| at r veevevvrevvervrYeY vet YOET F Det var dann före julafton; de Ute - föll snön i stora våta 5 Hflingor, som knappast hunno nå UTEETU VTVYYVYTE Vv tv TN FRV TIS LR AE RET ETT ETT stenläggningen förrän de smäl- - te. Men då de dansade förbi . vårt fönster uppe i tionde vå- - ningen, voro de ännu lätta och graciösa och förde omedvetet tanken - tillbaka fill vår. barn- : doms snöfall hemma i Sverige. Och en stämning av stilla me” lankoli grep oss alla tre . ; Luften i det kala redaktions- rummet var tjock och osund. Det var en blandad doft av ka- :minos;"” dålig ”piptobak, tryck- - svärta och dammiga gamla tid- - ningar, som kom en nykomling . som mig, att känna ett dövt il ”. :Men de båda andra :lamående. redaktionsmedlemmarna ; : voro tydligen alltför förhärdade för ”att känna något dylikt obehag. iDe lågo bekvämt tillbakalutade i sina stolar och sträckte benen "-"' Jlångt ifrån. sig, medan de sän- :de väldiga "rökmoln : mot ' det Imedsötade I taket. Själv stod jag framme vid fönstret med pan- och stirrade dystert ut på den dansande snöflocken. Jag dc ide mig nedstämd och trist, 0 jag längtade hem.:: Plötsligt öppnades dörren till det ”allra heligaste” och huvud- redaktörehs - bastanta: kropps- hydda blev. synlig i i dörröppnin- [4 | ”I dag är det 6 tillfälle att tjä-. na julpengar”, sade han på äk- ta småländska. ”Tjugofem dol- Jlars för en intervju med järn- vägskungen' om hans märkliga ' "donation till The Swedish-Ame-'., riean College, na har lust?” > ! :”Äsceh, vad: tjänar det. till”, sade > redaktionssekreteraren och drog makligt åt sig benen. ”TInte.en: enda. amerikansk tid- ning har lyckats få en intervju med järnvägskungen, hur myc- : ket de än stått i, Och då är det "Vem av herrar- nan tryckt mot den svala rutan vryvYttvtevvv AX Han svängde sig runt i sKriv- "stolen och stirrade på mig med | oförställd förvåning, där jag ' stod med min randiga nattsäck . i ena handen och mössan i den- andra. ' Och själv var jag minst - lika förbluffad över att mitt - , sannerligen inte vidare antag-..'. ligt, att vår lilla svensk-ameri= -.kanska blaska skulle lyckas, el- ler hur? För övrigt har jag re”. | dan talat med skolans rektor ." cojoch, inte ens han ha fått ur do-, inatorn mer, än att 20,000 dol- lars. står leponerade för sko- Jans . räkning i The National Bank, att . fonden . skall : heta: John Anderssons och avkast- -ningen varie år utdelas som sti- svenska språket. Vem denna” " mild och ljus, : - vinklarna låg ett humoristiskt - [öroreka åt : bästa lärjunge I”: John Andersson är eller har va= ""” "rit vet ingen. Och de amerikan- . ska tidninoarna har fått nöja sig med att endast gissa sig till - anledningen, varför järnvägs: "kungen, som iu är född irlän-+ .- 3 2 vän? dare, donerat till.en svensk - skola," Och iag är rädd för; att" vi får göra detsamma.” ”Allt det där vet iag”, inföll. huvudredaktören "otåligt. "”Det' jär just därför, jag bjuder tju- gofem dollars. extra åt den; som lyckas åstadkomma intervjun... NÅ, är det ingen som har lust "att försöka?” > - Jag stirrade 'förväntansfullt: på de bägge andra, De voro äl Are i i tjänsten än jag och hade naturligtvis : företräde, då det gällde att tjäna en extra hacka, : hån slutligen. - djärva trick lyckats. .Jag för- mådde faktiskt inte få fram ctt ord som svar på hans barska: - "Vem är ni?” . Först - när han "sträckte ut: handen mot ringledningen; fick” jag mål i munnen, "> - ”Stopp, sir, var snäll och vän- | ta en minut, innan ri kör ut mig?” ropade jag hastigt. ”Jag är ingen irländsk immigrant,' fastän jag kanske sår så ut. Jag är svensk och-landsman:' med er vän John Andersson. Hans stålgrå ögon fixerade : mig skarpt och hans kraftiga" ” haka sköt ut en smula förgrym-' mad... Men hans panna var. och kring mun-” leende på lur. Han var verkli-. gen inte alls så skräckinjagan- ; . på, En äldre "kvinna "med livliga.” ögon öppnade för mig och bad” mig i vänlig ton stiga in. Rum- :- de, som jag inbillat mig. : Han” satt mycket rak i stolen, och hans . friska : och; sträva hy skvallrade i ännu'om;, att han var. en selfmade man, :. som arbetat sig 'upp under härdande” Juft- | . streck, ”Jaså,: ni.är svensk”, - sade” ”Men hur vet ni, "att John Andersson var min ? :donationen”.'; "frågade han” mörkt och lyfte | I åter handen mot ringklockan. Skulle ” åh, jag gissade det”, "svarar : de .jag - med. ett belåtet grin.' ”Jag har hört talas om den där "> Han gav mig en hastig, miss- - tänksam blick, . >. ”PNi är väl ingen reporter?” ”Ett ögonblick, . sir. det inte roa er att höra, hur jag ” lyckats tränga mig ända hit oanmäld. Det var ett helt I- '; tet konststycke, kan jag försäk- Men ingen av dem gjorde.en min av att antaga erbjudandet, ' iDe fortsatte helt oberörda att bolma på sina sura pipor, | "Är, det. så; att ingen av er :viil försöka, så gör jag det”, ut- "brast jag ivrigt, ”Jag har inte råd att försitta en chans till kassaförstärkning”, ” i De gåvo mig ett överlägset - medlidsamt leende, : ' . | ”Försök du gröngöling”, sa- de redaktionssekreteraren fli- nande, :”Men stoppa en kudde "> innanför byxbaken.”” ; Men jag ämnade inte alls 1å- ta någon sparka ut mig. Var- ken järnvägskungen eller nå- gon av hans hejdukar. Jag skulle helt enkelt inte ge dem . något tillfälle till det. Jog gjorde upp en OMSOFrgs- full anfallsplan, och sedan jag fått ut två dollars i förskott på , mitt blivande honorar, ty jag var alldeles pank, vidtog jag mina förberedelser för att sät- ta den i verket. oe Som jag redan nämnt, var järnvägskungen irländare och jag beslöt mic för att maskera "mig som en någorlunda tvättäk- ta irländsk immigrant i grann mackinaw och randig nattsäck. Kom jag i en sådan utstyrsel, .skulle ingen gissa att jag var en reporter, och jag hade åt- :;:minstone en chans att bli in- "släppt till den mäktige, Det "var nära lunchdags, då - jag äntligen stod öga mot öga med järnvägskungen, . Jag ha- ”de klivit på oanmäld, Rätt in i hans lilla privata kontor, som varken hade skylt eler ingång från korridoren utan låg väl dolt innanför en konferenssal, ra. Er personal 'har spärrat: min väg tjogtals gånger, men "tack vare dem här förklänaden : och en förtrolig viskning, att - jag kände er och ville träffa er oanmäld med anledning av, att det är julafton i morgon; har: jag fått passera. Jag törs slå" vad om, att de allesammans i in- ' billade sig, att jag var någon kär 'anförvant eller god vän, s - som kom med hälsningar till er ' från "den gröna ön'”.” ”Nå, det var då det fräckas- te —!” utbrast han, men jag såg att det ryckte i hans ansik- te "av återhållen munterhet,'' och detta gjorde mig djärv. - ”Sir”; vet, att tin det här landet kom- mer var och en för att slå sig- fram! Man vädjar inte, man ” tigger inte, utan träffar man” en bättre lottad, som själv” gått ' igenom ekluten, 'använder man 7 "amerikanens kompromiss : Give + me a chance! Det har man ju" rättighet till, eller hur?”. Han nickade instämmande, ' ”Nåväl, jag har listat mig in hit för att be er 'om en chans. Jag vill ha en intervju med er angående. er donation till The" Swe edish-American CoHege för den ' svensk-amerikanska : tid-- nings räkning, där jag är an-l ställd. Jag har inte varit i tidningens tjänst” mer än tre - "veckor, och detta är min första ” chans - att visa vad jag duger til”. "Ni skall få er interjvu, unge man. Men först i morgon bit- ti klockan sex och hemma i min bostad”, sade han och antydde därefter med en handrörelse att » audiensen var slut >» sikte. : a . drig har sade jag allvarligt, ”pni vvevY Yvrervveves "en god bit utanför staden. , När jag påföljande : morgon stod ” > utanför dess mäktiga galler- grindar slog klockan just sex i den É . dralen. Det var rätt kallt, och 2 Snön föll i fina flingor, som -svedo likt knappnålsstygn, vinden piskade dem i mitt an-” Det ;' var - ännu : halv- . skymning, och jag såg den sto-" ra byggningen framför mig som "en mörk, konturlös massa. hördes. -undra, ifall. järnvägskungen menat klockan sex på kvällen, ' : "Jag begav mig iväg på upp ”. täcktsfärd runt byggnaden, När "jag vek om tredje hörnet, fick jag . se ett grenljus i ett litet > "fönster i källarvåningen: Jag styrde stegen: mot' ljusskenet . "och : port och : knackade beslutsamt met var lågt” och primitivt möb- « Jerat, men:zskinande rent och ': snyggt. Det första jag såg var en stor öppen irländsk spis, där en munter stockvedsbrasa flam- '-: En grovt tillyxad två-" - made. ' avlägsna S:t Petruskate- då 7 In- " . tet fönster lyste och inget ljud : Jag : började "nästan." fann snart en liten -bak- : ” vertrvv VevYyFvvtvev Järtivägskungens palats” låg 5” je back. "Det var inga storståt-.- liga palats det, inte, utan låga ; timmerkojot med snö och is till fyllning. mellan ” de ' obarkade : bjälkarna; britsar runt väggar- na, en öppen härd mitt på gol- "vet 'och" en ' röklucka med en : lång 'spjälstång”" under rygg- ' ' åsen. : Så fanns där ett kokhusg;, "sammanbyggt med visthusboden "samt en matsal för 250 raan, manssäng stod uppbäddad med .” + snövitt -överkast vid ena kort- . : väggen. Och mitt emot vid det smårutade fönstret, en - klumpig karmstol: vid bor- det, satt -— ja, sannerligen var . det inte järnvägskungen själv! Han. , hade en tallrik. rykande ' skeden i handen, oa . Välkommen : och " god jul, unge man”, »”SIå er ned på bänken... Här står en tallrik julgröt och vän- |. -tar på er också, - Sitt nu ned och ät, så får ni er intervju till efterrätt”, Jag var inte den,” som truga mig, och ett är säkert, al jag ätit julgröt med: ättre aptit och under gladare: tonsmorgon, . Då vi slutat vår ; måltid, tände Jjärnvägskungen ' | stod ett. - stadigt" omålat furubord och i lät: - sinnesstämning än denna julaf-' gröt framför sig och höll redan ee ropade han nytert,. | en snugga och började så berät- : a: - ”Ni sitter nu i det allra he-; " ligaste i mitt hus.' Här inne fira : alltid min hustru och jag, första hälften av julafton. Det - här lilla . enkla kyffet har Jag. "låtit inreda till ett minne av den jul, då vi först började, Det är er låndsman John ”An- dersson, som egenhändigt yxat » till. alla: möblerna. Han gav :-oss: dem i bröllopspresent en ' Ja, det är nu snart fyrtio jul. år sedan.” Och för att Ni rik- tigt skall. förstå allt vad han fjort för min hustru och mig och vilken oändligt stor anied- Ling jag har att kalla min lilla | donation John : Anderssons fond, så skall jag berätta er he- ia. historien. Det är nu "mer än fyrtio år sedan John Andersson och jag "träffades första gången, Vi ,- kommo hitöver på samma emi- grantångare och blevo kojkam- rater. När. vi landstego, hade » vi beslutat att hålla ihop. Och efter att sex år ha trampat samma vägar, kommo vi upp till de stora skogarna vid Ka- nada-gränsen, . Vi hade tagit jobbi ett av de många timmer- huggarlagen där uppe och fun- no redan 218 man före oss, Vi inkvarterades tjugu man i-var- Så > en ”grönkail morgon hände det något, = =." » John ”Anderssön,: som . alitid -brukade ta 'sig en lov runt -hu- . sen före förstå frukoster, kom instörtande i: matsalen': med en : 'ung. vacker flicka i sina armar. . . Han hade hittat henne i en dri- va några; steg ifrån, kokhuset, -- och hon var. alldeles stelfrusen.. Det” blev 'näturligtvis en upp- ”>ståndelse ".och--kapplöpning ef- ter” whisky och: värrnda -klutar för att få liv'i henne. Men John befallde”. mig :> helt lugnt" att ingén : annan: fick: komma : till användning, ty det var han,:: »som . hittat; i hennes; Och.. han 2 röjde . med. armbågen , rent ett matbord från muggar och :tall- «sin börda. -Däl gnida flickans ansikte och hän- " der med sn SS Men värken snö ' "eller whisky , tycktes hjälpa... Flickan gav inte -ett livstecken » ifrån sig utan låg där lika stel och orörlig, - Då körde "Joha ut oss alle- - sammans, och vi förstodo, att :. han ämnade klä av flickan och försöka gnida liv i henneg stel- - frusna kropp. Efter - några minuter öppnade han, dörren och ropade åt mig att skaffa en hink med snö. : Jag langade till 7 honom den i en blink, och sent : osmider " kom han' glädjestrå- « lande ut till .oss,'där vi'stodo i - ” väntande grupper ute på bac-” - ken, Hon lever! ropade han glatt.” Därpå gick han rakt fram till sin bas och sade: ”I dag måste -' alle man få fritt och hjälpas 7 åt att bygga en liten sjukstuga, ty vi ha ju ingenstans att läg-- Tre vevevvv ; Mer han förklarade, "november- ' skaffa ' fram hans. whiskyplun- ' "ta, : rikar. 'och" lade försiktigt ned ' Därpå började han - : flammation på god väg. Jimmy och jag skall murå spisen och | de andra pojkarna få åtaga sig : resten”, Vi kastade våra mössor i luf- ten och hurrade för John, Och : basarna sa inte ett knyst utan : instämde, Ty de visste ju, att +: John i alla fall hade. hela la- + get med sig.. Och aldrig har en stuga timrats fortare och ; omsorgsfullare på en enda dag i ödemarken än då. I tre veckors tid turade John och jag öm att vaka inne hos "> flickan: . Ty hon fick verkligen : lunginflåmmation och" blev inte fullt frisk förrän in i december. Men då hade vi båda två na- : turligtvis hunnit bli blixt kära : NE henne, Vår vänskap tröt dock inte för den skull. ” >: Vid sista vaknattens vaktom- byte bekände vi kort för var- "andra och drogo lott om vem, ' som skulle få fria. först. Vi I märkte inte, att hon 'både såg : och hörde oss.” Jag drog lycko- lotten, och: John bestämde ge- nast ädelmodigt, att han skulle "draga sig tillbaka och låta mig ; sällskapa med henne ensam en stund varje kväll, så fort hon nu började bli frisk.. Men det var som om , det skulle gå särve och sämre med mitt frieri fota ve flickan blev. Hon pikz hon . visste att John cckså var kär i henne. . Och hon sade, att : han borde. få fria först, efter- som det ju ändå var han som ” hittat henne och räddat Hennes: liv. "Jag. omtalade detta för John. att det ” endast var tacksamhet hon kän- de för honom, ' och - eftersom lottdragningen fällt utslaget « till min förmån, ville han inte ” ha det på annat sätt. En kväll, : då hon redan var så frisk, att hon kunde sitta "uppe; bjöd hon John och mig in till sig. : Och för första gån- - gen fick vi höra” hennes histo- e Morton och . kommit från - Irland på sensommaren . för att söka upp "en morbror i Kanada. "Hon ha- de då nyligen blivit föräldralös och morbrodern var hennes en” da nära släkting. Men då hon slutligen - fann -honom —— han hade ". en - smutsig inipeg = motsvarat ning på honom, och hon märkte snart, att det bästa hon kunde '' göra var att lämna honom igen, ty "hos-honom hade hon inget: skydd "1 Sm svctVvivlan rymde "hon och försökte till fots ta sig över gränsen -till U. S. ÅA. för att söka arbete där. ' På fjärde . kvällen av sin vandring hade hon:råkat ut för sitt . missöde att vricka foten, just då hon fått syn på eldgnistorna från "vårt kokhus. Resten visste vi ju -. "Men i morgon måste jag "fortsätta min färd igen', tillade hon, "Ni har varit ”väldi hyggliga .mot mig hela denna tid, men nu är jag frisk igen och kan inte ligga er till last: längre; : ” John blev alldeles röd i an- siktet vid hennes ord och reste sig' hastigt upp och gick ut. Och” då” passade jag på att storma fram med mitt frieri. Jag." skulle "bygga oss en egen stuga, sade jag. Jag hade pens - ga flickan. , Hennes > Vänstra/Eg gar hopsparade ockigoda utsiks utsik? YvrvveeveYtVTvYFYrFrY , de C/ - 1 " rin gar. hjälpte. ta först-och. ångerfulla red, att rakt i ?saloom' 7 i: ade'-han-inte alls -: "moderns i beskriv- : - efteriryckligt. & nran SAT . Tr Fersen nväret hit bas för .ett nytt arbetslag ' Jag hade älskat henne från första ögon= blicket jag såg henne.' :Och hon behövde visst inte" ge sig iväg. . försatt söka något arbete. Hon : kunde lita helt: och fullt på min kärlek, Men: -inga böner och försäk- Det var bara, för att hor vär den enda kvin” nan på campen, som jag var så ivrig, menade hon. : Hon kände ; nog de irländska gossarna, He-'. sen. Och så hade vi ju John att ta . . hänsyn till. Hon' 'hadé både” - hört. och "sett lottdragningen. ' Nej, det var allt” bäst, att hon : kom iväg. Och mitt. under hennes liv-" ligå argumentering kom John . Änstormande, 'svängde sin mös- sa i taket och skrek hurra, så det. small i timret, : ”Jag har varit ute. och skaf- fat jobb åt Alice", -ropade. han. ”Och det gick som en dans, Jag - gick, ned.i' campen; där. alla , pojkarna. ännu sitter. kvar ef- "ter kvällsmaten. :: Jag klev upp på ett bord och höll ett litet an- förande till. dem. Och jar sade: så mycket som så, - att Alice tänkte ge sig iväg ”till- staden ' och söka jobb, därför att hon inte . ville längre, nu då. hon var frisk. Och jag "slutade med att före-| slå, ätt vi allesammans skulie lägga av en viss procent av vå-!” ra; avlöningar : och. . engagera " henne" - handla - henné” som 'en syster, allas vår s syster, lovade de. Och nu Alice, vi bjuder dig 22 dol- lars i veckan. .Vad svarar. du? Pojkarna. väntar? > "Så slagen. ur. brädet & av Johh Anderssons ' stora, goda hjärta har. jag aldrig: känt. mig” som den rängen. i Och" jag :kunde ligga :;oss still last”. som vår "lilla husmor: |; > Och det var pojkarna genast|', - med på, Varenda ent Vi ska be- 148 inte-låta bli. att kalla: mig själv. -- . en träskalle;. som inte.hittat på = något så enkelt. Men: Alice flög ; - : = kysste honom.. . Den natten sade j jag till Jon, a tt nd är det du, som är så god och friar till Alice.” Jag drar, rig tillbaka, Cu, som är god nog åt. henne; d " Men. han, villå inte, Han sade mig, att om hon verkligen skul-, 12 ta .bonom,- skuile,, han, ändå, årig kunna' bli :kvilt den tar- : hade. han ännu ett skäl, > rade en liten Pys på ett sana- torium: hemma i Sverige, Go sens: mor hade dött i lungsot. själv:” trodde nela hans släkt. - Och"gifte han: 'g med”Alicé, skulle han gå i' ändig fruktan för,” att hon! U anske också skulle: få lungsot.; "Och eftersom John så 'absolut: rägit tig" ur spelet; > försökte: 228 "ännu:en gång: min lycka: I s' Alice. , Och ett par dagar. 1 2öre julafton gav hon mig änt” : 11'gen sitt ja. g Men endast tack. . :varé att John" Andersson: varit” zain' böneman; , framhöll "Vi -blevo tyvärr "aldrig i till , sälle att gengälda John för all ;hars vänskap och hjärtegåvor; i medan han levde. Han spådde rätt, ser ni, och dog några år, I senare'i den sjukdom; han fruk-: dyr bög Nå aka tat: og i : Men hans son; 'som sedan nas : . turligtvis blev? vår son, 3 tilll frisknade och blev läkare. Han omkom ' dock vid eh järnvägs- olycka strax efter sitt gifter]. mål, - John. Anderssons sonson har . nyligen genomgått ameri- kansk högskola, 'präst bland sin farfars folk. "Ja; där har ni intervjun och lycka till, unge man, ' Men in- nan ni går, skall vi dricka en skäl för John Anderssoris min-| Alice, har du den där sven.| .. n?2, ska glöggen, 058, 1ä rdigblandad? jag tutta på den och spela en gammal svensk folkvisa på min som John lärde fiol för hans unga landsman oe a Aldrig glömmer jag den stunden, Den blå lågan från glöggen,' det brinnande gren- ljuset, de vackra, silverhäriga gamlingarna och ,Ackf. Värmeland du sköna , . .”. När vi--druckit skålen förl John Anderssons minne, viska- de järnvägskungen vänligt in mig: ”Och nu får ni gå, unge man. Ty nu skall jag spela de ala]. irländska låtarna för min gum- | ma, Nu är "det vår: Jul: afton.” för det. är bara. . sig John. också .- vara - behäftad med den sjuk-” |iomen, den hade härjat nästan.> : Då skall|. famnen på John. och . :en, att "hon; inte -gjort: det av - a to - Copyrigth:.. Text & 2 Bilder) men vill blij .. s
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.