TYSYTTYT vYTEYFFEYTYTIt YTTEFYYTYYFYTTYYyTYTTYVYTTETYeTYT YT FYTT YYvTPFEYT? VertYvvYverYeYTITESTTE TE UETYYSVYYYYYTTYTTTIYYTTYYYYYTYTYTETETETETTETTETYETYrTFYYT yt yv YrtYTTTrYTY? ICKE SKYLDIG I VIKTOR LEJON Domaren . Blairs ansikte ut- Men vad var det här? Han tyck- att ingen eå ju. också så "kallt per nog att slata vi vid kokgravar- ljöd av larm och skrik, "hästar tryckte varken gillande eller o- ' te att han hörde ett ljud, och han om Sen än a näsan ut” Ra som jag. Viktor undrade om leddes till vattning nere vid gillande över juryns utslag. Men lyssnade. Nu igen! Men det var det kändes tomt oa il dclligt 2 et var långt kvar. ”Fan hol! ler”, Rönneån, trädgården och den hans stämma föreföll en.aning väl bara ett kol i ugnen som föll. bröste och h o slog erligt i..svor. Starbymannen och log milt skumma dalen var fulla av vag- - knarrig när ban böjde sig fram ] Han trevade sig fram till det klatch mod kan; og. ingen i skägget, ”men vi går inte raka nar och koffertar, som lastades och meddelade, att den ankl gamta antika klädskåpet och fick : piskan, när det bar vägen dit, vi tar en liten om-"av och stuvades om och förde. skulle friges . om varmed ockeå en | handen på en lika antik stake av. Bjällrorna, som pinglat så 'väg över - Spången, för det är , lades vid skenet av stallyktor — punkt skulle sättas efter det så. | Där hade han åtminstone en ljus. muntert, när färden "gick till ditt vissa öde att du skall bjuda ' de” dansade runt' likt lyktgub- Doddmordet. stump: Hän tände den, gick till- sad en i förmiddagssolskenet,. 63 Hallon på ett kvarter bränn- ' bar, och Viktor hade aldrig hört ”Chårles Miller”, skrev en re- Baka till den öppna spiseln och na Sa fått en spruckea:'och , vin. Du 'som vet allting' på för- maken till svordomar. Men det ferent, ”kastade en snabb bilck I |slog sig tungt ned på den knir- Ukvma jg Klang, gatorna låg i kand måtte väl. också ha hört, 'var ingen riktig ilska i det, det rättssalen och försvann därefter | kande bänken, ymning, och Viktor andades i att” det är "varenda nykomling lät snarare festligt, och Viktor skyndsamt, frikänd för mordet | En underlig hemkomst, tänkte . är han från backen såg , skyldig dei förste kamrat, som trivdes förträffligt i vimlet; se- : På Aynam Rhodes, lantbrukare han.” Ka:lavagnen'stå över åsen. ihan träffar på sedan han vänt dan Hallon fått sitt kvarter och ” liksom den Atalade.” Och så: han hade inte ätit. nå- : | näsan mot Ljungbyhed.” — "Det | ett därtill, och i'sin ordning bju= Charles Miller, Inpälsad | 1 en | got på hela dagen. Nu måste han. Ttör väl vara att jag hört glunkas | dit på en omgång, fann Viktor stor utster och med hatten ned i|ha något att tugga på. : Det var en töcknig och blåsig om det”, medgav :Viktor, ”bara till sin häpnad, att en av de gäl pannan, for direkt till järnvägs. | När han trampade fram över vårmorgon, som - Viktor I.ejon i vi inte kommer för sent till he- laste och muntraste rösterna s statlonen för att ta första bästa | det stenlagda köksgolvet, för- bröt upp för. att” vandrå till den.” — "Tror du där står nå- tillnörde honom själv. I början - tåg till Doggington. Han blev in- | sökte nan undvika att höra lju- Ljungbyhed. Rasmus Kuhr hade "gon vid vägkröken och vinkar !hade han svårt att tro det, men te observerad 'på perrongen, och | det av de ekande stegen. Det var ostat på honom en ny uriform,. mot oss? I kväll är där en så- han lade märke till, att! vad han hans farhågor att han skulle mö- | som om någon annan följde i fans för han var huvudet längre. ändan villervalla, så det är lätta- | tänkte tyst för sig själv ögon- ta några av vittnena från hemor- | hälar. Skafferiet var tomt, så när sina företrädare, men smalare re 'att hitta en synål i en hö- blickligen ekade' tillbaka från till växten; kappan däremot ha- | ; stack än att få tag i ett Hallon Lördagen den 30 juli 1960 sor : es : - — a j " ken mitt emot böjde sig fram och - ningspojkar skrika ut nyheten på " ten" visade sig överflödiga, Han slog sig ned 1 en kupé och kon- stäterade att han hade två res- kamrater. Han tänkte på den gis- ta halvtimmen innan juryn drog sig tillbaka; Så åklagaren hade malt tomförhörskvarnt' Men han hade malt tomme. ' Och nu! Miller nästan skratta- de tin. vid tanken ' att han verk- "ligen var; fri. ' Han önskade, att han varit ensam 1 kupén; så”att han inte, "behövt dölja sin glädje. Men en av gentlemännen på bän- som på ett stycke! mjukost; och av den skar han en bit och tog med 'sig till bänken 'vid härden. Sedan letade han fram ved och tände. Brasans "sprakande muntrade upp honom, och han tog fram sin pipa. Men just som han resté sig efter tobaksdosan på spiselkran- gen, '- hörde han det där ljudet igen — och hu var han säkér ”på att "det inte kom från spiseln. Det kom uppifrån. Någon gick däruppe, gick med hasande steg, som i sömnen, gick så "underligt. Rho des. Var gömde du den? Men du hade revolvern, sade kallt och fuktigt. Han skrek till: Det. var ett mänskligt ansikte — Rhodes, . Och, Rhodes "skrattade gällt. = 0 o- Han rusade tillbaka till bordet.' so Och det” tror du jag talar om, svarade Miller. Han var inte rädd längre, han skulle nog visa I | Klippan fick han sällskap' med de sockenskräddaren ändrat; och ' en låg hoprullad på ränseln. Det var inte gott att se på 122 Lejon, att han var rekryt, Ljungby och Östra Ljungby. > en annan soldat, som kom från Starby, ett gråskägg i en'slite och språkade om både det'e .j behövde röja, att han kom .den- na vägen fram för första gången: han tågade : genom Munka- : och lappad uniform, och de: gick I och det andra, utan att: Viktor "du fått följe med mig, för jag: hållstugans väggar, buret fram av ot "okända ' rösten, som 1 fall inte tillhörde någon annan av dem som satt 'vid bor- det, och därav drog Viktor efter. | Av "hand den slutsatsen,” att den et re - måste vara hans, ”Buskabiyg är - ? 2008 an åtminstone Inte”, . tänkte Fredrik Böök Viktor om sig själv, och sonner- : : ligen, den starka rösten skrek ut EON AN också, så att det dånade och brast i ett skallande skratt, Nu övergick man till at sjunga skall stå fadder för dig och jag visor; och det visade sig, HN dn skall: ordna så du får krypa in i okände, som inte var ett.spår eller ett Lejon. Var du glad, att TONEN ANN sadet FIT "Miller - skakade till och sjönk Rhodes att 'han inte var en dum- Jr al barmhärig, skrek han. | Det var märkvärdigt hur, myc- tältet "i mitt . bunkalag, något huyskablyg, men eljest var iden- — Förlåt; men kan ni säga om | neg "på bänken, med pipa och |?2M- 'Omi :han' hade varit det, så kn Nn öka. noden, Ren." I ket han kom ihåg 'av vad. far | UPProp: blir det inte förrän Å tisk med Viktor, också hade en "den där Miller blev frikänd? Hans | tändsticksask i handen. De has | Kulle han ha setat i de. Hvdöm-] En knall följde, en knall som | berättat och hur väl han visste morgon. > förträfflig . sångröst" och: kunde mäl skulle ju 'avdömas i dag. Om Miller blev häpen över frå- gan, så visade han get i vatje fall intes «sc : — Jä, svarade hän,” "han ' blev frikänd, Jag" hörde. hågra tid- + gatan. ' . — En underlig historia - alla fall, sade den åndre. Rhodes nit- tades Ju mördad framför Millers äörr strax efter han hälsat på hos Miller, Han trodde faktiskt inte att han skulle bli frikänd! Eller hur? ande stegen hördes I trappan, nu, och nu... nu hördes ingenting als. Nu stod de stilla 1 hallen. Mil- ler torkade den svettiga pannan med näsduken, Var det nerverna nu igen? " Hade: fängelset gjort honom till ett sådant vrak? Ater hördes de hasande stegen, - Det kunde inte vara hushåller- skan,eller hembiträdet, De skulle ha kommit ned genast de hörde honom 1 dörren. Det knastrade till i lågorna, och — Ja-a-g trodde att han skulle bli det; sade Miler. De hittade. ju aldrig mordvapnet, 'Tevolvern, och han hade ju inte lämnat hu- - set när polisen kom, det konsta- . je kupén. : sökte ju varje tum av huset och - trädgården utan att finna något. [| . mördar en annan bara för att'få ” han uppmärksamt följde de båda terades ju, = ft; "”— Just det, inflickade den tre. Detektiverna under- — Det var också den omstän- digheten försvarsädvokaten bygg- ” de"på, och den var tacknämlig. Men jag tror ändå att det var han som gjorde det, invände den som först hade yttrat” sig. Den' andre smålog. dant är alltid lätt' att så juryn har ju haft de bästa ”möj- ligheter att sätta sig in i målet, — Just ' vad jag skulle vilja - framhålla, sade Miller, Och mo- tivet? Kan man tro att-.en man köpa hans gård'av arvingarna? ' Med". låtsad tankspriddhet tog | han till sig en tidning:som låg på bänken "och - började läsa, medan medpassagerarnas samtal. vc "> Den av. gentlemännen som fill- talat ; honom : först . tycktes inte "vara" helt insatt i :mordatffären och fick nu en rekapitulation av den” som nyss försvarat” juryn. Charles" Miller. alltså hade:en in- teckning i: Aynam Rhodes gård och. var på väg att övertaga den, när en släkting till Rhodes hörde sig” för" angående inteckningen och sålunda tycktes vilja dra ett streck: över ' Millers plan att av två gårdar göra en. :' Men så småningom avstannade ” Konversationen, och den som ha-] de Iygsnet zatte” id bexvämt tin-T sg ; har naft. en | ähsträngah- de” dag, sade” han när. 'han mötte Millers blick. FLN «2 Jag också, sade Miller från sitt bekvärat hörn och slöt ögo- nen. En (mycket: ansträngande dag. Om. han inte. hade blundat just då skulle han ha sett att de båda männen, på andra' sidan utbytte en försiktig blick och sedan nic-. kade' åt .varandra: ”Så var äet”, . sade den blicken: : Sa Miller" fann sin gård a mörker. Hån wvar ogift och hade hushål- lerska, Man huset hade stått öde " och tomt sedan häktningen. : Det kändes kusligt, när han stängde den tjocka ekdörren Bak- OM 5ig Och gick tvärs över hallan. Hans steg hördeg dova och tunga, nästan. spöklika, och ' han sökte brådskande efter en. ask tänd- stockor; Huset var tomt, men än- Inte var han det som om han något sund äm. Nerverna! Men Var väl inte att vän- «| tet, men” såg: ändock. .gestälten i en plötslig flamma spred ett gult das” cell, Den. där åklagaren, upprepade Rhodes, Vad gjorde du av den? Jag har en av dina kulor här... Han pekade mot tinning- en. Och jag måste veta var vap- net finns. , des lutade sig över honom, höjde han 'avvärjande handen: för att hålla honom undan. är frikänd. Det här är mitt hus, Försvinn. RE v skakade om honom och tycktes splittra. honom i atomer — han kände det så -— och så vek mörk- ret: och han'"satt där i en järn- vägskupé. Och två män böjde sig över honom. : Vad hen såg i deras ögon fyll- de honom med skräck. '"— Har jag sagt något frågade han med skälvande stämma, Jag menar, har jag talat i:sömnen? — Ja mr Miller, sade den läng- re av de båda männen och satte sig åter på bänken mitt emot M honom. Ni har talat om en hel del, men "jag får säga att jag "-=> Var "gömde du revolvern? " Miller svarade. inte.. När ”Rho- — Gå din väg, rasade han, Jag Kriminalnovel I W: Ske fe S anade vem ni var innan ni som? nade. Ni tycks ha haft) en verklig mardröm. > Miller fann" sig snabbt. intensivt a "över det gämla mat- |: bordet och de två farfarsklockor- na. Sedan var det åter skymning kring ett ensamt njus som höll: på att brinna ned. + i + Det där ; hasandet . ville inte upphöra. ; Någon var i rummet; Han hörde dörren falla igen. . Han satt där stel, stirrande mot en figur som liksom tog form i mörkret men som ändock kunde urskiljas i'det sparsamma Näset -— en figur som närmade sig. . ”— Gå din väg! Försvinn, skrek han. Försvinn Rhodest” > «: ”Men Rhodes stod kvar.” Med” "skräckfylld blick betrak- tade Miller den' mördade mannen, blek och med döda ögon. " Rhödes hade varit ljus i "håret, men : 1. detta ljusa fanns något mörkt, oregelbundet, Något rött. Något tom tycktes ha levrat. sig. Miller såg fydligt nu. Blod! Och han skrek åter:- -— Gå din väg! För Guds skull. . Men Aynam Rhodes kom ändå närmare, - och. nu 'stod' han vid stolen på andra sidan härden. Han satte” sig, men inte tungt. s < För: 'några' sekunder” "hördes i rummet "intet. Nad utom Millers stönanden: . Slutligen sade en andre: > Det var du” .som n:gjorde get, Det vet du! oe : ”- Miller: stirrade uti tomma” in- stolen, och det döda bleka:ansik- tet. Det fanns ett leende" kring triumferande, halvt sardöniskt.; —- .— Och just som du kallade mig din vän, :- oe Miller sökte efter ord. — Duu... du ä...r inte död, stammade han, De sa' att det var mord. a — Och mord var det, det vet du. Rhodes pekade med ett vitt ge- nomskinligt finger, och . Miller tryckte. sig divpare in i bänken5 ryggstöd. — Ne, nej! ropade hän. Låt mig vara! Lämna mig I fred! .- — Lämna dig i fred? Den and- re skrattade bittert. Förtjänar du att bli lämnad 1 fred?. Vad du förtjänar är döden, en mördares död: ” Miller ryckte” upp's sig inför ho- tet. — Nej, jag ska inte e dö, viska- de han. De.har inga bevis. De kunde inte hitta revolvern. Icke ta efter alt. get. han gått t igenom.” skyldigt. Ha, I ha. - v Hån Uksom flöt.i luften; och ögo- nen; glänste som av fosfor. Jag ska” tala om var” revolvern . finns. ret. viskade Miller.” I den' gamla fa- miljebibeln "med träpärmarna och de. tjocka spännena.” Där... står på bekhyllan. sv vo en tången, Han fnittrade och sköt den tillbaka. Inte kunde man väl döda samme person två gånger..: härden med den stora; tunga bo-. ken. Brasan hade brunnit ned nu, och ljuslågan flämtade i staken. Miller kände frossbrytningar vid' tanken at han skulle vara ensam eh 1 mörkret med Rhodes. ”' "Rhodes ' spishällen "mellan; dem och flö åter ned i stolen. - " ” Visa mig, 'såde- 'han, visa mig var den finns. Det här ska väl vara en bok, inte nån sorts 13Ga. .— Det. var vad' polisen tyckte och tärkte,: sade "Miller hånfullt, att. .det".var.en bok. Det är, det också, "Men revolvern finns där ändå, Titta! - ning, och'-i denna låg revolvern; flmed Vem som ''- helst skulle få ömmar;” etter en sån här dag: NI förstår nog hur pressan- de den har: varit. Jag drömde '| verkligen hemskt,. och jag för- modar att jag pratade en massa strunt. : I Men Kay am kom, närmare, , Miller for upp, skräckslagen.: ”— Låt mig. vara, skrek han. mr: Miller, det vill vi inte uttala oss om. Vi föreslår. ir. Det talades så mycket om var pen > under” rättegången, avbröt Miller," och jag: drömde om re- volvrar: Jag "förmodar att jaj också "pratade om revolvrar... -- Inte: så mycket om revilv- rar, sade den andre medpassage- raren, som "om -en viss:revolver. En. som låg i en bibel" och som kanske ligger där än. «0 Cf: "Millers ansikte blev plötsligt blekt. pts | » Sedan innan någon. av hans båda 'reskamrater 'anat hans av- sikt öppnade han kupédörren och kastade sig ut i mörkret. = .Genast, sade tiguren i an 5 k- — Révolvern ligger: i bibeln, | «Den : Rhodes hasade bort över "golvet! ” Millers hand trevade eftér eld- ”Aynam : Rhodes. återvände till männen där som. förlamade. Se- dan reste sig en av dem och drog i nödbromsen: Re :'— Det är ju så; såde denne” en stund 'senare, sedan Millers döda kropp förts in i en 'godsvagn, det är ju så, att enligt engelsk lag kan. målet. .mot. en för mord fri- känd' inte" återupptagas. ” Miller kunde - alltså, juridiskt. sett, ha känt sig--fullt" säker.. Han. visste det bara inte. - NN Ja, lagen. är.sådan, sade am andre. En dom är: en: dom, och placerade ,' bibeln på SI bokens mitt. "fanns en urhölk .— Om det är strunt. eller Into : För. en "sekund sutto de båda : man kan-inte dömas två: gånger besked. Men vid Herrevadsklos- ter stod de första tälten, och då trodde Viktor att han var fram- du var bättre hemma 'på går- den”, anmärkte soldaten från Starby. ”För att vara en grön- skålling tar, du. dig inte”illa ut, du har hållning som" en' gammal knekt, och du bär geväret så att man kan se att det inte är en dynggrepe.. Nog', djävuln kom, mer du att ta dig fram, du slip mé "Jag" hade inbillat mig,att' Det . lät" "alltsammans mycket stämma i refrängerna med kraft, lugnande, och Viktor Lejon satt fastän han inte var "så ' säker på snart bänkad i frid och trevnad orden, Särskilt när turen kom - i-hållstugan på Spångens gästgi- till. visan om "regementet, som vargård, samman med korpraler marscherade i krig, . var det och ' rekryter och skjutsbönder, knappast någon, som med mera som kommit körande till'Ljung-. jublande ton kunde hålla ut oms byhed 'med "tjocka fanjunkare; kvädet: va SPE . och"spinkiga löjtnanter och. som , u nu behövde skölja dammet ur Med & bataljon till Häst” och en bataljon. till , fots uu anande rädda fär och ett regemente skånska drag” ner, ve den, värkvällen därutanför gen-. " Kristi "Förktaringsda a Då .' Jesus,. och lärjungarna , gingo" ned . från berget bjöd + han dem” "öch sade: ””Omtaleh "icke för någon denna syn, förr än mänhiskosonen - har upp- ' M - stått från, d döda”. : Mer än"en har kanske stannat : inför. detta ord' och undrat; hur ru det' var: möjligt "att. Jesus själ älv förbjöd lärjungarna, som varit med honom uppe på förklarings- berget, att” omtala vad? de sett och hört. "Icke skall väl en lär-' junge tiga med sådan, säger man det kan ju bliva andra till. hjä p och uppmuntran. ' sus tillägger ett: «förrän Män- niskosonen ' har uppstått” "frå döda”. "Ännu har de andra li jungarna icke i förstått. innebör- den i Jesu offer... måste vandras,.' allvaret måste der." Kristendomen är efterfi Ja, åtskilliga kristna kunn. instämma 1. ordet: ”Det är. din "SABBATSTANKAR: i honom.” Dä Lägg först märke till, att Je-' Korsets" väg också lärjungarna ställas in un- | jelse,'ett nedanför berget”. Guds närhet 'förnimmes icke ” blott: i stunder; då allt omgives" av'/ljus från ovan i det yttre, i medgång och frihet från det som tynger, närhet, som gör. trygg min stig, att” gå i mörkret är att” gå "med erfarenheten: måste , mogna; rnå- ste- träda fram 'i'sin verkliga” ge- nå upp: och ned" på hela huset: Men bleke, att det nu är jag.som har hand om vapnet. Det är alltjämt ' precis vad du gav mig... samma ögonblick sträckte Miller | runt bordet. Så närmade han sig De tänkte aldrig på att titta + mumilade Miller. De" vände bibeln; den förstod. de sig; sinte På. Och nu kommer de. aldrig att se den mer, för den hamnar. 1 floden 1 morgon, med en Bra tung. sten till sänke och sär botten är som gyttjigast. "> -— Du sär djävulskt skicklig, sade Rhodes och lade boken i sitt” knä," men mu. kan inte förutse allt. i oo Vad I menar ä ler. — Inte dettå, svarade den döds- laddat, ' och nu ska -.jag 'ge dig » Han : höjde revolvern, .men i ut handen och släckte ljuset sam- tidigt zom han reste sig och smög dörren. Men när han trevade ef- ter handtaget — nyss hade han hört Rhodes röra sig borta. vid spisen — - så rörde han, vid någdt td frågade Mir stalt. Däruppe på berget vär allt för samma brott: Men om rättvi-. san är blind, sover gör hon tydti- gen intells. >" Och täget drog w vidar ” | Copyright No ova r t. ljust, allt omstrålat av. 'sällhet Att de. trelärjäungarna' upplevde något även där. är säkert.; Men upplevelsen" måste; bäras" ned; bäras ut, den måste visa sitte- gentliga värde just i:dé' prov, som vardagslivet ställde der in- för. Först då fick den ett / bärån-. de värde, Tanken på vad som varit ” kunde skänka: mycken hjälp, ja, till'större uppmuntran och till större hjälp under da- ning kunde räknas till ”förklar ringsdagar”. " Det , är. Jesu korsdöd, som öppnat väg till den härlighet, som” evigt varar. > Herren gick icke in i härlighetens himmel direkt från Tabors ljusa höjder. Han hade kunnat det, men han gjorde det icke. Då hade han svikit den av Gud givna kallel- sen. Jesus tänkte på de många, på alla dessa, som han genom sin död, sitt heliga och dyra "blod skule: lösa från skuld. och FESAMAMADAAADASADSDANADAMAAAMAAMAADDBADKANDANAASAS BASAR AAANAASAN DA KASPARSARADI NSAADRIBAR DA DAR BDADISAAASAAD AA PASRA BANAR AADARAR Ah AA RAMA ” uppmuntran och bliva . till stor gar, vilka icke i "egentlig ' me " det, ht gick: genom hållstugan och frå- gade om korpral Träff fanns där; straff, - I Offret .var "den lösépen- många - starka armar sträcktes ning, som: skulle :göra . alla frla;' efter. henne, men -hon' gled be= ”Vi gingo "alla vilse såsom” får, händigt undan och försvann till. var och ej sin" egen väg, "men Herren "lät rfarna'' katt i kring 'en : bål" med allas” vår missgärning; drabba . uppknäppta -uniformsrockar' och r tacka, vi honom, kort.i händerna. ' - att han 'gick ned igen;ined: till: Jerusalem,' ned Hill; Golgata, : amnet i Viktor ryckte äl fö förstödo'de allt; icke bliti'de en- nu med det namnét.'Men-hur det staka tillfällenas 'stora -gudsupp- nu” var, hade" Viktors. tankar levelse ; utan Herreng'.cgen .väg kommit i rörelse, och rösten'ha- ägde 'i' Herren ' "själv: en upp-- sen var inte riktigt densamma, stånden och levande” Frälsare, de' flesta : "goldatern ar” borta, som för varje dag, oberoende av det var mest körpraler, som satt tid' och rum, kunde vara nära: : kvar, och nya skjutsbönder ha= de. sina. .Detta är väl en ännu ' de slutit sig till; 63 Hallon hade rikare andlig. upplevelse än' att. tappat mössan; och' Viktor kun- få vara med”om en kort förkla- de inte låta bli att lägga märke ringsstund vid ett enstka tillfäl- tjl, att han började bli :'redlös. le. Därför var det också fram er ”Det 'var” han gom skulle. stå mot.” uppståndelsen,.. som - Jesus fadder för "mig och ' skaffa mig förrän Människoso- ett tält. att. ligga 1”, gick det ar icke på målet, då vud. Han reste. sig" tvärt, fic han sä be Gud, Jåtit. uppstå, därom kunna . hörnet. bakom... sin: stol, oc vi alla vittna; Och sedan-han ge- skrek: /”Kommer du inte med vit upphöjd ” av' Fadern" -undfått Drag” åt helvete, grönskålling” , han :utgjutit,' "vad I här sen och I nom, och Viktor. störtade ut. hören”.. (Apg.”2:32-—33) Det är "När han kom i frisk en'i Herren glad människa, som . märkte - han. 'att Bbenen', vek sig kan" säga:. ”Är .någon "glad, så, under honom men det Råde bli- må han, sjunga; lovsånger.” -(Ja=" vit. lika "tyst inne 1 hans 'huvud kobs'br:' 5:14) Till: Herrens: ära som på .den, halvmörka lahdsvä- var det ; som” aposteln ””:Jakob gen Han ” visste åt. vilket hål så var meg på förklaringsberget,' "vårnatten gav han sig: väg, kan -säga:: ”Den enfödde "Sonen, raglande ? > och 'halvspöingande. som är i Faderns sköte, han har Efter: .en stund gick det redan ”Ay hans fullhet hava vi ju alla post, där två bajonetter. sträckte fått, ja nåd utöver nåd”. (Joh. sig i kors över vägen och en ev. 1:16, 19). Det är andligt mog- skrovlig röst vrålade Wer da?, nade vittnen, som så kunna be- samlade han, alla sina iprafter, tyga. I deras hjärtan har nå- klämde . kolven 'i marken och dens evangelium utfört stora svarade: "122 Lejon, rekryt på ting. Så kunna de därefter tala Norra Åsbo kompani” — ”Det till andra om andliga verklighe- var minsann inte för tidigb” En ter såsom om : något självupp- fång figur hade: kommit fram levt. De 'hava tagit emot, därför vid sidan av posten. ”Tystmaden kunna de också giva ut. Deras har gått för Jänge sedan, om en starka tro kom andras svagare kvart är klockan tolv, och den tro till hjälp. In i den allt frigö" som inte har inställt sig. innan rande sanningen förde de andra, desg får skylla sig själv.” Var hän till den förblivande I heten : visade de andra.'. Vad te sig skymta en rand kring kunna vi mera bedja om än att:. mössan, och han svarade: ”Från ”.. med Guds folk i paradis jag Hjärnarpshållet, löjtnant.” tala. får. på himmelskt vis om »”Def var inte" närmsta våg", 3 nåd. Hans namn ske lov och det vara hänt, att du inte hun- : nit fram förr. ” : sen Amen. orga te Forta. Men mitt i”ali detta" hände att . en mörk! uppasserska av. oss ville" vandra” baka i en” "sal, där 'underoffice=" kraft och väldig räckvidd. Na fanns mmtärllgtris rk annan' och Herrens” egen, ledning. Nu de tystnat; han. sköt: stolen till-'' förstodo” de, . vad .sde' "verkligen baka och såg sig omkring: Kret-= - ? säger ban. blixtsnabbt genom - Viktors ue ; ”Denne' Jesus har nu "fatt 1 geväret, som han ställt 1 nom" Guds' högra hand har bli- nu, Hallon, så går jag ensam.” — den utlovade: helige "Anden, har : vär allt vad han kunde fur ho- . sjöng. Och /Johannes,' som 'ock- TLjugbyhed- låg, och i den -svala : kungjort vad Gud är”, så ock:. bättre, och när han kom fill en . värlig= kommer du från?” Viktor tyck-. allt hans 'råd, hans makt, hans ljöd det helt försonligt. ”Då må . + . ; ST . SAADARSAADA IYFYTSETEV
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.