YrYtf rer mn vr vv EN s tryrverevetryvertYPYYFYYYTFTYVYT YTV YvvY YrryvtYFt YT YFTE Vev - v YYrvYrYyrvvr LAHOLMS TIDNING a YrvevreeetrververveTTYeYrYtYFEYY NYTT YTeTYFYYYFTTYYTYTYYYYYTYYYFTFE TY VYYVY a el vv Lördagen den 18 fornart 1961: "Det obarmhärtiga” livet. : Av. v Karl | En kvinna kommer gående i den. sw - disiga.höstdagen "längs den lilla >, hade lycka och framgång i livet” ". envist ner i vägen och över hennes ">. funderat och grubblat så hennes stigen, som leder ut från bondgår- den uppe i. backsluttningen. "Hon är gråklädd och trist, smälter lik- som ihop med den grå dimman. Hon går framåtlutad och stirrär ansikte vilar jågot' förgrämt och förtvivlat. Då och då torkar hon sig i-ögonen och suckar. . När hon kommit halvvägs nedför ” backen mellan huset och” stora landsvägen, hörs hårda käppslag genom, tystnaden. Det, är någon som slår i väggen däruppe i bygg- : naden; och kvinnan måste vända om igen, Tåligt. och stilla trycker hon ned dörrvredet och går in, : - < Var det något, du ville?, spör- jer hon : stilla, medan hon dröjer kvar i dörröppningen. , Framme i sängen ligged en man med en stor käpp i handen. Det är hennes man. Han tecknar med den friska ; handen, . att. hustrun - skall komma fram och hon 'gör så. Williams - som dubbla & över "den gåtan, men Ellen Viktorsson hade fått för sig att just hon var den en- da. ' Och. nog för att hon var bland dem" som "trampade mest törnströdda stigarna, kunde hon kanske ha rätt i.” Den "böjda kvinnan gick ge- nom hela byn utari att så myc- ket som titta upp ens. Hon skul- le bara grubblat ändå mer över tanken på att i älla, dessa hus; so mhon passerade, ingen enda hade det så illa svårt och tungt som hon själv och hennes egna. Hon såg endast vägen glida fram under sig under det tankarna malde sin tunga mäld i hennes | huvud. Stackars Ellen Viktors= son! - : Hon som varit: den "gladaste bland de glada en gång i livet; då hon var ung. Och livet hade lett emot henne. Själv en av de grannaste' 0. förmögnaste bond- flickorna i sin hemsocken, gifte hon sig med en likaledes förmö- gen och ståtlig bondson. Men:i det Rösten är sluddrig och knappast - hörbar, då han söker forma orden, :' Ett "helt år har han legat så där! utan att kunna röra mer än halva ' -kroppen ' efter . det” ”plöstliga” slag=" anfall, han; fick då han' gick" i sitt. arbete, 'Och: hon,' hustrun,” ensam ' om att passa och :lyfta honom. Med käppen slår han i väggen så det hörs långa vägar, när han vill > något icht «ingen ' av barnen” eller hustrun är; inne, = .ch Nu pekar” han över mot en säng . i andra : ändan av rummet” och I sluddrar: Ir -— Ja, du” Ellen illa, jag var rädd att kön, skulle dö nyss. : Hustrun vaggar på huvudet mot . honom 'ochgår långsamt och tyst ”bort' till den andra sängen. Hon lyfter unden täcket” och ett blont flickhuvud' syns mot "kudden. SNR — Hur' 'är det med dej, barn Jilla? Far: var. rädd 'att du. blitt Flickan lyfter sakfå de tunga och trötta ögonlocken” och ett par fe- .. .berheta ögon tittar fram mot mo- dern; Pannan ä är fuktig och på kil å från den: i; Mn I Gjorle du det, Ingrnd tila, sä- I. > ger modern ömt och stryker ”bar- net sakta över huvudet" och småler surt >= . Nej, gå bara mor, det ä en fara med mej,; viskar hön. . Den sista veckan har: den fjor- "tonåriga flickan viskat fram orden, sedan heshetenbl ivit så” svår, att | rösten" endast hörs 'som ett jan- « strängt väsande: He » Modern suckar, hon suckar för- resten så öfta nu, att nästan vart- ' annat andetag' ofrivilligt. utmynnar "i en suck, Så går hon ut genom . dörren igen och. fortsätter sin fra” måtlutande, lidande”. gång nedför backen i den” grå novemberdagen. ' Inne i det skumma rum, som hon lämnat : nyss, : trycker den ' dova tystnaden som ruvande ångest. En: dast de trasiga och rosslände' an- detagen från flickans” säng höts. i ojämna satser; Då och då rör mans nen'sin nä friska anm ;och söker Rn ordna det-litet bättre för sig i bädz den, 'Annars härskar redan så gott som döden, där inne! "ct. Men framåt byvägen + går "den -- "grå, ensamma kvinnan. Hon' är |: på väg-till en gumma, som hon tänker be komma och hjälpa till där hemma” nuy' sedan flickans sjukdom ” blivit mera besvärlig, De få husdjuren måste ju i alla . fall ha sin :ans och själv får hon knappast tid att lämna tummet: " för de båda sjukas skull. Hon har tid att:fundera och tänka, medan hon går. vägen framåt, Först måste hon. passera genom hela byn' och sedan 'följa en " skogsväg ett bra stycke, innan hon kom till den lilla torpstuga som var hennes mål för dagen. Och Ellen Viktorsson hade san- nerligen något att fundera över också. Under den senaste tiden hade. hon "tänkt och tänkt och hjärna var 'ett enda stort fråges tecken. Ett frågetecken över det besynherliga, att en del männi- skor här i världen skulle behö- "va bli.så hårt' efterhållna' och piskade, sorg och bekymmer, medan and- ra till, synes gick prickfria och : sig- med sin. nuvarande man. så genomdränkta avi stället för att ägna sig åt ”fäder- nas jord, satte han in både sina och hustruns pengar'i'affärs- spekulationer - och : hade : inom några få år gjort av med: allt. Ellen, hans hustru, hittade ho nom, en dag hängande i ett äv uthusen, död, Det var den för= sta, stora sorgen honi ficka satt bära setet Han hade ett litet lahtbruk,' vis- serligen av den magraste sorten; men de strävade framåt och var arbetsamma och. "hoppfulla: "un=' der några år. Så" kom det ”and- ra,” tunga' slaget...Blleng son i första giftet hade gett sig ut till Amerika ,, efter... faderns , trista död. Och en dag kom -ett med- delande till . henne, att sonen blivit dödad” genom en .olycks- händelse i -Zen' fabrik, han ar- betade. Sorgen. Wwär tung men hon bar den — måste bära den. " Och så nu Ingrid, enda bar- net i; sista ' äktenskapet — ack, "I det tog hårt den" gången; när "| doktorn förklarade att det intet hopp. fanns.. :+ Ellen och nes: man "gick. tysta och sorgsna itt dagliga arbete, rhen de var då två. att kHjälpas åt. nd de : > Efter några år gifte; hon, om i . Se på Jesus när du frestas." Ett 'i sanning välbeprövat och gott råd är detta: Se på Jesus när du frestas. Alltså, du' skall - icke blott läsa om honom, höra honom ' eller tänka på honom, utan ock söka se hans bild. för din själs "ögon. Vad ser du då? : Du ser,- att 'han var frestad. Kanske hade du väntat dig en «annan bild av honom, i all syn=: : nerhet där ute i ökhens ensam- bet och , "stillhet. Här -ville du' kanske se ett ansikte, präglat av lugn och sinnesfrid, en män- niska, fylld av den himmelska friden och 'den -av ingen yttre eller inre; oro, störda själsliga harmonien. I stället ser du. en annan bild av Mästaren. Han går fram och tillbaka, han stan- nar, han” sätter” sig på en' sten med huvudet , dolt -i händerna. Hans åtbörder och hållning, hans blick och' anletsdrag visa dig en man; stadd i hård inre :kamp. Just inre. Här i öknen fanns ju ingen helgedomens mur, ingen bergets kam, Nej, till hans inre, till: hans . tankar, : hans fantasi, hans vilja, hans ande, gick fres- taren' in, med det stora bröd- stycket,.. de : stolta '. tinnarnas ryktbarhet och all denna värl- |. deng härlighet, makt och glans, dess” riken” och ' väldigheter, — allt, «allt ' skulle han få” genom ett knäfall inför djävulen.: Men" att falla ned och -tillbedja "fres-! tareri betydde, att samtidigt vän- da: Gå och hans vilja ryggen. bättring "Ellen "Viktorssoni lämnade byn bakom. 'sig öch vek in på stigen 'mot”torpet. Det var liksom” lug- nar är "med den : rogivande skogen”på ömse sidor om stigen. En > ttig människa”. borde ;"väl ändå kunnä få ro någon gång, rofullt, och- stilla, att det nästan gjorde : :gbtt. och lättade..' Ellen lyfte huvudet en” smula! högre upp och såg hur en blek sol- stråle bröt in. mellan furustam- marna och, gav dem en koppar- färgad, "glans. "Hon tänkte mil- dare på "Sitt; livs mödor och sor- ger och med ens strömmade” en tröstande tanke: genom hennes Bröst. En "tanke, som var” ren, luttrad och klar som kristall - Det jär ' väl meningen” så” här, Och. så -kom-'det sista sla: fänkte hon, jag känner, att det är mening i det. MEK de SABBATSTÄNKAR | Här inne.i skogen syntes det så , Här riktas våra ögon på ett slag- fält i andens värld, 'en : väldig inre uppgörelse. Och det är det- ta.som sätter sin prägel på Jesu bild. Se på den bilden! > "Jesus segrade.” Hur. gick "det till? Jo, även det på ett inre sätt; Från sitt eget inre: hämta- de Jesus : fram sådana tankar och ord, .som bleve 'de skarpa vapen; vilka: avgjorde » striden. Han hade "lärt dem ur sin Bi- bel, Gamla Testamentets heliga skrifter. Låt oss ' alla - erinra de orden: '”Människan . skall leva icke allenast av bröd, utan av allt ; det : som utgår : av Guds mun”. (5 Mos.. 8: 3); ”Du skall icke : fresta Herren, din Gud”. (5 Mos. '6: 16). ”Herren, din Gud, skall du tillbedja och ho- nom allena ' skall du tjäna”. (5 Mos. 6:' 13). Inför: dessa 'ords makt vek frestaren! Ty nu he- ter det: ”Då lämnade djävulen honom; ich se, änglar trädde |fram "och. betjänade, honom”. Sök att se- den synen, som följ- de på segern, Nu går Jesus fri och frimodig, rak i: ryggen:och stark i anden att fylla sin be- stämmelse -och fullborda Guds verk, Se på den bilden: 7, :. Den "som : söker se 'på Jesu bild får mycket att lära sig, ej minst i fråga om frestelsen. Je- , su 'frestelse visar 'oss det, on- das fruktansvärda makt. Den är "en. andemakt ' och angriper OSS på ett inre, försåtligt sätt. Den visar ej till en början: syndens ; frånstötande och avskyväckande J är: älltd. ett och detsamma: att | vi skola tillbedja; djävulen och lämna Gud och hans viljas väg. Oftast är väl detta syfte. ej lätt att '"idfenkänna: "frestaren före- speglar Oss vanligen” "att gå vår egen viljas väg, att dyrka män- niskan och det skapade 'och på "det sättet förverkliga livets me-- ning. Därmed ledas vi dock bort från Gud och kunna ej fylla vår bestämmelse, I slutresultatet av- slöjar sig så frestelsens innersta "en . bruten ? "gemenskap avsikt: Är då” frestelsen: ömöjlig att övervinna?. Nej., Det oa makt dig: seger nåtts: Jesus var fres- tad i allting 'såsom vi, dock utan et ringde på dörren, och Son- a for -upp. ;; Hennes man, som . satt. och läste; sänkte tidningens. — Vem kan det vara? bade hon: + — Jag vet. inte..." Någon pratade. ute i tmburen. "trädet kora in: : - tala. med frun. "en kalldusch. : ve" Nej, jag vet vem det: är, med dem därute. .: - "Hon skyndade ut. Ne PR dem halvhögt, + = frågade kallt: | | SS Vad vill så mig? or "Hotell Prinsen.” Gran, : " Jag känner honom intel -- fa "utanför hotellets : > skölle "höra samtalet och tänkte bade kommit i gräl, men aldri hade hon trott, att han skull Ack, at Det v var inte e bara hon > Hon tvekade ett: ögonblick, tl ;. hon ariade Y vem "det var, och sålt Så öppnades" dörren, och hembi- '.— Det är två herrar; som. vil Fastän hon i flera timmar vän- - iat detta ögonblick, kom det som 7..— Klockan fem o på öftermidde: : : avbröt hon — jag vill hellre tala '— Det är polisen, ade c en av | Sonja låtsades bli förvånad. och + = JG, det är så, att man fönnit > liket av en man i ett rum” på Is Ved kar det intressera mig? . — Jo, mannen var i sällskap enn med -en. dam: få minuter innan han dog: Hans namn var Helmer ”— Men man kar sett er bil bål. " Honx fruktade,” att hennes man " ett ögonblick erkänna allt på det villkoret att hennes man ingenting — fick veta, Hon hade ju varit där. Hélmer bade varit upphetsad, de sätta 'sin' hotelse i votkställighet, | Det hade hänt så oförberett. Hon : våg: honom ligga död framför +. sig på golvet, Ja, det var bäst att kala s 4 - MN er KRFSN Hon öppnade” munnen för att” säga det-— då fick hon i spegeln se. dörren. gå upp och Bernhard stå där och lyssna... fon : sträckte på sig : — Jag äkrar, j jeg förstår inte, vad ni ni vill 3 mig ;«.s NE ni - Bernhard kom ut: det fråga om? : >. Den ene polismanner de sig, fast det. blev virrigt, : "Hur dags hände det? "fråga |: |de Bernhard. en smula — Jaså. Jag skall säga er, att jag inte känner till det där nam- net, ni talar om, och vidare, att nin hustru, vid den tiden befann sig. tillsammans" med mig här hemma”, tr ” Sonja ryckte till - ban ljög ju! Hon hade sagt, att hon skulle fara till.sömmerskan och i stället kört till Hotell Prinsen.: Anade han ov? | Poljsmäanen tittade a varand: ra: — h under sådana förbällan- den ses rv 5 e 1 sig upp för honom” — ; för sista bod redogöra för kor vi ua dn | gen, sade Bernhard, ::'-- . "Tack, "det behövs inte. 'Da va fråga om ”- ett självmord och". inte ett brott. Vi hittade ett brev. till. én dam visserligen utan / adress... a / Sonja darrade; Nu skulle” de -| plocka fram ett brev; som kanske : I Bernhard gjorde en av; gest: -— Det där brevet I intresserar oss" inte. Adjöt ' Dörren: stängdes. Bernhard stodo utan att röra Sig. = : na : Hon ryckte sig. först. loss och = gick in.:Det var knappt, att hen-'' nes'ben kunde bära henne fra till 'stölen... oe ett. ögonblick cigarrett och drog ett par” bloss.” Hon väntade; £tt'han "skulle tal, — Sedänskulle hon erkänna allt eller ljuga — allt var hon beredd - att göra för att rädde sitt hem. '; - ' Hon vågade inte tåla, Han stod alltjämt orörlig' och rökte, Hon ' anade, att hela deras liv rullade gången. Dt ; . Till slut talade han och hans : röst var hes: — Jag glömde att säga dig, att jag måste resa ikväll soc : Han såg på klockan: — Klocy' kan halv tolv — på affärsresa - -—" till Stockholm, , " Och utan att se på henne lån : nade han rummet, Hon rörde sig ej. I sitt rum packade han sina väskor — det var han som gick : som flydde! +. : " Han stannade. därinne en orimlig tid, tyckte hoa. i Men så hörde hon hans steg, — Skulle han komma in? - :t' Han blev stående i tamburen; Hennes hjärta klappade — hoq - hoppades, hoppades att han ä ännu i tvekade... Men han tog bara: på sig överrock och sin hatt, ty nu stäng; .. des tamburdörren efter honom. Och hon var ensam. de. På en I punkt NN en bllslän- "Forts. fa " Krumbach föreföll att trivas all deles förträffligt i "Sönderborgi han promenerade om eftermiddagarna i 'Thomsens Have, där man åt jord- gubbar med grädde till tonerna” av militärorkestern, han blev bjuden på middag på' Augustenborgs slott, han blev föreställd för kammarher- re Riegels 'och för dennes båda vackra” döttrar Alba' och 'Friede, och i deras gästfria hus drack han te så gott som varenda kväll, han sjöng duetter med” dem; spelade å quatre mains och satt uppe halva nätterna föratt skriva rent sina egna kompositioner på notpapper — Viktor fick köpa både röda och vi- ta och gula och blå sidenband att knyta. i rosett kring rullarna. Det sjöngs till "gitarr, och "gjordes ' ut- flykter i landå, och dansades polka- . mazurka, ritstiftet och silhuettsaxen var i flitigt bruk, och Viktor lärde : sig hitta i ” Sönderborgs - "gator; ty. han fick gå med biljetter både till amtsförvaltare Manthey och doktor ' Kräger, och han kände vägen "till gartner Svendsens, där man kunde köpa ' meloner, som lades på. ett fat och dekorerades med körsbär och bars hem till.de unga damer, som vunnit på vad med kapten Krumbach, Så mycket sång och. musik som i Sönderborg hade det inte ens förekommit på Herrevads- kloster, men så började också var dag. med 'att Norra skåningarna "VIKTOR LEJON | past med annat.” — ”Jag kan väl tänka det”, sade Viktor, som min- des sitt: avskedssamtal på Ulriks- fält, det är inte ens fel att två träta”: — ”Nej”, : menade Lans, ”man får .ged em långa skedskaft, om .de båda skall spisa ur samma skål” — ”Det är väl vi som skulle föreställa ”skedskaftet”, utlät sig Skog, - "Lans har åtminstone längden inne”, anmärkte. Träff. " "Redan: dagen ' därpå ”smattrade emellertid ' trumvirvlarna, medan överstelöjtnant Rappe förde Norra skånska fältbataljonen ner för den höga backen för att pråmas över sundet; det hade "stigit en höstdim. ma så tät, att. man inte. skönjde andra stranden; och Viktor hade nvanpnrierarnuma "F redrik Bö öökk : EE hade haft all möda att hitta rätt | bland gator och gårdar, när han i den tidiga morgonstunden” skicka- des "runt Sönderborg med kapten Krumhbachs avskedsbiljetter — upp- brottsordern hade :kommit klockan tre” på natten. Det kändes konstigt att marschera in i det främmande landet utan att få någon fri utsikt över landskapet; det är som om sjöng” psalmer på borggården — man gick med huvudet stoppat i ini den väckte mycken uppmärksamhet eftersom det : inte ' hörde ' till det tappra 1 dsold. "vardag nor, ' General 'Meza : Var "uppe en morgon "och hörde på dem, men ha skakade på huvudet och gick sin väg, "påstående att de inte höll tonen; men så var han också lieb- haber av "' Mozart,' och hans egna kompositioner. påstods gå i den de- likata stilen. ' . "Viktor blev” mindre. belåten för vär dag s som' gick, ' och en efter: middag, då han satt och rökte pipa samman ' med "kamraterna på. ka- nonlavetten,' frågade "han surmulet: ”Vad väntar vi egentligen på :— vi har. väl ändå: inte” kommit" hit för att sjunga visor till gitarr?” — ”Tag det med ': ro”, förklarade furir Skog "och lyfte "pipan ur munneny na: ”det blir nog. andra bullar efter | hand. Det är, de förbannade tyst) karna som krånglar där borta på fasta. land, de har "en mässå fans? tyg som':de vill: bli färdiga " med först, innan” de' vill släppa oss dit; de' driver" in: kontributioner : och tar ' böndernas ”märrar i mät och korpar åt sig allt våd de hinner” — ”Jag träffade en' 'ordonnåns," som kom från general Malmborg i mor. e”, föll Svärd in, ”han berättade att i Flensburg hade det värit ett fördömt liv, De preussiska trapper- ha skulle rymma ut staden; på mor- gonen, och de våra rycka"'in på kvällen, och under mellantiden blev gatorna fulla av folk, som kastade stenar och. drog kniv. och ”slög "in rutor och rev ner'' flåggor,'"' sprängde dörrarna till bodarna och langade ut allt vad 'som' fanns på sig i förtvivlan och fick stryk till. Det var som J erusalems jömmerliga förstöring, och jagu bar de inte sårade "genom gatorna" på bårar — det blev inte ro i staden förrän ångbåtarna kom in i hamnen, 'och de svenska patrullerna gick ut med s skärpladdade gevär, och likväl fick mer än en av dem en sten i skallen av:misstag. Om det är ”d0 du tör- star efter, Lejon, så Kommer" du tids nog till brunn.” —> ”Var det schleswig-holsteinarna, som höll 1e- vernet i Flensburg”, undrade; Vik- tor. .— ”Det må fan själv veta”, menade Svärd godmodigt. ”Nä, när jag -tänker "rätt ' efter, så var det förstås danskarna, för furiren sa, -Jatt de kastade sig över alla bodar, där det satt de trefärgade flaggor- na över dörren, och när svenskarna kommit fram, så vågade ingen visa |. något annat än dannebrog, fast fu- riren påstår, att det talas mest bara tyska i stan, man klarar sig knap- synd” Så. kan det ej sägas om någon annan, men däri ligger dock räddningen för..oss män- niskor. - Därför . att Jesus helt segrade i frestelsen och fullkom- ligt förverkligade Guds fräls- ningsplan, kunna vi se.upp till hans bild på korset. I den lig- ger vår räddning, ty den säger |. oss, att Kristus är försoningen för våra synder. Om vi .i tro mottaga Jesu. förtjänst, ha" vi funnit en sköld mot frestelsens och. ondskans makt: ”Om -mig Satan fresta tör, till mitt.hjär- tas'sköld jag gör din förtjänst, den nåderika, och han: måste då en Ralist och c estet. Kyllorna, så. krämarna slet håret av): ' å I en ”ullsäck, klagade Lans, och Vik- tor tyckte att, belägenheten var + dunkel och svåröverskådlig i alla avseenden. Man kom till en. by, som man inte ens fick veta nam- net' på, och där splittrades batal- jonen vid en korsväg i kompanier och : plutoner "och ' patruller; - man övernattade i en bondgård, där folket inte ville: öppna munnen och till kungens trogna undersåtar eller höll med "rebellerna; man” mötte truppavdelningar, som , ingen blev riktigt klok på, de kunde vara preu- sare, 'som rymde fältet enligt kon- Ventionen, de kunde var schleswig- holsteinare, som alls inte hade lov att finnas här och rätteligen borde avväpnas, de kunde köra till den nyupprättade , gendarmkåren, som man borde stå på god fot med men som kapten Krumbackh påstod ofta bestå av nödtorftigt omkostymerade | spioner, när en man kom bort och slog sig i språk med de svenska soldaterna; . mån kunde inte fästa sig alltför mycket vid vad han sade, och om han talade' danska ”eller tyska var ingenting att bry sig om. Bäst att vara på sin vakt och hålla [rit en tråkig" historia, så att man . + och förbjöd stadens borgare att his='"" " klara att plutonen skulle: förläggas S dét aldrig blev klart om de hörde |. insurgenter. Det. . var inte lätt, att . 3 skilja på vänner och fiender och I "= | tungan rätt i munnen, menade Viko tor, Ibland ryckte man in i en liten . ir oi stad med order att besätta rådhuset, det kunde hända att man inte var mer än en svag pluton - på tjugo man, sedan patrullerna gått ut; så kunde borgmästaren komma och ta-. - la om, att rådhuset var det tyvärr ': omöjligt att komma in i, det stod under reparation eller där hade vas måst försegla arkivet och sätta si-" gill på kassaskrin' och dörrar.. Då gällde det att ha besked om vad borgmästaren var för, sorts karl: han kunde vara en av de tysksin-' nade ämbetsmännen,' som tog order ' från den provisoriska" regeringen, skickade skatterna till Rensborg sa dannebrogen — då skulle" man . ” vara "morsk och bestämd, visa fram ordern och rycka på axlarna, för-. ... i rådhuset, om'så själva ärkeängeln; > Gabriel stod i porten med 'ett'flam "mande svärd, och om inte nycklar« na kom fram, så skulle det snart' visa sig, ifall dörrspeglarna tålte några stötar av svenska gevärskols' var, Men, borgmästaren. kunde ock." så vara en laglydig och trofast un. dersåte till kung Frederik den sy- vende, och då skulle man vara väns ",. 0 lig och tillmötesgående, inte lägga >" sten på börda, och godmodigt finna 2 sig till rätta med ' det ' erbjudna ' kvarteret i färgarmästare Järgen= sens uthuslängor, medan man skie. kade en stafett till general Malm> borg i Flensburg : med, rapport och . anhållan om- närmare instruktio«, ner. "Forts. , I dag :- sn ; FRIDA: SÅ går upp kl. 7. 38 och ned kl. 17. ” Solen går upp kl. 7.35 5 och ned kl. 17.18. Em sota och snöfri "vinterdag går + herr Pe och känner: försmak av vår. Luften biter i näsa och öron . vit rök, marken är stelfrusen 'och "träden : nakna som skelett, men hrr Pe känner försmak av vår, ' Det är solen som består det und- ret. Och himlen & är klar och. blå, ack så blå. Det gör ingenting att trä- den är svarta skelett när de står så vackert mot det blå. Avlövade träd är vackra, tänker hrr Pe, som ” är en tänkande estet, när "andan . fallerpå, = > oc « Och herr Pe fortsätter på den konstteoretiska linjen. Han tänker att vintern representerar det line- ära i konsten, Färgerna är ovid- kommande på vintern. Naturen är ett linjespel, iblgnd mot snöns 3 vit- . diffust gråmurrig grund. Som nu, "> tänker herr : Pe. Och plötsligt "önskar han att det ville komma lite snö, för han fylls 'av en läng- tan att se linjespelet mot vit och . ren grund: Som en tuschteckning , på vitt papper, tänker hrr Pe. Men . som han är en estet med ena foten . i vardagens realiteter tycker han egentligen inte om snö. Realisten i , honom vet att snön, är våt och kladdig och blir ful vid konfron- terandet med mänsklig civilisation den blir hal och förrädisk om det fryser. Men esteten i hrr Pe vill se snö, idealsnö, som bakgrund till naturens tuschteckningar. Han ' fortsätter den avbrutna etiska kegå Om : " vintern representerar det lineära, då är sommaren en inkarnation av det måleriska. Grönt i grönt i grönt, utan gränslinjer. ' Blått i blått i blått. Den stora gula kraft. : " källan. Små lysande fläckar i alla : " möjliga färger, det är blommor. ' , Detär herr Pes idealsommar, ; Och han tänker på vissa som- |armorgnar, då hela färgharmo= | " och andedräkten materialiseras i . pappersgrund, ibland mot en mer , nien ligger insvept i ett 'genom-. : lyst soldis, en målning med myc-" ' ket zinkvitt. , Impressionisterna, ! + - . tänker. hrr Pe. nästan :högt, dei. CM .voro konstnärer, tänker han. Han: tänker ”voro”, ty han är högtid" ' ligt lyftad till sinnes och högtid- ” ligheten kräver sin 'uttrycksform. Och hösten, tänker hrr Pe, hös- "ten, innan den börjat falna; Iös-> - ten, medan den brinner och ger sommarens färger . deras: : fulla" ' mognad. Hösten, en: jätteorgel i : skogen, tänker herr Pe utan att veta att han använder en bild som. Karlfeldt (höstskalden) ans. vänt om vintern. Men bilder ä är så - rika,' och herr Pes bild är "Lika mättad som Karlfeldis. "Hösten i sin "mylliga mognad] H den 'står på 'den måleriska sidan - av herr Pes konstteori, = ue "Men våren, vad är den? "Herr , Pe 'stannar på sin "promenad, ty : "han vet inte var våren hör hem-' ma; Våren är så snabb,. ändrar "ansikte" för varje däg, från vin=, -terns lineära till sommarens må- leriska. Den är båda var för sig : och båda gemensamt. Och mycket - beror på luften, dagern, tänker ."' - herr Pe'och känner attchang > > konstteori vacklar i enskildteter-' . na, att det finns måleriska vinter- dagar och lineära sömmardagar. Han har använt idealbilder, grun= dade på herr'Pes minnen och själsläggning, ' rs . Men det gör ingenting, tänker! herr Pe, j jag har rätt ändå; tänker] an och går med lätta steg vidare.! Huvudsaken är att jag lever och: att jag känner att jag lever, och: "att jag känner att jag lever nu och! här mot en bakgrund av. då oc "där, : - » Och herr Pe är så dad att han; + hoppar lite och skrattar lite; dock". ” "endast i sådan omfattning att in=: ,'gen ska tro att han är rubbad, Ty Tf : 7 herr Pe är. hälften realist - och. hälften steks : Basten
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.