— x LAHOLMS TIDNING r tid av guld, o liv blott tjänt för nöjen och behagen, då ellt i lek och skämt var vänt — ej sorg för morgondagen — der enda sorg man då försökt var att mustaschen växte trögt. . CA ed en lång gul A.W. Fabers- tysk-blyertsp på örat om priserna den tiden, Kaffe slå-" A ka des nästan endast. orostat, ty Dno kunderna rostade det själva i t. Priset för prima. Vara gidk "man innanför disken och ”gatte näsan 1 väred, över att man var något så högt som ”bod- knodd 1 Knäred. Med skärmmös- san på sned och trätofflor på föt- terna kunde det hända att "man hoppade över disken och tog en stilla vals med någon av de kvinnliga kunderna, om händelse- vis, det fanns någon spekulant som avp de våra ger 2-radiga dragspel . " Ur boken lanthandelns historia tar jag mig friheten Jåna följan- de kväde, enär det är som vore det skrivet för don affär jag var anställd: ” " : i Pp k | En dag före jul så gick jag te . ”boa, . . - " träffa Bolla på Backen & Britta ve B; ör - FOR ” å Cajsa I Skoga var där. A Hinrik ve Såga & Jonas i Svea, : 4 Nisse I Bumpen, & Pettersa kj & senna kom ryktare Per, 2 som efter att ha sett sig om- Kring - so - sade:.—. Ja för vår handlare här, : a har har då de tusen mogänger, dynggrepar, hästskor, & trä- « bottnakängor, : preasjäst & humle och malt, : pipor av krita så goa & röka, ja räkna upp allt jag skal ej e RI var 1.10 å 120 pr kg., men det fanns också andra kvalitéer för 90 öre och 1 ikr. Vi sålde en myc: kenhet eicoria — 5 öre för 5V gram — som satte fin brun färg på det svaga kaffet. : ag hörde em histöria från den tiden om den nye kyrkoherden som var ute och besökte sina för- samlingsbor och kom in på ett ställe, där de ville bjuda på kaffe. När det så serverades sade mor huset att hon ville tro och hop- ag att: kaffet skulle smaka. Prästen: märkte emellertid att affet var mycket blekt och att man varit allt för sparsam med kaffebönorna. Han sade "därför lite diplomatiskt: — Ja Nilla” mor: tro och hopp är nog 8å bra, men et mäste också böner till.; je Det socker som mest gick åt: var kaksocker till cirka 60 öre g. Det var hårt och drygt, och små bitar av cirka en ärtas, storlek ansägs räcka till en kopp kaffe, när man drack på bit, Här. "mäste 'jag ' inflika en händelse från en av: handelsbodarna-i' grarmnsockhen. Biträdet där, som inte var ”född i förstugan”,; höll n dag på med att väga upp kak« ocker; Så kom det en man sofv' föraöka, I Å ; ty kort sagt här nästan finns | skulle ha en liter vin, picard n, säll sö prig 75 öre. Delta måste biträdet gå ner I källaren efter; väl uppe, i butiken igen märkte han att ett stycke socker var ' försvunnet, varför han började leta både i och under disken sägande:" Här låg en bit arsenik, som vt skulle ha till fåttorna; Var har den tagit « Nu: började | vinköparen kall- avettås och erkände att han stop- [pat den i munnen, Ja, sa biträdet, ett sätt. finns att rädda livet på. er, och, det är att ni ögonblickl- gen ärickor ett kvarter sillalake. Ja, manien drack och blev vid liv, men lär he fått magen; OM edan 1 november började, vi R göra ' förberedelser för julen genom att viga upp mjöl, gryn, kaffe, och socker, för att kvickt. kunna expedlera när julbrädskan stod på hösta nivå "Torkad fisk kom 1 50-kllobuntar: Den mäste 'folk”, köpa. tidigt, ty. den. skulle :blötag och det tog ju tid; dessa fipkbuntar placerades utanför åls- kon, dels för att kunderna skulle kunna själva vraka och välja, dols för. at de voro Himpliga sitt- paltsör för kundor att vila sig på, när de som en del hade läng väg "till handolsbutiken. Första ”biträ- "rökag, Dock tycktes do inte förr. det påpekade en gång för nägra gubbar ått do väl flok sitta' på jfr fisk, buntanna, meon. den fick into |: ulå undormoningen I biträdets an- märkning, ty do svarado att om dentligt . 1 » lag: för Vågrädat deeomber månad var det til att 'ätå morgon och' kväll, så! man klarade sig, ty middagsmålet blev 'inycké "oregelbundet. - Hedå] man bötjat.: expediera en kund kunde” Man "inte Färna springa ifrån den; > Handlanden själv: och hang'fru. måste, ägna mycken tid åt kaffcbordet,. som stod dukat dagen Itinda.i bostaden för'kun- dernaa räkning Där skule de fägnas: med kaffe och vetebröd, mannen dessutom med dubbelgök, men inte nog därmed, kunderna skulle ha antingen harndlarn själv eller "åtminstone handlarns fru också vid bordet att prata med. När kaffadrickningen var undan: stökad skulle bonden ha en lädå om Pp eller 100 julelgarror på kö- pet, och hustrun skulle som jur klapp få välja en porslinssak vil- ken hon helst ville ha, antingen en blomvas, tillbringare, blom- kruka, 'drickastop, dekorerat med han villo bjudo på en god cigarr så Bulle do nog röka fiskon, ' ducumbor mårad var vanligen butlkon full av kunder från klockan 7 på morgonon' tilll 9 A& 10, kansko ibland 4dockan 11: på kvilllen. Bonden hado vanligen vid Jjulinköpen. sin hustru med sig, ty hon trodde slg säkrare 1 att , pruta och bovoka handlarn' till att sälja billigt. Här kan nämnas att vi hado märkt varorna 'med 3 priser, först Inköpsprisot med bodmärkeots bokstilvor, som kun- don Icko förstod, därefter utför- säljningspriset med siffror, och så under dutta vad varan I vär. sta fall kunde sliljas för — dels ta med bokatävor, — eftor kor- taro oller längre tids 'prutning, — Systomet med prutning var ju tdsödande och otrevligt och skönt att det tillhör en svunnen tid. Ett ancut system som Inte var mindro besvärligt för hand- larn var kreditsystemet, Det fanna kunder som aatte en ära I att ha ekuld I handelsboden och vara betrodd karl, Det vär sta var att fick han 3 månaders kredit, så kucde det dröja bä. de ett: och 2 år innan skulden blev betald och stundom voro te förmögnaste kunderna du som man fick vänta längst På, Innan dö betalade en bodskuld. Vad Pprutningen beträffar aå troddua Fanska allmänt att om man Icke fålt avslag på varan så hadv man karlarna” eller med ”Thor kör- ande med siny bockar på "äsk: molnen, kastande glödande järn- viggar efter trollen” o.s.v. l När så bonden och hans hustru storbelåtna är på hemväg, säger hon till sin man, att hon tror inte handlarn har ”klätt” dom På nå- got I dag, men det gäller att vara försiktig, ty alla har vi en räv bakom örat, men en handkre har en bakom varje öra. - På de långa vinterkvällarna brukade kyrkbyns bondsöner, drängar och hantverkaregesäller 4 ”När Gustav Vasa talar till dal T efter slutat dagsverke samlas i betalt dun för dyrt. D? 1 januari 1889 övergick It man från skålpund, kanna och aln till kilo, Uter och meter, tilll ator förtrytelso för en del falk, som tyckte att "det kunde Hi Fått bi vid det Famla så länga de gamle kevde.” Många ätdro höllo på I årata! att begära vart de akulte köpa efter gamla syate- met, och det blev handlanden och biträdena som fick räkna ut vad det blev” enligt metersystemet För anta åter som vill fåja med sin tid blev dutta tul många hutigheter, sisom då någon be- färde 5 meter fotogin, 1 meter kokekorv, 10 kilometer oblekt värv oxar, Avenså måsto Man kunna kär Penningvärdet från ännu äldre tider, ty många höll på med skil. ling, atyver, daler och mark, Kanske skulle jag nämna något öre för 1 hg —, - för k och ldsfördriv, Det lätsade ärende? var alt få påfyllt sina snusdosor eller «tt köpa en kardus Tökta- bak av märket "Gefle Vapen?” el- er ”Ärligt och Gott” — pris 12 Var det någon som ville ha 3ain dosa gratis blandade vi snuset med Ute malen starkpeppar, Til en som ville ha stoppat pipan gratis hittade vi På att blanda tobaken med en ask knallpulver. Detta sätte duktigt skräck i ho- TOM, ty när det började fräsa, Snistra och smälla i hans pipa som hade formen huvud och som stolt över, b'ev han så rädd att han tog pipan ur munnén och kastade den längt ifrån sig till sina kamratera stora munterhet. Han begärde alidg gratisstopp mera. : av ett gubb. han var mäkta - + nseriog-hade vi inga ut- gifter för den tiden, ty vi skrev em 'Kuhgörelse om nyhemkomna varor, 'och den läste präster gra- tis Upp från predikstolen efter predikan, och. när 'kungörelserna Eistes lyssnade den fullsatta kyr- kan med spänd uppmärksamhet. Då vår"det ingen som slumrade, Bratts predikan. Kungörelsen in- nehöll:s vanligen meddelande om att vi fått hem moderna kostym- och klänningstyger, hattar, . vin- termössor med öronskydd, ryska gummigaloscher, damkängor med höga skaft, herrpjäxör, fin rot- skär och gräsey o.s.v. - Till torgdagen i december såväl som till dé övriga tre torgdagar- na på Aret gällde det att ha till- räckligt "med rottingkäppar hem- may vilka var försedda med 22 blykula i ena ändan, ty det kände Hishult, som'-ville "göra eröv- ringar bland Knäreds unga vack- att hålla dem 1 schack,” . : För oss småpojkar som icke framfö Nn. 'karamellstånd, med nålar . i "ändarna fästa ihop en ma och hennes gubbe. Det övriga torgdagsfolket hade alltid myc- ket ' roligt, "när de. skulle söka Kömma isär, Nl Ta, & Jönn | under julbrådskan kom julen. Vi biträden blev bjud- na på flera julkalas utomkring i sbokneni. Jag minnes ett sådant i Trälshult. Vi' hade en mil att gå och skomiické till kalasgården förrändvid halv. 11-tiden på kväl- len, ochi så. måste vi vända äter senast:kl. -5 på morgonen för att kunna ' öppna butiken kl.' 7, men en'natt.Aftan sömn den tiden be- tydde”inteti- : or fe ;Bland-allt vi hade att sälja var det särskilv: oljetryckstavlor. och sik, julask' sön ti" jularna hade '] en strykånde åtgärg. Dessa saker säldes: Också tilll knallar Sverige rönt. 'Dé" skickades pr post eller järnvå nota SUN Dt "Av "de" förstnämnda, "vars pris vår 258 EF pr styck, såldes mest vårt kurlgahus samt skejsare och kångar” I övriga Europas ländec sämt.”"den: tyska Bissmark' som sade: — Vi tyskarna fruktar Gud och ingerting annat i världen.” Jul-arken som kostade blott 8 å 10 öre stycket voro vanligén av mera skämtsamt slag, såsom den sparsamme mannen,' som hängde en sill i taket och blott slog till 'den med den potatig han åt. Ett annät julark visade den un- 'derbara kvarnen, där man malde om folk, .T,; ex. när en hustru tyckte att- hennes man började bli gammal. och . giktbruten gick hon till nämnda kvarn med ho- nom, och så blev han om-malen och blev som en: 25-årig Pojk på nytt. sr « son ill dem som hade giktvärk och reumatism... sålde vi äkta gikt- fingerringar till det billiga pri- set av 10 öre pr styck, = Vi hade också glasögon till 50 öre pr par, och med dem påstod första biträdet — som för övrigt var ifrån Hishult — att man kun- de se attan'alnar in i Klippiga- bergen samt att. de rakknivar vi sålde för 50 öre pr styck voro så vassa att om kunden stod en sön- dagsmorgon vid fönstret och ra- ka sig och ”grannens far” stod utanför och tittade På, så ramla- de skägget av grannas-far också. Vi hade också ett litet lager av böcker - till salu, exempelvis: ”Formulär :till kärleksbrev för älskande, yngre och äldre” och ”Sibylle! :Profetia”, vari: man bland mycket annat fick veta på ett ungefär hur långt det var till världens ände (undergång). Drömböcker fanns också som säkert som Josef och Daniel sade vad för betydelse en dröm hade, och Visböcker med visor om flödhet kärlek och slocknad så- lan. Konsten att med 10 öre kunna skapa en millionförmögenhet kunde man också lära i bok. Av religiösa böcker hade vi en- dast psalmböcker till pris å 50 öre pr styck, ABC-böcker, Luth- ers Katekes och CO. Roos Bib- — Danska kortlekar till pris å 50 OTe Var en rätt stor artikel, lika- så Kungens av Danmarks Bröst- karameller och så en dansk mag- medicin med namnet ”Brama om de också gjort- så under |, hända att det för knäredspojkar- - "I na kom rivaler från Veinge och - ra ungmörg och därför gällde det | voro fullväkna var det "ett nöje I att, när: def stod tätt med kunder ett snöre med tvännen säkerhets-".. Pojk och en flicka eller. en gum- - fter allt flygande och KNODD”. I Taffelbitter”, som väl egentligen var släkt med danskt brännvin, fast detta var rödfärgat. Så sålde vi vidare mycket ame- rikanskt fläsk till 1 kr pr kg. och Islandsull som kom i jättestora balar över Köpenhamn, men de måste haft slarviga fårklippare på Island, ty ibland hittade :man stora skinnflagor bland ullen. : å skulle jag kanske berätta Sim några humoristiska hän- delser, som bitit sig fast i min- net. När Carlsons o. Pihls resan- de i Halmstad kom på besök blev det aldrig tråkigt, ty han var all- tid upplagd för skämt och skoj: Hans namn var Alfred Jönsson s - . De CAvin an SS Joöl Paulson - ee NSA namnet ”Pihla-Jössen”, gärna träffa honom för rådfråg- ning. 'När hon så fick se Laholms hotellskjuts utanför. vår: butiks- dörr tog hon för givet att doktorn var där. Hon stack huvudet in- nanför butiksdörren och frågade om Laholms : doktor ” var . där. ”Pihla Jössen” var nyligen, in- kommen och svarade genast: .. ; — Söker ni Laholms doktor? Det är jag det. Är ni sjuk? "= i" — Ja, sade guråman, jag har så ont mellan magen och ”brystet” ; '— Ja, sa Pihla-Jössen, det är för att ni lägger den usla norska cigorian för 20 öre på kaffet. Ni skall köpa den svenska för 5 öre. så i dag botar jag folk gratis.” > !P. J.'svarade: — Han skall kö- : neg och tyckte sig ha haft en sär- » en odalman in i butiken och re- NEN men "han > gick allmänt. under föring. Härtill svarade handlaren Så en gång hade en gammal föring. i - gumma i socknens norra del'hört | "Jaså, en lev ittn c berättas, att Laholmsdoktor. var dubbel' italiensk bokföring bety-. Kommen in i stugan börjar han: Den är icke skadlig, så blir ni bra 2 or Gumman var glad och tack- "sam för rådet, och frågade vad hon blev skyldig, ' a . > ”Nej, sa P. J. jag fyller år i dag + Ännu mera belåten blev gum- man och så passa hon på att frå- "ga vad gubben hennes skulle gö- ra för sin tröga mage? . «> .: pa .en liter risinolja — det har hanlarn här att sälja, Och av den skall han ta 2 supar om dagen så länge den räcker, så blir han bra. > Gumman tackade i hand och skild tur den dagen, En dag kom gera för att han fått räkning på 2 säckar hösalt då han endast köpt en samt framkastade en för- modan om att vi hade dålig bok- att vi har dubbel italiensk bok- jag. jag - förstår att, Danmark och Finland, ja till och med i. Ryssland ända borta vid KNÄRED på besök i kyrkobyn: Hon ville der, att när man köper något här få kredit, så skriver nu upp dub- belt .så mycke, svarade kunden och gick. fl OO CEn annan gång kom en man, som fått en räkning på en tunna sill, och sade att han inte köpt någon sill alls. : se Handlarn rev sig i huvudet och sade sig inte veta hur man skul- le göra med det. Ja, svarade kun- den ni får väl försöka skriva upp den på någon annan, kanske det lyckas bättre. : - . Mjizöden av många slag begick bran som lärling, så jag und- rar ibland i dag på chefens stora tålamod med sitt nya biträde. Ett av de första var följande: — En dag kom en 6 å 7 års parvel med en höganäskruka och skulle ha 1 kg sirap i den, ja det blev ex- pedierat. När jag så fordråde 40 öre som betalning svarade Poj- ken: co oc v — Det har du fått. Pengarna på betalningen : tills förbrukad! + vi estroN Såsom förut nämnts var. vår försäljning till gårdfarihandlande (knallar) ganska betydande, och i detta tidevarv var det särskilt många både äldre och yngre män i Knäred, Hishult, Markaryd och Hinneryd som idkade gårdfari- handel. Man kunde'påträffa des- sa knallar inte blott överallt i Sverige utan' också i: Norge, Uralbergen, En sådan knalle' ö- vade med tiden upp sig till en väldig talförhet varom nedanstå- ende Knallevisa bär vittnesbörd. låg i krukan. Ja, så fick vi vänta | - sirapen' var |/ a RN Örsdagen den 24 december 1958 Se go dag kära mor lika ung som o då fjor, on i re för vart år ja tror. . md handla i da, så blir jag så gla, rs allt'ja säljer ä billigt å bra. så ommer husets mi vuxna dotter ån och 'då riktar knällen följande ord till henne: "5 Se, goda lilla. mö, så granner ” rö, feste multron på nyfallen snö. Här - schal som är blå, gott - köp ska hu få, '” : innan våren som bru "ska hu > står et Nors ma > älv: kom= När så far i huset själv: mer in i stugan vänder sig knal- 1en mot honom med orden: Säg mig husbonde att, jag får pli här i natt, : "det är kväll snart och väglaget " glatt; : är fö ialm- han har väl förstått, en hal kärve blott på golvet jag sover så gott. .. «« MN När slutligen sonen i huset up- penbarar sig blir han hälsad meå orden: Ve : for ' Se, goda uhgersven, knappt ja oe känden igen, — - här en halsduk jag har som, . « passar sån karl, it när på friarefärder ham drar. ' När så far i huset säger att de hat: ingenting köpa, så inser knallen allt för väl att detta är inte med sanningen överensstämmande, var Strunt, i pengar jag ber, i vår sot. riksbark finns flera, och ett lån den så gärna er ger. " Och i övrigt försann, betala går | ann. I cv bea - när ni själva så vill eller kan, "Många av dessa knallar som voro skötsamma, blev duktiga bo- fasta . köpmärv i ett flertal av Sveriges städers: Core ye 5 ATT JULEN är . ;belr gladaste" högtid torde mindre böra" sökas i' dess kristliga "bety- delse än i dess firande i norden under den avlägsnaste hednatid. Det 'vissa' är, att den med”Ilika våra ' hedniska förfäder, vilka på densamma höllo sina största och långvarigaste gästabud. Den för- sta och egentliga anledningen till julens; firande ligger, utom historiens. område, -men bör möjligen sökas i en gammal sol- dyrkan, då solgudens återvän- dande till norden hälsades med offer och stora festliga måltider. En, gammal utländsk hävda- tecknare, som lyckats få några underrättelser" från det nordli- gaste Europa, omtalar .huru dess innevåna.e . ej sågo solen vid under vilken tid folket levde i stor ängslan och bedrövelse. Men > BOKNYTT : RITTER ' OCH RYTTARE "Jan Kuylenstierna, ström & Wid:trand,- 14:50, inb. 20:50,” Man behöver inte bara vara hästvän för att. fängslas av Jan Kuylenstiernas ”Ritter och ryt- tare”, Den forne hästgardisten är inte endast en kunnig och väl- skrivande hippologisk kåsör, han är även välbevandrad inom mån- ga fält av såväl skönlitteraturen, inte minst lyriken, som kulturhi- storien, M. Sc : ot Smått iron'skt berättar förfat- taren minnen från den tid, ' gå vi ännu hade hästutställningar och då han själv ti Ihörde hästgardis- terna som han mea fin ironi även ”blå skuggor", Men han låter oss även uppleva den poesi som kunde finnas i att åka i .en vanlig hästdroska den tiden. Kuy- lenstierna Presenterar även häst. , av Wahl- Pris Pinkerton någonsin 1 Pink lyckats oskadliggöra. En utomordentligt intressant skildring för alla häst- vänner, som tycks bli fler ju mer hästen försvinner, : LL "LUSTIGT. Fru direktör Xx hade just tagit körkort, En dag när hennes man om hem, fann han att både frun och bilen var borta Det drog ut Bertiden, Så han började bli smått nen Då ringde det På teltefo- — Det är från ABC-gara; s et. Direktörns fru har just kommit hit för att få bilen reparerad, och u ville vi höra efter om "— Tja, det kan jag inte säga stor glädje som nu emotsågs av ' midvintern - på. hela 40 dagar, | dq, malt, och - hålla Ppenningböter. heter bestodo uti stora offer och gemensamma gästabud, k. samburdar-aul, då var - ; och en medförde mat och : dryck till samfälld - förplägning, "varefter kalasandet hemma tog sin bör- jan. Om det offer, som ställdes, har man icke varit en- Uli: Sverige: hölls högtidlig vid .j och kanske också skrämma gäs- spetsar, för" ätt efterse"om”" solen icke syntes, och, då detta inträf- fade; ordnade "man: med att på "det festligaste' mottaga henne — en berättelse, . vilken ej torde sakna all. grund," blott man av- lens bortoväro. Julfesten tog sin början ' Hökenatten, : eller / årets längsta natt, d. v. s, den 21.de- cember och "varade i' tre dagar; ehuru gästabuden vanligtvis o- avbrutet fortsattes . till: den 13 januari; vilken datum fick nam-. net Knut.': Namnet Knut har så- . ledes . från ' tidigare” 7 'januari I flyttats till den 13 januari. . . Då" kristendomen ” inf gs framflyttades högtiden tre ca: gar, eller till den nu brukliga ti-' en, igenom vilken åtgärd den hedniska ' festen väl ansågs hava blivit kristlig, men fortfor dock - att utmärkas av hedniska sed- vänjor,. - "Denna. — för först i Norge på konung Hakon -Adalstens' fostres föranstaltan- - de, som ock befallde, att var och '. en, fastän fattig, skulle brygga: öl på minst en tredjedels tunna m helg, så länge : ölet varade, eller. ock erlägga JULENS” hedniska" högtidlig. eller” s. då an- 38, emedan man förblandat det- Samma med den Disarblot, som Psala i början av februari eller Göje månad, . och efter vilket Distingen ännu är ett minne. I- från detta senare bör dock mid- vintersoffret ” skiljas, eller det som de "trenne juldagarna an- ställdes för årsväxten, Detta off- ret, som. någon gång kallas Thorrablot; oftast Julablot, var den ena av de årliga tre stora offerfesterna,' och sannolikt den största av dem alla. Måhända är den ännu i'vissa landsorter i nordiska länder brukliga julboc- ken (en löjligt utstyrd person, vilken det tillhör att genom var- jebanda påhitt och oväsende roa ter och barn) ett minne av de vid juloffret slaktade offerdju- ren. Julkusen syftar ock på det. dring '. skedde I vissa landsändar under nyare let även överflöd på alla slags bakverk och bröd, på vars fin- het och yttre Prydlighet husmo- dern använde. all sin konst. Ö- och "bakverk lades vårbullen, ett bröd av varjehande figurer, fö- tl på " dens 35:té dagen avsändes | galt; Freyrs galt, inbars vid det klnskapare' tilltde" högsta bergs- första gästabudet, då var och en av de närvarande, männen "må? ste vidröra dess panna och av- lägga ett löfte om något stor- verk inom närmaste. året, och ansågs det vanhederligt om löf- tet inte infriades.” prutar ansenligt på tiden för so- | ETT" MINNE. av denna hel- stekta galt är vår julgris, som dock inte införes ostympad, och där inga löften, s. k, Bragelöften, behöver göras av vare sig unga | eller gamla; SAV Leonard Jansson Den julhalm, som våra hedni- | ska förfäder alltid använde, tor- de mindre vara att anse såsom ett minne av vår Frälsares fö- delse i av den halm, som vid juloffren utbreddes i offerhusen till vilo- bädd åt de från alla orter sam- lade skarorna, Betlehemskrubban än .Julkalasen, vilka vanligen in- träffade - emellan juldagen och Knutsdagen, erinra på det 'tydli- gaste om - forntidens efter de stora allmänna offergillena håll- na enskilda gästabud, och själva julklapparna hava säkerligen sin upprinnelse från de gåvor, var- med husets herre fägnade sina gäster, då de efter erhållen väl- plägnad reste var till sitt. ' På' de flesta orter dukas jul bordet, och detta inte minst un- der de sista århundraden, med överflöd av alla slags matvaror. tid förekom under. 17—1800-ta- verst på dessa tornlika bröd- tälland. Till de hedniska julse- så förrän vi har fått gara- &et röjt och en ny vägg uppsatt. ri e åkerbruksredskap derna hörde ock att en helstekt och dylikt, och vilken sedan tide förvarades orörd intills vårarbe- tet börjar, då den på åkern fö tärdes” av husets "folk; "tydlig en erinran om det gamla mid? att. bergda" god årsväxt.' Julbor: na "många rätter: Knursda= gen," ' då én ringdans "omkring detsamma förkunnar julens slut. ÄVEN HUSDJUREN ha vi tro ej längre på och en olika övern som våra förfäder oft, äv | ita Plågades , mycket i arv från ten, men vi har s hel del seder och och söcken, som m ga i vår upplysta ti na ännu många "och sto ock här vå" att brottas med, rade ungdomsöroblem, ! : kommen mel all helgdagsklädda daktfulla besökare marna, lig vila, kärko släktingar och vän je: rets mörkaste tid, och överrasknir, sarens föde största Iulgåvan av [ . ss der 'jultilen , erhållit en. rik ch fåglarna får sina sädeskär? bes .-växlas,. nöjen sökas! det kvarstår "flerstädes: med ' si - förplägning än i. vanliga fall;: MÅ ” Få [0 som han vuxit, nä käraste vän; + inga pengar så man kan” för han diplomatiskt svarar: '«w 0 vinters-offrets ändamål, som var var.: Alla. grövre arbeten. vilag a och Vv. skapas, särskilt övas gamla ring: danser och traditionella folkle-' kar, "vilka" sammanfattas under det gemensamma namnet Julle! kar. . Fyoltoeor I äldre tid trodde man mygcket på spöken, gastar och troll, och : man vidtog all försiktighet mot / allt oknytt. I folktron framträd- de själa- och åpöktron medstor , styrka. att man betraktade julen : som en själafest till ursprunget, : Odens jakt (i Norge åsgårds- rejen) drar fram i .vinterstor-: »men, När man julafton lämnar . bastun kastas en spann vatten” på de heta stenarna för själar na, som efteråt komma för att” bada; man sover i julhalmen etc. De döda fira sin julnatts- mässa, Julnatten inhäm: kel; "mest bekant fas ora-: då 'man gick omkring + : kyrkor och & till tre vad som skulle ti kommande året, är årsgången, . under vägen såg 'ma under det: Vär tid är mera upplyst, och dessa tusen aturliga ting, Vi sena tiders barn har tagit : gångna släk-, ållat bort en bruk -ur helg ' indre lämpli- : inte minst kam. n, den tilltagan. :: ch våra svårbemäst. i Julen hälsas nu som förr väl : några dagars mna hi iner För barnen ä hulön eld gens höga ens Ögtid, Må e, i stora Problem + a sina tä sia männi; 1 å ljus; ” ,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.