4 Måndagen den 18 juli 1960 YYYTYYYFYFYTT FY Y YrvvYv YYY YrvereTt Te ReYTYTTPYYTYYYTYTTYTYTYT Pr vrevv LAHOLMS TIDNING YfTYvYYTTTYfFTeYTYTTYYTYTTYTYYTYTYTTYTTTYTT YYYTEEYTYTTYTISYYYYTTYTTEYTYTIYTTYTYTYFYTYYTYYYYTYT TY Y Möten .. Semestertiden är i det... . Föralldel det där hor så berättat om förut — men vi har inte sagt ett ord om Marta från Stuvsta '— Virve' och Ulla från Göteborg — Birgitta och Rigmor från Nyköping — fyra raggare från Leksand och en helt vanlig borger- | ä « jig långtradarfamilj från Falköping. Stormen förde oss en dag från ” nfeskeläjet” i Träslöv till tältläg. set. i! Apelviken, Och genast var vi iG ' Som c : > pare betraktar det. Det var alltså där vi hittade dem — Marta och de andra. Men. vi skall inte gå händelserna i förväg. Vad var na- turligare än att vi ställde oss frå- gens "vilka: människor är det som bor här och var kommer de från? Det är ju liksom självklart, att de inte reser. ut från Varberg 'och angränsande orter — de mås- 'te komma längre bort ifrån —. de -'är alla ute efter ett ställe — där . man kan skaka vardagsdammet av fig se ed neg "' Virve såg dagens ljus i Estland 'och kom som liten flyktingsdotter ill Sverige för. 16 år sedan och i den ' stunden hade varken hon eller hennes mor-en aning om, " att hon sommaren 1960 — den .kal- a — regniga och blåsiga parodi- "iden. på varm "årstid — skulle bo här 1 ett. tält tillsammans -med wäninnan Ulla Andersson från Gö- teborg: "Om hon inte precis har : > pillat 'stålkulor på SKF i Götet, 2 i 4 > kromade stack i så char. hon- prövat på" både 'kon- tors: "och mer specialbetonade ac- 7 kordsjobb innan hon blev den lil- fa självständiga dam som idag' är. Ulla Andetsson' bygger upp sitt feverne 'som kontorist : på: Turitz. - Men idag — är de bara turistande " campåre på Apelviksplagen i Var- + berg, Dit kom de med tåg och med . taxi och gjorde väl precis inte en "helt -vanlig entré med , sovsäckar, tält och annat gepäck.«. 45: fox "iDet är som sagt inte alla som : kommer. i taxi, till en camping- plats. Andra får nöja sig med mo- torcykel även sådan utan bönholk ” och mera oombonåd” infart: i, se- mestervistet.. Så hände det sig då, " att Nyköpingsflickorna Birgitta och - Rigmor fick 'åka spätta på bak- 'Sargen 'på en' förkromad .500' cc, men i alla fall nåddes semesterel- " doradot. Sedan gjorde det inte så mycket att gossarna och de: för- iväg till. andra bö- på. semesterväg son från Falköpin, Öl son fi k 8. Vad gör man — när man är åkerlägare och vill På semester? Jo, man Planera; packar, samlar ihop familjen precis som man gjort fem år tidigare och och genomlevd framme på sam samma badstran salta vindar långtrad. ma tältplats, vid d ga vid samma — förvandla arflaket till ett ändamåls- emesterhem med sovalkov och salong på moderfartygets last- brygga och sefveringsrummet på släpet, Så där mötte vi herrskapet Alexandersson, när de i allsköns välmåga fjärran från stormar och regnskurar Junchade gott under en Pressenning från Albrektssons, — Hur kändes det? fråga i Jo, mamma hade ordnat Fr hola = precis som fem somrar förr och vad spelar då vädret för roll, när Potatiskorven doftar . gott ” och mamma är glad och nöjd och det kanske blir badväder i morgon, 1 annat fall tar man helt enkelt per- sonvagnen och sticker ut på: en liten sidoutflykt, mel Fyra unga raggarmasar från Lek- sand kom vi också ivägen för. De hade övergivit de små kullorna för att förnöja sig några dagar med Varbergsflickorna: och chauffören talade om — att vill man ha bra flickor i bilen så lär man ta bort ekorrumpan från radiosprötet, på det cremefärgade vrålåket, Och det hade man alltså gjort. FR Och så mötte vi då — eller upp- levde vi — Marta från Stuvsta. Just när vi var på väg hem — denna ' vresigt blåsiga dag:— när havet sprutade 'ut sin. våta vrede, För Marta var:'den enda som vå- gade trotsa temperatur, stormande hav, vindpisk och satanisk väder- lek, Hon kom ur sitt bad som en grön havsjungfru i dagens lastex talade om, att badtemperaturen säs kert låg på 14 —— 15 grader, Så ingen fara här. förl kar Bak grå, grön eller orangefärgad smärtingduk förnöjer man sig ef- och hon log ett milt leende och Å Dagens rim —A Enligt foörljudande skulle jorden gå under kl 14.45 på onsdagen. Många människor motsåg stunden med ångest- fylld fruktan. De flesta blev på nytt kavata då ingenting hände. .o- Och många satt väntande i sitt hem på klockslaget 14 och 45. För många var väntandet kvavt och tungt, let fanns även de vilka tog det lugnt. > Och klockan blev 12, därpå 13 den blev, och mången i tanken tillbaka klev och fann att ej alltid han tänkt M or så rätt och handlat på alldeles riktigt sätt, smul att han handlade så «-.» Och klockan slår 13 och 30 då. Nervöst han minuternas flyktan- oa de ser. och tråkiga handlingar fler och : M fier från dagar som svunnit i minnet ” väcks «.s0ch klockan blir 13 och 36. Han minns hur i skolan han elak Han. ångrar en . var vo. och till och med händer på lä- 2 - >. rar'n bar och hur han sin far gjorde gam- , t > mal och grå .os0ch klockan blir. 14 och 42. Han ångrar sig djupt. Vad kom- «co oc Mer att ske? Minutvisar'n kliver till 43. Sekunderna går ,..hans själ är . ta "i kläm .«Och klockan blir 14 och 45." Häns darrande hand över pan- enn nan far. inget. Så dum : NS jag vart Jag satt visst och tänkte på gång-- hun skönt att man intet att ångra : har! vs tror jag mer z ej pål... klockan ' slår 14 och 50 - Det hände visst ch jordundergång ss Och : Soliman ter bästa förmåga — med spel, . kortlek . sångböcker" och tid- ningar medan kaffepanna :och po- tatiskittel puttrar: på fotogenköket. Havsjungfruarnas mångfald får man nor. Lintottarna i tältgluggen trod: de nog, att de skulle klara bi fen ändå..." > Ta te i + "Det är emellertid inte alla som åker'så lätt och på vinst och för-' "” lust. Andra komrner mera tungt. - . Svenska varv. : ' T'ex"långtradargänget "Alexander- I” hotar Japans , STOCKHOLM (TT--Spec). ; Y en: vitbok -utgiven av. japanske ” ifransportministeriet och ' som: om- :nämns av Svensk ”. sjöfartstidning talas om den ”katastrofala situatior : som, kan uppstå inom Japan: .skeppsbryggeri inom Ioppet av ett "eller två år” såvida inte åtgärder ”nu vidtas för att avbryta, nedgån: geni sysselsättningen," .:. ön - Vitboken tillskriver det japanske » skeppsbryggeriets hausse under de senaste fem åren de låga priser . joch korta leveranstider de japanska varven kunnat binda sig. för. Or- dertillgången uppgick 1955 till 2,6 milj bruttoton, år 1956 till 2,8 milj Jon och år 1957 till 1,8 milj ton. Är 1958 föll den till 1,2 milj ton och 1959 stannade den vid 0,9 milj ton. Vid slutet av mars i år uppgick den totala. orderboken till 2,2 milj ton eller tillräckligt för, at! hålla de främsta varven gående ännu ett år. Stoppet 1; utländska beställningar ' "medför emellertid" att många varv " blir, sysslolösa 'efter 19611, . i . De 24 ledande japanska varven ». hade förra året en samnianlagd ar- betsstyrka av 108.000 man, . o.d - ” Vitboken ' framhåller : som " orsak till tillbakagången dels minskad ef- terfrågan på. nytt tonnage; dels — och speciellt — konkurrensen från brittiska, västtyska - och: svenska . vary... På grundval" av nuvarande ten- denser beräknar man. att . under den närmaste framtiden få bygga endast cirka 330.000 ton per är för utländsk räkning och inklusive in- 'hemska beställningar ett totalt ton- nage av 800.000 ton per är. c . En ' snabbare utbyggnad av der egna handelsflottan och en år "'skyndad. modernisering utgör - främsta möjligheterna att undvika Iden katastrof, som eljest... am varvsindustrin, heter det i vi ja : . FR oc 'varvsindustri Hu tärpå — medan ' na får också "vänta på sig liksom ljumma vindar -— alltså den gemensamma nämnaren innanför tältduken het- te: VÄNTAN. i st F örtroliga "stunder ”Hjälp mig”. Så roligt, att ni kän- ner 'er så 'imycket bättre. Och" så skönt för er att få vila er riktigt ordentligt 'en', hel månad; Barnen har ju bara trevligt på landet, och ni får välbehövlig vila, så det är ingenting att känna ' samvetskval för, Vad er f£ d man "beträffar, är det tydligt "att han är svartsjuk och att han dessutom vill att ni ska återuppta samlevnaden.' Men jag tror ni gör klokt i att försöka klara er själv. Har man haft så pass myc- ket trassel som ni, är det nog svårt att lappa ihop ett trasigt äktenskap. Hoppas nu, att ni får en bra plats och att ni får vara frisk och kry. Skriv gärna igen och hjärtlig häls- ping, "Galle? > , tea Då . ”Eva Pr, Etter teckningen att dö- ; i å i sk empire- tycks er krona gå I 5 n stil. Själv brukar jag tvätta kristall- kronor med rödsprit, men har på kaversion mot lukten gar det - bra även med såpvatten. .'Torka efter med en mjuk trasa. Metallen xX troligen just mässing och går då att polera med vanligt metallputsme del. Om ni tar ner kronan och hän- ger den på en stång t ex mellan två stolar, kommer ni bättre åt blir inte så!trött i armarna. Med hjärtlig hälsning VV "»Gallie” . Dé satt och tummade på matse- deln men. hade, inte ögon för när gonting annat än varandra.” 2 — Jag skulle kunna äto opp dej, sa hon, - ländfäste i Apelviken — solen tycks |” - Kalle är obekärskad, men han har ett förtjusande sätt att ' be om ursäkt sea > 0 Norska direktören Norsk lotterliggjgrelse av svensk tittel-snobberi bgr opphgre, Vi er ikke bedre selv, En undersgkelse som "Aftenposten har foretatt, viser at tittelen ”direktgr” her i landet brukes offisielt i mer enn 45 va- rianter. - mn Omtrent to tredjedeler av varian- tene er tatt i bruk av Staten.” Det offentlige har blant annet lanseret en tittel'som denne: (Sta- tens) bygge- og'eiendomsdirektgr. De fleste ledare av Statens etater har nemlig fått etatens navn knyt- tet til sin tittel: f. eks.' justerdirek- tgr fyrdirektgr, turistdirektgr, per- sonaldirektgr, boligdirektgr og ra- sjonaliseringsdirektgr. 2 Derimot har Staten ingen pris- :direktgr. Thagaard er ”bare” di- rektgr. Tösse NR on En privat bedrift har nylig (og formodentlig for kortere'tid) .gitt en av sine medarbeidere ' titteten |. vass and: a i erende di- rektor”. - on Forgvrig 'graderer .-nzeringslivet direktgrene i en ganske sterk grad. Det opereres blant annet med vise- direktgr, sousdirektör, avdelnings- direktgr. a ”Riksskattestyret bar ' imidtertid ikke funnet disse verianter till- strekkelige. En av ” dets embeds- menn står i Statskalenderen oppfgrt] som stedfortredende direktor, un- :— Önskas något insköt servitören. att dricka une derdirektör i Riksskattestyret. . | gamla fästningen tog det ej många [med sitt gråkrulliga helskägg. Hur I gott myste han inte i skägget, när | han försökte se "oskyldig ut, när (Aftenposten) : När Stora Domens dag var inne' Bygdeberättelse av Fritjof Bengtsson De var en kväll i vintras med i storm och yrmnö över byn Långt bort i väster blixtrade det gång efter annan och inne i sko- gen dundrade det av träd, som bröts ned. ” Y Nog var det många i byn, som kände sig kusliga till mods den kvällen. Och inte var det underligt. Hade man inte nyss i tidningen läst om en man med profetians gå- va, som spått jordens undergång redan i det år, som var inne, Det hade också stått en del om atomer och vätebomber och sånt där i tid- ningen. Men nog var det väl ändå mest för de osynliga makter, som slet och rev så illa. nära de egna knutarna, som man var rädd. Själv satt jag den kvällen i skydd bakom Hedebolsbergen 'och hade det gott inne i lillkammaren hos gamla mor Britta, Hennes strump- stickor klirrade, och brasan i kakel- ugnen sprakade och flammade. De tunna gulcäringarna i hennes ör- snibbar glänste i eldskenet. Och jag satt och tyckte det var vackert, fast jag visste att mor Brittas rin- gar inte var till för skönt skull, skymningen redan fallit. Yrvaket flög hon ur sängen och eftersom Nilla låg innerst väck:e hon Olan- der så eftertryckligt, att också han kom ur sängen. Atmirstone halv- vägs. Men då var Nilla redan ute i köket och rumstertade, Ja, far Olander hade nog lite svårt för att fatta, där han satt i sängen och strök sig om skägget. Och nog gick den första blicken bort till det blåmålade skåpet med rosorna, Kanske tog han sig också en extra eller två. Sen såg han på klockan borta i hörnet, Sr Och klockan? Ja vad håken... — Nilla!! ropade han sen, Står klockan? — Det ser du väl själv, svarte Nilla och hennes röst var inte rik- tigt så snäll som den brukade, Mej skickade hen i samma andedrag ut med efter midd till hönsen och det med en blick, som sade, att det där skulle jag ha gjort för länge sen. a "Det kunde jag kanske också. Fö! nu var det väl sent. Hönsen hade redan flugit upp på tarren ovanför og och blinkade sömni tystnaden blev. Olander satt där med armbågarna vilande mot knä- na och med ansiktet dolt i sina stora, seniga händer. Nilla gjorde detsamma, Och eftersom jag förstod att det så skulle vara, så gjorde jag det också. > Sedan satt vi där på sängstocken och väntade på det, som skulle ske. På den stora domens stund som snart skulle vara inne, Olander tänk. te väl på sitt och Nilla på sitt och jag tänkte på mitt, Nej, inte hade jag väl alltid läst så flitigt, som jag skulle varken i kateke- sen eller psalmboken, Men när jag hade suttit en kvart alldeles stilla och inget hade hänt, så kunde jag inte låta bli att glutta te, lite grand genom fingrarna, Först en gång och så en gång till. Och då kunde jag inte tiga längr utan sa: sa : — Ja tror de lysnar! — Tyst däka! Häda inte, Det var från Olander orden kom. Men han rörde sig inte. Inte på en lång stund. Men så såg jag hur han sakta öppnade händerna, Nej, de var köpta för att de skulle draga ut. den onda värken; hon haft en gång för länge sen, Och det hade de gjort. Men det var inte därom jag le berätta. won Nej, det var om den stora do- mens dag. Fast inte om den, som skulle komma, utan om den som kom en sommar för många år till- baka, En sommar då mor Britta bara var en liten, liten piga och då man aldrig hade hört talas om atomer och vätebomber, Nej, inte ens om en solförmörkelse. Men visst fanns det då som nu folk med profetians gåva, som spådde jordens undergång. a Kanske bör det då först talas om, att mor Britta var född i en back- stuga bort i skogen. Som andra backstu'ungar' fick hon . redan :i barnaåren ge sig ut och tjäna brö- det själv. Kanske var hon inte mer än en åtta, nio år, när hon första sommaren kom till Olander och hans hustru Nilla, Men så värst långt slapp hon att flytta, för Olan- -ders låg bara nere i byn, Och ville hon springa gint över åsen på den skul- minuter för henne att springa hem, Fast Britta gjorde det sällan, Nej, hos Olander och Nilla hade hon det bra. Både mor och far i huset började "bli till åren komna, och några.egna barn hade de inte. Så: hon blev 'själv liksom barn i stu- [öl själv berätta: = . - — Ja, nog minns jag än hur snälla dom var, säger hon.' Nillas pannkakor med lingon och tjock grädde och: fläsk, det var något för en backstuunge, Och Ölander han hälsat på några gånger borta i hörnskåpet, som var blåmålat och hade röda rosor på dörrarna... Vad det fanns för något innanför dom där dörrarna, det visste jag blev hård och tunn i rösten, när hon tyckte, att Olander hälsade på där för ofta. Kanske kände han också själv, att det var galet, fast han 'alltibland smet in i kamma- ren. Och den där gången då sol- förmörkelsen kom, ja då... h - Det var mitt på sommaren och dagen före hade vi haft slåttahjälp. hade det varit och ute. på logen hade man dansat till solen spretade upp med sina' första strålar över bergåsen i nordöst. Så nog var det lite duvet i stugan redan på mor- gonéh, Men nog kunde man taga igen sig en dagvänna, medan höet låg på strö och torkade. Olander hälsade på borta i skåpet redan till däver. Och när det blev middag, tog han sig en besk ur den bruna malörtsflaskan, - Och den besken kallade han magborstare. Sen blev jag tillsagd att sitta tyst i köket och läsa över min katekesläxa för på lördag skulle det bli skolförhör. Och nu tänkte allt far-och :mor sova en ordentlig middagspust. — ”, r inte låta mor Britta | nog. Och nog hände det att Nilla k Strängt hade det varit och lustigt |" Så hade väl då även jag somnat och det mitt mellan budorden i ka- tekesen, Ja, det var inte vackert, och jag var nästan rädd för Nilla, när jag gick in, . Men när jag öppnade dörren till köket, var det så ovanligt stilla i huset. Både Nilla och Olander stod framför klockan inne i kammaren. Tyst satte jag ner lerkaret på bor- det, Och just då slog klockan. Slog två slag. i Mönn — Det här är inte som det skall vara, sade Olander med röst som var allvarsam och pgrötig, På. tå smög jag in i kammaren och såg dom stå där rädda och spökligt vita i ansiktena. Och medan kloc- kan tickade så högt som aldrig förr steg mörkrets tystnad in i rummet, Olander gick bort och satte sig på sängstocken, Framför honom skym- tade den halvöppna dörren till skå- pet, Där inne stod brännvinsl mor — Joho ! Däkan har allt rätt, De lysnar, Olander reste på sig och gick bort till fönstret, drog gardinen åt sidan och såg att allt var ungefär, som det brukade, Mor' Nilla fäste ett par nålar som höll på att trilla ur håret. Och i detsamma gol tuppen där ute "på 'tarren,. Gol' så det klang över gården,” Ile et Då vände sig far Olander sakta och sävligt mot det blåmålade skå- pet med rosorna på dörrarna och sar. ssd aret se N — Mor, Va gjorde du å flåskan? Och när mor Britta säger det där sista så skrattar hon gammelgums- vist med ögonen och munnen "och alla rynkorna, — " rt Sr — Ja såna va folk på den ti'en, säger hon. Och såna. .. te Men vad hon mer tänkte sagt fick jag aldrig veta, för just då pöste kaffep . Fast den som finen. Men nej, inte nu. Fumligt strök han sig över skägget, na — Nilla, sa han sen, Nilla bär ut flaskan. : lar Ja, Nilla gjorde som hon :blivit sagd, och när hon kom tillbaka gick också hon och satte sig på sängstocken, och hon räckte ut nä- ven för att jag skulle göra detsam- ma, Så fick jag sitta mitt mellan barken och trä't som det hette på den tiden, Och. Nilla..sa: —+ Du an la läsa något du som e"ren å osköldi. ” st Jag läste med knäppta' händer och så grant jag kunde. Men sen, när jag inte kunde mer, så hemsk har Just kan nog själv räkna ut, Och sen är det väl bara att säga — kanske är det bäst så, ' - Soldatinstruktion "En beväring träder in på en ex- vert till fanjunkaren som är känd för sin tunga, :— Stå inte där vid dörren utah kom hit fram med det, säger fanjunkaren, 'Soldaten ser på sina leriga marschkängor 'och'sva- rar? — Ja, se jaå har så smutsiga fötter. Nena = Det gör inget, genmäler fan- junkaren, behåll känvsorna på så syns det inte. =. te fe tr . Svenska kungens lyxbil kunde” Den första svenske bilägaren var Karl X Gustaf. Det var inte heller en bil vilken som helst kungen var ägare tilll En entusiastiskt beskriv- ning från 1650-talet utmålar fordo- net sålunda: Den går ”utan att häs- tar eller något annat spännes för”. Föraren styr med hjälp av ett vac- kert sirat drakhuvud och han kan köra som han vill, antingen i cirk- lar, bakåt aller framåt, uppför och utför. backar. Draken kunde under gång vända ut och in på ögonen och spruta vatten på folk. Vagnen tillryggalade en hastighet av 2.000 steg i timmen::; >is | ve "Vad är nu detta för fantasier? "Det gjorde de också. För när mor Nilla äntligen vaknade hade Också én lyxbil... "vända ut och in " spruta vatten på folk. a på ögonen och inte kom förrän mot slutet av 1800- talet, Med den märkliga 1600-tals- bilen förhåller det. sig så här: I Tyskland byggde man vid denna tid en del självgående vagnar — man fick dem att rulla genom att mon- tera in kraftiga urfjädrar i vagnar- na. Dessa drogs upp och med hjälp av fjäder. gick sedan vagnarna. Pfalzgreven Karl Gustaf köpte den ”sagovagn” med drakhuvud det här var fråga om. Vagnen hade byggts av en urmakare i Närnberg och kunde beskådas mot en billig pen- ning. Om vagnen någorsin kom till "| Sverige är ovisst, att svenske kun- Det vet ju alla att de första bilarna gen ägde den MYar emellertid sin riktighet. a. > > : Och det gjorde det verkligen. |- pedition för att avlämna ett ku-|4 — /'” NTA RT Sagt och ; skrivet Hans lilla spröda volang och rysch-hustru kallade honom Py. hade lagt sig till med vanan alt knäppa med fingrarna då hun kommenderade honom att bära ut eller ta in saker från köket Och han verkade nöjd med. sin lott. : AA Då vi gick därifrån visste vi vilka som hade den starkaste karaktären av män och kvin nor, sa far Morfar från Skövde' sade att det visserligen var. ett allmänt bekant faktum att mäns karoks tär i likhet med blåst avtog mot natten, men nog hade han trott att vi var järmmnstarka med kvinnorna åtminstone fram till tedags, ot (Red Top! Man borde kanske ha Interv- juat de sambeskattade sjukskö- terskemännen också, då ju des- så drabbas hårt av dessa löne- lyft. Ett par lönelyft till och de : stackars karlarna har inte råd att. vara gifta med en sjukskö- terska. Bort med sambeskatt- ningen, annara händer det att sköterskan stannar hemma och sköter mannen 1 stället för pas tienterna, H . (Kar de Mumma) '- "Don Juan är en man som I kvinnornas ögon = avläser' aina egna önskningar, ” Den här kulsprutepistolen införs'nu 1 den österrikiska armén. Den" ir försedd med en apparat, som med av 150 m även I det svartaste : oe De mörker. 7 Den energiske, försäkringsagen- ten::. : Zl Kna Naturligtvis måste ni' ta en stöldförsäkring, Tänk om en + frus nya minkpäls.skulle bli atulen," > — Ingen risk, Den saken har hon ordnat själv. När jag kom hem lite tidigare än vanligt i går kväll, så stod det en officer i garderoben och vaktade den. + > 37 ' Förlorade talförmågan «efter blixtnedslag” ”- "Under tre veckors tid försökte läkarna bota Pasquale Crea och Antonia Ferroni, vars öden med la Italien. ”De stumma från Palmi" är en ung lantarbetare och en vac- ker bondflicka. De är hemmshö- rande 4 den lilla calabrisks byn Palmi, där Antonias pappa fger er fattig gård där Pasquale arbe- tade som dräng. Hur fattig än bon- den Ferroni var-ansåg han. det som otillbörligt för en fri bondes: vär- dighet att' drängen. ville. bli hans ' svärson. De unga tu måste gå långt och mötas i skogen, i hemlighet då de ville bli ensamma med varand- ra. Där överraskades kärleksparet av åskan, De sökte skydd i en gem= mal lada. Blixten slog ned. Ladan rasade, Båda blev stumma, antagli- gen av chocken, Läkarna hoppas att de så småningom kan återvinna talförmågan. Den hårda och stolta tycke till de trogna stumma äl karnas äktenskap. 5 07 i. (Barbara Stanwyck) ve hjälp av" infraröda strålar pör det ' möjligt att se ett mål på 'ett åvstånd ' sympati och deltagande följs av he. ' te. Inte Putte utan Pute, Han ” pappan har redan givit sitt same =. KALREPORTASET NÅ FINNS I LAHOLMS TIDNING — , YYTe= mo An menas svea ARA PRERREPUTT a SV VN KAMSAARDAÄA, NYFITETEvn
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.