KR Nu Kommer: hettan på allvar. VS Solen flödar från en molnfri | "himmel." Det" liksom dallrar i luften. av värme: Ur jorden spi- rär tusentals » liv, gröna skött ” och flämmandeé blommor. "Be slag; väser : liksom av trivsel. Allt är lugnt och fredligt: Men magen börjar knorra' efter mat. Han behöver något att äta, De Svarta banden på ryggen glänser vackert LAHOLMS TIDNING YYYYeYTTTTT CTYYYYYYYVFTYTTY FFI TYS Sick-Sack, Hädvormes ungarna och ligger sedan spräng | mätt i solgasset. Sädesärlan upp- ger. till sist varningsropen:” På något vis förstår fågeln att en tragedi '. utspelats. ”. Sädesärlan Je har blivit biten av en Lusgorm å:han var pojke; Ännu minns! han hur det värkte och han ha- de svårt att sova i flera nätter. Tre dagar fick han ligga på ett! ; oh 4 (Forts). - Sophie blev så glad, så hon var nära att ta" Annika i famn, POET FOLDER & = rt daasame enes år sar esssmsseneeaana EN. SEN SANNSAGA AAA]ALTLLAAaLuaasas! Nere på andra” sidan mossen och invid vägen mellan Lida och Lilla Åkebo låg en smal stuga |a samtidigt kan du ta med dig lite korn och mala, 4 dét är gott tt ha till kråset och till gös | YYYYTYYYTYYYYYTTYY YA då han ringlar nerför den mattgrå stenen och 'rinner neråt stigen.” Hela tiden håller och här bodde en "betydlig” man med sin familj. ' Man sade, att han var betyd- lämnar boplatsen. Solen 'gassar. Huggormen har ringlat samman sig uppe vid få- sjukhus, men långt efter det att' mv. Så besinnade hon sig, hon han kommit hem fortsatte det fick lov att uppföra sig litet me- värka, ra värdigt. Hon var ju hjälpsö- ten, Om du går ner till Elganäs och frågar, får du säkert låna en kärra. Bonden där är en bra « torna står i gröna rader och 'sä- > den" är redan fotshög. Torpar- " Janne går med hackan och hål- ler. efter molla: och tistel. Men han ser sig ofta omkring och då spelar de små ekorrögonen och |: han märker säker och ting som för många är fördolda. ”Torpar- : Janne kan 'sin skog, sin sjö och alla dessa "djur som lever. här. " Ett helt långt liv har han gått här och strosat och arbetat, sett och hört. Han är étt méd natu- inte högljudd som stadsborna” ', som : kommer i sällskap ut här: ” för att äta i gröngräset och som är rädda till och med för, de” an--. nars så Hitiga och fredliga my- : rorna. 'Torpar-, Jähne : brukar | skratta lite smått försmädligt åt "dessa färggranna uppenbarelser. : "Vildbina" borta i backen satte fart på ett helt sällskap en gång och då lät kvinnfolkens skrik så höga att' skogvaktaren stått på andra sidan sjön och undrat vad "> djur som var'i fara. Fast inget "av skogens' 'djur har detta skar- | Lv på obehärskade läte. Torpar- | Janne är. vän med vildbina, det As har hänt” att han tagit honung. ftör dem och sedan satt socker- våtten ' som” diet 'åt dem. Tor- . par-Janne' tycker: om honung, ' ingen honung är heller så god » ren, Han passar in här Han är” 2 Nano : han sig i solen, Men nu är han vaksam. Han är på jakt efter något 'att äta, > > Det är då han får syn på sädes ärlan; Hon' håller sig i en låg buske intill stigen. Stjärten vip- par; st — Si. siss. sil. låter hen- nes varningsrop. oe Hon får syn :på den ringlande fienden. Hon har bara små un= roa Ingvar W ahlön MENN ANNE IM gar i boet som är i Pbrinken in- till stigen. Boet har flätats inne i ' en mörk grusgång. Där ligger nu fem veckogamla” ungar, Sädes- ärlan "vét'att huggormen 'är en farlig" fiende. Hennes varning gäller ungarna så de ska ligga tysta utan att. skrika efter mat. Huggormen” ser och : vet vad som 'sker omkring honom. ' Hån lyfter sitt huvud en bit från mar ken. Ringlar”. mot - sädesärlans plats. > ov Länge " hållar / "huggormen på på smörgåsen som vildbinas, den de. - dragit ur klöverblom ' och Hungblom ”och' andra blommor: :Torpar-Janne ser på sina'be-” for. Han är glad att det inte är många rader, Eyggen, är gam- mal och-inte så stark. Men” han 7 måste ju gallra betorna och det - frestar på 3 > "Stilla går | han hemåt i värmen för att; hämta gallringshackan > a med ; kort skaft. ; Han. stryker svett: från pannan.” Det är tyst ph med småfågelsången idag.+ Det nr är för varmt; till och med fåg- lårna "dåsar vi 0, >" Borta på en sten på "hällen in- till skogsstigen ligger Sick-sack, huggormen. Han har ringlat. sig i "ring och huvudet ligger slött över stjärten. Han sover i "80- MN. att söka. Det ser ut som om sä-' desärlans = eviga : varningsrop skulle gäcka' ormens sökeriver. Ungarna ligger biickstilla i bor et.: :Men huggormen våt. att boet finns här någonstans." Hans in- stinkt säger honom att varnings- ropen . från fågeln just gäller ungarna; ” Så so SL. sis: iii, åter” och åter kommer, sädesärlans' var- ningar. Men - det ” måste gå 'som "det går. Huggormen vet att här finns mat.' Den halvlånga kroppen sö- ker .i gräset 'utmed -brinken. Huggormen "vet var bona bru” kar vara. Till sist finner han öppningen i jorden. Några gula strån hänger rakt ner. Ormen lyfter sig , uppåt, ser ungarna och så är hans middag räddad. Sädesärlan lyfter under -kraf- tigt sisande. Men nu är det för sent. Sick-sack väser ilsket och uppfordrande ; då "fågeln. vill komma närmare, Sädesärlan fly- Sick-sack just håller på med: att svälja. den första ungen. , . Den 'smala - ormkroppen får [liksom en förhöjning där fågel- ungen försvunnit. Förhöjningen sjunker allt djupare ner: Fågel- ungarna är för små för att ens ana vad som, sker; De är döds- dömda. "7 Sock-sack stoppar” i sig: alla "lär han 'genast beredd att för- gelboet. Ligger där' alldeles stil- la och njuter av. solen. ' Det är då Torpar-Janne komz mer. H Sick-sack hör hur > kvistar knäckes, : Trots | övermättnaden svinna. Men stegen är för nära. Hopringlad lyfter han. då buvu- det och gaddar med tungan. Nu är han farlig, ”medelbart "efter hugget: slinker ' Sick-sack” undan, Rinner in där ger. i'vippflykt över stället där” Torpar-Janne ' kommer sakta ch' krökt utmed den smala/sti- gen, Han ser aldrig ormen förr- hugget kommer. Men han har fur, det tar i blåblusärnien. O- fågelböet" var, " Torpar-Janne står. kvar ett slag, en :smula rädd.” Den här gången var' det nära ögat att Sick-sack ' ligger. stilla” längst inne ' under. brinken, Torpar- Janne bryr ' sig inte om ormen. Han vänder i stället o. går hem. Han var bara nere för att se sigj omkring, Hade tänkt gå in till Kolken, Men nu får det vara så. Den här solvärmen är inte så god att gå i. Det kan vara gott om örm, Han har bara tofflor på sig, inga strumpor ens. Han måste vara försiktig. . När allt blir tyst” och stilla igen glider ' Sick-sack fram. E- legant börjar han"ta sig nerför slänten. och uppåt stigen. . Han finner sin sten. Solen gassar nu varmare än förut, Ormetr ring- lar. samman sig och huvudet sjunker behagfullt över krop- pen; Sick-sackbandet glänser. Nu sover, Sick-sack, huggor- han blivit huggen i handen sor men... var i jämnhöjd med ormen. Han. SABBAT + Den söm tror: på Sonen : - skall hava ett evigt liv Ja längre” fram vi/ I komma i kyrkoåret desto allvarligare bli, texterna. Snart fira vi Doms- söndagen och den söndagen för I regås av söndagen före doms-: söndagen, men, även de tidigare” söndagarna tjäna till "att vända sinnet : till" det eviga livet. De vilja. liksom. förbereda. männi-' skorna "på domens "allvar och ställa dem inför det stora, äm- net, det eviga livet eller den eviga döden.; För det är detta det till sist gäller Och följa vi kyrkoårets snillrika uppbyggnad och lever med i kyrkans liv 'så' finna .vi - snart detta gradvisa skeende från. Adventets kallan- inträngande. maning om 'ytter- sta domen. ” - vw i Lo "Inför söndagens text; som har | ovanstående rubrik, ställas vi på .ett särskilt sätt inför. valet. |. Den .är. en inbjudan till det e- viga livet. Den till mig kommer kastar.” jag, inte. ut.. Kom, jä, kommen i elle, som arbeten och äro betungade, kommen". alla människor: Det är en stor och förnäm ' inbjudan, generös” och uppfordrande, Och när Herren Jesus riktar denna inbjudan til oss så är detta Faderns vilja. Ja, detta är min Faders, vilja, att var och en som" ser Sonen. och' tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom- uppstå på den yttersta dagen. Det är Herrens eget ord till oss i dag och om vi följa det Höstsymfoni - 'NU KOMMER: HÖSTENS” MÖRKA TID”: MED SINA FÄRGER MÅNGA | "DÅ DIMMAN SVEPER KALL MEN BLID STANKAR - I de "budskap til Domsöndagens | lader det dt al "välsignelse och sa- lighet. Ha vi råd att tacka P3 Nej och återigen nej. För ra vi det tacka vi nej till det eviga livet.' Och gå vi förlorade det eviga livet 'så återstår "endast en evig död. Det är ett stort "löfte som ligger i detta ”Var och |-. "en, som sar Sonen och tror ho- nom, fran har det eviga livet. Det hetyder att du i alla dina : a dagar"skyddas .av-den gode Her- > den och bevåras i herdefamnen, Men det betyder 'också, och det är det största av allt, att du i dödens stund bärgas för evigt heten, Så långt sträcker sig da- gens inbjudande ”Kom”, ” cd ; vare dig, att huppet är 033 givet: = ng att.ock vårt namn i livets. bök "> är skrivet; ven ris :vare dig; uppståndelsen IS och livet, ”.. "O Jesu Kriste. Psalm 577: 3. kande och neg i stället djupt och ödmjukt och betalade sin slant. Inte trodde hon precis på :skrocket, men hon hoppades Å starkt, att hon nästan trodde,” varje fall skulle hon göra ett försök med ”krösenamoset”. ” lig. Därmed menade man inte, att det var en betydande per- son, vilket man skulle kunna tro, nej, tvärtom var det en människa, som man ansåg egen- domlig och en aning efterbliven, eller i varje fall skiljde sig från mängden "genom "sitt uppträdan- Si gon att avvara en stund”, a den ene bonden hjälpa den an-= dre, så 'gjorde han det och fick en återtjänst tillbaka. Därlge=" vagnmakare och de ha nog nå. Hjälpsamheten var som sagt tor här i Unnaryd och kunde igen. Nu skulle nog i alla fall allt ordna " sig' och Johan sbli sin . hälsokur... Det är inte ny fullmåne 'och nedan jämt 'och i märkte Sophie !att Johan hbätt- rade sig, . . rv ' Han blev lugnare "och klarare i blicken och till slut kunde hon inte märka något symptom. av sjukdomen hos honom, Det var som om han inte "själv | förstått, hur det förut varit med honom. Hans självmordsgriller ,hade alldeles försvunnit och 'en "dag, när modern passade på ho- "FOT, som - han tyckte onödigt |, , mycket sade "an: . . . "Varför vaktar r på” Mor?” ch " Då förstod Sophie, att: nu ha- de han blivit”alldeles bra: "> Han hade tydligen inte rågot minne , av. det. svåra sjukdoms- tillstånd, som' han förut Var det kanske. ca ti att. han blivit - kry, tänkta, So=. phie, eller skulle hon tro på An- nika Svensdotters trollrecept och sin egen medverkan i detta. , «Hon ' skulle aldrig för någon vilja berätta vad hon: gjort. i " Det var liksom litet av heder- dom över 'hennes handling 'och hön skämdes smått över att ha befattat sig med detta, men vad gör man inte för sitt barn, ” (Sitt barn”, ”, ja, nog ha män skorna ' 'gjort , mycket för sina barn i alla tider, men till de me- ra ' strävsamma - åtaganden 'och för - tider " belysande, hör väl - Text:. Joh. 6: ara0: denna" berättelse.) S I höde . "ofta 'så svårt ' att komma . överens. Inte så att dom var ovänner. Men i bland kunde dom komma ihop”sej om de mest dumråa £a- ker. :Små barn brukar ju kiva: Det gör ibland 'sorkbarn "också. ' Som "den gången Balle och Bolle solbadade, . . .—. Vad het . solen är i dag; tyckte Balle. -' + ” — Solen är het i dag, Vi sol- badar! föreslog Bolle,' ns = Solbada? Man kan väl in- "te bada på solen heller;' — Man” badar i solstrålarna. Förstår du inte” det? Lägga sej orkpojkärna 7 Saga av LARS SJÖHOLM. 10. Det måste ju vara fel. Ahbso- lut är det fel. Jag är ju ime du och du-är ju inte jag. Vi är jn två sorkar. Nu. är du dum! Alltför mycket förfärligt dum är du;sa Balle: .-os su — Men om Bolle I är dum må- ste också Balle våra precis li- ka dum, Eftersom det finns två 1 du precis lika dum som jag. — Och dej ska man va bror med!. gnällde Balle. - Aldrig förr hade Balle hör: en sån dum sork som Bolle. Nä- stan så han skämdes: , nt frisk, som han hade varit förut.” : Det tog ju litet tid innan So-- phie kunde börja och fullfölja: ' tre perioder var det ju föreskri-". vét att kuren skulle räcka, men. allt efter som den 'for skred Hon gick på lätta fötter hem de. "De hade det fattigt och smått nom blev både arbetet och N- vet lättare, men sinnet var hott och ibland svallade det över för att lika fort lägga sig till ro, 4. Maria Döös- När Johan kom ner för att > > låna kärran stod bonden it sin smedja tillsammans med en vän, De höllo' på med ett smidesar- | "bete, men just då var det något som gick galet och då tog bon= den på stället i vredesmod hnm- mare och tänger och kastade ut ” gan, men. trots moderns bekym- | nordväst om kyrkan, . | vid . väggen. under, -.| schaletten låg, ' hennes fästegå- i både Balle" och Bolle. Alliså är z och många barn fanns det i stu- i mer och slit för dem, voro de henne alla lika kära och ingen ville hon mista. " Men: livet har ibland Ingen miskund, « Sophie hade hört talas om, att "barnen: där insjuknat I någon | besynnerlig sjukdom, som tog den ' ene efter den andre utan förbarmande ifrån dem. Ja, ett av barnen hade till och sen, ik oe £ Hon tänkte på att dessa små |ävatsdda barn: inte bleva be- gravda som andra. De stoppades ner I jorden: genom ett -därtill vsett hål I kyrkogårdsmuren, (Denna: öppning I "finns anna kvar Och är' uhgefär trettio cen- timeter $ fyrkant och befinner sig på insidan av muren, .;:'Till skillnad ' från - ”självspillingar” fingo dessa små alltså halvt om halvt komma i vigd jord.) > Hemma hos denna familj. ha- de nu åter ett barn insjuknat och Sophie, som: för dagen inte var upptagen av något- särskilt, beslöt sig för att gå. ner dit. ” Alltid” kunde hon” väl hjälpa nästan granne till dem, även om avståndet var långt och en stor mosse” låg” emellan” de bägge hemmen, Hustrun var just i färd med att vira om sitt lilla barn ett varmt stickat vaggtäcke och gick sedan bort till kistan, som stod tavlan 'av Martin Luther och hämtade sin svarta kyrkschal och sedan fram till ”klutaskrinet”, där silkes- a va, som bara användes vid hög= Hdliga tillfällen, ' Hon hade för avsikt att a fill Gislaved till läkaren där bäran- de sitt sjuka barn. Det var en" da sättet för henne att komma dit och något måste göras. ' På närmare håll fanns ingen hjälp att få, då Annika Svensdotters' huskurer inte hjälpt de andra n d "Men sju mil är en lång pröo- menad, även om man går utan börda, , och - ett litet bars är ji tungt, så det var en svår vand- ing hon häde framför sig. Nu. lättade hennes bekymmer dem genom dörren, städet farande ut ofter. tyg bara gapade och så sade han vänd till vännen: en spjuver I ögat: ' oc . "Ja trodde att allt skulle hä- vas ut”, och : med varit dött. redan vid födel= i med sitt arbete, medan sJuhan, som fått låna kärran, drög iväg med denna... nan historia, som han hört be= rättas. förrättning $i socknen och alla grannarna, söm hade Intrésse av att få sina rågångarsoch' vägar ' kartlagda och utmärlkta' på rätt plats hade samlats I bondgår- den, där nu lantmätaren Ullfrå- gade dem, med de gränser som beslutats, eller om någon hade något att oc invända däremot. i nöjd, men då steg gubben Blom- > ster upp, hostade och 'sade; '. . dem på något sätt. Hon var jul: ce förstaur en väl, att de e djäv= lastycke”. taten fick tycka vad han ville, ' Med smålandsbönder är inte lätt vud för sig, många gånger på skaft, Kroksjön, där strandlinjen gör en utbuktning, så att en äng bildas, delvis omfluten' av vat- ten, 'då Krokån, som iriver de « siora hjulen åt sågen, flyter ge- . Bakom sågen, höjer sig ter- ränffn, upp mot Åbyggot och . ker bakgrund, bevuxen mt ad bo- Var och granar. oc . oo Wis3, en hedersnfari och cn duk- tig' och trägen brukare av jar 0" - den. Han var samtidigt en stor patriot och det tog sig inte ba- ra uttryck i tankar' utan också take", invid själva skorstenen stål han. Medan 'det eldades för. fullt nes Sekunden därpå kom smidos- s " Bonden, som slängt sina verk- | ”E du inte heller vetler”! "Vännen svarade oskyldigt "med Så var jämnvikten At ställd " de båda :vännerna kunde illsammang 1, ro ge sig I kast Han gick och'tänkte på « en ans ' Det hände vid.er en fantmätori2, .. om de voro nöjda Alla tego, man var till synca ”Hur de än e eller inte e, men ' Så satte han sig och lantmä- . tt ha att göra, de ha sitt hu” : Brunnsbacka såg låg nere vid ' ut i sjö om denna och 4 en får sålunda en naturlig vac- På Abygget bodde sotdaen åthävor. - . Så brukade han kliva vup på: > men : inte "bara "där utan — I t det | någat sedan: Sophie”Jovat att se Mod. solgasset Id um i re i spisen, stod hån där intill. Jen, Han är inte så lång och in- inte- så. nådiga. Men det skall fredlig. Han kräver bara' att få kan han vara Dog så retlig av si Solen rinner ner'över honom. - han sällan för mycket av, klunga. "Starrgräset breder ut ” De blir aldrig höga, bara små ka mossarna: Där det är alltför tomt, andäraken ner i det svarta vatt- . p gröna, uppritade kors och tvärs i bottnen ;. bland vattengräset. ”"vanå att hålla sig här också då N ATT ALL' NATUREN FÅNGA sel MED VINDENS STÖRSTA MOLLACCORD I VEMODSFYLLDA RÖSTER . "som SVAPER ÖVER BYGD OCH GÅRD ' FRÅN: VÄSTAN "OCH TILL ÖSTER.” BLEKNAR SÖLEN I SITT Ljus ' SKÄLVER , TRÄDENS : GRENAR ' OCH HAVET MÄKTIGT'I SITT Sn : DÅ FALLA LÖV I VIRVELDANS na ' MED STORMEN SIG FÖRENAR 1 - VEMODSMÄTTAD YRA på en solig plats. Låta solstrå- larna värma. > Så kom det sej att” " sorkbrör derna la sej på en klipphäll Sol- strålarna kilade ner. Kröp in i sorkarnas päls. Värmde. — Så skört att ligga här i solgasset, tyckte Balle. NH — Alldeles förträffligt i sol gasen, .mumlade Bolle sömnigt- +— Jag'sa inte solgas utan sol- gess. Bolle hörde då aldrig rätt. 0 Vad är det då för skillnad där med solgasset idag i alla fulla fall i fulla "gasset, ”gäspade Balle. 7 —Solgassen är inte alls dum i fulla" gasen, gäspade Balle. - Solgass! . Om det inte "varit så Varmt och skönt I solgasset på klipp- hällen och om inte Balle blitt så Jat av solstrålarnas värme hade -han rusat upp och bitit Bolle i svansen. Så arg var hah till familjen under hennes bort- varo, ” " Barnet var "emellertid dött, här den arma möådertn kom fram till Gislaved 'och hon' fick gå hela, långa vägen tillbaka igen. Livet kan verkligen vara 0o- fantligt hårt.mof somliga män- niskor, som få lida utan sin e- gen " förskyllan, tycker man: u får allt lov att gå ner till D Brunnsbacka såg med lite k den bolmande röken, klädd i full mundering och slöng så det e- han 'stod i rök och damm” och detta gjorde han ju praktiskt taget själv också ' "| te”, så drog han upp sin sadel et och vid orden: ade: ”Kung Karl den unge hå älte, När han kom till: ” ”Han drog sitt svärd från fäl- ”Och bröt i striden fram”, hi Att han inte kunde ha söt det där... 0 virke, vi behöver några bräder Men nu la sej Balle på sidan. att bättra huset med Gaveln är gjorde han ett utifall mad sa=" ov - mellan solgas och solgass?. . beln, så det var ett under att Nn "— Solgas stavas med ett s, te så tjock. Men han är fruktad av de flesta. Hans gifttänder är mycket till för att-han ska hug- ga. Egentligen är han mycket vara ifred. Nu är det inte'alla ” som respekterar detta 'och då sig. | - Mer en i i dag har han ”det gott. Stenen är riktigt het, men det ) trivs han bra med. Värme får - Nere : vid : mosskanten växer < Marie "hand i:en ganska stor tallarna 'sig längre bort. De låga tvinar j den vattensjuka jorden. - förkrympta ' träd som här och var samlas.också ute på de san- sankt växer inte ens små tallar. "Där! är det, milsvitt ' slätt och - Ute i en 'mossgrav har ett and | "par byggt sitt bo.' Just nu fäller. ker ytan. net 'där grönt slem täc ” Ängerna har sina gångar i det , och: där mossvattnet 'gliser ige "nom.. Anddraken' börjar plocka ' Här finns. ganska mycket mat- nyttigt för honöri. Har har fått | ALL SIN GLANS - anden nu ligger på ägg och hans 'DA MISTER PLOMMANN - LA del av arbetet är slut. a TY. HÖSTEN STÄM YRA. > | ' Mot eftermiddagen blir "hettan STÅ s ” || solgass med två. Det är skillna- isten och dålig och rakt | han inte föll ner och bröt nae& KALA - s g och snön yr nästan bedövende, Men Torpar- SNÅRT' PRADEN ALLA KALA - den, förklarade Balle. ” : Somnåde ne a dom två 1-en a | in”. sade Sophie täl Johan, ken av sig Janne söm varit hemma och. är , +. OCH SINA GRENAR KLARN. AD, BLA — Är det inte samma sak om : 2 fake på a det nu korå Nu var han nöjd, han nade tit kommer 'åter" ut i -betlandet till sin gallringshacka, Visst rin” : : 'A x 4 såsom stenröj- | ner”svettén nerför ryggen, men (DEN MULL SOM SIST. G så fortsatte han: ' . tänka på. praktiska ting; g ? han, är :gammal: och tycker om t FÖR SOMMARPRAKTENS . FÄGRIN — Men-.. men i Balle finrs silan- Somnade. små- Faktiskt brydde dom sej 2-|ning och odling | d SBILDEN KÄR ' i å I och. i Bolle finns) s Och när dom sedan så d. han kom just vid ett så- | värmen: Den gör. gott. för. den ; MEN SOM I MINNE det 'u två I t d d mer om, att stava till ord. Jol i "| evigt malande värken, - STAR DRÖMLIK SOM EN HÄGRING.. > ||det: också "två 1. Då skulle ju |ningom vaknade tänkte dom på [drig mer när man har med Bol- | dant tillfälle till sågen. - - ) » Sick-sack . börjar . plötsligt sol Hilding, Strandh: Balle vara detsamma som Bol- [helt annat. - ket för små Je att göra, tänkte Balle. Forts. 7 -rtingla på sig. Han höjer huvu- ov : ena le och Bölle detsamma som Bal- Det finns så myc! : | | | - - " det och låter tungan spola ett I]. S - ass i för - oo> sn i s. . a da . on : Bat ” . tv 2 PUUUOURUN , : Fas AA AMMA AA AA MMM AAMMAASASAAAASKARAR AMA MOT FROSTIG HIMMEL . ” OCH LÖVEN DE BETÄ( CKER ' BÄDDEN ÄR . det finns ett eller två s. Det var underligt, gäspade Bolle. Och sej — han kunde inte riktigt förstå. Och även han Ja sej på sork-pojkar i en stor skog att 2 : utfört sin ” patriotiska gärning . och ' kunde : ägna sig åt mera
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.