vervrivevvvetrrerroer vrvY vryyreivryvv Terre vevyrYv trevytyrvYrfeY PPV 4 . Onsdagen den 20 maj: 1959; Dr Dawson kopplade av sin portativa radio och bar ned'den till kanoten. Han hade nyss ätit sin vanliga friluftsfrukost, ban hade diskat — i stereliserat vatten, ty ”The. Everglades”, Floridas sumptrakter är en känd utkläckningsanstalt för åtskilliga besvärliga bakterier — och nu förstrött. - : tänkte han fortsätta sin expedition. Tack vare” Rocke- fellerstipendiet hade han kunnat tillbringa tre sommarferier här nere, och det han visste om detta naturens kanske väldi- gaste kanalsystem och om de underjordiska floderna och strömmarna, det skulle komma » att fylla en stor volym som kanske skulle : göra honom till professor. Han var ung och stark, och han hade framtiden för sig. Fast just nu — det hade han konstaterat i aluminium- kastrullens Jock -— var han föga presentabel, Han hade låtit skägget växa, som ett skydd mot moskiter och andra stickmyggor, ansiktet var brunbarkat och kakidressen blekt och fläckig, Där var det där ljudet igen! Han hade hört det nyss, men nu kom det starkare och starkare; han spanade bort mot såggräset som på sina ställen var nästan tre meter högt, Någon varelse, någon levande varelse, försökte tränga "sig genom, Alligatorn förekom ytterst sällan, den. var så gott som utrolad, och några andra vilda djur, utom sump- myggan, behövde man inte frukta, «es . Så fick han svar på frågan, såggräset var äntligen genom- kämpat av två män som plöts- ligt stogo fram, bara några me- ter från kanoten, Dawson måste lo, ty det föreföll som om dessa båda herrar "into hade mycket alt beställa i denna våta. vild- het: klädseln var:den billigare och pråligare konfektionens, upptill krönt av kokett halmhatt och nedtill av lackskor, ur vilka - det just nu sade skvatt, skvatt. Men Dawsong "leende försvann nästan ' omedelburt; ' de' båda männing ansikten och gester)" framhävde ganska tydligt - att man här hade. två fullödiga"re- presentanter av den' uppklädda storstudsligisten, ( — Se på tusan, muttrade don ene, och den andre: — Förbanne mig en båt! : Sedan talade i niunnön "på varandra, Vad var det här för ett fördömt land?" Vatten och träsk och" snårskog! Och 'våd hette det? Och vart kuride man komma I det här djövulska hel vetet? Och hur” start? crt Dawson: "tog » paddolåran till sig. Ian försökte evinrg sig vad lugnt och fridsamt liv, . hade sovit i sin båt eller sitt tält, till några andra fiender än myg- gen. Den röde mannen och den bruna hade låtit honom färdas som han ville, och hans förråd hade förblivit otullade, men nu var han åter i kontakt med den så . kallade = civilisationen och måste vara på sin vakt. och i går. Var det inte något stort rån eller sådant där? Han hade båda gångerna kommit in mitt i utsändningen, och för öv- rigt hade han lyssnat ganska — Och vad heter ni? frågade vildmarken honom. Under snart tre månader hade han levat ett utan vakt, och hade aldrig sett -Idet - cypress- och ekdungar, mellan mystiska såggräsöar och små- vuxna palmer, mellan dygrund och : Jömska moras. Intet liv knappast "en. . fågel, - skymtade i grönskan.” Men Dawson visste att. i kvällningen skulle sump- myggans. miljardarméer gå till den långe. . mil å "Dawson såg sig omkring; han |attack: Själv: var han immun nu, hade & t vildmarken och |efter "många" veckors bett, men de båda” främlingarna... Den så: kallade mr Red satt där mörk i;hågen, med en evig cigarreft'”F "mungipan och med pistolen på” ständig .'vakt. Mr Green "var. mer medelsam, eller rättare', sagt; ville bli föremål för meddelanden, Jaså, det var ett riktigt 'jätteträsk, dethär, tolv. tusen kvadratkilomete, det var åtskilligt det, och nästan obebott,”ja det var skönt. Och dölja ett leende. 'Han kände till myggplågan i The Everglades. Det här var bara en ringa del redan nu var kanoten 'omgiven av ett ständigt stigande insekts- moln som vek tillbaka endast för att göra nya anfall. Dodd satt där med händerna för an- siktet, men dessa: händer och det oskyddade partiet ansikte bildade svarta klumpar av myll- rande mygg. ” Crew hade rest sig upp, gesti- kulerade i Juften. - - «— Vi går i land, bestämde. han, vi ska väl inte hållas på vattnet hela kvällen. « — Sitt i båten, varnade Daw-' son, Här finns. alligatorer! : Crav ' sjönk genast ned på portföljen. Dodd tog ibort hän- träckte"- sig från Palm - En äventyrshistöria av Arnold van';:Hoorn : fe FÖR — Jag heter” Dawson, sade han, Och ni själva? Den långe och den korte stir- rade på varandra några sekun- der. - . -— Ni kan kalla mig mr Red, sade den långe, Lo cs — Och mig mr Green, smila- ned över kanoten och lyfte till sig. jaktgeväret. En rätt snygg liten. sak, sade han, Den tror jag jag tar hand om, eller hur, Red? Vi är ju lite rädda. för skjutjärrt, inte sant? >. ” Mannen som kallade sig Red höll plötsligt en pistol i handen. - — Hör på, sade han, och in- billa, er inte att vi tänker huttla. Vi ha fått för '0ss att vi ska se oss om”i:den här trakten ett tag. Eran båt är både stor och rymlig, och vi har rätt gott om tid ett par tre dar. Han klev ned; i kanoten;; följd: av "Green. Förresten, vad 'gör ni här? Jag, svaråde” Dawsön,: allt för ' överraskad för ”att "handla, Jag,7. a jag mäter, vattenståndet efter regnet, ' mna - — Förbanne 'mig finns. det inte :radio "också, skrek Green, som gjort 'upptäckten. | — Sändare, Dawson? Red tycktes. ana förså o '—= Nej, .. mottagare. svarade Dawson. Det är viktigt för arbete att lyssnå& till väder rapporterna. : > Hm, muttarde, Red, Då far vi då, Dawson!” olet : Kanoten gled fram-:i trånga farleder, den ena lika oregel- radton hade: berättat I förrgår VIYSYtdaen ay ; S- ALE Tel, x Nå kustrobot CT, då horisontellt på luftkuddar. attackreppgifter projekterade Kustertilleriets skjutskola kommer I soru 0. Roboten skjuts från land den är alledes inte lämplig för landmålsbek $e2 på den örre bilden kan vid Öörning sk landas med två fallskärmar; varav en för bunden son den andra,. mellan Nar att skjuta med en ny mot mål på havsytan, ampnisng, Jutas flera gånger och bromscerkan och landar Härigenom skadas den inte. De eo ubdten på undre bilden är komstruka Ne tioRsmäxsigt av ny typ, Ubiten blir av enkelskrovstyp med trycka . akrov av specialstål, vilket tensd. i båten bi ver god motståndskraft mot undervat- kan medföra minor, Utrustningen . blir sta med fö Rya Uyper av torpeder och - för spaning” och - eldledning de den andre. 'Han böjde sigifick "Dawsoh besvara en ut- . Hen, Fö = I magnaten .; William R.: Cooper, på. fri föl De, hade iakttagits i "nad efter. utsändningen innan Beach ända ned till kusten, och ' Ifrån "Miami" till De tio tusen öarna, Tio tusen öar... Han' värde sig till Red och 'upprepa-'!' de 'detta:-Tio tusen öar... : " Det” blev sen överläggning i viskningar mellan de båda sigh- seeingfararna,: och : då och" då kastad” fråga. .Keo, Largo och Key West, hur var det med båt- förbindelserna? Och. Kap Sable — fanns det inte något som hette så? Och i. vilken riktning for man, nu?.' oe ” Dawson :"log invärtes,” Några orienterare .'vöro inte hans o-| bjudna äster, och det var hel- ler inte begära, Det ville måna- der. och "åritill för att lära.sig navigera i The Everglades, Om han var.i deras händer, så 'voro' dei hans. Han kunde föra dém vart han ville, och de skulle varå fullständigt ovetande. Men han Kunde tinte göra det utan risk. ”Vid minsta tecken till fara skulle” nog den där pistolen Det vår kanske ett par mördare, han hade hos sig i båten. Och vad fanns det i den där fina portföljen som mr Red placerat som sittdyna? . . Radion gav «besked den kväl- etta te H > De för, bortförande av åtta- årige Alan Cooper, son till stål- efterspanade'i Arthur Crev och Bob Dodd befunno sig alltjämt Palm Beach av den ' torterade gossen endast två dagar efter det lösesumman, två hundra tu- sen dolli Verlämnats. Egen- domligt ' og 'hade de passerat det sjukhus, där gossen vårda- des, En polisman på motorcykel hade tagit upp jakten men blivit. beskjuten.'De. förmodas söka sig upp till Tampa och Jacksonville eller ned till Miami, för att med "Det blev några minuters tyst- Green kommenderade: -— Ja, nu är det bara att gissa vem som är vem. Tortyr... han fick bara vad han behövde för att hålla. käften. En mun- kavel och några droppar kallt vatten "på ryggbastet, är sånt tortyr? ns | Dawson måste behärska . sig för att inte rusa upp. Green- Dodds giftiga -leende sade ho- nom vem som "var den störste brottslingen av de två. Tortyr! Ett åtta års barn! Och' detta avskum som flydde undan rätt- visan skullé han, " visserligen mot sin vilja, ge ett handtag i flykten.;Om det gällde en kamp man mot man skulle han vara den sfarkare, men en mot två och utan vapen... = Ja, nu gäller det livhanken för oss alla, fortsatte Dodd. Så, vi försöker inte sticka av ned mot kusten och inte uppåt hel- ler, vi ska bara hålla oss lugna tills faran är över, så ni vet det, Dawson, om ni heter så. Han började plötsligt slå och fäkta omkring sig. Satans mygg! Ge hit en tigarrett! Han tände och blossade i kapp med Crew — till obetydlig nytta, . Ibåt taga sig ut ur landet. Sig-| «|nalementet är: Arthur Crew... derna för en sekund. — Alligatorer... 0. — Ja, sade Dawson,: alligato- - rer! Det är ena otäcka bestar, och de jagar helst på natten. Alligatorer och moskiter, det är träskens värdfolk, Kan man säga. Det visade sig nästa morgon att Dodd tycktes varit mest ut- satt för den flygande plågan, och den surmulne Grew förvred sitt ansikte till ett grimaserande grin när han såg hur illa han- terad "hans stallbroder . blivit. ropade efter 'apotek och första förband, och det var ingen ände på' hans jämmer. Han ville ned till kusten, och det genast. Men han blev mera återhållsam se- dan den portativa radion givit ifrån sig morgonnyheterna. Det kunde tänkas att de efterspana- de förbrytarna höll sig dolda i The Everglades och dit skulle "Jen militärpatrull med indianska vägvisare dirigeras, . Crew. tog åter: kommandot.” Han hade undersökt proviant- förrådet och antog att det borde räcka minst en vecka, Och stän- digt med pistolen färdig lät han Dawson veta att några ”slinger- bultar” tähkte 'hån" inte tåla: Dawson hade'.redan gjort detta klart för sig. Han. var :lika över- tygad om att Crew, om de på något 'sätt lyckades” ta sig Be » fom en ..evenfuell inringning, inte skulle lämna honom kvar som levande vittne. Han tänkte på sina studier 'och på många års mödor. Kanske 'skulle han aldrig få skriva den där voly- men 'om "undervåttensfloderna i - jThe Everglades. Jo, kanske om | den plan, som började ta form i. -hans. hjärna, kunde: förverk- ligas, Den var på intet sätt stor- slageri, men möjligheterna voro ju också begränsade... a > "Han sade att han förstod. att deras säkerhet också var-hans: Och han kände till en punkt i träskmarkerna, dit knappast nå- gon annan än han själv hittade: Där fanns visserligen alligatorer och givetvis också mygg, men just därför kunde man räkna med att få vara i fred för för- följare." Där hade man också nära till fast land, åt Fort Myers till. oa Det visade sig under dagens lopp att Dawson :'inte gjort sig skyldig till någon överdrift vad beträffar myggplågan. Farleden trände då och då ihop sig till kanalvalv under den” yppiga ve- getationen; luften var inständ och sötaktig och en ny variation moskiter, ett slags knott i sam- manpackade klungor, flögo upp och ned, liksom halade och fira- de med en osynlig tråd. Dawson välsignade sitt skägg och sina impregnerade kakikläder medan han paddlade 'kanoten vidare på denna förbryHande ' vattenväg som tycktes som ett edorado för allsköns bitande och stickande insekter. Dodd hade krupit ihop på båtens botten, för att få frid för Plågoandarna, och Crew, som alltjämt var lika fåordig, hade, med den starkares rätt, höljt in sig i tältet, och endast en del av ansiktet syntes. Men denna del var rödprickig, och ögonlocken hängde tunga. Det hade. varit klent med sömnen natten förut och kanske också natten tidigare. Pistolen glänste emellertid alltjämt lika hotfullt. Om Dodd somnade, tänkte Dawson, och om Crew sedan lurade till... Det kunde vara ett ögonblicks verk att med paddeln slå, vapnet ur hans av vad som skulle följa. Men . SS ST "I nästa sekund hade han s ängt. in i en-mi rk vasstunnel... närmade sig alligatordistriktet. Det skulle vara meningslöst att på det sättet riskera livet. Han ändrade riktning och 'slog in på ett "bredare , stråk, utan in- vändning "från sina passagerare — ty för den oinvigde var den ena vägen lika krokig och be- svärlig som den andra. Det gick en halvtimme, och så gjorde han plötsligt en upptäckt som var, tyckte han, litet otrevlig för ho- nom själv. Han hade åter nått öppet vatten, och på detta vat- ten kom en tändsticksask dri- vande... . : na Te Den tändsticksasken hade fal- lit över bord för en stund sedan hade sopats ned i vattnet av en långt utskjutande gren; och , nu vär den här igen. Det vill säga, det var han som var här igen, efter att ha' fallit offer för den mystiska cirkelgången, : ” Men kanske, kanske var det inte hans ask, kanske var, det inte de äkta' svenska tändstic- kor han köpt i' Tallahasse, för att "vara riktigt säker, : kanske skulle det visa sig vara en 'än- nan: etikett.. Kanske kom” 'den där iasken från en annan” båt, kanske... ocfe von sl "Och : helt. :plötsligt : stod ' det klart för honom" att han inte skulle behöva lita till förskräck- liga alligatorer för att' kunna föra' en kupp. tu. Te - Han stirrade på: tändsticks- asken, som guppade fram en åtta meter från båten, 'stirrade” så intensivt 'och så länge, att även Crew flyttade sin blick, dit, — En tändsticksask! | Dawson föreföll förvånad. Som om »han sällan sett en ask tändstickor. » Crew. spände" blicken ' under myggsvällda ögonlock. ” — Tändstickor... Ett ljus tycktes gå upp. | . — Jag menar, sade Dawson, att där det finns tändsticksaskar på vattnet, där kan: också fin- > Crew svarade genom att spar- ka till Dodd, som snabbt satte sig upp. a — De är efter oss, sade han, ligg inte där och dröna, vi måste i land! va | Han vände sig till Dawson: — Ni sa' nå't om fast mark åt Fort... vad det hette. '— Myers, sade Dawson. Vi är alldeles intill Han pekade. Det är visserligen inte bästa platsen att landa men... . — Babbla inte, paddla let, för tusan! . . De gjorde sig klara att lämna båten; bara två minuter och de skulle vara i land. : i Dodd sträckte fram handen. '— Jag kan ta portföljen, er- bjöd han. : Men Crew tycktes inte höra, i varje fall svarade han inte direkt. . : '— Hur ska du kunna ta dig i land, sade han, du ser ju knappt. : : Dawson log bistert. Det gäll- de att handla snabbt, innan den första överraskningen gav raed sig, och det gällde att få dem i land på en punkt, där buskagen växte ända ut i vattenbrynet och hindrade dem att stanna kvar och att... skjuta. -— Vägen till Fort Myers är rätt krånglig även på landbac- ken, sade han, men jag känner den rätt bra. Han höjde han- den över ögonen Därborta kommer visst... Det var ett i stäl- hand. Men” sedan... :kanoten Dawson vände sig bort för att skulle kanske kantra, och man sträck sjäfågel han såg. Sedan gick allt så, som .om han hade regisserat det och in- övat scenen, Kanoten tog törn, Crew, mannen med' de långa benen, klev över båtkantén först och måste böja sig under en yvig cypress för att komma vi- dare, :Dodd. ängslig : att förlora portföljen ur sikte, följde snabbt efter. Dawson, för.-sin del tog tältduken och hyvade den efter sina båda passagerare, och, ty- värr kunde det inte hjälpas att Dodd fick den över sig, Sedan grep han": snabbt / paddeln ' och sköt lika snabbt, ut sin farkost. Därinne:i snåret, bubblade och smällde den ' styva tältduken, som om två" eller fyra armar hade "försökt krångla. den till rätta. Mera såg inte Dawson; .i in i: en: mörki tunnel "och var utom räckhåll för våldet. ; "Han. drog ed djup suck avi lättnad och torkade svetten ur pannan; 'Han var dem kvitt och de, skulle få 'sona sina:synder. De hade: ingenting" att äta. och ingenting att dricka, "och "han kunde” inte" bistå dem, tacken skulle” bara bli" ett. skott, Och när de. upptäckte att detta s.'k. fasta land inte-var något annat än en"ö, skulle de ändock inte våga sig'i vattnet av frukta ' för alligatorer. Nu skulle han padd- la "upp. till : Okeechobee ”och alarmera -polisen,: ' men först måste han orientera sig riktigt noggrant så att-han. hittade 'till- baka hit. on Han "spratt till. Ett klatschan- de ljud bröt "den" nästan :pres- sande tystnäden.”Det kunde-ha varit ett skott borta: på det grö- na ' fängelset,. ett” skott och "en nästa sekund :;hade han svängt| :. «Ison i huvudrollen; Se annons! Lantbruk; oc Nl Lars Hallandsboskap” till” lantbruksut- ställningen i Jönköping. "Även en . och kor ingår I vad som nas 2 RiLa i Jönköping som Plödaren maj. Den kände hästupp: ocbrä Gustav Johansson i övrsEm Morup, sänder hingsten id at. Andra hästar som visas v ställningen blir Herta från län rome, Vessigebro. Vanja från Munkazgård, Tvååker, Boel kv Knavagård: Slöinge, Zenta från Klastorp 10. Varberg. Hillevi från Munkacgård. Tvååker, Pärla från Maåssagård,' Tvååker, Delly från Svensgård. Ätrafors. och Sickan som hör hemma i Tågarp,. Fal- berg, : ; so ms Fe Svensk röd och vit boskap : kommer - tjuren ' Trustorops-Hero från Trustorp i Ätrafors, Den halländska låglandsboskapen före trädes av guldelitkon Stina ' från Pijsiö gård i, Himle, Bengta från Kristineberg i Veinge, Lucia från Gubbilt i Harpinge' och Ingrid som har Lyngåkra i Harplinge som hemort. SS fre Ayrshireboskapen = repregente- . ras- av tjuren Kinnadungen Gla- der från Kinnadungen i Utlared samt femininerna Juta från Stom men i Köinge, Saga från Wallens säteri :i Våxtorp och Glada som hör hemma i. Kinnadunge Ulla- red, ! : . Från idrottssekr > Ränneslövs GIF. - - . Pöjklagsspelarna sämlas på planen onsdagen den 20/5 kl 18.30 för match; mot Kornhult. kl 19:, son, Christer Eriksson, Lennart. Persson, .. Ingvar : Nilsson, Kjell, Ove Karlsson, Jonny Akesson, Gö- ran: Gunnarsson,. "Lars ' Larssön; " Karl-Erik Pettersson, Matti E- riksson, - Jan Gunnarsson,» "ca Vallberga biograf ger torsdag (obs, dagen) en raff vilda-västern-film' i ”Dödsfällan vid Laramie” med Lin- huvudrollerna, Se ,annons! Våxtorps biograf film' i' färg "med "praktfulla äventyr ' han fäktar, rider och slåss med : otrevliga skurkar. Se annons i dag. « Ilishults biograf > ” visar på torsdag den tyska få med vår 'landsmaninna Maj-Brilt Nilsson i huvudrollen. - Se "annons! Fagerhults biograf 0 visar i kväll den tyska färgfilmen ”Hon «glömde honom aldrig” med vår. landsmaninna Maj-Britt Nils LL uppgörelse mellan två ogär- ningsmän, Men det. kunde också ha varit en gren som bröts, . 2n lövruska att fläkta bort mos- I kiter,med..a cc 4 Predikoture Trånget Missionshuset Betania Tors- dag kl. 19.30. predikan av. Simo Carlsson," - Hol N. Össjö pred,' hos C, Johansson dag onsdag kl. 19.30 av Simo Carlsson, , vo : Laholm, Sion. Torsdag 19.30 R Copyright Nowvart. . =E RR utg ÅN > ED ir Å än SA Sveriges veterligt första han- delsspion var Gerhard Kilburger, som 'på kungligt uppdrag under första hälften av 1600-talet var verksam under en följd av är Born emissarie i Ryssland. Han lämnade fort!öpande Informatig- ner om näringslivets utveckling f tsarernas land, framför allt om järnhanteringen . och vapentilj." verkningen 'som ' sysselsatte åt- skilliga svenska smeder, vilka för -bättre utkomsts vinnande . dragit £ österled. Han torde tf. Bö. vara den förste svensk Som drue. kit té, som redan på den tiden konsumerades 1 Rossia, Ha . Uppger, att ryssarna använde te som motgift mot rus och för. klarar att drycken är både väl. Knakande och -hälsosam samt FR KEVIN Han drack té och tuggade därpå bersilja under dryckesfesten : Sveriges första handel tåg belläsning :och'" bön. NER) FNS SSpion Nn föråriver ”a.. Ne . er "det onda som ölet men. öslikeg vinet åstadkoms mer amma r medde= las att han apport med Moskoviter, Petersitja lukt ,; Uppmärksammat det M ST Må genom att tugga, tar bort all. vämjelig. - Kilburgerg rapporter var förs. i gen omligstämplade, men tros + ut. E Ar ett och annat sipprat : 184 2 n tidning berättar sålunda so: OM en gammal kyrkoherde vt levt och verkat ett halvsekel are vilk ärta en varje dag från utan att någon härom hade en oc Han blev aldrig" berusad 4 luktade inte som andra, Han äjorde hämligen .som ryssarna? ' och + Starkt te efter varje sup ( OCTMERade därpå. persilla.s I del halländska hästar .'. visar på torsdag en engelsk stor- : nämligen Mannen .+ utan. fruktansa. Cornel Wilde. har här; en roll, där, ; filmen ”Hon glömde honom aldrig”. ” Bier- a Göran Svensson; Ingemar Clausr :- S'gurdsson; Lars" da Darnell och 'Dale Robertsson 'i ” till särla dyrkade bacchua,' :<' oe
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.