4 eh "= TÄROLNS TIBNING — , . Bom &n' uppenbar fiende till sin ko- 4 . "kunde tänsporteras och tog vägen över Hörsholm till Hammersmöl- len, norr om Helsingör, där de gick : ombord På ett fartyg, som Ulfeldt hyrt. Fartyget hissade genast se- gel och färden styrdes direkt mot Holland, : - ee "Det var emellertid inte Ulfeldis mening att stanna i Holland, utan . bestämde'sig för att resa till Sve- rige,' dels: emedan 'detta land var fientligt sinnat mot Danmark, och dels därför att han där lättare kun- de följa händelsernas gång i hem- landet: Den 6 september anlände resenärerna till Stockholm, förrädert mot 'sitt : fädernesland . ", Den 13 september erhöll. Ulfeldt äv drottning Kristina ett skydds- - brev för, sig och sin familj, och den 23 mottog hennes majestät honom och Léonora Kristina i högtidlig audiens,! Från denna dag stod det klart för envar, vilken ställning Ul- feldt .för framtiden skulle kornma "aft intaga gent emot det danska ri- ket, Han erbjöd sina tjänster åt en främmande makt och trädde i och med detsamma fram inför världen | Öppet nung och en förrädare mot sitt eget fädernesland. , on 27 ; Vintern "1651—52 tillbringade fa- miljen» Ulfeldt i Stralsund, Vid den tid Hå, Tikshovmästareposten ' åter besattes i Danmark, befann sig Ul- feldt.'öch: Leonora Kristina på nytt i:Sverige. De. hade inbjudits av drottning Kristina "att komma till Sverige, där de slagit sig ned för 'en längre tid och där de genast vid sin ankomst 'sammanträffat med fle- ra av'sina närmaste fränder, däri- bland Valdemar Kristian, Leonora Krlstinas bror, som senare trädde i svensk, krigstjänt, - :' Drottning Kristina, fattade ge- »näst ett livligt intresze för Ulfeldt. Den charmerande älskvärdhet Ul- -feldt städse. förstod att utveckla, inverkade fördelaktigt på drottnin- gens: omdöme — liksom också det " gomtvistliga faktum, att han. var "mycket tik, 0 0cn in rottning Kristina lät ingalunda 'så Utmärkt tillfälle gå sig ur händerna, utan lånade redan un- » der. loppet av år 1652 'stora sum= mor'av den” danske flyktingen. Sam- U "tidigt arbetade Ulfeldt av alla kraf- | . tet på att. upphetsa drotiningen till: - krig mot Danmark. Med' detta mål. för ögonen lovade han. att ytterli- « gare: försträcka henne flera tunnor ; vissa Osar.na, beskyllningar, fom framkommit mot honom under rät- tegånen' i Köpenhamn. Eftersom han inte vågade lämna papperen i främmande händer åtog sig Leono- ra Xristina. att bli gin makes sän- debud. Resan ledde ej till något resul- fat och. det var endast tack. vare mot och rådighet, som Leonora Kristina undgick alt bli häktad i Danmark. so ' "Nytt krig mot Danmafk! Ulfeldt tycktes pu hava äppg- vit alla tankar på såväl en fredlig lösning av konflikterna som 'sin hämnd, Alt ifrån den dagen, då Leonora Kristina åter) it från bro: och marscl isatte in i bo oc han terisatte in i Det var först den lilla byn Ot- tensen, där kungen en dag höll rast, som Leozora Kristina nådde fram till högkvarteret. Där över- racskades Ulfeldt på aftonen av att helt plötsligt finna sig Omgiven av la sin tjänarstab, Hane son, Kri- stian, höll med sin häst utanför dörren till hane kvarter, och borta på landsvägen såg hanLeonora Kri stina komma med vagnarra. . Både Leonora Kristina och hen- nes son följde nu den svenska hä- ren, som under anförande av fält. marskalken Karl Gustav Wrangel ryckte allt längfe och längre norr- ut, drivande framför gig de danska sin äventyrliga resa i Danmark, ha- da han varit som förändrad. Hans oroliga själ tycktes ha funnit lugn. Men lugnet satt dock endast på ytan, Med spända nerver lyssnade han till .krigsbullr.t från fjärran, och i tankarna följde han kung Karl Gustav på hans äventyrliga tåg i Polen. Det föreföll som om 'udden brutits av det segervara svenska svärdet, och Ulfeldt såg redan i andanom med org kungen stjärna dala, då den danske häroiden den 1 juni 1657 red in över Pommerns gräns och i sin herres namn :'för- klarade Sverige krig. =. "Nu jublade Ulfeldt i sitt Karl Gustav , närmade. sig med sin här. Han "hade nästan uppgivit allt hopp i Poien och var glad över att få rikta sina vapen möt den nye fienden. Väl hade hans trupper bli- vit halvt upprivna under det faro- fyllda tåget genom Polen, men helt visst skulle 'det sven-ka folket utan knot sända honom förstärkning nu när. det gällde självförsvar." : Konung "Karl Gustav närmade Detta var som ett dödsbudskap för Leonora Kristina, ty helt säkert skulle : den svenske kungen i sin kamp mot Danmark påkalla Ul- feldts värdefulla, hjälp. En dag an- lände två sven:ka officerare "åt- följda . av 'en mängd soldater till ” Ulfeldt kände en, vild, triumfe- rande glädje. Nu hade hans' stund kommit! Hämndens timme var sla- eri, och han skulle snart få ro i sin: sj lt fa NR . Redan 'samma "dag. [ i båda: officerarna Barth, ätföljdå av Ulfeldt, De tog raka vägen till Stet- trupperna, under den tappre men olyckliga riksmarsken Anders Bil- les befäl. : ss I Gottorp bereddes Karl Gustaf och hans följe elt synnerligen fest- iigt mottagande, och särskilt Ul- feldt blev föremål för mycket upp- rfaärksamhet. Den unge Kristian Ulfeldt vigdes här till sitt kall som svensk krigare, i det han lärde sig dricka för sin egen kungs och sina land:mäns undergång. r . Redan innan Karl 'X 'Gustävs kallelse kommit till Ulfeldt, hade denne författat en upprorisk pro- klamation, vari han uppmanat det "| danska "folket att avfalla från kung Fredrik och 'som fria män giva sig under: den svenske kungens spira. Men .Ulfeldts : vädjan förklingade ohörd.:'Icke en enda 'dansk man; vare sig hög eller låg, lät locka sig till avfall. POR SVEN I slutet av augusti stod den sven- ska hären .vid Frederiksodde' (nuv Fredericia), där Anders :Bille'in- tagit" försvarsställning "med 'de 'sis- ta resterna av sina trupper.-'. ': Wrangel slog tills vidare” låger utanför staden, medan kungen drog sig tillbaka till Wismar för att på- skynda ' rustningarna och förs! ka: sin här. «vas lö CCG je . Under två månader nödgades Ul- feldt bo i en bondgård under svå- ra umbäranden. Till råga på:olyc- kan hade Ulfeldts hälsa 'åter:'blivit vacklande, varför : Leonora Kristi- na fick: vårda honom, liksom flera av .derås tjänare som också blev sjuka. - > DL SN hv Förödmjukad. av vänner ' sir. och fiender : vev "Den 24 oktober intog svenskar tin, där. Karl Gustav" invö dem, Till Leonora Kristina hade Ulfeldt sagt att den. svenske kun- na Frederiksodde, och från denna dag tedde .sig tillvaron något dräg- ligare för familjen Ulfeldt, som nu fick. flytta in i. den erövrade' sta- hade ingen väg vare sig framåt el- ler tillbaka.- Bält kunde han inte forcera utan skepp — flottan lig hemma i vinterkvarteret = och ville han vända om, skulle han en- dast stöta på en övermäktig fiende, Endast ett under kunde rädda ho- nom, : . Och' ett under skedde. Efter en längre tids ihållande regn inträf. fade den 9 januari ett häftigt om- slag i vädret. Det blev den hår- daste vinter som varit i manna- minne, och kölden höll.i sig än till långt fram i april, nja Karl Gustav bröt genast upp från Wismar och for med blixtens hastighet mot norr. Han drog sam- man sina styrkor vid Heils, mellan Hadeslev och Kolding, och stod där redo att rycka fram, så fort isen blev stark nog att bära. H En mindre : dansk truppstyrka hade samlat sig vid Iversnäs på Fyen, mest legosoldater, och fem- ton tusen bönder.-var ständigt sys- selsatta med att bryta upp isen, sS att en ränna hölls öppen mel- lan Bråndsö och Fyens kust. Fros- ; ten, var dock så stark, att rännan frös" varje natt, Kungen rådgjor- : . gjor- de' med Erik Dahlber; , och denne försöket borde vågas. Wrangel” - Wrangel 'o Ulfeldt avstyrkte. Den 29 and var kungens tålamod slut, - . -— Det får bära eller brista, sade han och gav befallning om att hä- ren . skulle” rycka ut på isen. man trott; och .då ryttarna kommo sig och leda hästarna vid. tyglar- kastade de sig över det danska ka- valleriet, som fångades, IN ent och det var med knapp nöd han undgick döden i Lilla Bälts vågor. Just 'som hans "häst satt. foten på fast märk, brast "isen, och: tvenne skvadronér. ryttare, kungens ”ka= ker och dragare "försvunno i dju- pet. ' Endast några få ryttare lyc- eob' De la Gardie med 'återstoden av artilleriet och fotfolket, och såi lunda. stod ' nu . hela den svens hären på Fyen. I kungens: följe: . såg från den jylländska' kusten ka- Redan under krigets gång hade Karl Gurlav "i betraktande av de stora och Nyttiga tjänster, han gjort Sverige”, givit honom Lan- geland som pant för ett lån på tre hundra tusen riksdaler, men den egentliga : uppgörelsen med honom ägde dock'rum först -vid fredsslu- tet. | " ön Vid förhandlingarna i Roskilde upptogs en särskild paragraf i fredstraktaten, som bestämde att Ulfeldt skulle återfå allt sitt godsi Danmark och Norge, löst och , fast, samt dessutom erhålla ersättning för den skada han dit under be- slaget. Vidare skulle det stå honom och hans familj fritt att obehind- rat bo och uppehålla sig i Dan- mark. Slutligen skulle åt Ulfeldt och hans son, Kristian, återgivas de förläningar de haft i Danmark och Norge och Leonora Kristinas titel, grevinna av Slesvig-Holstein, som." undersökt isen; höll före att .. .- Isen visade sig vara svagare än : ut i strömfåran, måste de skingra ' na. Så fort de lyckligt uppnått land, - tillbakslogs och in- H Nu kom kungen med sitt följe, ross samt trossvagnarna. med kus- : kädes rädda sig. Allra sist kom Ja-. svenska ; 1 d r i kungens följe ; i 2 Ulfeld 'thade” ridit” över isen 4 : Leonora' Kristina : skulle ånyo tillkomma henne... Omedelbart efter mottagandet av hermätand NA deana skrivelse lät kungen tillstäl. la Ulfeldt en annänm, däri han icke blott beredvilligt beriljade honom hens utträde ur kommissionen utan även yttrade sin glädje över att bli- va av "med honom. Kungen gav därjämte ECeneralgurernören äver Skåne; greve Stenbock, i eppdrag att hålla ett vaksamt ö felat. samt ör på vt Spänningen "mellan. kungen och Ilfeldt ökades ytterligare genom det kort därefter inträffade freds. brottet, Detta var mycket ovälkom- av Bar Nika kelsens beskyllningar kunde räd. da-honom. Han satte sig att före fatte en försvarsakrift, men innaa han väl hade börjat drabbades han av ett slaganfall. Detta bade till följd att han inte kunde Infinna sig vid rätten, då hans mål war före. Någon försvarsadvokat kunde han inte få — varför Leonora Kri. stina åtog sig att föra sin mana talan, Alla hennes ansträningar var dock förgäves, Domen, som föll met för Ulfeldt, som beträffande sina danska egendomar ingalunda önskade sig Karl Gustav som över- herre. Å andra sidan riskerade han att mista allt vad han vunnit ge- nom freden i Roskilde, Hans be- kymmer var så'atora att han än en gång på allvar började t: den 23 d ber 1659 förklarade Korfitz Ulfeldt som svensk hög. förrädare förlustig ära' och liv. Under Ulfeldts sjukdom hade Leonora Kristina vid flera tillföls len giort framställninar till rege« tingen om att få mannens häkt- med Yanken att omedelbart «' > ning upphävd, -men vid sista frams ställningen fick hon 1 stället bes sked om att frihetsberövandet även gällde henne, Nu vågade hon inta. längre hålla sin gemål utanför det: hela, nu var han så pass återställd efter” sin' sjukdom att hön rådde” honom att fly... oc ” Ulfelåt fann rådet gott och 16 juli flydde han hals a överhuvad till DIR som han trodde .—, nen hamnade i stället I Köpenhamn, : dit Leonora Kristina anlände et ter en vecka, Båda blevo nu häk« tade — Fredrik 111 hade hela tis den haft äem under bevakning — " och förda till Hammershus, på Bornholm, där de höllos fångna ' å ett och ett halvt år, under grymmaste behandling, VV '. "Dödsdömd, landsflyktig, ärelös |: > Den 23 jull 1663 blev Ulfeldt an= . klagad inför Danmarks Höjestetet och dömd att som. landsförrädare undergå följande straff: NR OCT Han skulle berövas sin rang och ' värdighet, hans huvud och hand skulle avhuggas och det förra uppa & sättas på en påle, Bödeln skulla . krossa hans vapensköld, hans kropp: skulle — styckas å fyra i delar" och uppspikas på bastionerna I Kö= penhamn. : Haris egendom ' skulle > » konfiskeras » och hans barn vid '' dödsstraff 'vara” förbjudna att be- ? » träda Danmarks Jord. En äv hona! gårdar skulle Jimnas med jorder, ' och på platsen där den atått.skul« " Je en påle resas och ett plakat upp=- » sättas, ängivande "orsaken till det den : - Korfitz Ulfeldt, In san en "gen endast önskade tala 'med .ho- on guld, men .fast Kristina föreföll allt sa skedda, Vidare skulle, så framt Ios: - ” mera,medgörlig för varje nytt lån, ) med: Ulefidt, . som han föraktade. ; lyckades han aldrig driva sin vilja igenoin,, Fastän Fredrik III lät be- > 'slagtaga såväl; Ulfeldts jordegen- domar; 'sorn ' häns' i: Dahmark kvar- Å :> kontanta :.' förmögenhet, | Som stående :> k arv förmög. + nister under fälttåget, samt att han var :Han: ännu så rik att han. åre efter sin ankomst till Sverige kun- de låna drottningen ytterligare två - hundra” tusen riksdaler, : Som sä- Kerhet fick .han bara halva löften t : ”IDen '6 juni avsade sig drotträng . Kristina Syeriges "krona, och ome- delbart efter. hennes tronavsägelse kröntes Karl. X Gustav som Sveri- ges kung, och drottning Kristina - . lämrade Sverige utan att med ett ord beröra sina skulder till Ulfeldt, Visserligen . hade hon givit honom. det pommerska" slottet Barth med . tillhörande amt som pant, men här- med hade han inte kommit ett steg närmare sin hämnd. Ulfeldts. ener gi. -lämrnade' dock aldrig "hans ' hat i sticket. Han vände sig nu -till den - ehgelske: prötektorn Oliver Crom= wells ; sändebud, WVhitelocke,. som befann sig i Sverige, framlade si- 'na planer. för, honom och erbjöd sigrått giva anvisning på de sva- gaste punkterna 'i Danmarks för- svar.” . Whitelocke'. ville emellertid inte inlåta' sig 'i: underhandlingar .. Den nye kungen fick dock snart nog ögonen öppna. för att Korfitz Ulfeldt på mer än ett sätt kunde vara honom nyttig. Ulfeldt å sin sida insåg också rätt snart att kun- gens" krigslust och energiska ka- - raktär kunde bli av stor betydelse för;hans planer. Allt såg lovande ut, tills det plötsligt visade sig att Karl Gustavs krigiska planer icke i första hand kom att rikta sig mot Danmark — utan mot Polen. Då kuhgen/ av, denna anledning måste lämna landet för en längre tid, be- slöt. Ulfeldt tills vidare taga uppe- håll :på slottet Barth I Pommern. Tillsammans med sin ' familj och uppvaktning avreste han dit i bör- jan av maj 1655. I' svenska Pommern, . vid stran- den av en bukt-av Östersjön, låg slottet, .inbäddat i furuskogar. För den som önskade bo i lugn och en- samhet kunde det väl knappast fin- nag én bättre tillflyktsort. Lugn och ensamhet hade emellertid inget be- för: Ulfeldt. os : hag Ben 1656 blev Ulfeldt sjuk, "och under tiden på sjuklägret vann den 'tankeni”alltmera insteg Ra ho- m att han borde söka åstadkom- ma en' försoning »med Fredrik III " Han levde nämligån i lycklig okun- nighet om hur mycket de n danske nom men han återvände inte,. men efter” några dagar "sände han sin hustru ett bud med ett brev, däri han meddelade henne att. han, in- trätt i kung Karl Gustavs tjänst ”hemligt råd” och förste mi- cke kunde” återvända "hem" utan stanna på sin pöst. Han bi oo - Leonora Kristina Uljelt. ön Sö fogade en förteckning på en del saker, som han behövde, och bad henne sända dessa till Schwerin, som låg i den svenska härens väg. Leonora Kristina ville emcller- tid nu som alltid dela mödor och faror med sin make, och därför be- styrde hon i all hast om sitt hus ochidrog, åtföljd av sin äldste son, Kristian, den svenska” hären tll mötes, H SN Svenskarna ryckte emellertid i ilmarscher fram mot väster, och då hon nådde Schwerin, var kungen med huvudkvarteret redan längt därifrån. I Hremburg gjordes ett kort uppehåll, och där länsades de den.' Ulfeldt var emellertid. varken aktad eller omtyckt av de. svenska officerarna, . vilka - dessutom. avun- dades honom hans' stora inflytan- de över kungen och aldrig under- valleriet försvinna" i 'dimman, "och det "var "med dödsångest' i hjärtat jön hörde braket,' då ryttarnå.och vagnarna” sjönk ' i vågorna. : Hon och sonen nådde utan äventyr Fyen. Jät'att håna och" såra värsta förödmjukelsen honom dock av hans egen. lands an, Frederiksoddes tappre försva- a : >; gade att kasta 'sig in i ett nytt även= +. styr, vida farligare än 'det föregåen- rare, Anders Bille: Di a på sitt yttersta, dödligt "sårad istri den, som föregått stadens fall plå- gade' Ulfeldt honom med både bhö- ner och hotelser för att förmå ho- nom att svära kung Karl. Gustav länge 'stilla och med slutna ögon, men omsider förlorade han » tåla- modet och sade' till Wrangel: - — För ut den förrädaren, så att jag kan få dö i fred! Jag kan ej för- draga "att ha honom inför min Karl Gustavs ställning, var, då det nya :året 1658 "ingick, så för- tvivlad . och hopplös som möjligt. Polen, Jand och Ö ha- rika kö och "ku kument som han önskade sända till Fredrik IL för att renlvå sig för de hans förrädiska stämplingar i Sverige- Ufeldt hade i sin ägo en del do- varulager, men så fort soldaterna hunnit utbyta sina gamla trasor mot nya, varma kläder och fått skor på sina fötter. giordes åter upp- de "slutit. förbund med Danmark och samfällt förklarat honom "och Holland rustade Brandenburg o ål Hans bä trohetsed. Den döende krigaren låg|! > Kungen ville” genast" begiva' sig vidare: fram ' över : de. återstående isvidderna, " m varken : Ulfeldt eller hans egna 'gerieraler. var 'hå- > de, enedan 'vattnet här var betyd- ligt” bredare, : Erik. Dahlberg bad emellertid kungen om tillåtelse att få undersöka. isen, "och i spetsen för. en liten. ryttarskara red: han från Svendborg över Taasinge och Langeland direkt till Laaland. Uri- der vägen lät han på flera ställen genomsåga isen och fann att den ingenstädes var mindre än en aln 3 ÅA tjocklek. För att, kungen inte > "skulle" betvivla; 'att 'han” verkligen "varit på Laaland, infångad ”par bönder," som han ”fö > sig till Fyen. TEN . Kungen lät : genast: spänna för - sin släde och for, ledsagad av Dahl- berg och sitt övriga följe till Ny- . borg, dit han ankom vid midnatts- | tid. Han lät väcka" Ulfeldt och Wrangel samt flera av de högre - officerarna och höll krigsråd. På morgonen bröt "kungen upp och " begav sig tillsammans med Ulfeldt och. Dahlberg till Svendborg, dit de anlände på aftonen den f fe- bruari, Rytteriet hade redan” på . kungens befallning : hunnit samla " sig, och Wrangel fick order att föl- ja efter med artilleriet 'och fotfol- ket. > « Redan samma natt satte sig hä- ren i rörelse ut över det gungan- de isfältet! På de ställen. där det tu Då Karl Gustav kom: till: Själ- land, ' uppmanade" Ulfeldt honom att ofördröjligen :företaga "ett an- grepp : på : Köpenhamn, - vilket : om. det. lyckades skulle medföra: Dan-. marks. : fullständiga underkastelse under 'Svériges välde. Kungen. vägs rade emellertid och detta' bered- 2: | de Uifeldt en 'stor missräkning just med ' hänsyn. till den ställning han" under dylika : omständigheter” räk- nat”på att få intaga i sitt: fäder- nesland. Denna vägran. från. kun- gens sida blev det första fröet till den missämj,a som kort efter freds- slutet kan spåras i umgänget'mel- lan honom och Ulfeldt, +; te Om Korfitz Ulfeldt varit ädel' och upphöjd till sin karaktär; skulle hans. livs drama ' tagit. en avgjort tragisk vändning från och med den dag freden slöts i Roskilde Men denna fred beseglades Ulfeldts roll sor landsförrädare, men i och med traktatens undertecknande" miste han samtidigt sin betydelse som en för den danska staten verkligt far- lig person. Och inte nog med det- ta, även den ytire glans, 'som. så länge omstrålat hans namn och följt hans gestalt, förmörkades snart till den grad, att den stolte adels- mannen, vilken personligen inne- slutits "1" fredstraktaten vid sidan av " de: svenska .-'statsintressena, knappt ett år därefter. fullständigt upphört att: vara föremål för hat, fruktan och: avund. I stället .be- traktädes han nu" mer medömkan -, Under våren 1658 mottog Ulfeldt besök av Karl Gustav, vilken som ytterligare belöning för hans sto- ra och trogna ' tjänster, särskilt vid fredsunderhandli - . skänkte '. gick" ström; kunde ldats kän- "+ na, hur isen bågnade under deras tyngd, och: de fruktade i varje ögonblick att den skulle brista. Allt " gick dock lyckligt och klockan tre + på" eftermiddagen stod Karl Gus- - täv med hela sitt rytteri på Laa- land.” Sedan återstoden, av hären samt "kanonerna under de två föl- jande dagarna förts över isen, ryck- te kungen den 12 februari mot Vor- dingborg. Själlands kust "var upp- nådd och det oerhörda vågstycket fullbordat. "+ CAN "Nu blev . Ulfeldt en ovärderlig hjälp för Karl. X Gustav. Han gav kungen alla :de ypplysningar, som han visste sxulle kunna skada hans fädernesland, han lockade med list Nakskovs försvarare att giva sig vtan motstånd, och .han uppträd- de slutligen som den svenske kun- gens representant vid fredsför- handlingarna. Nu hade han äntli- honom Sölvesborgs slott i: Blekin= ge med närliggande gods såsom ett slags grevskap, samt därjämte Her- revadskloster i : Skåne... Dess- utom” visade "kungen honom :- det förtroendet att utnämna honom till en av de tre kommissarier, som skulle mottaga de skånska .stän- dernas tro och huldhetsed.-' .. = Ulfeldt kände sig 'dock allt an- nat än nöjd, och för att visa sitt missnöje började han på alla sätt motarbeta kungen i hans planer. Karl ' Gustav hade lovat" Ulfeldt uppnå en försoning med "Fredrik Så stodo sakerna hösten 1658, då en . händelse, inträffade, som med ens drev spänningen mellan Karl Gustav och Ulfelåt till sin" spets. HERSTEn KY : ls "Det nya fälttåget imot, Danmark blev" icke samma ' triumf .för. de svenska vapnen som det föregåen= de. Det. misslyckade anfa'let mot Köpenhamn sporrade' befolkningen "till att göra allt för ätt befria sig från det svenska herraväldet, I Mal= mö hade. bildats. en samrmansvärj- ning och då det var känt att Ul: feldt ej längre stod på god fot med kungen blev han tillfrågad 'om' han ville medverka, då hans hjälp kun- de bli ytterst värdefuli för de sam- mansvurna, vilkas plan var att be- fria Malmö ur svenskarnas "våld. Själen i sammansvärjningen var en mån vid namn Partholomeus Milk. kelsen och han hade av borgmä- staren ' Köpentamn anmodats för- höra sig hos Ulfeldt om huruvida denne önskade försoning med Fre- drik IIL I så fall: skulle borgmäs- taren försöka åvägabringa en dy" Ék," Ulfeldt de försl ärjning mot H ;" blev ödesdiger ke ' Ulfeldt, själv. kunde" anträffas, - åvrättningen verkställas på eh av«= 2 bild av honom och ett pris utsäle > tsa på hans huvud. 7. : . Eftersom Ulfeldt /befonn sig på flykt i främmande. länder, nåddes , han inte av underrättelsen om den , dom som fällts över honom förra ', än Jängt senare. Leonora Kristina ' hadö "rost tll England föratt kräs va eti skuld som makarna hada att ” fordra av Karl II Denne behands lade Leonora Krislina med den uts söktaste artighet, så länge hon he=, fanh stt f England, men (då hon . lämnade "landet underrättade 'han Fredrik III:s ”splonér "var, hon be=/ fann sig, Hon blev gripen på vägen till Dover 'Castle och genast" förd ” ombord ”på ett för '4ndamålet 'för-"' hyrt skepp, som skulle föra' henne"; till 'Köpenhamä, HIit' anlände hon den' 8 'august! 1603, då hon häktas'' des och insattes £ fängelset I Blå ” Tornet, där hon-fick, tillbringa 22 år av sitt live RE OT "Då Ulfeldt flek höra att pris satta, ' på hans huvud flydde han från 7 Brägge, där han någon tid vistats, . Av er vän hade han fått veta att. en skrivelse nyligen anlänt till ståt= hållaren från den danske kungen, som fordrade hans omedelbara ut=" < lä de. Ulfeldt, låg sjuk, men NOS | mon förhandlingarna strandade då kung' Fredrik fordrade att Ulfeldt själv skriftligen 'hänvände sig till Hanom, vilket han vägrade :;. Emel- lertid gick de sammansvurnas plan om intet. «se ca fen : i det misslyckade anfallet mot | Köpenhamn ; i februari: 1659 hade Karl X Gustav förlorat hop- pet om att kunna underkuva Dan- mark, och hans vrede vände sig främst” mot ”Ulfeldt. Denre kunde nu inte längre känna sig trygg i Sverige, och på våren 1659 beslöt han därför att lämna landet, men ödet satte stopp för detta. Bartho- lomeus Mikkelsen hade kort förut blivit häktad och vid förhören rik- tat grova anklagelser mot Ulfeldt. Sålunda skulle Ulfeldt ha 'medde- lat Mikkelsen' planen för Köpen- hamns stormning samt efter storm- ningen : förrått för danskarna, att han greps av sådan skräck inför . det öde, som väntade honom, att han "beslöt. fly: till Basel, dödssjuk ” som han var. 5. : . fe Natten till den 20 februari lät ' han en borgare från Basel Lära” sig ned till Rhen, där han gick om ” bord på en båt, som skulle föra jenom till Neuberg, én liten stad längre norrut, lydande under den tyske kejsarens spira. ett Så fort Ulfeldt kommit ombord, gick han till vila, endast inavept, i sin kappa, men vid soluppgången, ' då man var framme vid Neuberg och besättningen ville väcka ho- nom, upptäcktes det att han var,, död, Hans lik fördes i land, och se= dan man berövat det allt vad som fanns "av penningar, juveler och ' värdepapper, fordfästes det under falskt namn” i Neubergs klostere =. kyrka. ME a -Så fort dödsbudet nådde söner= den "utanför Land. san svenska flottan" lätt kunde tillin- tetgöras, enär den vore ytterst då- posten som” vernör över Skåne, men blev nu alltmera miss- tänksam, ju oförsiktigare hans an- språksfulle - medbjälpare uppträd- de mot honom. I Nf Ulfeldt gav sin harm luft i en skrivelse, daterad den 16 juni, som han lät tillställa kungen och däri han skarpt klandrade honom och ing. samt lade . sin gen nått målet för sina strä och han dolde ingelunda den ska- deglädje han erfor i dei ögonblick, & han fick sätta foten på sin för- krossade frändes nacke, = s hans . e önskan att utträda ur den skånska kommissionen tillika med sin väg- ligt I d oo. . Nu föll slaget, " f Den 17 maj infunno sig tvenne svenska riksråd hos Ulfeldt och ip de honom' att delbart rentvå sig för de mot honom rikta- de anklagelserna för förräderi mot Sverige, och då en hel vecka gått, utan att han avgivit ett ord till svar förklarades han arresterad i sitt eget hus, som sattes under be- vakning av soldater. Ulfeldt förstod ran att längre behålla sin ställning eller titel som kungensgebeimeråd (nom na, kommo dessa till Basel och in- ledde genast underhandlingar om att få faderns lik utlämnat. Detta lyckades dem även, men”då de” fruktade, att den danska regerin= gen med alll makt önskade få det i sitt' våld för att på den döde ut= kräva den bämnd, som den levan= de undgått, begrovo de det I hem= lighet på ett ställe, som de endast själv kände, , Således vet ingen ännu den dag, som i dag är, var stoftet gömmes' av den man, som en gång spela= nu att en verklig fara hotade ho- de en så framstående roll I såväl "och att endast ett skriftligt Sveriges som Danmarks bistoriak sig för samma ändam --— rg Sr en mer HOLMS s
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.