vererFeyyryvyv ryveryYYyryv et” VVE ANNE PEAEEDEEDOIEN "+ sig bland sina sockenbor. NN mig väl alla detaljerha, 5:10 sve" - Yvyrrvev vett vyvvYtYveYvvTYyvFY ve eYTVYVGV NAV VY VVVVYFEFFEvYVEVV - ”Cigarröken Tnglade. mot: taket ä tunna blå' slingor -och det sor- .slade och pratades inneigavelrum- met hos landstingsmanneg ; i Bro i "var på to efter en god middag och herrarna på Biertet, så skulle han inte ber höva -ha def så knalt längre. Men flickstackarn kände sig inte smick- rad av anbundet utan blev alldeles förtvivlad. För det första var ju Snåle-Pelle både gammal och an- lig och dessutom kände ju satt bekvämt /tillbakalutade i de bastanta skinnfåtöljerna, + Det hade varit srävjakt hos i vå Ir !' hade -viftat farväl till livet med " tyviga” - svahsfanor -bch "naturiigtvis hade wn av dem fallit för pastor Bromanders - gevär. Den . gamle loriginelle och glade prästen var 'en ovanligt spänstig och pigg gub- be «trots sina sjuttio år och han ” hade följt med på de ansträngande ute i k hela Jalla - till: hans! rysliga "snikenhet. Men han var envis som synden och gav sig inte och hur det var hade han visst även med tiden "fått nå- got sorts band på Annas far. ge> nom penninglån, Det gick så långt att flickan rymde :från hemmet, l- men' måste återvända efver en tid. Och - så.'-småningom lär. hon "ha tröttnat på . föräldrarnas tjat och jämmer och gick med på att ingå skap med Pelle. : Det talades "dagen, Nu satt han sög på en god ”igarr och: lyssnade till sina jakt- > samraters historier. . En av herrarna hade just be- vättat en detalj av dagens jakt, då vastorn : tog upp sin stora, röd- blommiga snusnäsduk;, snöt sig så det dånade i rummet och sade: = Jaha, mina herrar. = 0 - Och ' när "han yttrat :dessa” rord -. blev det tyst Å sällskapet, ty "alla Fk « förstod att pastorn nu ämnade be-| rätta en jakthistoria. " Pastor Bro- > mander var känd. icke 'blott som " en god berättare utan även en som kunde' sjunga ut med en och an- nan bergspredikan ifrån predik-. stolen; +... Han : var: helt. "enkelt -av- den 's gammaldags ' prästtypen, som 'ha- .” de både aktning 'och respekt med | Pastor Bromander, knäppte bort + litet figarraska. från västen” och "> började: - Jaha; mina I herrar. Om hi äl "låta skall jag nu ' berätta en räv- ” historia, som verkligen - har den Tena - sanningen bakom: sig. Denna rävjakt utföll: dock betydligt'snop- nare än den vi fått vara med om ” här i dag, men den hade :kanhän- "da en högre: mening 'bakom "sig i stället, Händelsen har jag upp- + — tecknad där "hemma i:en' gammal dagbok , och där står som. rubrik följande: ”Petter' Johannesson och Annä' Beata . Eriksdotter," - Vigsel förhindrad 'på grund av olyckshä delse den :20 september anno 1882”. : Jag hade då-helt nyiigen itagit min examen och vistades hos pros- 4 mycket i bygden om detta omaka äktenskap och alla tyckte synd om den stackars flickan, Och den da- gen då det lyste första gången låg hon också sjuk äv förtvivlan där hemma och en del gissade på 'att sål| hon skulle: förkorta sitt eget. liv. i sin övergivenhet, «> ha "oss, till både krage och räv- samma fått med händerna om ri vens' båda bakben För att göra greppet effektivare hade' Pelle lagt sig på knä och kom därigenom att/ . got, som” "köm brudens förut bleka! kinder att bli ännu vitare och det övriga brölopsföljet att digna miunterhet, ” :- . ll Jahå; mina herrar, "sade pas torn och slevade in: en: ny pris. : jägare har "ni: kanske" märkt någon gång, att när en räv-b hastigt skrämd eller överraskad nära' håll, så tömmer den :'hastigi ut'en dos av tarminnehållet i för- skräckelsen.: När nu -Snåle-Pelle högg räven i bakbenen, så blev den rädd så det förslog 'och effekten blev! också däreftert =: de och i häpenh Jaha, jaha, och nu ska h få höra vidare, Pastor David Bromander. hars- kade sig ärevördigt och snusade så att de. pigga ögonen fick; en fuk- tig glar.s. et --Snåle-Pelle hade sagt. till, öm att han ville ha kyrkbröllop, kan-' ske "därför, att han i sitt över-' mod "ville visa församlingen, att hah var man” att knipa den vack- raste flickan i trakten. St "Och vad hans 'snålhét betr så förnekade den sig icke in':i det sista," Ty 'strax före bröllopsdagen gick " han till nämndemannen >i AI Ljunganäs och lånade hans bon- jout : och en stärkskjorta!! Jaha, |: mina herrar, det är dagsens 'le- vande sanning, han lånade” skjoj ” ta. också fast han var ägare till kanske en tunna guld i den tidens räkning!! Det var, som sagt, den 20 september anno '1882 som. Snåle- Pelle skulle fira kyrkbröllop med var solig och” klar: och-när bröl- lopsskjutsarna,' > med + brudparet" i teten, på väg till kyrkar kont till en plats, som. kallades: Tjangänäs »| baka hem, Och uppe i prostgården sin "unga och-sköna' brud.- Dagen |; också den vetiskrämda .. räven. le-Pelle på vägen och kippade ef-; ter 'iandan. : medan bröllopsfö kiknade av skratt. > "Men när bruden fick se sin bli vände” make i hans förnedring föll hon "av vagnen och svimmade och slog "huvudet i en sten" så att hon. i sanslöst tillstånd måste föras till- satt ; prosten Faxell' och ' jag och klockarn pch - väntade tills-vi fick bud om att det hänt en olycka med bruden" "på vägen -' och bröllopet måste vippskjutas. oc 3 Nåväl,” mina herrar, sade” gub-" bed jBromander och tummade sil- vershusdosan mellan ” fingrarna. Det i där var det dråpliga" eller kanske ”” tragikomiska i: historien, och -.nu kommer det ggendumligå. Flickan låg sjuk, eller kanski sades . :endast vara 'sjuk, i tre. "skulle". börja tänka på m PSOE var? flickan borta oc myr, höll brus hästen 'och hoppade ur; Alla de andra" bröllopsskjutsarnå” "måste ju Hon Hade helt: sonika ' rymt ifrån också” stanna och iuhdrade väd or- ten Faxell i Ljunganäs .och erinrar ' Pastorn tog fram. sin.,blanksli na » silverdösa, snusade andä med :hjälp : av en Aten silverslev I "och fortsatte oe - a — Jo, förhistorien är den, att det i | Balkenäs by fanns, en gammal 'rik och syh gon snål viirkarl, som kallideg ; stör, Shål e-Pelle i: dagligt [; tal, men vars rätta namn var Pet- ter «Johannéssoj,. Den där "mannen et] Y- hade sannerligen" g'ort skäl för sitt |r saken var, Och nu såg-de anled- tj låg en. väldig. myrstack. :och :ur.. denha stack det. fram något, som vid närmare "påseende, befanns, va=- ra bakdelen 'av 'en- räv! Räven var | så ivrig-att gräva sig in.i råyrstae. Jarver , och . myrägg, att den" inte öknarär. ty han var shål och girig av sj rent. okri få , någon -hustiy utan gick. ogifl 0, och enstöring! ånnu : vid, .n ' femtio års ålder, : Men "då de hans. ögon: en deg falta e liten" nätt” och : särdeles "vacker flicka; dotter till en fattig "torpare |. i orten. Flickan hette "Anna och. var "knappast! hälften så gamrnäal. som "den där "figuren" Snåle-Pelle. » Ochy som sågt, dessatom - ovanligt : täck och behaglig, Men nu hade Pelle fått: för sig'att hån skulle ha « törparfösen "och enl'qt: den. tidens sed drog han iväg t.:l- henhes för- äldrar en dag och trade, '; Jaha, det var 'ju' klart att den fattige]; torparen kände sig ärvs av ett så-| dant 'anbud, nämligen vtsikten att få gifta bort sin dotter till träktens |. rikaste bonde,” Det vär nog ganska .-lockande; . kan; herrarna "förstå, och Pelle lät Visst också på skina att om; torparn gl Hans sista önskan: En' rökt Många av mina vänner tror rtt| > de liknar engelska lorder när 'dte sätter på sig ett plommonste p, ehuru de mest av allt' påminn ar] ken gamle AK -supporters-på d>r Hans har det mest. tälats om | för I . ; den, Men folk, som hyr en bond= - stuga i någon avlägsen trakt, gir in för självhushållning och vil . leva ett sunt liv fred hair, ställer nog inte tl ohm för, hes ; Inte hade; han4sä på grund 'av derna orsak kunngtlism i od krigförände länderna” som till följd | har blivit försattå i en-svårbemäst- ken, tydligen för att "slicka i: sig |? någonting alls. Men Pelle i ene OA >5ekonden: — Varfi "Jag behöver väl inte tillägga för - herrarna; att: Shåle-Pelle efter den bedrifter fick gå ogift hela 'sitt liv. ” Ser :fian emellertid "bort från det" rent! "komiska. i händelsen, säd pastorn "med en glimt 'i ögonvrån, så Kan man rakt tänka att det var. försynens skickelse, att rädda: den 'stäckars. flickan. från. ett: påtvingat tog du räk«. ning till.107 Han rättade ju inte. -- de DEI. | SN bre ec kå "Jorabruksulskottet:] har Rit- "Bureau, Rädidavisan och en kel :fäd: "tidningar råkat begå ett litet) > misstag..: De" har påstått att |'sociåldemoktaternia:.. valt Marius Lind, -Gelsted, efter: : avlidne folke-] tingsmannen Poyvl Frederik Jensen, Neesbyy ne Hr Jensi Y emellertid ih önskligaste välmåga. Fyns Social-Demokrat här” Hl frågat "honom hut ' det känns ' att vara död när man lever.. ' — Pin livat, svarar Jensen. Jag har ringt en del folk i dag, och alla har frågat varifrån jag telefoner rade, REN dist > Eftersom ' franska” författare är : aktuella just nu, berättar vi 'en' historia "om . Jules Romains, som blarid mycket annat. också skrivit skådespelet. Dr Knock. Det hand- hekant 'om en 'charlatan En vacker dag fick :så Jules Romains besök av en läka- re, som hänfört ropade: on FE : Efter all ha sett er pjäs läg-' | ger jag ner min praktik, Jag vill mäntiskorna, för "de stora idealen." Vad, råder ni mig att börja med? : — Käre vän, svarade Romains. Om "ni lägger ner er praktik bar. ni redan gjort tillräckligt för CP "ett , stort "skullé : ordföranden" framlägga ett "förslag tl ömröstning. Det gjorde De' som är, för förslaget behagar rösta emot och de som sitter reser . e dra sig över om församlingen "blev. lite villrå- dig om hur: man. skulle” förhålla Betänketid för ”dubbel- j gifta” -kvinndr En hel "del kvinnor i dé av kriget gift om sig, 'sedan' deras första make officiellt dödförklarats, rad kalamitet, när det; hänt'att den förste maken plötsligt visat sig leva brittiske. Professorn Thomas Brown Smith Kar i ett tal på ett möte i Edinburgh föreslagit; att man;skul- för det antydda probleraet tolv månaders betänketid så att- -de kan bestämma sig för vilket zv' de två äktenskapen de efter ållvarligt be- | Srundande önskar ' fortsätta med, Fallen är så pass invecklade, indi-- viduellt olika och på samma räckligt stöd från stelbenta lagar kan "eller bör föreskriva sådana kvinnor, vilket de bör göra, fram- höll professorn. Hans råd och åsikt väntas ge eko i en del länder där folkningen, .Jbe alla. läsintresserade att. cech " återvänt ' hem, -'Tragedin har | - | upprepats i talrika hem, ock den le bevilja de kvinnor -som. råkat ut], gång a, att man inte med ett 'otill- | - Till slut' ber jag. att under Bo- | kens . vecka få ivrigt vinka med | ritt lilla. litterära pekftingår och inte förväxla... böcker och. bullar. sonåre bör. vara nygräcdade. bok kan, däremot vara nästen [fa Jag skulle vild ni åtminstone :använder några der under. veckan, till att rota i ah- tilkvariatens gamla hevor. Men . ha en bok att ge bort, så Jbör dena vara tryckt 1952, Så att . den. kan bytas. Våndags-Nissé I i ST «> > Fars dag :. — Vad gav du farsan?: — Ett par bandyrör som ' vari vrobleniet har blivit akut. N | för små. tuva,” skrek han” och högg i det-:' ha näsan; alldeles inpå rävsvansen.; - Men i samma ögonblick. hände nå=! ” jy.0d äxplosionen "fick Pelle ögox . nen : och hela ansiktet. igenmura-” släppte. han . "ISven ”Tiockis” kommer: hem : och - Det 'är 1: heter Blåkull, en stor och grann”en, ha. gjort! "Morris tål inga barn, ser: : stod öppen, Halvbind. och nersmord : stod Snå--- 1 Sagofå gsfilmen' ”Tjuvarnas " Castle en ond prinsessn, som v Tony, Curtis och Piper Laurie får 2 furste spelar den: vackra. Peggie "Det roligaste barnen vet är när berättar ”.”äventyrssagor”. alldeles sanna, nämligen! Dét håller han styvt på. I lördags berättade - han om Blåkull och Morris. |. "Jag "har en kanin hemma, som: är väldigt klok, må nitro. Hon be- "griper allt vad jag säger åt henne.' "Är det något, som hon inte tycker : om; så rynkar hon på näsan. Och - "blir hon glad, så viftar hon - med öronen. Blåkull har många djur att q” sällskapa med på tomten. Men det är inte alla hon tycker: om. Dom tama fasanerna är hon förtjust i, När, dom, kommer och äter bröd: smulor, går öronen på henne< som | lärkvingar, men när hararna kom- mer och 'gnager barken av äppel- "träden; blir hon”arg. :Och Morris cker hon inte om! Morris är gran- ens stora elaka ' tax, och den är alla" djur "rädda för, både. Kisse Måns, fasanerna och hararna, Jag trodde 'att :Blåkull också var rädd - för Morris, men se där tog jag fel, Hon brukade visserligen hoppa wi- -: dan och sätta sig bakom vattsån vid lj stentrappan, när han kom lufsande, ” men jag”såg aldrig, att hon sprang för honom som dom” andra djuren . Nå, ”Blåköll kan ju inte tala 'så tydligt, att" jag, hör, vad. hon. säger, " men djuren på tomten, dom begri-] per nog, vad det.är hon vill, när hon] + fnyser åt dom: En dag var Morris fräckare än vanligt, Hon sprang in 'på vår tomt och skällde och väs-J1 ”nades värre, Jag höll på att sätta: +: fast ”radioantennen på taket och kunde "inte jaga bort Morris. Lill-: syster Ulla — hon är bara två och | | ett halvt år — blev 'arg,: när hon! såg, hur han skrämde bort alla dom andra djuren. Och rätt som det var,'|. ' tog-hon upp en sten och kastade en" på Morris, Men det skulle hon inte” ni. En gång bet han 'en liten pojke! alldeles förskräckligt, 'så dom ' fick åka till doktorn med honom, så ni förstår; att jag. blev rädd, när . jag Jatt taxen rullade runt och trillade TES | vila fog: till: benen. och sprang vad hon kunde, ' > de hon. Och att hon -var are, det syntes. Hon" rynkade . och snörpte med nosen; så att det nästan hördes, Hur det var, så blev' Morris en smu- la tveksam, Skällde' gjorde han som förut; men när han, kom upp på sis- ta ”trappsteget 'stannade ;han.-Men när 'Blåkull-tog sig" för att vända baken i till, ilsknade Han till — för det är ju inte riktigt fint att vän- da baken till någon, även öm han skäller. att jag knappt hann se. hur. det gick haft ögon: i: ryggen, för hon visste precis, här Morris var framme, och just som han "skulle bita 'svansstumpen, slog "hon bakut;: Hon sparkade till honom så hårt med sina baddare till. bakben, ner från trappavsatsen, Och vet ni vad". som. hände 'sen?: Jo, plums,; "sa det.. Morris damp ner i vattensån, som "står. på. marken nedanför trap- ban och 'den' är så ' djup, så han unde inte ta sej ur den själv, utan isg måste fiska upp honom, Han såg bra 'snopen, ut, när han Jlommade i väg, och sen dess har vi inte sett honom på tomten. ast - ' Och du "har: din "stickning med dej som vanligt, t — Ja, det 'är så skönt att ha något 7 att tänka på medan mån En fullträtt 7 | ningarna Det som a hände: sen gick så fort, | till. Det var. som om . Blåkull skulle |” Sat uta, oc 0 Så frågade paykologiprofessorn sina elever än de kufde säga vad| det är för skillnad mellan en Titen pojke och en dvärg. . , — Det beror på, så 'en äv ele- verna. : — Beror på? Hur "så? > — Jo, dvärgen kom. id flicka. . ' Shirley sjunger ut. barnstjärnan Shirley Temp- 1 Le under tiden hunnit bli 24 år gammal, har i en synnerligen agg- ressiv "artikel - i den amerikanska filmtidningen Modern Screen rik- tat ett väldigt angrepp mot Holly- wood. Hollywood är en nöjesma- skin, som dödar varje personlighet, skriver fruktansvärt arga Shirley, och filmproducenterna där är ”vid- riga ' gamla män”, vilka hjälper skådespelerskor till en stor karriär endast då dessa tillmötesgår gub-' barnas önskemål. Att den ameri- kanska filmen inte längre är in- tresserad av henne själv beror en= ligt artikelförfattarinnan på, att hon tackat nej till herrarnas inviter. Shirley Temple är emellertid upp- riktig nog för att medge att hon knappast tillhör Hollywoods främ- |, sta begåvningar. Hon är gift med : en televisionsdirektör, von Of relömligt John " Barrymoore . "spelat Hamlet” på Broagway en gång, och en längre tid hade han irri- -terats av de mer eller mindre (mest mindre) undertryckta host- ningarna i salongen. Det bör till- "läggas, att Barrymoore av dem som ' kände . honom,' ansågs ha " ovanligt många nerver. Så en kväll, då Barrymoote var mitt 'uppe i en av de berömda Hamlet-monologerna, och host- samtidigt nådde - sin höjdpunkt, öppnade han plötsligt sin kappa, tog fram en stor påse "sill och strödde ut den över publi- ken. : : "sjölejon! :mullrade han med sin ”välskolade : stämma; — Ät dom här och håll tyst sen! Dö En oförglömlig teaterkväll, : iv ”Prestigefråga "Majoren kommer på inspektion och riktar kikaren mot horisonten där övningsskjutning pågår. "> ”— Vad tusan sablar, där springer eri massa idioter omkring i grötroc- kar mitt i eldlinjen, ryter han, : Kompanichefen' riktar sin kikare och konstaterar att det är en grupp tranor som>:pulsar. omkring i kärr« 'markerna. -Majoren får upplysning 'därom och blir lugnare, men" tycker' att han måste reparera sitt skam- filade anseende och utbrister: .. .— Men var i helsike har dom fått grötrockarna ifrån? : -— Up med humöret bara . v.. om vi fortsätter och övar. och övar, pratar,” ss 7 så ska vi nog lära oss det till sist! - Här ha? ni, edra eländiga - H iv t . Vi äro ännu allt för, tält in. . svag föreställning om huru”sdenisa vår värkd "kommer "att te sig för . . dem "som ”koimraa efter oss svin se "den i i fullt dagsljus. I dag frågar en radioredensent om 'det verkligen heter ”konsche. + nialt” spm man säger dag ut. och dag in i radio och svaret är att i radio kan vad som helst heta” vad som helst, Härom. kvällen var: tyellt” -: bildat, så bildat” Vid det här Jas" Flips' Rn slöseri, det vet vi alla, fast få av "oss gör något åt det. Det finns étt "gammalt uttryck: kasta yxan i - sjön. Det har i överförd bemär-; > kolse kominit att betyda att man: ger upp alltför ”godvilligt, men ur=, sprungligen var det säkert en fors” mel för det meningslösa slöserief, Sten Söderberg i Sv: D. i Sverige. : Vid sekelskiftet var kvinnoöverskottet - 49 ' promille, förra årei var det endast 7. -' "tav Wied så sant säger: kvinnor- 'na är det bästa man har. av den sorten. ss . Änkopétäs . Som de farligaste lekarna har . någon betecknat kärleken, små : Ieken och kortleken. . :.: - -Vardagsfilosofen = 0 förlåt mej! "Förslag En jältad affärsman. åkte. med, tt långsamt : och : ålderdomligt. tå någonstans på amerikanska lan bygden! När konduktören kom. för att klippa han: biljett frågade p: sägeraren: — Är det tillåtet att föreslå n förändringar på det här tåget — om man 'gör det i hövlig ton?. > : Konduktören nickade och affärsmannen fortsatte: — Mitt förslag är att man av nar köfångaren på loket och sätter den på sidan om-vagnen i ställe! Det är nämligen knappast troligt att. vi hinner ifatt 'en ko, men där emot — vad har jag för garantier. för att inte en ko kliver i in i vagnen och biter mej? Tack för "sällskapet. - Eva? skulle gå den litet mörka, ensliga vägen från spårvagnshålls> platsen. hem -till- den lilla lyan. . Kommen halvvägs upphinnes hon frunipe! Eva skyndar | på sina steg, hon vill inte : alls ha en följeslagare. Men” mannen är envis, pratar hela vägen och ' verkar pigg och glad. Så Eva framme vid sin Port. Glad i hå. hör FÅ gj nnens röst: — Tack" för.” sällska, et; "fri öke Jag är alltid så rädd för at att gå å den. "biten ' ensam, kuslig, fick 'se, vad som höll på att hända./ AN Nå Ulla tog ju till benen och sprang! allt vad hon kunde, Farstudörren arga - hunden 'skulle springa efter henne "och ge :sej på henne inom- "hus, Hon hann lagom innanför dör-]- "ren, när Morris huvnrit upp några trappsteg, men då saktade han far- ten och tog till att skälla ändå vär- re. Och undra på det! På torkmat- tan framför tröskeln satt Blåkull — och nu var hor inte rädd. Det visa=- SS . Varför tror du han ska stan- ma här flera år i Sverige? ' .— Han sa att han skulle sätta sig ini våra rusärycksföreskrifter. men det- var ingen: hemma. ', Och :det såg ut som den/ LAHOLMS > > 3 20 ån - ; i . SS 2 NEN i a söt NNYSTEPREFIFSTEFEVEYESTEFIEVETN Ja. ma. TIDNING svepta. FK mörgondiänmgfnas löcken för, alt kunna ' bilda oss ens en > jag minns inte vad och det lät så get är man också tämligen "van"; vid att folle hämtas. i”angbylans”. vår tid präglas av et ”enorint -, : Kvinnorna -blir" allt sällsyntare > ' Det är beklagligt. Ty, som. Gus- = av-en' man," som vill ha sällskap. : rn. gen sätter hon nyckeln i låset oc : den är så. mörk och» ERA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.