vrvtryr SvT YYrTTYFTY li LAHOLMS TUNING mo | Nn äv v Stenbocks ERNIE | fören med sin. dotter, flög an . mörk aning genom” hans själ, och han frågade sig själv: Är det min farfader, som jag ser - Sänkas i graven? Majorens - egen närvaro vid begravniagen "var ett bevis för, att den döde Solen går upp kl. 84 och ned 15.25, | Morgondagens namn ot Solen går upp kl. 842 och ned | Måndagens. namn: Sole gär upp kl. 8.44 och ned 15.24." ol LI a |” Nu är det ett och ett halvt å år sedan Hallandsposten kom med nyheten om sin - krokodil vid Snapparp. Som våra. minnes- goda . läsare torde erinra sig, kunde Laholms Tidning redan På 'morgonen samma dag av- slöja, ' att krokodilen inte var något annat än en häger, som gått på stranden och dragit en fisk i näbben och sålunda åstad- kommit de mystiska spåren i sanden, Då Hallandsposten trots denna dementi fortfarande på- stod, att det var en krokodil, som gjort spåren, kunde vi -upp- lysa våra läsare om att därest det inte var en häger som' varit framme, så hade det med absö- lut visshet varit en bäver som från des inre av Småland gett sig ut till västkusten. Detta var så mycket mer, troligt "eftersom händelsen. inträffade ' på som- maren, då Smålands invånare gärna kommer .. till Hallands badstränder. . Senare kunde vi omtala; att spåren i sandén gjorts på lek av några pojkar, För :säkerhetens skull lade: vi även fram en utter-teori. Krokodilteorin var 'alltså av- livad på ett synnerligen ".grund- ligt sätt. Icke. desto mindre. har Hallandsposten nu dragit. fram > Idet hela igen. och förklarat sig ha löst 'krokodilens gåta... Vi klipper. ur vår; värderade kolle- Snapparpsodjurets ' gåta : tycks nu vara löst,: sedan lantbrukare Karl E, Andersson; Tönnersa 5, på I närheten av den lilla syd- skånska 'staden köpte Gustaf Storm av én bonde en god häst och buren på 'denna. präktiga springare ' ilade han nu ' bort ined huvudstaden ' com mål. Det skulle varit genaste väg för honom att' rida upp mot nordöstra Skåne" genom 'Små- land utan att beröra Halland, men Gustaf ville begagna till- fället att göra det kära Vallen ett: besök 'och' avvek ' därför från. den vanliga" stråkvägen, som "från : Malmö : ledde: till Stockholm, : såmt” hoppades att med en mera snabb och. ihål- lande /'ritt taga igen den tid, som "förlorades genom denna omväg... Kormen "upp på: den flera "mil." långa :bergsträcka, vilken -- bildar : gränsen mellan de' två landskapen - Skåne . och Halland "och fått namnet Hal- landsås, ehuru 'mer än hälften av dess mässa faller inom Skå- ne, . såg ynglingen ' under” sina fötter ', en "brokig. tavla : upp- rullad, Det var södra delen av provinsen: Halland,. som var innefattad .: inom dess ram. Tavlan " var: icke "mycket olik den,' inan kan sé i våra dagar: Längst i väster utmed Katte- gatt ' syntes vita flygsandsfält och längs åt öster kala 'skog«< - getapojkar Historisk skildring av Edvard Andersson och sprängde nu av över ljung- hedarna mot Vallen. Då han red förbi kyrkan, som befinner sig i socknens yttersta nord- västra hörn —: en mycket o- lämplig. plats, då många "av sockenborna ha ett par mil dit — höll han in sin svettiga fåle och lyssnade... Kyrkklockorna ringde. En person hade lyktat sin jordevandring; en själ ha- de påbörjat sin långa resa; en kroppshydda hade den evighets sökande anden lämnat till rov åt .-förgängelsen,. Vem inånne är den döde? Jag skulle bra gärna vilja veta det — tänkte Gustaf i. det. han överskådade den församlade ganska talrika menigheten, som ' skockat ” sig kring graven, och ibland vilken han' tyckte sig se flera kända ansikten. Nu upphörde klockor- na i det höga tempeltornet att' sända sina ' dallrande ljudvå- gor -över nejden, och prästen trädde fram att inviga den dö- de åt mullen, Gustaf hadé brått och . ämnade just begiva: sig bort från Platsen, då han gjor- de en upptäckt, .som kom ho- nom att stanna änni en stund och skarpare. fixera meninghe- ten, Bland. begravningsgäster- na var också major. Lindhjälm, och -stödd. mot hans arm stod en lång, smärt kvinna; i. vars vackra, : "drag Gustaf - strax igenkände Elsa, Han hade vux- it mycket, sedan han såg hen- NE sist men stod med nedsänkt hivud. ock tycktes sorgset be- trakta den" blomstersmyckade kistan; I: handen bar hon en stor:. av.” lingonris och: ljung flätad , krans. I samma: ögon- nd av' Jodi Wan£ö, Där ligger en. bäcke vid Lagöredsvången; > som lever i-minnet från 'tid. som. är gången, .De gamla den nämnde för 'Törneroshyltan, i livstiden . mycket . avhållen, | " annan -kunde det. väl vara om varit av hönom och. vilken icke: gubben . Storm? Lämmar- -nei tornet stängdes och ”ring- aren”. gick ned från sin pists samt utom kyrkogårdsgrindar- na för att ge sig hem: Gustaf passade nu på att fråga honcm vem den döde. var; och hans farhågor . voro besannade; det var, verkligen. farfadern, som begravd! s. . Hur gärna Gustaf skulle vilja gå fram till graven orh taga del i den” sorgliga &k- ten, så vågade han ändå icke: Det skulle väcka allt för myce- ket. ' uppseende bland begrav- ningsgästerna, om ' han 'komme : fram, i' synnerhet som han ' kanske. av "många icke "varit , igenkänd. Dessutom var han:ö- verhöljd av damm och smuts. En.strid ström av. tårar rulla- de utför hans kinder, då han såg kistan; sedan prästen kas- tat. de tre skovlarna jord över den; 'sakta firas. ned i det. tys- ta, mörka ' skötet, Hur gärna Gustaf .hade önskat träda fråm ,: till kistan,. hur. gärna han ha- de,' velat öppna locket och" se den dödes drag, hur gärna. han hade. velat trycka en avskeds- kyss på den älskade farfaderns vitnade ; läppar, hölls han dock As ts easte + röda hår som san gonsin skådat i Califoimien stundom " människan, den" för - henne, högmodig och benägen - att se sig själv som en elefant och "sin nästa " såsom ett in-' fusionsdjur; den ' bringar vida- re: arbetslöshet. I den mening, att den penningstarke" kan le- va utan att arbeta, leva para. tillbaka; '. » Förfärligt hårt kän- des -det för,den. tappre:sonen av: sitt. land, - för den, modige fosterlandsförsvararen,'. som aldrig -fruktat för. ”flendernas övermakt ellér- övermod, aldrig stannat”. eller.” tvekat. när det gällt att. föras möt fåror. och ; itens lättjeliy, Den rike man- nutra, S0 SOK värna I har lösa” ljungbackar, "medan mit- BARN tlästöttor. stån äv dem: böcken.: za | död;- att här behöva rädas vid nen lägger. sin sönderbråkade "| gödselstack, ' telpartiet" utgjordes 'av en väl guldstöttor ståndar den: backen: att gå fram; att. här behöva | lekamen ”.néd på sjukbäddens Hr Andersson skulle gödsla ut på. morgonen... och ..då. han: lyfte landgången från utgödslingsdör- ren till gödselstacken låg .därun- der -ett.djur, som liknade en jäta odlad slätt, där de små gårdar- na voro. oansenligare och .Jågo mera glest spridda än nu. Här och . där : stack en kyrksj spira . > Där ligger en "backe vid ”Tomäredsvägen, re . vid vilken är fästad en urgammal sägen," sr . Det sägs att en: brud härblev. tagen och tvungen . +: att. bo uti backen hos trollätte. kungen, . studsa tillbaka, Han, som icke ett enda" ögonblick skolat dra- Ba sig undan för att offra sitt taggar. . Döden träder in.och" - frågar i beskedligt” om han: är redo för den långa resan, Men unga. liv, 'om detta offer kunde den "rike: mannen är på långt. testor råtta. Det fräste ilsket och | PP Och några herregårdar så- På :guldstöttor. ständar den ;backen; ära « til | har ännu | fl Anders- | Som. Skottorp, Himmeslöf, Dö. | . "|| vara s till - någor > nytta eller | när' icke redo, Han har ännu ' - 0 De I | e n a Söttade lite På sig. Her om OP; meslö. SAR ligger a backe vid nåldjupa dalen. . hjälp; för' hans. betryckta fos- | några millioner att addera fill M mestorp. och - Vallen skymtade fram bakom de kring dem plan terade -alléerna. "' Det' var helt säkert med. glädje, hopp. och ck lä ängtan ;; som ;.Gustaf: riktade Vv Där fro das hos Bön. den" blicken” mot den senare herre- en ungmö så 2) och ros g om kind > en gmö s fag Yr si 1) gården, När. han. såg den. gam 14 hor lik ärpri terland,: han stod nu här som en. frånvarande person, för ringa," för liten : och obetydlig att" möta det folk,: som . han gått, ut. att värna, att skydda;: att försvara. -Åsyria vittne. till - och : Törne, ' en trollkung;" där bor uti salen, : som glimmar av guld och-av ädlaste stenar, a =— en lycka, som ingen dock honom förmenar. å. . guldstöttor : ståndar den backen, : och förpassade djuret - till de jaktmarker, som brukar nämnas sälla, ”. Under dagens lopp gick gissningarna höga och vid HP- medarbetarens ankomst var man fortfarande tveksam om vad det kunde vara” för ett djur. , - : san ÅA” VI kunde "fastslå; att det är en sin kassa; han vill ännu några '; år njuta av livet och dess fröj- ' der; : han”, här: kanske några champagnebuteljer. att.. tömma, några jäsande:öltunnor i vin- källaren att” tappa” ut, några . ER mA == fÖCooyright P.1,B. Bor 6 Copenhof nl SR PER Ra istorien om a frun, som var ute och åt middag med sin man? De var på en fin restaurang och åt en fin " middag: med både vin och starkare saker. När dé skulle gå upptäckte . frun att hon förlorat sina handskar: 'Hon :vände om.in i matsalen, och "då hon inte såg dem på bordet, lyf- ite hon; på duken och tittade under » Då : kom hovmästaren fram, bu- åt, frun a men er man står -— Det nya paret i "villan. intill & är! erkligen rara — han kysser henne Varför göri nutria. Den är 55 cm, lång och | har därtill en. svans på 35: cm, i Den väger. 6 kg; och. liknar mest en stor rätta ' Härmed torde al mytbildning! kring Snapparpsodjuret vara slut. Det. var alltså inte ett på. hitt av småpojkar, som. någon kollega ' ville" göra. gällande.” belyst från sakkunnigt håll har vi + intervjuat .' den = kände upptäcktsresanden . .. S ten Bergman, Han förklarar; att det. inte råder något tvivel ; | om att det aldrig kan ha varit en krokodil, + som gjort, spåren . i Snapparp.'. a : Som '. bekant . Har flygvapnet sedan något år en skjutbana just, vid: Lagans mynning, och ”|med anledning :' härav har vi vänt oss till chefen för” svenska ”] flygvapnet general N:o rd & n- skiöld.-Då "Sverige är strikt neutral t och då krokodiler ju « > | kommer från Egypten : och an- "Idra afrikanska länder, vill ge- neralen med hänsyn till. det | spända läget inte göra något ut- talande, och vi. beklagar djupt att vi är -bundna av vårt löfte > För att få frågan ytterligare I la: byggnaden med. sitt: gråa spåntak och ' sina vita murar höja :sig över slätten; då : på; och han mer än en gång-låppat | det söndriga. taket: och' kalkat dessa: -vitmenade väggar; ;när han såg ; fälten, som ömgåvo gården, då" kom "han att tänka på, huru han: ofta arbetat: sig. Svett på dessa åkrar, huru hån följt plogen fåra efter fåra 'då- gen lång, huru han vaktat kor- na och drivit svinen ut: på: be- te;. och slutligen när här såg insjöns ' blåa spegel. glänsa fram mellan träden, fråmträd- de ett. minne skönare än: ålla andra, 'Han-kom då att-tänka 'på den. kväll, då han sista gån- gen, bars i den lilla roddbåten på sjöns av:kvällssolens: strå-' lar belysta glittrande yta;. den afton, då. han nödgades ' bjuda farväl icke . blott åt en kär kamrat, en älskad farfader och ett.: värderat och avhållet om än armt, fattigt 'och olyckligt barndomshem. : utan " åt barn domens glada lekar och -barn- minde-. han” sig, huru -farfadern | men; På guldstöttor "Men: Törne han sade: ec fägring -kan" vålla den: åödsbleka sorgen. . ndar. den backen, Vär söndag hon” kom Här: på! satt Törne på utkik, och "stor" var hans: dyrkan; ” han bligade varmt, öch hans /trolliga ' hjärta : .. led "våldsamt av. kärlekens eggande smärta. På guldstöttor, ståndar den backen.” a. och bad henne bliva den älskade - bruden, > men. anbudet mottog ej- tomaredsrosen; +. : hon slog honom: hårt « på den" trolliga nosen, . På. guldstöttor ståndar den backen. to Hon sade: injag' alårig Blir brud hos en gubbe” som liknar. en mossig och Kalvrutten, stubbe, "Hos Åke, min fästman, "jag: snart "skall bli "kvinna, ty- han. men ej.du kan:mitt hjärterum vinna”. : På gudstöttor ständar” den; backen = Sie Omg fomaredsrosen a hör vara så stursker i kysstäcka :nosen; :- . isar det. komma kan dagen, då hon kan få.röna,' "att Törne kan. hånet med "hämnden bel ma. - På: guldstö tor ståndar den backen. I. tomaredsgården" snart Bröllopet 'stundar;-” rt man: slaktar och bakar och allting begrundar. "På utsatta dagen det vimlar -av gäster, :. "och kronan" av 'myrten på bruden: man fäster, På guldstöttor ståndar ” den: backen. pA. vägen mot kyrkan syhs. ”brudtåget s i spetsen ' för. vilket två : spelemän' rida, men bruden hon: sitter med kronan på hj jen vägen till Éyrkän, -I skade. icke stanna, F sig. från, graven; "och, han, ville sin. faders begravning var hän ändå" frånvarande... - Då kistan var nedfirad, togo öljd ul - gräven.s Sedan detta. var. gjort:oehi: 'gravkulle; ned. sina” spadar ivens-hög./ på denna, varpå de: togo - hattarna: av: sig och bådo tnad: en bön för den. fattade: de ”å Jalla; som; Gustaf kade gett: Dogo] ängrej:ty; fölkhopen begynte,. nu avlägsna under inga, täckt. 4 | Voxtorp” ledde. upp. mot frn fänd. Kommen” till Fölaberga, oråsorgsfullt klappad, Jlade:alia )'g kalag att bevista, innan: han är redo, Döden är dock"icke' nöjd " med förklaringen; kan har icke att. vänta. Hastigt fattar. han den rike mannens själ och vär ;. den ; motsträvigt med .: fattige mannen lägger ; 1 träder även. till honom och frågar ödmjukt, om han är. redo” för den långa resan, Den . | fattige mannen” har för länge, | gedan värit redo. Triumferånde, : fattar han dödens mjuka hand] och. resan går. från värld till, värld ” till. def okända, landet bortom skyn, Ack jäg ner. Die u .glad att min förfader död, ty hade han levat och fått se min penningpåse;, skul- de han: bannat. mig. Han. skulle svärdet ifrån mig och kört mig På dörren, -ty jag 'skulle. icke', vara” värdig att bära hans kle- : :vistag' inom hans låga domens ' tjusandeé nöjen, -Ack, det var -länge sedan dess: Tre år hade -redan gått,: sen han ||: lämnade -'- Vallen, och icke--en enda gång på dessa tre.för- flutna år hade det” givits ho: nom: tillfälle "att. besöka sitt hem. Det var därför som' har vs nu kände sig så hjärtlig glad att om blott för en enda liten stund | få tala med farfadern och om möjligt även råka Elsa | : v - varje gång de möts. - te' du det? Jag känner henne ju inte. : Ung psykolog ”. - Får jag er. jugofemöring, [Parra Nej, det får du inte. | — Om jag får det, skall jag. tan, fa om vad brevbäraren sade, till i morse, ' "mamma iz är den, Vad sade han. — Är det här Johanssons bor? " Lätt att bli lätt - — Det var ingen konst att bli lank. t jag gjorde var att und-' se vev bes socker, mjölk, kött, grönsaker, frukt, ägg, : ifräte oh te, fisk, smör och marga= öch tänker på: kyrkan, på vigseln och mäs På guldstöttor ståndar den: backen. LA dörrar., Ja, min, färfader., hade ' 3. | kanske. haft. rätt, men: "himlen. är: mit vittne,” att jag aldrig | dragit :ut från: hem” och land , för att. plundra; aldrig för att rikta. «mig. på. andras bekost-- nad, fastän olyckan Jagt i mi 2, Lh ia händer. dénna skatt. Skulle | att icke yppa något om vad ge- néralen i förtroende hade' att säga oss om krokodilteorien, Med . detta anser vi det. fullo klarlagt, "att ". Hallandspostens krokodil inte är annat än, dikt från ' början till slut. Laholms Tidnings Ilo-djur på Hallands- åsen är . däremot: sanning till punkt och pricka. Detta förfär- liga djur har" ögon som brinner som eld. Det sätter sig ibland på vägarna och stirrar på mö- Tindbjälm.. Vad 'skall min far- tande bilister med en blick, som | fader månne: komma att säga; förl d so då : han får se detta knyte? örfamar dem. tänkte Gustaf och fröjdad Hallandspostens krokodil har id röjdade sig nu reducerats till en liten ömk- Vid tanken på huru glad åld- er. "sig icke med männsko- det; men' det: nedsätter ofta j då. man "Och medan I nu: undra "dem alla bedövar, det illsluga trollet tar bruden och rövar. skatten. Jag: kan: icke: säga, 'om det. var ' genom” en. "lycklig eller. olycklig ; tillfällighet, gom Adénna skatt-kom;i min hand, 55, g. "kände? mig stolt och högmodig; - ty, jag; var en rik Jag: fröjdade mig hjärt- över att: kunna. glädja; min farfader” Jag 'sporrade. hästen, jag- -hå låtit den "ligga, där den låg, ' låtit "den begravas: ander . . saxid och tång? Ja, kanske, Vå- + . 2 gen var i-så-fall förståndigare än', jag. .. Han kom: fräsande, ' i | bällrande; -vredgad, liksom vil- Je hat ha sagt Du djärve, du ' oförvägne, vågar: du röva mina > tillmätta ägodelar? Halva skat Och innan man hunnit att skrida: . Har scenen förändrats och skett en förvandling: | s "> försvunnen. är synen med ljusfyllda salen, na man ser bara backen. vid. bråddjupa dalen. På guldstöttor ståndar den backen. h ba= 'ringen skulle . bliva, då ' h; - no |ty- jag längtade att: fort kom- | ten gömde. han för mig, innan. ' : od ötsaker, soppor, tårtor 2C likn: arelse på fut- a då han "Då "brudtåget åter till. "Tomared vänder, . . ko Kr och kryddor och sånt där, lg råttliknande M rs ad plus | fick räkna upp dé klingande men spelet har tystnat, ej felan blir kändep,:z. = [ma fill Vallén "och briöga, min han fråsaride och" trotsig åter .: sil tiga 55 centimete guldmynten. Den unge ryttaren och prästen i Knäred, med mässgbok: och skiuden, "farfader nyheten; att jag bli: | drog Dok, mit a svansen på 35 centimeter. Gent- emot detta ”odjur” kan vi stäl- la upp vår lo, som mäter ' drygt] - två meter från nosen till svans- spetsen och är c:a 95 cm. hög över bogarna, allt enligt omdö- mesgilla personer. ' Härtill kom- er så att krokodiler är otäcka, HISSKLIG- FICKTI Uv Zu ' Ficktjuvar i Paris tilämpar äm ett aldeles nytt KneP, varför omr samma 'hissåkande damer råga .Bovarna : verkar nog s ntiga "och belevade, då de Öppnar Kr . dörrarna för damerna OC g tt hjälpa räcker dem handen fc samtidigt var snart kommen nedom åsen någon tilltro. ill HP:s krokodil i: Men alla som sedan passera den I bäcken. ; men. ansluta "sig till Laholms där Törne" han härskar:i steniga stacken, . Tidnings lodjur. ' få höra stor suckan och klagan därinne, "Det artar sig nu till att bli én som. komma av sorgen i Mrudenes sinne, verklig fimbulvinter, och det är|| i. så : rik. Men på "min: väg "mötte jag d löden, Jag såg: min farfaders, likkista sänkas ned i mullen. I mitt öra skallade - orden: ; fåfänglighet,- förgång- lighet. Döt var -bland andra de ord prästen uttalade 'vid gra- han väntar förgäves på brudgum. och bruden, '. v Ty bruden hon sörjer i Törnesyltan, 2 ned penni gepåsen i jorden ö verst på denna kulle, -Får jag någon: gäng ; ; veta;'-vem dess rättmätige ägare är, tager jag. upp .skatten och giver honom = Av. - den, 4. annat: fall får dén ligga ” Ty'!bruden hon sörjer i "Törnesyltan,'. er SOM os ; ER . i ins tt jag hade | begraven'i räiullen, och bemlig- a dem ut. Tyvärr tar PP sörsvinner | mer så äldjur från mör- därför mycket sannolikt, att| . Mång sekler ha Kommit: .mång, sekler' hd. avunnit, ven: Jag insåg 'nu, att ja eten Skall « Då nu «+ MM snabbe som fötterna bär dem. lågt rr re djuren är lodjuret på åsen '»' snart” åter en "mång släkten ha fötts och till graven ha hunnit, orätt, då jag satte lit till pen- | heten ”&kall dö rhed mig. Då . så snabbt s0! kaste Afrika, medan i sen tomaredsrosen av Törne blev tagen,-, ningen, den förföriska penning- Gistäf, skulle begynna att grä- Prenu- kommer att röra på sig. Prenu én.: För ett helt folk är den till merera därför i god. tid på. Lar vackra och graciösa och tillhör men — minnet' än lever ' av: brudsnappedagen, va i den" hårda marken; kände FÖR SENT At t ick o . Ha Ty bruden hon sörjer i Förnesyltan.” ve feet I för. nskilda, ban, huru . handen värkte. vid - | nga; år innan ill Prörtat- |lan att ni kan följa a ; d ; så att jag inte dög t t klara vårt, lodjur "kommer. at om lodjurets strövtåg. t skriva? misslyckas, och : vi vädjar: till ju : . ? — Och så slutade n tiden att icke sätta . SEN - . - : — Är ni tokig? ee.namn, = alla våra: läsare | | : OA so nöt . os had jag skapat mig ett.nÅ Ne : | a FANER AT Na RT er då. der "skulle. vara til .välsig- nelse; ... Rikedomen - försoffar ' (Forts. på nästa > sida) förut «. nåra, nog förgätit, att Hå | FÖVYVEVETYESVEVESTETTEITFOTETIFTETTESTFITIVSvTe FOTEN EETNNYESTITTYTFTFYYTN AMAA : AA MA AANAKAAASAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.