”iTördagen 'den 9: januari” 1981 " Klosterportvinet hade varit'sä välgörande för fru Perry efter in- fluensan, att hon köpte en butelj «åt sin städerska, fru Bark, när denna kom från sjukhuset efter en operation. 4 - Fru Perry ville personligen . överlämna sin gåva och samtidigt Höra hur patienten mådde. Hon ' tog därför sin bil och for till "Grö-' na Gatan, vars namn måste ”be- tecknas som mindre väl valt,' ty där fanns inte nägot grönt och hade troligen aldrig heller funnits. Nummer 30 var ett litet svart hus iien rad små svarta hus, men förstubron var vitskurad, Fru "Bark öppnade själv dörren, och då hon såg vem den besökande var, lyste hennes. bleka ansikte "upp av glädje. . ”— Stig in, stig: in! ropade hon ” och: torkade händérna på förklä- det. Tänk, att frun kommer ' och hälsar på mig! var så god och stig in! Ingen är hemma mer: än gubben — han har visst tagit sig en tupplur. Vakna, Syd! Det är fru, Perry, Ursäkta, att det är så stökigt, frun. Jag häller just på och lagar kvällsmat åt pojkarna. på det hela taget varken sörjde eler gladdes, och denna regniga morgon, då fru Bark gätt till sitt arbete — för första gången efter 7 operationen — satt han vid bra- san oth läste tidningen, till. det” yttre lika maklig och Jat som all- tid, Men efter hand som den buck-: liga, väckarklockan på spishyyan hackade sönder moörgontimmarna, ; blev han obehagligt medveten om - att han inte tänkte på det. han läste. Han tänkte på något "helt annat, något som han varken ville portvisbuteljen inne i' skänken. vinet, ” Förbaskade b butelj! "Det a var ' ketten." Förtjust att kunna 'ge sig. De' vill gärna ha nägot varmt på kvällen, när. de ätjt torrskaffning | hela dagen.” Och så 'har jag en. ganska 'stor tvätt. = -.' i Hon gjorde en urskuldande” gest mot det: dignande Klädstecket: 1: detsamma lök herr Bark” fram” ur: skogen äv .skjoftärma: Hon. vår en. kvinna: med" bestärn-' da äsikter, och hon: hade intet » medlidande fören karl, "som triv- des med att vara låt, "och herr Bark, som - inte? gjort ' ett -dags- verke på äratal, trivdes "synbarli- . gen.. Han hade" "varit trädgärds- mästard och. åtnjöt inte något ar- ” betslöshetsunderstöd, men "det be- kymrade honom: föga Fru, Pp ärry " vände Honom opererad ” tär tolk” var”sä”snäner| Tänk, "att 'fru' Perry: kom själv: ”och' Bav, henne en flaska av det tina dyra, portvinet, som hon så” | | "rörd och tacksärn, o nägon man. löna fri. Perry för hennés' godhet 3 förklarade hon; att hon skulle börja ; arbeta Igén' IE dan nästa”. dåg. Lo Det är för snart,' På de” fru "Perry, men: lät" övertala sig. sHenhes' hus var "onekligen: ett enda kaos” d "Närvarande, "och ingen. kunde aterställa” 'ordningen - utom fru.Bark, 5 gick ut till sin 'pil och herr. Bark "drog sig tillbaka och satte. sig till rätta i sin stol Fru . Perry. var. ; visserligen snäll mot, Martha, tänkte han, men nå- gon darn 'var hon inte. Horl hade vänt honom ryggen och' behand- > lade "honom "med förakt i "hans eget huB "I. . Fru Bark' följde bilen med ögo- ” nen, tillg den försvunnit ur Gröna Gatan, 'sedän drog hon igen dör- ren .och 'tog: buteljen 1 handen. Hon «läste: noga etiketten. . Det | mäste vara ett' underbart vin. Hon "hade aldrig fätt en så fin present. 1 hela sitt iv, och hon skulle lyda frå Perry och dricka ur alltsammans själv. Kerlarna hade.sitt 'öl: "hon: kunde med gott « samvete behålla :'sitt vin, '. Efter kvällsmaten; Så karlarna gått till ”Röda Källaren” tog hon ; sin första" dos av 'portvinet. Det + smakade; härligt. Det var starkt, ” och sött. Fru Bark tyckte, att det” åå någon: män påminde om den ' hostmedicin hon fått som barn, Hon satt 'ensam i "köket, med bäg-. ge händerna slutna om koppen, som hon "fyllt "til en tredjedel. .' ” Tänk att”hon, "Martha Bark, fick dricka något så fint och dyrbart! ;' Medan "hon smuttade på vinet, kände hon. också,. att hon -blev” starkare, 'att hon på något mys-, . tiskt sätt började &tervinna hälsa och krafter. Hon unnade sig att njuta en kvarts timme; därpa " ryckte hon upp «sig och tog fram diskbaljan. Hon såg längtansfullt "fram mot nästa morgon, då hon: skulle få ta en ny dos, "Syd Bark hade i många är va- "rit en maklig, lättjefull man, som NIVEFFErel FETYFTErg studerade” etiketten.” Jo, bra. Hur tuktade det, männtro? | Han stog. ur korken. Det luktade” gott: Han "undrade; öm "di h tiktigt 'ned tungan; och smakade. Inte alls illa, Men | | = han; Aräll. var inte. ; klunk. Han tog en "Kopp ur skän- ken Hällde'red”lätt darrande hand ungefär en centiliter vin i den.' " Han skulle bara smaka. Martha hade nog ingenting ' emot att han fick'en .smaktär. Det -förvånade honom faktiskt, att hon”inte re- dan hade bjudit honom Då en. Hon måste ha glömt det. "Han" satte |. korken i'buteljen, ställde in den i. ”skänken igen, stängde "dörren och ätervände med koppen i händ tin sin stor vid: brasan. " Hän grep: på nytt tidningen och läppjade på" vinet, Narie förbaskat > -gott 'vin. Det skulle nog göra - underverk” med Martha. Han var "glad, att: fru Perry gett henne det. Hon kunde : Klockan: halv” sex” på eftermid- dagen lämnade fru Bark sin mat- moder « denna "första : arbetsdag. Hon tyckte det var ljuvligt” arså sjunka ned på ett säte 1 bussen, Hon var mycket trött. Fru Perry hade "haft rätt. Hon: hade «börjat arbeta för; snart; Hon 'börde” ha dröjt ett par "dar. till, Hon: önskade att kaffet vore färdigt; när hon kom hem.' Men det" tänkte Syd -aldrig' :pä. Han satt där 1' stolen. dagen läng och gjorde ingenting, men det skulle aldrig. ha, fallit honom in att laga 1, ordning kaffet, I "Med éns' kom hon håg. tt Klostervin, Själva namnet: "var en vVederkvickelse;” Hon: blev bättre Kara" av "att, tänka” på det, och efter ett';par klunkar skulle "hon vara 'bigg som'en "mört. Det gav en faktiskt. nytt liv." Hon: skulle inte” vänta tills efter: maten utan th sin” dos sä fort hon kom in: i Hon öppnade sin egen dörr med känsla ”av stor lättnad. Här Kunde 'ens' ben darra ostört, här flck man blunda: så mycket man le, här kunde man :ge tappt. Men "om" hon; drack” sitt portvin genast, så: behövde" hon : kanske inte! ge tappt.'Hon' trängde sig förbi den” sövande Syd fram till skänken och sträckte in handen etter ' buteljen.' i Så lätt den var! Hon hade vän- ,tåt att den skulle kännas tung. Bestört höll "hon upp den mot lju- st. Den var tom! Tom! Det fanns inte" en "droppe kvar av hennes portvin. Hennes stärkande portvin | : som” fru: Perry gett henne: och söm; hon ' bara druckit > av. två "gånger! ae iDet fanns bara en person som kunda : ha ajort det.' Hon :grck flam still honom 'med buteljen i ; händen; vi eden" hade rörjagat an nlatthet.”. . 1 Syd Bark, . sade hon med låg, "hotfull röst. '. AR Syd som var "mycket röd i an- siktet och andades flåsande, öpp- nade ena ögat. Men när han säg vem det var, som stod framför honom, öppnade han båda ögonen och kröp inop i stolen. eller, borde, tänka på — nämligen : "Han -slätade ut tidningen och granskade kolumnerna i hopp att hitta något spännande, men :de' tycktes inte älls ha något intres- sant att bjuda på.;I varje ral; ingenting hälsten så intressant : och lockande "som det där fina Marthas butelj. Men om han bara. tittade. på den ett slag? Det var' väl inget ont i det? Han skulle" bara se efter vad det 'stod 'på eti-: "detstat | utr FUTSETTTTYTTET TT TITT TTT är. vad ni är. Vad har ni någonsin gjort för mig, "någon av er? Jag här akt nog av dig. Jåg'har haft nog av er allihop. Nu kan ri klara ér själva; och de där fina - -jäntor- na, som” pojkarna ”ränner. etter, kan' korhma: hit :och hushälla för dem,-om:; de har lust. JE går "min väg! / Hon kom in igen i sina a ytter. plagg EN Hon? styrde” kurs :på- .Men. utan ett ord gick ho och stängde dörren efter' sig. "Fast klockan vår över halv nio P kvällen; "kunde fru Perry allt: öra fru Bark stöka "ute i köke! Det! friterade "Henne, Fru Perry ville nte 'själv arbeta 'om kvällarna och ville inte heller, att någon "i hennes hus skulle ' göra det. Kvällarna »vöro till ' för "vila och. xekreation, men fru Bark bara gnodde på: 'Urde tio dagar: och lika mänga" "kvällar "hade fru Bärk inte "gjort, annat än arbetat, Frd Pérry” var riktigt nervös. Det för! = Pörfy, och ute i köket ryckte fru Bark upp. knivlädan med. Tuller och häng. Hon. var glad, att hon kommit : att tänka på knivarna, N hon skurat dem, 'var det dags att:ta ett par aspirinpulver-och gå och” lägga sig. Oc "så var ännu en 'däg” slut. i "Det var endast genom rastlöst arbete. och flitigt förtärande 'av aspirinpulver; söm 'fru: Bark kun- de avhälla sig från att undra, Hur de hade det därhemma. Hon ville inte undra” De "var just en'skön samling: Hon hade varit borta i tio'dar, och de mäste ju ha vetat vart hon” gätt,' för det -fanns ju bara ett ställe 'dit hon kunde gå. Men” ”hadé de sökt. upp henne och bett henne komma tillbaka ller ens :fräågat-hur hon mådde efttér operationen ? . nej. De 'struntade i henne allihop. Fru Bark knep ihop däpparna: Kunde de klara sig utän: - henne, ' så nog"kunde hon klara sig utan 'dem.' Och i alla händelser var hennes” fötter" bätt- re nu. ” Hon ' tog” en näve knivar och gick i diskrummet för att skura dem” Hon blev stående under läm- pan med hängande armar; det kunde . inte förnekas, hon kände sig ensam,” gammal och trött. Det var inte så värst roligt att ge andra "en läxa, då man var tvun- gen” att lära sig den själv samti- digt. ”. - Medan .hon stod. där i vittra knackni g på dörren. Hon spratt till, ty hon hade inte hört några steg. Vem det än var söm knac- kat,' så hade han stått utanför och med ett ”bylte -underf | tjänat dem själv, Mot hans vilja tycker / inte har kan" fara ifrån | kilo på sina plantor: men har ”dal- och väntat en stund, Hon var rädd ätt öppna dörren, 'men' efter en lång paus ljöd åter en blyg, tvek- sam: knackning. fon öppnade för- t | siktigt; och där mitt i ljusstrim- man som föll ut genom Hörrsprin- gan,; stod Syd. . - EN vy EJo hm Ö Martha — bör- jade” -han nervöst, — Nå? :sade hon: och betväng den "sihnesrörelse, som fick makt med henne. vid åsynen av honom. ö "fortfarande knivarna i - jag vill bara ge dig den . här, stammade " Syd. och sträckte fram ett avlängt paket. ed vad är. get? | frägade Martha onådigt. :. > a Det är en Haskå portvin, Klostervin,'" . svarade Syd. Den andra kostade 'bara tre och. femti, men: den här. kostar sex. bagare. Sex? ropade Martha: miss- troget. ”Var har. du. fått dom i- från? Av pojkarna? = > "VVisst ' .inte,' sade Syd" ”mårg- rerat.' Det skulle "inte" ha” fanit mig in. ätt be: dem; Jag-har för- förrådde rösten: hur stolt han :var. Jag "har trampat ' igenom: ' hela stan, tills jag nött ut skorna. Tit- ta! Han lyfte först den ena och sedan, den andra slitna” gulan för att. visa henne. "Men jag fick "ett jobb till sist. vid Rosenvägen, och jag har arbetat där över en vecka. Gubben jag jobbar åt 'är.så tokig i -cement; att jag fär 'cementera allting, vgängarna, planket, - fågel- nä, blomkrukorna och he- Ila h rligheten.. -— Förresten vill han-resa bort och vila sig ett slag, fortsatte "Syd -'ivrigt, men han sina "tomater: Jag” slär : vad öm att han inte har mer: än ett. halvt tar. iméd” dem "från: -morgon till kväll, Nå, jag tror nog han reser snart - i alla fall och läter mig se efter' dem "medan han 'är borta. Så jag får säkert räd att köpa en ny butelj at dig när du, arucktt ur, .den här. + — Men Sya; sade” fru Bark och torkade sig.i ögonen med förklä- dessnibben, du skulle inte "ha gett ut så mycket -' pengar för min skull, ed , " — "Jojomen, "öade Syd morskt. jag borde" inte ha druckit ur" den andra -buterjen, tillade han gener rad, ' Pla — Det var dig” väl" "unt, sade fru Bark varmt.. Jag förstår: Inte. varför jag. blev .så arg, Jag var sjuk, förstås. Men kom in medan jag plockar ihop mina saker, Jag tror inte fru Perry har nägot emot. att jag Hyttar hem igen. :.' s— Anej, sade Syd. Nu då jag har. arbete' kommer du hit bara för att göra henne en tjänst. Och är hon inte hövligare mot mig, så får du inte arbeta här längre, hör du det, Martha! . : En kvart senare var de på hem- väg. Under armen höll fru Bark Syds "försoningsgärd, den stora portvinsbuteljen.” Den ” andra” ar- men hade hon stuckit under sin mans —-för :första gängen på minst tjugo år: . | (Copyrigth NOVART. Stöd aktionen Friskare barn — Postgiro stt frisks sambälle > [990920 "Forts. '— ”Fast ibland kan J det" då ändas med en förlikning. |” Som den gängen jag var nosig mot Lans, Inte vet jag just var- | för, men jag "skulle "gärna vilja -| slippa se patronens fru gråttär- dig. Känner jag henne rätt” sä stampar hon i golvet,' för hon har humör.” — Vet du, Lejon”, skrattade Berglund, ”dig och Lans kunde 'jag försona, men få dan- skarna, och schleswig- -holsteinerna att dra jämt, .det går jag inte i land "med, det säger jag på för- hand.” Viktor log; det kändes inte längre så bakvänt att sitta sam-. man. cc "Berglund tog: in ännu en flas 4 öl, fastän de Spisat slut, och drack . Viktor till. De .hade blivit ensam- ma i. den halvmörka”källarsalen, där var varmt, och Berglund på, pekade att "Viktor. mycket ',väl AON ENN här det, sin egen orsak; Få kunde knäppa upp kragen, ”Fi man göra det i förmans närväro”, undrade Viktor.» "Där det Ärte finns. nägon "äklagare, finns.det inte heller någon domare”, för- klarade "Berglund," och han fort- satte: rn ”'Förmän och förmän. Har du hört om gamle fanjunkare Berger på Södra. skäningarna, som" hade en son, som blev löjtnant på rege- mentet ? Det har: då ' inte " hänt, varken förr eller senare, att of- ficerarna släppt in i officerskåren sonen till en av deras egna under- officerare, men den gången kom de sig inte för att hindra det, för fanjunkaren var en" gubbe, som stod i mantal, och det var mer än en av gunstig herrarna, som gett honom pitt namn på en revers ien träng "vändning .- — Berger var tät, men han var inte'knipsk, och inga : kunde påstå att de blivit skinnade för att skilja vetet fran agnarna:; av honom. Men många tyckte lik- väl det var dumt av honom att envisas med att få sin egen pojke till förman — han. kunde ju åt- minstone.' ha stoppat honom in bland : hallänningarna ” eller: kro- nobergarna, det hade blivit mindre kitsligt.. Belackarna” fick också. - rätt, för -officersgraden steg "poj- ken ät' huvudet;" för "resten: var han. en spelevink,... och: när han tömt ett glas, brydde han sig inte om vad han :gjorde.. Så. en sön- "dagskväll;”"när' löjtnant Berger var dagofficer.-och; satt på mässern i|- ett” glatt lag, kom "han "håg att han skulle göra korum, -och är han kom ut på :heden, 'så: var "det I tanjunkare” Berger som ' skulle lämna” av. Det gick inte sä fört som vanligt .med uppställningen, och: löjtnanten blev ' otälig; fan for i "honom, så han började, gräla och svärja, 'Här-skall man stå och vänta, lät det äntligen gå unnan, fanjunkaren, ” skrek 'han; han tyckte nog han. var kvick, 'Skall ske, löjtnanten”, svarade fanjun- kare Berger, men det gick inte i läs med styrkebeskedet, pojkarna på ”Tvedöra "hade" givit sig "iväg utan permission, fanjunkaren fäk- nade och . adderade, löjtnanten gick otäligt fram och tillbaka och bet i mustacherna, han-hade-brått att återvända till killepartiet. Det var då fan själv, att fanjunkaren inte kan hälla ordning på folket, sådant här krängel vill jag inte veta av en annan gäng, kom ihåg det', skällde: löjtnanten. >Till pe- fallning, herr löjtnant', svarade fanjunkaren och sträckte på sig, men han var lugn som 'en ,ko- gubbe, Nå ja, avlämnat blev det, och korum hölls, hur det var med andakten ' hör" inte 'hit;' när allt var över, gick fanjunkaren träm, lade handen till mössan och sade: ”Det här spektaklet skall inte upp- repas, löjtnant; det lovar jag". — ”Det är bra, fanjunkarem, svärade löjtnanten nådigt. "Men skulle inte löjtnanten vilja" komma in ett ögonblick i mitt tält, jag har ng- got viktigt att säga, men 'det är privat och rör inte tjänsten.” Det går väl för sig, menade löjtnant Berger och följde med. Men han hade inte väl kommit in om dör- ren, förrän fanjunkaren fått ett annat ansikte, och det var bistert. "Där ute var du löjtnant och jag fanjunkare, men. här inne är du en. fördömd pojkslyngel "och jag | är din far, och det här får du för. att: du inte häller dig nykter”, och därmed gav han honom på vänstra örat, "och det här skall du fä"för att du inte vet hut”, och så 'gav han honom på 'det högra "och gå nu och lägg dig, så kan du få "vara min förman igen i morgon. ' Med det fick löjtnant :| Berger låta sig "nöja, och gubben gick rätt ner på underofficersmäs- sen och talade om det, för han krusade inte» "> > -"Det tycker jag han gjorde rätt sade .Viktor med känsla och övertygelse.” i "Jag med”, svarade Berglund, På Malmö slotts vallar har vn inte "men gör inte efter det, för all säkerhets skull. Atminstone inte med mig, om jag skulle förprata mig mellan skäl och "vägg. Skål Lejon.” . : Viktor rodnade och ”ärack. ' "Det är konstigt,'i alla fall; "att det skall vara. så stora. skillnader människor emellan”, hade han; han talade lägt och sakta, armar- na hade han lagt på bordet, ölet tyngde hans, huvud.” ”Sergeanten kan aldrig bli officer, och jag k kan aldrig pli fergeant.. ” : a Vasa a Av: UN Fredrik Bö ko. ' ”Det' första säkert som ett hus, men det andra vill jag inte våga min salighet på. Och därmed är jag framme" vid det som jag ville säga, och för den - sakens skull har. vi kommit hit i kväll. Om du sköter dig så bra sor du gjort hitintills, Lejon, så skall vi bjuda till att se, om inte någon- ting "kan: göras för dig.. Det är andra tider nu än i min ungdom, och kapten Klein har fått: ögonen upp för att du duger till knekt. Det var din lycka, att Klein blev chef. för, korpralskolan och "inte Krumbach, för Krumbach har hu- vudet i-molnen och ser inte ner på den "låga jorden, Och det stör- sta tur, som "kunde råka dig nu, det vore om kung Oskar i alla fall skickade oss ut att hjälpa dans- ken, ..för det skall blåsväder till pustat så härt, men nog Sör det ut. som om du skulle komma att gå ut ur korpralskolan som NnuM- mer ett, det kan jag väl VÄga- säga utan att förvrida. nuvudet | på dig! c | é Viktor hade rätat sig upp, hans huvud hade blivit klart igen, men han teg. ”Är du inte glad för det, Le- jon?” frågade Berglund, ”Tycker du kanske att det är klen ära, att vara nummer ett i det bun- kalaget 7: - ”Nej, . sergeant”, svarade Vik- tor, ”Jag är inte så förmäten, :, och nog är jag glad. Jag skall "vara nöjd om jag en gång blir” furir —-det räcker för mig. Om jag inte riktigt kan visa ett så- dant ansikte som jag borde, på men det all jag tala om en annan gång.” | ”Som du will”, fade Berglund. ' Han hade nog väntat, att Viktor. Lejon skulle öppnat sitt hjärta; men det var ju ingen brådska. 'De bröt upp och vandrade ge". nom de tomma gatorna; när de. med stora våta flingor, lyktan wid slottsporten brann gul och söm- nig, sergeanten kunde knappast. hitta. klocksträngen, vakten ropa- - de Werda, innan han öppnade den smala dörrluckan. var och knektar”, anmärkte Berg-=" Iund : medan de. väntade.....”God - natt, Lejon, i morgon är jag för- - man igen!” Så fort han kommit in "pä slottsgärden, tittade. han inte. längré åt Viktor; utan ett ord gick:de var och en åt sitt häll, Forts. ”SABBAT Jesus, förlorad och återfunnen, Betraktelse 'på 1:a söndagen ef- ERE ter 'Trettondagen. | Berättelsen om Jesus vid: 2 års ålder i templet kan ge oss anledning till att på detta ämne: Jesus, dT rlörad' och 1 Jesus var. . med "från "början; : Man har undrat, hur: Josef o: Maria kunde bli-av med den:12- årige gossen. Men detär kanske icke är. så konstigt! På en tid, då det värken fanns tåg eller bussar utan. man -fick: gå. -helt enkelt, då' man skulle någon- stans, brukade släkt och vänner och grannar, . som " samtidigt skulle samma väg, slå sig till- samman till stora ressällskap till varandras skydd och hjälp. Och Jesus, som måhända infunnit sig i god tid för hemfärden, har trott sig ha god tid att än en gång besöka templet. Och så: 'har han dröjt .sig "kvar och "när så käravanen skulle iväg, ja 'dåihar varken Josef eller Maria -sett honom, men. de hår sagt"till var- andra: ”Han var här ju nyss, då är han säkert med någonstans”. Han var med från början, då är han nog med ännu. Det var:de- ras felaktiga slutsats. SÅ öva Det var ju också: så "med: oss från början, från dopets stund i livetsmorgontimma,' då .. jorde- vandringen började. ” Han 'var med i den lyckliga: övergångsål- dern vid konfirmationen, då vi kände de starka ;känslorna ' ge- nombölja själen. Och kanske vi höra till dem, som minns,. hur väckelsen skakade vårt inre, när vi upplevde, vad Bibeln kallar omvändelse. Ja, Han var med från början. Men :så småningom gick man och svalnade och blev rätt likgiltig - och kristendomen blev mest en god vana blott och väckelsen förbyttes - i andlig sömn, Men när man någon gång tänkte på saken och insåg, att det inte var, som 'det skulle va- ra, så tröstade man sig om :Jo- sef och Maria med tanken: »”Han var, ju .med från början, då är han. väl med allmänt? . Mt . Jesus förlorad i | vimlet. på ' vägen, |.” ' Där gingo nu Josef och Maria längre -och "längre bort från Je- rusalemi, där Jesus 'var, i ' den lugna felföreställningen, att han' var . någonstans i .ressällskapet? Men -med varje stund blir Maria oroligare och snart kan hon in te "lugna sig längre: Josef” s ger hon, ”Det står inte rätt till." Vi -måste »söka trätt. »på gossen”. Och så finna de, att han verk- ligen icke är med längre, 7” Vi hade honom, med oss, när vi började resa genom livet. STANKAR Lukas: "2: 42—52 av prosten Olof Mö " Stora Harrie, sin retsamma överlägsenhet, man : drog på smilen.åt' vår - fromma enfald och våra varma” "känslor 7 Xx: -| kallade man svärmeri. Till en T början "ryggade' mari tillbaka 'fö. " sådant tal — men "så småningom lät man det inverka på sig och man blev: kall öch likgiltig och - intresserad . blott för sitt eget" bästa. Och på 'den vägen gingo många med, men icke var, Jesus med i sällskapet. . ” " Världen mötte. oss ; med: sina frestelser. Det var så många i ressällskapet, som försökte loc- ka oss än hit än dit. Till en bör- jan kämpade man emot, men så började 'man 'ge efter. Det är - nog inte så farligt och icke så '- noga. Och snart levde -man, som gjorde -det :detsamma, - hur en människa levde. Och på den vä-: gen gingo nog många med, men ” icke var Jesug med i sällskapet. er och bekymmer: Till en bör- jan såg man dem drabba andra. Och :det man -icke kunde göra något åt,' det bekymrade man sig ej om. Men så blev det jag själv, som ' möttes av 'sorgerna' och - motgångarna och i stället för” att låta dem fostra mig och ut- veckla mig, så blev jag bitter o. - missnöjd med Gud och allt Och ' på .den -vägen-gingo nog många " med, men icke var Jesus med i sällskapet. ” niska låter sig bedragas av dess ' falska överlägsenhet, lockas el- ley skrämmas av dess frestelser och nedtryckas av dess förgäng- liga bekymmer, komma henne att tappa bort sin Gud och sin Frälsare, ' 3. Jesus återfanns i helgedomen. Efter tre dagars sökande fun- no Josdf och Maria honom i helgedomen. Varför ' hade de inte sökt honom där förut. Det vet jag inte! Men jag förstår, att de borde ha gått dit direkt! = ' Underligt att människor, som förlorat sin barnatro och sörjer. , "| däröver, underligt att de icke söka upp .den igen i Guds hus. > Har Jesus blivit. borta för dig, sök honom igen! Skjut: allt an- nat åt sidan både ressällskapet ' och de egna meningarna och sök :'. honom helgedomen, i hans Ord 'och sakräment och du 'skall fin. na honom och därifrån kunna få honom med. till ditt vardagslivs Nasaret. | .Så: sök i "dag, då år och hälsa Än ger. dig tid och, kraft där- till; Sök Herrens nåd, som vill dig frälsa, Blott du på Honom" trösta vill. Och Gud, som hör din bön och sång. Välsigna skall din kyrkosång: . Men där mötte oss världen med "Amen, Text: Dagens gamla evangelium: er gick över bron började det snöa '-- +””Vi är väl förvarade, både tju- Världen mötte med sina sorg=". Så kan världen, när en' män- on
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.