ingenting.” Vad skulle]: det tjärta till? Det 'skulle' bara -Ieda till bråk. Bäst att karlen fick. supa sig. full och så fick sova rusét av sig.: : !Petrus i manade 'på hästarna och de ökade farten. De nalkades,nu klippök- |: nen, och det var bäst att försöka hinna dit före mörkrets inbrött.;-De följde, å Gottfrieds inrådan, en gammal; ka- melstig, som ledde förbi en liten vat- tensamling. Men hästarna vägrade fny- sande: att dricka:av det svavelluktande vattnet. i i Nu vidtog klippöknen. "frakten var öde och : fullständigt:trädtös. "Här och var växte dock ännu någon liten. gräs- tuva. När de kommo fram till ett käll- språng beslöt Petrus, att' här vardet äst att slå läger för ratten: 'Soler hade gått ned, och om ett par minuter: sk Ne det vara mörkt.” - i "Gottfried, som tömt hela Annehållet i i vodkaflaskan," sparkade bak-i vagnen, och Petrus. måste släpa” den redlö mannen ur tarantassen. Han bredd skenheliga "Petrus är , han , somnar; sluddrade Gottfried. Sen är det jag som far fram till Mutterdörf med serumét, och jag ska nog se till,:att;de få betala ga, ja, han blev skjuten av rövare på vägen, han” stackare. (Och så "kan jag säga något vackert om -hur jag begrov honom och läste fadervår över honom. Hehéhe, de kan väl inte'begära, att jag ska släpa "liket .med mig heller . i Petrus feste sig, Han lutade sig över den sovande och skakade honom; Men den redlöst berusade mannen bara slog vilt omkring ;sig -och "ropade: : — Låt mig sova, säger jag. annars ; "Nå, bäst att låta honom få 'sin' vilja fram. Petrus kunde fu tala med honom ul skurk, en eländig usling.' - Petrus hjärna. arbetade: Skulle han ta ifrån Gottfried revolvern han hade i bakfickan? "Nej, det var väl inte värt. Då kunde han ana oråd och förstå, att | han pratat bredvid munnen. Och, gjor- de han "det, så kände han kanske ' föra Petrus" vilse eller locka honom i något försåt.: Det, bästa var att; försöka. hålla sig: vaken och inte somna, ty feg, som Göttfried'; vär,' skulle 'han' nog. ej våga ne hålla sig. vaken under” hela den långa : färden? Har. "hade visserligen själv en sa: med sig, men hans Teli- sion förbjöd honom att använda” den möt eh "medmänniska. Den 'var meäta: råka ut för vilda djurs > i. Petrus föll på knä och bad brinnan de till Gud:-Då han resfe'sig upp kände några kormas på marken till-läger-åt lurade! på dem i klippökrienh — kirgi- siska srävare, rovdjur 'och- syklonarta- Och'så var det Gottfried vr NV "Pader Abraham litade inte på hos nom, 'Han tillhörde inte byns egen be- folkning utan hade för några månader. sedan kommit tin Markusburg" utmärg. Jad'och halvdöd av svält. De fromma ' och godhjärtade byinvånarna hade ta- gåt hand. om honom, Men man "kände" ingenting till om honom annat”än att fadern, ; "som enligt.: Gottfrieds - egen: uppgift skulle; varit mennonit, hade: gift sig' med en. »tartafkvinina av Merino Simonis;. Vilkén namn åt sekter, .Den” hade" tälrika an- hängare, och verksamhetens. bärande idé var vägran att göra krigstjänst, Mennoniterna. uppträdde, ” till vederdöparna, i "Mönster, > mycket hovsamt och sansat, men de voro icke desto mindre illa sedda ”av ”de' preus= -' , siska .;myndigheterna, varför "de så , småningom under århundradenas lopp utvandrat och bosatt” sig i främmande ' :i I motsats > a sin vägvisare. Så spände han ifrån h ryd hr bla länder. De som: slagit Sig ned'i Volga-s ir i ryska” myndigheterna på grund av si skicklighet ' i hantverk och sitt niöns-- tergilla -uppträdande, -Derutbredde sig "alltmer över hela kirgisstäppen, där de'. tevde ett, årbetsfyllt och strävsamt liv, ' alltjämt bevarande. sin 'gårnla 'tro;.sina” : seder och sitt språk... Hela deras livs- föring påminde i mångt och mycket. . om det första kristnas, . - Att: Gottfrieds fader skulle varit. inen!' ben do nonit var en smula. svårt att tro. Där. N . emot rådde inget tvivel om att modern '. säkerligen ' varit , tartatkvinna. : frleds hela utseende bar syn för sägen. . Hans blick var lurande och det: låg nå-" : £ot opålitligt i hela hans uppträdande; : Men det fanns ingen mer än han i Mar-” : kusburg, som kände genvägen genom klippöknen. Den väg, som :'markus.” burghorna i vanliga fall brukade be- Ragba "sig av tog tio dagar i anspråk, men nu gällde det att få fram hjälp i tid."Det fanns därför inget val, utan Gottfried mäste Rodtagas som vägvi- sare. : "Fader Abraham och Petrus reste 'sig ur sin knähäjande ställning och gingo ut till tarantassen, där Petrus” föräld- | rar och Gottfried väntade. Den gamle patriarken kysste Petrus panna: vis- kade sakta ett »Gud vare med dig» till avsked, och så satte hästarna sig I rö- telse. De fälln in i raskt trav, och snart vorn Petrus och Gottfried försvunna utåt den oändliga stäppen. Ett fickur var deras kompass, och som vägvisare | under natten hale de Polstjärnan. Petrus satt tyst Men Gottfried var ta!för. Han ville veta hur'stor belöning de skulle-få, vär de väl hunnit fram, hur mycket Pelrus skulle ha och vad han' själv skulle få, och hans frågor uth spekulationer togo Inget slut. Pet rus hörde knäppt på honom. Han sva- rade ej. En enda fanke behärskade "Gott= : tarna, vattnade dem och band dem med tömmarna, så att'de kunde komma åt te små tunna grästuvor, som växte vid källan. Trött gjorde Petrus upp en py: rande eld av kamelspillning, som" dé lillvaratagit under färden, och kokade sig te i en bleckkastrull. « allt var stilla och lugnt." a ) Plötsligt ryckte” han till." Någon tala- be. Det var Gottfried,. som började mumla i sömnen, Först brydde Petrus sig inte om att lyssna, men rätt som det var uppfattade han :'ett:par ord, som gjorde honom uppmärksam. — Jag ska skjuta den där fördömda, "han. sig: förunderli + Tyfusen härjade svårt bland byborna. natten. . Det -var fullmåne och nästan lika ljust som "på dagen.' Man kunde mycket väl ha fortsatt färden, men det var bäst att låta. Gottfried sova ruset av sig, . Äntligen blev "det morgon. Gottfried vaknade och gnuggade sina sura ögon. Han betraktade Petrus skyggt, och det var som om han velat säga något. Till slut fick han fram något, som skulle föreställa en ursäkt. Så frågade han. om han pratat i sömnen... - — Ja, du mumlade något obegripligt, sade Petrus. +. Obegripligt: s 2 Gottfried såg lättad ut; ordentligt för det. Petrus, kan jag sä-. | vegetation upphörde och vattnet i de "Men fader Abra-, Gottfried var, eri sig på hohom annat än: under sömnen. Men hur skulle det"bli möjligt att kun-, gen "endast'för den händelse de; skulle : jade vandra av och an i den stjärnklara , le Vad - sa Jagt frågade Gottfried - hastigt. — Jag" sä ”ju, att "du mumlade nå : gonting "obegripligt." Något . . alldeles och så börja . de han spänna för hästarna. ' Tillsammans hjälptes de åt att fylla vattensäcken,.-:och Gottfried passade därvid på att släcka. sin törst. Det tog lång tid. vn i. so Så” fortsatte ”de färden.” -Hästarna sträckte ut. Bergen: i klippöknen blevo allt högre och vildare, gräset blev spar- sammare och mer gulskiftande. Al få brunnar de passerade var. nästan 'odrickbart..- Det ::luktade "våtesvavel, men hästarna höllo dock till godo, .., ”Skelett av stupade kameler och äs- tar talade sitt tysta, vältaliga språk om omgivande faror. soya - När det började lida mot middagstid tvingade” den olidliga hettan dem ”att rasta.:De:togo fram torkat fårkött och vatten. och åto sig mätta. Sedan de vilat 'några' timmar i "skuggan av en klipp- häll,' fortsatte de färden. Gottfried:ha- de åter. sovit,; men:Petrus höll: sig tap: 'pert vaken. ; Hettan: var, nu Aryckande och mar- ken så het, att:-man inte kunde lägga handen på en sten utan att bränna sig. När:Petrus' ville släcka" sin törst” upp: täckte han till'sin förfäran, att vatten- säcken var. tom, Jåsremmen, hi de Jöst upp sig... | ” i.— Gottfried, vattnet 'bar.runnit- ut! ropade han.” Vänd ” vagnen och låt Oss fara tillbaka till vattenstället. ">: —' Nej; vad: ska :det : tjäna. till, -sade Gottfried.. Det finns'massor av källor och brunnar längre fram. Vi är där om några timmar. "Till "dess” kan. du väl Efter et bindo” saminan' ” inte längre så säker -på sin ”sak,- + Det hade börjat: skymma. Himlen var»inte "längre > sstjärnklar. De: trötta . | resenärerna beslöto att vila.:De plåga- des av törst och .överenskommo -: att försåka kvällsvarden. Till och med de uthålliga. kirgishästarna, som dock ;vo- ro vana vid svåra” strapatser, .rörde knappt vid hävren i fodersäckarna, ” Redan vid soluppgången nästa mor- gon” voro hästarna förspända. Petrus :och Gottfried stoppade stenar i mun- nen, De'rullade dem mellan tungan och gommen, så att salivkörtlarna re- tades och munhålan och svalget fuk- tades. Det lindrade något törstens kval. »: Solen steg allt högre på himlen och hettan blev olidlig. Det fanns ej läng- ré ett spår'av' vegetation. Inte ett träd, inte en -Buske,-inte ett: grässtrå. Ingen ;] levande varelse var, synlig. Bara de båda männen, Petrus — och Gottfried, som traktade. efter hans liv, > V. Petrus knäppte sina händer och hans ögon sökte himlen! Där varseblev "han två örnar, som på stor-höjd "kretsade över. männen -och hästarna och med spänt Äntresse. avvaktade deras öde. Bönen' förblev outtalad, Petrus steg ur tarantassen och! uppmanade Gottfried att göra detsamma, . .ty hästarna voro nu så utmattade, att männen måste gå till fots, Ej ett ljud hördes utom häs- tarnas flåsande och det nästan metal- liska ljudet som uppstod, när vagns-. hjulen rullade över Stenskörvorna från de: förvittrade klipporna: ' Både människor och djur, voro nu fullständigt. kraftlösa. Petrus var värst illa däran: Det skimrade för hans ögon, och han höll krampaktigt: fast i vag- nen; Skjuta på i uppförsbackarna. or- kade 'han 'inte"längre! Fan gick meka. han: ej.märkacder so för ola dem! 'som lina klättrade Petrus: .. till, det djupa schaktet och började "gräva i botten efter vatten: Efter en halvtim- mes, arbete torkade han svetten ur pan- nan och ställde ifrån”sig den lilla spa den: Litet vatten började äntligen sipp ra fram ur sanden. Petrus lät den ef- terlängtade . vätskan strila "ned i sin hand och förde den till munnen. Han fuktade läpparna. Vattnet var odrick- bart., Det smakade” salt och "luktade svavel. : » Trött och besviken såg han”. -uppåt brunasmynningen och delgav: Gottfried det nedslående resultatet. .— Det finns flera brunnar och käl- ;i var för. mycket för dem.+'+..—+> ' ' innan han kunde komma på det kla- |] 32 ra ' med om det 'han ämnade göra var |- 2 « Dot gick. plötsligt. en -stark ryckuing som hans kropp. Han märkte till sin väpnad att han gått och sovit. Tog han märkte & pat ned den i bakfickan igen? , it >> skjuta fr kade” han. jag tyckte "jag såg: ett huvu Usticka fram bakom den där klippan.| I Men det var visst bara inbillning. Jar] > känher. mig alldeles - yri hövudet.” soPetrus-. och förs te samla. sig. Det. lyckades tänkte. :på >det "tunga" ansvar, som vi- i lade, på honom, Om hans krafter sveko och han” "somnade, om" han" inte var tillräckligt på sin” vakt;skölle Gott fried, mörda” honom: Hans eget liv be: under, 'skulle' hundratals Jidande män- niskor. ej få någon hjälp,.ty Gottfried var, ingenting, att lita på., Vi få lov att rösta. nu, sade "Gott fried:" bana or Petrus, hörde honom ; inte, eller låt-; sades inte höra honom. , > Än ssnubblade den'ena hästen," än ; den andra. Till och med tomma vagnen. "Petrus hand "höll krampaktigt i ta: ”rantassen: medan: han sökte samla. he- | la sin' viljestyrka. Det uttryck av: frid] och lycka, som brukar prägla djupt re-| »Nigiösa : människors ' ansikten, ' var nu ; försvunnet och ; hade: efterträtts av ett " hårt uttryck, Anletsdragen,. som- tidi- gare på grund 'av bristande sömn och genomgångna strapatser hade slappnat hårdnade nu, Hans ,ansikte. var som en stel mask, den hårt samman- bitna” "munnen "visade "fast hi slutsam- het Nä ta i. Det. var sum vm I hjärnan med. ens klarnat och tankeförmågan skärpts tili det. yttersta.” Allt. vad han oklart :öch dunkelt hade tänkt under den tidigare "delen av färden kom upp till ytan och utkristalliserades i ett beSlut. Ett ohygg- ligt 'beslut.. Han Kämpade emot. först, "rätt, Han ' övervägde allt; -tog "varje möjlighet i betraktande men kom till sist ändå fram till samma' slutsats — han måste döda! '-/ -Det hade, börjat. skymma Vid horji- sonten, långt bort på en bergskam såg han tre lysande punkter. Det var tro- ligen lägereldar, och där borta skulle han finna människor. Men: innan :han nådde dit skulle det vara slut med hans krafter. Han skulle falla' samman, och då skulle Gottfried ta' hans liv! Därför måste han själv begå mord. Gjorde han det inte, betydde det hundratals män- niskörs vissa död. ' Han 'måste ' "hjälpa alla" dem, som nu -vredo sig på --sjuk- bädden därborta i Mutterdorf. — - Han överlade med sig själv om till: I vägagångssättet. Det fick inte komma till öppen fejd. Öga mot öga med Gott. fried kunde han inte stå, ty då riske- 2 Hur, är. det: Gottfried, tänkta du honom också "att. rycka upp sig. ' Han. tydde inte "så mycket. Men om han: gick |: niskt, steg för.steg. Ansiktet var upp-|'. bränt -av solen. och. font av blåsor, " miste, eller hade inte: Gottfried :haft re-' volverp'i-handen- men hastigt, när han | att Petrus' kvicknade' till, stop- d gjorde en Kraftansträngning 1 tet. "Han". måste” ”böga ett lönnmord. Skjuta - från : bakhåll. Och" kulan fick inte förfela. målet. ” Petrus var en god. skytt; mången stäppvarg hade fallit för' hans hand: Men att skjuta 'eri människa = Guds ar förvisso ingen Guds avbild! Den elän vulens avbild, Satan i ”människohamn. .Han fick inte tveka längre, han måste besluta sig. Han måste " skjuta Gott- fried. : . — Här ser du, ropade Gottfried plötsligt, här har vi en brunn! Hit med vattensäcken och spaden, så ska jag klättra ner. - Petrus" själskamp hade så tagit hans tankar I i, anspråk, att han inte ohserve- | rat att de närmat sig ett brunnsschakt, vilket äv nomadiserande kirgliser:för- setts med ett av-stenar sammanfogat snett kors, ett tecken på att brunnen innehöll drickbart vatten; 22-37" "4 Gottfried . lossade. tfömmarna, band ihop dem och gjorde fast dem vid ett klipputsprång, som sköt ut över brunns- kanten. Petrus : räckte : honom ' spaden. Nu var alltså, stunden. kommen. Var inte detta ett himmelens tecken? Guds eget finger? '. Gottfried klättrade försiktigt ned A sole aNoct > s ve fast i tömmarna och hissade sig'sakta, tum 'för tum, :nedåt :medan . han" tog spjärn' med benen mot brunnsväggen. Så.” Nu var ögonblicket kommet, Det ohyggligaste "ögonblicket" i Petrus" Hiv: eller. aldrig. ÅHastigt” tog” » han geväret trycket, Kulan skulle träffa. Gottfried i. nacken ch klippa: av, ryggmärgen en hans” "Tinger vägrade att föra kramp. ;Petrus kände,-att han Höll på Ivfte. han händerna med geväret mot Tag kalken" ifrån: mig. "Jag kan icke.:j. CE ,doy duns. . hördes: och ett skri krämd av ”Petrus' ångestfulla åkallan öch "störtat ned :4' schaktet, I "samma det... rade g nen såg ban få mmande ansikten ansikte med' våta: dukar 'och förde en tyska: v. fått 'sina injektioner. ' Petrus "somnade igen som. etl dl, lyckligt barn. nåt Det dröjde Jänge innan. han åter vak. nade, hade redan” "begravt Gottfried, som brutit nacken i fallet, Rene tyd hans fickor hade man funnit "skar. ken kirgiserna tillreda av hästmjöt rade han ati denne fick in första skol" Par tetr FFTYSETTTAl SYVYESTIVSVEVEUv TOD "FYSEGTTTTFSTESFIT avbild . «> Nej, den där varelsen" var dige skurken" vär den onde själv, djä-. brunnen. Med bägge händerna höll han » Men "det fanns ingen återvänt." Nu - från axéln; Jade kolven - till kinden och ' siktade.; ; Pekfingret krökte ; sig; kring a att bli vansinnig? I högsta förtvivlan - ären Herre? : min; Gud förbarina digt . e Gottfried 'slåppt taget” i fömmarna - ögonbliek förlorade Petrus medvétan- - Då han återfick .sansen och slog u upp "omkring sig. Fleta' skäggiga män stödo : Iutade över hondm. De "fuktade” Hans vattenhägare till" hans. mur, De: talade. : . Mennoniterna från Mutterdorf- ” vrvYteryvevvevoveyvet ev vv vev VEFEFEYVvFTPPPPT TV vryveretYyveryrYeYvYrtTFYVYYYYFYFYY YYFYrTF PY Y v Å . YYyvygTT ” Lå YrYryYvTFrYr " " ” tjänst. Det var som; förlamat, "stelnat 4” skyn, och, skrek. Med sina Jungors f fulla- - vor av ett par flaskor, vilka 'inneHåhit kumys; den vederkvickande: dryck, 'vil-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.