, knäppa hop ”vapenrockarna, och - och på Fyen höll man som bäst ; "tianstads -Jlän som hade ; '&om biltätaste län före Skaraborgs ' LAHOLMS FEDNING a , a 7" "Lördagen" den 24 december "1960 VIKTOR: LEJON borta" | : När vapenstilleståndet Htillkärlta- 'gavs tidigt på hösten, vände de svenska trupperna tillbaka: från Fyen,”lugnet sänkte sig på nytt övér Skåne, och då Rasmus Kuhr läste högt ur tidningen kung Os- kars proklamation, kunde han inte .' låta bi ått förse den med lätt ironiska komraentarer. Vad hade " armékåren "på Fyen;, egentligen ”uträttat ”till det anfallna grann- rikets bistånd samt till värnande äv. Nordens hotade trygghet”? Såvitt han visste, hade de inte gjort något annat än bärgat hö- " skörden och kört in rågen och det var ju mycket bra, eftersom de fynska bonddrängarna stod under ' fanorna på Jylland; men de hade - visst .heller inte. försummat att "rätteligen borde ha pörjat med. Nej, det var ingen. vidare stass med den Kungliga proklamationen, vidhöll den oförbätterlige Rasmus 'Kuhr; han läste upp på svenska: »Mellankomnaå ” —fredsunderhand- lingar hava icke lämnat eder till- fälle att stridsfältet giva förnyad glans'åt Nordens uråldriga krigs- ära”, och vare sig det nu berodde på uttalet eller innehållet, det lät så löjligt, att ingen mer än kap- ten Krumbach förmådde hålla” sig allvarlig — han satt i ett'hörn och. ångrade, att han inte' stupat JOANNE a "Av: F ”redrik Böök ” fram uttalade sina tvivelsmål på kungens: ord, att den svenska hä- ren ”Jängtade efter kallelsen till strid”, blév han förnärmad och reste sig: för att ta avsked. Men fru Charlotte försökte blidka hb- nom... Det är ingenting att bli för- | närmäd: för, ”bedyrade hon, "varför skulle svenskarna längta ” efter vi efter den, varken "danskar enler schleswig -holsteinare, Inte slåts i röjets skull! Vi slåss för att vi är tvungna till det, för att vi inte kan: komma överens om hur .. det rätteligen skall vara. ”Jeg vil - slaas' fordi jeg er tindrende gal i ' Hovedet, og dermed Punktum”, 2 7 slöt hon; ”og hvis De ikke er det, ' saa rager. hele Sagen Dem slet "ikke » Viktor råkade höra det; ty klappa om de danska pigorna, oc ” han. hä e blivit ombedd'att bära när .de, tappra landssoldaterna ån det stora spelbordet, som stod : vände hem, skulle de kanske visa . 2 non DN i patronens forna sängkammare, sig måttligt nöjda med den hjälp de hade fått, Det svenska lejonet hade rentut sagt legat på gödstia i Danmark; ' de:som sett västgö- taregementena på hemmarsch på” stod, att :karlarna inte kunde på att vidtaga kjortellinningarna, Fru Chärlotte slog till ett kling- ande : skratt, som inte 'var' fritt från skadeglädje, och gäv sin man på örat; först därefter kom hon vid Dybböl som | Keppo-omimelivs och Leijonhufvud. De hade utvalt. den bättre delen; för” sin del 'hade han visserligen fått "Gustav Adolf och Leubelfingen” färdig, men vad hade han haft för glädje av det, då recensenterna förklarat-' att koloriten var svag och hjälteko- nungens högra arm misstecknad? Han lyssnade full av bitterhet till Rasmus Kuhrs påstående, att vad som än hade saknats, inte var det sig för att .rodna, vilket hon ju tillfälle, och när dansken rakt ”Dalkarlar och kullor | håller 's sin "ställning som de bilrikaste i änvi narna i landet, Med en bil på 5,49 "ning före Skaraborgs län med 5.55 och Örebro län med 5,59 per soner per bil. Med andra siffrör ser biltätheten ut så här: Koppar- / bergs län 185, Skaraborgs 180 och 'Örebro 179 bilar per tusen in=' personer har Dalarna klar Jed=" ; . SÄ ds (177), Kristi (176), vånare, Därefter följer" Väst Jönköpings (172), Värmlands (171) samt Uppsala och Söderman? ”Iands 'Fin' med 170 bilar per tusen personer. - s Dessa siffror gäller för 1 jan 1960. Går vi tillbaka fem år är: biltä heten annorlunda. Då var det Kris- lada I 177, Nästan lika snabb är bilutveck-. per tusen, invånare, i år är” siffrån N lingen i Västernorrlands län (Me- delpad/Ångern land) med siffror- och Örebro län. Biltätheten var då respektive 104, 103, och 102 bilar per tusen invånare. Tittar: vi: på dalkarlarnas län för 1955 finner vi att det då fanns 97. bilar per tu- ”sen personer eller 10.31 invånare per bil. Biltätheten" i Dalarn: ökat snabbt; Å Men 'så snabbt soni i Väster inie ökat i dalalänet, 1955 var bil- ” tätheten .i' Västerbotten 77 bilar ten har biltätheten, procentuellt sett na” 77 för 1955 och 160 i år. Över" hundra procents bilökning redovisar, : också Norrbottens "län (T1—148); ” samt Göteborg och .Bohis län (71 143). . INRE 35 Biltrånga- "Stockholm - har. blott; .- 149 bilar per 1.000 invånare och hör: till gruppen ”bilglesa” län. Minsta biltätheten” har Göteborgs och Bo-: hus : län med 143 ' bilar per hisen invånare! 3 ex satan AL Var sjätte svensk har bil- — exakt är siffran 6,1 invånare per: bil. Det”, " AVCKLIGA TILLFALLIGHETER "XY ber Förste GRUND AV MOA PERKINS fa PÅ GRUND AV E TR 6 KOM. DUNLOP P) [SE At "UNDERSÖKNINGEN Av. ELEKTRICITETEN, fa SPRÅNGAMNE, Ä 1 INDRE FARLIGT. > bär att Sverige fortfarande' är : Europas biltätaste land före Frank-. rike; Storbritannien, Danmark, Nor= ; ge och Västtyskland. Detta och tex ' att blott 1,7 procent av vårt länds'” bilbestånd än ”myndigt” (tillverkat” 1939 "eller tidigare) får. man veta i nyutkonina” ”Bilismen i Sverige”, som årligen utges av Sveriges Au" fomobilindustriförening.: VR "Loch i sitt-stilla'sinne tänkte han: "Jag. undrär omiinte frun har rätt Men för, oss är det ingenting att grubbla över, vi lyder kungen”. röt in tidigt. Hela Ängelho msslätten låg täckt av shö, och : "uppe" på Hallandsåsen växte drivorna sä djupa, att man Varken kunde komma fram. till fots eller. med: släde: På en hel vecka , hörde, man ingenting från gärdarna uppe 1 skogen, och Vik- tor kunde inte låta bli att tänka på Antonius” och Julias stuga ute på heden —' Gud': vet om” inte snön, blåste: tvärs genom vägg- ” Springorha, "det var ju" mera "ett tält "än: "ett hus: Mén de kar kan- ske, "sökt" upp" :sina” fränder” ät örkelljungahället, tröstade han sig. I. december. hördes vargarna im" hätterna, och de tog en kö i ett torp vid Tockarp; svälten höll på att. driva vilddjuren ner på slätten, det var bäst att mota dem i grind: Det blev budat. till skall- gäng, från. var "och en av de stora gårdarna skickades en karl -ut, med" Ängeltottas skogvaktare i . sptsen; på Ulriksrält föll : "det på Viktors lott" att” c ut, och han]: fick "kronans gevär med sig; men ingen varg kom inom synhäll, det |. enda skott; som. lossades, träffade 'häradsdomarens "stora hund; :som |" visserligen liknade" en ulv,. men aldrig bitit. något. får, och' när Viktor efter två dagar kom hem igen-skämtade Rasmus Kuhr, att tillfället" sällan gynnade 'de; sven” skå ”vhpnen.' Viktor tog. det inte illa upp; ”hött är med intet bött”,: ; svarade. han "och .krafsade. om- så sorgsfullt ut skottet, innan: han hängde. bössan upp, ty han visste att wregeln': «hade sina. undäntag. -Men. i- samma drag passade, "hän I: på att begära bestämt: besked, sergeant: Berglund på bostället I Kärragärden,. och . . denne hade sagt, att: get. bara kom: an' på 122 :. Lejons ' goda minne ett bli ”kom- - ”Jag kan nödigt |. meridérad dit, unävära' dig", tyckte "patronen, ”och min frua vill sakna dig, men |. jag har redan givit dig .ett halvt |: löftes. Gå med fred!” Viktor tac- kade" Se; det" är ju i alla fall bara vapenstillestänä, man kan aldrig veta, Skulle det foga sig så; att jag .ändä blev skickad till Schleswig-Holstein, sä hade jag ju bättre utsikter, ifall jag först gätt .- -genom korpralskolan”, "Jeg: gider sgu- ikke "here ' det”, I sade Rasmus Kuhr, nu talade han. nska :i förargelsen. ”Kan-' kallelse: till strid? Inte längtar |: ividå han Kunde ge sig av till v "korpralskolan i Malmö fram på |. | nyär; han hade varit inne om hos |. ..|hända kunde jag rentav bli be- fordrad', envisades Viktor; han tyckte att patronen tog en smula för lätt på den svenska vapen- äran. Rasmus Kuhr såtte händer- na för ögonen och gjorde fula mi- ner, men Viktor fortsatte:. "Det tillfället" det. kommer än på. För mig är det tillfälle alltihopa. Cal i Hovedet, som frun kahadet det är jag inte; > — "Jeg tror du är filosof, Lejon”, . ahmärkte Rasmus Kuhr, och så” upprepade, han: ”Gå med fred.” Fram på nyår blev det blidare väder, och- Tjugondag - Knut an- trädde Viktor Lejon marschen från Klippan. till Malmö; £ furir Skog hade befälet, nya grupper stötte till efter hand i Ljungby- hed och Röstänga, och det. var en styrka på sjuttio man i full fältpackning, som följande kväll tågade genom snömodden på Mal- mö gator; de höll på att sträcka halsarna ur led, för de flesta av stad förr, och furiren fann det dera giv "akt, "Jag vill- inte att alla. änniskor skall se på er, att bondtorskar”, > förklarade Skog för Lejon, som gick i första Det lär wara svärt; att dölja”, dog. Viktor, mén' han tog dem häde. aldrig varit i en stork vinken ' och försökte se oberörd ut; han brydde sig inte om att mäta höjden på Petri kyrktorn, och när en ängbåt' började, böla vid hamnen, lätsade han sig inte märka det; gatpojkarna, som gick | med i takt, upptäckte han: inte ens då de trängde. sig in. "mellan leden, men när en skomakarpojke ned ett par stövlar dinglade över zlarna hade fräckheten att fing- rå på han sidogevär, drev han till honom en' örfil 'och fräste: "Vet hut, snorgärsar.” Marschen! gick över en bro, där skölpojkar höll på att gå på skridskor, och dem kastade Viktor likväl en blick ef. ter, för det säg rasande behän- digt ut, men de rackarna började nerifrän såsen bombardera Norra skåningarna med snöbollar, och nidvisa:' . Vem rider pås sitt vita ök? Jol, det är. själva Ugglemök, Han, bläser 1 sin silvertrumpet, Själv är han . mager, men: . märren. fet. Det där måste vara diktat: för de: beridna vapenslagen, . tänkte Viktor, det. rör inte os53, och så tägade Norra skåningarnas korp- ralsämnen in. på Malmö slott, där och väntade på dem. Medan furir de sjöng för full hals ett slags barackerna. och skolsalarna -stodi: Skog lämnade av truppen till ser- geant Berglund, som skulle ta hand 'om dem, räkade Viktor se upp mot de små fyrkantiga fön- stergluggarna; i en av dem gri- nade ett svartskäggigt ansikte emot honom,-och en röd tunga: stacks ut. När han tittade närma- re ofter upptäckte han två stora händer, som knöts kring två järn- stänger, och det gick upp för honom, att ansiktets ägare häng- de i järnstängerna medan ' han gjorde sina grimaser, fötterna nädde uppenbarligen inte till gol- vet, det var därför ansiktet blos- gade så rött och ögonen rullade så vilt — kroppsställningen var ansträngande. Med ens försvann också ansiktet; och sekunden där- efter händerna. ”Vad tusan är det för fguter | vi ska bo samman med”? frägade Viktor furir Skog, som var Bam mal: i gården. = kr ”Det är straffängarna”, ; upp- lyste Skog, "visste du inte” act? Men du behöver inte vara "rädd, Lejon, vi ska inte dela rum med dem. De: bor. nog bättre, än vi, men vi Rår det friare och murt- rare i ”vära logement, fast vi blir tjugo i Nart.” Viktor var inte riktigt beläten. Han säg det svarta. ansiktet. för sig hela' kvällen; det, vär nog en tattare. Om Antoniäs' låtit skäg- get växa, "skulle, han ha. sett ut ungefär på det viset; men han | vär inte den som gjorde nägra ohöviska grimaser. Hur mycker Antonius än fick frysa, svälta och . fara illa uppe På Hallandsåsen, : nog tyckte han "bättre om att sit- ta i trätältet och Höra vargarna. tjuta på mossen än att spärras in i en cell på Malmö ' slott; och Viktor hade samma smak. Men för egen del fann Viktor inga skäl att klaga på inkvarte- . ringen. i Malmö slott. Det som gjorde honom mest pesviken var," att han inte fann Lans där; den . gamle korpralen var inte tillräck-' ligt stor teoretiker för "att "bli kommenderad ut till skolmästare. 3 : N a I dag EVA " Solen går upp kl. 8.58 och ned kl. 15.25. > I morgon. 7 | JULDAGEN cv " Solen går upp kl. 8.59 och ned kl. 15.26. . > an ver ek Od lar or a asbra EAS "BARA 200 METER Y Fe MEN ANAR NI LEKA, HOPPAR N PLATTFORS SLUTAT "INGEN DEN FAR | UEFA UT SAGER AG CNE DETAR BARA . "VI SVÄVAR FRITT > 2UNTJORDEN MED : 26350 EM. /TIM PREEGLG . vER TYNGDLAGEN a FAeAl , SOM UPPLA- PIE COPYRIGHT EUROPA- PRESS 2 a ANVÄND PEAN: PISTOLERNA; SÅ LOMMER NI; VART. Ni MILL! n 8, VA NAMN (oh PAKETEN "JAG HAR ör ATT SKQI- | JAMEN, DÅ KAN VI BÖRIA BYTA 4 JAG HAR FÅTT EN ASK PILLER 4 JAG HAR än ETT RIS MEN) -' | 26 KÄNNER INGEN SOM d SoOmEr man É kan ha sin pipa och : Liknande förra |Hemkomst i Av Anita” CDs N ”Laät mig tala fördigt = = och spe- la inte teater! inte med: mig, Hed- di, för jag vet nog att du också vet det. Vem” var det som ringde på julafton? Det var du som sva- rade. «Och sedan gav du luren till mamma, Och mamma talade så fort, så "fort: "Hon näninde inte något namihy, Kon. sade bära: Ja, nej... det är omöjiägt! Det kan jag inté! Det-går inte',;. ja, senare" . ”Så.lade hon. på luren med en gång. Och hennes . händer” skakade 'så nerväs , var. hon Och" när- pappa frågade vem det .var, som störde på "julafton, så stod hon där fram=. . för, honom .och tek precis sora jag | på : "räknetimmarna, I när jag inteläst: på Jäxan. Vem ':var det, Heddi?”j Hedwig: tog av, sig glasögonen och putsade. : dem : omsorgsfullt: . Först måste hon:samla tankarna. Natur-. ligtvis '"konmr hon ihåg det där te- Tefonsamtalet; > Det hade . kommit sk ymningen |: Hunter SS "Säg bara att. det är ”Luciel”. sade rösten alltid. ”Vet du, Angela, jag tror att' det är någon som var tillsammans med mamma i fånglägret. Och 'mamnma vill inte träffa någon därifrån, hon vill glömma den tiden; Det kan du väl förstå?” Ja, det är så klart. Men varför skriver mamnia brev; söm ingen får véta, något öm?! vi "Hedwig såg förvånat upp: Hon lade ' undäån sstickningen. Nu måste hon' höra upp, här kom tydligen något - som - undgått 'henne, något som hon inte haft en aning om, >. ”Hur-så, flickan min?” . Angela hade rest sig” och oroligt omkring i. rummet, - äg späd: och bräcklig ut ändå full av eriergi: De ljusblå ögo- neh var klara öch vaksamnma, uns derläppen sköt fram och dess. drag kannor - flera sedan, Alltid var det samma . röst, denna råa vulgära kvinnoröst, "Du vet ju. att jag fick åka "med mamma Lill stan i går. Det. var för vittnade om envishet och viljestyr- i: skidorhas skull, De' sitter inte ör- dentligt och vi skulle till sportaf- fären. och, få nya bindningar. När vi kom förbi BPostkontoret sade maln- jar ”Vänta ett” ögonblick; jag kom- mer :strax!” Jag skulle tydligen vänta: utanför, men: det blev" så kallt, Du vet ju hur det” blåste i går.: Jag gick in' på posten efter henne: Mamma' såg tig: inte och jag ville förstås inte spionera. Jag trodde: bara att hon 'skulle köpa frimärken eller något sådant. Men mämma”" gick: bort till n' lucka och lämnade in ett ganska tHockt ku- vert”, <”Mamma ville väl bara lägga | på ett brev!” - > . "Varför lade hon det då inte på "Hådan i'stället för att lämnä”in det i luckan? "Poste Restante stod det ovanför. Säga vad du vill om mig, Reddi, men dum är jag inte”.+ ” Nej, du är inte dum” mumla- de Hedwig. .. NN oo. ”Jag gick fort ut g — mam- ma märkte mig inte, när hon läm- nade brevet. Ve t "du vad jag tror?” "Nej? St = ovetd Angela stannade, Genom fönstret såg hp at i”vinternatten.. Det var om. hon' inte ville se Hedwig én, ”Det låter kanske: fan- kt, men jag trör. att mamm? er någon men, semi papa in- å ycla Pågot. om. Till ho- nom skriver hon brev och. han skriver till henne! Det är ju: vah- sinnigt- romantiskt, men vet du Heddi, ' det vore ju mycket bättre om' mamma var kär i pappa och inte i någon annan”... " Hedwig satte ifrån. sig” choklad- koppen med en smäll Också hon stämd rörelse till det frasande, stärk- ta förklädet. Sedan gick hon fram till Angela, grep barnet i axlarna och ruskade henne otåligt.” so ”Nu får det vara nog; min vän!” sade hon "strängt. ”Jag: kan förstå att det är mycket som du inte be- griper — men en sak kan jag inte förstå: kur. du. har kommit på en så gemen tanke! Din mor: skriver inga brev som ingen vet något om; Din mor älskar din far — och in- gen annan! Vad är det för skan- dalösa ' infall du 'får. Du springer alldeles för mycket på bio, Ange- lä. Dw srde skämmas — - dag är mycket besviken på dig : "Men manima lämnade ju in ett brev”. Det började rycka i Ange- las mungipor... dd - PJa” sade Hedwig häfti at," "Ja, det gjorde hon. Och vet du varför? För att jag bad henne om det! Det hade' du visst inte tänkt? Din mor var så älskvärd att ta ett bröv med reste sig. Hon rättade med en'be- | för mig — och sedan sätter du ihop |- en sån här historia. Fy, Angela — det har ES mor inte giort sig för- ljänt av”. Hedwigs hjärta" dänkade” burigt, händerna ' darrade och hor i dolde dem hastigt "under. förklädet. "Har |” de hön ljugit tillräckligt" övertygan- de?. Då hörde hon plötsligt ett skratt. :: M : ”Är han tjusig, Heddi?" : "Vem?" ”Mannen, som ”du skiver kär- det sista i koppen och gick till dör- ren, Men först måste du tala om för mig vem brevet var till Heddi!” " ”Nu tror jag, jag kan -sova. ”Jag brukar skicka lite pengar till en flyktingfru, Hon: går ' och hämtar "dem på : posten...” Hedwig . långsamt. : Hon ”häpnade över hur lätt. det 'gick att ljuga. Angela såg belåten ut, ”Nu har du ' övertygat mig, Heddi, för jag in. Kuvertet leksbrev till. Berätta Heddi! Det|såg att det lg pengar i kuvertet är ju ä de. Hur | som d ser han ut?" - Hedwig drog | en suck av > lättnad: Hon hade lyckats. Angela skrat- tade och barnaögonens' plågade ut- tryck hade försvunnit. - ” Angela”, sade .hon och bemö- dade sig om att göra rösten stadig, ”jag ' måste göra dig besviken, Det är ingen man...” . ”Är det inte? Så synd! Men nu vet jag! Det är att barn! Är det inte det?' Du har ett bårn någonstans!” Hedwig kippade efter andan, men när hon såg Angelas .tindrande ögon, blev hon varm: om hjärtat. ”Jag. har uppfostrat dig illa, lilla Angela. Jag förstår det inte, Ett barn! "Jag och ett barn! Angela — du borde ha«en örfil. Men jag är alldeles för svag -för. dig, Vi skämmer bort dig allesammans”. Angela föspade Hon: fog sin hu- vudkuädde under armen, drack: ur hade gått og, så att mamma mås- te klistra igen det bättre. Hon stop-- pade in sedlarna och fick låna en tejprulle av "fröken i luckan. Du är då flott av dig, 'Hedwig = det var ju massor av pengar!” . ”Snål har jag aldrig varit., Och nu går du och lägger .dig och det .Ibums. Jag måste stiga upp halv- åtta i morgon. Det är ju i mor- gon vi skall ha den stora festen”. Angela gäspade ev gång . till, Hennes röst lät nöjd och sömnig, ”Nu är: jag inte rTädd"-mer, Heddi. Det var så skönt hos dig. Du, kom- mer "den där gamla kattan Isabella i morgon?” ”Det vet jag. inte, Men det gör hon säkert”. "Angela suckade och glorde' en grimas, ”Sov gott," Heddi — jag tycker du är så snäll Jag tycke: så mycket om dig, så det kan du aldrig ” tv yck fästn an också, om; > då; kade" haft någon: Synd att" sade . Ja ag "skulle .Hedwig hötte bortalle. med pek- fingret och med ett fnitter. slank Angela 'ut ur rummet, Den” gafnla stod kvar och lyssnadestilis hon ' hörde dörren till flickrummet slå" igen och :hennes ansikte. var med : . ens naket och förtvivlat, Så "drog hon tillbaka gardinen och" såg ut. Det var mörkt. överallt, men, ett fönster på andra våningen stod öp- pet. Hedwig visste vilket fönster det var. Nu drog hon på sig filt> ».. tofflorna och smög sig ljudlöst ut ur sitt rum och uppför trappar. . ”Gode Gud!” bad hon tyst; ”go= de Gud, låt mig finna de rätta or= >. den. Jag är ju bara en enkel män=' niska, Om ödet skall slå" till, så låt det drabba mig. För mig Ö spor” - lar det vygen roll — slag är” ju. mal... Hon öppnade dörren” och & de den hastigt efter sig. Hon tänks —.. te inte, sade bara fullkomligt lugnt: > ”Det är jag, Hedvig. Ni. behöver . mig, fru Monika. Det vet jag”: nn Sybil satt: i den. breda fönster. karmen; Hon hade slagit” armar= I. na kring knäna och såg: ut i nat-. ten, sc Hedwig tände den! lilla: rösafär gade - nattlampan.: ”Det" är "mitt. i I natten, fru Monika”. .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.