? 8 Nm EHårom året berätlade én avsmina sägesmän 1 Malå” skogslappby föl- " jande: »Sjul, Ersa var rikast på” sin tid: .Men hän var inte” högfärdig för det" utan” en: kristlig män, ' och han "brukåde -säga;' att hans störa: : 'Ten:' hjord endast var ett lån "från ovan; En gång lät han"en fattig:torpare från Örträsk, som, kommit till hans + rengärdé, fa den största renoxe. han ” kunde rå på. Därmed gav han lik- som ränta på g gudslånet. Men så kom han en gång på ett björnide, och det blev, en.lyckad jakt. 'Och då visade. i det sig, alt den gamla Iron satt kvar, trots kristligheten.. För när. Sjul Ersa kom hem efter jakten, så gick han inte in genom dörren på kåtan" utan lyf fe upp 'kåtaduken på den he- liga bakdörren, och där kröp han in.; Och så fört han 'kom in, tog han sig. mössan och mumlade en "Gumman hans gjorde väl störa ögon, och. ”hoh sa: —' Så gör du inte, när du slaktat en -renoxe, .. Men ban såg lite illparig ut, så "hon "fö dd nog," hur. det hängde ihop; För; se: björnen var”inte som aridra djur utan liksom ett högrev väsen" för gamla tiders lappar. -. : Xx :Della! shände i. min. sagesmans << barndom; men -berättelsen öppnåde elt per ekliv genom Traditionernas ler: ända : tillbaka till lapparnas kristna stid,. då: björnjakten ' var | riluell ;och, festen efteråt. inte-.bara, ett:kalas utan en sakral måltid .med. många: ceremonier, --' Historien gav: mig också 'den yttersta länken i en. "lång kedja av: naturmytologiska fö: . reställningar, som österut över Si - riens. folk: nåddé. ända till:den Tilla "folkstam, sonri de nordligaste delar- » ha av. Japan spelar; ungefär. samma : roll sonL lapparna :-hos oss:— Caino” folket, - ss Ble nd svenska forskare ägnade re re: "Schefferus . samhet åt lapparnas björn: -uppmå fest. Efter s sin för ämsta. källa, en ST 'ainos' Corn! och förberedelser för björnjesten. ring av hela. cöreinonien;- som 7 kan såmnmianfattas i i följande: referat "När björnen: är ringad,--slål i skickligaste ” nåjden” "(visman; 'scha-' man)” på sin trumma; förrätt: av; vi- : del r: triiniskinnet "utröna, sjunger ; den. en: ny. strof liven: blodröd... När. s synliga i kåtans hemlig kvinnorna ;, på: dem .geno singsring, medadi de spriita liknande, vätskan. i.ansiktet på dem: Efter den profylaktiska ' proceduren | få karlarna komma :in; varvid : de mötas av en kvinnlig st jÖ visan, "en hyllning: Vill de"tappra jä på. 1600-talet stor igurprydda jaKtén skall : Blir utslaget gott, ger man gång ö sig i väg, varvid den som ringat björ- nen går i spetsen med en' käpp, som utstyrts "med: en. fastbunden :: singsring.: Utan fruktan. gå | . löst på den farlige bjässen med sina spjut, och när han :är fälld; stämma de . upp den första: strofen i björn- sången; en improviserad hyllning till björnen, vilken hälsas välkommen och tackas för att han låtit sig tagas utan att fördärva någon av jägarna. Därpå piska" de sitt. villebråd. med ris och mjuka spön, och på hemvä- gen sjunga de besvärja” bjö örnen. något. oväde "eller kada någon åv sina banémän,; "och" vidare tacka de sin Gud; »som Creaturen them till godho ' Skaapatt ” hafwer” och gett dem" mod" och kraft - ett sådant grymt. och mächtigt” Créeautuur - at Öfwerwinna»; . för hem" björnen "med; ” "få ingen kvinna åka efter. det året, ' mäs- garna . , vari de utt inte framkalla "Den ren, .s "jägarskaran kommer. hemåt, Meningen av dem.får kom- ma när sin Bustri på tre: :dygn, "och I som drog hem- björnen.' den som Bar. stäven imbd mässings- ringen får. ge sig till tåls i fem dygn. : I stället ägna sig männen "åt sitt . förnämliga jaklbyte.: >» Björnen flås, -.:- 1 och den som:ringat idet får behålla" skinnet. "Så företas den omständliga - styckningen,: tan. ligt, varvid fettet silas 3 av med; mäs-.. singsbeslagna: kärl.” "Under tiden sitta deltagarna i en bestämd ord- ning kring elden: fränist:”den "som ringade slog på trumman, så den som först träffade björnen "o. s. v.; När köttet ' är. kokat, fördelas det enligt. vissa” bestämda "regler mellan männen och ' kvinnorna av den söm ringat bör: er nen och den som slagit på trumman — allt'under växelsånger mellan den manliga och den kvinnliga parten. Så börjas själva kalaset; och när de både - läckra och - rikliga håvorna äro slut; samlas benen omsorgsfullt för att grävas ned i den ordning de legat i björnens kropp. . ä "Än är björnfesten inte slut. Ett betydelsefullt nummer i programmet följer: skinnet. spännes " upp, och kvinnorna få med pilbåge skjuta till måls. på > det med förbunda ögon. Den som först träffar skinnet får | |Priset och hennes man kommer att fälla” nästa "björn. .:Hon får 'också det hedersamrina uppdraget. att'sy:ett Körs'”av tenntråd” på ett'stycke kläde för ” var." och en åv: jägarna; som dessa: få'ha hängande kring- halsen till tredje” dagens: solnedgång; likaså får hon sy sämma tecken åt den.ren, När 'de' tré tabu-belag da: "dagarna gått; griper den'ene Jägaren efter den andra” i: 'grytkättingen 'och springer tre gånger: runt elden för att så fara ut' genom "den: vanliga ; kåtadörren, allt under det att "kvinnorna sjunga den, sista förlösande strofen i björn- sången, - :>Der med” blifwa ”männer- Efter "Davia ”Mackncme övar då inget. ben: får” skar" das, och därpå. lägges köttet.i gry-” Å fÄven kokningen sker ritualen- : björnen, därnäst den.söm : och na lika 5 som ränsade, för än the få lof at komma till sina hustror i igen.» Så långt Scheffrus; Nära ett år- hundrade, senare utkom en ännu ut- förligare skildring -av. lapparnas björnfest, - Lyckseleprosten . Pehr Fjellströms »Berättelse; Om Lappar- nas -Björnafänges, som trots en del invändningar mot Schefferus i stort sett bekrättär dennes uppgifter och ger en mängd nya detaljer från den celebra tillställningen. Sålunda före: togos enligt Fjellström ytterligare 1:del. rituella handlingar: med mäss gs-i och vidjeringar; den röda albarksd kokten "och: vissa : prydna-, arjämte” skinnet på björnens samt” 'syansstumpen Mm; mMräg- nades: en :särskild uppmärksamhet FR allt under "det "att man i "björn- dt, ett slägs jojkning, lade i in en särskild magisk vokabulär. Fjellström ger även i själva, inlod- ningsorden nyckeln till'hela Cérenio-, nien: Ibland andra wilda djur; som i Norland och Lappmarkefne wistas, räknas” Björnen för det: besynnerli-. gaste.»>'; Och längre” fram åskådlig- > gör han' lapparnas åtskillnad mellan björnen och:'det värsta skadedjuret; vargén:. "Så: stort förakt som de ; giotdt. af wargen, den :de hållit före > fåt kroppen af den onda, 'men lifwet af allas: skapare; så 'stör ära hafwa de ock". bewist emot Björnen; såsom et'd ide hållit för det .heliga- , vär fär- ur mycket också: besjilad- äv. ett t iäkligt änder - väseh,-sonizdet' gällde alt: taga sig i akt: för-och hålla :sig väl "ned. Där- av de” många” riternä, som framför allt' gingo ut'på att neutralisera hans kraft "och skydda: ».jaktdeltagarna från -hans: hämnd: "Man ' ville hedra och. blidka” björnens” "ande," medan man gjorde s sig” ett golt nål på hans kött, i : En liknande ställni, g hår björnen haft hos en råd nördiska folk öster- ut — ostjaker,: voguler: ochi giljaker om, fl. — ända till, & $om-sagt, Japans ainos: - Enligt flera författare. dyr- "kade detta jägarfolk björnen om en verklig gud, enligt andra var björn- festen. (omsia) närmast alt betrakta -som' en” motsvarighet till” åkerbru- karnas " skördefest, ägnad 'en mer absträkt': gudomlighet. törde.man också ha dyrkat varje en- skild - björn; som" ”dödades' vid idet eller: fängslad fördes till den aptitre- » taridé festen; men väl — det är till- "> räckligt omvittnåt — : en .björngu-. . domlighet,” 'som. lät: sig. reprosenle- ras av F den fångne björnen och ägna- des 'jägarnas dyrkan för att skänka | dem gunst och 'jaktlycka. : Björnkulten kan som en form av; ' « religionsutövning förefalla "grotesk,”- : men: det ligger ändå ett visst harmo=-= "" mellan. björnen "synnerhet ainomannen - 7” niskt: förhållande i all med sin beryktade hårväxt,'som inte står :björnens långt eftex. .De passa för varandra: och kunna ta varandra i..hand. Rationellt kan. - sält hos ainos som,hos lapparna. En ” författare, Scheubc, skriver: ha .aH- anledning alt sätta björnen högt... ret, han förser dem långa tider med mat; han gör dem kläder, och han "ger dem läkemedel, den synnerligen uppskattade björngallan. ” -Å andra sidan. kan han skada än något annat vilddiur. när tappar, gå. ör jakt. enligt: tysken. von Hoggiitr, som tillsam Fransmän gjorde: en resa i Teppland 1828; han: ödeläggande! "bryter sig in på deras boplatser och' slår deras krea- tur. Inte underligt "då att-ainos söka - ställa. sig” väl med björnen, kalla honom Gud och finna det klo- kast: med. en -goltgörelse. efter. en björns nedläg gande.» : Till sitt ursprung synes”. sålunda björnkultén vara densamma " för båda dessa folk på var sin ytterkant av gamla världen, "Men till 'den ri- | tuella utformningen : har: den ' blivit rätt. olika. - ” Jaktmetoderna' vid idet skilja sig väl inte så m varandra; i båda fallen: spärra utgången från idet” med": en eller ett:par störar, och medän'” björ nen bryter 'sig'ut; utsätles han fi jägarnas: spjut. eller” pilar; Men”s dan går 'öst och väst var sin. väg, Björnen är tabu för kvinnan: -bland lapparna, médan” na > 'går, - med. "björnjakt, tas. denne helst: levände" för att am”: mas” och: uppfödas. av Jägarens hu: stru;' 'en »bjötnmoder»... sålunda "omhuldade : björnen vuxit sig så 'stor-och.stark;' att. han -hofar att bryta 5 sig ut-ur'sin bur, är liden för honom :inne:att vara huvudfigur i en ny. björnfest; och då - är. hans amma "med. ..som gråtersk. Inför björngudomligheten urskulda. :sig björnen s så länge dé : "kunnaf - "Det återstår inte annat. än:alt släkta och äta upp honom; vartill gärna . byn inb judes, stor.: : = Till festen kläda” sig alla i'sina finaste plagg. "Högtidligast skrida sig de äldre. männen, med ctt slags krans: eller krona'på huvudet,” ut- styrd med krollspån, vildvinsrankör och - björnklor, - medan. kvinnorna framför 'allt'smycka sig med pärl- band: Och framför husguden även- som + vid ;. björnburen ”' ställas nya krollspånsstavar (inso), de förnäm- 'sta : sakrala attributen... En dylik stav: ställes även ' framför eldstaden milt + i: hyddan, och på utbredda mattor, slår sig sällskapet ned, Så offras. åt. elden, -värpå följer ett dryckesoffer åt husguden, och fos- ten kan börja, Även björnen får ett dryckesoffer, och till en'entonig sång, en motsva" inolvinhan gär- och finns det;en' b Sinunge i -idet; När "den, männen med; att de nu. fött och gött |'s É kring buren. och ta björnen ur buren. Med ett ä rep om halsen och bakbenen ledées sd fången till en kluven stock, där hu- vudet och halsen passas jn, varpå de ov härvarande kasta sig över "honom. | björnen smyckas sedan, slägges he- - dersamt, spå en malta och f svärd, och Mett: kogör; en ”björnhona' med bl.a; hals- och 1 'mat och dryck sät- fram, och vid-maltans hörn stäl= | las'de. heliga kröllspånsstavarna, i "elt" :dryckesoffer, som = - D ;elt allmänt dryckesiag, d risvinct; (sake)flödar ymnigt. Kvinnorna dansa och dånsen får. en och : kväva skulé smycl örhängen; : Åter sker.” ”alltmt tes upp Näppeligen ' frå - björnkulten.. förklaras "på. samma > »Åinos is” Han är det värdefullaste dju- göra dem större |” righet till lapparnas björnsång, börja Kvinnorna och : flickorna ::dansa en framstättning av lapparhas björn jakt 4 den år 1682 utgivna noliandskia . versioner lat från” från. Sång till gång. samma: == elt håde nesbérusat ävbrott i i dagsfiv.- " Lapparna och ainofölkets . björn- kult bör knappast förleda till några antaganden om frändskap och kul- lursammanhang i Övrigt. logiskt ' stå, de Esaus- Jurviga ainos lika "fjärran 'från - de Jacoh- släta lapparna, som. de geografiskt leva åtskilda, och kult. och terna” torde bäst förklaras av. lik- nandé' naturbetingelser. och jämför- ligt utvecklingsstadium, även om de” bottna i en gemensåm Primitv' upp- fattning av naturens makter — en" uppfattning, hos tropikernas primiliva folk, där lejonet och leoparden spelar björ- nens roll; som "' : ". Ernst Manker, N upplagan av BENET i»Lapponiwr, Denna” föreställging blir ganska långvarig och upprep- . ningarna många, och "björnen ' blir." alltmer upphetsad i isin. bur. Men 1 till slut kommer så en skara män a fram, de modigaste och starkaste, i | i gyflås 'öch styckas. yckesläget avlöses käs: björnktäniet "med : spån och: gröna" bämbiblad "beh en högsstån ga akt till trakt och' även : . ” Men i sina bu- . Y vuddråg har: björnfesten varit den- — stocken . » Den döda räras ett Efter " kalasot kroll- sakralt: och sin- - ainofolkets var- Antropo- . kulturlikhe- åferfinnes även or a SAN "ENDA: TIDNING SOM UTGIVES- i LAH IOLM - SD
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.