Sa ” gon tid och andas litet sjöluft. Lördagen: den 18 juni 1960 "> LAHOLMS TIDNING >” — 9 Juli månad i miljonstaden vid Hudsonfloden är krävande het, asfalten på gatorna är i upplös- Ningstillstånd. Ett förfärligt virr- varr råder av automobilar, spår- vagnar, åkarkärror och luftba- hornas rasslande och ett kaos av nervösa människor, Man svettas, stönar, hoppas och tror på att en förändring i väderleken snart skall inträda, men himlen är molnfri och klar och något tec- ken till regn vill ej visa sig över denna kokande häxgryta. Man sover på hustaken, på badsträn- derna och i parkerna. I de un- derjordiska järnvägarna, där en trängsel är rådande som trotsar all beskrivning, ligger många avsvimmade i den intensiva vär- men. Ett rastlöst, jäktande liv, . hetsjakten efter dollarn. Jag längtar att få komma bort från denna dödande atmosfär för nå- en gäll hbornsignal i den tidiga morgontimmen. . Havanna är er mycket gam- mal stad och byggd i spansk stil Man tänker sig tillbakaflyt- tad åtskilliga århundraden i ti- den vid betraktandet av de ål- driga byggnaderna och arkitek- turen. Från gränderna strömmar en unken lukt en till mötes och uppför de branta backarna strä- var sig det ena oxekipaget efter det andra. Husen äro låga sällan högre än tvåvåningar, rena små- städsidyllen, dock finnes en stats del som är fullt modern och uppfyller alla fordringar på nu- tida komfort och elegans. En bred pampig autostrada löper spikrakt efter ' badplagen, : där Havannas ”upper ten” lögar sig i den salta böljan och acasionts spelsalar svänger sig rauletten nyckfullt runt sitt mål. Spanska talas här och endast den bildade 3 behärskar engelska språ- Besöket på rederiet var snart | överstökat, ct var endast några | ket. : få formaliteter som skulle ord-| Under en promenad i hamn- nas. Trampar så en vacker mån- | kvarteren stötte jag helt apropos dagsmorgon däcket på s/s Toloa, på en lustigkurre som på bruten "en engelsk båt, gående i frakt- |engelska i hövliga ordalag bad fart på Cuba, Panama och Costa | om en liten förstärkning i kas- Rica med -:last av bananer och |san. Överraskningen var stor då ananas samt även medförande jag kom underfund med att min Passagerare på rundtripp, till nyförvärvade vän var svensk, en « tropikerna, och åter. | > 3. ', tvättäkta" smålänning vars vag- Redan några mil ut till havs B2 stått någonstans i jönköpingss :sta landpermissionen var mean i = | lighet | En resa i tropiska farvatten , ett par skor. Jag var så illa tvungen att ta äran åt mig. Här var omåttligt varmt var- sätsiga frugan höll väl reda på sina små snedögda slitvargar, huru rena och snygga de voro och hur ordentligt och lydigt de skickade sig vid måltiderna så- väl som annars. ” Snart är vårt nästa stopp i sikte, Colon, som -: tillsammans med Christobal bildar inkörspor- ten till Panamakanalen. Vid för- sättningen var 'på det strängäste förbjuden att bada i öppna sjön, då efter ett dopp två eldare ett par resor tidigare spårlöst för- svunnit. Troligen hade de fallit offer för något av de hajstim som ofta visar sig här nere i de tropiska farvattnen Vi blevo i stället hänvisade att använda oss av ett badställe längre bort i en vik där det omgivits .av grov ståltråd räckande ända ner till sjöbottnen. Under den pågående ilastningen "av - bananerna äro negrerna försedda med ett slags skyddskläder, då i bananstocken ej så sällan döljer sig en av jor- dens allra giftigaste spindlar, ta- rantella. Ett bett av denna bety- der en säker död i de flesta fall, inför dess gift står läkekonsten i det närmaste maktlös, . oc I Under den fria middagstim- men strövar jag omkring litet varstans och hamnar till sist på en bänk där. en katolsk präs ej några större sevärdheter, 'hu- slagit sig ner tidigare. v sen gråa och fula saknande all . Prästen var iklädd den stora tillstymmelse till målarfärg. Ef-, svarta filthatten och bar å:äm- ter gatorna äro planterade pal- 'betets vägnar krusifixer hängan- mer, barnungar tumla om var- de: i: radbandet. : Snart började ändra i rännstenen och med ren- ett animerat samtal oss emellan. tillfälle att bese detta ingenjörs- konstens mästerverk, vid vars grävning i sumpiga, ohälsosam- ma trakter, tusentals människor fick sätta livet till i febrar och andra klimatsjukdomar. En förbindelselänk av mycket betydelsefullt slag mellan Atlan- tiska och Stilla Oceanerna. En färd runt Cap Horn som då nöd- tvunget tog månader, kan nu ef- ter kanalens tillkomst utföras på en tidrymd räknad i timmar. Fyrarna i inloppet såväl som ef- ter kanalen äro förseddan med Aga-ljus, ett talande bevis för vilka spår svenskt uppfinnar- snille och geni satt över hela jordklotet. Staden är liten och erbjuder börjar en förändring i väderle- trakten, en : : ken att göra sig kännbar, en tillerist av renaste upp, som en frisk vind blåser och luften är gång i seklets början i rök och sval och hälsosam; Nya krafter damm på” gamla Skillingary :ingjutes i'en dåsig lekamen och med van och stadig hand fyrat nu om någonsin är livet skönt 2V den tidens 'mörsare”, Han att leva. : . ..> -, hade vistatg här nere på Cuba Jag har 'på min lott att sköta I närmare tio år, hade jämte serveringen i fem hytter, hålla Pågra stallbröder byggt sig ett skeppsläkarens rum i propert litet wigwam i form av ett re- skick samt vara honom behjälp- | Parerat plåtskjul, "där de levde lig vid sjukvisitationerna. Lie-|ett lugnt och fridsamt liv cbe- utnant Colonel Sullivan var, ropande. av gnatiga hyresvärda, chefläkare vid Amerikanska ar- : tasslande skvallerkäringar,. höga mékrigsskolan i West Point. Han , hyror. och ' rökiga kakelugnar, använde sig av denna resa som fjärran från Nordens kalla vint- kombinerad nöjes- och rekrea- |år, 'l angenäm tropisk värme, tionstripp.: Hur som - helst! . här | Brödbekymren voro "ej heller så | . fanns fullt upp med arbete och stora" efter vad min sagesman - stårfirande ”” kontorsdamer; de berättade, : alltid var det någon båt som hade. något ätbart till övers. Och mycket riktigt, i kvällningen då manskapet på s/s Toloa var utspisat sände kocken ner en kittel soppa i sällskap med ett stort stycke sovel till ett gäng med vagabonds. därnere på det blev att ligga i som bara dén för att hinna med allting. Här resa New Yorks affärsmän "med stinnas. plånböcker,+ seme- flesta med de obligatoriskt horn- bågade, ett SkAdespelaresällskap från någon av teatrarna, och ti n ä r sist i avskild. förnämhet i en svit | kajen. Som något slags befäl el- av hytter, plus två kammajung- |ler anförare" tronar . min : vän frur en hyperelegant' filmdiva, smålänningen "i : hopen, hugger brunbränd. i sitt madonnaansik- | blixtsnabbt ett - köttstycke som te av Californiens sol; Ringarna ' han låter "sig' väl smaka, under enbart hon bar på sina välmani- det flottet banar 'sig väg ner för cuerade fingrar voro säkert vär- | den av ålder och smuts: lindrigt da en hel förmögenhet. Med ett | rena skjortlinningen, Hela det ord sagt: här var det inga fattig- |Zodmodiga ansiktet" skiner av lappar som voro ute och förlu- tillfredsställelse. Han gör stram stade sig. :. +. od honör' för kocken. som om den- Officerare "och ' däcksbesätt- | na minst vore en brigadgeneral "ändlösa slätter.” - ningen" var med endast få un- |och tackar i förbindliga ordalag dantag engelsmän och irländare, eldarepersonalen > > uteslutande: spanjörer 'och portugiser, i köket, resideradé greker med en frans- 'man som chefskock, "Co 54 2 Sandinavien' var representerat av en norsk! timmerman '”fra Drammen”. däcksstewarden ' kö- penhamnare en” kypare från - kungl. svenska huvudstaden samt undertecknad. I hytten bor vi ett tiotal och jag bekantar mig snart med: allesammans, Irländaren Tom och jag blev goda vänner. Trots ej fyllda" trettio var han helt gråhårig, ett dystert minne av de tre torpederingar han upp- levat under: världskrigets " fa- sansfulla dagar, Vid sidan av mig vilar et belgåre och längst borta i hörnet sover en skotte oskul- dens sömn. ”Pappa”, söm vi kal- lar en grånad yankee, berättar oss -histrier från vilda västern, närmast upplevelser på Texas Tidigt en morgon når vi Ha vånna, Cubas ' huvudstad. Jag för den goda maten. En'typ så humoristisk, att jag är säker om att själve Albert Engström skul- le gnuggat händerna vid åsynen av- denna kuriöse Nordens son. Men plikten kallar. Redan ef- ter några dagars uppehåll ånga vi åter ut under det allra vack- raste väder, Nu har vi fått nya passagerare + på 'mellandäcket. Mr Liu Yam, en japansk gent- leman, med taridgarnityr av' re- naste guld, hustru och ätteläggar anträdande den långa resan till Nippons och körsbärsblommor- nas - land, därborta i Fjärran Östern. Det var ' anmärknings- är det bedrövligt. En försökte övertala mig att bli del indiska; affärsmän har här; An försökte övertala mig att | cy ATT . . katolik och lät mig'förstå att jag a Säljes vasa ålar, 2 Faier för en lumpen dollarsedel kunde - or 0 dfå tillgift för alla begånga sned- bsterländek tillverkning. Fiden- | Prång och felaktigheter, för att de. poliser klädda i gula khaki- | point nytt liv lika oskyldig, uniformer och bredbrättade hat- själ « som ett nyfött gomsba i hölstret färdig att hastigt an-|”ö- ni at strandade, Kom Me vändas vid påfallande behöv, Ki- |, P3 eft annat ämne, geografien, neserna äro restauratörer och Det be roligt att höra vilket - a t begrepp denne lärde herre från en mindre ”sylta”. höres hade - 2 2 e om oss skandinaver. Han äl från ett fruktansvärt falskt, trodde att vi i stil med grönlän- Så snart lasten är intagen hö- aren och övriga innebyggare i A e ar a regionerna" bodde i oa bonar de ånyo väg Jå dut | snöhyddok, sköt isbjörnar, klub- blåa havet. Luften är ljum och bade valrossa r och harpuherade ren och 'på däcket, där vi nu| ga existensnoiloher OO örn Le snalå nå a : existensmöjlighet. Jag hade flyttat ot dra = ngattivalj, SN ett svårt arbete med att förklara traktande den toopiska stjärn |I3NE förhållandet då han hade klara himmeln "med Sydkorsets mycket svårt att y ttrycka” sig på dominerande tecknin g. - Endast den engelska han var mäktig, då båtsmannen 'vid rodret stör. mig domar 1 Het, ar började närt i mina funderingar Men nu kom- ma si fyra, avgångstimmen, det mer stockholmskyparen, vi. rö. blev att ta et hasti t avsked av ker en cigarett, talar om ett.Sve- | ,mm tillfälliga” bekantskap. — Vi mö Re Uta rt grän | Skalade tass och Jag följdes av tt vid a tidig ti Tr iN-fOrddet säkert ärligt menade ”Good i selen en Udig imme åter:vara luck” från den centralamerikan- > Det hade börjat mörkna då ske prästmann SA rÄB mr vi bli lotsade in till sista etappen . All last är intagen ån gvisslan ot lltånd akt lämna bä ej, S2ANen barska komman. Nammades ska pl rmande dag. ket. .En negertrio med luta och re I locka r jag bestor-|sitarrer stämma upp en avskeds- mad med böner av ett par ne- a - se s 2 - serenad och mina svarta kvinns gresser om tvål och tändstickor. sedan följande dag sjunger i fal- Vad var att göra om ej att för- 2 - : Å dh söka beveka. chefsstewardens ng mn ringförssdda bor hårda, kalla sjömanshjärta OM i nen. Lotsen lotsar oss ut, men dessa småsaker som” härnere fJämnar oss snart i en medföljan- räknas som dyrgripar. Man.är de motorbåt. TA . nu en gång så ohjälpligt svag Vädret är & Da - 3 : ; -« Vädret är även nu det allra för” kvinnan. Deras ; tacksamhet härligaste. Passagerarna äro roa- saknade gränser då jag litet till Ide av” några tumlare, vilka -be- var och en kunde. förära dessa möda sig att st ik app med åtråvärda ting, De dansade sitt båten, vilken de följer i timmar hemlands vilda danser i Pur för- I under muntra krumsprång. Ett tjusning och lät mig på neger- stim flygfiskar skimrar som sil- värt att se hur'den lilla under-' språk och gester förstå att un- ver i solen medan fiskmåsarna dertecknad var den största he- klagande ” kretsar högt kring dersprick som någonsin trampat masttopparna. - På - Mexikanska i - golfen blåser det upp litet. men - "LÅNG ÄR DAGEN - ENSLIG ÄR STIGEN JAG GÅR, | "" BITTER ÄR NATTEN DEN VÄTA -- anser mig inte. vara mögen att » rätt kunna skildra denna tavla! av obeskrivlig skönhet som nu upprullas för vår anblick, Det var en saga ur ”Tusen och en matt”, ett hav i blåaste blått, en molnfri himmel, palmskogar, vid stränderna, där 'infödingarna' sjungande makligt paddlade sina” kanoter. Vid inloppet passeras Morro Castle, en fästning för. länge sedan nerlagd, från vars torn den cubanska flaggan flad- drar för den lädta brisen. I Republiken är formellt själv- ständig efter spansk-amerikan- ska krigets slut och styres äv en president vald av folktt, men står under Förenta Staternas över- höghet. "Amerika har. även 'en flottstation härnere, De grå ka- . sernetablissementen ligger högt 2 liksom uppklättrade på en bergs- ” SVAR ÄR STIGEN " NÄR VI SAKNAR ' SOM FÅR MITT HJÄRTA ATT GRÅTA! i NATTEN ÄR MÖRK OCH GRÄ INGEN STJÄRNA BLÄNKER PÅ." Co Ci lv . DEN STIG JAG VANDRAR OCH FRYSER, + .. INGEN MÅNE PÅ HIMMELEN LYSER. STILLA EN TRÄDKRONA SUSAR JEN VINDIL SJÖVATTNET KRUSAR. ' ETT LÖV MOT JORDEN SES DALA . RAKT GENM NATTEN DEN SVALA. "DIMMAN STAR VIT OCH TÄT DÄR SPINDELFAR LAGT SITT NÄT. | ÄR FUKTIGT VÅT : LIKT KINDEN FÅRAD AV, GRÄT. GENOM VÅR ENSLIGA DAL. |: LÄNG ÄR VÄGEN. ATT VANDRA or > . Gustaf Lövqvist. Sn några timmar senare hår det åter mojnat. ' Ej en ;vidkåre 'krusar havets -spegelblanka ; yta. Om några dagar går vi så nära Flo- ridas kust att hela landskapet tydligt kan urskiljas, seglar tätt :« | förbi de stora badorterna Miami - "|! och' Palm' Beach, med sina 'pa- ; latsliknande hotell, miljonärs- slott och fina badpublik: Det'rika | Amerika som Toar sig. Lyckliga ostar ägande massor av det av oss eftertraktade röda guldet fö- ra här ett bekymmerslöst, fast- än ändock andefattigt, ett lättje- fullt blaserat liv. Fv 05 7 Stål-, olje- 'och asbestkungar i brokig omväxling med mindre fagra damer ur den fattigare so> cieten, vilkas högsta lycka är att a . "Il med ett stormrikt” och fromt | maskulin få segla in i den äkten- skapliga hamnen. soon + Men vi låter reflektionerna va- ra och fortsätter färden. Nu ur- skiljes det bergiga Pennsylvanias kust och fyrtornet skymtar snart vid Sandy Hook, så vi är med- metna om att endast någon tim- me återstår av resan. Sida vid sida går vi med stora oceahånga- re av olika nationer och världs- OCH SVÅR | N OCH SMAL kam .och från. ett. sådant -ljuder ! en nd delar, fullastade med. människor, VIKTOR LEJON Forts. För resten det, att kanalgrävarna var för- p härdade marodörer, som stal "lamm och snarade hönor, när de för ett bad skulle vara av nöden. kom åt; det kom så många kla- i Fader vår framlänges — att han Jag fick emellertid höra att be--82mål från gårdarna, att rytt- mästaren en söndagsmorgon höll jen ”formlig straffpredikan från hästryggen; han började helt det allmänna bästa, kärleken till nästan och upplysningens fruk- ter, men han slutade i basen med en ' hotfull förklaring; att han skulle knyta upp svansen på dem, om de inte höll rättnin- gen skarpt -— ty han var både filantrop och gammal husar. Kanalbävrarna tittade ned i marken och 'svalde och visade många tecken till rörelse, och den äldste av dem utbringade ett leve för vår älskade greve — det hade varit bruk så i Mo- milt och fogligt med att tala om! gon svor han på, att ringen hade påstods varit hedningar, ty de hade ätit sta ”UPp Oblaterna och tömt natt- | vardsvinet. Antonius blev till- spord om han kunde läsa upp kunde det baklänges ville ingen sätta i fråga. Men så långt tålte inte eng den fridsamme Antoni- us kallt stål, Med flammande ö- t han fått av sin mor, och hon ha- de burit den i trettio år — he- derligt förvärvad var den också .ty hon hade fått den i gåva av jen stor och berömd man, som för länge sedan brukat komma På besök hos en greve på Dö- mestorp — ”men om allt det vet ni ingenting, för ni har inte bott på Hallandsåsen så länge som jag och mitt folk, vi hör hemma 'här, men ni är utsocknes invan- drare, och ingen skall sörja när ni är borta igen”; Med de orden tala —: men sedan "hurraropen bitna kumpanerna i-.all stillhet vid ett övergivet sandtag i Ni- sta en gris på en gärdsgårdsstör; de påstod att det'var ett vild- svin, som de funnit skadeskju- tet och vars plågor de av barm- härtighet velat förkorta. .. - "Det förekom också endel lö- så fåglar i. arbetsstyrkan, : gård. farihandlare, som blivit av med lagret vid en kalabalik på en marknad, urspårade gesäller och utsvultna tiggare, som inte stan- nade kvar längre. äns tills do fått en smula kött på "revbenen, och några - bland . dem <var av det mörkhyade folket," som sins- emellan bytte” ord på en obe- griplig rotvälska, Ett par hade hemma strax i närheten, i de askgrå .. kojorna "vid Brärnalt- slätt och på randen av den'stod- ra öde Älle mosse eller i back- stugorna vid Simontorp; där ha- de tattarna. alltid haft sina till- håll, och därifrån kom nattmän- nen märraflängarna «till byarna runtomkring ' i nejden. ' En av dem hette Antonius; hans hår var så svart, att det stötte i blått men det :var: inte lockigt, uan rakt och stripigt, hans ansikte med den långa fina, näsan och de, mjuka sammetsbruna ögonen hade ett slags stilla värdighet, och på vänstra långfingret bar han en bred kopparring med en grön sten. Han talade lika ren svenska som någon” annan från stugorna' i Simontorp, fast han var : tystlåten av sig; men. när någon av tattarna viskade till honom på det främmande språ- ket . nickade "han god mening. Från första dagen hade han när- mat sig Viktor i all vänskaplig- het, och de kom att ligga vid si. dan om varandra i ett av de lå- ga soldattälten. Antonius visade platsen var, och täckte yttersi-' dan av tältet med 'grästorvor. för att hålla vinden" borta; han lå- nade honom en buldansäck, som fylld med halm blev 'en förträff- lig madrass, öch han lärde den oerfarne att aldrig röra vid tält- duken, ty då slog vattnet igenom under. regniga nätter; Viktors misstro mot den mörkhyade för svann snart; Antonius: var inte någon ihärdig arbetare, och han var skickligast i att visa andra hur saken lämpligen borde :be- drivas, men varken 'i ord eller handling gjorde han sig skyldig till något tvetydigt. Stallbröder- na i tätet kunde likväl inte låta bli : att ge honom :stickord, för hans mörka hy och för hästtag- let 'han hade i stället för: hår; de: antydde "att hän levde av hästkött och bockister och kas- tade' fram "gissningar om vem som kunde vara rätte ägaren till hans -tillhörigheter. ” Ringen på han vänstra hand menade de va- ra stulen är en uppbruten grav i Voxtorps kyrka — den hade verkligen ' blivit." hemsökt av nattliga ' rövare, "som -måste ha - : , förhoppningsfulla, endast” vän- tande på att ceremonierna på det så beryktade Ellis Island är över, så att de få pröva sina vingar till flykt i kampen för brödet i främmande land hos Uncle Sam. Frihetsgudinnan sträcker, stolt sin fackla mot höjden, De cfant- liga stenkolosser:som. upprullas för vår anblick är skyskraporna. Vi är framme vid den .stad som gör anspråk på att kalla sig värl- dens största och förtöjer i Batte- ry Parks närhet. Nu följer be- talning och slutmönstring, man tar avsked av kamraterna och det kända befälet, gör stor toa- lett, stegar ner för landgången för att åter vara i den stora mil. jonstaden i Nya världen a i. — Thure Hedström. s NYFSEESTYYTTTN förklingat, . samlades de väder-: dingstorp,' där de höll på att ro- ” Viktor, var den' torraste bädd- gick Antonius sin" väg; och den nanna ue - Fredrik Böök UU eu natten blev hans plats tom i täl- tet. " : : . Så fort han gått, höjde Viktor sin”stämma, ”Visserligen är jag den ' sist komne, men jag säger likväl min mening. Jag har inte dragit tattaren in i detta tältet, men: har han "en gång blivit släppt in, och har han varken vållat skam eller skada, så tyc- ker jag att han skall behandlas som en kamrat och inte som en skabbig hund eller en tjuvstryk. Håller nt inte käft framdeles, så vill jag' hellre” ligga : under en buske, och är det någon som in« te tålt höra vad jag sagt, så kan jag gå med honom ut på backen så gör vi upp tvärt ' Jävlar a- hamma, "”De sista orden lade Viktor till för att liksom runda av det hela; sanningen att säga hade han. aldrig. brukat en' ed förren an GON Inne i tältskymningen : rådde en spännande” tystnad, men till slut. upphov. sig en -grov röst: gången!” Det var stenhugga- ren från Harplinge; han var för mer än de andra, ty han hade i ackord på att göra avvisare och , broräcken med stenkulor, och . han var den ende i tältlaget, som alldeles bevisligen var starkare än Viktor.. Han hade långsamt rest sig upp på ena armbågen, "Vad tycker ni, pojkar? Skall vi ge honom en minnesbeta — det finng en svacka i vägen som - han kan få fylla opp? Eller skall vi låta udda vara jämnt? Eller skall vi be tattaren och repslo- garen om förlåtelse och tacka för nådigt straff — det fick man göra på Varbergs fästning, och kyssa kommendanten på näven, medan han höll läderkantschun och innan man fått upp byxor- na igen.” :Det blev skratt och stoj. Men Viktor stod envis kvar vid tältdörren, han var inte 1 lynne att höra på historier. ”Vad väntar du på, gröngöling?” ro- pade till slut stenhuggaren, "Jag väntar på om det är någon här' som har lust att gå med mig ut på backen, för jag står vid vad jag sagt, och jag är färdig”, sva- rade ' Viktor; nu var han arg. ”För en vändning skall här bli”, fogade han till. — ”Jag tror hög- färdsdjävulen har fått klorna i dig! Hur fanken kan du veta att vi inte slår oss tillsammans och ger dig ett kok stryk utan alla krumbukter?'" iVYDär ljög du, stenhuggare”, gav Viktor till svar, ”Visst har ni varit smut= siga i truten, men Inte är det sådana skojare som jag varit i lag med, En i sänder, kom' an, Stenhuggaren satte sig upp på sin bädd. ”Nu skall jag ge dig ett gott råd,' repslagare! Lögg lig ner och sov! Jag behöver Ini- te piska upp dig, för du har in= get ont gjort, och tattaren har jag inget otalt med, och här finns ingen som 'tror att jag är rädd för dig, Men nu ser jag, att du är en sådan där rättfärdig djä- . vul,. och vänjer du, dig inte av ' med det, så blir det en dag din olycka, Det kan jag säga dig som - om jag vore din far. Dra nu åt helvete och låt oss sova i frid, amen.” Och därmed blev. det " tyst i: tältet,- även” Viktor lade + sig ner, Pets Forts. ”Jag tror min själ tuppkycklin- gen har Börjat gala." Det: gick inte så krulligt föratt vara för- Prenumerera på LT : men förlorar sin' själ”? Ha vi väl riktigt gjort klart för oss, vad dessa Jesu ord innebära? Vi ha : Vad hjälper det en människa, om". hon vinner ' hela , världen, ' , STANKAR: nat og i Av komminister Sven Hjort, Hel. Trefaldighets församling, Uppe sant, Den som endast lever för . "sig själv 'och' denna" världen; ' | blir en krympling i andligt av> ; seende, Han kommer att stå. där "en dag och med" förfäran. säga oftå hört dem och uttalat dem, | till sig själv: ”Du dåre, du har ' men frågan är, om vi också i) samlat . mycket, ' men -.du har sanning sökt att i levande livet! glömt din själ. Du är den fatti- omsätta , deras: djupa innebörd! gaste stackare på jorden”, —/« Det är här fråga om ingenting] Att glömma sig själv är ingen' mindre än ' en revolution : inom = lätt sak för. oss' människor, Det det: mänskliga" livets område, 'I "är väl tvärtom" den" svåraste dessa få ord rymmes 'hela den :konst, vi ha att lära oss.' Detta nya värdering, som Jesus fört in ' förmår ingen utom i Jesi Iraft, bland människor och" deras be-| Den som mister sitt liv för Jesu tingelser'" Det ' är, människosjä- skull, för. tt liv i kärlek, han lens. oändliga ” värde gentemot | växer i sin ande. Hans själ får allt. våd i världen gives av yttre näring och nya krafter, Det för-" ” ting. Dej "på 'samma "gång underliga är att en sådan män- uppgörelsen "med ; hedendomens - niskä blir glad och lycklig, vore syn på människan, där snilleti hon ock i största yttre nöd. Hon och den' utomordentliga presta-! blir dessutom till välsignelse för tionsförmågan . visst. voro - högt andra. Hon för liv med sig, ty skattade, men där stackaren var hön visar att Herren Kristus le- mindre värd än ett dastdjur. Jes, ver. sill no Abyss sus ' har lärt ;-oss : något nytt.| I vårt möderna samhälle med Egentligen är denna syn endast dess krav på respekt för männi-' en sida i hela Jesu nya, stora] skovärdet håller" det på att gå budskap, . budskapet om' riket, ! likasom i hednatider, Man gjor- som icke är av: denna världen. | de gott i att besinna sig på, vart Det är icke snillen och stackare, det sanna människovärdet be- men ” människosjälar, som - äro står, nämligen att vi äro andliga skapade till Guds avbild. Jesu varelser med själ, som har hem- budskap bringar den stora för-' ortsrätt i Guds rike. Nu år det dju en fördj 4 givning kunde förstå. Kristi lag, som var evangelium, den blev på samma gång domen över all mänsklig lag, därför att den var Guds' outgrundliga kärleks lag. Det stora och betydelsefulla är icke att en ny lära förkunnats bland oss, men' att Jesus själv med hela sitt liv har levat in i detta nya i världen. Han har vi- sat, vari livets sanna värde be- står. Icke att draga sig undan och söka rädda så mycket som möjligt av sig själv och åt sig själv. Nej, allt måste ges i kär- lekens tjänst. Endast i det stora utgivandet” kan ' det liv levas, varav själen näres och växer. För den ytlige kan det synas motsägelsefullt, "men den som har sett litet "äv livets allvar, som ' sena tiders fruktansvärda hets icke ens de fromma i Jesu om- ; och jäkt,, som är faran, Vi har på något sätt tappat bort oss själva. Vi ha svårt att: behålla det fasta fotfästet. Vi ärd icke endast själlösa kuggar'i världens tekniska maskineri, som nu firar sina triumfer, Vår' själ kvider efter stillhet och ro, samling in- för sin Herre och Mästare. Gud give oss öppnade ögon” till att verkligen se faran. De gamle ta- ' lade om själaspis. Vi ha måhän- da ibland skämtat med detta ord. Vi må ické så göra. Då visste vad 'det betydde. Det vore gott om även wl'förstodo det. Ett återstår oss nu som , alltid. Se . på Jesus, stanha på nytt i allvar - inför. hans ord, och låt -honom få tala till dig i den själs inner- sta. Han allena kan lära dig, va- vet av-egen erfarenhet att det är [ ' we FYEYTTYS ri'det sanna livet består. : Text: Matt. 16: 24—27. . 4 SANDMAN DANA " YYYYYYYYYTYYFPEYFTTIET PF YTYYPYFVYTTYTT ET FFEY YYYYTYYTTTTYTETFT YTV YYFYVYVEYYYTPFIYTTYtYTYrerYYTYYTTYTtTYYTYTTYTYTY SETT TT OITEYYTYTYYY Ir YT TY VEFYYYYETTETYT TT YTTTY rrvYvT tr a BANAADAMAA. FETTESN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.