NATT FPFFYTEFYTEPEET PETER EET ee Serene dl oe Lördaten da ec maj 1961 kent a v | Av Karl. Bengt Nilsson, småbrukaren” up- pe på Svedjan, hade varit tvungen att öppna på gärdsgården till sin > betesvall och släppa de magra kor- na ut på rybete. Vallbetet hade in- te räckt till denna torra försom- mar, det hade totalt förtorkat uppe på de magra backåsarna och det hade inte hjälpt att gödsla. Var c det torrt, så var det. «= a Det var därför. som Ema, häns er hustru, gått" ned till skogsstättan AA :+. de båda korna betade: fredligt. till- N ve denna morgon för att hämta hem Sr kreaturen. för mjölkning. Först, då " dan på Brunetta med én stöt som - tade med ätt den yngre kon stång- 2 enhornad på” köpet. Men: därmed "+ i bäckar och källor torkade ut, 'så "> Ean öch' väckte. barnen. Klockan a - de började odla upp Svedjan, Erna "och Bengt,' när de kommit nygifta upp till sin första egna jord, då ha- de'de sett allt i de allra ljusaste " s färger. Då .hade de "bara haft ,en enda ko med åttå, nio kalvnings- ringar på hornen, och den gav inte ifrån sig någon vidare mjölk nume- ' ra, Därför hade Bengt skaffat pen- gar och 'farit in till livdjursauktio> nen och köpt sig en prima och ung ko. Det var alldeles nödvändigt att ' ha mjölk i familjen, när det var tre + barn i skolåldern. Och det hade de nu, gudskelov. Kon, som "Bengt köpt, skulle 'kalva till hösten. Hon] gick med sin tredje kalv” och war" - vacker och välväxt. Brunettå hette :: hon, och när hon' "bands upp i bå- "set vid sidan om den gamla knoti-' ga Malin, så såg den gamla - -trotjä- . . naren rent bedrövlig ut, där hon" stod och glodde med alla sina svar- ' ta ”förlovningsringar” på. de. krum-'' ma hornen; Alla smekte och pjås-, ” kade med den' nya kon och det såg. rent "ut som” gamla - Malin blev svartsjuk, 'Det' första hon "gjorde £ . när de släpptes ut på skogshetet, I var att visa sind känslor för den nya kamraten. Gamla Malin vräng- : de ut och in på ögonen, bölade.: hemskt och satte I krumhornen i si- ": kom henne att vackla. Sen, smällde ' de ihop skållarna och stångades så jordtorvorna yrde, Nappataget slu- "ade av ena hornet på den gamla så att endast; den' blodiga hornroten satt kvar. [Bengt strök en slump » trätjära på en trasa och anade' ett förband och så "blev" gamla Malin slutade också fientligheternå och sammans ute på den magra skogs- marken. fos . För sommarvärmens och flugor- nas skull! släpptes" de ut "vid: sol: nedgången och hämtades hem på morgnarna. Sommaren hade "varit ovanligt torr, med påföljd "att öck-] så' bétet jute 1 skogsmarken” war synnerligen magert. Även vattnet . mån måste" vattna korna "hemma wid brunnen” morgnar ' och kvällar. Den nyköpta kon-'haåde nu' till- samnians 'med den gamla gått och slickat i sig av det sparsamma 'be- tet i tre veckors tid, och varje mor- gon stod de nere vid stättan och väntade på, att bli insläppta. Gamla " Malin 'gav- då alltid genom etk ljudligt 'råmande signal om hämt- "ning, Men denna kvava och varma julimorgon, när Erna kom' ner till . stättan, var det bara den: gamla Malin, som" stod där och'råmade ensam, Erna' lockade" en. stund -på den unga kon, så skyttlade hon ner stängerna i stättan, släppte i in gam- da Malin och mjölkade ut den lilla stlick,”, som den nästan utsinta kon gav ifrån sig, Så blev hon orolig , för den nya koå och gick in i stu- var halv sju på morgonen och hon sade åt äldsta pojken och flickan]: vatt de skulle skynda ut och. leta efter Brunetta; som: inte kommit hem än; Fadern hade gått hemifrån redan för en halvtimme sedan den långa vägen bort till byn, där han skulle hjälpa till med sädesbårg- ning hos en bonde. - > NE Nils och Maj-Britt gnuggade Williams. Gamla Malin hade prövat på be tet där i många sområr och visste precis hur långt hon "vågade. för att slicka åt sig det saftiga gräset. I natt hade hon lockat ungkon med sig dit. Sida vid sida hade de betat sig ut i flykanten, steg för steg, där den" gamla. kon gick en halv kroppslängd före. Den andra, som var ovigare och tung av kalven, följde efter, , men hade inte, den förmåga att spärra ut med ben och klövar, som den gamla vana: kon. Malin. hade under årens' lopp” lärt sig att gå som en älg över den far- liga betesmarken. Plötsligt gjorde hon: en hastig tvärvändning och kastade sig mel att par hopp in mot fastmarken, just 'som ungkon | : trampade igenom och sjönk ner i dyslammet, Och" där” låg hon "nu med . huvudet : vänt mot gungflyet och kämpade sig fram allt' längre och längre utåt mot djupet.. Gamla Malin stod en stund uppe i moss- kanten och vände sina stora koö- gon mot den kämpande ungkon, u- te i flyet. . Det såg precis ut' som om hon stod och tänkte hämndtankår ver. för att du' kom 'öch tog ifrån mig alla de bästa bitarna och. allt klapp och smek hemma på "gården! Och till "på köpet stångade”homet av mig så jag nu går-här och al ; som ett. annat 'skrälleis > "gamla "Malin, satte "mulen i vädret v Der femte ” söndågen : eftör, Påsk :'' kallas Bönsöndager? och "I det är rhånga, $om "blandar iköp den dagen med de fyra Böndaz garna, - Böndagarna ' :-fastställer Konungen för varje år och upp- manar alla sina undersåtar, som i Sverige bygga, bo och vistas att gemensamt bedja Gud förlå- ta vårt folk:dess synd,:att allt- jämt hålla: Luthers verk'vid liv, att ge fårt åt missionen, och att tacka 'Gud för allt gott i ett äl- skat: fosterland... De är Bönda- garna: ":- Ala söndagar, ja, alla dagar. skall för en kristen vara böndagar, ty vilken: dag skulle er bedja? Men bönsönda- gen. kola: 7 vi tänka” över, vad böner: är” och ivilken "skatt vi äga. däri, - att vi kunna nalkas Gud i i: bö fören : i Låt oss först tänka på j + vad bön icke är! =: iv. . nen är icke ett medel, var- igenom Wi "skola ' upplysa Gud om .. vår >belägenhet. Gud, som ser 'allt.och vet allt, känner vår belägenhet bättre än .vi' själva. Bönen är'icke ett medel, 'var- med -;vi- skola - beveka : Gud: att handla. efter vår vilja. .Gud blir jänare; utan vi sko- vara Hans. Men: Gud vill vårtb: ästa och Hans vilja |. är högre” än vår, Hedningen vill och traskadé i väg hem till stättah | Jesi När Nils och "Maj-Britt ränt'runt Loskogen : så långt ägorna räckte under. letande "och Jockrop, kom de 4ill sist ut: till gränsen, där det stora' Myrdraget låg” som en grön oas. bland den” brunbrända ljugen och - -myrväxterna av sävattram och pors: Och där hittade de Brunetta. Endast;; Huvudet stack upp ur den jäsande och bubblande 'ävjan, där en mörk, : bred: fåra: bland - vatten- växterna visade den : väg det käm= pande” djuret arbetat sig d dram. De båda” barnen förstod att själva" ingenting Kunde. göra vär |) utan” Satte” "av i Vildaste fart: hemåt genom” den solstekta, skogen. Fläm- tande an Språngmarschen, kom de hem öch” "bårädtade” ätt: Brunetta låg' i 'Myrdraget. Nils fick" order att ge- nast springa, ner, til, byn och hämta far och under"ti iden begav sig mor Ema i" väg bort: till flyet.; Hon” tog öch'ett re; med sig, ty. hon visste vad det. gällde? När hon kom fram, var :det endast det enar hor net och halva” huvudet på kon, som |; syntes 'ovan -det :svarta,' bubblande vattnet. Småbrukarhustrun; förspill. |" de "ingen tid. Med” "yxan gick hon genast löst "på. ett. par torrfuror! i i närheten, 'som . hon bar fram” och lade : som en brygga en bit ut'i flyet: Och så började den sega kam- pen om "räddningen, Mor Erna kröp: försiktigt ut pb den. sviktande . spången "med repet i handen; När-hon kommit så långt ut som denna räckte, drog hon fram den andra ytterligare en bit utåt. Och så fortsatte hon 'växelvis tills hon nådde fram och” kunde' lägga repet. om: det ena hornet på det döende "djuret, . Så "satte hon: sig grensle över den sviktande spåhgen och började att sakta dra I repet så att hon fick hela huvudet på | kon. över dyvattnet.' «Djuret stöna- 'de och frustade efter luft och bör- jade att hämta sig efter den nära förestående kvävningen. =: > £ ' Men ju mer mor Erna drog i re- pet, ju djupare sjönk spången hon satt på. Om en liten stund satt 'hön ända till midjan i dyn och kände att hon sjönk djupare och djupare]. med varje minut, det gällde endera att : släppa daget i repet och låta kon sjunka eller också att i sista stund rädda Livet på sig själv, Men] ” ä sömnen ur ögonen och fick i en hast kläderna på sig under det mor Erna gav dem anvisningar. åt vilket håll de skulle gå och söka. | Om. hon vetat "vilken händelse som utspelats. 1 själva gryningen! ” borta vid Myrdraget I andra kan= : ten på Loskogen så hade hon nog varit ändå oroligare. Och det var gamla Nalin, som ställt till et. Det så "kallade Myrdraget var-!ett o-" täckt gungfly, där varken djur el. ler människor kunde ta sig fram. I kanderna växte det högt starr=", . gräs och" längre ut frodigt, grönt gräs och vattenväxter, .Kom man" ett stycke ut,' gungade hela gräsa mattan 'och de porlade och. "jäste och bubblade för . vart, stég man, - tog. Myrdraget ansågs allmänt som ' bottenlöst och en hel massa säg- ner gick å bygden” om dess trolska färlighét,” TS NIMA MAMA MIPAA AR RAN ABA KRAA mar Erna höll i Hon tänkte” på ; vilken förlust det skulle : bli för : den fattiga. familjen 'om de miste l. den fina .ungkon, och hon hoppa- des att Bengt snart skulle komma. '.Omjen stund. bade det gått, så långt, aft nu” "satt hon ända till ax- larna i dyn och så. hade hon också förlorat fästet på spången. Då be- grep mor Ernä att det var"för sent att "rädda både sig 'ejälv och dju- ret, men ändå höll hon ett kramp- | : aktigt '; grepp, om det spända repet, Just då,: när allt hopp-var. ute; hörde hon röster i skogen och när - hon vred huvudet in mot land såg 'heon sin man och två andra karlar komma' springande med. linar . och stänger med sig, Då svartnade "det. "för ö ögonen på berine och hon sjönk Lihop medvetslös: När hon vaknade efter”en stund; låg hon uppe i myr- Kanten” på Vet ”tofrå' Ge sig har BADAR AM MDNARAA, AMAAA > Ofta: Berätta ' ; evangelisterna om, att Jesus bad. "Han bad'i ensamheten,... han . bad .tillsam- mansimed:' sina: lärjjungar' ochi synagogan” söch templet med för- samlingen. Alltid. var: hans bön hjärtats samtal med Gud. Över hela: Jesu liv: och gestalt låg en Eje ” äv.d "hö vHelivets, kraft och ch. prisar ; Höriom: inen' blir: icke" någon bön, tat. då är "det bi -”Var och :en i som - beder han får) 'och den .som'söker Han finner” och "för den som klappar skall - ”bliv upplåtet”. ' Vår bön förklingår. icke i rymden. Den a | förändrar, icke Guds vilja, men kan”inverka på Hans hand- ånga ändliga, gåvor; frid soch kraft och vi icke. bedja honom därim. Bö- nHén åstadkommer under i "hjär- tats värld.» Och .många av. Oss av "linör och stänger" släpa” upp den medtagna: ungkon på ' fastmarken. Frampå eftermiddagen” stod Brunet- tt bås, omhuldad och passad” av. ömma och tacksamma händer, Det var "knappast någon som tänkte' på ”småbrukarhustruns hjältebragd. Ungkon, . vi och "det, vär "havudsaken | tiga "hemmet. av kontraktsprosten Olof Mörk, Stora Harr ' feller; järnvägstranspor' ",. | heterna". från enklaste : ord,'. som : gå É på | alldeles "bokstavlig bön rela se både i eget och-andras liv! Och skulle vi icke få hjälp ur våra "svårigheter, 'så få vi en förunderlig hjälp i. dem." "Och alltid; när. vi rätt bedja, känna vi att. Gud är nära. "De som skåda: upp till 'Hor- ren, de skola' stråla av fröjd”, Ringaste barn, som ' 'beder,. Jever, oändligt : tryggt, Miäktar långt mer än hjälten, som . starkaste fästen byggt --:- Måtte vi aldrig glömma, var vid världen gå +. :t "Att till "Guds eget” "hjärta. den" - 5 badjandes : suckar nå: Amen. Text:' Dagens Evängelium Joh. 16: 23-33. : Till efertanke' ” Om alla gicki i kyrkan så ofta som "du .— -skulle,' "kyrkogången då "vara god eller dålig? . - 'Om alla sjöng med lika gärna som du — skulle det då bli god eller dålig församlingssång? Om "alla talade om prästen på samma sätt som, du — fiurudant skullö då hans rykte bli? > Om, alla vore lika trogna i bö- nen som du — skulle Guds tör- samling då skara? : : : Om ”älla läste: sin. bibet lika! || litigt, som du :— hur”skiulle det" då stå till med bibelkunskapen | |bos oss? . > Ur' Styrsö församlingsblad. - Forts vr Majsolen steg allt högre på him- melen, och det häde börjat, "blåsa en frisk västlig vind; på morgonen gen "för de vattenfyllda hjulspåren, men fram mot kvällen” väjde dei stället för de dammiga" stråken. Det kunde ha : varit "en behaglig dags? marsch, ty det var 'egentligen: la- gom varmt; men ingen brydde sig mycket om att titta på de vita och gula sipporna, som . kommit fram i: bokskogsgläntorna. vid' Ustrup, och inte ens när 'de från den höga backen fick blicken fri över den djupa smala Haderslevfjorden, fö- ranledde det några" andra betrak- telser . än att det nu var tid att rasta och spisa, så att de inte skul- Det låg en krog där vägen grenade sig till Weibull, ' men 'de” gick den förbi, ty krögaren såg nyfiken och . pratsam ut, där han stod i port- vid dikeskanten, och ur ränslarna plockade de fram fältportionerna, medan: Lans hämtade' vatten från en. källa i :kopparflaskan. En hel I dag: hade de gått tigande vid va- 'randras sida;' och' tigande spisade de; : men efteråt, när Viktor tagit pipan ur knapphålet och tänt den, och de båda andra följt hans fö- redöme,' stod Lans inte:ut längre. Han blossade skarpt ett par gånger, så att -tobaksröken 'bolmade ' Upp, men det smakade honom inte, och dan insattes i' trafik på. Volga den ' första” bärplansbåten; Rake- ta. Ingående beräkningar "visade, att: » köstnaden- för. att: transpor- tera'en passagerare en kilometer med ' bärplansbåt "skulle bli :4,13 kopek, dvs. betydligt. billigare än motsvarande "kostnad 3 [Metepe. uppfyll ar, som: man. : ställde på dem? I stort "blir svaret på denna fråga ett" ;både-och, enligt NT för passagerartrafike i " Volga; som i en'artikel i amband med att: sjuårsplanen vid: "årsskiftet gick in" på sitt: tredje år "gjort en. sammanfattning över erfaren- gångna åren samt redogjort ör planerna in- Under 1960” 'utnyttjades bär- plansbåtårnas”. pässagerarkapaci- tet” på Volga :till”82. 70.7 Trots detta” goda: "resultat? .låg kostna- den för. att” transportera n pas- kopek,- dvs. betydligt högre än den ovannämndå - beräknade kostnaden 4,13 köpek. Denna hö- ga kostnad och stora köstnads- variation «tillskrives. dålig" orgar för sjöfart un- der . 4-5 månader. av + året. på Vv isläggring: icke "vågat utnyttja, dessutom”; d. av, risk för kollision med > trästockar och "annat. För att! båtarna skall" "blir ekono-' miskt bärkraftiga måste den till- gängliga' tiden utnyttjas till” .det yttersta; Nu har endast 25 VÄ av den tid, 'som båtarna” haft/möj- lighet: att gå, utnyttjats: Det är här som man på: en del platser | har "felat. Det räcker icke att bara "köra. ordinarie ' turer : och sedan. låta båtarna ; ligga: stilla. Mellan turerna kan båtarna 'ut-'| nyttjas för: si /itseeingturer o. äyl Denna möjlighet har man "tex. utnyttjat i i Gorkij, där man har” lagts 7 med et kastade han pipan i maår- gjort sådana turer mer .mer- än 10.000 : passagerare. I. Kujbysjev och Saratov. har, Raketa- 6 allt som -- allt - "transporterat 36.300 påssagerare. Raketa-1 däremot som ' endast. gått "sina : reguljära turer har + bara "transporterat 21. 945 passagerare, Ma: > :?Bärplansbåtarnåa har byggts på varvet" 'Krasnoé Sormovo- i Gor- kij : och detta ' är "enda; stället, där. de. kan "repareras" Det blir därför. långa” onödiga” gångtider för att reparera "en "enkel sak. Det ::; måste . därför +” anordnas repårationsbäser ;;' på I. lämpliga”: platser. : Reparationsti- den”: jämte” 'gångtiden' till: varvet var i fjol: för Raketa-1 25 dagar. "upp? för vinterförva- ring 'var man: kunnat” hitta en Jedig. "plats. t. ex. på: en: pråm, .på ett handelsfartygs däck : eller Man "har. i" land. "Detta: har" båtarna” icke mått bra av. er. sagerare. 1 'km: mellan :12 och 23): "Det har icke" finnits. lämpliga iförtöjningsplatser, . vilket... med- fört risker för fartygen. och obe- hag för passägerarna,, ”; ; På. själva. båtarna ' ha egentligen icke varit: några kla- ; | gomål 'mer :än vad. som är nor- "malt med en helt ny fartygstyp. "Vid : '.sjuårsplanens slut” 1965 äknar. man. med att 285: bär- plantbåtar skall. vara i trafik i 'hela Sovjetunionen. När. segla- tionen 'börtar' i ' vår ' på - "Volga kommer'15 bärplansvåtar att in- sättas i: trafik.". Erfarenheterna här visat att Raketa med "plats för 66 passagerare är lämplig att trafikera linjer på upp till 500 km längd. Meteor; som kan taga ,150 passagerare," är lämplig på 'avstånd upp till: 800 km. Rädda. Barnens -å Laholm Fö6aa cokampånj > Postgiro 416885 . ”Arets m dsömmarfirande i i Ron neby" är räddat! Ett par: "dagar före smidsornmaräfton - — på Flo- "radagen: 20 juni .— : återuppstår Fesånga Rooney Brunrtostck FYTTETUTTETTEFE reva förna glans” "Då inviger "staden byggs i i anslutning. är hotel och Reso nya brunnshotellet och | let. : > den 50-meters swimmingpool — Tecknaren Nils Stödberg : har landets andra” bsitbrslag =- " Som; fångat det ståtliga” 'semésterho= SFESUTTSV tellet, hade de tre soldaterna gått ur vä-| le komma. fram alltför uttröttade. lidret; de föredrog att slå sig ned” hen så hårt, "at huvudet sprang av; stav, Lejon; så Kan. du; nog "nte han brast ut: 22 i ”Nej, Skog, ni ger jag jag kan inte tiga. längre! Inte skall vi både hjälpa till att hålla Lejon på sträckbänk. Han måste. ju: tro att han blir: förd til Haderslev för att ärkeuseras,' eftersom vi: inte ens Vågar" Öppna munnen; Lätt är det, menså helvetes svårt är det: likväl inte.. Vi' har inte sett änden” "ännu, och. finns "det någor rättvisa kvar på jorden, så är det Malevius; som. skall kommå ätt, minnäs "längts den dag som 'var 'i går” Viktor 1og blekt och fortsätte & att att röka sin pipa vet ”Med Malexiu har det nog i ingen | Hann ANNE ia "FP redrik Böö ske On on NÄ fara”, ”änmärkte han, ”Han får nog fortsätta att göra skallgång .: på Jessen i "gårdarna ” vid: Höjer, och gud nåde den som "kommer. honom i vägen: kammen har vuxit på ho- nom, "Till slut får han väl en me- dalj för tapperhet i fält. Jag har nog . också utmärkelse att wänta, men det är kanske bäst att vi inte talar om dem. Så låt oss fortsätta att tiga, Lans. ag tar det inte illa a pen rådlös förtvivlan på Skog, som 'blosgade på sin pipa. ”Gud sig förbarme”, klågade han, ”du har väl ändå mål i männen, Skog.” : Dan ; "Lans har rätt i' ett”. örjade Skog; han talade lungt och stadigt, men det var ingen riktig klang ä röster, ”Malexius lär nog inte kom- ma att rosa marknaden, när denna psalmen blir sjungen till sista ver- sen. Inte heller gör han någon för- året mera i Höjer eller Lögumklos- ter. Han är på väg till Aabenraa, likaväl som du, Lejon, är på väg till Haderslev; :där' har han sin ”batal- jon, och ”ni' lär nog mötas inför krigsrätten Det var inte just vad han hade” "väntat, och han: var lång iTsynen, när. sergeanten, gav honom beskedet”. i Det blixtrade Hill? ä Fögöner Viktor. cor : "”Men gick han: ensam”, > han, ”eller hade han "gott. Pannor och ” kastade ;geväre det sjöng. > | till en" viskning.” = räkna på att komma undan ostraf- fad. Jag har läst genom.i krigsartike" > både 'vad ' du” sagt och sergeanten, | larna två gånger i denna natt, och: sergeanten "har mödåt sig lika myc ket som; jag, men ljuga: skulle-wi”> en båda' två, 'om vi. ville 7 hittat 'en väg utt; »te Läns reste sig upp, f: g : ”I tretti år har j jag tjänat kronan, : men detta 'är ' första gången jag '' ångrat att jag gav mig! till knekt)". ”Tag' det med ro, Lans, och: far varliga med geväret" — skottet kan : gå av”, sade Viktor, Han” tog upp. åstå, att. vi e geväret och "räckte det till Lans, | men denne” vägrade att 'ta det. till=' ; baka. ANSE "Viktor vände sig mot Skog, ”Men kan! du” då säga" "vad ja ; skulle ha gjort för att vara ostraff..: | + lig?" Skulle jag ha stått och sett på, . | : medan” han : dränkte barnet och, 7 |e död på modern?” De är ingen konst att' : nu efteråt, Lejon.' Du skulle aldrig ha rört honom, Du skullé ha” hållit : din mun. Efteråt skulle du ha'skri-. vit anmälan på honom för hemgång me och våldsverkan, och då. hade han varit en förlorad man, om han inte eljest kunnat ljuga sig från det.” -”Tror du inte, att jag likväl käns nat få straff för att jag drog ungen vr Yr frågade Vik- - opp ur smörkärnan' tor — han försökte 10, men öve; läppen drogs”. upp: "och "tänderna : blottädes, . så att - han: liknåde + en : bitsk hund. >. '”Nej, Lejon; det "bade du int fått”, svarade ' Skog; han lät trött " ”Och om han slagit kvinnan, sö om inte kunde skyla sin kropp, och kört bajonetten i bröstet 'på den fångne, och. jag hade: stått. bredvid och lytt min förman, och "kommit stickaride efteråt med. en sladdera skrift och en ”klagovisa du sedan ha tagit: mig eller skulle du ha , spottat” mig iani siktet? Säg nu Uppriktigt, . Skog, . jag tål att höra vad det. vara må, jag har blivit härdad”! : . Skog hade fått samma atirrande blick som Lans nu. " | "Så sant mig Gud hjälpe, jag vet” . inte vad jag skall svara dig, Lejon”, sade han; men rös fen. svek:'och blev - S inte, och jag skulle inte vilja vara din. domare”... "". ta ' ”Säg mig 3R "Skog", återtog Vik. tör, Jag” dömer dig : Tiksom jag? "Och: bar han, "Nog har" hän sällskap! iejor”, svarade Skog saktmodigt. ”Det kom händelsevis en "patrull, från östgö- farna. i går, 'och med dem får hah följe tillbaka. Jag skulle tro de år redan framme, "de har haft kortare väg. Men inte tror jag att de är så goda vänner med honom att de bu- fit hans gevär, Du får inte begära för mycket av . rättvisan, Lejon - -— han var din förman”. '" Glimten i Viktors blick var redan släckt, och tystnaden "föll på nytt. Men sedan Skog rökt sin pipa en stund, lät han den” falla och höjde sin röst igen. ot ett or > ”En sak kan vi väl k omma över- ens om, Viktor Lejon. "Du har ingenting gjort som du -behöver blygas för. Det ä är min mening och men? Varför vill du inte fria mig? Jag frågar inte för att göra dig li- vet surt, jag varken klandrar eller klagar, jag frågar för att jag vill Det bänder och spränger i mig, så revbenen dnakar. Jag: har; inget ont gjort, säger du” enå "stunden, och den andra stunder Tyggar du" skall jag kunna leva? Finns det ingen annan undflykt för: mig än. att dö? Hjälp mig nu, "Skog", a ””Frågar du på det viset; så vill jag försöka + svara,” så gott jag det” förmår,” men jag är en 'olärd manh veta, för att jag inte skall kvävas, | | a ”varför vill du inte fälla do-- för att döma mig oskyldig och Eri on Vad vill du jag 'skall tänka? Hur Ms och har inté stort förstånd, det må du' inte "glömma. "Fria dig; kunde 7 jag "inte, för du har svurit fanan." och lovat hålla krigsartiklarna, och Lans', och jag tror inte att jag tar miste om jag: säger, att det är ser- geant Nygårds också. Fast han har inte: kurage-”att” säga det rent ut, och därför har han 'rått oss också att hålla tand för "tunga. Som 'det nu är, hänger” allting på: om det finns en karl högre. upp, som; har förstånd och. vilja och" förmåga att se till det verkliga” och inte till det skenbara. För i så fall är det inte för sent att stämma i bäcken, Ma- lexius 'har så pass "mycket 4 på sitt samvete," att han skulle kuhna fås att krypa till korset, om man bru- -+ | kade tjänliga medel. Det är kapten : | Krumbach, som det först och främst . | kommer 'an på, och nu. 'skall det -| bli uppenbart vad kan i är för 'sorts Jinte särskilt förtröstansfull. "| kan, hur går det ' ST] ning, . ”Det:tror jag mig veta”, anmärk. te Viktor. ta In ”Somliga är bättre: och somliga är sämre .än vad man skulle ha trott”, genmälte Skog, men han lät ”Du menar att det står i Krum- bachs makt att slå ner hela saken?” frågade Viktor. ”Vill han, och överstelöjtnanten," så rade Skog: "- ”Men om han inte” vill, elek inte Skog?” .På Viktor, märktes inte någon & spän- han talade ungefär som van- ligt, men Lans satt där med. de bruna, seniga bänderha pressade mot varandra," med djupa "fåror i de magra kinderna och. en stirrande han hjälp av går fer", svar blick, som riktade sig mot Skog, ”Skall det gå efter Hagens bok= FYR VV TER FOR a Nn sedan har du brutit mot dem, Vad som är rätt och orätt för / Gud, det bli? en annan fråga” — tll att börja ' ga dig en sak: en förman kan göra mycket 'som det varken är förnuft ' eller . rättvisa i, och för det må : han stå till ansvar, men om den - | som befaller inte blir ”åtlydd, om de" som står amder' hans befäl säta ter sig upp mot hans order och — då kan ingen levande själ föra ' ett kommando, då är det slut med all ordning. Det har korpral Ma- ' lexius inte orätt 'i 1, han må för res- reda det ut, Lejon, och därför ville" hindrar honom i hans handlingar : med skall" du dömas "efter "krigsar-" 2 tiklarna: Och' därtill måste jag sär ne ten vara den största fähund i kris - ct tenheten, Bättre än så kan jag inte ' jag helst tippa att sitta "till doms : över dig”, ” Solen hade 'sättn ner or bakom skogs- > höjderna, och de tre soldaterna satt i skuggan; från Mariakyrkan i Hal derslev. hördes ” kvällsklockorna i tystnaden. Det hade blivit kyligt; , Viktor reste sig och alla spände sin ' packning på, men geväret lämnade MA han till Skog: ”Det är så dags I nu; att det lönar sig att huttla, längre”, aninärkte han. ”Genom stadens ga- tor, vill jag gå mellan er båda, Det ” är inte till att ta miste på, Det är > efter krigsartiklarna”; si Viktop' log; . men det var. inget gott löje När . han ' såg :kamraternas” slitna: och" " tunga ansikten, "ång?
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.