, TÄEOLMS TIDNING , s 2 ” Cnsdagon den 12 måre dr ma Ett färgrikt JT To >» iden brytningstid. då Halland: blev'svenskt D7, som dittills skådats I Danmark, . Hovets herrar och damer stråla- uu $ praktfulla guld- och silver- broderade dräkter, oräkneliga skå- derätter serverades vid taffeln, och 5 okt 162 firades bröllop, Köpenhamn mellan Kristian IV:s son, tronföljaren ' prins Kri- stian och prinsessan Magdalena Si- bylla av Sachsen, och festligheter- nå vid detta tillfälle överglänste allt na flöt i Mellan måltiderna dansades det, praktfulla fyrverkerier "avbrändes och Ingen kom I säng förrän långt from på morgonen. . Nästa dag ' började man på nytt. > På Amagertorv och Gammeltorv föll turneringar och ringränning. Åv KARIN JOHNSSON- hertig Fredrik, en smärt, mörklagd man på tjugofem år. Han var tyst och tillbakadragen och älskade att hilla' sig i skymundan, Ingen lade särskilt märke till honom, och in- gen anade att denne man, som. nu intog den blygsammaste platsen :i processionen, ' inom 'en icke- alltför långt avlägsen framtid skulle be- stiga Danmarks tron.... ' Pröllopsfestligheternas ”glans- för andra växte beständigt och tog sig de mest frånstötande former, - , ”Sorger och olyckor av allehanda slag hade hemsökt Kristian IV un- der hela hans regeringstid. Hans yngste legitime son, hertig Ulrik, som gått i sacksisk krigstjänst, föll i lesien för en lö! kula, Pesten bortryckte . 1637 över 5.000 av landeta invånare, och en äver ä k ; som ördares punkt blev utan tvivel uppfö av en operabalett. : : Skådespelare och hade redän. intagit sina platser på scenen. Det var endast de kungli- gas ankomst' man väntade på. . "Fastän allt var, ordnat -efter ut- ländskt : vilade dock en 2 skäd nn Ich elcfantorden åt de förnämsta adelsmännen, bland dem Kristian Pentz och Korlitz. Ulfeldt, båda ; förlovade med konungens " båda äldsta döttrar, Pentz med den älds- 12, Sofia Elisabet cch Ulfeldt med Léonora Kristina, som endast var tretton år och nu för första gången fick göra sitt Inträde I de vuxnas värld, : I Kristian Vv håde år 1615 låtit vi- ”n sig till' vänster vid en ung adels- ". dam, Xristine: Munk, och 1 detta äktenskap hade han sju barn,:so- . nen. Valdemar Kristian samt sex döttrar. och han var mycket ange- lägen att dessa barn skulle komma 1 åtnjutande av samma förmåner som hans barn I äktenskapet med den avlidna drottningen, som var född prinsessa av Brandenburg, Särskilt vid detta bröllop hadekun- gen. beslutit. sig. för att på alla sätt utmärka Kristine Munks döttrar, Kungen :hade nämligen fyra år ti- digare förvisat deras mor från ho- vet :och. upplöst äktenskapet, följd av fru Kristines otrohet, Den- na skilsmässa hade väckt en storm av harm ' och. ovilja, bland adeln. >” Fru Kristine var dotter till den ilkttge Lulvig Munk, fogde över Tröndhjöm, Härjedalen. och Jämt- land, sodermorca ståthållare I Nor- ge, samt hans gemål," den namns kunniga. fru Ellen Marsvip, (Under många år. 2 Bane tlil. Vapnö U land), : Md ' Kristine Munk, som SA Däre rö: ter höjdes till hennes, försvar, I men eln menade "det vara en blodig]. åkymf mot hela slåndet, alt en ay doss döttrar, som dock varit. könun= gens. gemål, "jagades bort; ”likt” en vanlig förbryterska, 7 ' I Kristian ' IV:s" beslut hade emtl- Jertld yarlt orubbligt. Han hade ak- .och ärat henne, som om- hon varlt hans krönta drottning... Så- väl hon som henhes döttrar hade erhålllt titeln grevinnor ay Slesvig Hålstdin,' sonen "Valdemar Kristian hade "upphöjts till grevlig värdig- het. Men fru Kristine hade på det skamligaste 'bedragit "honom och gjort honom til! ett åtlöje för hans orälvning! > > » Kung Kristion hade i sin tjänst en min, som ägde hela hans för. troende. Denne man' var översten för hans legotrupper, Otto Ludvig, grevå av Salm, mera känd under namnet Rhengreven. Det var med denne man fru Kristine bedragit , honom, En aften I oktober 1628 sände foungen den livländske adelsman- fen Thomas Null till Rhengreven med befallning att denne före sol- -ÄUppgången skulle ha lämnat Dan- mark, om han önskade behålla hu- vudet kvar på sina axlar. Rhengreven. hade ingenting an- nat att göra än lyda och en dag i Januari 1630 lämnade fru Kristine, aher en häftig tvist med sin gemål, - Frederiksborgs slott för att aldrig Mera återvända dit, Avresan sked- de så hastigt, att hon icke ens hann taga avsked av sina barn, och hon måste lämna slottet i en gammal daktv LTU + Kyistion IV:s] harm och förbitt= ting lade sig så småningom och han £lorde allt för att bans barn skulle flömma sin ovärdiga moder. 1 det kungliga brudföljet gick kungens och Kristine Munks dött- Tar närmast efter brundens' moder, kurfurstinnan av Sachsen och hen- nes SMR Maria Elisabet och hen- sten-Gottorp, därefter följde deras broder Valdemar Kristian sam! de båda grevarna Utrik Kristian och Ulrik Fralrik Gyldenläve, kungens söner med sina båda frin, vor, Kirs- ten Madsdatter och Vibeke Kruse. Sist I raden kom ber... en av Sh ny förd år åvig an ande 30, tilll. äkta dansk anda och ett danskt ge- myt över det hela. Herrarna och damerna talade muntert och otvun=. Bet es ler, —- Kungen. kommer! or 3 Sorlet dog hastigt bort, och dar mer och kavaljerer intog position, de förra till vänster, de senare till höger, så att en bred gång bilda- des mellan dem. Scenen' hade an- ordnats i? Kristians I:s 'riddarsals- flygel på Köpenhamrs slott '— ett gemak 'på åttiosex :alnar' i längd och fyrtio alnar i bredd —; och knappt 'hade man hunnit ordna leden förrän facklor och bloss kasr tade sitt: röda sken in genom de öppna dörrarna... Plats på scenen! Skådespelet kan pörjal ove Man skulle "kunna säga att det kungliga bröllopet på Köpenhamns slott var ouvertyren till Korfitz Ul> feldts stormiga och äventyrsfyllda Korfitz Ulfeldt var född den 10 juli 1606 och var gon till den gamle rikskanslern Jakob Ulfeldt till Ege= skov och Urup. Redan som 15-åring sändes han utomlands för utbild ning och vistades' bl a'i Päris 'och' Padua, 1623 återkom han till Dan- mark och blev. året därpå antagen som kammarjunkare hos Kristian IV och samtidigt förlovad med kun; gens "älsklingsbarn;' 'den” åttaåriga Léonora" Kristina. : Den ”D'öktober” 1636. stod Leono- ra Kristinas "och 'Korfilz" Ulfeldis bröllop på. Kö enhamns slott,” pe ny Ida, firade sin smek- Taånad i, Köpenhamn och avreste sedan därifrån till Möen, som” Ul- feldt erhållit i förläning. : På Elmelundegird på Möen fram" levde. Ulfeldt och Leonora Kristina Fostört lugn det första året av sitt äktenskap. Det är detta äktenskap, som gjort Leonora Kristina namn- kunnig, icke blott därför att det band henne vid en man, som kom att spela en stor roll i Nordens his- toria, utan' även därför att genom det hennes egen kraft och rika be- gåvning satte henne i tillfälle. att erövra en självständig platsi i det allmänna medvetandet. Det är un- sr denna tid som hennes karaktär danas, och det är under denna tid, som kärleken till hennes make slår ud full blomning, — denna kär- lek, som på en gång är medelpunk- ten i hennes liv och drivkraften i allt vad hon företager sig. - Redan året efter förmälningen kallade kungen sin måg till sig och utnämnde honom på våren 1637 till ståthållare i Kö a pa ägt rum någo! tidigare, hade krävt 8.000 människoliv.' Prins Kristians äktenskap förblev barnlöst, och hans hovhållning tog hårt på såväl kun- gens som rikets finanser... Der I oktober 1643 firade konun- bröllop på Glicksburgs slott. Hans brud var prinsessan Sofia Amalia av Braunschweig-Läneburg. .Stri- der: och oenigheter hade föregått bröllopet; 'och hertig Fredrik. ha- de måst utkämpa mer -än: en hét dust med: sin äldre broder, innan han lyckats till.sin förmån lösä frå- gan om, "vilken andel i hertigdö- mena sofn' skulle kommä på häns lott,' "sedan prins Kristian blivit kung, ' i Kristian IV:s»: svärsöner. gjo de allt för att hålla hans söner skilda från fadern, Prins Kristian blev. yt- terst sällan inkallad till någon po- Htisks rådplägning, | hertig" Fredrik var helt utan" inflytande ”och i hans tjg stölta hjärta började redan tidigt ett oförsonligt-hat' att Ey mot ”Korfitz Ulfeldt och :Leonora Kristina. Under det att hertigen och hans. gemål fick låta sig: nöja med synnerligen torftiga villkor; utveck- lades, en rent av kunglig prakt, i huset vid Gråbrö , Våren 1643 hade. Korfitz Ulfeldt äl till. ri e, "och därigenom ' nått” sina önskningars mål. Hans makt var nu nästan li- ka stor som kungens och må&börja- de: hahiavlägga den: ödmjuk! mask, som .han hittills buri majestätet och i stället visa sin ri ta natur. Hans högmod och själv- rådighet' beredde den gamle. kun= gen många bittra stunder. .: +.. Dunkla rykten började snart gå, att Ulfeldt gjort sig skyldig till sto- ra underslev. Kungen vägrade till en början att sätta tro till dem, fast han ofta nog gjort sig den frågan, hur det var möjligt för den. nyli- gen -skuldsatte mågen att föra ett så överdådigt levnadssätt, . - Leonora, Kristina trodde, fullt och fast på Ulfeldts begåvning och redliga vilja. Så fort det gällde hen- nes make, grumlades alltid hennes eljest klara och kalla förstånd. Hon såg. honom ' beständigt med kärle- kens ögon, — det var måhända ic- ke hennes största fel, men det. bley hennes största olycka... ” ”Kong Kristiern stod ved höjen 'Mast”, : Trots alla svärsönernas. intriger skulle den gamle kungen emeller- tid än en gång visa, att han kun- d>:taga statsrodret i egna händer, då så erfordrades, Kristian IV ha- de länge fruktat att den politik Ul- feldt bedrev mot Sverige, skulle leda till väpnad konflikt, och det visade sig snart att hans farhågor ej var ogrundade. Peder Vibe, det danska sändebudet i Stockhol gens andre son, hertig Fredrik, sitt. $ ej var på färde, Väl hade den sven- ska regeringen klagat över att han .«skrivat: upp Öresundstullen mes än tillbörligt högt, men, det hade skett endast för att. fylla kungens kassa.” Hans Majestät borde dessutom be- sinna, att om ett krig bröt ut, så var det han själv som bar skul- den därtill, ty. han hade utmanat Sverige, då han år 1637 uppträdde som medlare i det tyska kriget; en- dast för att hindra Sveriges makt- utvidgning i' norra Tyskland, : +=. > För, övrigt ;var det: inte .endast Sverige, man ' hade. at, frukta :— även Holland hade bragts att rea- gera ' och nedlägga en kraftig pro- test mot den godtyckligt höjda” tul- len i Sundet... >: :'En dag kort före julen 1643 hade kungen inbjudit några vänner till en, fést . på. Frederikshorgs . slott, bland". dem Ulfeldt och Leonora Kristina. Plötsligt hördes högljudda röster... och. - skrammel av. vapen hi len utanför 'festsalen. Det var en' man som hade kominit ridandé långväga ifrån och”. hade ett viktigt bud till kungen,” och. nu, inträdde i salen: Det var Kasper von Buch- wald, ämtmannen i Segeberg. '— Det är ett olycksbud, jag brin- gar eders majestät. General Len- nårt' Torstenson har med en 'stor här infallit i Holstein .. Det dröjde inte länge ir innan kun- gen' satt den vanryktade, flottan i stridbart skick; härvid utvecklan- de en beslutsamhet och handlings- kraft, som måste väcka både förvå- ning och beundran. Själv tog. han befälet över 'sina örlogsfartyg och slog den 16 maj 1644 på Listerdyb vid Sild en holländsk eskader,” som utskickats . ätt -bringa' svenskarna hjälp. . Den 1 juli samma år stod en" ny. drabbning vid Kolberger Heide mellan den svenska flottan under Klas Flemming och den dan- -Iska under Kristian IV, I denna strid blev kungen sårad — dock ej livs- farligt, men han förlorade sitt hög- ra öga. ' Medan kungen var ute i kriget, hade Korfitz Ulfeldt suttit'”i lugn och ro på sin gård vid Gråbröd- ratov. Hans ämbetsställning tvang honom att stanna hemma, men han vanskötte sitt ämbete och missbru- kade skamligt sin ställning. 4 dri som var en klok diplomat, hade der loppet under några få år steg han från den ena värdigheten till den andra. Sålunda blev han satt att förvalta den del av statsfinan- serna som hade att bestrida utgif=y tans underhåll. En följd av Ulfeldts utnämning till ståthållare var, att han nu mås. han inköpte ett hus vid Gråbröd= ratorv, som han Jät tillbygga och inreda med furstlig prakt. Här ha= na sitt hem, och här samlade, de omkring sig sina vänner, vilka icke obetingat tillhörde samhällets högs- ta kretsar. Leunora Kristinas stolt- het och höga föreställning om vad g.dotter väckte de övriga adelsda- mernas förbittring. De vägrade att i henne se något annat än en jäm- iike, och detta kunde Leonora Kri- stina ej fördraga, helst som hennes semål var av samma åsikt. Ulfeldt . å sin sida hade förskaffat sig wånga fiender inom den högre adeln, dels På grund av sin snabba befordran och dels på grurd av sitt högdrag= och un- fl faldiga gånger tillrått sin rege- ring att vara på sin vakt. Då kun- gen. ville rådgöra med Ulfeldt om terna för hovhushållningen o. flot- Vv te bosätta sig i Köpenhamn, och de nu Ulfeldt och Leonora Kristi- , tan var skyldig henne som kun=. Häget, svarade denne att någon fara ha vpjuädande, Hans ringaktniog BiISetet I ov kung Karl X Gustaf av Sverige, ' Hans sy iska utpl av statskassan " kunde,' självfallet ej längre förbli en hemlighet. Så små- ningom började allas uppmärksam- het på ett föga smickrande sätt vändas mot rikshovmästarens per- son. I "synnerhet efter det olyckli- ga sjöslaget mellan Laaland och Femern, då den danska flottan full- ständigt tillintetgjordes blev den allmänna ' stämningen "i, hög grad hotfull :mot Ulfeldt; Kungen ansåg sig därför tvungen att företa. en personlig' undersökning av flottans provianthus, men' Ulfeldt hade bli- vit varnad av sina vänner och "till sin besvikelse fann Kristian IV alla förrådsrummen fyllda.” -Ulfeldt kunde, ej undgå: attmi r- ka alt han ådragit sig kungens onåd och. höll. sig- en längre tid -borta från hövet, omsider gick han ända därhän att han anhöll om sitt av- sked, "En försoning kom dock till stånd, men den blev endast av kort varaktigHet, Redan året därpå tycks] klyftna åter ha vidgats och då kun- gen den'13 .augusti '1643 nödgades underteckna den hårda freden i Brömsebro, stod han genast färdig att lägga hela ansvaret på Ulfeldt, som varit. med ock lett underhand- lingarna, I Det berättas,' att kungen, sedan han undertecknat fredstrak-' taten, kastat ”papperen "i huvudet på sin måg och rikshovmästare med de vredgade orden: -”Där. har du ditt verk!” vill | es Då Ulfeldt äg, att en 'ny storm höll på att blåsa upp omkring ho- nom, tog han ännu en gång sarn- ma steg, som' en gång förut prövat — han begärde sitt avsked. Kungen beviljade ej heller denna gång hans avsked utan försökte i stället öpp- na en ny väg till försoning genom att själv rymma fältet och låta den myndige 'mågen” styra” och” ställa bäst han gitte, na I slutet av'imars 1646 anhöll Ul- feldt om tjänstledighet för att resa till Paris och där söka bot för ett svårt bensår, som han lidit. av se- dan 'sin tidigaste ungdom.: Denna färd. skulle förenas med även: ett par d att göra den. franska änkedrottnin- gen sin uppvaktning och tacka hen- ne — eller snarare kardinal Ma- zarin för dennes medling i | Bröm- sebrofreden. : Kungen. samtyckte till Ulfeldts förslag. Däremot ställde ' han ' sig mera. avvisande till sin mågs and- ra planer. Dessa gick ut på att Ul- feldt på sin resa skulle taga vägen över Holland och där försöka upp- nå förlikning "med ' regering: tullstridigheterna samt om möjligt få till stånd ett väpnat förbund med detta land och Danmark, Kristian IV fann ett dylikt närmande vara Få sydhallänning kan inte gärna vara utan Laholms Tidning th kung Fredrik II av Danmark. Bä FSE - Tidstypisk framställning av. svenskarnas tåg över Bält. < , |till. rikets "råd: i långa, skiftesrika levnad. . om hertigen och hans gemål skulle- "> fa honom” ett biskopsstift. i Nord- föga önskvärt. Ulfeldt hade emel- lertid lyckats förvärva sig åtskil- liga anhängare inom rådet, och med deras hjälp lyckades han driva sin vilja igenom. Ett dokument förela-' des kungen till underskrift och han skrev under utan att giva sig tid att man följt hans instruktioner... Emellertid "säger konungen" seder- mera (den 12 juli 1647) i ett brev ”Instruktionen till rikshovmästarens ambassad på Hol- land blev uppgjord 'Oss ovetande, så sant Oss Gud hjälpe”. >. "I juni 1646 'anträdde, Ulfeldt sin: resa, åtföljd av" Leonora” Kristina och uppvaktad. äv' ett fursligt föl Ulfeldis 0. Leonora Kristinas” 're- sa blev lika ärofull för dem som dyrbar för danska staten, 'och som de efter mera -än ett års bortovaro återvände, hem, måste. Ulfeldt er- känna att hans. ambassad inte .va- rit till. den allra: minsta gagn för hans, land, Kristian IV ålade. ome- delbart riksrådet" satt kräva' en re- dogörelse av Ulfeldt för hur myc- ket ' pengar: som förbrukats, Det dröjde "också flera -månader efter Ulfeldts :: ankomst ' till Köpenhamn innan kungen beviljade honom' au- diens. Den gamle kungen hade un- der tiden också -haft familjesorger och: var nedstämd till :sinnet. Den 2 juni hade hans” äldste son, prins Kristian, helt "plötsligt" avlidit på slottet 'Körbitz'i Sachsen, ett offer för sina ”utsvävningar,” och kungen visste att hans andre son, hertig Fredrik, var illa sedd av såväl adel som råd, i vars s händer avgörandet låg. svea " Emellertid hade ”Untelåt hunnit 1 bli grundligt uttråkad-på' allt och alla, och. han beslöt därför 'på all- var att ta sitt parti. Den 18 okto- ber anhöll han hos kungen om sitt avsked; vilket denna gång utan rin= gaste tvekan beviljades. I ett brev till kanslern 'skriver kungen: .«. "Vill han inte längre besväras av det; han av Oss blir befalld, få vi se Oss om efter en annan, och riket skall med Guds hjälp bliva styrt så väl, som det .blev, innan ha ännu kunde snyta sin näsa”. . Det skulle emellertid inte - bli förunnat den gamle kungen ' att mycket längre till styra sitt rike, Den .28 februari 1648 ändades hans ”La roy est mört, — vive Ile roy!” "Den första tiden efter Kristians IV:s död såg det knappast ut som kunna rubba makarna Ulfeldts makt. Ulfeldt hade visserligen mistct sitt ämbete, - men hans ställning som den förste av de fyra riksämbets- männen, som under tiden före kun- gavalet styrde riket var oerhört stark. Men kungavalet omintetgjorde al- la Ulfeldts vackra drömmar, För en gångs skulle visade sig riksda- gens medlemmar vara fullkomligt eniga och röstade allmänt på her- tig Fredrik, som den 18 april 1648 valdes till Danmarks kung. Den nye kung, som nu uppsteg på Danmarks urgamla tron under namn av Fredrik II, var en man på 39 år och hade ett innehållsrikt liv bakom sig. Hans fade? hade ti- digt bestämi sig för att inviga ho- nom i det andliga kallet och skaf- tyskland, och dessa faderns omsor- ger hade i själva verkét gkapat en kurva, grundläggande för hans karaktär, Han hade lärt känna u- 1 veta : och hade alltid hyst en orubblig tro att ödet en gång skulle .bliva" ho nom gunstigt i. Vid hans sida stod" drottning Sofia Amalia, ung, äre=" girig även hon, lidelsefull och njut=:". ningslysten, trängtånde- efter: kung=3 i att genomläsa' detsamma, i"tanke jlig makt och glans... ee. 35 gande på, vad Ulfeldt hade 'att:'si ga, men då denne slutat sitt anfö rande fällde, "Fredrik nm följande allvar, var. därjämte” äregirl; Sällan har väl én bärare av: pur: purn tillträtt | sin regering. under ömkligare förhållanden än Fredrik > JILL: Landet var utarmat' till förjd =" av: Kristian. IV:s krig; Ulfeldt''var - ingalunda' den som dröjdé:med- att.: »lunderrätta den nyvalde 'kungen' om : sakernas" ställning, och ; redan sam=: ma dag valet ägt rum var han älsk | värd nog att. meddela, att om krö-' ningen ' skulle" kunna, försiggå' un« der övliga forroer, så måste det. bli: han —' "Ulfeldt :— som 'försträckt medel därtill. Den krona; som. kun= a gen skulle” sätta på sitf huvud -var + pantsatt”. "och "måste > utlösas .:och « drottningen hade inte ens en 'pant«= satt krona ty'guldet:i hennes! krox« na hade måst smältas ned och FILTER Den nyvalde konungén hörde” = Korfitz, sade” han, 1 hära i dag?” bundit "mina ' händer ' vi får. se, a vem som en dag kommer att:bin= ? . N da edra! ”Wifelar lärde sig "rätt snart: inse att Fredrik III ingalunda var: den" nolla, som” han: hittills ansétt” hos . nom för. Kort efter , kungaparets ;! kröning, hade det blivit bestämt att :, Ulfeldt ånyo skulle sändas till Hol and för att få tullfrågan slutgiltigt :; ordnad. Han reste även denna gång 3 åtföljd "av; Leonora Kristina, .och .: paret uppträdde liksom vid. föres , gående ' besök med; furstlig' prakt + — under det att kungaparet 1. Kö ; penhamn måste göra inskränknin= , gar i såväl hushållning.som - hov= 3 stat. Så fort Ulfeldt. rest företog » kungen genast en del inskrärknin=". gar i rikshovmästarens makt; in. ,; drog” Leonora Kristinas «broders, Valdemar ' Kristian, apahäge.: och - fråntog alla Kristine . Munks barn : de titlar .— greve och 'grevinnor. av Slesvig-Holstein, som . Kristian . IV givit dem — och det värsta' av, allt, han lät verkställa en grundlig -- undersökning angåeride Ulfeldts”på . orättmätigt sätt åtkomna väldiga. förmögenhet, : sö Då Ulfeldt vid sin hemkorist från + ta Holland, fick reda på vad som-hänté under hans bortovaro, ångrade han: bittert att han inte stannat hemma i och bevakai sina egna intressen. En tid förflöt, utan att något hän> ' de, mer en kväll fick Ulfeldty helt; oväntat besök av sin svåger, Olof - Brokkenhus, som meddelade ha. t! H nom att kungen samma dags mor« gon tillställt riksrådet en skrivelse, , vari han ofördröjligen fordrade re=:, dogörelse för de oegentligheter, som ', förekommit under Ulfeldts tid som ; I ymästare. : Vidare berättade. Brokl , att kungen ä de yt; färda ett förbud för Ulfeldt att läm= na Köpenhamn! > sv — Jag förstår, sade Ulfeldt," att kungen önskar se m'gframför dom” + stolsskranket! ' Men det skall aldrig lyckas honom det 'svär jag... - 2 Natten till den 24 juli 1651 lån nade Korfitz Ulfeldt och hans fa? milj Köpenhamn . medtagande rörliga förisf genhet, (1- milt, zike daler — en oerhörd summa. eher: den tidens begrepp). alta.. juve!'er. ech V.iga Ojakavkoisk, ovir tät
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.