Torsdagen "derl:14 januari 1000” renen oa no "> Vandri - så Under den tid som detta hände ” "hade en feber utbrutit, en: feber ' Esom spred ' sig' hastigt 'över de ände 1. ngen till det nya landet blev svår. LAHOLMS TIDNING 1 RR Vintern bröt in "blev både längre och hårdare än -' man hade föreställt sig. Det stod” snart klart för alla att det skulle karga, - na :;.. amerikafebern: " >. > Alla drömde om ett nytt land, ett land utan hunger, armod och eviga frostnätter, . Ett land utan : omänskligt 'slit' och. släp — ett land, där man 'kunde leva: ett . riktigare, ett människovärdigare : Man startade en dag rå sen- . sommaren från den / lilla byn. sv > Långtbo som är belägen i mel" > Rädslan för en ny, hård, kall > och fasansfull. vinter förde dem to ner mot-dalen— bort mot kus-. ++. ten i södra Norrland där skeppet "låg som skulle föra dem till det . ” nyå, sköna landet, .. ft <> Men” vandringen. till ; kusten , t lersta . Norrlands '. fjälltrakter. - a "som tanken på att lämna” den bli öjligt att hinna fram till den dag då båten kastade loss På sin vandring "mötte de vin- tern, Och detta betydde att det : + nya landet, det land som man > i veckor, ja månader hade drömt - om, natt såväl som dag; blev et 3 helt annat land än man tänkt sej... Naturen, den store, starker : " och hänsynslöse regissören skötte F sin uppgift på sitt eget, omutliga :" Det var redan på försommaren > lilla karga fjällbyn väcktes, - ' Lasseson, skrivkarlen, stod bak= = ;" f . : Frosten har redan visat vad den om :idet ; hela.” Och" för ' honom hade man' förtroende, hans ord vägde tungt i Långtbo' lilla by. | ÖN med snöstorm” och kyla. besvärligt i: skrivväg, andra saker — som exempelvis nu den" här, (te eg över en sak: Det” här går inte länge till. Här kan vi inte stå "ut. År efter år sopade kölden « bort grödan, man fick svälta sej fram genom månader, Värst var >. Det finns ett annat land, ett Land med evig värme. Ett land där - ingen behöver lida nöd. Det lan- det är Amerika. Ni ser, den ena efter "den andra utvandrar dit. Varför skulle inte vi kunna göra detsamma, Där har vi möjlig- - "heter. Stora landområden kan vi ” komma över för lite eller ingen- . ting alls. Och en ny att stundal = > Detta slog an. Inte minst hos kvinnorna. Männen var lite mer tvek Men så tid kommer T kar... Vi kan inte stanna längre. ' En ganska kall, klar och solig dag samlades man utanför en. av stugorna. Då hade man under veckor inte talat om annat än det nya landet, Landet där kvin- norna skulle kunna. ha Pigor. Visst var det vemod i någras ögon denna dag. Nog kunde man också skönja stänk av ora I några blickar, Men de flesta gada «+ = NN Blott några få'blev kvar i byn. Ett par gamlingar, som inte - skulle orka med färden, några veknade också de. Man insåg att någon ändring måste det bli Då berättade Lasseson om sin bror: 0 et rat ” —Han reste iör två år sen Och han har skrivit. Titta här. Brevet var smutsigt, slitet och > bar spår efter många leriga, - ' såg ju bra ut, det, >" . Söndriga fingertoppar. ' Man tit- ” tade. Också de som inte kunde läsa tittade, Det, var ett brev . från Amerika. Man' nickade in- här : stämmande och sa att det — Det kan ni lita på, sa Las- | och grov, säker och myndig." — Ja... det här är kanske :. nånting att tänka på, sa männen. «Inte. bara när det gällde något ' boupp-' ; teckningar, testamenten och an- ; nat; "utan också när , det ' gällde ' Länge hade man varit klar : det med barnen. De fick somna kvällar. x SC RINRN Lasseson "gick från "den "ena i ungefär så här: — Vi går emot en ny vinter. mnar... titta på åkrarna, titta å potatisblasten hur den s hungriga i kalla, kulna :vinter-- ORKA "<< färden skulle ske på sensomma- . ren, Sista båten för året skulle: gården till den andra. Samman- -' » lagt var det tio, Lasseson sa .« — Det dröjer inte länge förrän vi har tillräckligt med jord. Bara ” vi nu kommer iväg, sa Lasseson. ”. Senare blir 'det kanske sämre. Nu är den rätta tiden, Titta vad min bror skriver. Han har jord - och kreatur, mer än han kunnat drömma ' om. Det: dröjer inte' kraftiga :: egendomar : allihop... Och då ska kvinnorna ha pigor. När Lasseson' sa det, då lyste ; kvinnornas ansikten upp. Skulle de få pigor också i, oj, oj. »Man bestämde -sig för 'att av- gå då. Lasseson skrev skrivelser och ordnade, De skulle ta sej ner till kusten. gående, och se- dem, vidare till det. nya landet.” Det arbetades och plan ades i gårdarna, Pla i » länge förrän vi har riktiga, bär "dan "skulle ett stort skepp föra ” iga till dem, som tvin; gades stanna för att sköta dem, Men det var avtalat att en gång: ja det skulle kanske inte dröja ' så länge förrän de senare kunde bryta upp och komma efter: ”- De flesta var alltså glada. Det var lite disigt när de skulle star- ta. Dimmor smög som skygga, underliga djur bort i dalen, Men . plötsligt bröt solen igenom. Den vällde ner över skogarna som en varm, guldglittrande flod, - «fortfarande om ten var lyckliga Alla bort mot det nya langet... Tiden saurnar på sit hiul. Så in Där de var unxeför + halvvägs, hördes inga skratt längre, inga slada rop De flesta gick nu böjda Naturen, . den nyckfulle, omutlige Tegissö- ren, hade förvandlat sej helt Vinden, den katta, fasansfulla vinden, bade tagit plats på rcc- nen, Och med den kom snön; Snöstorm... | Ingen av dem som nådde fram till kusten skulle någonsin glöm- ” ma dessa hemska dagar. Man frös, svalt. Vinden piskade som Å vansinne. Snön vräkte ner som - ville den dränka, begrava allt, - ... Men stolt, orubblig gick Las« seson i täten. Han berättade det nya, sköna landet. Han sa: ' ” — Vi måste vara uthålliga... . Alt: går - väl, Det dröjer inte länge förrän vi är framme. Och "jord ska vi ha, Massor med Jord. ende. Och han stod där, stor Äv Sven O. : B fore rt OA = "Det var Lasseson som kom menderade framåt. Och själv" gick han först, Med en stor, tung ' säck på ryggen, med stav i han- «den. Efter honom följde andra män, hårda, garvade män, som ville" säja. På bårar bar man olika ting som man ville”ha med : « till det nya landet. Sist gick. - "Och kreatur. Och alla kvinnorna ' ska ha pigor. ” : Men ibland hjälpte det inte med denna tröst. Ett. par av de "äldre. orkade inte längre. Man - tog dem" med till närmaste by, visste vad arbete och armod > en i det närmaste övergiven liten plats. : : sr Man begravde de båda åldrin- - garna där. Här stannade ut-= kvinnorna med sina barn. Och - vandrarna för övrigt till och vi-- alla " såg framåt, Någönstans + långt framme" låg det nya lan-- z "a det. Deras hjärtan var fyllda avis . drömmar." De lämnade : de Evå, > fallfärdiga' stugorna. De flesta av dem var hu igenbommade” , för alltid. Unga, gamla, medel ålders och barn. De äldre gick ” med taktfasta steg och" höstidliga .. miner. ' Barnen 'skrek' högt mot: skyn, "skrattade "och / siöng. "Fn ;; | ung: man « och? en ”ung kvinna, ; sonr I fiskarbafolkningen 7 hade ras all kimnat : öde för . vintern, Fyra. sras ansik- gick nära varann [FÅGEL vr Y lade ut några dagar, vilade ut i ett :par övergivna stugor, '. - Men när vinden stillnade fort- > Tysta, tårögda fortsatte de fär- "den mot det nya landet. |” Det var sent på hösten när de äntligen nådde. kusten, . Trötta, frusna, med värkande kroppar "slog 'de' läger på ett fiskeläge "I Ian låg ”zatle mån, man fick på sina stäls ” len: plumsa till knäna” I. snö, hade fun nings lime tfsr så — ue av de dlhe, ett av Dessa hade nmaturra krävt som betalning för denna Tesa mol ett annat land >> De festa bade bett ktart för sel att det inte kunde Ni Aleon Överresa detta år. De avdtra fick besked när de nv nidle kusten tjock och snötynged Så långt deras ögon kunde ve ut mol havet, ' " — Men det blir vir, sa Lene sön. Och nu kan vi använda de , här stugorna över vintera ., jag ska in tll befolkningen så snart det går, jag ska nog ordna med både arbete och med anmat.. > Till våren, sa kvinnor och män till varandra. Tilj våren J.S Men när det omsider blev vår, hade några nya, timrade stugor vuxit upp I en vik en len bit Mrån det egentliga fiskeiaget, Och samma vår hackades de töre , sta små åkertegarna Upp av Grunden var: lagd ' till en uten kolont... Den kallades Drom- viken, sö '— Ja, del kanske är bäst så här ändå, sa Lasscson, Han atklv hade under vintern förvmudtats till en böjd, grånad man. Bäxt ändå, sa han, Att vi blir här Och så blev det. De äldre föll så småningom undan, De unga ; tog wid. En del av dem blev fias kare, andra utvidgade slna åker. tegar, skaffade kreatur. | > : "Och Drömviken = denna de , krossade illusionernas, de vackra drömmarnas och den sega ute i ”hållighetens karga hemvist levde | upp under några år, blomstrade. Tills en' ny tid bröt in, En tid! då fabriker växte upp' här och" där efter kustlandet, ' Då drog, ' sel många därbt, Men linnu kan. man därute vid fiskoläget so rea» terna av: det som. för minnie' skorna” från Långtbo- lilla by, belägen nedanför fjällen, blev: ;det snya landets...” så mumore: "Junda 'än vad ”mon hade tänkt bo resm: tape te , : . (Copyright: REA) ' FELA . VIMSIGN vr VIKT BERTS BTR ANTIK BOKIA RR " LOKALNYHETERNA — "4 - TR SAD AMMA MA ANANAS ANNAN AMAAAAAMAAAN te ANAMMA. FIFVEFETTITESN LOKALA BILD RNA FINNS. I LAHOLMS TIDNING i AMADA. Fovyvyv? At
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.