rr vtrverYrrYv y a An Aa Ach ANAR FrerorAAYPTYFEYYYYTEEFEEPEYPY FR 2 son, 408 Est Main, Cherokee, enligt uppgift lär ha varit '']-3&lde han farm a CLAHÖLNS- TIDNING bar scdan” många år: ett" " äntal . "trogna läsare i USA: En av. dessa, 4 farmaren John Lars-' ” tionslikvid.: samt. passat på-att-sända följande? dikt," som” : älsklingspoem.” Inony parentes kan vi "nämna, . att nämnde” Larsson, Johan hette han i Sverige, från” Svenshult, : Knäred.” I sin . ungdom”? arbetade" han' på 'gårdar i Hov'och Munkagård i Ysby men reste för bortåt / : . femtio år sedan till USA där han under en lång följd av år” varit farmare, Efter makans död « (hon. var från. -Ränneslöv) 7 1 NR säg mig, 'o mänska! vi yfved då så : ,dik fallande stjärnan, som släcks”i det blå, ; ”Jik blixten i molnen, likt skummet på hav' Du lyser, -— : och slocknar. till slut i en grav. Se eken! Hans Krona. förtvinar "och åse; och stormen hans löv över klipporna strör, för hög och för låg ljuda lika de ord: är du kommen öch, .varder . till" jord” Du ”blomstrände' mö, På, vars kind. vars blick ” " brann skönhetens glans — o, din skönhet förgic > och minnet av dem, vilka värmts. av. dess glans, Den Hand, 'som, "bår konungakronän Nn ag, v.1 de: läppar, som” tolkade vishetens lag, : det öga, som lyste i striden "så glatt,” 4 : Se” odlaren plöjer och brukar "stina med farfars hjälp” rest en r vacker inajstäng.” Den var. .klädd tmed döv och blommor och virad ”med.; blå; och ' gula bandå., Uppe" i ; toppen tronade en" jättestor mid- + sommarkrans med röda band. y | Midsommarstången- "ställdes ä Antons backe, en liten öppen plats 'där- fran! haft midsommardans i mänga är. Platsen hade fått 'sitt namn 7 "etter en gammal. 'gebbe som nu var död. Hans stuga hade en gång Jegat här; Han hade, sa- de farfar, varit. en. stor jägare och fiskare och. hela' sitt liv levat mest på det. Farfar och han hade varit mycket goda vänner. Far- far hade en gäng i "tiden fått lära sig allt det han kundé om natu- ren just utav Anton.: Iowa, har skickat prenumera-. president Abraham " Lincolns", är 72 år och bördig - i Nu: kallades den: öppna platsen för ”Antöns "backe. "Och här stod i ännu; i. roligare, däriör att” nu var det sommar ' och sol. Snön” var förstås var "men mesta tiden av l barmark ' med jakten: Han var” säkert: 'al för vild och skrämde rapphönsen för? mycket. Lise-Lott var gam- mal och värna När:hon fick nitt-] ring av den' ruvande rapphönan] stannade hon. tvärt, stelnade till ett slag och” "gick sen framärt sak- ta men: "säkert tills! hon: stod "all- deles ' "stilla" vid bott.” Då unde stina” koppla ”huhåé ”medan- Ti märkte för var' det: var. Barnen fick bara” kisa så försiktigt tills fapphönan, Yyfte. "Dä" räknade de äggen och Ulf skrev "upp. hur mänga där vår: Rapphönsen” -triv: des bäst; I "klövern, men "de bygg- de.” också. "pat "andra ställen; "De tyckte inte illa om gäruesbackat och åkerrenar 'med gammalt > viss- nat gräs där-de kunde gömma” sig, i Inne i klöverfältet hade” Skygg. rapphönstuppen, hänt sig: -ända sedän : han 'skildes frän flocken: Med si hade han bara sin "maka. bestyr. Det” gällde, att. p1 derdräkten och leta efter insekter, frön” och annat. ätbart. Fann” -de mjukare” jord: tyckte” "ae" om att € avarnas natt! in jor och herden han vaktar: sin fredliga: hjord .' Tet pär timmar kun- de ger, att Viktor blev. bjuden ut på Det” hände inte heller flera gån- kätlare; själv brydde han: sig säl- lan om att” begära "permission" tin stade; : Han, fick"; se nog av gator- ha och torgen, tyckte 'hanä då han skickades ut: på ”fängbevaknihg. För” hela "den inre: bevakningen fanns "det fängelseknektar; de satt på kasemåtterna” öck tittade må, när : :straffängarna fram. i: april började gräva upp trägårdslanden eller mjölkade" korna, som i maj släpptes utsatt beta på vallarna. Men det fanns också fängar; som skulle ledsagas in till verkstäder och "fabriker inne i Malmö, dar'de hade sitt arbete; och ingen aväem kom g genom porten utan "att ha en avi soldaterna” med sig; geväret h 1s under” armen, det var laddat; och pm: fången försökte springa ett. enda steg,” -hade. soldaten: Or der att "skjuta. Viktor brukade få befallning att "följa med en fånge, - | som'.hette Nilsson; -klockan' åtta | fördes ”han. till jen) > cigarrfabrik, : . som låg ute vid Luhdavägen;' och, klockan tre kom Viktor och häm- tade honom. Viktor undrade. .myc- ket; vad Nilsson kunde ha begått för 1 brott, men han villé inte" fråga honor; : däremot” 'sporde 'han ho: nom;' om :han ; .alärig” haft. "något annat "yrke, Nilsson upplyste att han alltid varit snickare; att rulla cigarrer var ju ett "alldeles 'pafund, kommit - på slottet. "Var ”han' nöjd. med sin lott, undrade Viktor. Det och de gick mitt på gatan, ty detta var "tjänsteärenden - smä- pojkar följde dermi ofta i h men under” vördnadsfull stillhet, ty' ae pekade: på "geväret" och vis- kade” att det" var . laddat. Viktor] visste” "inte "riktigt, om- "det var tillåtet att. byta ord med fången, och han" var rädd att han skullé bli 'ouppraärksam;) ifall han för- djupade 'sig i "samtal; ipland, bad Nilsson att få gl in i en bod, men då ekakade' Viktor ; på huvudet; det: visste "han vara'strängt för- bjudet.” Inte” "heller tillät "Viktor, att Get blev" mer än ett steg mel- lan dem; för vad skulle man göra, om man inte kunde nä honom med händerna: inte? kunde" man”sk; VAAN NN skarpt i en "stad, dö av folk på gatorna; och hur skul-T le. det kännas” att sikta på snic- käre "Nilsson? ' i "Men efter; . hand blev dé nog så” goda vänner ändå, och Viktor fick reda på bäde" ett och. annat .om ” sin : följeslagare: han var född i Fosie by, han hade varit. i läran i :Ystad, han kunde se.-havet: från” .sin, cell, och” han hade en mäs, som kom och häm- tade ” "sillhuvuden”; på: 'avsatsen utanför hans fönsterglubb.; Det honom på cigarrfabriken, gav han | honom ' tre sillar” härt .Inviradeé i ett., stadigt papper; sällan hade”. han sett en människa bli så glad, och "Nilsson bad Viktor att gå ut: på vallen, sä skulle han TÅ se må. sen 'hämta' sin sill 'vid- sjutideri. '. svarade ”Då 'har- jag fäknmng”.” Viktor, .”så det Zär into, - Jag kan då inte märka, Viktor. "att Nilsson är : ärre eller > ” annorlunda än vanliga människor. . ren, slog han sig i språk: med ho nom och frågade, "varför Nilsson uppl yste den” gamle.” Viktor blev blek. I "Blir han inte snart. fri”, ute på västra tornet, iInté för att . Viktor tyckte” om -Byntn,” vä emot, den pinade honom på någ skap«en.dag. i. veckan, frågade Nilsson,” om inte Viktör tyckte. det. Til slut” en "eftermiddag; då” Han . kring. den översta . Bluggen.l längst . och tiggaren väter med tårar sitt bröd — var för den måstens skull, som han Den fromme! ; Så "de hatade: — an nå ak en ,var bär sin börda, och målet är lika för "som solsken: och" regn, "och "löjen och tårar 1 men alla” de: nå av den: smygande, dö om "deltar T helgonens och syndarn,. som trotsar, förlåtelsens n den vise och dåren '— av alla och en gå vi. " som blomster och ogräs av skördarens kniv! : och tusende gå, mörkret likt, irrande vi a samma väg, våra fäder ha gått, su Vår, lott är densamma. som fädernas -lott;' '; vi se samma sol, samma; i som fäderna sågo på Väg: De ”fankar, vi tänka, fa fäderna änkt, | som 'vl, inför. döden Bitt öga de sänkt, stilla, är, dd 'som 'sj de sörjde — förstenad är nu varje tår, de gladdes -— men. glädjen har, kall De dogo. På'torvan som... skylt” derak: hen, -+ med idkelig strävan vi gå var och en, Ja hopp "och förtvivlan de verka, bland ds sor” Ne voch solglimton slocknar 3 när natt faller på mn se Hay vorsätbning hv | Mogns I Elmblad efter oss, ". loss! jord,' samma hav, [tills sin grav, Se Inat Då bi RR . sin pilgrimsstav, alla; . bo i människans bröst? ” jordlivets, brus, ”x, rker 'och ljus.” Vi yves du gå? Fö va söndagens. 'evangeltum + +, soni- handlade : om: gossen. Jesus , +" "+ mellan Jesus' och herimen; ; i tomplet kom: oss att tänka på "förhållandet: mellan -'Jesus'- och barnen, 'Denna' evangelietext le der 7 tånkarna '' till förhållandet PN + :Jesus besöker gärna hemmeri.' « Han "kommer till våra hém i . glädjens högtid, såsom vi nu ha erfarit under den gångna julen. . Ja, Han är med redan när: ett ”"- hem "grundas: för att giva. det ". sin välsignelse? Vi finna'h för. ad sig. I denna berättelse om" bröllopet :i Kana' läsa vi om, hur Jesus där gjorde" sitt första under. Det- var sannolikt ej i, något burget”, han, ty av berättelsen "framgår . hur ” de måste spara på. det goda "vinet. Jesus . förvandlar då vatten" tilll; Vin, att det icke i:det avseendet skall förefinnas någon brist: Så ville "han ' i ' hemmet." vara” till bjälp liksom” han alltid vill; I detta fall var det en lekamlig hjälp han ville bringa. När han nu k till oss i våra hem "just brett: sådant ärende 'i vår text, : Tillsammans, med - övriga ..: bröllopsgäster ', hade ' Jesus "in- funnit sig för att deltaga i'gläd- ' jen över det nybildade 'hemmiet. Hur väl, "om vi verkligen i våra "hem på glädjedagarna vid hög- tider, verkligen inbjöd Herren , Jesus att vara med, så att det — också kunde bliva en sann och ; varaktig glädje över samvaron. "Hur många ”fester” och' bjud- se ningar förekomma nu ej' bland a oss utan att Jesus får vara med. 1 — Det gives också” andra till » föllen t hemmets liv, då Het- ren kommer. Han "vill ej blott vara: gäst där under ' glädjens |. : dagar, Han” vill "ock" komma > med sin hjälp och tröst i mot- '. gångens och sorgens tider. Då kanske . Han finner hjärtana mera öppnade. mera villiga, då r Han den Ende, 'som' kan giva ; verklig tröst I sorgen” och stöd I livskampen. ns 2å Nir Jesus kommer till ett. hem, will Han något. so oa rate väl giva "åt: hemmet åv är, det. vanligen i andligt avse- eride han vill. vara oss till hjälp. Han vill giva av 'sina andliga gåvor) vill giva sin välsignelse. Genom sin närvaro skänker han glädje och lyftning åt" ett hem, men han vill först och sist' giva sig' själv. Det hem; som. verk- ligen tagit emot honom, får. del av : hans . kraft, av ' hans' sinne, av hans välsignelse, Hur många hem är det ej i vårt land, som utestänga sig från. den största av alla rikedomar? "Jesus vill dig och ditt hem ? sök ov a. DågOtt lo ”Han "kommer i denna stund till: dig och ditt hem. Är du beredd att taga emot: honom? Eller 'stänger du din dörr" för honom? O,' att du ville öppna dina hjärtedörrar och ditt hem, att den bästa gästen må kom- ma 'ditin,' icke blott såsom en tillfällig gäst, utan som en ”för- blivande. Som får skapa om dig, giva dig ett nytt sinne: och därmed skapa om ditt hem och giva det "en "ny anda skänka Bekgnelse .« och kraft: Han det” av. den fikaste välsignelse. > || Bärnön" trivdes fl Äntbi mest mn "vilaträdgärd, där fanns nästan bara "vilda, arter; visst, digt om våren, men 'sen, kommer vitstppor, och: blåsippor: i massor. Anton flyttade hem, vida. blöm- backe, Björkarna stod runtom dém. Det Mar, Jugnt, och! stilla här, . F'Da de kom hem" hade” fär ”tabit fram slättermaskinen. pEi ve uu Nu är det. tid att fa åv'äöet |' innan helgen, 108 han. 'Så blir det brå" att "hässja dä helgdagarn är jag märker var redenä är; safari . + Barnen "rusade bort 'till 'hund- gården och släppte ut Lise-Lott. Hon Hoppade upp på dem i gläd- jer över "att komma ut. På något sätt tycktes hot förstå vad saken skarp "näsa söka leta rätt på de räpphörisreden som fanns i" klö- vern; De hon hittade markerades i Barnen visste att de inte: HH ck gå nära boet då.-de funnit: det. Rapphönan tälde inte att bli störd Man fick bara låtsas som om mån räkat skrämma upp henne, An: nars ,.kunde' det ' hända att hon inte. kom tillbaka." "> co NN "Nu -började de gå i det länga gräset, Lise-Lott syntes bara då bch dä.-Hon tog höga hopp opp luften och hennes känsliga näsa pejlade -mot vinden. "tis .Hemma på gärden hördes Mac- kies skall, Han ville så gärna va- ra "med. Men far hade sagt att han fick 'vänta tills han kunde Ja,' Gud give, att vi i vårt land finge ” många - hem, där Jesus hade > förvandlat sinnena ' och givit 'av' sina "underbara gåvor. Det skulle betyda lyckliga hem, lyckliga. barn, . lycklig :framtid för" vårt land. Käre läsare. Je- sus: vill något, i dag vill han dig något, vill komma till dig och till ditt: hem. Har du bruk för honom? ' Tag emot honom... Du behöver "honom. Ditt hem be- höver konom. Vårt lard behö- ter hem, präglade av hans anda. Välsignat är det hem förvisst Som har sitt allt i Jesus Krist Där-han ej är, är världen tom Där han ej bor, är Fattigdom. j stötte på ett par andra rapphöns ”| söm också ”höll till i'åkern, Oftast Ö började” hönan ruva.” gällde, Varje år fick hon med sin Ii P fjädrarna och lät den torra, fina jorden sila gick”, båda paren, fredligt ' undan. Men det kunde" hända att Skygg blev vred om han plötsligt stötte på” en. annan tupp: Då kundé. de gare mäste ge sig undan. Skygg var ”en kraftig” ”ungtupp och «han fruktade ingen annan. Han "bade redde Skygg och"hans makä' sitt bo. Det var bara en fördjupning i marken" som kläddes med torra strän; Där. blev .det allt. fler g8- Dessa var. ganska” små och” myc ket runda:och till färgen grågrö- |: na. Inte förrän i första veckan av juni var alla; äggen: värptar. Då läg där sjutton ägg” i bale Om kvällarna kunde det hända att Skygg lät sina rop ljuda;Det -I hände först i själva "skymningen. CAD Kricktkrick! Krick-krick! Krick-krick! ät det,t gång, gäng på gång. ' Skygg hade inte-någon Vacker säng. Men den var. karakteristisk för, slätten. Skygg var en typisk slättfägel och han trivdes bra här. Skogsmark- tyckte han inte om. Hah ville” ha fri — > Tsss, viskade UI. Vi får inte skrämma rapphönan! ' I ”Tysta smög de" Närmare och kopplade hunden. Nu lyfte rapp- hönan, Snart stod de och såg ner i balen med de sjutton äggen. "- 0 SÅ! vackert! viskade Stina. - — Ja, och där ska snart pli mänga kycklingar, sa Ulf, :- " Barnen fortsatte att leta efter fler bon sen de satt upp en stor, käpp vid Skyggs bo: För det var just det redet de funnit. '". vs t: ; Barnen fann ännu ett rapphöns-' rede inne i den höga klövern, Till- sammans var det trettiotvå ägg i bona. Farfar log då de kom hem och berättade det.” a — Nå, det är inte så få liv ni räddat idag, sa han. «sitar ""Barnen' kände sig stolta. De följde med. fadern runt: då'han körde. Farfar satte sig balk på slattermaskinen, Den 'strrade och raspade i gräset som föll ön ör den skarpa kniveny - Mad "" På något sätt var det vemodigt med slåtter. Det var synd om den vackra klövern som blommade så fint, Men korna -måste 'ju ha mat till vintern. Och snart skulle i alla fall hösten komma och göra LÅ soker dör, N Höet tick falla strax innan det nått sin fägrins. Dofterna var, så starka, nästan” berusånde.”. vc” " Där rapphönsredena var lämfa- mellan fjäderfästena ända! in på | släss” sä. fjädrarna rök. Den sva: 4 inte heller. blivit. besegrad 1 strid, i "Ända uppe mot norra märket 3 allt växande moget och berett att i. | Fängen ville” "gärna prata, men Viktor. var. försiktig; alla tittade på dem, när de.vandrade i väg — ville” gå in i-en bod .och' köpa ett sb par sillar; för den hungriga må- sen'. singlade runt. utanför: hans fönster: och ! skrek," men "Nilsson hade; sä "lifet att” indvara:: Nästa Barnen kom springaride fram; och bale inne i "logen dä r och så "kan" du” lägga dvärghönan rapphönskycklingarna ; Y | Barnen. " tie ett” rede där "delade äggen: stina sprang "till rhönshuset "och i ett av de” små” 'dvärghönsredenä' hittåde hon hönan som” bara : ville ligga Ye, 3 é r Dvärghönan ; skrockade och! "hackade ”Stina' i fimgfarna. Men "det gjorde. inte 8 ont.; I "Med - hönan ”1'famnen 7 sprang Stina” in "på. "logen: Där hade" UH letat” t På” "én "låda att lägga över” dvärghönan: "de ' första. två dågarna. Då skulle hon säkert-1ä- ra sig ätt ligga också å "dessa ägg: i När de lagt hönan under lådan smög '« de sig tysta därifrån. Nu gällde det ....,- "På. kvällen" när. man dansade kring majstängen ' tänkte. både Ulf och Stina ofta' på sina rapp- hönsägg. Oh, om det. bara "ville bl. mänga kycklingar; ' - ; "| Men till sist. glömde de ant sammans 1 den: glada yran som det blir då mänga grannar med sina barn samlas för. att. dansa, Man sjöng och dansade ringlékar. Sedan drack man lemonad och åt kåkor. ' Det; var ' en: traditionell midsommar. En sådan som "man alltid längtade efter. Hur roligt var det, inte med dragspelsmust- ken och sängent, a ”» Oh, en sådan natt” Skulle bara vara mycket, mycket längre! vi f Dvärghönan lade sig på äggen. Efter en dag kunde de ta' "bort lådan. Dvärghönan: bara skrocka- de hotfullt,' liksom ville hon säga; = Rock, rock, rör mej inte! Rör mej inte! : - bh : Och barnen lät henne ligga i fred. De satte bara fråm nat och vatten 'sä” nära hönar ' att hon kunde ligga och äta och äricka orm holi villes "7. :”." ie vr de”Anders Olsson en ganska bred : Stina, Och så en.dag! "Anders | stahnade”” "omeåelbart.. 4 mor, Emmy.': Det” var: Ulf: som, kom” spring- ande i köket. redan” när dé'drack morgonkaffe. Han hade varit b bor- kycklingar! . KRANEN NEED > Oj då, nu! fick kaffet stå' och kallna i kopparna, Alla mäste ut och titta, Mor. Emmy lyfte: för- siktigt' på hönan och då myllrade det ” av” små rapphönskycklingar: som. bara försökte. krypa. ännu längre uar — Alla ägg " — Det var nte illa'sa fal Men nu ungar; nu bero" det på. er! ', Co Vad kan, vi göra? sa de. iv: rigt. De "ville ju -.s& gärna” -göra allt de. kunde” för de hä små näp- ha och "underbara .ungärna.. Ni ska leta reda på svart- myrornas' bo och plocka myrägg, ni fär gräva upp. alla. ägg ni hit- "| tar ock dra hem, Det brukar, sana här små kycklingar vilja" hä; och döm är "minsann ganska svära att rapphöns” så: farter. Det ”har dom "1 Länt- månnaföreningen,:', det är: extra vitaminiserat,. Men "myrägg ska- dar i.alla' 'fall inte de allra. första "och ”fasankycklingar, dagarna! ; Sj AA = Och du mor, du får I köka riktigt hårdkokta ägg det tycker dom också om, sa far. . > +: Nu blev. det, brätt för - stina och Ulf, De fann ganska mänga myrägg: ”Men det .var ena fasltga små kycklingar att kunna äta. De proppade' i sig de vita. myräggen på löpande band.' et 4 " Det.blev jobbigt, m men det” var roligt: i alla fall. För varje dag som gick kunde: man se hur kyck- lingarna växte. Snart var de så stora att de följde sin fostermor ut på gården och in i trädgården där de plockade insekter och an- nat ätbart. TF Dä var det inte åå ä Tarligt med dem längre, sa farfar till' barneh. Nu kunde man ju räkna med att de ät' mycket sådant som de ock- så, letat reda på. om de var i vilt tillständ..” . » Och ute i ”klöveråkern nade två andra. bon också kläckt. "Skygg och hans maka hade. dragit 'sig ner mot bäcken med sina sjutton små. Skygg var en mycket lyck- lig pappa. Han Jockade och påas- sade” upp alla sina barn på bästa sätt. Men så växte också kyck- lingarna och bara efter ett par veckor: kunde: de lyfta och flyga kortare sträckor. N Ls . Nere I dalen strök flocken om- kring hela" sommaren, Där fanns det gott om mat. ov os > iv ' Sommaren var härlig för rapp- hönsen, Då gällde det att äta upp sig så de kunde svälta under vin- tern”då snön och kylan kom, Då var det inte alltid så Jatt att vara ex rapphöna ;7. 7 baka till Ulriksfält;' och det” första : fru, Charlotte Kuhr: "sade" till' ho-'" nom var att han, skulle: ladda ge väret meå hagel och, skjuta "räk. ungarna, som förde ett bedövanid oväsen uppe; i almkronorna: — hon. hade otåligt 'väntat rå: hans, hems komst var dag, de var redan flyg=' ga, ängen! tid” fanns” att” förlora. Viktor grep. sig tvärt an; hån". trodde" att. de. unga ; blänksvarta Saatkrähen, men "det. .gjordé Anta saken bättre 1 köksans ögon, för hon var inte van att stela kråkor. . par. dussin 1 köket; kom' Rasmus! Kuhr 'Tidande från de 'avlägsnäste plöjorna, lockad: hem, av saluten, ”Det hörs vida omkring”, ropade hån, att den .tappre I Tandssoldaten ' kommit till gårds”; — hår Lejon nu blivit korpral?” . svarade Viktor, .”jag får nog "ge: har, då "tagit min” .examern.” ”Stortartat, storartat, det: pryder i alla fall opp gården”, skämtade patronen. ";; Fru. Kuhr stod under "valnötse' trädet, som nyss slagit ut det I var lika sent som askarna — och : kedja som höjde” sig ur. ett grönt : och vitskummigt . hav. -Hon. var vid strålande lynne, ty. vid "Be kernförde hade linjeskeppet Kris. stian VII blivit sprängt 1 luften och "fregatten Gefion hade fått. stryka flagg för schleswig-hol- / steinarna; det var ingen dålig hörs. jan på det nya kriget, och hon var färdig att vifta 4 Artumf till varje segel, kunde skönja runda Kullens spets, Viktor ' betraktade”. henne upp- märksamt, hon var sig inte alldes ' 1es lik, ansiktet hade blivit större, Mäånne hon inte skulle vara med barn, tänkte han 1 sitt stilla sin-' 'så tvrig efter att få spisa, råkor, kvinnofolk lär ju få sådana nyce- ker. : — LEVANDE HISTORIA » Det växer två träd på” "Anders Gottfrid Nilssons gård i Böda på Öland. som "sannerligen sett tide- varv komma och tidevarv försvin- na. Det ena'är en väldig ek på ' stallplanen, vars ålder bedöms till minst 500 Ar. Den var alltså en spirande planta omkring 1460, vid den oroliga tid då Kristina” Tyrann — . härjade i Sverige., Det. märkliga trädets ovanligt jämna krona är som en Jövsal. läktled ” efter släktled har sutti därunder i fem sekel. Det andra trädet på gården är ett stenpäronträd, planterat för ca 300 år sedan." Trädet” är det första egentliga" "fruktträd som planterats på Öland, Fortfarande bär det frukt, men” numera läm- par sig de små stenpäronen bäst för inkokning. Det är till att kons? servera. levande historia, | Först när Viktor lämnat ' äv. ett. ' förträ etligt, hon, kallade dom” för en mig till tåls ett par år, men. jag». såg ut mot Kullens, blåa bergse 'c a N som hon 1 fjärran .' ne; kanske var det därför hon var --'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.