» Och några voro gifta. — i. . klockan kallad — 'sitt ding- - dong, som den gjort varje dåg ”- med "de, £.80; "der till .en kort andakt, Tördägen den 3 juli 1954: YVYFTTTTFYTYITYFTTEETY "YFTFYYYTTYTYTYYYTTYTYTTYTTTTEYTTTIYYTT TY Ört erntntn nn a LJ ; + LAHOLMS TIDNING ”— TYTYYYYTYYTTYTSYTYYTYTYYTYEYTTYTTYTTY tTrvTY? YRrneYfT FER För SYRE T: (Forts) | Flera år hade förflutit, Måns och Brita Helena voro "sedan många år gifta. Modern var död och Syskonen ute i värl- den” på "var sitt håll Ett par voro nere på gästgivaregården Om - morgnarna ringde den lilla kyrkklockan . Mare- så långt man kunde minnag tillbaka. När den hördes, var det till att gå till arbetet, ån- "tingen man nu hade inom- el- ler utomhussysslor.” : Det var inledningen -' till "dagens möda sitt trägna. arbete., På kvällen ringde åter. klockan och påminde människorna om, att dagens id vars förbi, och att man nu fick vila! sig, "De, som voro ute, togo av.sig sina huvudbonader och stannade en stund 1I'. stilla :begrundan och ” sysslade inne, satte sig ner” och knäppte sina hän- Så"hade åren gått ”vpdej Å bete”och bekyrnmeéer” inén även under glädje och lycka. ' : nubb”, vilka icke slogog riktigt in. . På dessa träddes sedan högröda äpplen. : "Det var en grann syn. ' Barnens blickar gingo ofta upp till takt inte minst av den anledningen, att efter hand som äpplena skrumnade i vär- men föllo de småningom ner ett efter ett. Det: gällde då för barnen att hinna först fram och ta” upp dem. Äpplena voro inte alltid så lätta att finna, ty de gömde sig i juthalmen, som var. utbredd över golvet. Brita Helena hade många sed- vänjor från Småland, ty hen- nes mer var född i Västbo. -— Sist lades'julhögarna fram på bordet. Överst på dem tronade en klenät bland småbröd, ett ensamt majestät. Klenäterna skulle vara ”fläriga”, om de skulle vara lyckade, Det vill säga, att de skulle blåsa sig. Detta var mycket viktigt. Julaftons förmiddag skulle så Tapper ha en extra ranson havre och de andra djuren, ble- vo inte-heller bortglömda. F vInte ens gödselstaden förbi- sågs. Till den hade Måns hac- kat enris, vilket prydligt bred- . Barnen kommo till världen . först ett efter ett. Först kora ! Bengt, söm döptes” "efter Måns : far, sedan” Gunnar, :. Bom, fick . Brita ' Helenas faders: nämn; : och efter några år föddes så ett par. tvillingar, Christoffer och Hans; Dessa dogo emeller- tid snart efter födseln: och”ett.: par År senare, år 1770, "kom : '. en ny Hans. Han skulle få leva , a " gick. glad.och nöjd med sina' ” hon .brukade säga: trampar de en på kjortelfållen,; . redelserna” hela året," ty redan ta skulle vara undangjort.:till » ter. denna fingo inga spinnroc- julen,” ” hela familjen; "varma vantar och strunmpor, ” till och med 'barnen ; sysselsat- 7 från det. de voro mycket små,. . mälthuset, vilket låg en bit i- " stämplar av trä. Det var stjär- . slakten.” och växa upp till en präktig ; och bra man: Två år däreft föddeg.: Ingrid; : Brita Helena var: : lycklig ock mångahanda . sysslor. . Barnen hade hon kring kjolarna: och ”Så ' länge barnen äro. små men tärde bli stora; trampar” de, en 'kanske på hjärtat”.: Men nu ..hade' hon int med sådana furderingar.: Det skulle rustas ' till jul. Ja, egentligen pågingo ju julförbe- andra' dagen ' efter trettonda- gen började” nan. därmed.” Då kardade man, spann garn och satte 'upp vävar. Vadmals-"och verkenstyg: till klåder' för hela: familjen skulle vävas och det- dymmelveckan. Under' och /'ef-. kar eller vävar vara framme” Sedan . vidtbg utesrbetet, men under "tider glömde man: inte ty då kom" der kring- vandrande... sockenskräddaren och skomakären, vilka: förfär- digade :-kläder' och -skodon åt På .mellanstunr Britta Helena der. ' stickade : tes med detta. De filgö aldrig; gå ut ock leka; förrän 'de kade | sex varv färdigstickade på. en strumpa ft :Atminstöne något nytt plagg skulle; varje famil- jemedlemi;.,.ha på sig. till jul Måns skulle. ju ha 'ett.par re jäla - bockskinnsbyxor:s-och:- bland -stövlar,: ty: poststövlarna fingo : inte: användas "annat--än é Britta Helena” en ock bärnén Ver. eller ' något. annat kenskläder ' kom behövdes, Först på hösten kom så jul brygden och julbaket. Brygden tog en avsevärd tid och den fick man hållas med i från stugan. . a Bakningen däremot försig- gick i den stora bakugnen'i det yttre ,' köket eller >köksförstu- gan. - Brita Helena bakade” hålka- kor' och ankarstockar- och hela runda ” brödkakor. ': En del av roa dessa; som skulle vara till jul- | högarna, stämplades med bröd- nor : och fyrkanter och andra utsirningar,, olika för. varje Ir sorts kakor. När”. detta var färdigt och undanstökad vidtog ljusstöpning. och därefter ren- göring-och pyntning.' Hon ploc- kade fram ur kistor och: skåp ”opphäng” och. vackert målade bonader. På bänkar och kistor lades - konstrikt. förfärdigade vävnader." cc 7 Mitt i taket satt en vit speis” prydd takduk och' denna fästes |-- fiol, des ut över denna, .' ”— + 'Hvart andrag Höros o Jesu Söta” Jälmaten skulle stå kvar på bordet över natten, ty annars lämnade. goanisse huset och det ville ingen. Innan man gick och lade sig satte. Brita Helena till' sist fram ' "ett" brinnande . talgljus mitt på bordet. Detta kallades väktarljus .: och .skulle brinna hela natten, tills man på mor- gonen släckte- det, när man gick till. julottan.” Ja, morgon var det knappast, det var prak- tiskt : "taget natt; ty det var becksvart och klockan var inte mer än två, när man steg upa för att göra sig redo'för av- färden till kyrkan, Det var ändå det roligaste på hela: julen, tyckte barnen och de gamla med för. den: de len. Tjärblossen, . som Kyrkobe- sökarna förde med sig lyste upp vägen och gav en högtid- lig stämning redan innan man kom in i kyrkan och fick sjun- POS TRIDAREN I på ÅSEN skulle nu inte tagas fram förr- än till nyår. Det hette sedan" "gammalt att: "Annandag jul gömmer mor sitt sul”. Men en stånka, fylld med julöl, fick stå orörd kvar på bordet ända till ”farängla- dagen” eller trettondagen, då man med '-detta. änglaöl be- stänkte kreatur och åkrar för att därigenom förhindra onda makters skadegörelse, | Barnen roade sig med de medel som stodo dem till buös. . Var det snö, åkte de kälke. Det gick svindlande fort ned- för backarna, men långt var det upp igen;' och "dock, de fortsatte åter och åter därmed ända tills det började mörkna och himlen syntes över dem som ett mörkt valv med oräk- neliga stjärnor. Någon gång flammade ett norrsken upp med ett svagt rött sken och då hände det, att man upp- ifrån Åsen kunde höra ett ut- draget ylande. Det var vargen som var ute, kanske efter by- te. ' Då var det tryggt, att ha en ga den gamla julpsalmen: "till a . — NN 2 NM MARIA DÖÖS CH berättelse från södra Halland satteg upp. för och : tomtenisse Sädeskärvar småfåglarna : skullé ha sitt grötfat. ' : Två "ståtliga, enar! skulle Astå dörren. : de” Brita” Helena .endast sena- hyllan ett, runt, urholkat: sträst: fat,” lade: en stor kanonkula | däri, tog fatet i knät och satte, med en svängande. rörelse av 'cch- krossade de små svärta med några droppar vatten och smaksattes med . honung "och så fick I man” Yr den härligaste: jul senap. : " H . Nu. var allt klart. för döppet iv "grytan, varefter Måns tog fram. den”stora' boken "och 'läs- julevangeliet och så sänkte sig en stilla frid över henimet. » Måns "brukade efteråt, på sin psalm och. barnen sjöngo till så gott. de förmådde:. Af' Guds stora kraft och godhet AD den som-ewig är "ov. Utvalde: en - jungfru skär” Af henne lätt sig födas här Gud. sände sit bud Gabriel . At hälsa Mariam häll och. säll: : Och lät henne så förstå .; . 'At hon stor nåde skulle få Det werket Gud wäl göra kan At jungfru föder utan man Som han hafwer nu här gjort: "' Detta ärendet är stort er Ingen hafwer det förra sport. en a Han ' brukade spela låtar öch danser. på bröllop och andra Festligheter ” runtomkring .- len,' Det ” fanns . borta - 'en golvklöcka i hörnet. På sidan vår en kvinna och på denna klocka brukade barnen spela,.; .: Det gick så till, att de spän- de snören .mellan den utskju- på så sätt blev det som sträng- arna på en fiol, och så knäppte de eller gnedo därpå och. .sjön- go till efter förmåga. ' a Fodralet till denna” hade Måns själv tillverkat och. på framsidan stod att läsa: :. "Hör .. Klåckan Slår. : Se tiden går . en Stund är nu förfluten. Be tänk o vel O . Kiära Siäl then ' >. Sista Döds minuten 'O at vi. Cr ocmå hos. tig. ock Så: - vår Jesum. till | at möta i kanterna med ”entums ' jula- | . vo Hvart Klåcke Slag ' ah på: var: sin" sfäa om, ingångs- . När allt detta vär gjort. ha-! 'pen att mala, Hon tog ner från F "benen, fart på kulan som snur- M rade : och snurrade runt,:runt|:; 'senapskorhen, Senapen. späddes | H : spela en. gammal svensk |. 2 Klipp här! - olåa: age du” Shelga | Christenhet : Och Guds Sons moder warda då. |. a Måns var en god fiolspelare. i byn; .men barnen fingo aldrig, : :|Så länge de voro små, röra fio- denna insvängd som midjan på |. tande övre och nedre delen och = s id. . Den söte :roten- Jesse: Du Davids Sor af Jacobs; släkt, Min Konung:och Brud" gumme täck, - Mitt hjerta: "wil | besittja: ar .' Kärlig, Ljuflig," Skön "”/ "Ft och härlig, +: .«.. Bainen fingo. hålla: sig” inom: hus fela dagen, de.skulle vara stilla... ; och lugna, men .annan- dagen var det. åter, liv och, rö- relse. + Då plockade Brita. Helena själv, - undan ; ;-Julmaten, i varm .. stuga att komma hem ” Alla sorters gastar öch trö- sale! 'voro ju också ute för att inte tala om stigmän, kältring- ar och tattare, Dessa hade sitt tillhåll" på "Åsen, dels i'små skogskojor och: dels i jordku- lor, , "där de funno skydd och -kunde gömma ' sig undan. mel- lan "vägfarande och .. sina ”tjuvut- DS fAykter till de-bönder, som, ha- de .sina små gårdar. utspridda på sluttningarna, såväl på den "Tekånska sidan som på den hal : Jändska, ” De. resenärer, som i färdades över Åsen, gingo aldrig säkra till fiv'och lem och obeväpnade |» vågade : sällän "någon fara, åt- minstone' inte nattetid.” - Namn. "sådana som. Tjuvhult, Nidingstorp : « «och. 'Truedsfällan, «| vilka. man. numera . finner så- son .gårdsnamn: på Hallandsås, äro säkerligen « « reminiscenser från, denna tid. Tidigt. på. nyärsdags "mörgan |. gick .Måns själv omkring "och utdelade: ett 'äpple till varje "| familjeredlena.” Detta: skulle ätas på fastande mage för att tillförsäkra : var . och .en god hälsa under. det nya året. Det var av den 'stora röda sorten från apeln.. bakom boningshu- set. Den dagen fick man också iaktta stor' försiktighet, eme- dan alla misstag som gjördes eller” små .. olyckstillbud' som sina överfall ' på fredliga |” förstoras under hela det kom- mande året, trodde man. +. Trettondagen var det defini- tivt slut med helgen, sedan vidtog åter arbetet. Var det den dagen så lyck- ligt att ”solen lyste fram så länge, att en bonde hann sadla en häst”, betydde detta, att det skulle bli ett lyckosamt skördeår. Ett julbröd gömdes altid ibland säden och togs inte fram förrän åkerbruket börja" des på våren, då åto alla där- av, både husbondfolk, pigor och drängar och trodde sig få styrka därigenom, till och med hörtarna fingo sin beskärda el os Man hade många sorters ty- der och tecken och man trod le fullt och fast på dem och rät- tade sig i mycket därefter. Om sommaren voro barnen ofta ute och letade efter bär: Det var roligt att gå ined mor och : plocka blåbär och hallon och när hösten kom var det lingonen som lockade. De gin- go inte gärna mycket längre än.att de kunde se Heahuset, Den gamla bjälkastugan ha- de förändrat utseende och bli- vit en för dåtiden modern loftsstuga, som blivit tillbyggd de senare åren. Måns hade uppfört tvenne vinkelbyggnader, en vid var- dera gaveln. Dessa voro sam- manbyggda med boningshuset och man kunde från detta ge- nom en gaveldörr komma ' di- rekt ut i ladugården. I den ena var nu stall för|: Tapper och dessutom plats åt ett par oxar och en ko samt en gris. .. : Det ansågs egentligen inte bra att ha grisen i ladugården, då trivdes inte djuren,'-troddé man, men Måns hade gjort en kraftig avbalkning, så! grisen stod nästan för sig själv. Får och getter fingo under sommaren gå ute och försörja sig så gott de kunde. På vin tern: hade de sin fårkätte - i ”lolängan”. . . Hönsen hade sin plats i för- stugan, -- där man slagit..upp pinnar till dem att sova på, i övrigt gingo de omkring i stu- gan hur de ville. Om morgnar- na, väckte tuppen Måns-.ock förresten : »-hela - » familjen med sitt galande. . - NN . Hönsen : .voro Brita "Helenas skötebarn. De . skaffade välbe- 'Fövlig - förstärkning - till. kost- hållet, men framför allt kunde hon för äggen byta sig, till en|3 del småsaker, som annars voro oöverkomliga. , - T'- den : andra. tillbyggnaden f förvarades grödan och, där var ' även utrymme ett vagnslider. - - Dessa hus inramade en gan- ska stor: gårdsplan och mitt Det spökar än i B Östersund: Det tycks inte ha slutat spöka i Borg: vattnets gamla Prästgård än. Visserligen är de sem nu bor där inte mottagliga för ockul- ta fenomen, men även om man saknar ett's, k. sjätte sinne e!. ler inte är disponerad för en kontakt med det övernaturliga, kan man inte undgå att märka, att allt inte är som det skal vara i den gamla prästgården. Många rycker på axlarna och säger: Nonsens. Men andra — och det är nog de flesta av Borgvattnetsborna ' — håller före att det är något egendom- ligt med det hundraåriga hu- set, I varje fall lär byborna inte vara vidare pigga på att övernatta där, . — Nej, de har hört så myc ket om -”spökerierna” på den här gården, så de vågar inte stanna här nattetid, säger fru rgvattnet Axclina Färnlöf, som tillsam- mans med sin make Otto och l16-årige sonen Åke tog den gamla prästboningen i besitt. ning, då den nuvarande präst- en flyttade därifrån till sitt nys bygge längre nor i byn, Jag är född och uppväxt här — inte ' I den här byggnaden, men I nuvarande brygghuset på sam. ma tomt -— så när gården ut bjöds till försäljning och ingn annan spekulant anmälde fig köpte vi den. Efter allt vi hört om spökerler gick vi naturligt- Vis noggrann husesyn, allt från källare till vind — men fann . ingenting, som verkaje egendomligt, eller som, skulle kunna åstadkomma "spök". Första natten vi låg här var det emellertid oroligt värna. Det knäppte och knakado I hela huset, och vid ett tillfälle (Forta, nästa sida). omgiven av acklejor och pio- ner, . På var sin sida om ingångs- dörren till. stugan såg man fle- ra bikupor. Dessa voro för- sedda med halmhattar och ctt hemtrevligt surrande ljud om kring dem förtog den annars rätt stora stillheten här uppe. Framför stugan hade Brita Helena sin have och här fanns också en mullbänk. Där växte och ' frodades allehanda köks- peh kryddväxter såsom åbrodd, malört och . salvia, isop, laven- del och krusmynta, hjärtans- fröjd, Körvel, . pimpinell och många andra, ” Taket på stugan var av halm; vilket: var mycket van- ligt i. dessa trakter. å , baksidan av huset vid köksingången sköt taket ned så pass långt, att man, om man stod . på : vedstapeln som låg vid sidan om dörren, därifrån lätt nog kunde .kliva upp på taket. En. dag. när Brita Helena hade; gått ner till byn. och Måns var ute.i markerna, håde barnen mycket roligt, De klätt- rade upp till ryggåsen på hu- set och så åkte.de ner.på byx orna. till vedstapeln., Lilla .Ing- rid - satt på kjolen, Bom hade : Pe, åktel ”gkinnkälke” och :höllo, på. där-. | med en god stund... Det vär 'elt under att ingen gjorde sig illa, men det blev £1 bred gata på taket och Mång fick extra ar beté ett par dagar. » Barnen gjorde: inte. om, det. "Tidigt på , våren nästa år fingo barnen en dag seen a stör a. fågel komma flygande och slå sig ned på uthustaket och strax efter kom det en till, Barnen : sprungo till fadern och berättade vad de sctt och = + när .han kom ut, såg han cott storkpar sitta på gavelspotsan. Han fick bråttom att ta reda på ett gammalt vagnshjul och fäste detta på taget, för att storkparet med hjälp av hju: let lättaro skulle kuna yeda sig ett bo, Måns visste, att det betyder tur för dem hos vilkeh'stor. ken vill' alå ned och: det gällde. att få honom att bll kvar här : och få behålla lyckan, KR Storkfamiljen stannade nu - : hela sommaren, -Här hado den härlig utsikt över alätton och riklig tillgång på mat 1 den närgränsande bäcken o, Band- marken litet längre bort, men innan ' storkarna 'drogo bort på hösten, kastade'do ned on unga, , som antingen var död eller dog vid fallet, Antagligen: var den väl för svag att göra den långresa , Bom ;'förestod.: Återstoden av. familjon . tog - storkfar med sig tlll varmare länder, ae -. Denna storkfamllj återkom år. ifrån år under mycket lång tid 'öch" varje år var det alltld lika; "roligt, när man fick hälsa. den: välkommen. i Barnen väntade med splin« ning! och förresten liven de gamla, ty utehlir en storkfla- lf, sedan den en gång slagit sig med på ett ställe, så bety- der:detta att något olyckligt skall inträffa. . (Forts) Mr sk ” pålyshing, ” satt in'natura till förekom skulle upprepas och på « denna stod en gammal lönn, I ur a 's tt ola. Denna skildé sig något från de andra rät- : tigheterna - som prästen hade, därför att det var kontanta medel, cv Som skulle erläggas, Detta var en avgift, som. benämdes för ”präst- + bett skrudsrättighet”. Landebogen förtäljer hur mycket hishultsprästen .. | H Jr 7 vc fick uppbära vid vissa förrättningar: ”Introduductio” (= kyrko- ST on . + tagning) 4 sk. ”Sponsalia” (= vigsel) 5 sk. ”funeralia” (—begrav- | H S ning) 10 sk. Den sistnärända gav ganska hög avgift, därför att där los. > göres inte-skillnad mellan äldre och barn. ' : | ror ; >." "Det lär inte ha varit stipulerat någon särskild avgift vid barn- .. EA Sn dop, förmodligen har det varit en frivillig avgift. I kyrkoboken å- SS i SN IM ren 1745—58, är: antecknat hur mycket de gåvo vid vigsel, det va-' > NM ” ”Herade mellan 8—30 sk, allt efter råd. Vid sekelskiftet förekom en . + : | efter ' predikans slut, sade pastorn hur mycket kyrko- : tagningshustrun hade gett s:a 3 kr. | NS ”" oMidsomma rost. De offer, som tillkom prästen, var av. or amma ålder. Midzommarosten, som även hör dit, möter vi först som aa i -. gäld i Knut den heliges gåvobrev. Öm detta är en avlägga från sö oc den tiden som: har införts i det kyrkliga kan tänkas. Sålunda för- ” skriver Landebogen, fn ll midsommersostene”; även klockaren skulle ha lika mycket. Avgif- ten skiljer sig någöt från de andra pastorat och den utgick från ., varje gård, både till prästen och klockaren. I räkenskaperna 1662 «. - är den värderad i kontanter. I likhet med andra offer har den fort- . . att prästen skulle ha: 1800-talet. > Högtids offer Landebogen omtalar vidare att. offer . . skulle upptagas på de tre stora högtiderna, jul, påsk och pingst så H + cv. som ett frivilligt högtidsoffer, som lyder så här: "Offir paa the tre ss : NS > höye festir epthir ordinantzen"”. Ovannämda urkund ger oss ingen 2 bo da i .. upplysning om, hur stora dessa offer bievo. Omkring 1662 har des-. «- = sa Högtidsoffer fått benämning ”tavlepenningar” och inbringade, 3 dir — och pingst 5 dir, — vilket vi- 4 är, — : ganska rikliga.” 5 | !. sar. att i förhållande. fil andra församlingar, var deras skänker AG Denna offergärd var" inagot varierande tin storlek under. ären - framåt och. detta offer lär ha fortsatt ända fram till 1844. DA för- mäler protokollet att istället för dessa offer, skulle sålunda varje åbo m. hb. betala 24 skilling och torpare 18 sk. dräng betalte 12 sk. - ra "och piga 6 sk, Dessa medel skulle nu istället uttagas av varje natt- sa RE ”En tredie partt. aff. . Få : mycket, som > ra mängder av spannmål till tionde antyder att detta å ” gett en särskild god | kunde inte något tionde uttagas av Hishults sockenmän på grund "av dåliga skördar, ”ty allmogen intet förmått uppå all sin åker vilket tels tjänst ödmjukligen efterrättelse länder”. Falkman har en uppgift om kyrkans tionde 47 år tidigare där > han”anger detta till 27 tunnor, 1 kappa. Detta var dock troligen L " inte tertialtionde, utan kan man anta, att nämnda spannmålsmått |. . "avser hela tiondet, såväl prästens som kyrkans, Det blev ändå över en tunna spannmål, som varje hel gård hade att utge. "prästen, även en del tertial Detta ger en antydan att. Killhult skulle vara annexhemman; förmodligen efter Porkenahult. De antal djur, som prästen skulle ha, var ordinärt tilltagna, "Det som utgick till prästens smörtunna, lämnades efter särskilt uppsatt specifikation för de olika givarna, vilka ibland 'var en- =, dast 4 st. Gahska ofta var det svåra missväxtår, vilket gjorde, att " prästen inte kunde få av sockenmännen allt, vad han hade rättig- i het till. Därför hördes ofta klagan på dea område. Domboken i H H ger upplysning om att tionde till prästen och kyrkan | - hult levererades i nekar till 1683. Efter detta år blev det omlagt till skäppor. 1683 gör kyrkoherde Per Mozelius en demonstration ” öm sitt tionde inför häradsrätten. i His- Han gör där anspråk på det han hade rättighet att uppbära, 44 tunnor och 4 skäppor, men ger in- skörd. För gen uppgift om de olika sädesslagen. Det var av spannmål ganska allmogen hade att utge till det kyrkliga. Dessa sto- år' måste ha de tre föregående åren 1683—85 (För de skånebyar, som tillhörde Hishults pastorat, hade = + tionde att uppbära. Jordrevnings protokollet 1671 ger en förklaring hur mycket en gård i Boalt erlade till prästen: ”Den var 1 Ipd smör, nock 32 Ipd smör som -. av hela sock beräknas i den smör han bel För sommarosten giver de i stället 8 öre och för altarematen av denne gärd 1 dir. Smealt (Smedhult) upptages prästens 153 ” FYFYSEFSFETE EET
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.