rm rm mr RAR Re SR son :LAHOEMS, TIDNING | ELLI När Ventrillon beskådade sig » själv 1 det stora varuhusets spe- gel hade han svårt att fatta att >» det. verkligen var han, Odifle Ven- + Jedde. omkring honom och presén- - "sliten som de själva, i- går hade t gufem tusen francs det var "inte nej Nmottagning kallades det i den - Sutrin; som Shade till specialitet ” "blivande stora konstnärer." I för- >+skulle befolka madames salonger. . ”Jöpningshäst som paraderar finan . ;breda rygg., : .CIö-Clo och Pinettre, han kände «vilse och.han upptäckte till sin H nad. Hon är som jag. betagen. 4 trillon, som stod där; Jacketten "stt som "påxlistrad; ”lackskorna ' glänste, och halsduken var. per- fekt — åtminstone försäkrade bi- trädet det -— men pricken över it vär i alla” fall! den "höga "hatten. Att tänka sig att hån, "Odille Ven- ”trilton. Lbar hög hatt! Nu "skulle ” kamfa rna” "och . modellerna”, sa ba ”konst ärsbären. Men kanske. vär, "det bäst, att de inte såg honom, 'de skulle antag- .ligen insinuera att han gripits av " högfärdsdjävulen. I förrgår kväll hade han suttit hos dem lika lugg- , han fått vårsalongens pris, -.och i dag var han gentleman, Gudar- na vad den hatten blänkte! Tjur småpengar . det. En del hade” han . spenderat på" kamraterna i' går ” kväll och en der'hade gått” till ti- "digare' infrusen hyra men ' det mesta hade han kvar — även se- -. dan. han. kontant betalat al den här "elegansen. . Men vad betydde pengar, i dag : vår” han én -berömd 'man nästan | "och den yngste av alla pristagar- a. Och i dag skulle han på kalas, fö) näma, världén, hos" Madarie att: taga sig 'an unga genier och går. Hadé "madame, måhända” icke men i dag, i dag... Det vår Sa- 'vad de tråka ut en, dessa mottagningar. Apropos; jag läste” om er i dag i tidningarna, vilken härlig reklam för en ung man som: ni Säg, ni dansar väl intef- Musiken hade just spelat upp. så liten tid att ägna sig åt sport. -«- Hon: "skrattade med en 'tori kallt stål. ” ” fortsatte hon. - Det är nödvändigt, för 'reklämens skull,” ju ha. sitt namn i tidningarni väg, jag hoppas ni ii. följer mig till min bill -- Ventrillon försäkrade att det skulle vara honom ett nöje. Han samtalsämne synnerligen” obefo- gad. Operans prydnad; "tolererade tydligen endast en röst, sin egen. Ni "målar underbart, "mon 'Segr.” varför har ni ”inte' målat mig? Vi, ni och jag, tänk: vilken skulle börja! i' morgon: Kan" ni komma klockan tolv, vi äter fru kost. tillsammans. .” Ventrillon var stu, Så. lätt . Salongernis pris. I förrg skulle les ' betjänt. 'förmodlis gån visat ut honom. I dag ... Men han ville möäla henne, har ville. Gudarna” vilken uk skulle kunna bli... sg > Mademoiselle fäste sig Pp... Nu. går "vi,: kommendera "tre tusen” :var .såld...Till ett antikvariat för tlumpna fyrtio francs; På "detta; och” verse annat, nö- nde till konstens avigsidor, var det Ventrillon funderade när han, "till en början oförmärkt, gled in : den ström" som för en timme iHely Paris skulle (komma hade . BSavillac:.. .profeterat, och. hela Pa- iris var där förmodligen. Madame terade "Han hörde; namn, som han i tidningarnas 'spaltér, han säg ansikten 'som' tidigare biickat emot "Honom ur den illustrerade I veckopressen, och. för, ett. ögon- blick tyckte han sig 'vara en kapp- : den skall ut; till startplatsen. Man” lorgnetterade: honom, man” "mätte :upp honom. Man sade Jaså och CN och man kom 'härmare; eller man ände honom ryggen. ”Infe så: illa, "hörde han en ung dam säga," en "riktig. Adonis: och han skickade "en tacksam blick, medan ham gled in i lugnvattnet bakom, madames -Ventrillon hade redan "fått nog. "Han önskade sig tillbaka" ' till konstnärsbaren, till Sabrin och sig som en barnunge,' som råkat » förfäran att halsduken inte var så oklanderlig som expediten för- "säkrat. Men hatten, hatten...:' .: — Och nu; sade madame, nu "skall. jag presentera er för Ga- "brielle Belletaite, Operans pryd- unga . genier, det. vill "säga > äv ; mankön. och" ev” pot "Men, stammade Ventrilo, . Jag känner henne ju inte.:. , nr 7 Just därför är dot jag skall . presentera er, min” käre vän. 4 där kommer hon. H i — Men vad skall jag tala med henne om? | — Om vad som helst, bara” inte om "Fanny Max, ni vet! den nye stjärnan, Han säg en höknäst dam i svårt med ett dödvitt ansikte, Hon höll den. vänstra skuldran lägre än den högra, hon hade en hand fäst 1 sidån som den varit fastspikad, . och hennes ögoh jagade omkring, sökände vem”de uppslukå månde. "Hon! var ful -— det 'gavs' tyvärr ingen möjlighet” att” "komma från "detta negativ > -— "men ”hön var en modell, en mödell av. guds. nåde. .Ventrillon kände att>han skulle vilja mäla detta redari målade an- sikte” och den grimaserande själ, "som cventiellt fanns bakom, en tigrinnas. Fan fog in hennes bild fé” 1 ögat, och med ivriga fingrar] sökte han ritblocket — för att i , nästa sekund, erinra sig att han ” befann sig på råiottagnig. N = Monsieur, sade hon och hen- nes stämma var silkeslen, jag är glad att få träffa er, det är så Svillae” han, hade” att tacka för ini 11 le hon. .Nej., den här vägen, så siip- : t om " nu i sina tankar utbytte] kapplöpningshästen mot 'en jolle. lereskt. hennes. händ, fick i ger- gäld en uppmuntrande, klapp på axeln och fann sig stå ensam på trottoaren, Han tittade upp mot madame Sutrins våning och ryck- te på axlarna För idag hade han fått nog av den förnäma världen. Dessutom därinne hade han icke kunnat göra rättvisa åt Sin char- manta ha En promenad. just nu däremot, vilken lyckans" gull- 0: | an var, Ooch i morgon skulle” han börja "med Operans prydnad. : "Med cylindern på nacken avan- £Lerade' han ;boulevarden framåt. 1 Det: stora verkét var. i vårdan- de; och för varje sittning kände Ventrillon allt tydligare att detta skulle bit ett mästerverk. Made- mMmolselle i svart och nied -dödvitt ansikte: med Atigrinnäns. ett porträtt fullt av div. och, ka- 1e' lutade. sig fram över pianot och sjöng för honom, sjöng ideli- gen, och den tyckte det vara bäst så, hon stör- de honom minst 'så. Hon ville inte förrän den hamnat hos Vollands, som redan avtalat om ensamrätt. Jag är: vacker, 'sade 'hon; och nu” målar porträttlikt; inte sant, min vän ? Hela Paris skall komma "till Vollands, 'hela' Paris skall se koristverket, vilken reklam : för mig? . De : " trillon, jag- blir berömd kanske.: ' mina vänner, en av mina” många vänner. hade fått ännu en glimt av hen- färdig. Hela Paris... bab... .o' Ventrilton förklarade att han”haft. -— Jåg brukar! visa mig så där fem 'minuter på varje mottagning, Jag har' fem ställen till att benå-, da. Om två minuter går jag min - fann sin 'farhåga. för. bristande propagande för oss båda!” Om vVI ? allting gick" "när man b ra fått. raktär skulle det bli. Maderhoisel- |- --unga konstnären. se sin bild, hade hon bestämt, Inte —: Än för- mig dö, sade Ven: -— Ni skall alltid vara min Vän, suckade hon, det vill säga en av ; Ventrillon lät "penseln gå. Han nes inre och den trollades snabbt fram på duken. Så skönt att hon |: inte ville se tavlan förrän den var > Nom de -dieu, svor han till för Öch" Sabrin som; påstår att min högfärdshatt dödat min: könst. — Kan ni tänka: er, "sade hön, att i går had Faniy Mäx djärv- | heten att gå förbi härutanför, på min egen gm 4 den kattan! Och ikte' som mitt? ; Me dojäksikte p på andra sidan pianot, ett: dödvitt fågelansikte' med en babblande mun -och' en tigrinnas ögon. Penseln ärbetade '. febrilt, och inom honom log tusen lyckli- ga "själar. Just nu kom" pricken över 'it. Tanken hoppade: egen- 'dobmligt' nog över till .hans höga hatt; Vär han inte Också” en sorts fågelskrämma? ob —, Den där markattan” Fanny Max, har ni hört att' en engelsk "ord fjädrar sig för hennel Vad säger ni om hans smak, Den är rutten, min vän, liksom hela den engelska aristokratin. ua — Sjung, mademoiselle; hah; sjung... Ni är bäst d + Och mademoiselle sjöng medan Ventrillon drog de sista pensel- dragen; imorgon hos Vollands, sade "Och "det var morgon hos vVol- lands: .:; Mademoiselle håde spått rätt, Hela Paris hade infunnit sig till-vernisagen, bil efter bil avlas- tade sitt förnäma innehåll medan Ventrillon hemma i -sin anspråks- lösa. bostad var i full färd med att borsta sin cylinder. Hela Påris paraderade förbi tavlan, och hela Paris 'viskade. och: pratade. Och fnissade. Genialt. Men, vad skulle Belletaille säga om det här? Var hon galen som gått ' med på att tavlan fick ställas 'ut. Porträttet var” likt, det: var träffande,.det västerverk, . men, ack så cobarm- härtigt; Vad. kom man att tänka på, om inte en papegoja, en tal- trängd. papegoja. Och så de där ögonen » En bil körde fram, och före- gången av en kör av viskningar gjorde den” stora Belletaille sin erädda entre, första gången på mycket länge föll hon ur rollen, Den Bel- letaille hon såg framför :sig var sig själv. Jag tror inte att jag skall förvåna bara hela Paris, jag just den kvinna hon brukade grä- ma 'sig, över. i: ensliga stunder ge " skönt med nya ansikten. Hon 'la-. .de sin hand på hans arm och för: de honom bort till ett par stolar 1 sälohgens bakgrund... Alla: :Helgons' Dag: Du GÄR GENOM - KYRKOGARDSGRINDEN | MED EN BLOMBUKETT I DIN HAND. : GULNADE LÖV PRASSLA' FÖR VINDEN || : PÅ "GÄNGENS NYKRATTADE SAND. ALLA" HELGONS - -DAG, "MÄKTIGT TALAR - : I HÖSTENS FÄRGPRAKT SOM SNART FÖRGAR, : "E"BLOMMORNA PÅ KÄRAS GRAVAR, ' "rr NAMN VI. VISKA; I ÖGATS TAR; : : ALLA HELGONS DÅG,: DU TÄNDER VID : MINNENAS ALBUM ETT LJUS > KNÄPPER SAKTA DINÅ. HÄNDER . . : OCH TACKET. STIGER. UPP. TILL. GUD. var grandiost på sätt och vis, ett |: framför. spogeln, den Belletaille som, tvättat. bort sminket och såg sig: själv, i ögonen. Mera "ändå. Bilden som stirrade mot henne 'ur var "försent. Risp, rasp, risp, du- ken hängde i flikar och det död- vita ansiktet föll bakåt avskuret. Och så med långa steg lånade är andra akten, av Tosca, skred den stora ut! na I dörröppningen mötte hon Ven- trillon' som äntligen fått sin hatt skinande; vöt —- Svin, skrek hon till och slog sitt parasoll tvärs igenom: Ven- trillons stolthet, som föll av, rul- lade fram över golvet... och togs Jupp av en ung man. : 1 Svin, tölp, kamel, dromedar | skriade operans prydnad vidare, ji Denna hatt är historisk, hoj- tade den 'unge- mannen, hatt... : Men vehtrillon hörde icke läng- fe på det örat. Som en moder tar tar sig an sitt sjuka barn, så tog han till sig duken, rullade hop den. och banade sig i väg genom mängden. Utan huvudbo- nad lämnade han konstsalonigen.' "Innan ' Ventrilton somnade den kvällen, som för övrigt tagerade morgongryningen, . var Belletaille nödtorftigt reparerad och ”place- rad i ny ram. Duken hade också blivit . fotograferad . av en'sarmé kameramän 'och "dess ägare in- gående korsförhör av. lika många journalister. Konstnären somnade följaktligen något trött. Beröm- rmelsen har sina avigsidor. : '' ; Han vaknade emellertid tidigt nog, alltför tidigt. Man knackade icke på hanå dörr, man bultade. » Ventrillon steg. ur sängen och gick fram till dörren, ' ln Vem "där, frågade han, — A det är jag, monsieur: jag Gabrielle Belletaille: Släpp in mig. — :Men mademoiselle... efter ert" beteende: i" går. Ert porträtt och. min, hatt; ena o0n, min natt- skjörta”. | — Bå ni talar, "monsieur; tacka mig istället. Hela Paris är värt. Tidningarna är fulla av oss. Om Fanny Max' finns inte en rad. Är det inte tjuvligt. Tänk vilken 're- klam för er och för mig. Operan blir överfylld jag får högre gage och ni massor av beställningar, öppna dörren. > Men jäg' är inte klädd, ”madér moisell?. 1— Så öppna "dörren åtminstone på glänt, jag har något med mig. Och kom till mig på lunch. Och måla, mig På nytt, jag bönfaller er om den ynnesten. Gör med mig vad ni vill, ' monsieur . : " Ventrillön, öppnade "dörren på glänt. En bukett praktfulla rosor föll in — och en tidning. ' Ventrillon såg sig förgäves dm: kring ' efter något föremål som kunde tjänstgöra som vas” och öppnade tidningen. Under tiden hade han sjunkit ned "på en 'stol men for upp, som om stolen varit en glödhet kamin. : i ”Création WVentrillori, fäste hän. Och Maison Malinocux pre- senterar dagens sista skrik i dam: hattar. € Han slet sitt hår . medan han slirrade på bilden... "Creation Ventrillon” -var hans höga. hatt, hans stukade storm, prydd med x "och bjälfs... Den: bars |brunnsgrävare uppe vil "Forts. . , Likväl kände han sig ”brydd in- för utsikten att alla skulle lyss- nå på honom;' villrådig sökte han Lans med blickeri, men Lans gav en uppmuntrande nick, Evanoff och Redelig hade redan satt sig till rätta — där fanns ingen appell. .Platsligt' flög det 'genom' honom vad han allra bäst kunnat berätta, historien on far |, och korpral Träff, den döde — s | det fanns flera i: kretsen, som måste ha känt” dem! båda, och det fanns säkert ingen, som var främmande för själva tilldragel-: i serna; men han var den ende Viktor Lejon, var son till. Viktor, det ' inte förklaras aft varken Lans eller någon annan med :ett ord hänsyftat på fadern i hans närvaro;. ja, det hade ? aldrig” ställts "en fråga till honom om hans härkomst. eller "föräldrar, han vär "bara ' repslagargesällen från Ängelholm, punkt och slut. Men :. det : var alltsammans bara en” "vild och förflugen tänke; hellre” skulle "Viktor ' ha bitit tungan av sig än att nu och här tala "om far och mor. Nej, en gång i framtiden, här han visat |" att han dög något till, att man kunde lita på honom, när; hans ord hade. vikt. och tyngd,” då |? - | skulle. han säga det, öppet och klart, en gång för alla, och så skulle han foga till:; ”Den som iäte vill trö mig, han: kan ju bjuda till ätt nagla fast” "mig g vid en "lögner ty -”Har du”inte, snart ka efter tillräckligt”, undrade furiren. ' . . Viktor. . hade inte alls hunnit tänka på några historier, 'men rädslan var' märklig nog 'redan försvunnen, Iy det syntes honom med "ens / så . -betydelselöst och tillfälligt "vad som här pratades mellan skål och vägg, och han började utan vidare att förtälja något som. han erinrade sig från sin' barndom, något som han hört far beräta för mor i mörkningen. ”Det. var: på Klågerup, den stora herregården nere på den feta slätten. Det var för Jänge-. sedan; jag: har”. det fråa en på Hal- ländsåsen,; och har hade det från sin far. Det var den gången det fanns spökammare och spökam- mare och spöbänkar runtom- kring "på - alla slotten, och där togs bönderna in och blev fast- bundna; och piskade, många gånger hade de nog gjort något galet: ocht förtjänade att straffas, men många gånger-var det väl inte så säkert att det gick rätt- vist till : På Klågerup var det värre än på något annat :ställe, där fanns. en inspektor, som slog i vredesmod och slog hårt och slog. dem som han tyckte illa om, vare sig de hade förbru- tit något eller ej. Bönderna på godset blev allt mera förbittrade, men så fort: någon av dem vi- sade sig uppstudsig, släpade in- spektorn honom in i spökamma- ren, och då föll de andra till fö- ga, och på det: viset, höll han dem kuvade. De tänkte nog på att gå till baronen och klaga, men de vågade inte, de var inte säkra på att bli trodda.” Men' så en dag, det var under skörden, blev inspektoren: rasande på jen av torparhustrurna, för hon hann inte fram med kärvarna, vagnen fick vänta, och det var Prått, för det hade kommit upp stora moln på himlen och ett oväder kunde bryta löst när som helst. Inspek- toren . piskade henne med sin käpp, ta henne in i spökamma" ren dristade han ändå inte, för hon var ju kvinna och tiden slog inte heller till. På middagsrasten lade skördefolket råd, det var så kvavt att de knappt orkade äta, och de frågte torparhustrun, hur det kom sig att hon var så sen- färdig, men hon teg; till slut sa- de hennes 'man: hon är med barn. Då blev de alla som utom upp av en förtjusande blondin'i tidningen, Men, hur skulle den te sig på Gabrielle Belletailles' få- gelhuvud ... OdiHe Ventrillon suckadé. San- nerligen, berömmelsen hade sina avigsidor," — Création Ventril- lön ... muttrade han. Storm och” jacquett. Portvakten skulle få ta vhand om allt det där. Man var väl ingen fågelskrämma heller! På en spik i väggen hängde den gamla bruna filthatten, välkänd på . "kohstnärsbaren. Ventrillon eträckte ut armen, mot den. Och i brun filthatt och i nattskjorta satte han sig vid sitt: staffli och började dagens arbete. ', : .Copyri gth Növärt som 'visste "sanningen. Att' han,.. det måste de också allesammans - ha reda på, ty annorlunda kunde > sig, och des svor sig sammaån, "en för alla och alla för en, att-de skulle slå ihjäl inspektoren, ifall han rörde kvinnan en gång till, dé stack liar och räfsor samman, och den äldste bonden läste före, och alla mässade med: Vi lovar och svär, vid Gun och hans he- liga evangelium. Arbetet börja- de igen, inspektoren kom tillba- ka, och han drev på. dem med 'hugg och slag, för' man kunde höra på vindstötarna, att oväd- ret” nalkades; men ännu hade han "inte rört den havande. Då VANAN F ;redrik Böök. unna med ens började regnet prassla, och inspecktoren var just bakom Henne, ' och -hon rätade sig upp och såg mot 'himmelen; han drev till henne méd käppen och skrek Vill du rappa dig, lata-Mötta. I samma stund flög Get en blixt mellan molnen, och åsken rui- Jade; och. skördefolket störtade sig "över 'inspektoren och högg honom ihjäl med liarna, och va- renda kvinna sölade sin räfsa; och så tågade de. upp tiil herre- gården i samlad trupp, och den Vv | Fredagen den.4 ovember 1960 TOR: LEJON 3 våra liar och öäfso fecnet har sköljt töm sånn tag vittnen med, för vi vill alla till stupstocken. — ' andra må komma bit att plöja och 5å och skörda på Klågerup, oss står'det upp i halsen, och vi'har hellre velat : dö. Men så som gubben menade, så gick det likväl inte blev föranstaltat, för barone; satte sig upp i sin vagn, och kud. ken körde för brinnande. livet till landshövdingen i Malmö, | det blixtrade och åskäde hela tiden, och samma kväll blev Ånspekto- ren begraven. . Det bley, äldrig någon rättegång, och inte ens ett förhör; alltsammans blev tys- tat ner, så 'att ingen huad fick skälla och ingen hane gata.” Viktor ' satt, stilla en "stund. Alla 'hade hört noga på. Evanoffs huvud med handen bakon' örat hade sjunkit djupt ned mot brös- tet, och ingen kunde fång: hans blick bakom de buskiga gå ö- gonbrynen. Glasen' stod 'oörda, , ljuslågorna brann blåa nerei pi- pan, regnet frusade mot tälta. ”Ja, det var ju också en ii- storia”, anmärkte furiren,' ha. drog litet hårt e efter andan. - "« - Forts. äldste bonden gick in till baro- nes och sadé Kom ner och se -SABBATSTANKAR:- + | oAv kontraktsprost Olof Mörk, St. Harrie. ” Våra beliga och kära minnen. Alla Helgons dag är de heli- ga minnenas dag, den dag då församlingen högtidlighåller de- ras åminnelse, som räknas till de stora och som fått ett sankt före sitt namn: såsom Sankt Pet- rus, Sankta Birgitta för att näm- na ett par namn." Men. vi fira icke 'endast deras minne, som fått sina namn inskrivna i kyr- kohistoriån kringstrålande av ärans och berömmelsens. skim- mer utan även deras, som värl- den icke känner, men: som du och jag viska i dög inför: Gud och minnas "med tacksamhet. Många gå i dag ut till sina kä- ras gravar för ätt smycka deras sista vilorum här i. världen och för att där tänka på, vad den himmelske budbäraren sade till Jesu vänner, när de'!kommo till hans' grav: ”Jesus,' som Ni sö- ker, Han är icke här, Han har gått före Eder till sin "och eder Fader”, " : Våra heliga och "Kära minnen. 1. Dem ställer. Alla Helgons "dag fram för oss. CN Vi lyfta våra blickar till den himmelska ' staden och "tanken dröjer vid alla dess saliga invå- nare. Vi tycker oss skymta Mat- teus,: som bevarade bergspredi- kan åt oss, publikanen; som gick hem rättfärdig. Där är' Petrus, som "aldrig skall lämna" förkla- ringsberget 'och' som 'aldrig mer kan frestas att förneka sin Mäs- tare. Där är Maria,' Herrens moder, som. nu förstår alltsam- man och genom vars själ icke mer något svärd kan gå. Där är Paulus, som'nu icke ser stycke- vis och dunkelt som i en spegel utan skådar ansikte mot ansikte. Och där. är Stefanus? Nu sårar inga stenar honom mera och änglaglansen lämnar jcke hins ansikte. Och Ansgar, Nordens apostel, sörjer icke längre över vikingarnas ' stridslystnad, och Olaus Petri fruktar icke mer en jordisk konungs nyckfullhec och maktbegär och gläder sig åt att bland de tungomål, sor lova inför ' tronen hörs : också det svenska: Och vår'store hjälte- konung Gustav II Adolf är med i'skaran. Den 6 nov. mistade han sin jordiska konungakrona i sla- get vid Litzen men nu bär det eviga livets krona hos Gud. Och Johan Olof Wallin, som sjöng ut sin 'evighetslängtan, så "att hans psalmer alltjämt sätter vårt hjärtas strängar i dallring, har nått sin -längtans mål, Där är vår . oförliknelige ärkebiskop Natan Söderblom, som hos Gud upplever de kristnas enhet full- komnad. Men låt. oss icke bara nämna de namn, som hela världen 'kän- ner och "vördar, ty vi vänta att i den hinlmelska staden finna ansikten, som kommer våra hjärtan att klappa i innerlig |- längtan: Mor och Far! Gud fröj- de Eder i paradis! Jag gläder] : mig åt, att en hånd skall Jäggas| - i' min och då vet. jag genast, att det är vår lille gosse, som ryck- tes bort så tidigt.' Den dägen vi bäddade ner honom : på .kyrko- gården, var det som skulle” mitt hjärta brista, men i himlen 'skall jag sé, hur han vuxit och mog- nat i solskenet från Herrens an- sikte, = " : Alla 'Helgons dag; stör: "och strålande är, denna festen, salig den syn den ger oss. . 2, Våra heliga. och kära. minnen förplikta.. De Fä. u” icke! endast: med ord och i tankar fira våra heli- gas och käras åminnelse, vi böra ju ävenledes sträva efter att föl- ja dem efter i tron och goda gärningar. De 'heligas' uppgift går i arv, ljuset skall gå vidare från släkte till släkte. "Det är vår kristna plikt att föra ljuset vidare. .Det är mörka tider vi leva i.” Kristendomen .- sitter trångt mångenstädes i vår ' tid. Det förefaller som - ljuset; var ställt under skäppan, Det gäller för oss att hålla ut, att icke för- tröttas, att icke misströsta. Låt oss tänka på dem som varit före 0ss. De hade större: svårigheter än .vi på tröns och helgelsens väg, De hade det värre! Men Gud lät det gå uppåt och fram- åt för dem. Han skall alltjämt genom. åde medgång. och mot- gång föra "sin kyrka vidare, ” "Ty Herrens ljus ej slocknar ut, fast det i moln sig döljer”. :.. Vilka skall segra till sist? . Somliga svarar: 'De som: har det bästa förståndet! Andra mena? De som ha de starkaste. vapnen! Och några säga: 'De som ha de flesta pengarna! "Men Jesus svar. rar: De som ha det bästa hjär= tat. Hans liv 'och Hans, frogna kamp intill döden bevisar detta, 3. Våra heliga och kära minnen — skola 'vi tacka Gud för. - Tiden präglas. av jäktande oro. Vi ha 'så lite tid till stillhet och inre samling. Om vi ge akt på de heliga" minnena kunna de. skänkta oss något av den sjä- 1ens vila vi behöver. Tiden stäl- ler' oss kristna inför krävande uppgifter. Då är det stärkande och uppmuntrande att tänka på, - hur Herren i forna dagar skänkt sina tjänare kraft. Tiden kan . fresta till klagan och hopplöshet. De heliga minnena vill lära.055 ' att tro på Gud och tacka och lova även i nöd och trångmål. Därför: Glöm inte våra heli=" ga minnen, ' förgät aldrig. dina kära dödas: föredöme och bed Gud | genom. dem, tala till. ditt hjärta.. - Där hos "min "Frälsare, . Där är mitt hem. . Där. får jag Honom se, . ji Hans hem. ' . DE får jag se därnäst - : Dem som jag älskåt mest, Där är mig evigt bäst: "Saliga hem, - ingen kan riktigt säga hur ne” i
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.