hä. "Torsdagen den 5 hovember 1959 ”svarta” , dagar, . Då (0 klädde hon sig i svårt, om det var solsken stängde hon "det ute, - loch ingen togs emot en sådan dag. IDå skyllde hon på att hon inte - kände sig riktigt kry (fast hon var frisk som en nötkärna »och aldrig i sitt liv varit sjuk) och lyckades få sina bekanta att tro " det. Ingen skulle hä misstänkt " fust henne för att någonsin se li vet i svart, fru. Eira, som aldrig > "förlorat sin självbehärskning, ald- " rig vårit otålig, aldrig lédseh, od Fru Eira som hon allmänt kal. ” fades, hade vunnit, hela stadens . beundran just för sitt lugna lyn- : . nes skull, för sin förinåga att be- härskå både sig själv och alla eituationer, för sitt mod och sin etolthet, Ingen hade någonting att anmärka på denna lugna, dis- tingerade kvinna,' som levde så oklanderligt” att ingen kunnat finna en fläck på hennes rykte, inte ens hennes f. d. man, som . fläckade alla andra kvinnors ryk: ten cn os "När de svarta dagarna kom . över henne; såg fru Eira tillbaka På sitt liv och sin krossade lycka, | Hon såg sig själv som en ung, flevnadsglad flicka, det bästa par- ' Kiet i hela staden, hon såg Honum a scenen — mellan dem!" "".: "n tvekande frågat honom - som kommit och tagit henne med Blorm '«— för att förstöra hennes liv och så mycket av hennes pen- igar, som hon kunde komma ät, nnan hon blev myndig, Hur hön hade älskat honom, den förfina. de, salongsmässige världsmannen! Hur hon beundrat honom, hans lediga artiga sätt, hans våckra mörka huvud, det fina, bleka an; 'siktet med: de' störa, glänsande ögonen och den känsliga munnen! Och han. ..1 Hur han förstätt att . Bältå henneå mottagliga flickhjär- ta i brand med -sina heta, lidel- scfulla kärleksord, inte överlagda och på förhand uttäpkta, det. viss- te hon trots allt, : sc Ett halvt är hade lyckan varit så. fullständig, att hon tyckt sig ha funnit paradiset, Och så allt i spillror, allå hennes illusioner om . evig: trohet krossade; trampade "på och,. vad" värre 'var, utskratta: > de äv honom. Äh; hur; väl hon mindes "den första = och enda "< Hon hade gråtande, skygg och "som .hön trots'starka bevis försökle li LAHOLMS TIDNING ” i ligen kunde vara sant att — Vad då, älskling? - liga tecken till oro, . = Den där aktrisen .., > Ja, sad är det med benne? — Öch du... — Nåja, än sen? Ett litet sned- KVINN språng! Vilken man gör tig inte skyldig till sådant! Du vet ju älsk- ling, ali det är i alla fall bara du som verkligen betyder något för mig. H Hon hade stirrat på honom för- lamad, ur stånd att tala. « ' «= Seså, flickån min, häde han sågt, du är ju förståndig, inte alls lik andra kvinnor. Du förstår ju en man... ”. : | Han hade velat kyssa henne, ”för att hon var hans förständiga lilla flicka”, men då hade hon Sigge Stark i slagit honom i-ansiktet, sagt bo- nom sin mening, tagit honom ur villfarelsen att hon hade någon förståelse för hans ”små sned- språng”. : Men hon hade varit dum nog att förlåta honom ”för den gån- gen”, att tro på håns försäkringar, alt ”om hon verkligen var ledsen över 'det(1!) så skulle han inte hoppa över skaklarna mer”. Det var inte nödvändigt, han var ju så kär i henne, ”men ser du en man .:;” Efter en stor försonivgs- scen hade hon plockat ihop spill- rorna av .sin lycka, lagat den så dertrasad igen ett. par veckor se- nare. ov ö i Vilkå dånader av tysta kval, av förödmjukelse, av kamp mellan stoltheten å ena sidan och & den andra den första 'urga, oreflekte- rade, allt' offrande kärleken; som han gjurde allt för att dödat — det mäste gå så med en kvin- na som hon. Hon hade inte ställt till någrå nya. scener, inte före- brätt honom, inte: beklagat sig, men det hade inte varit svårt att få skilsmässa, trots mannens pro. téster och invändningar. ni Det hade väckt uppmärksam- hét och förvåning när fru Eira ef- ter en kört utomlardsresa kom: mit tillbaka till hemstaden, litet gott det gick — och fått den sön- |. . Det var stolthetev som segrade |. | värdigare och mindre omogen by fu Eira hade”en av sina tå på in i del sila — om det Verk. men annars fullkömliat sig lik, ta: git upp sina vanliza sysselsatt ningar och förströeiser izen och levat som om ingenting hade hänt. Hon hade aldrig dragit sig undan sin £. d. man, inte ens behand- lat honom som om han gjort hen- oe något för när, Hon bade lugnt ANS H och likgiftigt tagit upp umgänget med honom, sum om han varit en vanlig bekantskap, och på ett glänsande. sätt lyckats visa ho- nom och hela världen, att han be- tydde mindre än intet för benne. Sedan skilsmässan som nu låg sju år tillbaka i tiden, hade fru Eira haft många anbud, och hon visste att det fanns flera präktiga män, som älskade henne med den kärlek, som varar livet ut, men hon hade fått nog av äktenska- pet, t. o. m. nog av kärleken, Men hon lyckades bevara både , sin frihet och ensarchet, trots att hon aldrig dragit sig undan säll. skapslivet utan hade otaliga vän: ner och bekanta. T. o. m. sin f. d, man, som hörde till hennes um- gängeskretsar, tog hon emot i sitt hem, det sammå, som en gång va- rit deras gemensamma. - - En gång — en kväll, då den stämning som alltid rådde över hela hennes hem — tagit honom, hade ban i ett obevakat ögon- blick påmint henne om det för- . flutna, + > = Eira, hade" han sagt i låg, upprörd ton, har du verkligen glömt? . Har du kunnat glömma allt ..? . " I hans röst hade legat den där lidelsen, den 'där ömheten och längtan, som hon aldrig hade kun- nat motstå förr, men hon hade bara dragit upp ögonbrynen litet . och skakat på huvudet med, ett milt förvånat uttryck. » — Det finns ingenting, som jag behövt försöka glömma, ha- de hon svarat, : — Och du... du är lycklig? . — Javisst, hade hon sagt i för- vånad ton, fullkomligt lycklig. ' Jag saknar ingenting. :s Hon hade lyckats övertyga ho- nom — den egenkäre mannen — om att bon talat sanning." = i > Varken han eller någon annan visste något. om hennes svarta . dagar. «oa NA "När det ringde på tamburdör- maren, dör och blind för altt an. nal än £i3 själv ech sina dr:Lsa tankar. ST Jungfrons opprörds och ovan ligt bicka ansilte syntes i dörr öppningen. > Jag vill inte bli störd, det vet... e.o — De har bänt en olycka, snyftade flickan uppskakad, — En olycka? Fru Eira satte sig ögonblickli- gen upp. — De har burit upp ho- nom hit, det var här utanför, som det hände. Ute i hallen låg en orörlig ge. stalt på soffan, en kand hängde slappt ner mot golvet, en smal väl. vårdad hand. Hon, behövde inte se mer än den. Hon visste redan vem det var som låg där, rs mensuunna me AN SM ARA KT RENSAT FNS MANON nad ton, Utan att visa tecken till åer- ren låg. fru Eira med huvudet| vositet <gick hon, fram till tele: nedborrat i kuddarna på otto-|fonen och ringde upp närmaste korta frågor så lysningarna, — Javisst, hade hon sagt i förvå- Jag seknar ingenting. . Ä dest sa BE oe LA a utan tanke på annat än sig själv, och sina egna njutningar. Hon visste, att han var ytlig och av- skydde allt svårt och tungt, al- Takirel Medan höna vigtade på” numret och selao bor fia tg doktorn gjorde hon karlarna, som burit in hennes £ d. man, nigra att hon Sunde ge läkaren de nödrändiga; — Ena olyckshändeke... bil olycka ja... illa Mäimd... Dok. torn kommer genast? — Tack! Fru Eira stod där tyst och såg ner på honom, som bon en gång älskat med den första kärlekens hela slyrka, som berövat henne alla hennes illusioner och gjort henne till en ensam kvinna. Hur väl hon kände honom med både hans goda och dåliga sidor! Hon visste, att han hade flera dåliga än goda, att han, fas han kanske gilt sig med henne av kärlek, velat behålla henne för hennes pengars skull, hon visste hur han bedra- Ia änkränseinsar och at vad f- dande haczr. Han vär en obeligi ni es0ist utan hjärta. Hoa sisde de, och hon tänkte, arr det bäst konde hända sar an han då nan han bunnit tred av Föra än 0 flera olydfisa Hon kände ingen rörelse där hon stod och så2 ocd på honom, ändade lara att ban måtte slippa plåzas insan han dog. Han som var så rädd för pl3zor? Dultorn kom, gjorde en kon undersöknirg och tillkallade am] al bulansen. = Uniöjlist an säga någon ting ännu, svarade han på fra Eiras fråga, men dat är knappast tolizt ätt han går igenom. kande blick. Hon sar blek, mes det var också alt. = Doktorn låter mig väl ycta git både henne och andra, hur han trampat på flick- uch kvinnohjär. tan, tagit dem och kastat bort dem . där patienten lg, fortfarande : Läkarna får ofta se mera än and. "ra av sina medmänniskors inners- . över de smala, välvårdade mans- vita på täcket, och kysste patien- hur det går? frågade hon. Hon skulle ha sagt likmlant, om det varit chauffören som bli- vit skadad, «= < Det förvånade varken duktorn eller någon annan; att fru Eira kom till sjukhuset dagen därpå för att höra efter hur det stud till med patienter. Mon skulle ha kommit, vem det än varit i henn:s bekantskapskrets som legat där, Hon visades in i sjukrummet medvetslös. — Han kommer att leva, sa. de doktorn med en bekymrad blick på det vackra, bleka ansiktet, som inte fålt en enda skråma vid olyckshändelsen, Men när den här : 1 = US nig vari ar Te hon ter . inresa, vet Bi äele al rg alm bar honom Da bar ba nm gort hela liten, — Men fre fåra bom ig... äss. — Ja, ja, mea vad epelar det för roll nu! Vad han gjort och tad han varit...! Nu är ban a starkars Anympling, Duktora som tar övertraad om ant det var ru Firas goda bjärta, som talade litet för bögt, och som drstitom hörde till dem som var kt annat än lilgihiga för frå Firas charm, ville varna henna, få henne att ta sitt försatt till inga, innan hon hunnit ångra 1ig, — Han neck er som han svikit alla andra, rade han nitan bål. Haa gav fr Eira en lång förs tigt, Ian är inte värd Fra Eira avbröt honwm med en gest och ett leende, I hennes ögon brann ett nytt ljus, som gjorde doktorn sorgsen och modlöa S— Värdsss upprepade bon, Tror ni att en krinna tänker elter om en man är vänd hennes Lär tek? > — Ni stötte honom ilrån er... mumlade doktorn, strök ut bonom ur ert liv... — Ja, nickade fru Fira, Men inte ur milt hjärta. Jag bade själva behärskning, det är alltsammans” Tror ni inte att jag led, när han .« Men det är Ingenting att tala om nu, Är det alltid de männen som är värda kvinnans kärlek, villa vinner hjärtan? — Ncj, gu'nås! Det är väl han ett levande exempel på. — En kvinna, doktorn, sade tru barmhärtiga dvalan är över, mås. | Fira lågt och drömmande med te jag ge honom ett meddelande, | p som inte faller sig så lätt för mig att göra. Han är en krympling nu, han kommer aldrig att kunna gå mera. — Krynipling? upprepade fru ln Eira lågt och hennes ögon vid. jä sades plötsligt, Eddie krympling! . « Det var så svårt att fatta detta, | h ta jag, Den här doktorn var inte ung, han hade hunnit mycket och | h lärt sig möta de mest överraskan» | li, de saker utan att låta bringa sig . . ur fattningen. Men nu stod han]'g där ändå slagen av förvåning, i +" Ty fru Eira sjönk plötsligt på [+ knä vid sjukbädden, lade sin hand ) v änderna, som vilade slappa och ten, = = Eddie, viskade hon snyftan- de, stackars, stackars gossen min. Doktofa rörde lätt vid hennes Jae men hon skakade nästan o- tåligt av sig bang band, +. > Uk tora! med en kvinnas hjärta, atientens hand mot sin kind, äts skar en man just så som han lärt henne älska, Hon varken mäter . eller väger eller köpslår, hon ger sig eller ger sig inte och blir den hans, sum lärt benne vad kärlex r, han må sedan vara ea>bor eller en humbug eller vad sum elst. Försök inte tesonera, doke Det går inte att tesonera Hon strök det tjocka mörka året från patientens panna oänds gt ömt. . — Jag vet att han inte är nås on bra människa utan tvärt om, sade hon, jag vet att han inte är ärd någon kvinnas kärlek, Jag et, att jag är dum och svag men — jag älskar honom! Och nu be höver han mig, ; Doktorn skakade på huvudet och gick ut, suckade tyst och tungt, — Ja nyss, mumlade han, men nu... t beklagade honom > ov: = Dot vill mera till än att va ra läkare för av begripa sig på eo vinnas bjärte., A3ZAN K4RA Fe [845 baser DEF DANK VN] SAN 7oN & AAMNSAAMA, NYFFESFETEEYTETN pA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.