» att. vänja -mig”. Han skrattade. ” ändå vill använda i sin tjänst. : köpte brädlassen av oss och Iov- J I varje fall satt nu de båda fullt, - ske presentera... Jag är-inspek-imed sig åt den fattige, så skola : "Och så skall det ske, att på | och . koppärriga uppasserskan. te oss pengar och en sup?” ; herrarna sent på kvällen i syd-]' ”Bagatell”, , svarade han sedan tör Hubbard, och er unge vänlyi: kristna förbarma oss över den väg där det sades till dem: | Hon hade granskat honom noga Forts. Å amerikanens rokokosalong, läpp-, nonchalant. "På "gräsmattan | med det stora arvet är polis- hedningarna. Men vi skola även ”I ären icke mitt folk” där 'skola | och frågat honom om han ville jade på en fin gammal konjak, I utanför huset ligger er hatt och | sergeant Kelly.” : missionera ' "bland." kulturellt de kallas ”den levande Gudens ha .en Stenborgare, men han| . . drack glödhet mocka och rökte.. överrock, som ni lagt ifrån er, Sydamerikanen tuggade på högstående. och på. sitt sätt barn! hade skakat på huvudet, ty han| > så 'sent du kommer hem! ”Om en stund ska jag visa er innan ni producerade er' som underläppen, och hans ”blickldjupt religiösa" hedningar?” Ja," sönder visste inte "ens" öm” det vår vått | .— Ja, jag hade glömt min kloc- min juvelsamling”,- sade husets fasadklättrare, fönsterrutan där |irrade omkring i rummet. Men |det skola vi. Utan Bibeln kan; Amen. Ls eller torrt; för säkerhets skull ka. fJamåt tättattden frägade ig cr herre plötsligt. ”Den är inte så är krossad utifrån, och här står [det fanns tydligen ingen rädd-licke någon människa komma i Rom. 9: 24-26. |fhade han tagit upp en av delna, han svarade var hon. halv a stor som -Vansittarts, men i stäl-.ini' tagen på. bar gärning.- Och. ning. . fram. till Kristus. och utan .Kri- | riksdaler, som han fått för sistatolv ss i ä - - - sor for oa 7 - - honom ägna sig”åt något annat Lördagen den & 9 juli 1960. TTYT Yr tr Yr YT YT T Ern YrveervYvtr ove YYTTTTYY TT TPI TYYYEFFITYTTTYTETTT TT TY ” "LAHOLMS TIDNING ”vvereYrYertYrreTereTE TOYO T YT PETTY TY YTTYVTYTYTFYTY TTT YT YT ”Om vi skulle ta moccan och havannan i salongen” sade José Carrasco och reste sig, ”Ett till hälften avdukat bord gör alltid trist intryck”, ”Ert bord, senor Carrasco, kan aldrig se tråldigt' ut”, svarade Victor Keith artigt och kastade en sista beundrande blick på det tunga renässansbordet, vars glänsande "skiva pryddes av och underbart vackra blommor. blixtrande 'kristall, utsökt silver Sedan ' följde han husets herre in i ett litet rum, helt möblerat i rokoko och med fina gamla gobelänger på väggarna. ”Ni trivs i alla fall i Miami, «mr Keith”, anmärkte José Car- rasco, då de slagit sig ner vid ett litet runt bord. Han var en slutet. av de femtio, med ett ytterst. korrekt klädd herre i smalt aristokratiskt ansikte och » klädsamma "små mustascher. . : Den ' tilltalade log.” Han hade ett friskt och ungdomlagt ut- seende, som förrådde den pas- sionerade "sportsnannen,. Ändå hade hittills ingen i Miami sett än baren, spelsalen | och. dans- salongen, Naturligtvis trivs jag” "vo sva rade - han; : ”Det' är ju första gången” i mitt liv, som jag i haft tillfälle att lata mig så här. Jag kan ännu” inte riktigt fatta att det är 'sant att: jag, som hittills warit. en' slav:i New Orks city, plötsligt blivit”. — åt oss säga smått välsttue s ”Hm ja”. José Carrasco räckte " framsilverskrinet. med , cigarrer- "Ina, Det hade varit. ogrannlaga att fråga, på vad sätt hans gäst plötsligt blivit i stånd att föra det liv, som han nu förde; Livet på Miamäs' flottaste hotell bru- kade gräva” ganska. djupa hål husets herre "leende. raritet. Ni är en av de första som - får se den, för sanningen att säga, så har jag mina skäl för 'världen!” - ”Buddhas öga?” - :”Just det”, log .sydamerika- nen. ””Inte Gautama Buddhas eget förstås, men ett som suttit i De tusen mindarnas tempel i smaragd, en natt för tio år.se- dan för att efter många skiftan- de öden hamna. hos en fuve- lerare i Newyork. Av honom: köpte jag stenen för 'en rund-. lig summa, men jag har sedan dess varit tvungen att hålla sa- ken hemlig. Det finns . många indier här i landet, och om det bley. bekant att ”Buddhas öga” fanns .i min ägo, så skulle jag inte. kunna känna mig Mgn en minut.” sie - ”Jag . känner mig "verkligen smickrad över det förtroende ni visar mig”, sade Victor Keith och bugade sig lätt. PJag har inte: för . ingenting . levat i snart sextio år” > Svarade ”Jag vet, bur en ärlig människa ser: utv! "gjordes en” inbjudande gest mot en av. dörrarna, och Victor-' Keith reste sig - genast. En stund senare. stod'de framför ett bastant kassaskåp, i: > "Att öppna det här förefaller ganska lätt”, förklarade José Carrasco med" en : handrörelse mot ' det; kraftiga . handtaget ovanför låset. ”Men om en in- sväret att ta itu med det, här på" vanligt sätt, så” skulle, han bli "besviken, ” Bakom: det här i plånboken. Men han förmoda- de att Victor ' Keith som så många "andra fått sina: pengar | genom, en. . lyckad .spelulati Fast om man såg på mannens troskyldiga . ansikte, hade . man svårt "att sätta det i samband - --nved: lyckade”: affärstratisaktione " Sådana fordrade en ganska stor portion intelligens, intelligens i stil med hans egen. ”Fortuna har så « att säga vid- rört mig med sina guldfingrar”, log Victor Keith' lyckligt, me- dan "hat snoppade cigarren. ”Jag medger att det i början kändes litet . konstigt att plötsligt ha "blivit ägare till en halv miljon dollar, :men nu. håller jag på ”Egentligen är det ju dråpligt”, fortsatte han. ”En kusin till min mor, ” som i. jag inte ens hört namnet: på, dör. utan närmare släktingar; och jag. får. allt som hon äger och har, utan att på minsta sätt ha' gjort: mig för- tjänt av det!” . José Carrascos blick hade fått något spänt "över sig, då- hans "gäst nämnt » den . summa : han "ärvt, Nu: anmärkte : sydameri- karien med ett förbindligt Jeen- ting på denna: jorden: — Men här kommer ' äntligen ' kaffet”, avbröt han sig, då den -livré- klädde betjänten steg in i rum- met, bärande en silverbricka, på vilken det stod en mocka- servis av äkta 'sévr Medan det doftande käktet äl des i de små nätta kopparna, let innehåller den en verklig 2 / att. hålla ”Buddhas öga” dolt i den berömda statyn, som står. k Madras. Därifrån försvann ste- '& nen, en stor, underbart vacker . 'brottstjuv skulle göra sig be-]|" låset finns nämligen. Ingenting. Däremot. . i ons FANN NOVELL av Phlip Norton” «NNK Han pekade på en' liten för djupning i kassaskåpets högra sidovägg och fortsatte: ””Om man petar med en:van- lig blygrtspenna i det här hålet, så öppnas en liten lucka i den här väggen. Det är bakom den- nay: juvelskrinet befinner sig. — Om det roar er, kan ni försöka öppna kassaskåpet på det wvan- liga 'sättet”,. tillade han' och drog mur västfickan upp en nyc- kel, som han räckte till sin gäst. Men. jag håller tio mot ett" att ni inte lyckas, Skrattande » tog den . andre emot nydkeln, stack den i låset och vred om. ”Vad.: var han; ”Det” var bara > ett” litet foto- grafi,' som 'kassaskåpet "tillåtit sig att ta av: er”, svarade José Carrasco med ett ironiskt. leen- de, "samtidigt som han drog. upp en pistol ur fickan. ”Var wänlig och lägg ifrån er "cigarretten” tillade han' befallande. . . Den, andre - lydde Hförvirrad. ”Men jag förstår inte. .:. Vad är meningen med tdet här ” det?? framstötte "sög Victor Keith, förnöjt på sin cigarr, Han hade gjort sydame- rikanens bekantskap på en pri | vat spelklubb, - där han "under en'paus i baren. kommit . att ägna 'er- mina ' juveler, och jag sedlar. > :”Behövs det. verkligen. några örklaringar?” svarade José Car- rasco. högdraget.” ”Jag har fun- nit er här, i färd med att till- - BUDDHAS OGA 8 be över Enappast förklara . Jag att. det inte längre” finns några spår kvar av vår angenäma tilla "Victor - Ketth nickade. : + "Jag förstår”, sade han, ”Det här är nog en nätt liten ' affär. Fast jag förstår inte riktigt me- ningen med 'det fotograferande kassaskåpet.” - ”Det är för polisens ekull. När de ser ert förvånade ansikte så sätter deutan vidare tro till min berättelse öm att jag över- raskat er. Men nu ska vi inte : prata mer, för jag "tänker: lägga mig. Hur will ni ha det mr Keith? Polisanmälan 'eller - hm — privat uppgörelse?” ” ..Den., andre suckade, :- SG ”Jag får wäl bita i äpplet”, sade han. MF jag har | - ingen lust att. " Utmärkt!” inföll - José Car- rasco belåtet. ”Då ska vi genast göra i ordning det lilla pappe- ret. Och senast klockan fem i morgon eftermiddag möts vi på Ritz ' Tower" för att--göra upp saken — som det heter. Ni fin ner mig i baren.” : Det var. ganska stilla i Titz Tower," tvotellets bar, då senor fann sig. Bakom disken ' ordnade bartendern sina flaskor, och vid ett ' ensamt bord satt en herre me den manhattancocktail fram- för sig. Det war Victor Keith. "När han" fick syn" på :syda- merikanen, vilken" var "korrekt klädd som "vanligt och med en nejlika i knapphålet” mutan större brådska gick "över ' den. tjocka mattan, vinkade han med han- den. : . "Där: är ni”, sade han, då José Carrasco- hunnit fram till hans bord. ”Ni är punktlig.” ' I "Har. n£ pengarna?” "frågade den andre utan:att fästa sig vid Victor Keiths ord'och' slog sig sedan ner vid bordet. - ”Naturligtvis, 'Och ni bar för- stås” papperet, och filmen / med er?" . José: Carrasco "nickade och drog sedan upp sin plånbok. . ; Några: sekunder senare blev ett fotografiskt negativ och. ett brevark ulbylta mot en packe Medan sydamerikanen sitta bredvid” senor. Carrasco,'är besluten att överlämna er till räknade pengarna, brände Vic- vilken ».inom parentes . ansågs vara mycket rik, De hade kom- mit .i samspråk, och när spell klubben stängts, hade sydam -| rikanen bjudit honom hem till sig på en' sen supé. José ÖCar-! rasco ägde en mycket elegant villa i .närheten av en park. ' Han var ogift och levde 'täm- ligen tillbakadraget. Endast ål. och då såg man honom på nå- gon spelklubb eller i baren till . ett av. de stora hotellen. Vad som kunnat. föranleda honom att så hastigt bekanta sig med . en betydligt yngre man, vars | hela levnadssätt förrådde upp- komlingen, var svårt: att säga. Polisen, såvida" ni inte' ton, ”Såvida ni inte undertecknar ett Papper, på vilket ni förplik- ;tar er att utbetala frundra tusen dollar. till mig, inom stjugofyra): timmar!” . Sydamerikanens : röst lät lugn och behärskad. "Victor Keith. kastade en blick På pistolen, som var riktad mot honom, >. | PJaså 8, "sade han' mellan tän- derna, ”en Ny sorts utpressning! Men ffår jag fråga, hur ni vill bevisa att jag brutit mig in här?” I Sydamerikanen skrattade hån- I : Vad?” Frågan ställdes å i skarp, tor Keith upp filmnegativet "och röv papperet i bitar. ” . ”Hunda 'tusen ' det ”stämmer” ; sade José Carrosco belåtet och stoppode sedelbunten i fickan. ”Då är vi alltså kvitt.” : ”Inte riktigt än, senor”, hör- des ögonblicket därpå en röst bakom honom. Han vände sig hastigt om "och fick syn på en reslig herre, som nu sköt'ka- wvajen åt sidan och visade en polisbricka. | »”Vad — är — meningen?” stammade -'sydamerikanen. ”Meningen är den att ni är fast, senar Carrosco”, svarade den: andre. ”Men jag skall kan- José Carrasco vid femtiden' in-' ”Ni bar ler: ganska” skickligt åt”, fortfor "inspektören; ”Sä- kerligen har. ni hunnit pressa ut..pengar :av en hel del folk, innan ni mötte Lionel Ward. Då började er otur. Han mar änte slälvt:.. med . miljonären . James Ward, och han kunde inte skaf- fa pengarna, I stället ”under- rättade han oss, och vi gav ho- nom > rådet ' att lämna. Palm Beach på en tid. Under tiden höll: wi ögonen på. e ni etablerat er';här: skickade vi sergeant" "Kelly som lockhbete, - Och ni selok s snällt i fällan : : . VIKTOR LEJON | Forts. Viktor skönjde snart, samma smala rena ansikte, sam- - ma långa ben och samma runda höfter, och på en av bilderna kände han igen de röda tofflor- ' na med uppåtsvängda spetsar ; och tofsar, sådana de låg i skri-'! net. ”Det är mor”, förklarade |j Julia, ”hon blev ofta avbildad av en stor tjock man, som förr i kom på Dömestorp och som var talar om det? Stanna hos mig, så fet att han ”ustade för vart: steg 'han tog, och likväl kom han i sällskap med greven ända ut till vårt hus — så du skall inte tro, att inte här varit fina- re folk än 'en ”repslagargesäll! Det var han som, gav mor rin- gen Antonius bär på sitt finger, och som de dumma knektarna Jat han att han någonsin varit att det liknade Julia, det var nyfiken, att han gått upp på lof- ;tet, att han öppnat kistan, att han ' vecklat upp linnetrasan. Men det kunde inte göras o- "gjort. Julia hade fallit på knä, som om . hon träffats av att slag. ”Går du din väg, Viktor, kom- mer du aldrig igen? Du går väl inte till Rugereds prästgård och jag skall lämna skedarna till- baka, de skall ligga en morgon i deras fönsterkarm, ingen skall "märka det, Det var inte jag som tog dem, det var 'Antonius. Stanna hos mig, du får göra med mig vad du vill, jag skall dansa för dig "som mor dansade för veckan vid vägbygget, och lagt framför sig på bottnen av den tomma öltunnan, som brukades till bord framför hållstugan. På höger hand hade Viktor åsen, där blirkarna flätade in: gula . strimmor bland de. röda och kopparfärgade ”bokarna; då och . då hördes ett dovt sprängskott borta från: klyftorna, där rytt- mästaren ledde bataljen. Viktor räknade ut heden ' låg med Antonius” och Julias hus och undrade, vad tat- tarsyskonen nu tog sig till. gentligen var de snälla mot mig, sade han för sig själv, och. vid tanken på Julia blev han vek. Helst föreställde han sig henne sådan hon låg och sov, ty 'då var "i vilken riktning E- hon bara vacker, 'aildeles påstod var stulen ur en grav i BRN utan lyta, han hörde inte den ' Voxtorps kyrka.” ”Kvinnfolken har visst aldrig varit så blyga av sig på detta stället”, menade. Viktor, medan |han stod och betraktade -teck-.-: ningarna. Julia ryckte papperet från honom så häftigt, brast sönder i'ett' gulnat och rullade hop det igen. : "Na hon lade det tillbaka i kistan, gled . det ur den röda kjolen -| fram ett litet paket i en vit tra- sa, som hon blixtsnabbt stoppa. de in igen; men Viktor grep det. | Vad kan ket vara?” frågade han och vecklade ut det. Det var två silverskedar.: ”Dem "har jag fått i Hasslövs prästgård”, skyn- dade hon sig att förklara. .”Det kan då inte stämma”. . menade Viktor eftertänksamt! och. vände på dem, ”för där står E.'S. B., och det betyder Erasmus Svens- son Blantzius, och så heter kyr- koherden .i Rugered.” Han' såg på Julia,' och: då fann han: till sin överraskningy' att den glitt- rande vreden var borta ur hen- nes ögon — det enda som/ stod att läsa där var stel skräck "och dödsångest. Stilla" lade han ner "I skedarna, stängde locket till kis- tan och gick bort till sir ränsel, som låg 'på bädden, Det sved i ' bröstet på honom, Han ångrade : Av prosten alle Mörk; st . Värför missionera vi? Det har funnits och finns alltjämt . många invändningar ooch betänkligheter mot.missio- nen. Det. kan t. o. m, bland ö- vertygade kristna stundom fin- nas. en 'viss tvekan inför mis- sionsplikten.. » Det -. kan”. tyckas som": vore | missionsarbetet rätt lönlöst ibland. Vad är det som gör att vi ändå alltid kan gå till missionsarbetet med: frimodig- het? Vad 'är det som kan-göra varje kristen till en ivrig mis- sionsvän? Varför missionera vi?; 1.”Tacksamheten imot Gud för det ljus vi fått för att hans här- ' lighet gått" upp över oss driver oss att missionera. Om allt det, som vår ljusa, glada, kristna tro skänker vårt folk'. och var och en enskild gäller Jesu ord: "Ii haven fått för intet, så given då för lintet”.' Också ' det. svenska « i folket och den”'svenska kyrkan har missionsplikt.. Vi äro ett li- tet. folk” som ingen ' kan miss- tänkt: gömma ' kanoner ' bakom” missionärernas rygg, .vi ärd ett lyckligt folk, som genom. Guds nåd blivit besparat krigens fa- sor; 'Må vi visa vår tacksamhet till hedningarna. Ibland talas det om den gula eller. svarta faran, med tanke på Asiens. och Afri-" kas folk. Med våldets vapen kan Västerlandet icke i längden ku- va” dem. » Missionen : vill vinna dem . för -Kristus "genom att vi bättre lottade dela med. css till dem av vårt bådeé lekamliga och” andliga goda. Gud' välsigne 'vå- ra bröder och systrar, som gått ut med Guds ljus till Afrika, In- dien och Kina. ' - 2 Vårt förbarmande med hed- nafolken bör göra oss till ivriga missionsvänner. 2 " Det finns förvisso många "oli ka religiösa stadier i hedendo- I men med dess. bildning, kultur: och makt. Men i ett fall äro de alla lika. De' lämna människor-' na utan säker grund för synda- förlåtelse, hjärtefrid och évig- hetshopp. Och liksorh vi mena, att den som är rik skall dela ”Ystus kan ingen människa” finna genom "att: bära' Guds ljus 'ut "din ora | Harrie, Lunds stil : Guds Fadershjärta.. Om vi. tro att hedningarnas religioner, äro försök '.att finna Gud, skola: vi ge dem Guds ord, Bibeln. . . 3. Det stora hoppet om främ-. gång”. bör . göra ' oss ivriga för missionen; . Vilket djärvt" "och modigt hopp, vilken tro på Guds Rikes seger möter oss icke ' hos aposteln”. Paulus, själv . alla. ti- ders störste missionär. Vem kan tänka på kristendomens suabba ; segertåg -- genom .. världen, : från Jerusalem. till. Rom, "från: Rom till hela ; Västerlandet och” där- ifrån ; åt ' alla "håll och väder- streck utan att glädjag åt hur [väl Bibelns förhoppningar slagit : Hur många företag ämnade ät erövra världen ha icke. gått undan . efterlämnande betydelse- lösa spår; medan världsmissio- nen för Kristus; gått oavbrutet framåt.. Hur. många. mäktiga ri- ken ha icke grundats, härskat till en tid, lförsvagats, vacklat och fallit medan ”Kristi rike va- rar och sig alltmer 'förklarar”. Kristi rike är senapskornet och surdegen, . världsomskapande och världserövrande, ". 4. Och det sista, som "kanske är det första, som skulle komma Oss att ivra för missionen, är att Herren befallt det. Det var det allra sista Jesus" sade till sina -lärjungar, innan skyn tog honom |. bort ur deras åsyn: ”Gån ut och gören alla folk till" mina lärjun- gar.” Det finns inga gränser för Jesu kärlek. Liksom solen 'går strålande bana över alla jordens länder, så vill Han att hans evageliumi (skall lysa :för alla jördens folk. Men ännu är| 'hedningarnas - millioner. fler än den gamla världens kristna. Där för lyder beständigt Herrens ord till oss: Gån ut! Alla kunna: vi icke bokstavligen gå ut'till hed- ningarnas länder, men vi kunna gå ut i våra tankar och i våra förböner och gå ut med våra offergåvor, ” som djupast sett kanske icke ' äro alldeles nöd- vändiga för Gud men som Han "I ren. - Åv. Fredrik Bööl Spergel, jag skall lära dig tusen hemliga konster; tro inte att du varit med om allt ännu. Men går du till prästen och skvall- rar, då säger jag att det var du som stal dem och att du hjälpt Antonius med smuggelgods från Laholm och ' tjuvgods från' Ör- kellYunga. ' Stanna, Viktor, ans nars blir du” olycklig, kom. till mig och kyss mig” Hon kröp på golvet med knäppta händer. :”Du kan lugnt stiga upp, Ju- lia”, svarade 'Viktor, 'han var så torr i munnen, att orden knappt kom fram. ”Angivare är jag in- te, och ' om du behåller skedar- na eller lämnar dem igen, blir din , egen sak, i Det sista vore bäst. Men skrämma mig kan du inte. Dum är jag, det är veter- ligt, men .varken. prästen i Ru- gered ' eller länsman kan du få till att, tro att jag varit med om era tjuvstreck. Och därmed far- Usqväll es Han 'hade fått : ränseln på skuldran och ide, sig.i. dör. "Säger I dr tjuvstreck, dum- ma: pojke”, 'skrek > Julia "och |; sprang: upp från; g Ivet.; "Tror smög .: jag dumma huvud oci na och jag kunde ha gått. min: väg | med dem alla tio, och "ingen 4 gel i skogen: "skulle cha: sjungit om det, men jag lade ett orm- bunksblad efter den 'sjätte,: och jag kysste dig utan att du vak- nade och jag sade till mig själv: Vackrare pojke. har jag aldrig sett, och jag vill sova hos ho- nom, och jag .skall lära honom älska! Då trodde jag att du ha- de bruna ögon; för ditt hår vär brunt, men när du kom med Antonius, såg jag genast ett de var blå, och mor har. sagt mig att jag skall akta mig för blå ögon. Mor -hade rätt. Mor hade rätt. Du kallar mig för tjuv, och du går från mig; du älskar nå- gon annan. Men' vem du än tar i famnen;" barn får. du" aldrig, sanna, mina 'örd, .och glöm inte ormbunksbladet. Tjuv skall du inte kalla 'mig, för dig stal jag ingenting från? Du kan hälsa Antonius, att jag kommer inte tillbaka, och vid vägbygget skall ingen få se mig mera? vote > Viktor stängde: dörren bokom sig och gick; men han tog inte genvägen. över ' mössen. Det duggregnade, , och träden kved i | skogen. Det hade blivit höst. 2 Ljungbyhed" | Två dagar senare satt Viktor på en bänk vid Margretetorps gästgivargård; han hade varit i Torekov, där han funderat på att köpa en Jott i en fiskebåt, men till och med för fjärdepar- ten begärde fiskarlaget så myc- ket av. en utsocknes, att hans pengar inte räckte till. Det 'ha- de varit ett par regniga dagar, men nu klarnade det upp igen; Viktor ”satt 'och värmde sig i förmiddagssolen;' -:. medan hän väntade på det mål mat, som han beställt av den rödhåriga | kragstövlar, de Råstorparen, spelar oss på näsan. För vi har ' väl inte sett, i syne? Han där borta, vände han sig till Viktar, ”nog såg han väl också karlen' som esa, gurglande rösten och ö- ” -gonlocken var slutna över den ” oroliga, bottenlösa blicken. På - vänster hand 'hade Viktor ut-' sikten fri över slätten, där råg- » skylarna 'stod i långa rader på att. det: ANOR IUE Drgeltofta gårds jättelika fält, > a Barkåkra kyrka skyms. de inne - i sin lund av höga, höstligt glesnade almar, och ha- vet strålade mörkblått där bale-" om, < stas Viktor satt länge och vånta- de, men det gjorde honom ing- enting; brått hade 'han inte, och tesrika doften av stekt potatis, härlig att inandas för den'som gått halvhungrig i” två fulla dygn. -Det ' hördes, gnissel och : hovtramp 1 backen, det. dånade : på bron över. bäcken, och två brädlass stannade på vägen, den ' friska lukten av kåda och furu- timmer blandade sig' med stek- ångorna. Bönderna kom kvickt - av lassen, det var rappa små- Jlänningar, det hörde Viktor på deras samtal, då de fodrade: och vattnade' hästarna;' den ene var från ' Marakryd, den andre från Råstorp, och de kivadeg redan , om vem som först skulla få sålt .|— Råstorparen var tvärsäker på - att han skuulle få vända I Äng- elholm, men han från Markaryd svor på att de skulle bli'tvung-"" Medan de munhöggs, kom det; en man vandrande från Hjärn-=. |ärps by; han hade eh "tvåradig sämskskinnsbyxor ' och en skärmmössa på - hävudet och-rökte en :halvlång 'pipa.. Viktor tyckte att han såg lut söm en herreman och ufidra-. de' vem det kunde vara, ; Han — | blev stående och mönstrade med sakkunnig blick brädlassen, där- på frågade han bönderna vad de begärde. Så snart de nämnt sitt pris, slog han till utan: att pru- ta, med pipskaftet 'pekadé han ut en trekant mellan gårdspla- . nen och vägen, där de kunde läsa av och där han sedan skul- le låta hämta timret. ”Raska på, smålänningar”, : slutade ;. han, - ”och när ni är färdiga, så kom in tilil mig i långkammaren, 'så ska ni få era pengar och en sup ' på köpet.” Därmed gick han, och bönderna fick brått att välta al- la bräderna av i en stor hög. Den koppärriga "pigan kom ut med en väldig biffstek. och ' ett lerfat fullt av rykande potatis, - men fastän Viktor åt med stry- kande aptit, kunde han från sin att lägga märke till, att mannen 's med - kragstövlarna - och. 'pipan strax kom ut ur gästgivargår- den genom dörren på den inre sidan och-avlägsnade sig i rikt= - ning mot stallarna och bakgår- den; Viktor' kunde inte se,' att han- kom tillbaka. 'När'smålän-- ningarna Jässt av,. betraktade de med. stolthet den stora -brädhö- gen, blinkade belåtet till varan- dra, strök sig om munnen och klev med mössan i handen in på gästgivargården; : men långkam- Mn maren var tom, pigorna gav argt besked, att där inte fanns nå- gon gäst och att ingenting var beställt, och efter åtskillig ord= . växling stod de snöpligen ut- körda på nytt framför den sto- ra brädhögen och tog sis om hakan, - SSicka jäkla släboar”, kJaga- ”jag tror de som . sitter och spisar”, från köket kände han den löf- -. na att övernatta i Hälsingborg. H | bänk bakom gaveln inte låta bli . ARA RA MNDANALADAMNAIRADDAAAAAA AAAAA AMA,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.