Si e NN ) é » msn ) " 22,45—23,15 » romanen, 15,40 .Lori » Musik: "ren, "delig Jul! sö I Onsängön den 2 A december 1958 nh ” - RADIO och TV (Forts, fr. föreg. sida) 20, 30 Svenska Miss Predikantkör onsförbundets » blivande frid, 22,00—22,13 Ramström 3 Ivar öna från Tanger. nskepr helgbilaga. 2 0 eprogrammets é Danska Tadtoprogrammet lördag 12,00—-13,30 Middagskoncert. "13,30 .Manden, konen oe hjem. mets ekonomi. 14.00 Sange af Victor Bendix, 14,20 En gBrammo- fonudsendelse med: gode råd til alle ferdselister. 15,20 Weekend- dags non-st 16,40 For piger 08 drenge, 18.00 Radiotelegrafistforeningens jule- fest. + 18,40. Aftenens. «Program. 19,00: Aktuelt kvarter, 19 ,15 Po- Puler orkesterkoncert. 19,55 Hvordan gik det bukselomme- LOG NReT 20,30 Syng den - igen. tat 0 -Vov: vov-: vov og andre ci- alter. -21,30 Ivan Leth og hans . Orkester 22, 15 Dj 23-gasten, ansemusik, 23,00 Program: I. 38, 00 Grammoton- Causeri.' 18,40 Aftenens program. 2000 Aktuelt "kvarter. 19,15 . Ved åxsdagen.> for nobelpristage- Gc 19,50: Jazzklubben;-" 20,25 rammofönmusik. 20,45 Om .ho- Vedstadens trafikele. forhold nu 98 I fremtiden, 22,15 : Mosaik. 23 ;00-24, 100 Natkoncerten. st VECKANS SVENSKA Tv. . ” Onsdag ev. 16, 00 För. de yngsta. 18, 20 Paj- kastningens ädla + konst... 16,50 För flickor och :pojkar. 17,20 Bet. lehems stjärna. 17,40-—17,50 Det hände sig vid den tiden. 20,30— 21,30 Nanouk, köldens 'son. 21,45 -—23,15 Nåktergalens bur. 23,55— 01,15 Midnattsmässa från. Mont st Michel. Md f : Torsdag HÄVA 16, 00 För då yngsta. 16, 30 "Ben! jamin Syrsa presenterar Bongo: 17,20 Sverigés' noraligaste gård. 17,50—18,30 Kura — skymning. -19,15—19,45 Viggen Viggo. 12, 05 —22, 30 -Brudköpet. > : Fredag | 16 ,00—217, 00 Sigges. cirkus med Sigge Flirst:; 20,00 Vädret inför veckohelgen.- 20,05. Strövtåg. 20,30 En annan dag. 21,30—23,00 Mor- . det på jultomten - . LI Lördag / . 18,00—18,30 "För de yngsta, 19,30 Sjörövarna, 20,00 ".10.000- kronorsfrågan. " 21,00 ' Aktuellt, 21,30—-21,55 sAlfred Hitchcock presenterar H ena > filmthriller. : . VECKANS DANSKA "Onsdag . er 45 00: Juleaftengudstjenesten i Roskilde Domkinke. 20,00 Glee-' 17,30 International Do 20, d0, Den'skonne Helene, 17,3 u bin Hood, 20, 00 Aktuelt. 20, 15— 21,35 Min koné er en! heks. . Nv 20,45-—21,15 Fö 123, 15-24, 00 .Danse-" var" ? se 20040 fe | Två kn epig: i ätä På GÖSTA HALL nella herrar, bygden — och i sydvästra S derrubrik till skildringen, s nandets leende. RÄTTVISANS största ” och mest respekterade personlighet i våra gamla sägner och historier har alltid varit länsmannen, .- Otaliga -äro '- de folkminnes- uppteckningar där poängen gick ut på hur den eller den mannen av folket lurade denne 'mäktige och mycket respekterade poten- tat. Vad som är sanning eller ej är kanske svårt att avgöra, men ett faktum är att de gubbar och gummor," som under förra år- hundradet," kunde, draga denne lagens väktare vid näsan, alltid omgavs av någon viss hjälte- gloria, och därför var detta att ”lura länsmannen” hågot som man " gärna önskade 'att man kunde, men som man. inte alltid vågade sig på. / 's -'Det , fanns dock "människor, som inte med vett, och vilja brö- to - mot lagen, men! som ändå genom sina handlingar kommo i konflikt :, med. denna.” I första hand gällde det de s.k. "kloka gubbarna och gummorna, 'som gerom sitt ' ”trolleri”' gingo 'en åning . utilver , lagens råmärken genom att göra sådant” som var förbjudit 'av såväl den .världsli- ga som ' andliga lagen, I andra hand gällde det, dem, som med vett och vilja funno, ett nöje i att driva, gäck med sådant som '] den laglydige "medborgaren > an- såg vara i högsta. grad orätt,” '' En sak hade de båda gemen- Sn de vunno genom sitt | handlingssätt ' allmogens'- stora beundran, '"'med andra ord; de blevo något av hjältar inom ,sin -Hemsocken. och ibland" kanske också utanför : densamma: . : LÅT ': OSS BÖRJA med. ”An: ders: Hansson i Fuhult; en soc I ken i sydvästra Småland. Egent- ligen är ju en närmare beskriv- ning :om denne ”kloke” bonde överflödig, enär hans s. k.klok- het sedan mitten av 1800-talet Å pass beryktad” att? varje "Sverige," med "beundran; och ängslan, uttalade; hans ; nämn. Vem". 'minng inte när det på en gård i. södra Halland hade ut- brutit, en” sjukdom bland”oxar- na, Det onda bestod uti. att de stackars” djuren ”magrade "mer tut-lans”. Tröstades med'atttom- ten" kanske hade något liknan= de till Pelle. Då sken parveln upp "och förkunnade glatt: . on — Mamma, hjälpa Pelle upppå - va vinden; Pelle fåga liten ton-ton . om; Pelle få tut-tut-lans och stor bäjningsbil. + = +" Det här med a liten tomte" på ” vinden har stor betydelse för vår yngste son. Började med att vi sa något om en liten grå hustom- te som'kanske bor på vinden, när . det därför nu är aktuellt med tomte och julklappar, så blev den lila" grå vindtomten "realitet för ' "Pelle, Han är bara så förundrad över ätt ton-ton gömmer sig så ' väl agerar hjärtans gärna tomte själ- " : va :Den yngsta kom hem från skolan och var som vanligt fylld till bristningsgränsen av: en skol: : dags händelser.” - — Vi övar en pjäs förstår du, "och jag skall vara en tomteflic- ka som” sitter 'och | syr på en " dockklänning och en" docka och . . en nål, Och Christina” du, hon ska " vara tomtemamma och baka och , därför skall" hon ha” brödkavel "och plåtar med sig du, och Erik: : skall vara tomtepappa och ha en stor säck med" saker och, papper... och sånt. Man drar en lättnadens "suck : | över att inte ens flicka skall va” ' ra någon huvudperson i en jul » pjäs och av den anledningen sl på med sig hela ens bakattiralj 2 till skolan, En tomtemössa är ju ' lite mer moderat,” '— Men du, våran fröken sa 1 dag att hon skall flytta och vi skall få en ny fröken efter jul, jag vill inte ha en ry fröken för hon är så söt och snäll. som - vi r gen och- begåvade då. med. en "leksaksambulans 'och glädjen var .' stor. Men lillebror Pelle undra=. de varför inte han fick! en ”tut=" ' Flickorna tror ju inte längre på att det finns några tomtar, de ; har nu. Vantör” ”måste en 1 frökent sluta? Det är väl orättvist nu vi känner varandra så bra. - Man förklarar att deras fröken ” varit vikarie för en annan fröken som säkert är lika snäll och rar. > Men ens synpunkter vinner inte ” alls gehör. io — Det kan väl "inte bli detsam- ma, Men jag skall ge fröken en julklapp, :Ros-Marie; sa att hon skulle ge. fröken blommor, . men dom vissnar ju så fort och'sen är det ju ingenting mer, så jag skall köpa. något, "Vad tror du, hona "skulle vilja ha, men det får inte kosta hemskt mycket för jag har inte så mycket pengar. . a MH Ja, hennes synpunkter .. är det "ju inget fel på, tydligt har. hon: sinne för det som "inte "kostar , " mycket och ändå varar. Den äld- sta har också en åsikt. -— Kan du inte göra något själv så slipper du. betala något alls. Du skall ju köpa tofflor till pap-' pa och handskar. till mamma och . så något, till Dan och Pelle och mig! Hur skall du kunna det när .du bara har tio kronor, Har inte "eran fröken lärt dig räkna: . NE Så får man då försöka lära det , lilla förhoppningsfuila flickebar-' net att tofflor och handskar är på tok för dyra saker för hennes hopsparade kassa. Och hon. nie- kar och är hur. låtsasförståndig som helst. . - er — Men pappas tofflor ser ju för nedriga ut, du.sa ju själv att det verkar som om han drällt li- ka "mycket färg på dem som på: väggarna, och du' slet ju hål på / dina handskar' när du trillade . Bedrövliga — föräldrar” barnen har. Far målar sina tofflor med klickar från allsköns färg och mor står på näsan. Och har man bara . Pelles stro på tomten så kanske allt kan hända, även att få tio kr. att räcka till saker för det fem- dubbla, 4 : + a her ar från förr ' Sydhallänning garna minns den -— knäredsberättaren — har i denna artik' el-”p som på sin tid w. måland, lockat fram” ett par origi- ar mycket omtalade här i södra Halland — främst i Knäreds- ”Skälmar och koka gu bbar” kunde man sätta som un- om säkert får mången äldre sydhallänning att dra ett igenkän- ' och; mer för varje dag och att håret föll av dem. Den slutliga ' följden av sjukan blev att dju. ten dogo. Detta pågick en -tid, men den 'man som hade drab- bats värst begav sig iväg till An- ders ' Hansson i Fuhult för att söka rättelse på det hela. Ja, sa- de Anders, när ni kommer hem så skall ni gå upp till er när- maste granne och ni skall då få se hur det står till med .honom. När våran man kom hem gick han upp till sin granne och fann att denne hade, som man sade på den tiden, mist synen på sitt ena öga, Detta var för övrigt ett mycket vanligt spravatt på den gamla och kanske goda” tid när man genom ”klokt” folk tog rättvisan i sina egna händer. Hur det gick med synen på ögat förtäljer inte historien, men med kreaturen blev det bra i fort- sättningen, Dessa kryade på sig och ”blevo fullt friska” och sen den dagen var det aldrig något större fel på dem. Se Anders Hanssons svurné fien- de var just länsmannen, Hur det nu var och inte var så hade Ja- gens tjänare varit uppe hos: An- ders Hansson i något ärende. Att komma dit gick: väl bra, men att komma därifrån. var så myc ket! värre, I gamla skrifter heter det att länsman" fick köra 'runt' gården Hela natten och när han äntligen lyckades komma 'ut på Jandsvä- gen; så vägrade hästarna att gå. Till, slut måste. han stiga av vag- nen : och”. gå upp. till. Anders Hansson" för + att be om hjälp. Det hela" resulterade: i att An- ders: Hansson - hjälpte honom, men samtidigt förföll. den stäm- ning: som, länsmarmey, hade haft med sig upp för delgivning. Ja, det var många historier om-An- ders Hansson i 'Fuhult, många av dem var helt: naturligt. mer eller mindre” förbätt; adey: ty: hi ögon; "men många av dem. .äro sanhä, "åtminstone säges; det så bland de. gamla, och de ä i alla' fall. dessa man b när det” gäller” slika Jar egentligen hade. hän: ett smeknamn” före Jackob, men vande anböriga, håller " jag mig blott och bart till I hans kristeli- ga namn. 2 Hembränring var för honöm en mycket kär "sysselsättning och detta visste också länsman- nen om, En dag tog hän sig en tur Upp mot Jacobs domäner och fann denne som bäst i färd emd att stå och röra i mäsken med ep träspade; Jackob fann sig emellertid i situationen och med'. den oskyldigaste - min i världen sa han ”Ja, det var ju tråkigt att länsman skulle kom- ma just "nu när jag som bäst var-i färd med att röra om min ölbrygd, ty naturligtvis tror nå- dig befallningsman det är bränn- vin det rör sig om,. men så är det inte”. 'Jackob hade turen med sig den gången, ty i sam- ma ögonblick skreko kreaturen i stallet och. därför bad han länsman att sköta omröringen medan Han gick in i fähuset för aft se efter vad som, stod på. . NU SKALL INGEN, tro: att Jackob gick in i stallen och tit- tade till kreaturen, I stället gick han, och hämtade några goda vänner som ' vittne och visade dessa på: länsmannén när han som bäst "stod och rörde i mäs- ken! Ja, sa han, där ser ni hu- rudan han är, nu ser ni ju själv att han står och rör om i mitt hembrända — bara för att han [| själv vill ha en billig 'styrketår, Sen den dägen blevo Jackob och länsman de ”bittraste ovänner, och :den':senare . svor. på att. hämndens' timma, snart skulle slå, ' Den "gjorde. det också i'så måtto att länsmannen ' nästa gång han var där blev ombedd ätt stiga in i stugan och sitta ner. När Jackob kom ut i för- stugan ” passade "' han på att i förbifarten tjära ärmarna" i länsmannéns päls invändigt, dock på ett så försiktigt sätt att den: ne inte : märkte: något förrän han kom” hem 'och skulle taga päl- sen avi sig. Ja, det var många roliga historier” "om denne Jac- köb, men. dessa äro väl de i folk- traditionen mest omtalade. ” »"Att'det: också gick många an- dra historier, de flesta sanna, Jom denne: man. är ju inget att förtiga. Den största bravaden och den :mest desperata var väl när han 'sent. omsidey. blivit fast för hembränning' "och ' låg och” be- sköt: länsmannen' när "denne var' på hemväg efter 'ett välförrättat x Det. lär : vara” bara: svenska språket, som ha två uttr. yck för det, som andra språk har ett ord för: fred och" frid.: Fred, det är något. yttre: det är, när männi- skor och nationer. inte kivas och slåss, när man löser konflikter utan att-gå till handgripligheter och processer, när man. kan le- va jämte varandra utan att di- vekt göra. någon något för när, när man helt enkelt lämnar var- andra — i fred. Yttre lugn och ordning; inga slagsmål, och sto- ra gräl i hemmet, inga pinsam- ma ärekränknings- -eller' arvs- processer, inga förödahde löne- tvister på arbetsmarknaden, inga djävulska 'krig. Detta är fred. - Mian det är inte'säkert att det också är. frid, för det är något inre. Fred, kan man ha omkring sig, men det är inte detsamma som frid inom sig. =. Frid, det är att vara. balans i tillvaron, ha den rätta jämvik- ten, ha funnit sin bestämmelse, ha funnit målet och vetat 'att man är på rätt väg till. målet. Och därför. är frid helt enkelt detsamma, som frid. med "Gud. För den människa, som inte hår frid med Gud; hon är i olag, hon kränger och .:vinglar och "kör ihop här och där och välter rätt vad det är. Hennes dåliga sam- vete är som en last; som; för- skjutit sig.” Hennes "synder "är som tyngder, som drar i djupet. Där det inte finns någon levan- de tro på den ende Frälsaren, där finns det heller inget hopp inför. fortsättningen... på ” andra inte Har frid med Gud, så kan de 'som "oftast inte leva. i fred med andra människor. Ty varför skulle den, som inte hör ihop med ' Gud i frivillig tacksamhet, tro och tillgivenhet och. därmed lydnad och vilja till tjänst, var- för skulle en sådan: människa bry sig om sina medmänniskor mér än hon tycker att det pas- sar henne själv." > Julen: är fridens högtid. Att den inte är fredens högtid, det borde vår generatiori, ha upplevt tillräckligt många gånger r att vägra tro på människors f - ga. och inneboende krafter. Men varje ny jul är ett förnyat löf- te' till" dig; aft du kan”få frid för ditt oroliga hjärt : frid med Gud. Gud har själv gjort” det möjli, ' Han korr själv: till oss. Han "själv blev medlare" mellan sig och oss. Han själv. uppfyllde fredsvillkoren, Jesus, det. väl- signade barnet ,och mannen; på korset. Han är vår frid. så länge det finns synd och syndare på jorden, "så "länge kommer, det att finnas'ofred och Er:g,, Men därför skall vi inte upphöra att arbeta och bedja för freden. Det är allas vår kal- lelse.” Julen kommer . med” "den vädjan till oss: Men” frid på jor- den: - bland ” smänniskor ... det finns det, och det. kan det” bli också ' för "dig, "också nu i år, därför att ingen mäåkt i världen kan göra om intet "den räknin- gen: ”efter Kristi födel ”, Ära vare. Gud I 2 höjden. ET SKULLE enligt vad som talsdes jägare emellan finnas en alldeles särskilt illstug hare nere I trakten av Kroktjärn. At. skiliga var de' mil, som han hade tufest undan med stövare efter sig, och åtskilliga skott hade ock- så offrats på honom, både på mä- ta och länga hån, men alla utan resultat, I Han Fick fortfatande sins ttraj nere på kalhyggena kring nen, och han var fortfarande kapcbel till att lura många både jägare och deras mer eller mindre ädla stövare, Ett par jägare av den gamla skolan, som' varit: I tillfälle att jaga nere kring tjär- nen tidigare på säsongen och även haft äran att få skjuta på gam- meljössen, "påstod med bestämd- het, att han var någon sorts trollhare; som det inte gick att skjuta med vanliga skott. Den ene av dessa jägare hade skjutit två skott på honom på tjugofem gerat. Han hade ökat farten och fortsatt - sitt” dopp 5 som om "inger hade hänt, sn än . Nu var det fram i januari. och bra med spårsnö, varför jag hade beslutat mig för att äka ner till Kroktjärn och ta mig en titt på. den snart legendariska jössen,' > + | samt — om därtill tillfälle bjöds' — försöka skjuta honom; Andra jägare, som varit i kontakt med haren, bara skakade på huvudet. när jag omtalade mitt beslut att försöka avliva gammelharen. Det. var till och med en av de bälda. nimrodarna; som: lovade” att : äta upp honom med hull och hår,, d jag lyckades få livet av honom, 1 Den morgon, då'jag skullé. bes ge' mig iväg till tjärnen för 'att pröva min lycka på gammelharen förnatten, och nu var det omkring en grad kallt, varför det var, det. vesjaliga önzstkeAidret för St att driva. Jag begav" "mig ock iväg "med de största förhoppi gar om att lyckas. med vad” 3 hade föresatt. mig. I. början 'säg|” fulla kvinnset Diana skulle vara mig bevågen. Så fort jag hade släppt tiken. markerade. hon, Slag och-se, där stod Jösses stämplar breda och tydliga; rakt. över hygz, get. Precis” fem minuter tog det för. Stoja . att. "resa denna rami, är ren, och>.sen gick. drevet, jämnt pa anora ” smn Av Tarden. SECal flyttade mi g hastigt. till en mal lada, där börlderna sor, har de höstade ängarna: 'krihg'. tg re nen, brukade. lägga in | öct tills det blev "vinter 'och; slädföre > "sä att de kurde frakta hem, "det, Om inte, alla gamla tecken slog, fel, så skulle jösse i sinom tid; kom- ma .lufsande på stigen, som: "går förbi Jadan, och : då skälle jag vara beredd att ta” emot. honom med varma servietter, : ag, beredde mig på at få ta. en bra stund innan KH en kom åt mitt "håll, men redan efter första ringen Kom arever dt Kl spänningen; gradvis .". ”stegrades, allt. efter som "drevet närmade sig. Inte kunde” väl försynen” vara mig så nädig, att jag skulle få se gammelha nn. "redan efter första — Det: I verakde: i 'om, jösse. verkligen "åt dessa trakterna och jag Jämkade försiktigt gevär ret tillrätta, på samma” "gäng som tummen automatiskt sökte sig till säkerhetssjärren. Och där: borta kom Jösse, på hundra meters - håll fick jag syn. på Xo- nom, och han kom rakt. emot ig Han kom. lugat och sakta, hun- den var. tyst” nu; haren hade väl haft nägot fuffens för sig, bum: hon ni höll på med. att. reda ut borta i:backsluttningen. När: ha- ren. "var på frettio meters: håll kramade jag "avtryckaren till hö: gerpipan, och jösse kultade snällt omkull,” när femmans: "hagel, näd- de "Honom. > I "Att "det skulle går så! skjuta den fullslipade haren, som hade Nirat så mänga jägare, hade jag inte trott, 'och misstarken om att det inte var rätt jörse grodde. i ; mig. Denna misstanke visade sig också vara "befogad. , ”Hares var en ungdom; som väl var född nägen gång under förliden-” som: mar. Tiken kom på löpan och fi ck sin beskärda del av ”harpölsan, varefter hon änyo, var färdig för en :dust med ”kroktjärnshararna. Denna gång var det lite svåra- re för henne att få jösse på benen, närmare timmen gick hon och fö- tade i ett hartraj, innan hennes påstick för! de, att Gaminélharen "i meters håll — utan att haren rea- |: hade det snöat en halv bunt på |! : 2 "Tiken, började av alt att döma det! också ut:som om det nyek! | 3) hemväg. Det hade börjat skymma och fint i en ring upp I myrarna ]' "at 3? en livad dara runt bergknallar : &h myrar vid tjärnen, Denna ha. re verkade inte vara lika intres. ferad som den förra alt gå små ringar 'i närheten av upptaget. Haa ströckte ut för fullt med ca BÅ:g, så man nästan kunde tro att det var en räy, som Stoja uppvaktade med , sin intensiva sång. Som det hade börjat blasa lite, hördes inte drevet heller så väl, och det hade snart försvuns nit or hörhån. Jag stod' kvar på mitt pass vid ladan,. och, ibland tyckte. jag mig höra tiken längt borta maa var inté söker på att jag hade kört rätt, När en timme hada sått utan att vare sig hund eller hare varit synliga, beslutade Jag mig för att följa efter drevet för att om möjligt komma i kontakt igen. Jag hade väl kommit' en hundra meter ifrån passet, då jag tyckte 'mig höra Stoja längt bor. ta. Jag kastade en blick mot det Pass, som jag nyss hade. lämnat "och vad får jag se om inte haren, som så sakteligt guppar fram precis där jag hade stått någon minut tidigare,” Hade jag bara gett mig till tålg ett par minuter till, 'så' hade Jag fått haren rakt till mig,” nu.var det bara til att bita i det sura äpplet och försöka genskjuta haren på något annat pass i närheten. Ja, Jag skall inte trötta läsaren med att beskriva alla. de. gånger Jag såg haren på att. komma till : skott, gånger hade jag honom, alldeles Ett par vt ungskog. att jag Inte fick so or. än en skymt av honom, x ockeh bil. trött, det var ingen fart et. längre," och jag be- rödde mig. på att få ge mig hem "utan att, eng ha fått. lossa. skott fick tiken” närheten, skulle, Jag Koppla; henng och . bege måg på på: och "skulle . inte. våra 'sidjut- | Njut så länge, tilll ar ärmar drevet. sig. äte Ni jag "steker. handen” Y fickan. efter, kopplet, , för att.ha detta till mot haren. : Jag. "hade redan. be | stämt nig för, att nästa gäng Jag] tt synt id "Kroktjärn" Pår jag står mod handen i man N kommer haren — — och ni har han visst blivit alldelea tosaig = == — på Yugo metera avstand sätter han 25 ner vid en Iten tuva, Man här väl ban någor spektakel för sig för att Jura Us ken och tänker la alg en Uten skeafa här, medan hon Teler upp trasslet, "Det har bhvit' faraka fjurat nu, Jag mer &nar än ar den vita haren mot anön. Bäasaa aMyFes sakt klu axeln, och sik. ringea åker from, Det ör avår: att se kornet I akunmnict och det är Inte utan av "bösspinan vill skälva Ne det är ju trata avr den Psluge Saromelharen, göm är framför kornet, Jag hålor lågt på haärkroppen — vil gärna skju- ta tite över när dot är skumt — och kramar av akottet.. Jössen - far ur legan med väldig fart och får omedembart den andra pipan. Nu börjar hän snurra runt på ett tet område och jag skyndar m'g att få nya skott I bössan, fumtar to med skotten och tappar ået ent I snön — — — akatl just 'ta ett nytt, men då kommer tiken ut ur snaåren och får syn på haren, . ” som snurrar runt, Hon far på honom och ' hugger, men får inte . riktigt tag, får endast munnen rut med ull, Till alut får han dock tag om nacken på honom, och Jösse skriker, : . Jag går fram för att ta hand om haren och passa honam = '—. Men | det vår en underlig hare så kneppt' vägde något. Vid under- sökning befinna det, att han så gott som är bara skinn och bon, Antagligen har han drabbats av någon mystisk sjukdom, för ulton . är fantastiskt läng. Den" ligger I tjocka, lockar på” kroppen av hö- nom, och det lir vil också atirför som han varit så hård mot skott, Han, har haft en ”akottsäker' väst.på sig. : . På hemvägen glck"jag in till den jägare som lovat att äta upp - haren mod hår öch'allt och för- ärade hönom, jössen " med tillön- skan. om jen smaklig. måltid, På kvantiteton av harullen kunde han i | varjo fall into Klaga. "av VÅR GOD ' VÄND "på. sjullasscexpeditlonen in- - träder fröken Svensson och lim- nar. fram ett intyg, där det fram- går. att; hon lidit av ryggskott. + PA intygeta andra elda har Jöko- ren. senare. gjort en, anteckning, varl fröken: Svensson, friskförkla- Jradesa. Och så utbrister fröken Svensson, till mannen vid pulpo= te en: nok IL Var snäll och observera att hands när tiken kommeér.:'Just jäg är frisk på andra sidan! emot mig, och "Jag kande; hur VÅR KÄRA. floors VORDEN. UPPSTIGER : IFRÅN i ORDEN. SOM; GÄLLER. '0S5. ALLENÄ, OCH ALLA NITTON SEKLERS ORD HUR VILL VI DEM FÖRENA. : 2 INFÖR EN TID,.SÅ NÄRA -TVÅ. STORA LÄGER HOTFULLT STÅR ' EMOT VARANN, OCH BÄRA ': I.ARSENALEN OND, BRÅD. DÖD, DÄR HETTAN ALLT SKALL BRÄNNA. . BLI DENNA VÄRLDS /GEHENNA. "'oCH HUR DU NYTTJAR. TIDEN, FÖRBAN FÖRSENT DET LJUDER.. AN FRIDENS FURSTE ' BJUDER. I JULENS HELGA: TIMMA," ;.SE. UPP! FRÅN JORDENS DIMMA," SE MINNET .AV DIN BÄSTE VÄN | 1. I HELGA JULEORDEN. | SÅ: BÖRJA MED. DIG SJÄLV IDAG; « MÅ” ALDRIG DENNA GRYMMA NÖD” "OCH - ORGELBRUS.; OCH MANSKORS. SÄNG : "per "STORA BUDSKAP: AFRID PÅ JORD", - + MED ALL' DEN: OFRED, SOM VI SETT. > BLAND MÄNNISKORS BARN, SÅ. ARMA.: HUR: -HAR .VART SLÄKTE. SIG BETETT? ' SITE NED OCH TANK PÅ VEM DU ÄR ..GUDS : AVBILD UTI HJÄRTAT SKÄR, a OCH VACKRA' ORD OM. FRIDEN, + . NEJ, MANSKA, ' VAKNA UPP. TILL SANS HAN FÖDDES,' "DOG OCH LEVER ÄN OCH BIDA: ”FRID "PÅ JORDEN”. 2 BIND KÄRLEKENS OCH FRIDENS KRANS GR EJ MED SYNDEN MER FÖRDRAG. . Hälstngbor, julen 1938. I i: . LEONARD JANSSON. "en. jösse äter var. uppbjuden tir Vv Kd SIG T
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.