revert ' s Nn ; Plötsligt, skrattade han, 'ett lågt - tryck; Hurra för de' brittiska tra- ” sedan. låta henne” försvinna med Yrrevv vevYyvtYTTYPFEV Lördagen den 2 Jänuari 1961 Från öster kom unge 2 Bradley ” Thiel cyklande på Bermudas hårda cementvägar, och från motsatt rikt- " ning högvälborna Eileen Heathe — Collamore, likaså . hjultrampande! Och som Bradley —:som dock -bor- de vetat bättre — glömt bort:att "den engelska kolonin drogs med vänstertrafik, blev han nästan haj =” när han. svängde om en kurva och ' fann sig i full fart rakt mot en Hotel, sade han. Har- ni något emot: att jag linkar med? — Ingenting alls, 'sade hon älsk värt. Men helst på den här sidan av körbanan, : - Med ett leende slöt Bradley" upp bredvid henne. De ledde sina cyk lar den soliga vägen fram,. och han upptäckte bland annat att hon hette Eileen Heathe-Collamore, och ående dag. en för Aicka, som lugnt de på med "odelat förtroende för brittisk trä- dition "och Bermudaparlamentets : Jagar. Bradley' hade. vid pass en 'och en halv sekund på sig. — Se upp i ropade han, försökte: bromsa och gira, men cykeln ville inte dit han ville; Och i nästa ögonblick var kollisionen ” ett faktum. : Bradley . slungades över "ramen. Den unga damen grep -vilt efter första bästa » föremål, vilket råkade -vara 'Brad- ley, och tillsammans hamnade de i "sällskap med hjul, / handtag och trampor på, den just nu alltför hårda vägen. H Ett ögonblick låg han bedövad, . : oklart medveten "om att hans ena arm värkte förfärligt och att han " skrubbat ena , knät, medan: dam- »moln virvlade- omkring honom och - cykelbjub. sn ade, "Två armär. voro, hårt slutna om hans hals, "och: at lockigt hår, som doftande; 5 som jasmin' kittlade” hans näsa. Det var som om; han: varit föremål än en Hidelsefull omfam- hastigt: upp... : .— Förlåt, flämtade hon.” ' Han! stödde sig på "armbågen och såg på'henne. I sin vita och röda sportdräkt var hon obestidligen' en mycket tilldragande' flicka, -— Jag är. förfärligt ledsen, för- klarade han” ödmjukt. "Jag fruktar att jag åkte — hm —. på fel. sida, Är ni säker på att ni inte är ska- dad? : he i Vet inte än, sade on och gned: i sin ena armbåge. s " Hennes röst var behaglig.” Brad-| ley reste sig med möda och sträckte 3 ut handen till. bistånd. . Der unga. damen. tog och reste? sig' smidi Ni tar "det "väldigt hygeligt, ”förklätade han. Det var för vä latt dag hamnade underst; ,.. ans > hand ERE smittande skratt, — Tack så myc- ket. Jag hoppas ni inte Ångrar det, en - Ahgrar?. sade han med: efter- « fiklagarna, säger jag — hm — - nåja — Han. fann det Yimpligast att Iyfta upp hennes cykel, ' : ; Flickan betraktade + kritiskt den tomma framringen, 3. EE MR I : Nästa gång jag "kommer till en 1" kurva; anmärkte hon, tror jag att jag stannar -och ser: mig "omkring . litet, Hon log åter not honom. Hej! "Hej Hade han vågat livet för att träffa en bussig flicka för :att ett hej? . | sedel; . : Bradley. Jag vet inte vär han; är. s Direktören” för Prince Bay Hotel Han såg fram mot segelturer, fiske- turer, 'simturer, och tete-å-teter på terassen med utsikt övér viken, .. . " Just" då föll det honom in att hans tid tillhörde "direktören för Prince Bay Hotel. Från klockan ; du store tid! Det var ju så sent som i går kväll han helt impulsiv bundit sig. Han hade suttit i vestibulen då han fick sitt sanital till New York. Han hade skyndat till närmaste te lefon,-som råkade befinna sig på var inte där, ” . "Ett, ögonblick senare hade han? sin fars röst i örat. — Bradley? Hallå; min gosse, vad: har du på hjärtat? > -'. inte få komma herå nu? Jag menar, tror. mamma att jag har' hämtat mig illräckligt? ' Jag. kö änner nig faktiskt pånyttfödd.” — Vi är alltjämt i onåt 'små- skrattade Hans far Jag tror inte du kommer. att provköra; några, nya Thiel-motorer inom" den ärmaste 2 Jag känner mig att hon kommit dit från England? Ne Bradley' började' göra upp planer. ; tolv på” middagen ' till midnatt — 'barkassörens kontor. Barkassören ; — Hallå, sade Bradley,' kan” gl alldeles kry ] | rbaskat illa med. att gå je att älva er och sam- avhålla mig från. att ' bara nu, sade Bradley, Och jag är utled- ben "på att lata mig här, Jag vil tillbaka; till jobbet, > tt manade hans far. Bradley, ringde av.'- ”—'Var är hett Jerrold?. frågade . någon, när -samtalet var slut. En. av .barvaktmästarna” räckte”; fram en ol - ag D — Månar ni bärkassören? frågade ” Vad vill hi ha? Växelpengar? . il Ja, säde vaktmästaren. : Åttio cent: ur en. tioshillingssedel, : Hmfnmm, sade Bradle; mig göras sett... försök, " Han slog ned: sutnman på kassa- registret och Tämnade det rätta be- loppet;-Han: såg ut över. det klårt upplysta rummet; tre bartenders i vita. rockar: arbetade : bakom en lång -bardisk,: och en ”måssa' folk 4 aftontoalett satt vid borden med si Ha cocktail. "Han blev tankfull: dök plötsligt, Jupp. Han tog sig för Pannan, här han 'såg kronprinsen till Thiel Motors Corparation sköta kassaregistret; ; — 'Tjänare, - sade Bradley. '. Ni tycktes sakna en barkassör, så dag gav en: liten handräckning.', Jerrold har just blivit sjuk, sade direktören. Jag får' väl telegrafera till New. York efter, en ersättare, - rn » Hör på, sade Bradley plötsligt, låt. mig sköta -platsen,.: x tills han kommer. Zen har ingenting att göra I VÄNTAN” ATT VARTID MED ALLT SOM SKALL OM DU I DITT HJÄRTA DEN bRIVER DET "ÄR SOM I SAGAN OM DET-ÄR VINTRIGA OCH FÖRNIM HUR DET SÄRETS FÖRSTA MÅNAD . DEN STIGER I STÄDERNAS GRÄNDER. oc: PRANG . "SOM 'I BN LÄNGTANS TRÄNAD ' ' "DEN STIGER I BYAR DEN FINNES I HUS. > "DEN GÖMMES I HJÄRTA OCH SINNE :' ut DEN DRÖMMEN ÄR LÄNGTAN TILL KLARARE LJUS . > DEN STIGER SOM SAVEN I TRÄD - + > DEN VAKNAR OCH HOPPAS . i DEN SJUNGER: 'O, MÄNSKA DIG GLÄD TY MÖRKRET OCH VINTERN ÄR SLUT DIN ENSAMHET UT: NÄR ORON OCH SORGEN DIG" BRÄNNER, "ve DET STIGER MOT RYMDEN EN SÄNG”: PN DET BRINNER ETT LJUS DÄR INNE : I DRÖMMAR OCH BARNDOMSMINNE . Ne OM Or AR OR HÖST ELLER VAR . c : EN SOMMAR VÄL ALLTID DIG NÅR. "MED BLOMMANDE ÄNGAR OCH HAGAR, SÅ LYSSNA TILL SÄNGEN OM VÅR” TILL SANGEN OM GLÄDJE OCH SOMMAR : - STANNA EN STUND DÄR DU GÅR - "CJA, MALA FÖR ÖGAT EN SYN -OM SOLLJUS OCH VÄRME DÄRINNE ' DRÖM DIG BORT I BLAÅNANDE SKYN | . "DÅ LJUST BLIR DITT SBARGADE SINNE. EA ÄR INNE. KNOPPAS DET KÄNNER ; EN GANG. DAGAR ' VÄXER OCH BLOMMAR et Hilding Strandh tv | Oi NN TEN t-— Stanna en 'vecka till, du; för- den: Jag tycker det ska « kunde han få : Novell av DAVID GARTH a Nero "Ja, Å fallit som fm god idé: Men då. hade han ' inte vetat att det fanns någon Eileen: Heathe-Collamore. Det”var ett fult spratt av. ödet.” a "Han. var. alltjärnit., upptagen av detta problem, när 'de kom fram till till hissen: En klocka slog tolv, och hans tjänstgöringstid var inne, : ' — 'Jag hoppas vi ses gen någon gång, sade han. : i «: Hon 'såg litet förvånad ut. — Bor ni inte Här på hotellet? ; - te Jo "sade Bradley, det gör jag. ; Flickan skråttade, — nog bara en tidsfråga. 2 7 .' Hon: steg in i hissen, vinkåde åt honcm och stängde dörren, Bradley betraktade den ett ögonblick tank- fullt; Så"gick han till -baren. Från tolv till middag = vilket nöt han Då r det dagen. och kände sig som om han | varit där en hel månad, Nästa gång han, fick, en förflugen idé,, skulle | han: sannerligen först räkna till tio. & Eileen. kom in :i: baren tillsam- mans. med en, -högrest äldre man 'i smokin di : —;: God äfton: hälsade Bradley artigt; men: också med viss: för trolighet,.: AO ” Högvälborna . Eileen kastade en förströdd blick åt hans håll 'Hen- nes ögon. vidgades.: Ett ögonblick hejdade -hon sig nästan omärkligt. Han ' väntade. på något tecken till igenkännande. Det. förvånade ho- nom att han inte fick mer än en höjning på ögonbrynen. Han stirra- in.i baren och slog sig ned vid ett bord..." - « Eileen' och hennes far satt inte länge vid sina cocktails. När hon lämnade bordet, märkte Bradley att hon glömt sitt 'cigarrettfodral. Han henne, , . älskvärt. 'Ni glömde det här. '. Hertiginnan! Eileen hade stor lust att skratta. ' Men hon behärskade sig: Med uttryckslös uppsyn tog hon emot etuiet, —-Tack, sade hon kallt. Hennes , far betraktade henne forskande, när 'de gick in i grill- rummet, Hennes ögonbryn var ryn- kade.” . — Vad står. -på? frågade han. — Den där mannen jag berättade omv... sade Eileen. s — Han som körde: runt kurvan i morse? .. dotter obevekligt. Han tillhör .ho- tellpersonålen, ” . Och han hade verkat som om reföll på en gång sorgsen och likgiltig där. . blickar ä hade det” verkligen” före-. 1 Kotellportieren. . Han” följde, flickan FE Han hade mycket att göra hela . de efter henne, när hon fortsatte | tog det hastigt och skyndade efter H — Hallå, hertiginnan! sade han SS -— Han är barkassör, sade hans | hon satt. of a Jhan inte: skulle. tränga sig på... : Men Bradley trängde sig på... Tidigt nästa morgon lyckades han — tyvärr genom mutor — få upp- lysning om;att den unga högväl- borna engelska damen givit sig ned ill udden för att segla en flatbott- nad kanot. Vinden.var hård och i varje fall ingen. vind för unga da- mer,..som nyss kommit' dit från England och inte kände till ström- marna; ; Själv. hade” han minsann kapsejsat första gången han försökt vinga fram” en ”flatbottnad båt ge- om . vågorna. ., Vem vet, kanske a följa med som lots .;.. - Hon var. ensam på stranden, men bukten” guppade ett par tre ka- oter omkring i vågsvallet efter en ångare; :Hon kastade ; :längtansfulla ut och stirrade sedan frågande på en kanot som låg cirka fem meter, från vattenbrynet, ' .— Ni kommer som efterskickad, sade hon "opersonligt när: han dök upp. ”badklädd; Jag. ville"ha hjälp med att få kanoten sjön. . — Ni tänker segla;” "sade han, : — Ellér kanske tänker jag åka skridskor, svarade hon ironiskt men leende, Det kunde. inte hjälpas a att han såg trevlig ut. i — -Inte cykel, alltså. Hur var det fatt, undrade han. Hon var ju som en omvänd hand i dag. - : UcNej, inte cykel Därute riske- rar man inga kollisioner. : — Säg det, sade han muntert, I varje fall inte 0 om ni ger mig hyra som styrman." Hennes- blick, innehöll något av kall "glace: — Tack, men jag före- drar att” styra kånoten själv. . Men ni kan hjälpa mig att sätta den" i siön. — Tack, sade” han i samma ton- fall, men jag föredrar att inte göra det.” >> Jag trodde” ni tillhörde. hotell- personalen, och "att nivå -— Han skrattade, ty nu äntligen fattade han galoppen. — ÅA; trodde ni. Men, ser ni, i händelse av dålig väderlek eller hård; vind > måste personalen "varna... Ito. st .— Tack, jag behöver inte” er var- ning, Jag kan simma och jag här seglat förr. Och jag har :tagit på en "gammal säker baddräkt. ' : :-, — Den klär er förtjusande, — Jag tror inte att jag bett få veta er åsikt. Hon föreföll på en gång sorgsen och likgiltig där. hon stod. DS — Inte, sade han med Iåtsat: svår- mod. Men det kan ju tänkas att ni kommer att göra det. - Hon stampade' med foten, i Hjälper ni mig med kanoten eller inte? — Nej, sade. han kort. — Jag trodde ni var en gentle- mal. . — I går trodde ni | det. Ni tror att en gentléman gör ingenting. Ni tror att, det: är "pengar som gör gentlemannen.- I så fall... : Hon rodnade över tillrättavis- ningen. — Då hjälper ni mig inte? — Och stjälper er inte heller, svarade han. Vänd er om! sa Hon lydde. En av kanoterna där-. ute låg med den flata kölen i väd- ret. En annan skyridade till men gick runt i strömvirveln och kant- rade. + — Nu ska vi hjälpas åt, skrek han. Hugg i! - . Hon lydde åter. Blicken kon gav hönom var nästan underdånig. Eileens fader var förbryllad över en egendomlig förändring hos dot-. var gäst, Hon hoppad tern. I går hade hon varit så 'mun- å i Forts, : Han höll tyst med sin för- |ljutt, att Krumbach fick ge tappt VIKT R LE snöpte grisar; de suriade så över- modan men det dröjde inte många ' öch låsa ner sanmivetsproblemen. dagar förrän han hörde pigorna Men i början av juli spriddes viska därom som en avgjord sak. | nyheten om slaget vid Frediricia, Kapten . Krumbach kom över från Borrstorp och hade långa samtal med Rasmus. Kuhr; han'. TT Sue - begärde . råd, huruvida -han nu borde gå i dansk "tjänst. Det var på nytt många svenska frivilliga, som for över Sundet; nu . hade ” febern spritt sig till "de bkånska .-, ningarna hade. sergeanten Löhr och : furirerna Kastengren och Lindvall givit sig av; men de fick ingen tjänstledighet, de måste ta avsked. Kungen hade inte en enda man att avvara, vilken dag som helst kunde.han komma att: ge uppbrottsorder. Det bästa var kanske "ändå så menade Krum- 'bach, att inte föregripa de beslut, som kungen i sin 'vishet skulle .| komma till; med blödande hjärta -| avstod kaptenen från att bli en -J individuell ' hjälte, | Kuhr tillstyrkte offret; ty han var och Rasmus utled "på hela historien, och såg han :kaptenens häst ;borta i myn- ningen av allén, smög han sig "löver bågnande plankor ut på göd- selholmen mitt i den stora körran — där tog han 'mot sin vän kap- tenen, ty i den omgivningen var det svårt att föra några poetiskt- politiska samtal, Hjälpte inte ens det; gick han in 1 svinstallet och j regementena, och från Norra skå- ' och därmed såg det ut som om lyckan vänt sig: schleswigholstel- 'F redrik: Böök Wanna narna var. sopade bort från hela JyMand,' och fru Charlotte gick omkring i två dagar med rödgråt- na ögon; Viktor lade märke till, att hennes make visserligen såg belåten -ut,' när han:red kring ägorna, men inte på något sätt förrådde sin glädje i hennes när- varo, och för Viktor var det be- kräftelsen på att patronen var en bra karl. Strax därefter kom bud- skapet om att en fred underteck- nats i Berlin, men det var åter- igen inte den riktiga slutgiltiga freden, bara ett slags stillestånd. Schleswig skulle besättas av trup- per, som hade att sörja för lugnet och göra slut på trätor och över- grepp; i södra Schleswig skulle det bli preussiska trupper, ty Preussen hade ju, inte varit med i kriget i år, i "norra Schleswig skulle det däremot bli en svensk- , ter, i dag var hon så allvarlig: Och i vilken 'roll -spelade . .barkassören egentligen? I dag på morgonen ha- de han visst räddat ett par våghal- siga ungdomar från att drunkna. Eileen hade också varit med. Hon hade. blivit minst sagt imponerad av hans förmåga att sköta en båt och rädda människoliv. ” : "Hon stod vid fönstret salong och stirrade ut. .— Cowleys ville ju, att vi skulle gästa dem några dagar? sade hon i deras plötsligt. Kan vi inte resa dit i dag. För hennes far var hennes öns- kan att lämna Prince Bay oförklar- lig. Men de for samina eftermid- dag... ” På kvällen ' samma dag kom hon ut på pappans balkong mödan han rökte .en sista. cigarr. Han såg fors- kande på henne. '— Hur är: det egentligen fatt? undrade han. Jag] tycker allt att du kunde anförtro dig åt rig, kära" barn, : Eileen suckade. — Å, kan du inte förstå, utropade hon, att jag rymde från Prince Bay för att jag höll på att förälska mig i den där unge mannen, barkassören. Hon vred 'si- na smala fingrar; — Det skulle ju varit otänkbart! - - oe Hennes: far stirrade på henne. = Ja, jag menar det, instämde han. - Nåja, det behöver du inte sä- ga så eftertryckligt, invände hon. Han är tilldragande . — 7 tycker du dinte det.” "— Jo,' medgav. han älskvärt, Ser bra ut och så vidare — men det & är allt, eller hur? vo eeno — Men han har stil och Kållning och humor, sade hon, Och förstår att uppföra sig. Och, mumlade hon, så är han modig. "vv sas -— Men han har ingen framtid, kompletterade" fadern. En hotell- tjänsteman, : — Jag kan inte hjälpa det; sade” Eileen. Jag ville inte förälska mig i honom—' men jag har' gjort det. Jag vet att. vår. familj har gift sig inom sin egen klass i århundran- den. Nåja, det. kan inte hjälpas, jag får väl bli den första fläcken på vår vapensköld. SV Shaun, garagemästaren, hade just öppnat sin verkstad, när - Bradley uppenbarade sig och gjorde sig un- derrättad om en viss adress. Han trampade iväg söderut men hade knappt försvunnit ur synhåll, då en bil rullade fram och stannade. Den 'högvälborna steg ur och fick upp- lysningen, att herr Thiel nyss satte .| sig på en cykel för att söka efter henne; Fördomligen gällde det ett angeläget ärende: ” — Jag vet, sade hon, ett mycket angeläget. Och snabbt drog hon ut sin egen cykel ur stället och Susa- de iväg. Det var utförsbacke, turligt nog, ty sedan fick hon god fart uppför en kulle, Hon var nästan andlös, när hon kom till nästa utförsbacke, men ne- daånför den varseblev hon en reslig "gestalt på cykel". oo G ' Hon virvlade ned mot honom med beslutsam min, Så gjorde hon en svag gir, andades djupt, ringde på klockan för Principens skull och |: stötte sitt framhjul emot hans bak- hjul - samma sida av vägen. Eileen delvis på arbågen, "och delvis på knät, Bradley föll raklång. =. — Puh! hostade han, halvt "Be-] .dövad.: — Är” ni skadad? viskade en "röst i hans öra. Jag hoppas ni inte är | dett Han reste sig ur stoftet: satte sig upp och fick syn.på angriparen. Plötsligt "glömde han stötar . och skrubbsår. . - -— Jag — vem — ni? stammade värn . — Det måste vara ödet, mumlade hon. Vad ska hända härnäst? - — Ödet? sade Bradley! Det är ett mirakel! Här öker jag efter er "och faller — Jag te bäså efter er. sade | hon och 'sträckte. ut. handen. .: -— Kän ni stiga up? frågade hon ängsligt. : : Bradley lyckades ta sig upp. De drog cyklarna från vägen och hal- tade bort till den. gräsbevuxna di- kesrenen. nn — Vi far fram förfärligt med cyklar, sade hon tankfullt. : — Vi kanske borde skaffa Oss en tandem, föreslog han. — Kanske, sade hon -sakta. — Ni sökte efter mig, sade Brad- ley: 'Det låter inte sant, . — Jag ville: — be om ursäkt, Flickan ryckte av ett grässtrå; Jag har burit mig förfärligt dumt åt, sade ,hon med låg röst, a Han log. — Jag borde, ha insett att ni inte gärna kunde ränna om- kring med 'en ur hotellpersonalen. ”—'Jag skulle gärna. vilja veta; sade .högvälborna Eileen, vad ' ni anser att jag gör just nu. Hon rod- nade synbart och fortsatte hastigt: — Det:är hederligt arbete — att vara barkassör. I vilket fall som helst, tillade hon litet otydligt, är det 'arbetet som adlar mannen. Han ' betraktade ” henne osäkert. Han, försökte. säga något, måste klara strupen och försöka om igen. — Jag hoppas ni inte har något fram. att jag säger er en sak, '— Om ni vill, sade hon med ömk- lig röst utan att se på honom. . - Han tog henne i armen och vände henne försiktigt mot sig. — Det är bara några kända ord, men jag älskar dig. — Och jag dig, svarade hon. De bröt upp och ledde cyklarna tillbaka mot Prince Bay. Plötsligt stannade han. — Det här tror jag inte vi får låta faderskapet veta, — Din far? sade hon frågande, ' — Ja, Thiels.bilfåbriker, Hon rodnade. — Menar du att sas Han skrattade. — Ja, åtminstone står det i prästbetyget att James Thiel är min far. 5. Hon tog om hans arm, — Men då är du ju inte ....: -— "i Barkassör? Bara på ediga stunder. . Han "berättade, och hon lyssnade, — Jag vet inte” om jag förlåter dig, sade hon till slut, Jag kunde ju ha varit dum i fortsättningen också och rest mir väg och blivit olycklig hela. mitt liv. a Han drog henne till sig — och fick ena trampar i knävecket. : » — Otänkbart, sade h an, jag ha- de cyklat efter! -han mötte sin matmors blick, -slog Båda :slirade 'och hamnade på! JON norsk ockuationsarmé, ty kung ' Oskar hade tagit en berömlig an- del! i fredsunderhandlingarna, och danskarna 4 de sönderjydska trak- . terna förmenades ha till hans opartiskhet, när. det gällde att . hålla tummen på ögat på de tyska ' rebellerna . medan härvan. reddes Så kommer vi visst ända till” ” Schleswig-Holstein, tänkte Viktor, och, bröstet svällde på honom, ty han hade inte somnat''en kväll utan att ord för ord gå igenom. var sergeant Berglund 'w civila" kläder sagt till honom. på källa- : ren Tre tunnor i Malmö; men när st = han ner ögonen. Inte för att han . hade dåligt samvete, tvärtom. Det var rätt och riktigt, kungen hade sagt det, och dessutom var den en: lovlig sak att svara för ordningen ' i — det var som när, fjärdingsman” nen 'gick mellan slagskämparna : . på en marknad, Men det. tycktes. : honom förargligt, "att hans egen glädje skulle växa upp'ur den " unga fruns bittra sorg; hon'kun- Net de ha behövt mera ro och frid... under de månader som .Stundade, . stackarn: 2 I slutet av juli ryktades det,” att det skulle bli fyratusen man som: skickades till Schleswig, och 'det — . var alldeles säkert, att Norra skå- ' ningarna kom med; men inte hela regementet, bara ' en bataljon, . som skulle ställas samman enkom för syftet. Det skulle bildas fält- kompanier, och ett av dem skulle nog bestå av soldater från Norra . Asbo och Luggude. Nu. kommer det an på, om jag är med bland de utvalda, ' tänkte Viktor; "får its sergeant Berglund ' eller kapten Klein något: att göra med såll: ningen, så slår det då inte fel, Så. en dag kom det en förseglad or- der med fjäder i lacket” till Vik- tor från Venedike; och! han gick in på sin kammare att bryta” den i enrum; Där stod att han skulle .'. möta på Ljungbyhed den! 17 aus gusti och att han tillhörde tredje, ” fältkompanjet "under + kapten .:: Krumbachs befäl. Han gick rätt . in till patronen och anmälde det; Rasmus Kuhr nickade, men var N helt . sallvarlig, SSA ”Plir, du, inte . med”. om skörden på Ulriksfält var allt vad han sade, På kvällen gick Viktor "bort" mot Kärragår- den, men han gjorde en sväng så” att han inte kom förbi Krumbachs |: Borrstorp. Det var sergeant Berg- lund han sökte, ”Sergeanten tog mot honom: på verandan. ”Ja, nu: kommer du i väg, Lejon, jag vet det redan. Men den som får stan- : na hemma på Ljugnbyhed, det. blir allt jag. Vi kunde inte länsa - Norra Åsbo kompani alldeles, och när" valet stod mellan Krumbach ' och mig, så gick kaptenen före sergeanten. Men du får Lans med dig, och iSkogi och Svärd och 'Träff så inte lär du komma att ledas.” " Viktors ansikte hade. förmör- c kats. : ! u ”Nog hade jag tänkt, att: sera 7 geanten skulle stå fraråför pluto=- . nen”, "yttrade han, a . ”Var du lugn, Lejon, börjar det osa bränt, så kommer jag nog efter”, menade sergeanten, ”Kän-' ner jag dig rätt, så sköter du dig som du skall min bön förutan, och när vi råkas härnäst, så är det tid att tala om första pinnen på stegen. Du är den ende av.rekry- terna från i fjor, som vi släpper > utanför grinden, det kan du. hå till tröst. Jag ber dig inte stiga... inom här, för jag har ju också fått en del att bestyra.” : På hemvägen fann Viktor på, att det måhända var bäst som skett; nu fick han visa "vad han dög til utan att ha sergeant Berglunds välvilja i Tyggen — det kunde ha blandat bort korten, Mitt tillfälle har jag fått, och det tarvas inte mer. : s De sista dagarna på gården gick : fort; det'fanns mycket för honom att klärad undan, och ingen kunde | iu säga hur länge han skulle 'bli borta. Han hade lovat att bygga en utsiktskulle till fru Kuhr, och oj han fick tid til det också, fastän stenarna till muren . inte kunde hämtas på närmaste håll; Ulriks- fälts åkrar var stenfria; han 'mås- te ge sig upp På' sluttningen mot åsen, . Sista kvällen höll han' på ända tills' "det blivit mörkt, men | så fick han också barriärerna fär- digbyggda; sedan kunde vem som ' helst köra" på jorden, c me > EN Forts. S LT Mer NG
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.